SFS 1974:358

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1974:358 lag utkom från t ryc­ket fack­lig för­tro­endcmans ställ­ning på arbe tsplat­sen; den 17 juni 1974 utfär­dad den 31 maj 1974. kungl. maj:t för­ord­nar föl­jande med riks­da­gen^ 1 § denna lag äger tillämp­ning på arbets­ta­gare som har utsetts av lokal arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion att som fack­lig f örtro­en­de­man före­träda de anställda i fråg or som rör för­hål­lan­det till arbets­gi­va­ren eller andra med fack­lig verk­sam­het sam­man­häng­ande frå­gor. med lokal arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion avses i denna lag orga­ni­sa­tion som på arbets­plat­sen är eller bru­kar vara bun­den av kol­lek­tivav­tal för de arbets­ta­gare som berö­res av för­tro­en­de­man­nens verk­sam­het. lagen vin­ner tillämp­ning på fack­lig för­tro­en­de­man då orga­ni­sa­tio­nen har under­rät­tat arbets­gi­va­ren om det fack­liga upp­dra­get. i för­hål­lande till för­tro­en­de­man­nen bestäm­mer orga­ni­sa­tio­nen när lagen skall gälla för honom. 2 § har i lag med­de­lats bestäm­melse som avvi­ker från denna lag, ^ gäl­ler den bestäm­mel­sen. även avvi­kande bestäm­melse i annan författ-​​ ning än lag gäl­ler, om den avser fråga om före­trä­des­rätt till fort­satt arbete eller för­lägg­ning av ledig­het för fack­lig för­tro­en­de­man, vars av- lönings­för­må­ner fast­stäl­les under med­ver­kan av kungl. maj:t eller myn­dig­het som kungl. maj:t bestäm­mer, eller fack­lig för­tro­en­de­man ' hos riks­da­gen eller dess verk. avtal som in nebär att fack­lig för­tro­en­de­mans rät­tig­he­ter enligt denna lag inskrän­kes är ogil­tigt i den delen. avvi­kelse få r dock göras från 1 §, 5—7 §§ och 8 § första styc­ket med stöd av kol­lek­tivav­tal som på arbets tagar­si­dan har slu­tits eller god­känts av orga­ni­sa­tion som är att anse som huvud­or­ga­ni­sa­tion enligt lagen (1936: 506) om förenings-​​ och för hand­lings­rätt. 3 § fack­lig för­tro­en­de­man får ej av arbets­gi­va­ren hind­ras att full­göra sitt upp­drag. för­tro­en­de­man­nen skall ges till­fälle att dis­po­nera lokal 820 1 prop. 1974; 88, inu 1 5, rskr 272. ¬ eller annat utrymme på arbets­plat­sen som fordras för det fack­liga upp- sfs 1974: 358 dra­get. 4 § fack­lig för­tro­en­de­man far ej med anled­ning av sitt upp­drag ges för­säm­rade arbets­för­hål­lan­den eller anställ­nings­vill­kor. när upp­dra­get har upp­hört skall arbets­ta­ga­ren vara till­för­säk­rad samma eller lik­vär­dig ställ­ning i fråga om arbets­för­hål­lan­den och anställ­nings­vill­kor som om han ej haft fack­ligt upp­drag. 5 § upp­kom­mer fråga om änd­ring av fack­lig för­tro­en­de­mans arbets för­hål­lan­den eller anställ­nings­vill­kor, skall arbets­gi­va­ren minst två vec­kor i för­väg varsla den lokala arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen och under­rätta för tro­en­de­man­nen. före­lig­ger hin­der här­för, skall var­sel och under­rät­telse i stäl­let läm­nas så snart det kan ske. skyl­dig­het att lämna var­sel och under­rät­telse före­lig­ger ej vid sådan änd­ring som utgör ett nor­malt led i för­tro­en­de­man­nens arbete och icke för­säm­rar hans möj­lig­he­ter att full göra det fack­liga upp­dra­get. den lokala arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen och för­tro­en­de­man­nen har rätt till över­lägg­ning med arbets­gi­va­ren om åtgärd som avses i första styc­ket. sådan över­lägg­ning skall påkal­las senast en vecka efter det att var­sel eller under­rät­telse läm­na­des. har över­lägg­ning påkal­lats, får arbets­gi­va­ren icke vid­taga den till­tänkta åtgär­den för­rän till­fälle till över­lägg­ning har läm­nats. 6 § fack­lig för­tro­en­de­man har rätt till den ledig­het som fordras för det fack­liga upp­dra­get. ledig­he­ten får dock icke ha större omfatt­ning än som är skä­ligt med hän­syn till för­hål­lan­dena på arbets­plat­sen. ledig­he­ten får icke för­läg­gas så, att den med­för bety­dande hin­der för arbe­tets behö­riga gång. ledig­he­tens omfatt­ning och för­lägg­ning bestäm­mes efter över­lägg­ning mel­lan arbets­gi­va­ren och den lokala arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen. 7 § vid ledig­het som avser den fack­liga verk­sam­he­ten på arbets­plat sen skall fack­lig för­tro­en­de­man ha rätt till bibe­hållna anställ­nings­förmå ner. om anställ­nings­för­mån enligt lag utgår endast för arbe­tad tid, skall med sådan tid lik­stäl­las ledig­het som avses i förs ta styc­ket. 8 § vid upp­säg­ning på grund av arbets­brist och vid per­mit­te­ring skall fack­lig för­tro­en­de­man, utan hin­der av 22 § lagen (1974: 12) om anställ nings­skydd, ges före­träde till fort­satt arbete, om det är av sär­skild bety­delse för den fack­liga verk­sam­he­ten på arbets­plat­sen. kan för­troen deman­nen endast efter ompla­ce­ring bere­das fort­satt arbete, gäl­ler som för­ut­sätt­ning för att han skall ges före­träde att han har till­räck­liga kva lifi­ka­tio­ner för detta arbete. upp­säg­ning som sker i strid med första styc­ket skall på yrkande av för­tro­en­de­man­nen för­kla­ras ogil­tig. här­vid äger 34 § andra och tredje styc­kena, 36, 37, 39 och 41 §§ lagen (1974: 12) om anställ­nings­skydd mot­sva­rande tillämp­ning. 821 ¬ sfs 1974: 358 9 § upp­kom­mer tvist om tillämp­ning på en fack­lig för­tro­en­de­man av 1, 3, 4, 6 eller 7 § eller 8 § första styc­ket eller kol­lek­tivav­tals­be­stäm­mel se som med stöd av 2 § andra styc­ket har trätt i stäl­let för 1, 6 eller 7 § eller 8 § första styc­ket, gäl­ler den lokala arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nens me ning om lagens eller kol­lek­tivav­ta­lets rätta inne­börd intill dess tvis­ten har slut­ligt prö­vats. i kol­lek­tivav­tal som har trätt i lagens ställe kan före­skri­vas att arbets­ta­gar­par­tens bestäm­man­de­rätt i stäl­let skall till komma huvud­or­ga­ni­sa­tio­nen. utan hin­der av första styc­ket kan arbets­gi­va­ren vägra sådan ledig­het som även­ty­rar säker­he­ten på arbets­plat­sen, vik­tiga sam­hälls­funk­tio­ner eller där­med jäm­för­liga intres­sen. 10 § åsi­do­sät­ter arbets­gi­vare sina för­plik­tel­ser enligt denna lag eller kol­lek­tivav­tals­be­stäm­mel­ser som har trätt i lagens ställe skall han utge, för­u­tom lön och andra anställ­nings­för­må­ner vartill fack­lig för­tro­ende man är berät­ti­gad, ersätt­ning för upp­kom­men skada. vid bedö­mande om och i vad mån skada har upp­stått skall hän­syn tagas även till arbets tagar­or­ga­ni­sa­tions intresse av att lagens bestäm­mel­ser iakt­ta­ges i för­hål lande till orga­ni­sa­tio­nens för­tro­en­de­män samt till övriga omstän­dig­he­ter av annan än rent eko­no­misk bety­delse. arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion kan åläg­gas att utge ska­de­stånd om den för anlett fel­ak­tig tillämp­ning av lagen eller kol­lek­tivav­tal som har trätt i lagens ställe och har insett eller uppen­bar­li­gen borde ha insett fel­ak­tighe ten. det­samma gäl­ler om orga­ni­sa­tio­nen icke vid­ta­ger skä­liga åtgär­der för att hindra fack­lig för­tro­en­de­man från ett mot­sva­rande för­fa­rande eller om orga­ni­sa­tio­nen icke söker före­bygga skada av ett fel­ak­tigt för farings­sätt. fack­lig för­tro­en­de­man kan icke åläg­gas att utge ska­de­stånd eller åter­bära erhål­len lön för fack­lig verk­sam­het som han har bedri­vit med orga­ni­sati onens god­kän­nande. om det med hän­syn till ska­dans stor­lek eller andra omstän­dig­he­ter är skä­ligt, kan ska­de­stån­det jäm­kas. 11 § den som vill fordra ska­de­stånd enligt d enna lag skall under­rätta mot­par­ten om sitt anspråk inom fyra måna­der från det ska­dan inträf fade. har inom den tiden för­hand­ling rörande ansprå­ket påkal­lats enligt lagen (1936: 506) om förenings-​​ och för­hand­lings­rätt eller med stöd av kol­lek­tivav­tal, skall talan väc­kas inom fyra måna­der efter det att för hand­lingen avslu­ta­des. i annat fall skall talan väc­kas inom åtta måna­der från ska­dans upp­komst. första styc­ket äger mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om anspråk på lön och andra anställ­nings­för­må­ner enligt denna lag eller kol­lek­tivav­tal som har trätt i lagens ställe. iakt­ta­ges ej vad som före­skri­ves i första och andra styc­kena, är talan för­lo­rad. 12 § mål om tillämp­ning av denna lag hand­läg­ges enligt lagen (1974: 371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter. sådant mål skall hand­läg­gas skynd samt, det­samma gäl­ler mål om kol­lek­tivav­tal som har trätt i lagens ställe. utan hin­der av 9 § kan arbets­dom­sto­len med­dela för­ord­nande i tviste-​​ 822 frå­gan för tiden intill dess tvis­ten har slut­ligt prö­vats. yrkande om ¬ sådant för­ord­nande får ej bifal­las utan att mot­par­ten har beretts till­fälle sfs 1974: 358 att yttra sig. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1974. kol­lek­tivav­tal enligt 2 § andra styc­ket kan ingås före ikraft­trä­dan­det. har en arbets­ta­ga­res fack­liga upp­drag upp­hört före ikraft­trä­dan­det äger 4 § icke tillämp­ning. före­skrif­terna i 5 § gäl­ler icke om de leder till att var­sel och under rät­telse skall ha läm­nats före ikraft­trä­dan­det. carl gustaf anna-​greta leijon (arbets­mark­nads­de­par­te­men­tet) ¬