SFS 2012:353 Lag om änd­ring i sjö­la­gen (1994:1009)

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

1 svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om änd­ring i sjö­la­gen (1994:1009); utfär­dad den 31 maj 2012. enligt riks­da­gens beslut 1 före­skrivs 2 i fråga om sjö­la­gen (1994:1009) dels att nuva­rande 20 kap. 13, 14 och 15 §§ ska beteck­nas 20 kap. 16, 15 och 14 §§, dels att 2 kap. 1 och 7 §§, 9 kap. 5 och 10 §§, 10 kap. 5, 17 och 19 §§, 16 kap. 11 § och nya 20 kap. 16 § samt rubri­ken till 7 kap. ska ha föl­jande lydelse, dels att det i lagen ska infö­ras tre nya para­gra­fer, 7 kap. 2 och 3 §§ och 20 kap. 13 § samt när­mast före 7 kap. 2 och 3 §§ nya rubri­ker av föl­jande lydelse, dels att det i lagen när­mast före 7 kap. 1 § ska infö­ras en ny rubrik som ska lyda ”reda­rens ansvar”. 2 kap. 1§ 3 ett skepp som ska anses som svenskt enligt 1 kap. 1 § eller 1 b § första styc­ket ska vara infört i far­tygs­re­gist­rets skepps­del. föl­jande andra skepp ska föras in i far­tygs­re­gist­rets skepps­del, om äga­ren begär det: 1. skepp som ingår i en eko­no­misk verk­sam­het som har eta­ble­rats i sve- rige, om – skep­pets drift leds och kon­trol­le­ras från sve­rige, och – skep­pet till hälf­ten eller mer ägs av fysiska per­so­ner som är med­bor­gare i ett land inom euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det eller av juri­diska per­so­ner som har bil­dats enligt lag­stift­ningen i ett sådant land och som har sitt säte, sitt huvud­kon­tor eller sin huvud­sak­liga verk­sam­het inom samar-​​ bets­om­rå­det, 2. skepp som inte ingår i en eko­no­misk verk­sam­het, om skep­pet – van­li­gen finns i sve­rige, och – till hälf­ten eller mer ägs av fysiska per­so­ner som vis­tas i sve­rige och som antingen är svenska med­bor­gare eller vis­tas i sve­rige med stöd av reg- lerna om fri rör­lig­het för per­so­ner inom euro­pe­iska uni­o­nen eller euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det. 1 prop. 2011/12:111, bet. 2011/12:cu24, rskr. 2011/12:242. 2 jfr euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2009/20/eg av den 23 april 2009 om far- tygs­ä­ga­res för­säk­ring för sjö­rätts­liga ska­de­stånds­an­språk (eut l 131, 28.5.2009, s. 128, celex 32009l0020). 3 senaste lydelse 2001:384. sfs 2012:353 utkom från tryc­ket den 13 juni 2012 2 sfs 2012:353 rege­ringen kan bestämma att skepp som ägs av sta­ten och som används ute­slu­tande för stats­än­da­mål inte ska vara införda i far­tygs­re­gist­rets skepps-​​ del. ett skepp som är under bygg­nad i sve­rige får föras in i far­tygs­re­gist­rets skepps­bygg­nads­del. regi­stre­ring får ske även innan byg­get har påbör­jats, för­ut­satt att det kan iden­ti­fie­ras genom bygg­nads­num­mer, rit­ning eller på an- nat betryg­gande sätt. ett skepp ska regi­stre­ras under sin igen­kän­nings­sig­nal. ett skepps­bygge ska regi­stre­ras under sig­nal­bok­stä­ver. dessa ska till­de­las det full­bor­dade skep­pet som igen­kän­nings­sig­nal om skep­pet förs in i far­tygs­re­gist­rets skepps­del. en till­de­lad regis­ter­be­teck­ning får inte änd­ras. 7§ 4 om ett skepp ska avre­gi­stre­ras enligt 6 § första styc­ket 3, får skep­pet ändå inte avfö­ras ur far­tygs­re­gist­rets skepps­del, om 1. skep­pet ägs av flera, 2. delä­gare har lös­nings­rätt enligt 5 kap. 13 eller 16 §, och 3. en lösen skulle med­föra att skep­pet kan regi­stre­ras i far­tygs­re­gist­rets skepps­del. om lösen sker i ett sådant fall, ska skep­pet inte avfö­ras ur far­tygs­re­gist­rets skepps­del. i stäl­let ska det för­värv skri­vas in som för­an­lett anmä­lan för avre- gistre­ring. om lös­nings­rät­ten för­fal­ler, ska skep­pet avfö­ras ur fartygsregist-​​ rets skepps­del. gäl­ler inteck­ning i ett skepp eller skepps­bygge som ska avre­gi­stre­ras, får egen­do­men inte avfö­ras ur regist­ret för­rän bor­ge­när, för vars ford­ran pant- brev på grund av inteck­ningen utgör säker­het, ger in pant­bre­vet och skriftli-​​ gen sam­tyc­ker till åtgär­den. ett skepps­bygge får avre­gi­stre­ras för att föras över till far­tygs­re­gist­rets skepps­del utan sam­tycke enligt tredje styc­ket. för avre­gi­stre­ring av ett skepp enligt 6 § första styc­ket 5 eller av ett skepps­bygge enligt 6 § andra styc­ket andra meningen fordras inte hel­ler sam­tycke av en inteck­nings­bor­ge­när som inte har sökt betal­ning ur egen­do­men inom en månad från det att register-​​ myn­dig­he­ten under­rät­tat bor­ge­nä­ren om avre­gi­stre­rings­grun­den. 7 kap. all­männa bestäm­mel­ser om ansvar och för­säk­rings­skyl­dig­het för­säk­rings­skyl­dig­het 2§ reda­ren för ett svenskt far­tyg med en dräk­tig­het av minst 300 ska ha en för­säk­ring, eller ställa en annan betryg­gande säker­het, som täc­ker det an- svar för reda­ren som omfat­tas av rätt till ansvars­be­gräns­ning enligt 9 kap. 1–4 §§, intill det ansvars­be­lopp som föl­jer av 9 kap. 5 §. som för­säk­ring an- ses också en betryg­gande själv­för­säk­ring. för­säk­ringen eller säker­he­ten ska även täcka ford­ran på ränta och ersätt­ning för rät­te­gångs­kost­na­der. skyl­dig­he­ten enligt första styc­ket att ha en för­säk­ring eller ställa en annan säker­het gäl­ler även reda­ren för ett utländskt far­tyg med en dräk­tig­het av minst 300, om far­ty­get på svenskt sjö­ter­ri­to­rium 1. används för någon annan verk­sam­het än trans­port, 4 senaste lydelse 2001:384. 3 sfs 2012:3532. anlö­per eller läm­nar hamn, eller 3. anlö­per eller läm­nar tilläggs-​​ eller ankar­plats. första och andra styc­kena gäl­ler inte far­tyg som ägs eller bru­kas av en stat och som används ute­slu­tande för stats­än­da­mål. med far­ty­gets dräk­tig­het avses brut­to­dräk­tig­he­ten beräk­nad enligt be- stäm­mel­serna om skepps­mät­ning i bilaga 1 till 1969 års inter­na­tio­nella skepps­mät­nings­kon­ven­tion (sö 1979:6). för­säk­rings­be­vis 3§ befäl­ha­va­ren ska ombord på far­ty­get med­föra ett bevis om att reda­rens skyl­dig­het enligt 2 § är full­gjord. rege­ringen får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om bevi­set. 9 kap. 5§ 5 om rätt till ansvars­be­gräns­ning före­lig­ger, ska ansvars­be­lop­pen be- stäm­mas på föl­jande sätt. 1. för ford­ringar med anled­ning av per­son­skada som har till­fo­gats farty-​​ gets egna pas­sa­ge­rare är ansvars­grän­sen 175 000 sär­skilda drag­nings­rät­ter (sdr) mul­ti­pli­ce­rat med det antal pas­sa­ge­rare som far­ty­get enligt sitt certifi-​​ kat har till­stånd att befordra. 2. för andra ford­ringar med anled­ning av per­son­skada är ansvars­grän­sen 2 mil­jo­ner sdr, om far­ty­gets dräk­tig­het inte över­sti­ger 2 000. är dräktighe-​​ ten högre, höjs ansvars­grän­sen för varje dräk­tig­hets­tal från 2 001 till 30 000 med 800 sdr, för varje dräk­tig­hets­tal från 30 001 till 70 000 med 600 sdr, och för varje dräk­tig­hets­tal över 70 000 med 400 sdr. 3. för andra slag av ford­ringar samt ford­ringar som avses i 2, i den ut- sträck­ning de inte till­go­do­ses med de belopp som anges där, är ansvarsgrän-​​ sen 1 mil­jon sdr, om far­ty­gets dräk­tig­het inte över­sti­ger 2 000. är dräktig-​​ heten högre, höjs ansvars­grän­sen för varje dräk­tig­hets­tal från 2 001 till 30 000 med 400 sdr, för varje dräk­tig­hets­tal från 30 001 till 70 000 med 300 sdr, och för varje dräk­tig­hets­tal över 70 000 med 200 sdr. 4. ansvars­grän­serna i 1–3 gäl­ler sum­man av alla ford­ringar som på grund av en och samma hän­delse har upp­kom­mit mot reda­ren, ägare av far­tyg som inte är redare, den som i reda­rens ställe har hand om far­ty­gets drift, far­ty­gets befrak­tare, godsets avsän­dare samt mot någon som dessa sva­rar för. 5. ansvars­grän­serna för bär­gare som inte utför bärg­ning från far­tyg eller som ute­slu­tande arbe­tar från det far­tyg som bärg­ningen avser, ska mot­svara de ansvars­grän­ser som gäl­ler för far­tyg med en dräk­tig­het av 1 500. an- svars­grän­serna gäl­ler sum­man av alla ford­ringar som på grund av en och samma hän­delse har upp­kom­mit mot en sådan bär­gare och mot någon som bär­ga­ren sva­rar för. 6. vad som avses med far­ty­gets dräk­tig­het anges i 7 kap. 2 § fjärde styc­ket. vad som avses med sdr anges i 22 kap. 3 §. 5 senaste lydelse 2004:651. 4 sfs 2012:353 10 § 6 ansvars­grän­serna för örlogs­far­tyg och andra far­tyg, som vid tiden för hän­del­sen ägs eller bru­kas av en stat och används ute­slu­tande för statsän-​​ damål, får inte i något fall under­stiga de grän­ser som gäl­ler för ett far­tyg med en dräk­tig­het av 5 000. om en ford­ran avser ersätt­ning för skada som har or- sakats av ett sådant far­tygs sär­skilda egen­ska­per eller använd­ning, finns dock inte någon rätt till ansvars­be­gräns­ning. bestäm­mel­serna i detta stycke gäl­ler inte far­tyg som huvud­sak­li­gen används för isbryt­ning eller bärg­ning. ansvars­grän­serna för ett far­tyg som är byggt eller anpas­sat för borr­ning efter havs­bott­nens natur­till­gångar ska vara 36 mil­jo­ner sdr för ford­ringar som avses i 5 § 2 och 60 mil­jo­ner sdr för ford­ringar som avses i 5 § 3, om ford­ring­arna gäl­ler skada som har orsa­kats medan far­ty­get används i borr- nings­verk­sam­het. för ford­ran på ersätt­ning för olje­skada gäl­ler sär­skilda be- stäm­mel­ser. flytt­bara platt­for­mar som är avsedda för utforsk­ning eller utvin­ning av havs­bott­nens natur­till­gångar anses som far­tyg vid tillämp­ningen av bestäm-​​ mel­serna i detta kapi­tel. ansvars­grän­serna för sådana platt­for­mar ska dock all­tid mot­svara de belopp som anges i andra styc­ket. 10 kap. 5§ 7 far­ty­gets ägare har rätt att för varje olycka begränsa sitt ansvar enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel till ett belopp mot­sva­rande 4 510 000 sär­skilda drag­nings­rät­ter (sdr) för ett far­tyg vars dräk­tig­het, beräk­nad enligt 7 kap. 2 § fjärde styc­ket, inte över­sti­ger 5 000. är dräk­tig­he­ten högre, höjs belop­pet med 631 sdr för varje dräk­tig­hets­tal där­ut­ö­ver. ansva­ret ska dock inte i något fall över­stiga 89 770 000 sdr. rätt till begräns­ning finns inte i fråga om ränta eller ersätt­ning för rät­te­gångs­kost­nad. vad som avses med sdr anges i 22 kap. 3 §. far­ty­gets ägare har inte rätt att begränsa sitt ansvar, om äga­ren har vål­lat olje­ska­dan upp­såt­li­gen eller av grov vårds­lös­het och med insikt om att sådan skada san­no­likt skulle upp­komma. 17 § 8 om ansvar för åsi­do­sät­tande av för­säk­rings­plik­ten och vissa andra skyl­dig­he­ter i detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser i 20 kap. 14 §. 19 § 9 bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gäl­ler inte i fråga om en olje­skada som orsa­kats av ett örlogs­far­tyg eller av ett annat far­tyg som vid tiden för olyc­kan ägs eller bru­kas av en stat och som används ute­slu­tande för statsän-​​ damål. har ett sådant far­tyg orsa­kat en olje­skada i sve­rige eller dess ekono-​​ miska zon eller har före­byg­gande åtgär­der vid­ta­gits för att för­hindra eller begränsa en sådan skada i sve­rige eller dess eko­no­miska zon, ska dock bestäm­mel­serna i 1 §, 2 § fjärde styc­ket och 3–5 §§ i detta kapi­tel samt 19 kap. 1 § första styc­ket 9 och 21 kap. 5 § tilläm­pas. har ett far­tyg som inte omfat­tas av bestäm­mel­serna i 2 § första styc­ket orsa­kat en olje­skada i sve­rige eller dess eko­no­miska zon eller har förebyg-​​ gande åtgär­der vid­ta­gits för att för­hindra eller begränsa en olje­skada i sve- 6 senaste lydelse 2004:651. 7 senaste lydelse 2002:610. 8 senaste lydelse 1995:1081. 9 senaste lydelse 1995:1081. 5 sfs 2012:353rige eller dess eko­no­miska zon, tilläm­pas bestäm­mel­serna i 1 §, 2 § fjärde och sjätte styc­kena och 3 § i detta kapi­tel samt 19 kap. 1 § första styc­ket 9 och 21 kap. 5 §. i fråga om äga­rens rätt att begränsa sitt ansvar gäl­ler i sådant fall bestäm­mel­serna i 9 kap. 16 kap. 11 § 10 om ett far­tyg som är regi­stre­rat i sve­rige har bär­gat något under en resa ska av bär­gar­lö­nen först beta­las 1. ersätt­ning för skada som bärg­ningen orsa­kade på far­ty­get, las­ten eller någon annan egen­dom ombord, 2. ersätt­ning för sådana kost­na­der för bränsle samt löner och kost åt befäl-​​ hava­ren och besätt­ningen som upp­kom på grund av bärg­ningen, och 3. ersätt­ning till sjö­man som under bärg­ningen gjorde en syn­ner­li­gen vär- defull insats eller utsatte sig för syn­ner­lig fara och som har fram­ställt krav om ersätt­ning till reda­ren eller befäl­ha­va­ren inom tre måna­der efter det att bärg­ningen avslu­ta­des. av det som åter­står efter betal­ning enligt första styc­ket (net­to­bär­gar­lö­nen) ska reda­ren få tre fem­te­de­lar. res­ten ska med en tred­je­del till­falla befälhava-​​ ren och med två tred­je­de­lar den egent­liga besätt­ningen, att för­de­las i förhål-​​ lande till besätt­nings­med­lem­mar­nas löner. befäl­ha­va­rens andel ska dock all- tid vara minst dub­belt så stor som den högst avlö­nade besättningsmedlem-​​ mens andel. en lots på far­ty­get har rätt att ta del i bär­gar­lö­nen som om han eller hon till­hörde besätt­ningen och, om lot­sen inte var anställd hos reda­ren, hade lön som främste styr­man. i 19 kap. 1 § första styc­ket 2 finns en bestäm-​​ melse om att ford­ringar enligt detta stycke kan upp­höra på grund av pre- skrip­tion. bär­gar­lö­nen får för­de­las på något annat sätt än som sägs i första och andra styc­kena, om det finns sär­skilda skäl för detta med hän­syn till ända­må­let med far­ty­gets resa, sät­tet att beräkna ersätt­ning åt dem som arbe­tar i farty-​​ gets tjänst eller av någon annan anled­ning. om ett avtal säger att en mindre andel ska till­falla befäl­ha­va­ren eller be- sätt­ningen av den bär­gar­lön som kan för­tjä­nas med ett far­tyg än det som anges i första och andra styc­kena, är avta­let gil­tigt bara om 1. far­ty­get dri­ver bärg­nings­verk­sam­het och är sär­skilt utrus­tat för detta, el- ler 2. avta­let ingicks i sam­band med påmönst­ring och avser en viss bärg­ning. om bärg­ningen utför­des av ett svenskt stats­far­tyg som används uteslu-​​ tande för stats­än­da­mål, kan sta­ten utan ansva­rig­het mot de ombord­va­rande avstå från bär­gar­lön. om bärg­ningen utför­des från ett far­tyg som inte är regi­stre­rat i sve­rige, ska bär­gar­lö­nen för­de­las mel­lan reda­ren, befäl­ha­va­ren och andra som tjänst-​​ gjorde på det far­tyg som utförde bärg­ningen enligt lagen i den stat där farty-​​ get är regi­stre­rat. om bärg­ningen inte utför­des från ett far­tyg, ska bärgarlö-​​ nen för­de­las enligt den lag som är tillämp­lig på avta­let mel­lan bär­ga­ren och de anställda. 10 senaste lydelse 1995:1314. 6 sfs 2012:353 kar­nov group swe­den ab, tel. 08-​587 671 00 edita västra aros, väs­terås 2012 20 kap. 13 § en redare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het åsi­do­sät­ter skyldighe-​​ ten enligt 7 kap. 2 § att ha en för­säk­ring eller ställa en annan betryg­gande säker­het, döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. en befäl­ha­vare som åsi­do­sät­ter skyl­dig­he­ten att med­föra ett bevis som av- ses i 7 kap. 3 § ombord på far­ty­get, döms till böter. i ringa fall ska inte dö- mas till ansvar. 16 § vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i detta kapi­tel jäm­ställs med befäl­ha­vare den som har trätt i befäl­ha­va­rens ställe och med redare den som i reda­rens ställe har haft befatt­ning med far­ty­get. detta gäl­ler dock inte vid tillämp­ningen av 13 § första styc­ket. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2012. på rege­ring­ens väg­nar bea­trice ask jonas pon­tén (justi­tie­de­par­te­men­tet)