SFS 1991:1040

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

sfs 1991:1040 lag utkom frän trycket 001 ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring; den 28 juni 1991 utfärdad den 13 juni 1991. enligt riksdagens beslut' föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring^ dels att 2 kap. 11 § skall upphöra att gälla, dels att 1 kap. 1 §, 3 kap. 7, 8, 9, 13 och 15 §§, 7 kap. 3 §, 11 kap, 2 och 3 §§, 16 kap. 1 § samt 20 kap. 3 och 10 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 2 kap. 14 §, 3 kap. 7 b § och 7 kap. 3 a §, en ny avdelning, åttonde avdelningen, och ett nytt kapitel, 22 kap., samt närmast före 22 kap. nya rubriker av följande lydelse. 1 kap. 1 § den allmänna försäkringen består av sjukförsäkring, folkpensione ring och försäkring för tilläggspension. till sjukförsäkringen hör frågorom rehabilitering. till den allmänna försäkringen är anslutna frivillig sjukpenningförsäk ring och frivillig pensionsförsäkring. 2 kap. 14 § bidrag till sådana arbetshjälpmedel som en förvärvsarbetande för säkrad behöver som ett led i sin reha bilitering utges enligt föreskrifter som regeringen meddelar. 1768 3 kap. 7 §' sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga med minst en fjärdedel. med sjukdom jämställs ett tillstånd ' prop. 1990/91: 141 och 1 81. sfu 16 och 18, rskr. 303 och 372. - l agen omtryckt 1982: 120. senaste lydelse av 2 kap. 11 § 1990:1407. ' senaste lydelse 1990:157. ¬ av nedsatt arbetsförmåga, som orsakats av sjukdom för vilken sjukpenning sfs 1991:1040 utgetts och som fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört. saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. om arbets förmågan inte saknas helt men är nedsatt med minst tre qärded elar utges tre fjärdedels sjukpenning. är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men med minst hälften utge s halv sjukpenning. i annat fall utg es en fjärdedels sjukpenning. en fjärdedels sjukpenning får dock under samma sjukperiod utges för högst 365 dagar. försäkringskassan får när det finns skäl till de t kräva att läkarintyg ges in för att styrka nedsättning av arbetsförmågan. när en sjukperiod har pågått fyra vecko r skall den försäkrade ge in ett läkarutlåtande till försäkringskassan, om kassan begär det. ett sådant läkarutlåtande skall innehålla uppg ift om behov et av rehabilitering, pågå ende och planerad behandling eller rehabiliteringsåtgärd samt, om möjligt, beräknad återstående sjukdomstid med nedsatt arbetsförmå ga. för utgifter för läkarundersökning oc h utlåtande som föranleds av en begäran enligt qärde stycket lämnas ersättning i enlighet med vad r egering en eller, efter regeringens bemyndigand e, riksförsäkringsverket föreskri ver. 7 b § sjukpenning enligt 7 § utges även när den försäkrade går miste om förvärvsinkomst i samband med att han genomgår en behandling som syftar till att förebygga sjukdom och nedsättning av arbets förmågan. som villkor gäller att behandlingen har ordinerats av läkare och ingår i en av försäkringskassan godkänd behandlingsplan. vidare förutsätts att den för säkrade för behandlingen behöver avstå från förvärvsarbete minst två timmar under en dag och därvid går miste om minst en fjärdedel av sin dagsinkomst. arbetsförmågan skall anses nedsatt i den mån den försäkrade på gru nd av behandlingen är förhindrad att förvärvsarbeta. 8 §"" vid bedömningen av om arbetsförmågan är fullständigt nedsatt skall, om sjukdomen kan an tas vara kortvarig, särskilt beaktas om den försäkrade på gru nd av sjukdomen är ur stånd att utföra sitt vanli ga eller därmed jämförligt arbete. om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från förvärvsarbete under minst en fjärdedel av sin normala arbetstid en viss dag, skall hans arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande mån den dagen. om sjukdomen kan antas b li långvarig eller den försäkrade bedöms inte kunna återgå till sitt arbete, skall försäkringskassan undersöka om den försäkrade efter sådan rehabiliterin gsåtgärd, som avses i 22 kap. 7 § , kan försörja sig själv genom förvärvsarbete om arbetsförhållandena ändras eller om annat lämpligt arbete erhålls. därvid skall beaktas vad som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till sjukdomen, hans utbild ning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter. om den försäkrade uppbär förtidspension eller särskild efterlevande pension enligt denna lag, skall vid prövning av den försäkrades rätt till •* senaste lydelse i 988:881. j ¬ sfs 1991:1040 sjukpenning bedömningen av hans arbetsförmåga ske med bortseende från den nedsättning av förmågan eller möjligheten att bereda sig inkomst genom arbete som ligger till grund för utgående pension. som sjukperiod anses tid, under vilken en försäkrad i oa vbruten följd lider av sjukdom som avses i 7 §. 9 en försäkrad kvinna har rätt till havandeskapspenning, om havande skap har satt ned hennes förmåga att utföra uppgifterna i sitt förvärvsarbe te med minst en fjärdedel och hon inte kan omplaceras till annat mindre ansträngande arbete enligt bestämmelserna i 12 § lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m. m. en kvinna har även rätt till havandeskapspenning om hon inte får sysselsättas i sitt förvärvsarbete på grund av en föreskrift om förbud mot arbete under havandeskap, som har meddelats med stöd av 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160), och hon inte kan omplaceras till annat arbete enligt bestämmelserna i 12 § lagen om rätt till ledighet för vård av barn, m. m. havandeskapspenning utges i fall som avses i första stycket för varje dag som nedsättningen består, dock tidigast från och med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse, och i fall som avses i andra stycket för varje dag som förbudet gäller. havandeskapspenning utges längst till och med den el fte dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. havandeskapspenning utges med belopp som motsvarar kvinnans sjuk penning enligt 4 §. 1770 13 §'^ frågor om förmåner enligt detta kapitel prövas av den allmänna försäkringskassa hos vilken den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 §. denn a försäkrings kassa får dock uppdra åt en annan försäkringskassa att pröva sådana frågor med undantag av frågor som avses i 5 §. bestämmelserna i 2 kap. 13 § tillämpas även i fråga om sjukpenning. vid tillämpning av 2 kap, 13 § andra stycket skall hänsyn inte tas till särskild sjukpenning enligt lagen (1977:265) om statligt personskade skydd. bestämmelserna i 3, 5 och 8 §§ i fråga om förtidspension tillämpas även där den försäkrade skulle ha erhållit sådan pension, om han varit svensk medborgare. har en försäkrad, utan att bestämmelserna i 3 kap. 3 § är tillämpliga, efter ingången av den månad då han uppnådde sextiofem års ålder, erhållit sjukpenning under etthundraåttio dagar, får den allmänna försäkringskas san besluta att sjukpenning inte längre skall utgå. 15 §' sjukpenning utgår ej för tid då den försäkrade a) fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst, om tjänstgöringen inte avser grundutbildning eller därtill omedelbart anslutande repetitions utbildning; ' senaste lydelse 1990:157. '' senaste lydelse 1983; 1064. ' senaste lydelse 1991:470. ¬ b) är intagen i sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med sfs 1991:1040 särskilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 3 § sagda lag; c) är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt; d) i annat fall än under b) eller c) sagts av annan orsak än sjukdom tagits om hand på det allmännas bekostnad; e) vistas utomlands i an nat fall än då den försäkrade insjuknar medan han utför arbete som ett led i en här i riket bedriven verksamhet eller som sjöman anställd på svenskt handelsfartyg eller under sjukdom eller i fall som avses i 7 b § reser till utlandet med försäkringskassans medgivande. för varje dag då en försäkrad bereds vård i ett sådant hem för vård eller boende eller familjehem enligt socialtjänstlagen (1980:620) som ger vård och behandling åt missbrukare av alkohol eller narkotika, skall sjukpen ningen på begäran av den som svarar för vårdkostnaderna minskas på det sätt som framgår av 4 § andra stycket. det belopp som sjukpenningen minskas med skall betalas ut till den på vars begäran minskningen har gjorts. utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad-som avses under c) vid sjukdom som inträffar under tid då han får vistas utom anstalt och därvid bereds tillfälle att förvärvsarbeta. 7 kap. 3 § vid bedömande i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas den försäkrades förmåga att vid den nedsättning av prestationsförmågan, varom är fråga, bereda sig inkomst genom sådant arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosätt ningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter. bedömningen skall göras efter samma grunder oavsett arten av den föreliggande nedsätt- ningen av prestationsförmågan. i fråga om försäkrad som fyllt sextio år skall bedömningen främst avse hans förmåga och möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete. med inkomst av arbete lik ställs i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet. är den försäkrade föremål för åtgärd av beskaffenhet, som anges i 2 2 kap. 7 §, skall arbetsförmågan under tiden för åtgärden anses nedsatt i de n mån den försäkrade på grund av åtgärden är hindrad att utföra förvärvsar bete. 3 a § en försäkrad som uppbär hel ålderspension enligt denna lag har inte rätt till förtidspension. en försäkrad som uppbär halv ålderspension enligt denna lag har inte rätt till hel förtidspension eller två tredjedelar av hel förtidspension. 11 kap. 2 med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom ar- " s enaste lydelse 1991:689. \11\ ¬ sfs 1991:1040 1772 betstagare i allmän eller ensk ild tjänst. me d lön likställs kostnadsersätt ning som inte enligt 10 § uppbördslagen (1953:272) undantas vid beräk ning av preliminär a-ska tt. till sådan inkomst räknas do ck inte frän en och samme arbetsgivare utgiven lön som unde r ett år ej uppgått till 1000 kronor. till sådan inkoms t räknas inte heller intäkt som avse s i 32 § 1 mom. första stycket h och i kom munalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 2—6 lagen (1990:659) om särskild löneskatt på viss a förvärvsinkomster utgör und erlag för nämnda skatt. i fråga om arbete som har utförts utomland s bortses vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. såsom inkomst av anställning anses även a) sjukpenning och rehabilite ringspenning enligt denna lag s amt sjuk penning enligt lagen (1976:380) om arbetss kadeförsäkring eller motsva rande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäk- rads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, b) föräldrapenningförmåner, c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för merkostnader, d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, o utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpenning, g) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349), h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensions- försäkring, i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repe titionsutbildning, frivilliga som genomgår utbildning under krigsförbands- övning eller särsk ild övning inom värnpliktsutbildningen, läkare unde r försvarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga, j) utbildningsbidrag för doktorander, k) timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux), vid v uxen utbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid gr undläggande svenskundervisning för invandrare, 1) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag, m) från sveriges författarfond och konstn ärsnämnden utgående bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i d en mån regeringen så förordnar, n) statsbidrag till arbetsl ösa som tillskott till deras försö rjning när de startar egen rörelse, o) värdet av vad den försäkrade tillgodoförs som följd av att en arbetsgi vare lämnar sådant bidrag som likställs med lön enli gt 2 kap. 3 § andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter, p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, q) tillfälliga förvärvs inkomster av verksamhet som inte bedrivs själv ständigt, ¬ r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen sfs 1991:1040 (1991:1047) om sjuklön. i fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört arbete i annan form än pension samt i fråga om ersättning till idrottsutövare från visst slag av ideell förening gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket. vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan ersättning, som den försäkrade har fött från en arbetsgivare, som är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a § eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handels fartyg. vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juri disk person, en svens k juridisk person, som äger ett bestämmande infly tande över den utländska jurid iska personen, enligt av riksförsäkringsver ket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften. hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket el ler från arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk medborgare. vad som sägs här ska ll inte gälla beträffa nde lön till sve nsk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, om en utlän dsk beskickning här i riket enlig t av riksförsäkringsver ket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften. den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses såsom arbetsgivare. 3 mtd inkomst av annat förvärvsarbete awsqs a) inkomst av aktiv näringsverksamhet här i riket; b) tillfälliga förvärvsinkomster av självständigt bedriven verksamhet; c) ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner; d) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjuk penning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsva rande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för in komst som ovan nämnts samt e) ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) och som, utan att anställnin gsförhållan de förelegat, utbetalats av fysisk person bosatt utomlands eller utländsk juridisk person; allt i den mån inkomsten inte enligt 2 § är a tt hänföra till inkomst av anställning. har inkomst som avs es i först a stycket a) eller b) inte uppgå tt till 1 000 kronor för år, tas den inte i beräknin g. ej hel ler tas sådan ersättning so m avses i första sty cket c) i beräkn ing, om ersätt ningen från den, för vilken arbetet utförts, under året inte uppgått till 1000 kronor. intäkt som avses i 32 § 1 mom. för sta stycket h och i kommu nalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid ''senaste lydelse 1991:689. 1773 ¬ sfs 1991:1040 'v • arbetsskada som enligt 2§ första stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skätt räknas inte som inkomst av annat förvärvsarbete. 'v 16 kap. 1 §'" den som önskar pension skall göra ansökan hos allmän försäk ringskassa i enlighet med vad regeringen förordnar. försäkringskassan skall dock utan ansökan besluta om hel ålderspension till en hos kassän inskriven pensionsberättigad från och med den månad han fyller 65 år, om han inte skriftligen begärt annat. uppbär en försäkrad sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård eller rehabiliteringspenning enligt denna lag, får försäkringskassan tillerkänna honom förtidspension utan hinder av att han inte gjort ansökan därom. detsamma skall gälla d å en försäkrad uppbär sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt lagen (1 976:380) om arbetsskadeförsäk ring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande. uppbär en försäkrad sjukbidrag eller har handikappersättning eller vårdbidrag tillerkänts honom för begränsad tid, får den tid för vilken förmånen skall utgå förlängas utan att ansökan har gjorts. motsvarande gäller i fråga om särskild efterlevandepension som tillerkänts en efterle vande för begränsad tid.- i den mån regeringen så förordnar må allmän försäkringskassa tillerkän na den pensionsberättigade pension enligt denna lag utan hinder av att han icke gjort ansökan därom. för kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid ansökan om förtidspension, handikappersättning, vårdbidrag eller särskild efter levandepension skall ersättning lämnas i enlighet med vad regeringen elle r, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket föreskriver. 20 kap. 3 §" ersättning enligt denna lag får dras in eller sättas ned, om den som är berättigad till ersättningen a) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid uppsåtligt brott som han har dömts för genom dom som har vunnit laga kraft; b) vägrar att genomgå undersökning av läkare eller att följa läkares föreskrifter; c) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersättning. vägrar en försäkrad utan giltig anledning att underkasta sig sådan reha bilitering som avses i 22 kap. 7 § får sjukpenning eller förtidspension helt eller delvis tills vidare förvägras honom, under förutsättning att han erin rats om denna påföljd. motsvarande skall gälla i fråga om särskild efterlevandepension, om den efterlevande utan giltig anledning vägrar att följa ett villkor som uppställts med stöd av 16 kap. 3 §. 1774 senaste lydelse 1988:881. " senaste lydelse 1988:881. ¬ 10 §'^ beslut av en allmän försäkringskassa som har fattats av tjänste- sfs 1991:1040 man i ärenden om försäkring en ligt denna lag s kall omprövas av kassan, om det begärs av en enskild som beslutet angår och beslutet inte har meddelats med stöd av 10 a §. omprövningen skall göras av socialförsäk ringsnämnden om bes lutet gäller fråga som avses i 2 kap. 12 a eller 12 b §, 3 kap. 7 — 9 eller 17 §, 20 kap. 3 eller 4 § eller 22 kap. 7—10 eller 16 §. vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel. om omprövning begärs av ett beslut och riksförsäkringsverket överkla gar samma beslut, skall försäkringskassan inte ompröva beslutet. begäran om omprövning skall anses som ett överklagande. i åttonde avdelningen i bestämmelser om rehabilitering 1 22 kap. om rehabilitering och rehabiliteringsersättning 1 § en försäkrad som är inskriven hos allmän försäkringskassa eller har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § andra stycket har möjligheter till rehabilitering och rätt till rehabiliteringsersättning enligt vad som ang es i detta kapitel. 2 § rehabilitering enligt detta kapitel skall syfta till att återge den som har drabbats av sjukdom sin arbetsförmåga och förutsättningar att försörja sig själv genom förvärvsarbete. rehabiliteringsåtgärder skall planeras i samråd med den f örsäkrade och utgå från dennes individuella förutsättningar och behov. 3 § den försäkrades arbetsgivare skall i samråd med den försäkrade svara för att dennes behov av rehabilitering snarast klarläggs och för att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering. om det inte framstår som obehövligt skall arbetsgivaren påbörja en rehabiliteringsutredning 1. när den försäkrade till följd av sjukdom har varit helt eller delvis frånvarande från sitt arbete under längre tid än fyra veckor i följd, 2. när den försäkrades arbete ofta har avbrutits av kortare sjukperioder eller 3. när den försäkrade begär det. rehabiliteringsutredningen skall i fa ll som avses i andra stycket 1 till ställas försäkringskassan inom åtta veckor från dagen för anmälan om sjukdomsfallet och i fall som avses i andra stycket 2 inom samma tid räknat från dagen för anmälan om det sjukdomsfall som närmast föregick rehabiliteringsutredningen. har rehabiliteringsutredningen gjorts på begä ran av den försäkrade, skall den tillställas kassan inom åtta veckor från den dag då begäran framställdes hos arbetsgivaren. om rehabiliteringsutredningen inte kan slutföras inom den i tredje stycket angivna tiden, skall detta anmälas till försäkringskassan inom samma tid. därvid skall uppgift lämnas om orsaken till dröjsmålet och om '^senaste lydelse 1989: 121. i775 ¬ •'r . • ,u sfs 1991:1040 den tidpunkt då utredningen beräknas vara avslutad. sedan utredningen , slutförts skall den omgående tillställas försäkringskassan. utredningen skall genomföras i sa mråd med den försäkrades arbetsta garorganisation, om den försäkrade medger det. försäkringskassan skall överta ansvaret för rehabiliteringsutredningen, om det finns skäl till d et. 4 § den försäkrade skall lämna de upplysningar som behövs för att klarlägga hans behov av rehabilitering och efter bästa förmåga aktivt medverka i reha biliteringen. 5 § försäkringskassan samordnar och utövar tillsyn över de insatser som behövs för rehabiliteringsverksamhet enligt denna lag. försäkringskassan skall i samråd med den försäkrade se till att hans behov av rehabilitering snarast klarläggs och att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering. försäkringskassan skall, om den försäkrade medger det, i a rbetet med rehabiliteringen samverka med hans arbetsgivare och arbetstagarorganisa tion, hälso- och sjukvården, socialtjänsten samt arbetsmarknadsmyndig heterna och andra myndigheter som kan vara berörda. försäkringskassan skall därvid verka för att dessa, var och en inom sitt verksamhetsområde, vidtar de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäk rade. försäkringskassan skall se till att rehabiliteringsinsatser påbörjas så snart det av medicinska och andra skäl är möjligt. 6 § om den försäkrade behöver en rehabiliteringsåtgärd, för vilken er sättning kan utges enligt detta kapitel, skall försäkringskassan upprätta en rehabiliteringsplan. planen skall såvitt möjligt upprättas i samråd med den försäkrade. rehabiliteringsplanen skall ange de rehabiliteringsåtgärder som skall komma i fråga och vem som h ar ansvaret för dem, en tidsplan för rehabili teringen samt uppgifter i övrigt som behövs för att genomföra rehabilite ringen. planen skall även innehålla uppgift om den beräknade kostnaden för ersättning under rehabiliteringstiden. försäkringskassan skall fortlöpande se till att rehabiliteringsplanen följs och att det vid behov görs nödvändiga ändringar i den. 7 § rehabiliteringsersättning utges när en försäkrad, vars arbetsförmåga till följd av sjukdom är nedsatt med minst en fjärdedel, deltar i arbetslivs- inriktad rehabilitering som avser att förkorta sjukdomstiden eller att helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan. rehabiliteringsersättning består av rehabiliteringspenning och särskilt bidrag. rehabiliteringsersättning utbetalas efter ansökan av den försäkrade. rehabiliteringsersättning utges längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 65 år. regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifterom rehabiliteringsersättning vid utbildning. 1776 ¬ 8 § hel rehabiliteringspenning utgör for dag den fastställda sjukpenning- sfs 1991:1040 grundande inkomsten, delad med 365. rehabilit eringspenningen avrun das till närmaste hela krontal. 9 § saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel rehabiliterings penning. om arbet sförmågan inte saknas helt men är nedsatt med minst tre fjärdedelar utges tre fjärdedels rehabiliteringspenning. är arbetsförmå gan nedsatt i mindre grad men med minst hälften utges halv rehabilite ringspenning. i annat fall ut ges en fjärdedels rehabiliteringspenning. arbetsförmågan skall under tiden f ör rehabiliteringsåtgärden anses ned satt i den mån den försäkrade på grund av åtgärden är förhindrad att förvärvsarbeta. 10 § särskilt bidrag utge s under rehabiliteringstiden för kostnader som uppstår för den försäkrade i samband med rehabiliteringen. ytterligare föreskrifter om sådant bidrag får meddelas av regeringen. 11 § den försäkrade skall så snart det kan ske och senast inom två veckor till försä kringskassan anmäla sådan ändring av sina förhållanden som är av betydelse för rätten till rehabiliteringsersättning eller for rehabiliteringsersättningens storlek. 12 § bestämmelserna i 3 kap. 16 § första —femte styckena tillämpas även i frå ga om rehabiliteringspenning. 13 § den som får rehabiliteringsersättning får behålla ersättningen 1. vid kortvarig ledighet for enskild angelägenhet av vikt oc h 2. vid ledighet på grund av uppehåll i rehabiliteringen enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndi ghet som reg eringen bestäm mer. 14 § för varje dag då den försäkrade får sjukhusvård eller vistas vid e n sådan vårdinrättning som anges i 3 kap. 4 a § skall rehabiliteringspenning en minskas med belopp s om framgår av 3 kap. 4 § andra stycket. 15 § rehabiliteringspenningen skall minskas med det belopp den försäk rade för samma tid får som 1. sjukpenning eller föräldrapenningförmån enligt denna lag , 2. sjukpenning eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeför säkring eller motsvarande ersättning enligt någon annan författning, do ck inte livränta till efterlevande samt i öv rigt endast till den del ersättnin gen avser samma inkomstbortfall som rehabiliteringspenningen är avsedd att täcka, 3. studiehjälp, studiemedel, korttidsstudiestöd, särskilt vuxenstudie stöd eller utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349), dock inte till den del ersättningen är återbetalningspliktig, 4. dagpenning enlig t förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsut bildning. 1777 ¬ sfs 1991:1040 16 § rehabiliteringsersättning enligt detta kapitel får, om omständighe terna motiverar det, dras in eller sättas ned om den försäkrade 1. vägrar att ta emot bes ök av en perso n som fåt t i uppdrag av försäk ringskassan att utreda rätten till reha biliteringsersättning eller behovet av rehabiliteringsåtgärd, 2. vägrar att lämna upplysningar som beh övs för att klarlägga behovet av rehabiliteringsåtgärd, 3. underlåter att till försäkringskassan anmäla sådan ändring av förhål lande, som är av bet ydelse för rätten till rehabiliteringsersättning eller för rehabiliteringsersättningens storlek. om nedsättning eller indragning i andra fall av ersättning som här avses föreskrivs i 20 kap. 3 §. 17 § frågor som avses i detta kapitel prövas av den allmän na försäk ringskassa hos vilken den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit inskriven om ha n hade uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 §. denna försäk ringskassa får dock uppdra åt en annan försäkringskassa att pröva sådana frågor. 1. denna lag träder i kraft i fråga om 2 kap. 14 § och 3 kap. 9 § den i ju li 1991 och i ö vrigt den 1 janua ri 1992. 2. vid tillämpn ing av den nya föreskriften i 3 kap . 7 § andra stycket i fall då sjukperioden har påböijats före den 1 ja nuari 1992 bortses från det antal dagar me d en fjärdedels sjukpenning som infallit före nämnda da tum. 3. den nya föreskriften i 11 kap. 2 § tillämpas första gången när pen sionsgrundande inkomst bestäms för år 1992. på regeringens vägnar ingela thalen karl-ingvar rundqvist (socialdepartementet) ¬