SFS 2005:165 Lag om änd­ring i arbets­tids­la­gen (1982:673)

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om änd­ring i arbets­tids­la­gen (1982:673); utfär­dad den 23 mars 2005. enligt riks­da­gens beslut1 föreskrivs2 i fråga om arbets­tids­la­gen (1982:673) dels att 2, 3, 13, 14, 19 och 24 §§ skall ha föl­jande lydelse, dels att rubri­ken när­mast före 12 § skall lyda ”arbets­ti­dens för­lägg­ning m.m.”, dels att det i lagen skall infö­ras två nya para­gra­fer, 10 a och 13 a §§, samt när­mast före 10 a § en ny rubrik av föl­jande lydelse. 2 §3 lagen gäl­ler inte 1. arbete som utförs under sådana för­hål­lan­den att det inte kan anses vara arbets­gi­va­rens upp­gift att vaka över hur arbe­tet är ord­nat, 2. arbete som utförs av arbets­ta­gare som med hän­syn till arbets­upp­gif­ter och anställ­nings­vill­kor har före­tags­le­dande eller där­med jäm­för­lig ställ­ning eller av arbets­ta­gare som med hän­syn till sina arbets­upp­gif­ter har för­tro­en­det att själva dis­po­nera sin arbets­tid, 3. arbete som utförs i arbets­gi­va­rens hus­håll, 4. far­tygs­ar­bete. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får före­skriva att lagen skall tilläm­pas i fråga om far­tygs­ar­bete som har undan­ta­gits från tillämp­ning av bestäm­mel­serna om vilo­tid i lagen (1998:958) om vilo­tid för sjö­män. bestäm­mel­serna i 10 a §, 13 § första styc­ket, 13 a § och 14 § tredje styc­ket andra meningen gäl­ler inte inom offent­lig verk­sam­het som exem­pel­vis för­sva­ret, poli­sen och skydds-​​ och bered­skaps­ar­be­ten för arbete som är spe­ci­ellt för sådana verk­sam­he­ter och som är av sådant slag att kon­flikt inte kan und­vi­kas med euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2003/88/eg av den 4 novem­ber 2003 om arbets­ti­dens för­lägg­ning i vissa avseenden4. 3 §5 genom kol­lek­tivav­tal som har slu­tits eller god­känts av en cen­tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion får göras antingen undan­tag från lagens tillämp­ning i dess hel­het eller avvi­kel­ser från bestäm­mel­serna i 5 och 6 §§, 7 § andra prop. 2003/04:180, bet. 2004/05:au3, rskr. 2004/05:158. jfr euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2003/88/eg av den 4 novem­ber 2003 om arbets­ti­dens för­lägg­ning i vissa avse­en­den (eut l 299, 18.11.2003, s. 9, celex 32003l0088). 3 senaste lydelse 1998:971. 4 eut l 299, 18.11.2003, s. 9 (celex 32003l0088). 5 senaste lydelse 1996:360. 2 1 sfs 2005:165 utkom från tryc­ket den 5 april 2005 1 sfs 2005:165 styc­ket, 8–10 a §§, 12–14 §§ samt 15 § andra och tredje styc­kena. vidare får ras­ter bytas ut mot mål­tidsup­pe­håll genom sådana kol­lek­tivav­tal. avvi­kel­ser från 10 a § får dock inte inne­bära en längre beräk­nings­pe­riod än tolv måna­der. avvi­kel­ser från 8 §, 9 § andra och tredje styc­kena, 10 § och 13 § andra styc­ket får göras även med stöd av kol­lek­tivav­tal som har slu­tits av en lokal arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion. sådana avvi­kel­ser gäl­ler dock under en tid av högst en månad, räk­nat från dagen för avta­lets ingå­ende. en arbets­gi­vare som är bun­den av ett sådant kol­lek­tivav­tal som avses i första och andra styc­kena får tillämpa avta­let även på arbets­ta­gare som inte är med­lem­mar av den avtals­slu­tande arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen men sys­sel­sätts i arbete som avses med avta­let. undan­tag från lagens tillämp­ning i dess hel­het och avvi­kel­ser från 10 a §, 13 § första styc­ket, 13 a §, 14 § och 15 § andra och tredje styc­kena samt byten av ras­ter mot mål­tidsup­pe­håll enligt denna para­graf får göras endast under för­ut­sätt­ning att de inte inne­bär att mindre för­mån­liga vill­kor skall till­läm­pas för arbets­ta­garna än som föl­jer av euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2003/88/eg. ett avtal är ogil­tigt i den utsträck­ning det inne­bär att mindre för­mån­liga vill­kor skall tilläm­pas för arbets­ta­garna än som föl­jer av direk­ti­vet. den sam­man­lagda arbets­ti­den 10 a § den sam­man­lagda arbets­ti­den under varje period om sju dagar får uppgå till högst 48 tim­mar i genom­snitt under en beräk­nings­pe­riod om högst fyra måna­der. vid beräk­ningen av den sam­man­lagda arbets­ti­den skall semes­ter och sjuk­från­varo under tid då arbets­ta­ga­ren annars skulle ha arbe­tat lik­stäl­las med full­gjord arbets­tid. 13 § alla arbets­ta­gare skall ha minst elva tim­mars sam­man­häng­ande ledig­het under varje period om tju­go­fyra tim­mar (dygns­vila). avvi­kelse får göras till­fäl­ligt­vis, om det för­an­leds av något sär­skilt för­hål­lande som inte har kun­nat för­ut­ses av arbets­gi­va­ren, under för­ut­sätt­ning att arbets­ta­ga­ren ges mot­sva­rande kom­pen­sa­tions­le­dig­het. i den dygns­vila som alla arbets­ta­gare har rätt till skall tiden mel­lan mid­natt och kloc­kan 5 ingå. avvi­kelse får göras, om arbe­tet med hän­syn till dess art, all­män­he­tens behov eller andra sär­skilda omstän­dig­he­ter måste bedri­vas mel­lan mid­natt och kloc­kan 5. 13 a § arbets­ti­den för natt­ar­be­tande får under varje period om tju­go­fyra tim­mar inte över­stiga åtta tim­mar i genom­snitt under en beräk­nings­pe­riod om högst fyra måna­der. vid genom­snitts­be­räk­ningen skall räk­nas av från beräk­nings­pe­ri­o­den tju­go­fyra tim­mar för varje påbör­jad period om sju dagar. semes­ter och sjuk­från­varo under tid då arbets­ta­ga­ren annars skulle ha arbe­tat skall lik­stäl­las med full­gjord arbets­tid. natt­ar­be­tande vars arbete inne­bär sär­skilda ris­ker eller stor fysisk eller men­tal ansträng­ning får dock inte arbeta mer än åtta tim­mar under varje period om tju­go­fyra tim­mar som de utför arbete under natt. avvi­kelse får göras till­fäl­ligt­vis, om det för­an­leds av något sär­skilt för­hål­lande som inte har kun2 nat för­ut­ses av arbets­gi­va­ren, under för­ut­sätt­ning att arbets­ta­ga­ren ges mot­sva­rande kom­pen­sa­tions­le­dig­het. med natt­ar­be­tande avses den som nor­malt utför minst tre tim­mar av sitt arbets­pass under natt eller tro­li­gen kom­mer att full­göra minst en tred­je­del av sin års­ar­bets­tid under natt. med natt avses peri­o­den mel­lan kloc­kan 22 och kloc­kan 6. 14 § arbets­ta­garna skall ha minst tret­tio­sex tim­mars sam­man­häng­ande ledig­het under varje period om sju dagar (vec­ko­vila). till vec­ko­vi­lan räk­nas inte bered­skaps­tid då arbets­ta­ga­ren får uppe­hålla sig utan­för arbets­stäl­let men skall stå till arbets­gi­va­rens för­fo­gande för att utföra arbete när behov upp­kom­mer. vec­ko­vi­lan skall så långt möj­ligt för­läg­gas till vec­ko­slut. avvi­kelse från första styc­ket får göras till­fäl­ligt­vis, om det för­an­leds av något sär­skilt för­hål­lande som inte har kun­nat för­ut­ses av arbets­gi­va­ren. sådan avvi­kelse får göras endast under för­ut­sätt­ning att arbets­ta­ga­ren ges mot­sva­rande kom­pen­sa­tions­le­dig­het. 19 §6 kan kol­lek­tivav­tal som avses i 3 § inte träf­fas får arbets­mil­jö­ver­ket, om det finns sär­skilda skäl, 1. medge avvi­kelse från 5 §, 6 §, 9 § andra och tredje styc­kena och 12 §, 2. medge avvi­kelse från 8 § vad avser begräns­ningen av över­tidsut­tag under en tid av fyra vec­kor eller under en kalen­der­må­nad, 3. medge ytter­li­gare över­tid utö­ver all­män över­tid med högst 150 tim­mar under ett kalen­derår, 4. medge ytter­li­gare mer­tid utö­ver all­män mer­tid med högst 150 tim­mar under ett kalen­derår, 5. medge avvi­kelse från 10 a §, 13–14 §§ samt 15 § andra och tredje styc­kena. arbets­mil­jö­ver­kets beslut enligt denna para­graf får inte inne­bära att mindre för­mån­liga vill­kor skall tilläm­pas för arbets­ta­garna än som föl­jer av euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2003/88/eg. detta gäl­ler även till­stånd enligt 9 § tredje styc­ket. 24 §7 till böter döms en arbets­gi­vare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het har 1. utan att undan­tag eller avvi­kel­ser har gjorts enligt 3 eller 19 § anli­tat en arbets­ta­gare i strid mot 5–10 a §§, 12 §, 13 § eller 14–16 §§ eller bru­tit mot 11 § eller mot före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 11 §, 2. läm­nat orik­tiga upp­gif­ter om för­hål­lan­den av vikt, när arbets­mil­jö­ver­ket har begärt upp­lys­ningar eller hand­lingar enligt 21 § första styc­ket. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2005. de nya bestäm­mel­serna skall dock tilläm­pas först från och med den 1 janu­ari 2007 om arbets­gi­va­ren den 30 juni 2005 och där­ef­ter fram till och med den 31 decem­ber 2006 är bun­den av kol­lek­tivav­tal som regle­rar arbets­tids­frå­gor. sfs 2005:165 6 7 senaste lydelse 2000:766. senaste lydelse 2000:766. 3 sfs 2005:165 på rege­ring­ens väg­nar hans karls­son karin ren­man (närings­de­par­te­men­tet) 4 thom­son fakta, tel. 08-​587 671 00 elan­ders gotab, stock­holm 2005