Lag (1999:133) om för­bud mot dis­kri­mi­ne­ring i arbets­li­vet på grund av sex­u­ell lägg­ning. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2008:567

Lagens ända­mål

1 §   Denna lag har till ända­mål att mot­verka dis­kri­mi­ne­ring i arbets­li­vet på grund av sex­u­ell lägg­ning.

2 §   Med sex­u­ell lägg­ning avses homo­sex­u­ell, bisex­u­ell och hete­ro­sex­u­ell lägg­ning.

2 a §   Den som utan att vara anställd söker eller full­gör yrkes­prak­tik på en arbets­plats skall anses som arbets­sö­kande respek­tive arbets­ta­gare vid till­lämp­ning av för­bu­den mot dis­kri­mi­ne­ring och repres­sa­lier i 3-4 b §§, 5 § 3 och 7 § samt bestäm­mel­serna i 8-11 och 13-15 §§.

Den hos vil­ken prak­ti­ken söks eller full­görs skall anses som arbets­gi­vare. Lag (2003:310).

2 b §   Den som utan att vara anställd utför arbete på en arbets­plats som inhyrd eller inlå­nad arbets­kraft skall anses som arbets­ta­gare vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 7 och 8 §§, 10 § fjärde styc­ket samt 13-15 §§.

Den hos vil­ken arbe­tet utförs skall anses som arbets­gi­vare.
Lag (2005:479).

För­bud mot dis­kri­mi­ne­ring

Direkt dis­kri­mi­ne­ring

3 §   En arbets­gi­vare får inte miss­gynna en arbets­sö­kande eller en arbets­ta­gare genom att behandla honom eller henne sämre än arbets­gi­va­ren behand­lar, har behand­lat eller skulle ha behand­lat någon annan i en jäm­för­bar situ­a­tion, om miss­gyn­nan­det har sam­band med sex­u­ell lägg­ning. Lag (2003:310).

Indi­rekt dis­kri­mi­ne­ring

4 §   En arbets­gi­vare får inte miss­gynna en arbets­sö­kande eller en arbets­ta­gare genom att tillämpa en bestäm­melse, ett kri­te­rium eller ett för­fa­rings­sätt som fram­står som neutralt men som i prak­ti­ken sär­skilt miss­gyn­nar per­so­ner med viss sex­u­ell lägg­ning. Detta gäl­ler dock inte om bestäm­mel­sen, kri­te­riet eller för­fa­rings­sät­tet kan moti­ve­ras av ett berät­ti­gat mål och med­len är lämp­liga och nöd­vän­diga för att uppnå målet. Lag (2003:310).

Tra­kas­se­rier

4 a §   En arbets­gi­vare får inte dis­kri­mi­nera en arbets­sö­kande eller en arbets­ta­gare genom att tra­kas­sera honom eller henne.

Med tra­kas­se­rier avses i denna lag upp­trä­dande i arbets­li­vet som krän­ker en arbets­sö­kan­des eller en arbets­ta­ga­res vär­dig­het och som har sam­band med sex­u­ell lägg­ning. Lag (2003:310).

Instruk­tio­ner att dis­kri­mi­nera

4 b §   En arbets­gi­vare får inte lämna order eller instruk­tio­ner till en arbets­ta­gare om dis­kri­mi­ne­ring av en per­son enligt 3-4 a §§. Lag (2003:310).

När för­bu­den gäl­ler

5 §   För­bu­den mot dis­kri­mi­ne­ring i 3-4 b §§ gäl­ler när arbets­gi­va­ren
   1. beslu­tar i en anställ­nings­fråga, tar ut en arbets­sö­kande till anställ­nings­in­ter­vju eller vid­tar annan åtgärd under anställ­nings­för­fa­ran­det,
   2. beslu­tar om beford­ran eller tar ut en arbets­ta­gare till utbild­ning för beford­ran,
   3. beslu­tar om eller vid­tar annan åtgärd som rör yrkes­prak­tik,
   4. beslu­tar om eller vid­tar annan åtgärd som rör annan utbild­ning eller yrkes­väg­led­ning,
   5. tilläm­par löne- eller andra anställ­nings­vill­kor,
   6. leder och för­de­lar arbe­tet eller
   7. säger upp, avske­dar, per­mit­te­rar eller vid­tar annan ingri­pande åtgärd mot en arbets­ta­gare.

För­bu­det mot direkt dis­kri­mi­ne­ring gäl­ler inte vid beslut om anställ­ning, beford­ran eller utbild­ning för beford­ran om viss sex­u­ell lägg­ning är nöd­vän­dig på grund av arbe­tets natur eller det sam­man­hang där det utförs. Lag (2003:310).

Upp­gift om meri­ter

6 §   En arbets­sö­kande som inte har anställts eller en arbets­ta­gare som inte har beford­rats eller tagits ut till utbild­ning för beford­ran, har rätt att på begä­ran få en skrift­lig upp­gift av arbets­gi­va­ren om vil­ken utbild­ning, yrkes­er­fa­ren­het och andra meri­ter den per­son har som fick arbe­tet eller utbild­nings­plat­sen.

För­bud mot repres­sa­lier

7 §   En arbets­gi­vare får inte utsätta en arbets­ta­gare för repres­sa­lier på grund av att arbets­ta­ga­ren har anmält arbets­gi­va­ren för dis­kri­mi­ne­ring, påta­lat dis­kri­mi­ne­ring eller med­ver­kat i en utred­ning enligt denna lag. Lag (2003:310).

Skyl­dig­het att utreda och vidta åtgär­der mot tra­kas­se­rier

8 §   En arbets­gi­vare som får kän­ne­dom om att en arbets­ta­gare anser sig ha bli­vit utsatt för tra­kas­se­rier som avses i 4 a § andra styc­ket av en annan arbets­ta­gare skall utreda omstän­dig­he­terna kring de upp­givna tra­kas­se­ri­erna och i före­kom­mande fall vidta de åtgär­der som skä­li­gen kan krä­vas för att för­hindra fort­satta tra­kas­se­rier. Lag (2003:310).

Påfölj­der

Ogil­tig­het

9 §   Ett avtal är ogil­tigt i den utsträck­ning som det före­skri­ver eller med­ger sådan dis­kri­mi­ne­ring som avses i 3-5 §§. Lag (2003:310).

10 §   Om en arbets­ta­gare dis­kri­mi­ne­ras genom en bestäm­melse i ett avtal med arbets­gi­va­ren på något sätt som är för­bju­det enligt denna lag, skall bestäm­mel­sen jäm­kas eller för­kla­ras ogil­tig, om arbets­ta­ga­ren begär det. Har bestäm­mel­sen sådan bety­delse för avta­let att det inte skä­li­gen kan krä­vas att detta i övrigt skall gälla med oför­änd­rat inne­håll, får avta­let jäm­kas även i annat hän­se­ende eller i sin hel­het för­kla­ras ogil­tigt.

Om en arbets­ta­gare dis­kri­mi­ne­ras på något sätt som är för­bju­det enligt denna lag genom att arbets­gi­va­ren säger upp ett avtal eller vid­tar en annan sådan rätts­hand­ling, skall rätts­hand­lingen för­kla­ras ogil­tig, om arbets­ta­ga­ren begär det.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte om 9 § är tillämp­lig.

Om en arbets­sö­kande eller arbets­ta­gare dis­kri­mi­ne­ras genom en ord­nings­re­gel eller lik­nande intern bestäm­melse på arbets­plat­sen på något sätt som är för­bju­det enligt denna lag, skall bestäm­mel­sen jäm­kas eller för­kla­ras sakna ver­kan om den arbets­sö­kande eller arbets­ta­ga­ren begär det. Lag (2005:479).

Ska­de­stånd

11 §   Om en arbets­sö­kande eller en arbets­ta­gare dis­kri­mi­ne­ras genom att arbets­gi­va­ren bry­ter mot för­bu­den i 3, 4, 4 a eller 4 b § och 5 § 1-3, skall arbets­gi­va­ren betala ska­de­stånd till den dis­kri­mi­ne­rade för den kränk­ning som dis­kri­mi­ne­ringen inne­bär. Lag (2003:310).

12 §   Om en arbets­ta­gare dis­kri­mi­ne­ras genom att arbets­gi­va­ren bry­ter mot för­bu­den i 3, 4, 4 a eller 4 b § och 5 § 4-7, skall arbets­gi­va­ren betala ska­de­stånd till arbets­ta­ga­ren för den för­lust som upp­kom­mer och för den kränk­ning som dis­kri­mi­ne­ringen inne­bär. Lag (2005:479).

13 §   Om en arbets­ta­gare utsätts för repres­sa­lier som avses i 7 §, skall arbets­gi­va­ren betala ska­de­stånd till arbets­ta­ga­ren för den för­lust som upp­kom­mer och för den kränk­ning som repres­sa­li­erna inne­bär.

14 §   Om en arbets­gi­vare inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt 8 §, skall arbets­gi­va­ren betala ska­de­stånd till arbets­ta­ga­ren för den kränk­ning som under­lå­ten­he­ten inne­bär.

15 §   Om det är skä­ligt kan ska­de­stånd enligt 11-14 §§ sät­tas ned eller helt falla bort.

Till­syn

Ombuds­man­nen mot dis­kri­mi­ne­ring på grund av sex­u­ell lägg­ning

16 §   För att se till att denna lag följs skall det fin­nas en ombuds­man mot dis­kri­mi­ne­ring på grund av sex­u­ell lägg­ning.

Ombuds­man­nen mot dis­kri­mi­ne­ring på grund av sex­u­ell lägg­ning utses av rege­ringen.

Ombuds­man­nen skall i första hand för­söka få arbets­gi­vare att fri­vil­ligt följa före­skrif­terna i denna lag.

Upp­gifts­skyl­dig­het

17 §   En arbets­gi­vare är skyl­dig att på upp­ma­ning av Ombuds­man­nen mot dis­kri­mi­ne­ring på grund av sex­u­ell lägg­ning lämna de upp­gif­ter om för­hål­lan­dena i arbets­gi­va­rens verk­sam­het som kan vara av bety­delse för ombuds­man­nens till­syn enligt 16 §.

En arbets­gi­vare är vidare skyl­dig att lämna upp­gif­ter när ombuds­man­nen biträ­der en begä­ran av en enskild arbets­sö­kande eller arbets­ta­gare enligt 6 §.

Finns det sär­skilda skäl är arbets­gi­va­ren inte skyl­dig att lämna ut upp­gif­ter. Lag (2003:310).

Vite

18 §   Om en arbets­gi­vare inte rät­tar sig efter en upp­ma­ning enligt 17 § får Ombuds­man­nen mot dis­kri­mi­ne­ring på grund av sex­u­ell lägg­ning vid vite före­lägga arbets­gi­va­ren att full­göra sin skyl­dig­het.

Över­kla­gande m.m.

19 §   Ett beslut om vites­före­läg­gande av Ombuds­man­nen mot dis­kri­mi­ne­ring på grund av sex­u­ell lägg­ning får över­kla­gas hos Nämn­den mot dis­kri­mi­ne­ring. Nämn­dens beslut får inte över­kla­gas.

Talan om utdö­mande av vite förs vid tings­rätt av ombuds­man­nen.

Hand­lägg­ningen hos Nämn­den mot dis­kri­mi­ne­ring

20 §   Nämn­den mot dis­kri­mi­ne­ring skall se till att ären­dena blir så utredda som deras beskaf­fen­het krä­ver.

När det behövs skall nämn­den låta kom­plet­tera utred­ningen.
Över­flö­dig utred­ning får avvi­sas.

21 §   Ären­den om vites­före­läg­gande avgörs efter munt­lig för­hand­ling, utom när nämn­den anser att någon sådan för­hand­ling inte behövs.

22 §   Till en för­hand­ling enligt 21 § skall Ombuds­man­nen mot dis­kri­mi­ne­ring på grund av sex­u­ell lägg­ning och arbets­gi­va­ren kal­las.

Nämn­den får vid vite före­lägga arbets­gi­va­ren eller arbets­gi­va­rens ställ­fö­re­trä­dare att inställa sig per­son­li­gen.

Om det behövs för utred­ningen, får nämn­den också kalla andra till för­hand­lingen.

Rät­te­gången

Tillämp­liga reg­ler

23 §   Mål om tillämp­ningen av 3-5 och 7-15 §§ skall hand­läg­gas enligt lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter.

Där­vid anses som arbets­ta­gare också arbets­sö­kande och den som söker eller full­gör yrkes­prak­tik eller utför arbete på en arbets­plats som inhyrd eller inlå­nad arbets­kraft. Den hos vil­ken prak­tik söks eller full­görs eller arbete söks eller utförs anses som arbets­gi­vare.

Andra styc­ket gäl­ler också när reg­lerna om tvis­te­för­hand­ling i lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet tilläm­pas i en tvist enligt 3-5 och 7-15 §§. Lag (2003:310).

Bevis­börda

23 a §   Om den som anser sig ha bli­vit dis­kri­mi­ne­rad eller utsatt för repres­sa­lier visar omstän­dig­he­ter som ger anled­ning att anta att han eller hon bli­vit dis­kri­mi­ne­rad eller utsatt för repres­sa­lier, är det arbets­gi­va­ren som skall visa att dis­kri­mi­ne­ring eller repres­sa­lier inte före­kom­mit. Lag (2003:310).

Rätt att föra talan

24 §   I en tvist enligt 23 § får Ombuds­man­nen mot dis­kri­mi­ne­ring på grund av sex­u­ell lägg­ning föra talan för en enskild arbets­ta­gare eller arbets­sö­kande, om den enskilde med­ger det och om ombuds­man­nen fin­ner att en dom i tvis­ten är bety­del­se­full för rätts­tillämp­ningen eller det annars finns sär­skilda skäl för det. Om ombuds­man­nen fin­ner det lämp­ligt får ombuds­man­nen i samma rät­te­gång även föra annan talan som ombud för den enskilde.

Ombuds­man­nens beslut i frå­gor enligt första styc­ket får inte över­kla­gas.

Ombuds­man­nens talan enligt första styc­ket förs vid Arbets­dom­sto­len.

25 §   När en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion har rätt att föra talan för den enskilde enligt 4 kap. 5 § lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter, får Ombuds­man­nen mot dis­kri­mi­ne­ring på grund av sex­u­ell lägg­ning föra talan bara om orga­ni­sa­tio­nen inte gör det.

Vad som i den lagen före­skrivs om den enskil­des ställ­ning i rät­te­gången skall tilläm­pas också när ombuds­man­nen för talan.

26 §   Talan om ska­de­stånd enligt 11 § med anled­ning av ett beslut om anställ­ning som har med­de­lats av en arbets­gi­vare med offent­lig ställ­ning får inte prö­vas innan anställ­nings­be­slu­tet har vun­nit laga kraft.

Pre­skrip­tion m.m.

27 §   Om någon för talan med anled­ning av upp­säg­ning eller avske­dande skall 34 § andra och tredje styc­kena, 35 § andra och tredje styc­kena, 37 §, 38 § andra styc­ket andra meningen, 39-42 §§ samt 43 § första styc­ket andra meningen och andra styc­ket lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd tilläm­pas.

28 §   I fråga om någon annan talan än som avses i 27 § skall 64-66 och 68 §§ lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet tilläm­pas med den skill­na­den att den tids­frist som anges i 66 § första styc­ket första meningen skall vara två måna­der.

29 §   I fråga om en ska­de­stånds­ta­lan med anled­ning av ett beslut om anställ­ning som har med­de­lats av en arbets­gi­vare med offent­lig ställ­ning, räk­nas tids­fris­terna enligt 28 § från den dag då anställ­nings­be­slu­tet vann laga kraft.

30 §   Talan som förs av Ombuds­man­nen mot dis­kri­mi­ne­ring på grund av sex­u­ell lägg­ning behand­las som om talan hade förts av arbets­ta­ga­ren eller den arbets­sö­kande själv.