SFS 1994:1961 Lag om änd­ring i lagen (1993:1651) om läkar­vårds­er­sätt­ning

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag om änd­ring i lagen (1993:1651) om läkar­vårds­er­sätt­ning; utfär­dad den 20 decem­ber 1994. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs i fråga om lagen (1993:1651) om läkar­vårds­er­sätt­ning dels att 11 - 13 §§ och rubri­ken när­mast före 11 § skall upp­höra att gälla, dels att 1, 5, 7 och 19 §§ samt rubri­ken när­mast före 5 § skall ha föl­jande lydelse, dels att det i lagen när­mast före 14 § skall infö­ras en ny rubrik av lydelse "sam­ver­kan med andra". 1 § denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om vissa ersätt­ningar till läkare i pri­vat verk­sam­het i den öppna hälso-​​ och sjuk­vår­den och om pati­ent­av­gif­ter i sam­band där­med (läkar­vårds­er­sätt­ning). lagen gäl­ler inte sådana läkare i pri­vat verk­sam­het som omfat­tas av lagen (1993:588) om hus­lä­kare. vad som i lagen sägs om lands­ting gäl­ler också kom­mu­ner som inte ingår i ett lands­ting. sfs 1994:1961 utkom från tryc­ket den 30 decem­ber 1994 1 prop. 1994/95:109, bet. 1994/95: sou 10, rskr. 1994/95:133. 6807 sfs 1994:1961 samverkans-​​ och vår­dav­tal 5 § läkar­vårds­er­sätt­ning enligt denna lag läm­nas endast till läkare som har sam­ver­kans­av­tal med lands­tinget rörande sin verk­sam­het. bestäm­mel­sen om sam­ver­kans­av­tal gäl­ler inte för en vika­rie som avses i 10 §. en läkare i pri­vat verk­sam­het som ger vård enligt avtal med lands­tinget, får ta emot ersätt­ning från lands­tinget på de vill­kor och enligt de grun­der som lands­tinget och läka­ren kom­mit över­ens om. vår­dav­ta­let gäl­ler i stäl­let för bestäm­mel­serna i denna lag. 7 § för att läkar­vårds­er­sätt­ning skall läm­nas krävs att läka­ren har spe­ci­a­list­kom­pe­tens och bedri­ver mot­tag­nings­verk­sam­het inom sin spe­ci­a­li­tet i öppen vård för enskilda pati­en­ter. första styc­ket gäl­ler inte läkare med spe­ci­a­list­kom­pe­tens enbart i all­män­me­di­cin, radi­o­lo­giska spe­ci­a­li­te­ter, kli­niska labo­ra­to­ri­e­spe­ci­a­li­te­ter utom kli­nisk fysi­o­logi, soci­al­me­di­cin, före­tags­häl­so­vård, skol­häl­so­vård, reha­bi­li­te­rings­me­di­cin eller kli­nisk närings­lära. läkar­vårds­er­sätt­ning för mot­tag­nings­verk­sam­het i öppen vård för enskilda pati­en­ter skall läm­nas även till läkare med kom­pe­tens som all­mänprak­ti­se­rande läkare (euro­pa­lä­kare). bestäm­mel­serna i denna lag om läkare med spe­ci­a­list­kom­pe­tens gäl­ler i övrigt på mot­sva­rande sätt för euro­pa­lä­kare. 19 § lands­tinget är inte skyl­digt att betala läkar­vårds­er­sätt­ning innan sam­ver­kans­av­tal enligt 5 § första styc­ket ingåtts. om en läkare har fått läkar­vårds­er­sätt­ning med för högt belopp, får lands­tinget åter­kräva det belopp som fel­ak­tigt har utbe­ta­lats. lands­tinget får i sådant fall i stäl­let avräkna belop­pet från annan ford­ran från läka­ren på läkar­vårds­er­sätt­ning. om en läkare trots påmin­nel­ser vid upp­re­pade till­fäl­len eller annars i väsent­lig utsträck­ning begär läkar­vårds­er­sätt­ning med för höga belopp eller på annat fel­ak­tigt sätt, får lands­tinget sätta ned den sam­lade läkar­vårds­er­sätt­ning som begärs för viss tid till skä­ligt belopp. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1995. 2. en läkare som vid ikraft­trä­dan­det är verk­sam mot läkar­vårds­er­sätt­ning enligt denna lag har rätt till fort­satt sådan ersätt­ning även utan sam­ver­kans­av­tal enligt de nya före­skrif­terna. 3. en läkare som inte omfat­tas av punkt 2 men som före den 14 novem­ber 1994 gjort anmä­lan enligt 11 § i dess tidi­gare lydelse och som upp­fyl­ler kra­ven för att få läkar­vårds­er­sätt­ning får påbörja verk­sam­he­ten sex måna­der efter anmä­lan även utan sam­ver­kans­av­tal. om verk­sam­he­ten inte star­tat den 14 maj 1995 krävs sam­ver­kans­av­tal. om läka­ren inte har spe­ci­a­list­kom­pe­tens krävs dock att lands­tinget har god­ta­git läka­rens eta­ble­ring inom lands­ting­ets område. på rege­ring­ens väg­nar anna hed­borg 6808 susanne bil­lum (soci­al­de­par­te­men­tet)