SFS 2002:191 Lag om änd­ring i lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling sfs 2002:191 lag om änd­ring i lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring; utfär­dad den 25 april 2002. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs i fråga om lagen (1962:381) om all­män försäkring2 dels att 17 kap. 3 och 5 §§ samt punkt 3 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1992:1277) om änd­ring i nämnda lag skall upp­höra att gälla, dels att punk­ten 3 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1998:704) om änd­ring i nämnda lag skall upp­höra att gälla, dels att 19 kap. 1 §, 20 kap. 2 och 4 §§ skall ha föl­jande lydelse, dels att det i lagen skall infö­ras en ny para­graf, 16 kap. 10 §, av föl­jande lydelse. utkom från tryc­ket den 8 maj 2002 16 kap. 10 § om en för­säk­rad för samma månad har rätt till såväl akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning som efter­le­van­de­stöd till barn enligt lagen (2000:461) om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn, utges endast den till belop­pet största av för­må­nerna. om en för­säk­rad för samma månad har rätt till såväl sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning som garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion enligt lagen om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn, utges endast den till belop­pet största av för­må­nerna. om sju­ker­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning till följd av bestäm­mel­serna i andra styc­ket inte skall utges, skall det vid tillämp­ning av 3 kap. 5 och 7 §§ ändå anses som om sådan för­mån utges. 19 kap. 1 §3 om avgif­ter för finan­sie­ring av sjuk­för­säk­ringen m.m. och för­äld­ra­för­säk­ringen före­skrivs i soci­al­av­giftsla­gen (2000:980). prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:sfu12, rskr. 2001/02:215. lagen omtryckt 1982:120. senaste lydelse av 17 kap. 3 § 1988:881 17 kap. 5 § 1974:510. 3 senaste lydelse 2000:982. 2 1 1 sfs 2002:191 20 kap. 2 §4 vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 3 kap. 2 a § andra styc­ket skall den som läm­nat upp­gift om inne­hav av en f-​skattse­del i en anbuds­hand­ling, en fak­tura eller någon där­med jäm­för­lig hand­ling, som även inne­hål­ler upp­gif­ter om utbe­ta­la­rens och betal­nings­mot­ta­ga­rens namn och adress eller andra för iden­ti­fi­e­ring god­tag­bara upp­gif­ter samt upp­gift om betal­nings­mot­ta­ga­rens per­son­num­mer, sam­ord­nings­num­mer eller orga­ni­sa­tions­num­mer anses ha en sådan skattse­del. upp­gif­ten om inne­hav av en f-​skattse­del gäl­ler även som sådant skrift­ligt åbe­ro­pande av f-​skattse­deln som avses i 3 kap. 2 a § tredje styc­ket. det som nu sagts gäl­ler dock inte om den som beta­lar ut ersätt­ningen kän­ner till att upp­gif­ten om inne­hav av en f-​skattse­del är orik­tig. bestäm­mel­ser om påföljd för den som läm­nar orik­tig upp­gift finns i skat­te­brottsla­gen (1971:69). 4 §5 har någon genom orik­tiga upp­gif­ter eller genom under­lå­ten­het att full­göra en uppgifts-​​ eller anmäl­nings­skyl­dig­het eller på annat sätt för­or­sa­kat att ersätt­ning utgått obe­hö­ri­gen eller med för högt belopp, eller har någon eljest obe­hö­ri­gen eller med för högt belopp upp­bu­rit ersätt­ning och har han skä­li­gen bort inse detta, skall åter­be­tal­ning ske av vad som för myc­ket utbe­ta­lats. om det i sär­skilt fall finns anled­ning får för­säk­rings­kas­san helt eller del­vis efterge krav på åter­be­tal­ning enligt första styc­ket. har åter­be­tal­nings­skyl­dig­het ålagts någon enligt första styc­ket, får vid senare utbe­tal­ning till honom i avräk­ning på vad som för myc­ket utgått inne­hål­las ett skä­ligt belopp. avdrag på en ersätt­ning enligt denna lag får vidare göras om någon enligt beslut av en all­män för­säk­rings­kassa eller pre­mie­pen­sions­myn­dig­he­ten är åter­be­tal­nings­skyl­dig för en ersätt­ning som har utgetts på grund av en annan för­fatt­ning. har avdrag gjorts med anled­ning av beslut om åter­be­tal­nings­skyl­dig­het av pre­mie­pen­sion skall det avdragna belop­pet över­läm­nas till pre­mie­pen­sions­myn­dig­he­ten. vad som sägs i första–fjärde styc­kena gäl­ler inte sådana för­hål­lan­den som avses i 4 a §. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003. äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för tid före ikraft­trä­dan­det. på rege­ring­ens väg­nar lars eng­qvist mari­anne jen­ryd (soci­al­de­par­te­men­tet) 4 2 5 senaste lydelse 2000:774. änd­ringen inne­bär att första och andra styc­kena upp­hävs. senaste lydelse 1998:553. änd­ringen inne­bär att bl.a. att andra styc­ket upp­hävs. fakta info direkt, tel. 08-​587 671 00 elan­ders gotab, stock­holm 2002