Lag (1970:943) om arbets­tid m.m. i hus­ligt arbete

Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag är tillämp­lig på arbete som en arbets­ta­gare utför i arbets­gi­va­rens hus­håll. Lagen gäl­ler dock inte om arbets­ta­ga­ren är med­lem av arbets­gi­va­rens familj, utom i det fall arbets­ta­ga­ren är per­son­lig assi­stent enligt lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade.

För arbets­ta­gare som inte har fyllt 18 år gäl­ler endast 11-14, 24 och 25 §§.

En över­ens­kom­melse mel­lan arbets­gi­va­ren och arbets­ta­ga­ren som stri­der mot denna lag är inte bin­dande för arbets­ta­ga­ren.
Lag (2016:249).

1 a §   Genom ett kol­lek­tivav­tal som har slu­tits eller god­känts av en cen­tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion får det göras avvi­kel­ser från 11 a-11 c §§, under för­ut­sätt­ning att avta­let inte inne­bär att mindre för­mån­liga reg­ler ska tilläm­pas för arbets­ta­garna än som föl­jer av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2019/1152 av den 20 juni 2019 om tyd­liga och för­ut­säg­bara arbets­vill­kor i Euro­pe­iska uni­o­nen, i den ursprung­liga lydel­sen.

Genom ett kol­lek­tivav­tal som har slu­tits eller god­känts av en cen­tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion får det också göras avvi­kel­ser från 10, 11 d och 11 e §§, under för­ut­sätt­ning att avta­let respek­te­rar det över­gri­pande skydd för arbets­ta­gare som avses i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2019/1152, i den ursprung­liga lydel­sen.

En arbets­gi­vare som är bun­den av ett kol­lek­tivav­tal enligt första eller andra styc­ket får tillämpa avta­let även på arbets­ta­gare som inte är med­lem­mar av den avtals­slu­tande arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen men som sys­sel­sätts i sådant arbete som avses med avta­let. Lag (2022:449).

Ordi­na­rie arbets­tid

2 §   Den ordi­na­rie arbets­ti­den får uppgå till högst 40 tim­mar i vec­kan i genom­snitt för en tid av högst fyra vec­kor.

Inne­fat­tar arbe­tet till­syn av barn eller annan hus­hålls­med­lem, som icke kan taga vård om sig själv, får den ordi­na­rie arbets­ti­den för­längas i den mån de med­lem­mar av hus­hål­let, som har ansva­ret för att till­syns­be­ho­vet blir till­go­do­sett, är ur stånd att utöva till­sy­nen till följd av för­värvs­ar­bete utan­för hem­met eller till följd av ned­satt arbets­för­måga. Sådan för­läng­ning får ske med högst 12 tim­mar i vec­kan i genom­snitt för en tid av högst fyra vec­kor.

I arbets­ti­den inräk­nas ej uppe­håll i arbe­tet, under vil­ket arbets­ta­ga­ren fritt för­fo­gar över sin tid och icke är skyl­dig att stanna kvar på arbets­stäl­let.

Vecka räk­nas från och med mån­dag eller annan dag enligt vad som tilläm­pas för arbets­stäl­let.

Över­tid

3 §   När sär­skilda skäl före­lig­ger, får över­tid tagas ut med högst 48 tim­mar under en tid av fyra vec­kor, dock högst 300 tim­mar under ett kalen­derår.

Vid beräk­ning av över­tid skall kom­pen­sa­tions­le­dig­het eller annan ledig­het som för­läggs till arbets­ta­ga­rens ordi­na­rie arbets­tid lik­stäl­las med full­gjord ordi­na­rie arbets­tid. Lag(1982:675)

4 §   Om det ound­gäng­li­gen behövs på grund av olycks­hän­delse eller akut sjuk­doms­fall eller annan sådan omstän­dig­het, som ej kun­nat för­ut­ses, får över­tid tagas ut i den utsträck­ning som för­hål­lan­dena krä­ver.

5 §   I fråga om skyl­dig­het för arbets­ta­gare att utföra arbete på över­tid gäl­ler vad som kan anses vara över­ens­kom­met mel­lan par­terna.
Arbets­ta­gare är dock skyl­dig att utföra över­tids­ar­bete i fall som avses i 4 §, om han ej har gil­tigt hin­der.

6 §   Arbets­gi­vare skall föra behöv­liga anteck­ningar om över­tid.
Arbets­ta­gare har rätt att själv eller genom annan taga del av anteck­ning­arna. Samma rätt till­kom­mer fack­lig orga­ni­sa­tion som före­trä­der arbets­ta­ga­ren.

7 §   Arbets­ta­gare har rätt till sär­skild ersätt­ning för över­tid.
Ersätt­ningen skall utgå i pengar eller, om par­terna är ense därom, som ledig­het under ordi­na­rie arbets­tid.

Ledig­he­ten skall mot­svara vad som kan anses skä­ligt med hän­syn till över­tids­ar­be­tets art. Om arbets­ta­ga­ren icke tagit ut ledig­he­ten när anställ­ningen upp­hör, skall ersätt­ning i stäl­let utgå i pengar.

Skydd mot ohälsa m.m.

8 §   Arbets­mil­jö­la­gen (1977:1160) gäl­ler för arbete i arbets­gi­va­rens hus­håll. Lag (2008:296).

9 §   Arbets­ta­gare skall åtnjuta behöv­lig ledig­het för natt­vila. I denna skall såvitt möj­ligt ingå tiden mel­lan kloc­kan 24 och kloc­kan 5.

Arbets­ta­gare skall bere­das minst 36 tim­mars sam­man­häng­ande ledig­het varje vecka. Ledig­he­ten skall såvitt möj­ligt för­läg­gas till vec­ko­slut.

Avvi­kelse får göras från första och andra styc­kena i fall som avses i 4 §. Lag (1978:340).

10 §   En arbets­gi­vare som anli­tar en arbets­ta­gare till arbete annat än till­fäl­ligt ska minst två vec­kor i för­väg lämna besked till arbets­ta­ga­ren om änd­ringar i den ordi­na­rie arbets­ti­dens för­lägg­ning. Ett sådant besked får dock läm­nas kor­tare tid i för­väg, om verk­sam­he­tens art eller hän­del­ser som inte har kun­nat för­ut­ses ger anled­ning till det. Lag (2022:449).

Anställ­nings­av­ta­lets ingå­ende och upp­hö­rande m.m.

11 §   Avtal om anställ­ning i hus­ligt arbete skall upp­rät­tas skrift­li­gen, om arbets­gi­va­ren eller arbets­ta­ga­ren begär det. Lag (1982:85).

11 a §   En arbets­gi­vare ska lämna skrift­lig infor­ma­tion till en arbets­ta­gare om alla vill­kor som är av väsent­lig bety­delse för anställ­nings­för­hål­lan­det.

Infor­ma­tio­nen ska inne­hålla åtminstone föl­jande upp­gif­ter:
   1. arbets­gi­va­rens och arbets­ta­ga­rens namn och adress, anställ­ning­ens till­trä­des­dag samt arbets­plats eller, om det inte finns någon fast eller huvud­sak­lig arbets­plats, upp­gift om att arbe­tet ska utfö­ras på olika plat­ser,
   2. en kort spe­ci­fi­ce­ring eller beskriv­ning av arbets­ta­ga­rens arbets­upp­gif­ter och yrkes­be­näm­ning eller tjäns­te­ti­tel,
   3. om anställ­ningen gäl­ler tills vidare eller för begrän­sad tid samt
      a) vid anställ­ning tills vidare: de upp­säg­nings­ti­der som gäl­ler,
      b) vid anställ­ning för begrän­sad tid: anställ­ning­ens slut­dag eller de för­ut­sätt­ningar som gäl­ler för att anställ­ningen ska upp­höra och vil­ken form av tids­be­grän­sad anställ­ning som anställ­ningen avser,
   4. begyn­nel­se­lön och andra löne­för­må­ner, som ska anges sepa­rat, och hur ofta och på vil­ket sätt lönen ska beta­las ut,
   5. läng­den på arbets­ta­ga­rens nor­mala arbets­dag eller arbets­vecka eller, om detta inte går att fast­ställa på grund av hur arbets­gi­va­ren för­läg­ger arbets­ti­den, upp­gift om anställ­ning­ens arbets­tidsmått på annat sätt,
   6. vad som ska gälla för över­tids­ar­bete och ersätt­ning för sådant arbete, i före­kom­mande fall,
   7. minsta tids­frist för besked om den ordi­na­rie arbets­ti­dens för­lägg­ning samt i före­kom­mande fall
      a) att för­lägg­ningen kom­mer att vari­era mel­lan olika klock­slag och dagar,
      b) reg­ler för skift­byte,
   8. upp­gift om rätt till utbild­ning som till­han­da­hålls av arbets­gi­va­ren, i före­kom­mande fall,
   9. läng­den på arbets­ta­ga­rens betalda semes­ter,
   10. de bestäm­mel­ser som arbets­gi­va­ren och arbets­ta­ga­ren ska följa när någon av dem vill avsluta anställ­nings­för­hål­lan­det,
   11. att arbets­gi­var­av­gif­ter beta­las till sta­ten samt upp­gift om det skydd för social trygg­het som till­han­da­hålls av arbets­gi­va­ren, och
   12. tillämp­ligt kol­lek­tivav­tal, i före­kom­mande fall.

Infor­ma­tion enligt första styc­ket och andra styc­ket 1-7 ska läm­nas så snart som möj­ligt, dock senast den sjunde kalen­der­da­gen efter det att arbets­ta­ga­ren har bör­jat arbeta. Infor­ma­tion enligt andra styc­ket 8-12 ska läm­nas senast en månad efter det att arbets­ta­ga­ren har bör­jat arbeta.

Vissa upp­gif­ter får, om det är lämp­ligt, läm­nas i form av hän­vis­ningar till lagar, andra för­fatt­ningar eller kol­lek­tivav­tal som regle­rar dessa frå­gor. Det gäl­ler upp­gif­terna i
   1. andra styc­ket 3 a,
   2. andra styc­ket 3 b i fråga om för­ut­sätt­ningar för anställ­ning­ens upp­hö­rande,
   3. andra styc­ket 5 i fråga om upp­gif­ter om längd på en nor­mal arbets­dag eller arbets­vecka, och
   4. andra styc­ket 4, 6, 7 b och 8-11.
Lag (2022:449).

11 b §   Om en arbets­ta­gare sänds utom­lands för att arbeta längre än fyra på varandra föl­jande vec­kor ska arbets­gi­va­ren före avre­san lämna skrift­lig infor­ma­tion till arbets­ta­ga­ren enligt 11 a §, om det inte redan har skett.

Arbets­gi­va­ren ska före avre­san även lämna skrift­lig infor­ma­tion som inne­hål­ler åtminstone föl­jande upp­gif­ter:
   1. vil­ket land eller vilka län­der som arbe­tet ska utfö­ras i och anställ­nings­ti­den utom­lands,
   2. den valuta som lönen ska beta­las i,
   3. de kon­tan­ter­sätt­ningar och natu­ra­för­må­ner som föl­jer av arbe­tet, och
   4. om ersätt­ning för hem­resa beta­las ut och, om så är fal­let, vill­ko­ren för hem­resa.

De upp­gif­ter som avses i andra styc­ket 2 får, om det är lämp­ligt, läm­nas i form av hän­vis­ningar till bestäm­mel­ser i lagar, andra för­fatt­ningar eller kol­lek­tivav­tal som regle­rar dessa frå­gor. Lag (2022:449).

11 c §   Om för­ut­sätt­ning­arna för anställ­ningen änd­ras genom ett beslut av arbets­gi­va­ren eller genom en över­ens­kom­melse mel­lan arbets­gi­va­ren och arbets­ta­ga­ren och änd­ringen gäl­ler någon av de upp­gif­ter som arbets­gi­va­ren har infor­me­rat om, eller skulle ha infor­me­rat om, ska arbets­gi­va­ren lämna skrift­lig infor­ma­tion om änd­ringen så snart som möj­ligt, dock senast den dag då änd­ringen ska börja tilläm­pas. Lag (2022:449).

11 d §   Om en arbets­ta­gare med tids­be­grän­sad anställ­ning begär en annan anställ­nings­form eller en högre sys­sel­sätt­nings­grad, eller om en arbets­ta­gare som är anställd tills vidare begär en högre sys­sel­sätt­nings­grad, ska arbets­gi­va­ren lämna ett skrift­ligt svar till arbets­ta­ga­ren inom en månad efter begä­ran. I det skrift­liga sva­ret ska skä­len för arbets­gi­va­rens ställ­nings­ta­gande anges.

En för­ut­sätt­ning för att arbets­ta­ga­ren ska ha rätt till ett skrift­ligt svar är att han eller hon när begä­ran görs har varit anställd hos arbets­gi­va­ren i sam­man­lagt minst sex måna­der.

Om arbets­ta­ga­ren gör en ny begä­ran inom tolv måna­der från den senaste begä­ran är arbets­gi­va­ren inte skyl­dig att lämna ett skrift­ligt svar, under för­ut­sätt­ning att den senaste begä­ran gav rätt till ett skrift­ligt svar enligt andra styc­ket.
Lag (2022:449).

11 e §   En arbets­gi­vare får inte för­bjuda en arbets­ta­gare att under anställ­ningen ha en anställ­ning hos en annan arbets­gi­vare.

Första styc­ket gäl­ler dock inte om den andra anställ­ningen
   1. är arbets­hind­rande,
   2. kon­kur­re­rar med arbets­gi­va­rens verk­sam­het på ett sätt som kan orsaka skada, eller
   3. på något annat sätt kan skada arbets­gi­va­rens verk­sam­het.

En arbets­gi­vare får inte miss­gynna en arbets­ta­gare på grund av att arbets­ta­ga­ren under anställ­ningen har en anställ­ning hos en annan arbets­gi­vare. Lag (2022:449).

12 §   Anställ­nings­av­ta­let gäl­ler tills vidare, om inte annat har avta­lats. Anställ­nings­av­tal som gäl­ler tills vidare kan sägas upp av arbets­gi­va­ren eller arbets­ta­ga­ren för att upp­höra efter en viss upp­säg­nings­tid. Upp­säg­ning från arbets­gi­va­rens sida skall vara skrift­lig.

För både arbets­gi­vare och arbets­ta­gare gäl­ler en minsta upp­säg­nings­tid av en månad. Om en arbets­ta­gare vid upp­säg­nings­till­fäl­let har varit anställd hos arbets­gi­va­ren minst fem år, har arbets­ta­ga­ren rätt till en upp­säg­nings­tid av två måna­der. Om en arbets­ta­gare har varit anställd hos arbets­gi­va­ren minst tio år, har arbets­ta­ga­ren rätt till en upp­säg­nings­tid av tre måna­der.

En arbets­ta­gare, som byter anställ­ning genom att övergå från en arbets­gi­vare till en annan, får i den senare anställ­ningen till­go­do­räkna sig också tiden i den förra, om arbe­tet kan anses utfört i ett och samma hus­håll. Om det sker flera sådana byten av anställ­ning, får arbets­ta­ga­ren räkna sam­man anställ­nings­ti­derna hos alla arbets­gi­varna. Lag (1982:85).

12 a §   En arbets­ta­gare som har bli­vit upp­sagd har rätt att under upp­säg­nings­ti­den behålla sin lön och andra anställ­nings­för­må­ner även om arbets­ta­ga­ren inte får några arbets­upp­gif­ter alls eller får andra arbets­upp­gif­ter än tidi­gare.

Om vissa anställ­nings­för­må­ner enligt lag utgår endast för arbe­tad tid, skall med sådan tid jäm­stäl­las tid under vil­ken arbets­ta­ga­ren upp­bär för­må­ner enligt första styc­ket.

Om arbets­gi­va­ren har för­kla­rat att arbets­ta­ga­ren inte behö­ver stå till för­fo­gande under upp­säg­nings­ti­den eller en del därav, får arbets­gi­va­ren från för­må­ner enligt första styc­ket avräkna inkoms­ter som arbets­ta­ga­ren under samma tid har för­vär­vat i annan anställ­ning. Arbets­gi­va­ren har också rätt att avräkna inkoms­ter som arbets­ta­ga­ren under denna tid uppen­bar­li­gen kunde ha för­vär­vat i annan god­tag­bar anställ­ning. Akti­vi­tets­stöd som utgår efter beslut av arbets­mark­nads­myn­dig­het får avräk­nas i den mån bidra­get avser samma tid som anställ­nings­för­må­nerna och har bevil­jats arbets­ta­ga­ren efter upp­säg­ningen.

Under upp­säg­nings­ti­den har en upp­sagd arbets­ta­gare rätt till skä­lig ledig­het från anställ­ningen med bibe­hållna anställ­nings­för­må­ner för att besöka arbets­för­med­lingen eller på annat sätt söka arbete. Lag (2000:1361).

12 b §   En arbets­ta­gare får med ome­del­bar ver­kan från­träda sin anställ­ning, om arbets­gi­va­ren eller någon med­lem av den­nes hus­håll i väsent­lig mån har åsi­do­satt sina ålig­gan­den mot arbets­ta­ga­ren.

En arbets­gi­vare får genom avske­dande avbryta anställ­ningen med ome­del­bar ver­kan, om arbets­ta­ga­ren grovt har åsi­do­satt sina ålig­gan­den mot arbets­gi­va­ren.

Som grund för en anställ­nings upp­hö­rande enligt första eller andra styc­ket får inte åbe­ro­pas enbart omstän­dig­he­ter som har varit kända mer än en vecka innan anställ­ningen från­träd­des eller avske­dan­det ägde rum.

Avske­dande skall vara skrift­ligt. Arbets­gi­va­ren är skyl­dig att på arbets­ta­ga­rens begä­ran uppge de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas som grund för avske­dan­det. Upp­gif­ten skall vara skrift­lig, om arbets­ta­ga­ren begär det. Lag (1982:85).

13 §   Arbets­ta­gare, som på grund av sjuk­dom eller olycks­fall blir ur stånd att utföra sina syss­lor, får utan hin­der därav nyttja bostad, som ingår i arbets­ta­ga­rens löne­för­må­ner, så länge anställ­ningen består.

14 §   När anställ­nings­av­tal upp­sagts eller upp­hört utan upp­säg­ning skall arbets­gi­va­ren på begä­ran lämna arbets­ta­ga­ren intyg angå­ende anställ­ningen.

Inty­get skall inne­hålla besked om arbets­upp­gif­ter­nas art och anställ­nings­ti­den. Har anställ­ningen varat mer än en månad skall, om arbets­ta­ga­ren begär det, dess­utom läm­nas vits­ord rörande skick­lig­het, arbets­vil­lig­het och ord­ning i arbe­tet samt upp­lys­ning om vem som sagt upp avta­let och, ifall upp­säg­ningen gjorts av arbets­gi­va­ren, rörande anled­ningen där­till.

Till­syn

15 §   Arbets­mil­jö­ver­ket utö­var till­syn över att 2-4, 6, 9 och 10 §§ följs. Då gäl­ler i tillämp­liga delar bestäm­mel­serna i arbets­tids­la­gen (1982:673) om till­syn. Under­sök­ningar på arbets­stäl­len får dock göras endast på begä­ran av en part eller om det annars finns sär­skild anled­ning. Lag (2022:449).

16 §   Har upp­hävts genom lag (1980:209).

17 §   Arbets­mil­jö­ver­ket får med­dela de före­läg­gan­den eller för­bud som behövs för att denna lag ska föl­jas.

Ett beslut om före­läg­gande eller för­bud får för­e­nas med vite. Lag (2013:612).

18 §   Arbets­mil­jö­ver­kets beslut enligt 17 § får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol. Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten. Lag (2013:612).

Ansvar, sank­tions­av­gift och ska­de­stånd

19 §   En arbets­gi­vare som inte rät­tar sig efter ett före­läg­gande eller för­bud enligt 17 § döms till böter. Detta gäl­ler dock inte om före­läg­gan­det eller för­bu­det har för­e­nats med vite.

Till böter döms också den arbets­gi­vare som upp­såt­li­gen läm­nar en orik­tig eller vil­se­le­dande upp­gift i en anteck­ning som avses i 6 §.

En gär­ning som omfat­tas av ett före­läg­gande eller för­bud enligt 17 § ska inte med­föra straffan­svar enligt andra styc­ket. Lag (2013:612).

20 §   Om en arbets­gi­vare har över­trätt 2, 3, 4 eller 9 §, ska en sank­tions­av­gift tas ut. Avgif­ten tas ut av den arbets­gi­vare i vars hus­håll arbe­tet utförs. Avgif­ten ska beta­las även om över­trä­del­sen inte skett upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het.

Avgif­ten utgör för varje timme otillå­ten arbets­tid och för varje arbets­ta­gare som har anli­tats i strid med 2, 3, 4 eller 9 § en pro­cent av det pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken som gällde vid den tid­punkt då över­trä­del­sen skedde.

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten. Lag (2013:612).

21 §   Någon sank­tions­av­gift ska inte tas ut för en gär­ning som omfat­tas av ett före­läg­gande eller för­bud enligt 17 §.

Avgif­ten får sät­tas ned helt eller del­vis om över­trä­del­sen är ringa eller ursäkt­lig eller om det annars med hän­syn till omstän­dig­he­terna skulle vara oskä­ligt att ta ut avgif­ten.
Lag (2013:612).

22 §   Arbets­mil­jö­ver­ket prö­var genom avgifts­före­läg­gande frå­gor om sank­tions­av­gif­ter.

Avgifts­före­läg­gande inne­bär att den som bedöms vara ansva­rig enligt 20 § för en över­trä­delse före­läggs att god­känna avgif­ten ome­del­bart eller inom viss tid.

När före­läg­gan­det har god­känts, gäl­ler det som dom­stols laga­kraft­vunna avgö­rande om att avgift ska tas ut. Ett god­kän­nande som görs efter det att den tid som angetts i före­läg­gan­det har gått ut är dock utan ver­kan. Om avgifts­före­läg­gan­det inte har god­känts inom utsatt tid, får Arbets­mil­jö­ver­ket ansöka hos den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets avgifts­före­läg­gan­det har utfär­dats, om att avgift ska tas ut.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten. Lag (2013:612).

23 §   En sank­tions­av­gift får tas ut bara om ansö­kan har del­getts den som avgifts­före­läg­gan­det rik­tas mot inom fem år från den tid­punkt då över­trä­del­sen skedde.

Ett beslut om att avgift ska tas ut ska genast sän­das till läns­sty­rel­sen. Avgif­ten ska beta­las till läns­sty­rel­sen inom två måna­der från det att beslu­tet vann laga kraft. En upp­lys­ning om detta ska tas in i beslu­tet.

Om avgif­ten inte beta­las inom den tid som anges i andra styc­ket, ska dröjsmåls­av­gift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmåls­av­gift. Den obe­talda avgif­ten och dröjsmåls­av­gif­ten ska läm­nas för indriv­ning enligt lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m.

En beslu­tad avgift bort­fal­ler om verk­stäl­lig­het inte har skett inom fem år efter det att avgö­ran­det vann laga kraft.
Lag (2013:612).

24 §   En arbets­gi­vare som inte upp­fyl­ler sina skyl­dig­he­ter enligt anställ­nings­av­ta­let eller bry­ter mot någon av 5, 7 eller 11-14 §§ ska betala inte bara lön och andra anställ­nings­för­må­ner som arbets­ta­ga­ren kan ha rätt till utan även ersätt­ning för den skada som upp­kom­mer.

En arbets­ta­gare som inte upp­fyl­ler sina skyl­dig­he­ter enligt anställ­nings­av­ta­let eller bry­ter mot någon av 5, 7, 11 eller 12-14 §§ ska betala ersätt­ning för den skada som upp­kom­mer.

Ska­de­stånd enligt första eller andra styc­ket får avse både ersätt­ning för den för­lust som upp­kom­mer och ersätt­ning för den kränk­ning som avtals-​ eller lag­brot­tet inne­bär. Ska­de­stånd med anled­ning av person-​ eller sak­skada bestäms dock med tillämp­ning av all­männa ska­de­stånds­reg­ler.

Om det är skä­ligt får ska­de­stån­det sät­tas ned eller helt falla bort. Lag (2018:1719).

25 §   Den som vill kräva ska­de­stånd enligt 24 § ska väcka talan inom sex måna­der från tid­punk­ten för den ska­de­gö­rande hand­lingen. Om talan inte väcks inom den tiden, har par­ten för­lo­rat sin talan. Lag (2013:612).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1970:943

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1971, då hem­bi­trä­de­sla­gen (1944:461) skall upp­höra att gälla.

Intill utgången av år 1972 skall dock den i 2 § första styc­ket angivna högsta genom­snitt­liga arbets­ti­den för vecka, i stäl­let för 40 tim­mar, utgöra 41 tim­mar 15 minu­ter.

Denna lag gäl­ler även avtal som slu­tits för den 1 juli 1971.

2013:612
      1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2014.
      2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för över­trä­del­ser som har skett före ikraft­trä­dan­det.

2018:1719
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 mars 2019.
   2. För anställ­nings­av­tal som har ingåtts före den 1 mars 2019 och som fort­fa­rande gäl­ler ska arbets­gi­va­ren, om arbets­ta­ga­ren begär det, inom en månad från begä­ran skrift­li­gen lämna sådan infor­ma­tion som avses i 11 a §.

2022:449
   1. Denna lag trä­der i kraft den 29 juni 2022.
   2. För anställ­nings­av­tal som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 11 a och 11 b §§ i den äldre lydel­sen.
   3. Om ett anställ­nings­av­tal har ingåtts före ikraft­trä­dan­det ska arbets­gi­va­ren dock på begä­ran av arbets­ta­ga­ren lämna kom­plet­te­rande infor­ma­tion enligt bestäm­mel­serna i 11 a-11 c §§ i den nya lydel­sen.