SFS 1976:580

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag sfs 1976:580 om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet; utkom f rån tr ycket utfär­dad den 10 juni 1976. enligt riks­da­gens beslut^ före­skri­ves föl­jan de. inle­dande bestäm­mel­ser 1 § denna lag äger tillämp­ning på för­hål­lan­det mel­lan arbets­gi­vare och arbets­ta­gare. som arbets­ta­gare anses i lagen även den som utför arbete åt annan och där­vid ej ar anställd hos denne men har en ställ­ning av väsent­li­gen samma slag som en anställd. den för vars räk­ning arbe­tet utfö­res skall i sådant fall anses som arbets­gi­vare. 1 prop 1975/75:105 (bil. 1), inu 45, rskr 404. 1173 ii» ¬ sfs 1976: 580 2 § arbets­gi­vares verk­sam­het som är av reli­giös, veten­skap­lig, konst när­lig eller annan ide­ell natur eller som har koo­pe­ra­tivt, fack­ligt, poli tiskt eller annat opi­ni­ons­bildande ända­mål undan­ta­ges från lagens till- lämp­nings­om­råde såvitt avser verk­sam­he­tens mål och inrikt­ning. 3 § inne­hål­ler lag eller med stöd av lag med­de­lad för­fatt­ning sär­skild före­skrift som avvi­ker från denna lag, gäl­ler den före­skrif­ten. 4 § avtal är ogil­tigt i den mån det inne­bär att rät­tig­het eller skyl­dig het enligt denna lag upp­hä­ves eller inskrän­kes. utan hin­der av första styc­ket får genom kol­lek­tivav­tal göras avvi­kelse från före­skrif­terna i 11, 12, 14, 19—22 och 28 §§, 29 § tredje meningen, 33—40 §§, 43 § andra styc­ket samt 64 och 65 §§. i kol­lek­tivav­tal får också före­skri­vas längre gående freds­plikt än 41 och 44 §§ anger samt längre gående ska­de­stånds­an­svar än som föl­jer av denna lag. 5 § vad i denna lag före­skri­ves inne­bär icke rätt för part till insyn i sadana för­hal­lan­den hos mot­part, som har bety­delse för före­stå­ende m i eller redan utbru­ten arbets­kon­flikt, eller rätt till infly­tande över mot par­tens beslut rörande sådan kon­flikt. före­skrif­terna i 11, 12, 19, 34, 35, 38 och 39 §§ äger tillämp­ning ; även när kol­lek­tivav­tal till­fäl­ligt icke gäl­ler. juji ! j; 6 § med arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion avses sådan sam­man­slut­ning av ar bets­ta­gare som enligt sina stad­gar skall till­va­ra­taga arbets­ta­gar­nas in tres­sen i för­hål­lan­det till arbets­gi­va­ren. med arbets­gi­var­or­ga­ni­sa­tion av- i|jl ses mot­sva­rande sam­man­slut­ning på arbets­gi­varsi­dan. med lokal arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion avses sådan sam­man­slut­ning av ar- , ;f.! bets­ta­gare som är part i lokal för­hand­ling med arbets­gi­vare. med cen- - j, tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion avses för­bund eller där­med jäm­för­lig sam- man­slut­ning av arbets­ta­gare. i • bestäm­mel­ser som avser arbetsgivar-​ eller arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion gäl- | ler i tillämp­liga delar sam­man­slut­ning av flera sådana orga­ni­sa­tio­ner, f;! vad som sägs om med­lem i orga­ni­sa­tion gäl­ler i s ådant fall de anslutna • t , i • (i m v •!' i [)/; orga­ni­sa­tio­nerna och deras med­lem­mar. för­e­nings­rätt 7 § med för­e­nings­rätt avses rätt för arbets­gi­vare och arbets­ta­gare att i j ly till­höra arbetsgivar-​ eller arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, att utnyttja med­lem ska­pet och att verka för orga­ni­sa­tio­nen eller för att sådan bil­das. 8 § för­e­nings­rät­ten skall läm­nas okränkt. kränk­ning av för­e­nings­rät ten före­lig­ger, om någon på arbetsgivar-​ eller arbets­ta­gar­si­dan vid­ta­ger åtgärd till skada för någon på andra sidan för att denne har utnytt­jat sin för­e­nings­rätt eller om någon på ena sidan vid­ta­ger åtgärd mot någon på andra sidan i syfte att förmå denne att icke utnyttja sin för­e­nings­rätt. sådan kränk­ning före­lig­ger även om åtgär­den vid­ta­ges för att åta­gande 1174 mot annan skall upp­fyl­las. i:.. !• i r. ¬ arbetsgivar-​ eller arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion är icke skyl­dig att tåla så- sfs.1976: 580 dan kränk­ning av för­e­nings­rät­ten som inne­bär intrång i dess verk­sam het. f inns både lokal och cen­tral orga­ni­sa­tion, gäl­ler vad som nu har sagts den cen­trala orga­ni­sa­tio­nen. sker kränk­ning av för­e­nings­rät­ten genom avtalsupp­säg­ning eller an nan sådan rätts­hand­ling eller genom bestäm­melse i kol­lek­tivav­tal eller annat avtal, är rätts­hand­lingen eller bestäm­mel­sen ogil­tig. 9 § det ålig­ger arbetsgivar-​ och arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion att söka hind ra, att med­lem vid­ta­ger åtgärd som krän­ker för­e­nings­rät­ten. har med lem vid­ta­git sådan åtgärd, är orga­ni­sa­tio­nen skyl­dig att söka förmå honom att upp­höra där­med. för­hand­lings­rätt 10 § arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion har rätt till för­hand­ling med arbets­gi­vare i fråga rörande för­hål­lan­det mel­lan arbets­gi­va­ren och sådan med­lem i orga­ni­sa­tio­nen, som är eller har varit arbets­ta­gare hos arbets­gi­va­ren. arbets­gi­vare har mot­sva­rande rätt att för­handla med arbets­ta­gar­or­gani sation. för­hand­lings­rätt enligt första styc­ket till­kom­mer arbets­ta­gar­or­ga­nisa tio­nen även i för­hål­lande till orga­ni­sa­tion som arbets­gi­va­ren till­hör och arbets­gi­va­rens orga­ni­sa­tion i för­hål­lande till arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen. 11 § innan arbets­gi­vare beslu­tar om vik­ti­gare för­änd­ring av sin verk sam­het, skall han på eget ini­ti­a­tiv för­handla med arbets­ta­gar­or­ga­nisa tion i fö rhål­lande till vil­ken han är bun­den av kol­lek­tivav­tal. det­samma skall iakt­ta­gas innan arbets­gi­vare beslu­tar om vik­ti­gare för­änd­ring av arbets-​ eller anställ­nings­för­hål­lan­dena för arbets­ta­gare som till­hör orga nisa­tio­nen. om syn ner­liga skäl för­an­le­der det, får arbets­gi­va­ren fatta och verk ställa beslut innan han har full­gjort sin för­hand­lings­skyl­dig­het enligt första styc­ket. 12 § när arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion som avses i 11 § påkal­lar det, skall arbets­gi­vare även i annat fall än där anges för­handla med orga­ni­sa­tio nen innan han fat­tar eller verk­stäl­ler beslut, som rör med­lem i organi satio­nen. om sär­skilda skäl för­an­le­der det, får arbets­gi­va­ren dock fatta och verk­ställa beslu­tet innan han har full­gjort sin för­hand­lings­skyl­dig­het. 13 § om fråga sär­skilt angår arbets-​ eller anställ­nings­för­hål­lan­dena för arbets­ta­gare som till­hör arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion i för­hål­lande till vil ken arbets­gi­va­ren icke är bun­den av kol­lek­tivav­tal, är arbets­gi­va­ren för hand­lings­skyl­dig enligt 11 och 12 §§ mot den orga­ni­sa­tio­nen. 14 § finns lokal arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, skall för­hand­lings­skyl­dighe ten enligt 11—13 §§ full­gö­ras i första hand genom för­hand­ling med denna. upp­nås icke enig­het vid för­hand­ling enligt första styc­ket, skall arbets giva­ren på begä­ran för­handla även med cen­tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion. 1175 ¬ it t i it:': jr. i i j.;! !•: 1 i i •, i sfs 1976: 580 15 § för­hand­lings­skyl­dig part skall själv eller genom ombud inställa sig vid för­hand­lings­sam­man­träde och, om det behövs, lägga fram moti verat för­slag till lös­ning av den fråga som för­hand­lingen avser. par­terna kan gemen­samt välja annan form för för­hand­ling än sam­man­träde. 16 § part som vill för­handla skall göra fram­ställ­ning hos mot­par­ten om för­hand­ling. om mot­par­ten begär det, skall fram­ställ­ningen vara skrift­lig och ange den fråga om vil­ken förh and­ling påkal­las. i annat fall än som avses i 11—13 §§ skall, om par­terna ej enas om annat, sam­man­träde för för­hand­ling hål­las inom två vec­kor efter det att mot­par­ten har fått del av för­hand­lings­fram­ställ­ningen, när mot­par­ten är enskild arbets­gi­vare eller lokal arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, och annars inom tre vec­kor efter det att fram­ställ­ningen har kom­mit mot­par­ten till banda. det ankom­mer i övrigt på par­tema att bestämma tid och plats för för­hand­lings­sam­man­träde. för­hand­ling skall bedri­vas skynd­samt. om part begär det, skall föras pro­to­koll som juste­ras av båda par­ter. enas par­terna ej om annat, skall för­hand­ling anses avslu­tad, när part som har full­gjort sin för­hand­lings skyl­dig­het har givit mot­par­ten skrift­ligt besked om att han från­trä­der för­hand­lingen. 17 § arbets­ta­gare som har utsetts att före­träda sin orga­ni­sa­tion vid för­hand­ling får ej väg­ras skä­lig ledig­het för att del­taga i för­hand­lingen. rätt till infor­ma­tion 18 § part som vid för­hand­ling åbe­ro­par skrift­lig hand­ling skall hålla den till­gäng­lig för mot­par­ten, om denne begär det. 19 § arbets­gi­vare skall fort­lö­pande hålla arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion i för hål­lande till vil­ken han är bun­den av kol­lek­tivav­tal under­rät­tad om hur hans verk­sam­het utveck­las pro­duk­tions­mäs­sigt och eko­no­miskt lik­som om rikt­lin­jerna för per­so­nal­po­li­ti­ken. arbets­gi­va­ren skall dess­utom be reda arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen till­fälle att granska böc­ker, räken­ska­per och andra hand­lingar, som rör arbets­gi­va­rens verk­sam­het, i den omfatt ning som orga­ni­sa­tio­nen behö­ver för att till­va­ra­taga med­lem­mar­nas ge- ' 1.- men­samma intres­sen i f örhål­lan­det till arbets­gi­va­ren. om det kan ske utan oskä­lig kost­nad eller omgång, skall arbets­gi­va­ren på begä­ran förse arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen med avskrift av hand­ling och biträda orga­ni­sa­tio­nen med utred­ning, som den behö­ver för nyss ' angi­vet ända­mål. 'ift 20 § finns lokal arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, skall infor­ma­tions­skyl­dighe ten enligt 19 § full­gö­ras mot denna. vid för­hand­ling enligt 14 § andra styc­ket skall skyl­dig­he­ten full­gö­ras även mot cen­tral arbets­ta­gar­or­gani sation, i den mån infor­ma­tio­nen är av bety­delse för för­hand­lings­frå­gan. 21 § part som skall lämna infor­ma­tion har rätt till för­hand­ling med ] 176 mot­par­ten om tyst­nads­plikt rörande den infor­ma­tion som skall läm­nas. ¬ '1' om för­hand­lingen avser infor­ma­tion enligt 19 §, äger 14 § mot­sva­rande sfs 1976: 580 tillämp­ning. " ^ upp­nås icke enig­het vid för­hand­ling enligt första styc­ket, kan par­ten väcka talan vid arbets­dom­sto­len om tyst­nads­plikt. sådan talan skall ^ väc­kas inom tio dagar efter det att för­hand­ling har avslu­tats. dom­sto­len skall för­ordna om tyst­nads­plikt, i den mån det kan anta­gas att det an- nars skulle före­ligga risk för väsent­lig skada för part eller annan. har part påkal­lat för­hand­ling om tyst­nads­plikt och iakt­ta­ger han före skrif­terna i första och andra styc­kena, gäl­ler till dess frå­gan har bli­vit slut­ligt avgjord den tyst­nads­plikt som han krä­ver. är kra­vet obe­fo­gat och har par­ten insett eller bort inse detta, före­lig­ger dock ej tyst­nads plikt. 22 § den som med tyst­nads­plikt har mot­ta­git infor­ma­tion för lokal eller cen­tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tions räk­ning får utan hin­der av tyst nads­plik­ten f öra infor­ma­tio­nen vidare till leda­mot i sty­rel­sen för orga nisa­tio­nen. i sådant fall gäl­ler tyst­nads­plik­ten även för sty­rel­se­leda moten. kol­lek­tivav­tal 23 § med kol­lek­tivav­tal avses skrift­ligt avtal mel­lan arbets­gi­var­or­gani sation eller arbets­gi­vare och arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion om anställ­nings­vill kor för arbets­ta­gare eller om för­hål­lan­det i övrigt mel­lan arbets­gi­vare och arbets­ta­gare. avtal anses skrift­ligt även när dess inne­håll har upp­ta­gits i juste­rat pro­to­koll eller när för­slag till avtal och god­kän­nande därav har upp tagits i skilda skrif­ter. 24 § avser kol­lek­tivav­tal arbets­ta­ga­res hyres­för­hål­lande, har avta­let i den delen ver­kan som kol­lek­tivav­tal endast i den mån det i fråga om parts­ställ­ning och inne­håll är sådant som anges i 12 kap. 67 § jorda bal­ken. 25 § avtal sak­nar ver­kan som kol­lek­tivav­tal i den mån det har annat inne­håll än sådant som avses i 23 och 24 §§. 26 § kol­lek­tivav­tal som har slu­tits av arbetsgivar-​ eller arbets­ta­gar orga­ni­sa­tion bin­der inom sitt tillämp­nings­om­råde även med­lem i orga nisa­tio­nen. d etta gäl­ler oav­sett om med­lem­men har trätt in i orga­nisa tio­nen fö re eller efter avta­lets till­komst, dock ej i den mån han redan är bun­den av annat kol­lek­tivav­tal. utträ­der med­lem ur orga­ni­sa­tion som har slu­tit kol­lek­tivav­tal, upp­hör han ej där­med att vara bun­den av avta­let. 27 § arbets­gi­vare och arbets­ta­gare som är bundna av kol­lek­tivav­tal kan ej med gil­tig ver­kan träffa över­ens­kom­melse som stri­der mot avta­let. 1177 ¬ i' ii! p-- ' sfs 1976: 580 28 § över­går före­tag eller del av före­tag från arbets­gi­vare som är bun den av kol­lek­tivav­tal till ny arbets­gi­vare, gäl­ler avta­let i tillämp­liga delar för den nye arbets­gi­va­ren, dock ej i den mån han redan är bun­den av annat kol­lek­tivav­tal. i f all som avses i första styc­ket får arbets­ta­gar­par­ten säga upp avta­let inom tret­tio dagar efter det att den har under­rät­tats om över­gången. sker upp­säg­ning inom denna tid, upp­hör avta­let att gälla vid över- l gången eller, om upp­säg­ningen sker efter över­gången, vid tid­pun kten för upp­säg­ningen. kol­lek­tivav­ta­let gäl­ler ej hel­ler för den nye arbets­gi­va­ren, om den tidi­gare arbets­gi­va­ren säger upp avta­let före över­gången. sker sådan upp­säg­ning senare än sex­tio dagar före över­gången, gäl­ler dock avta­let för den nye arbets­gi­va­ren till dess sex­tio dagar har för­flu­tit från upp­säg­ningen. sam­man­slås två eller flera arbetsgivar-​ eller arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­ner, skall kol­lek­tivav­tal, som gäl­ler för orga­ni­sa­tion som upp­lö­ses, gälla för den sam­man­slagna orga­ni­sa­tio­nen som om avta­let hade slu­tits av denna. 'i! if t* itf' t' . -r:-' :178 29 § är kol­lek­tivav­tal på den ena sidan eller på båda sidor slu­tet av flera par­ter och krä­ves upp­säg­ning för att avta­let skall upp­höra att gälla, får part för egen del säga upp avta­let hos en eller flera par­ter på andra sidan. har sådan upp­säg­ning skett till viss tid, får annan part säga upp avta­let till samma tid­punkt. den­nes upp­säg­ning skall dock göras inom tre vec­kor efter det att upp­säg­ning annars skulle ha skett eller, om den avta­lade upp­säg­nings­ti­den under­sti­ger sex vec­kor, inom hälf­ten av upp säg­nings­ti­den. 30 § upp­säg­ning av kol­lek­tivav­tal skall ske skrift­li­gen. har med­de­lande om upp­säg­ning avsänts under mot­par­tens senast kända adress så tidigt att det hade bort komma denne till banda innan upp­säg­ning sen ast skulle ha skett, skall upp­säg­ning anses ha ägt rum i tid även om med­de­lan­det icke kom­mer fram eller kom­mer fram för sent. } j ;'[ 31 § har arbets­gi­vare, arbets­ta­gare eller orga­ni­sa­tion som är bun­den : r; av kol­lek­tivav­tal grovt bru­tit mot sådant avtal eller mot denna lag och ji f ) har för­fa­ran­det väsent­lig bety­delse för avtals­för­hål­lan­det i dess hel­het, får arbets­dom­sto­len på yrkande av mot­part för­klara att kol­lek­tivav­tal som bin­der par­terna icke längre skall gälla mel­lan dem. !) i är kol­lek­tivav­tal på den ena sidan eller på båda sidor slu­tet av flera par­ter och har för­kla­ring enligt första styc­ket gjorts för endast vissa av dem, får annan part inom tre vec­kor där­ef­ter med ome­del­bar ver­kan säga upp samma avtal för egen del. fin­ner arbets­dom­sto­len att visst f örfa­rande stri­der mot kol­lek­tivav­tal eller mot denna lag, får dom­sto­len på yrkande befria arbets­gi­vare, ar bets­ta­gare eller orga­ni­sa­tion från för­plik­telse enligt kol­lek­tivav­tal eller enligt lagen, i den mån det med hän­syn till det otillåtna för­fa­ran­det icke skä­li­gen kan krä­vas att för­plik­tel­sen full­gö­res. ¬ med­be­stäm­man­de­rätt genom kol­lek­tivav­tal sfs 1976: 580 32 § mel­lan par­ter som träf­far kol­lek­tivav­tal om löner och all­männa anställ­nings­vill­kor bör, om arbets­ta­gar­par­ten begär det, även träf­fas kol­lek­tivav­tal om med­be­stäm­man­de­rätt för arbets­ta­garna i frå­gor som avser i ngå­ende och upp­hö­rande av anställ­nings­av­tal, led­ningen och för del­ningen av arbe­tet och verk­sam­he­tens bedri­vande i övrigt. bestäm­man­de­rätt vid tvis t om tolk­ning av avtal 33 § inne­hål­ler kol­lek­tivav­tal före­skrif­ter om med­be­stäm­man­de­rätt för arbets­ta­garna i fråga som avses i 32 § och upp­kom­mer tvist om till- lämp­ning i visst fall av sådan före­skrift eller av beslut som har fat­tats med stöd därav, gäl­ler arbets­ta­gar­par­tens mening till dess tvis­ten har slut­ligt prö­vats. det­samma gäl­ler tvist om kol­lek­tivav­tal rörande på följd för arbets­ta­gare som har begått avtals­brott. vad som nu har sagts ger dock ej arbets­ta­gar­par­ten rätt att fatta beslut på arbets­gi­va­rens väg­nar. inta­ger två eller flera arbets­ta­gar­par­ter ofören­liga stånd­punk­ter i s å dan tvist som avses i första styc­ket, får arbets­gi­va­ren ej fatta eller verk ställa beslut som berö­res av tvis­ten för­rän denna har slut­ligt prö­vats. arbets­gi­va­ren behö­ver ej iakt­taga vad som före­skri­ves i första och andra st yckena, om syn­ner­liga skäl före­lig­ger eller om arbets­ta­gar­parts mening är orik­tig och par­ten har insett eller bort inse detta. 34 § upp­kom­mer mel­lan arbets­gi­vare och arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, som är bundna av samma kol­lek­tivav­tal, tvist om med­lems arbetsskyl-​ dig­het enligt avtal, gäl­ler orga­ni­sa­tio­nens mening till dess tvis­ten har slut­ligt prö­vats. före­lig­ger enligt arbets­gi­va­rens upp­fatt­ning syn­ner­liga skäl mot att omtvis­tat a rbete upp­skju­tes, får han utan hin­der av första styc­ket kräva att arbe­tet utfö­res enligt hans mening i tvis­ten. arbets­ta­ga­ren är då skyl­dig a tt utföra arbe­tet. sådan skyl­dig­het före­lig­ger dock ej, om ar bets­gi­va­rens mening i tvis­ten är orik­tig och arbets­gi­va­ren har insett eller bort inse detta eller om arbe­tet inne­bär fara för liv eller hälsa eller där­med jäm­för­ligt hin­der möter. blir arbe­tet utfört enligt andra styc­ket, skall arbets­gi­va­ren ome­del­bart påkalla för­hand­ling i tvis­ten. kan tvis­ten icke lösas vid för­hand­ling, skall han väcka talan vid arbets­dom­sto­len. 35 § upp­kom­mer mel­lan arbets­gi­vare och arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, som är bundna av samma kol­lek­tivav­tal, rätts­tvist om lön eller annan ersätt­ning till med­lem i organ isa­tio­nen, är arbets­gi­va­ren skyl­dig att ome del­bart påkalla för­hand­ling i tvis­ten. kan tvis­ten icke lösas vid för­hand ling, skall han väcka talan vid arbets­dom­sto­len. under­lå­ter arbets­giva ren att påkalla för­hand­ling eller väcka talan, är han såvitt avser det omtvis­tade belop­pet skyl­dig att utge ersätt­ning enligt arbets­ta­gar­or­gani satio­nens mening, om kra­vet ej är oskä­ligt. 36 § arbets­ta­gar­par­tens rätt enligt 33—35 §§ till­kom­mer den avtals slu­tande arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen och utövas av lokal arbetstagarorga-​ 1179 ¬ it; ii :v li ! !t: ,.'y ' (fit: . /;• j stäl­las av arbets­gi­va­ren. ji i -t'! ii; sfs 1976: 580 nisa­tion, om sådan finns. har cen­tral för­hand­ling påkal­lats, utövas rät ten av den cen­trala arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen. 37 § skall enligt före­skrift i kol­lek­tivav­tal för­hand­ling enligt 34 § tredje styc­ket eller 35 § äga rum både lokalt och centralt, skall cen­tral för­hand­ling påkal­las inom tio dagar efter det att den lokala för­hand lingen har avslu­tats. talan vid arbets­dom­sto­len skall väc­kas inom tio dagar efter det att för­hand­ling har avslu­tats. fack­lig veto­rätt i visst fall 38 § innan arbets­gi­vare beslu­tar att låta någon utföra visst arbete för hans räk­ning eller i hans verk­sam­het utan att denne där­vid skall vara arbets­ta­gare hos honom, skall han på eget ini­ti­a­tiv för­handla med ar bets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion i för­hål­lande till vil­ken han är bun­den av kol­lek tivav­tal för sådant arbete. första styc­ket gäl­ler ej, om arbe­tet är av kort­va­rig och till­fäl­lig natur eller krä­ver sär­skild sak­kun­skap och ej hel­ler om den till­tänkta åtgär­den i allt väsent­ligt mot­sva­rar åtgärd som har god­ta­gits av arbets­ta­gar­orga nisa­tio­nen. om orga­ni­sa­tio­nen i sär­skilt fall påkal­lar det, är arbets­giva ren dock skyl­dig att för­handla innan han fat­tar eller verk­stäl­ler beslut. om syn­ner­liga skäl för­an­le­der det, får arbets­gi­va­ren fatta och verk ställa beslut innan han har full­gjort sin för­hand­lings­skyl­dig­het enligt första styc­ket. påkal­las för­hand­ling enligt andra styc­ket, är arbets­giva ren icke skyl­dig att upp­skjuta beslu­tet eller verk­stäl­lig­he­ten till dess för hand­lings­skyl­dig­he­ten har full­gjorts, om sär­skilda skäl före­lig­ger mot upp­skov. i fråga om för­hand­ling enligt första och andra styc­kena äger 14 § mot­sva­rande tillämp­ning. 39 § har för­hand­ling enligt 38 § ägt rum och för­kla­rar cen­tral arbets-​ tagar­or­ga­ni­sa­tion eller, om sådan ej finns, den arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion i;; ; som har slu­tit kol­lek­tivav­ta­let, att den av arbets­gi­va­ren till­tänkta åtgär den kan anta­gas med­föra åsi­do­sät­tande av lag eller av kol­lek­tivav­tal för arbe­tet eller att åtgär­den annars stri­der mot vad som är all­mänt god taget inom par­ter­nas avtals­om­råde, får åtgär­den ej beslu­tas eller verk- 'f'' i icke tillämp­lig. 40 § för­bud enligt 39 § inträ­der ej, om arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen sak nar fog för sin stånd­punkt. har arbets­gi­va­ren med stöd av 38 § tredje styc­ket verk­ställt beslut i den fråga som för­hand­lingen avser, ar 39 § freds­plikt 1 v. [ ii 1 1 41 § arbets­gi­vare och arbets­ta­gare som är bundna av kol­lek­tivav­tal ['i får icke vid­taga eller del­taga i arbets­in­stäl­lelse (lock­out eller strejk), bloc­kad, boj­kott eller annan där­med jäm­för­lig strids­åt­gärd, om avta­let ?j har ingåtts av orga­ni­sa­tion och denna ej i behö­rig ord­ning har beslu­tat åtgär­den, om åtgär­den stri­der mot bestäm­melse om freds­plikt i kollek-​ ^ 1180 tivav­tal eller om åtgär­den har till ända­mål ¬ 1. att utöva påtryck­ning i tvist om kol­lek­tivav­tals gil­tig­het, bestånd sfs 1976; 580 eller rätta inne­börd eller i tvist huruvida visst för­fa­rande stri­der mot av talet eller mot denna lag, 2. att åstad­komma änd­ring i avta­let, 3. att genom­föra bestäm­melse, som är avsedd att tilläm­pas sedan avta­let har upp­hört att gälla, eller 4. att stödja annan, när denne icke själv får vid­taga strids­åt­gärd. första styc­ket utgör ej hin­der för arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion att i be hörig ord­ning besluta bloc­kad för att utverka betal­ning av klar och för fal­len ford­ran på lön eller på annan ersätt­ning för utfört arbete. 42 § arbetsgivar-​ eller arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion får ej anordna eller på annat satt för­an­leda olov­lig strids­åt­gärd. sådan orga­ni­sa­tion får ej hel­ler genom under­stöd eller på annat sätt med­verka vid olov­lig strids­åt­gärd. orga­ni­sa­tion som själv är bun­den av kol­lek­tivav­tal är även skyl­dig att, om olovl ig strids­åt­gärd av med­lem före­står eller pågår, söka hindra åt gär­den eller verka för dess upp­hö­rande. har någon vid­ta­git olov­lig strids­åt­gärd, får annan icke del­taga i åt gär­den. 43 § har olov­lig strids­åt­gärd vid­ta­gits av arbets­ta­gare som är bundna av kol­lek­tivav­tal, ålig­ger det arbets­gi­va­ren och berörd arbets­ta­gar­orga nisa­tion a tt ome­del­bart taga upp över­lägg­ning med anled­ning av strids åtgär­den och att gemen­samt verka för dess upp­hö­rande. första styc­ket gäl­ler lokal arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, om sådan firms. 44 § har vid för­hand­ling om kol­lek­tivav­tal part begärt, att i avta­let eller i sär­skilt avt al skall regle­ras fråga som avses i 32 §, men blir frå­gan ej uttryck­ligt regle­rad när kol­lek­tivav­tal träf­fas mel­lan par­terna, skall den icke till följd av det träf­fade avta­let anses omfat­tad av freds­plikt enligt 41 § vid senare för­hand­ling om frå­gans regle­ring i sär­skilt avtal. 45 § arbets­gi­var­or­ga­ni­sa­tion eller arbets­gi­vare och arbets­ta­gar­or­gani sation är sinse­mel­lan skyl­diga att, om gil­tigt hin­der ej möter, skrift­li­gen varsla mot­par­ten minst sju dagar i för­väg, när de avser att vid­taga strids­åt­gärd eller att utvidga pågående strids­åt­gärd. omfat­tar stridsåt gärd från arbets­gi­varsi­dan även arbets­ta­gare som ej är med­lem­mar i berörd arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, bör de varslas genom all­mänt syn­liga anslag på arbets­plat­sen eller på annat lämp­ligt sätt. var­sel enligt första styc­ket skall inne­hålla upp­gift om anled­ningen till strids­åt­gär­den och om strids­åt­gär­dens omfatt­ning. skyl­dig­het att varsla före­lig­ger ej i fråga om strids­åt­gärd som avses i 41 § andra styc­ket. med­ling 46 § för med­ling i arbets­tvis­ter mel­lan ä ena sidan arbets­gi­vare eller arbets­gi­var­or­ga­ni­sa­tion oc h å andra sidan arbets­ta­gare eller arbets­ta­gar orga­ni­sa­tion finns en sta­tens för­lik­nings­man­na­ex­pe­di­tion. 1181 ¬ 1 i, ;r. • , sfs 1976: 580 expe­di­tio­nen skall följa för­hål­lan­dena på arbets­mark­na­den. har den fått kän­ne­dom om arbets­tvist som hotar att med­föra eller redan har |j med­fört strids­at­gärd, skall den utse för­lik­nings­man att medla i tvis­ten, |(i| när med­ver­kan av för­lik­nings­man kan anses ägnad att främja en lös- ^(i ning av denna. för­lik­nings­man­nen skall kalla par­terna till för­hand­ling eller vid­taga annan lämp­lig åtgärd samt verka för att part upp­skju­ter :j 1 eller instäl­ler strids­åt­gärd. ^ enligt expe­di­tio­nens bestäm­mande skall för­lik­nings­man på begä­ran gå par­ter på arbets­mark­na­den till banda med råd och upp­lys­ningar rö- ^ rande för­hand­lingar och kol­lek­tivav­tal samt leda för­hand­lingar mel­lan par­terna. i 47 § är någon enligt 45 § skyl­dig att lämna var­sel, skall han inom tid och på sätt som där anges göra detta även till förlikningsmannaexpedi-​ tio­nen. den som bry­ter häre­mot dömes till böter, högst tre­hundra ^ kro­nor. 48 § vid för­hand­ling enligt 46 § skall för­lik­nings­man söka få till stånd ^ över­ens­kom­melse mel­lan par­terna på grund­val av för­slag som kom­mer i' ; från dem själva. för­lik­nings­man­nen är dock oför­hind­rad att före­slå '[ i jämk­ningar och med­gi­van­den för att främja en god lös­ning av tvis­ten. ' 49 § har part som enligt 10 § är för­hand­lings­skyl­dig kal­lats till för- . hand­ling inför för­lik­nings­man och för­sum­mar par­ten att inställa sig [1 eller under­lå­ter han annars att full­göra vad som ålig­ger honom enligt 15 §, kan för­lik­nings­man­nen på begä­ran av mot­part anmäla för­hål­lan det hos arbets­dom­sto­len. denna kan före­lägga par­ten vid vite att full göra sin för­hand­lings­skyl­dig­het och kan på anmä­lan av för­lik­nings­man i utdöma vitet. i 50 § parts skyl­dig­het enligt 18 § att vid för­hand­ling hålla skrift­lig hand­ling till­gäng­lig för mot­par­ten gäl­ler även i för­hål­lande till för­lik nings­man som med ver­kar vid för­hand­lingen. i 51 § upp­nås icke enig­het mel­lan par­terna vid för­hand­ling inför för- lik­nings­man, kan han före­slå dem att låta tvis­ten avgö­ras av skil­je­män. ,f |,| han kan också med­verka vid utse­ende av ski lje­män. ] för­lik­nings­man får ej åtaga sig skil­je­man­naupp­drag i arbets­tvist, om i icke för­lik­nings­man­na­ex­pe­di­tio­nen i sär­skilt fall med­ger det. i' i ^ 52 § i arbets­tvist av större bety­den­het kan rege­ringen utse för­lik­nings kom­mis­sion att medla i tvis­ten. även enskild per­son kan av rege­ringen utses att som sär­skild fö rlik­nings­man medla i sådan tvist. före­skrif­terna i 49 och 50 §§ äger mot­sva­rande tillämp­ning vid med ling av för­lik­nings­kom­mis­sion eller sär­skild för­lik­nin gsman. 53 § den som är eller har varit för­lik­nings­man får ej obe­hö­ri­gen yppa eller utnyttja vad han har fått kän­ne­dom om under sin verk­sam­het. det­samma gäl­ler den som är eller har varit sär­skild för­lik­nings­man ihj 1182 eller med­lem i för­lik­nings­kom­mis­sion. "i' ¬ ska­de­stånd och andra påfölj­der sfs 1976: 580 54 § arbets­gi­vare, arbets­ta­gare och orga­ni­sa­tion som bry­ter mot den na lag eller mot kol­lek­tivav­tal skall ersätta upp­kom­men skada, om ej annat föl­jer av vad nedan sägs. 55 § vid bedö­mande om och i vad mån skada har upp­kom­mit för någon skall hän­syn tagas även till den­nes intresse av att lagens eller kol­lek­tivav­ta­lets bestäm­mel­ser iakt­ta­ges och till övriga omstän­dig­he­ter av annan än rent eko­no­misk bety­delse. 56 § bry­ter arbets­gi­vare eller arbets­ta­gare mot tyst­nads­plikt som av ses i den na lag eller utnytt­jar han obe­hö­ri­gen vad han under sådan tyst nads­plikt har fått kän­ne­dom om, skall han ersätta upp­kom­men skada. om någon som före­trä­der arbets­gi­vare eller orga­ni­sa­tion gör sig skyl­dig till hand­ling som avses i första styc­ket, sva­rar arbets­gi­va­ren eller orga­ni­sa­tio­nen för ska­dan. i fall som avses i denna para­graf skall ej följa ansvar enligt 20 kap. 3 § brotts­bal­ken. 57 § arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion skall ersätta upp­kom­men skada, om den i tvist som avses i 33 eller 34 § har för­an­lett eller god­känt fel­ak­tig till- lämp­ning av avtal eller av denna lag och orga­ni­sa­tio­nen har sak­nat fog för sin stånd­punkt i tvis­ten. det­samma gäl­ler om orga­ni­sa­tio­nen har sak­nat fog för för­kla­ring enligt 39 §. 58 § har arbets­gi­vare utan fog utkrävt arbete enligt 34 § andra styc ket utan att sådana syn­ner­liga skäl som där avses har före­le­gat, skall han ersätta upp­kom­men skada. 59 § har orga­ni­sa­tion, som är bun­den av kol­lek­tivav­tal, eller över ord­nad orga­ni­sa­tion anord­nat eller för­an­lett olov­lig strids­åt­gärd, kan ska­de­stånd ej åläg­gas enskild arbets­gi­vare eller arbets­ta­gare för att han har del­ta­git i åtgär­den. ska­de­stånd kan icke åläg­gas arbets­ta­gare, om han med sin orga­nisa tions god­kän­nande har väg­rat att utföra arbete som arbets­gi­va­ren har krävt enligt 34 § andra styc­ket. 60 § är någon ska­de­stånds­skyl­dig enligt denna lag, kan ska­de­stån­dets belopp ned­sät­tas i för­hål­lande till vad som annars skulle ha utgått, om det är skä­ligt med hän­syn till den ska­de­vål­lan­des ringa skuld, den skade lidan­des för­hål­lande i avse­ende på tvis­ten, ska­dans stor­lek i jäm­fö­relse med den ska­de­vål­lan­des till­gångar eller omstän­dig­he­terna i övri gt. full stän­dig befri­else från ska­de­stånds­skyl­dig­het kan också med­ges. vid bedö­mande enligt första styc­ket av arbets­ta­ga­res ska­de­stånds skyl­dig­het för del­ta­gande i olov­lig strids­åt­gärd skall sär­skild hän­syn tagas till omstän­dig­he­ter, som har fram­kom­mit vid över­lägg­ning enligt 43 §, och verk­ning­arna av över­lägg­ningen. 61 § är flera ansva­riga för skada, skall ska­de­stånds­skyl­dig­he­ten för delas mella n dem efter vad som är skä­ligt med hän­syn till omständig-​ 1183 heterna. ¬ sfs 1976: 580 62 § kan enligt denna lag ska­de­stånd följa på åtgärd eller under­lå­ten het av arbets­ta­gare, får annan påföljd icke åläg­gas arbets­ta­ga­ren utan stöd i förfa ttning eller kol­lek­tivav­tal. det­samma gäl­ler i fall när av 56 § andra styc­ket eller 59 § föl­jer, att arbets­ta­gare icke kan åläg­gas skade stånd. är annan påföljd än ska­de­stånd före­skri­ven i kol­lek­tivav­tal, får den utan hin­der av första styc­ket tilläm­pas även på arbets­ta­gare som ej är med­lem av den avtals­slu­tande arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen men sys­sel­sät­tes i sådant arbete som avses med avta­let. tvis­te­för­hand­ling och rät­te­gång 63 § i mål, vari denna lag skall tilläm­pas, gäl­ler lagen (1974: 371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter. är fråga om över­trä­delse av 47 eller 53 §, gäl­ler dock vad som ä r före­skri­vet om rät­te­gång i all­män­het. 64 § vill någon som har för­hand­lings­rätt enligt 10 § yrka ska­de­stånd eller annan full­gö­relse enligt denna lag eller kol­lek­tivav­tal, skall han påkalla för­hand­ling inom f yra måna­der efter det att han har fått känne dom om den omstän­dig­het vartill yrkan­det hän­för sig och senast inom två år efter det att omstän­dig­he­ten har inträf­fat. skall enligt före­skrift i kol­lek­tivav­tal för­hand­ling äga rum både lokalt och centralt, gäl­ler vad som nu har sagts den lokala för­hand­lingen. cen­tral för­hand­ling skall i sådant fall påkal­las inom två måna­der efter det att den lokala för­hand lingen har avslu­tats. första styc­ket äger mot­sva­rande tillämp­ning, när part som avses där vill vinna för­kla­ring att rätts­hand­ling eller avtals­be­stäm­melse är ogil­tig av det skä­let att den inne­bär kränk­ning av för­e­nings­rät­ten. påkal­lar part ej för­hand­ling inom före­skri­ven tid, för­lo­rar han rät­ten till för­hand­ling. 65 § talan i fall som avses i 64 § skall väc­kas inom tre måna­der efter det att för­hand­ling har avslu­tats. när både lokal och cen­tral för­hand ling har ägt rum, räk­nas tiden från det att den cen­trala för­hand­lingen har avslu­tats. har mot för­hand­ling före­le­gat hin­der som ej har berott av käran­den, räk­nas tiden från det att för­hand­ling senast skulle ha hål­lits. 66 § har orga­ni­sa­tion ej iakt­ta­git före­skri­ven tid för för­hand­ling eller väc­kande av talan, får den som är eller har varit med­lem i orga­nisa tio­nen och som berö­res av tvis­ten väcka talan inom en månad efter det att tiden har löpt ut. skall enligt 4 kap. 7 § lagen (1974: 371) om rätte gången i arbets­tvis­ter talan före­gås av för­hand­ling men har sådan ej ägt rum, gäl­ler vad som nu har sagts i stäl­let rätt att påkalla för­hand ling. talan skall i sådant fall väc­kas inom tid som anges i 65 §. i tvist, vari arbets­ta­gare ej kan före­trä­das av orga­ni­sa­tion, skall han väcka talan inom fyra måna­der efter det att han har fått kän­ne­dom om den omstän­dig­het vartill yrkan­det hän­för sig och senast inom två år ^ efter det att omstän­dig­he­ten har inträf­fat. ¬ 67 § talan om ska­de­stånd eller annan full­gö­relse med anled­ning av sfs 1976: 580 olov­lig strids­åt­gärd får ej i något fall väc­kas senare än tre måna­der efter det att strids­åt­gär­den har avslu­tats. 68 § väc­ker part ej talan inom före­skri­ven tid, för­lo­rar han rät­ten till talan. 69 § före­skrif­terna i 33—35 och 39 §§ utgör icke hin­der mot beslut enligt 15 kap. rät­te­gångs­bal­ken. 70 § utö­ver vad som i övrigt gäl­ler kan arbets­dom­sto­len i mål om tillämp­ningen av denna lag eller om kol­lek­tivav­tal för­ordna att för hand­ling skall hål­las inom stängda dör­rar, i den mån det kan anta­gas att offent­lig­het skulle med­föra risk för väsent­lig skada för part eller annan genom yppande av affärs-​, drifts-​ eller där­med jäm­för­ligt för hål­lande hos före­tag eller orga­ni­sa­tion eller av enskilds eko­no­miska eller per­son­liga för­hål­la­ri­den. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1977. genom lagen upp­hä­ves lagen (1920; 245) om med­ling i arbets­tvis­ter, lagen (1920: 248) om sär­skilda skil­je­do­mare i arbets­tvis­ter, lagen (1928: 253) om kol­lek­tivav tal, lagen (1936: 506) om för­e­nings - och för­hand­lings­rätt samt över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1965: 277) angå­ende änd­ring i lagen den 11 sep­tem­ber 1936 (nr 506) om förenings-​ och för­hand­lings rätt. före­kom­mer i lag eller annan för­fatt­ning hän­vis­ning till eller avses annars däri lag­rum som har ersatts genom före­skrift i den nya lagen, skall denna i stäl­let tilläm­pas. kol­lek­tivav­tal, som har ingåtts före lagens ikraft­trä­dande, är utan ver­kan i den mån avta­let inne­fat­tar avvi­kelse från lagen. har avta­let till­kom­mit för att utgöra avvi­kelse från reg­ler, som avses i 4 § andra eller tredje styc­ket, gäl­ler dock avta­let i den delen. skall över­gång som avses i 28 § äga rum i anslut­ning till lagens ikraft trä­dande, får upp­säg­ning som där sägs göras dess­förin­nan, dock med ver­kan tidi­gast från ikraft­trä­dan­det. före­skrif­terna i 64—68 §§ tilläm­pas ej, om sådant yrkande som avses i dessa lag­rum hän­för sig till omstän­dig­het som har inträf­fat före lagens ikraft­trä­dande. avser yrkan­det ska­de­stånd enligt 25 § lagen (1936: 506) om förenings-​ och för­hand­lings­rätt, tilläm­pas i stäl­let den före­skrif­ten. på rege­ring­ens väg­nar olof palme inge­mund bengts­son (arbets­mark­nads­de­par­te­men­tet) 75—sfs 1976 1185 ¬