SFS 2018:652 Lag om änd­ring i lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

1 svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om änd­ring i lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga utfär­dad den 31 maj 2018 enligt riks­da­gens beslut 1 före­skrivs i fråga om lagen (1990:52) med sär- skilda bestäm­mel­ser om vård av unga dels att 12, 15 a–15 c, 17–18, 20–20 b, 39, 41 och 42 §§ ska ha föl­jande lydelse, dels att det ska infö­ras fem nya para­gra­fer, 12 a, 15 d, 17 b, 17 c och 20 c §§, av föl­jande lydelse. 12 § 2 för vård av unga som på någon grund som anges i 3 § behö­ver stå under sär­skilt nog­grann till­syn ska det fin­nas sär­skilda ung­doms­hem. om soci­al­nämn­den har beslu­tat att den unge ska vis­tas i ett hem som avses i första styc­ket ska sta­tens insti­tu­tions­sty­relse anvisa plats i ett sådant hem. i akuta situ­a­tio­ner ska sta­tens insti­tu­tions­sty­relse ome­del­bart anvisa en sådan plats. 12 a § om den unge är pla­ce­rad på ett sär­skilt ung­doms­hem och vår­das eller har vår­dats på sjuk­hus, ska verk­sam­hets­che­fen vid vår­den­he­ten genast under­rätta sta­tens insti­tu­tions­sty­relse om den unge öns­kar lämna eller redan har läm­nat vår­den­he­ten. får någon som till­hör hälso-​​ och sjuk­vårds­per­so­na­len och är verk­sam vid ett sär­skilt ung­doms­hem kän­ne­dom om att den unge har en sådan smitt­sam sjuk­dom som enligt 1 kap. 3 § andra styc­ket smitt­skydds­la­gen (2004:168) utgör en all­män­far­lig sjuk­dom, ska sta­tens insti­tu­tions­sty­relse under­rät­tas, om det inte står klart att det inte finns någon risk för smitt­sprid­ning. 15 a § 3 den som omfat­tas av bestäm­mel­serna i 15 § har rätt att använda elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter, ta emot besök samt vis­tas utan­för hem­met i den utsträck­ning det är lämp­ligt. för den som omfat­tas av 15 § får rät­ten att använda elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter och ta emot besök väg­ras eller begrän­sas om det kan även­tyra vår­den eller ord­ningen vid hem- met. ett sådant beslut får gälla högst 14 dagar. när det inte längre finns för- utsätt­ningar för beslu­tet ska det upp­hä­vas. den som avses i första styc­ket får vis­tas utan­för hem­met under en på för- hand bestämd tid, dock högst fyra vec­kor. 1 prop. 2017/18:169, bet. 2017/18:sou30, rskr. 2017/18:307. 2 senaste lydelse 2005:468. 3 senaste lydelse 2005:468. sfs 2018:652 pub­li­ce­rad den 7 juni 2018 2 sfs beslut om inskränk­ning i rät­ten att använda elektro­niska kommunika-​​ tions­tjäns­ter eller ta emot besök samt beslut om vis­telse utan­för hem­met fat­tas av sta­tens insti­tu­tions­sty­relse. beslut om vis­telse utan­för hem­met ska fat­tas efter sam­råd med soci­al­nämn­den. i lagen (1996:981) om besöksin­skränk­ningar vid viss tvångs­vård finns bestäm­mel­ser om besök på vår­din­sti­tu­tio­ner enligt denna lag. 15 b § 4 den som omfat­tas av bestäm­mel­serna i 15 § får bere­das vård vid en enhet inom hem­met som är lås­bar eller på något annat sätt inrät­tad för sär­skilt nog­grann till­syn (vård vid lås­bar enhet), 1. om det är nöd­vän­digt med hän­syn till den unges eller and­ras säker­het, eller 2. om det är nöd­vän­digt för att för­hindra att den unge avvi­ker eller för att i övrigt genom­föra vår­den. den som vår­das vid en lås­bar enhet ska ges möj­lig­het att dag­li­gen vis­tas utom­hus och ges möj­lig­het att ägna sig åt fysisk akti­vi­tet eller någon annan fri­tids­sys­sel­sätt­ning. vård vid en lås­bar enhet får pågå under högst två måna­der i följd. om sär­skilda behand­lings­skäl för­an­le­der det, får dock vår­den vid enhe­ten pågå längre tid, för­ut­satt att någon av de omstän­dig­he­ter som anges i första styc­ket fort­fa­rande gäl­ler och att den unge sam­ti­digt ges möj­lig­het till vistel-​​ se i öpp­nare for­mer eller utan­för hem­met. 15 c § 5 den som omfat­tas av bestäm­mel­serna i 15 § får, om det är sär­skilt påkal­lat på grund av att den unge upp­trä­der våld­samt eller är så påver­kad av berus­nings­me­del att han eller hon inte kan hål­las till ord­ningen, hål­las i av- skild­het. den unge ska då stå under fort­lö­pande upp­sikt av per­so­na­len och ha möj­lig­het att till­kalla per­so­nal. han eller hon får inte hål­las i sådan av- skild­het längre tid än vad som är ound­gäng­li­gen nöd­vän­digt och inte i något fall under längre tid än fyra tim­mar i följd. en läkare eller sjuk­skö­terska ska skynd­samt yttra sig om varje åtgärd som vid­tas enligt första styc­ket. om läka­ren eller sjuk­skö­ters­kan begär det, ska åtgär­den genast avbry­tas. 15 d § den som omfat­tas av bestäm­mel­serna i 15 § får, om det krävs med hän­syn till hans eller hen­nes spe­ci­ella behov av vård eller säker­het eller säker­he­ten vid hem­met, hind­ras från att träffa andra som vår­das där (vård i enskild­het). vård i enskild­het ska vara anpas­sad efter den unges indi­vi­du­ella vård- behov. en fråga om vård i enskild­het ska prö­vas fort­lö­pande och all­tid omprö­vas inom sju dagar från senaste pröv­ning. 17 § 6 den som omfat­tas av bestäm­mel­serna i 15 § får, om det behövs, kropps­vi­si­te­ras eller ytligt kropps­be­sik­ti­gas vid ankomst till hem­met för kon­troll av att han eller hon inte bär på sig något som enligt 16 § inte får inne­has. det­samma gäl­ler om det under vis­tel­sen i hem­met upp­kom­mer miss­tanke att sådan egen­dom ska påträf­fas hos honom eller henne. en kropps­vi­si­ta­tion eller en ytlig kropps­be­sikt­ning ska genom­fö­ras i när- varo av ett vittne om inte den unge avstår från den rät­ten. 4 senaste lydelse 2003:406. 5 senaste lydelse 2003:406. 6 senaste lydelse 2005:468. 2018:652 3 sfs den unge ska till­frå­gas om han eller hon öns­kar att någon sär­skild per­son ur per­so­na­len genom­för eller när­va­rar vid kropps­vi­si­ta­tio­nen eller den ytliga kropps­be­sikt­ningen. den unges öns­ke­mål ska så långt det är möj­ligt till- godo­ses. all den hän­syn som omstän­dig­he­terna med­ger ska iakt­tas vid kroppsvisi-​​ tation och ytlig kropps­be­sikt­ning. 17 a § 7 den som omfat­tas av bestäm­mel­serna i 15 § är, om inte annat mo- tive­ras av medi­cinska eller lik­nande skäl, skyl­dig att vid ankoms­ten till hem- met lämna blod-, urin-, utandnings-​​, saliv-​​ eller svett­prov för kon­troll av om han eller hon är påver­kad av nar­ko­tika, alko­hol­hal­tiga dryc­ker, andra berus-​​ nings­me­del, sådant medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om för­bud mot vissa dop­nings­me­del eller sådan vara som omfat­tas av lagen (1999:42) om för­bud mot vissa häl­so­far­liga varor. den unge får upp­ma­nas att lämna prov endast om det finns anled­ning till det. första styc­ket första meningen gäl­ler också om det under vis­tel­sen i hem- met kan miss­tän­kas att den unge är påver­kad av någon sådan dryck eller vara eller något sådant medel som anges i första styc­ket. 17 b § om det behövs för att genom­föra vår­den eller upp­rätt­hålla ordning-​​ en vid hem­met, får bostads­rum och andra slutna för­va­rings­stäl­len som dis- pone­ras av någon som omfat­tas av bestäm­mel­serna i 15 § under­sö­kas (rums- visi­ta­tion). en rumsvi­si­ta­tion får endast utfö­ras för att söka efter före­mål som den unge inte får inneha enligt 16 §. en rumsvi­si­ta­tion ska genom­fö­ras i när­varo av ett vittne. all den hän­syn som omstän­dig­he­terna med­ger ska iakt­tas. 17 c § om det behövs för att genom­föra vår­den eller upp­rätt­hålla ordning-​​ en vid hem­met, får säker­hets­kon­troll genom­fö­ras med metall­de­tek­tor eller annan lik­nande anord­ning på de sär­skilda ung­doms­hem som sta­tens institu-​​ tions­sty­relse bestäm­mer. det ska för varje sär­skilt ung­doms­hem anges i vilka situ­a­tio­ner kon­trol­ler får genom­fö­ras. sådan kon­troll får bara genom-​​ föras på unga som omfat­tas av bestäm­mel­serna i 15 § för att söka efter före- mål som den unge inte får inneha enligt 16 §. 18 § 8 bestäm­mel­serna i 16, 17, 17 b och 17 c §§ ska gälla för alla som vår­das i ett hem för sär­skilt nog­grann till­syn, om det är nöd­vän­digt för att genom­föra vår­den och upp­rätt­hålla ord­ningen vid hem­met och rege­ringen, eller efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, sta­tens insti­tu­tions­sty­relse med­ger det. 20 § 9 har nar­ko­tika, alko­hol­hal­tiga dryc­ker, andra berus­nings­me­del, så- dana medel som avses i lagen (1991:1969) om för­bud mot vissa dopnings-​​ medel eller sådana varor som omfat­tas av lagen (1999:42) om för­bud mot vissa häl­so­far­liga varor omhän­der­ta­gits enligt 16 eller 19 § eller har sådan egen­dom påträf­fats inom ett hem för sär­skilt nog­grann till­syn utan att det finns någon känd ägare till egen­do­men, ska sta­tens insti­tu­tions­sty­relse låta för­störa eller sälja egen­do­men enligt bestäm­mel­serna om beslag­ta­gen egen- dom i 2 § 1 första styc­ket lagen (1958:205) om för­ver­kande av alkoholhal-​​ tiga dryc­ker m.m. belopp som har erhål­lits vid för­sälj­ning till­fal­ler sta­ten. 7 senaste lydelse 2011:736. 8 senaste lydelse 1993:2. 9 senaste lydelse 2005:468. 2018:652 4 sfs det­samma ska gälla i fråga om injek­tions­spru­tor, kany­ler och andra före- mål som är sär­skilt ägnade att använ­das för miss­bruk av eller annan befatt-​​ ning med nar­ko­tika. 20 a § 10 tvångs­åt­gär­der enligt 15–15 d §§ och 17–19 §§ får använ­das en- dast om de står i rim­lig pro­por­tion till syf­tet med åtgär­den. är mindre in- gri­pande åtgär­der till­räck­liga, ska de använ­das. 20 b § 11 i 15 a, 17 c och 18–20 §§ finns bestäm­mel­ser om att beslut fat­tas av sta­tens insti­tu­tions­sty­relse. härut­ö­ver fat­tas beslut enligt 15 och 15 b– 17 b §§ av sta­tens insti­tu­tions­sty­relse. 20 c § den unge ska erbju­das ett upp­föl­jande sam­tal efter ett verk­ställt be- slut om 1. avskild­het enligt 15 c §, 2. kropps­vi­si­ta­tion och ytlig kropps­be­sikt­ning enligt 17 §, eller 3. rumsvi­si­ta­tion enligt 17 b §. under sam­ta­let ska den unge få infor­ma­tion om vad som var anled­ningen till att tvångs­åt­gär­den behövde till­gri­pas och ges möj­lig­het att fram­föra sin upp­fatt­ning om den vid­tagna åtgär­den. 39 § 12 i mål och ären­den angå­ende bere­dande av vård enligt 2 eller 3 §, ome­del­bart omhän­der­ta­gande enligt 6 §, upp­hö­rande av vård enligt 21 §, flytt­nings­för­bud enligt 24 § eller upp­hö­rande av flytt­nings­för­bud enligt 26 § eller vid över­kla­gande enligt 41 § första styc­ket 1 ska offent­ligt biträde för- ord­nas för den som åtgär­den avser samt för den­nes vård­nads­ha­vare, om det inte måste antas att behov av biträde sak­nas. behövs offent­ligt biträde både för den unge och för den­nes vårdnads-​​ havare, för­ord­nas gemen­samt biträde, om det inte finns mot­stri­diga intres­sen mel­lan dem. vid över­kla­gande enligt 42 § ska offent­ligt biträde för­ord­nas för den som är under 15 år och som åtgär­den avser, om det inte måste antas att behov av biträde sak­nas. offent­ligt biträde för­ord­nas av den dom­stol som hand­läg­ger målet. i ären- den hos soci­al­nämnd eller social distrikts­nämnd för­ord­nas offent­ligt biträde av för­valt­nings­rät­ten. 41 § 13 soci­al­nämn­dens beslut får över­kla­gas till all­män förvaltningsdom-​​ stol, när nämn­den har 1. beslu­tat om var vår­den av den unge ska inle­das eller beslu­tat i fråga om att flytta den unge från det hem där han eller hon vis­tas, 2. beslu­tat i fråga om fort­satt vård med stöd av lagen, 3. med stöd av 14 § beslu­tat i fråga om umgänge eller beslu­tat att den unges vis­tel­se­ort inte ska röjas, 4. fat­tat beslut enligt 22 § eller prö­vat om ett sådant beslut ska upp­höra att gälla, 5. med stöd av 31 § beslu­tat i fråga om umgänge, eller 6. beslu­tat i fråga om fort­satt flytt­nings­för­bud. andra beslut av nämn­den enligt denna lag får inte över­kla­gas. 10 senaste lydelse 2005:468. 11 senaste lydelse 2005:468. 12 senaste lydelse 2009:804. 13 senaste lydelse 2009:804. 2018:652 5 sfs rät­tens beslut enligt 8 § i fråga om för­längd ansök­nings­tid och enligt 32 § om läkar­un­der­sök­ning får inte över­kla­gas. 42 § 14 beslut av sta­tens insti­tu­tions­sty­relse enligt denna lag får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol, om beslu­tet gäl­ler 1. inskränk­ningar i rät­ten att använda elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter eller ta emot besök enligt 15 a §, 2. vård vid en lås­bar enhet enligt 15 b §, avskild­het enligt 15 c § eller vård i enskild­het enligt 15 d §, 3. kropps­vi­si­ta­tion eller ytlig kropps­be­sikt­ning enligt 17 §, 4. skyl­dig­het att lämna blod-, urin-, utandnings-​​, saliv-​​ eller svett­prov en- ligt 17 a §, 5. rumsvi­si­ta­tion enligt 17 b §, 6. över­vak­ning av brev och andra för­sän­del­ser enligt 19 §, eller 7. för­stö­rande eller för­sälj­ning av egen­dom enligt 20 §. över­kla­gande prö­vas av den för­valt­nings­rätt som med­de­lat beslu­tet om vård. pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten. denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 2018. på rege­ring­ens väg­nar lena hal­lengren lars hedengran (soci­al­de­par­te­men­tet) 14 senaste lydelse 2009:804. 2018:652