SFS 1977:529

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag sfs 1977:529 om änd­ring i lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i ar- uni­com mn tryc­ket bets­li­vet; den 28 juni 1977 utfär­dad den 9 juni 1977. enligt riks­da­gens beslut' före­skri­ves att 32, 33 och 57 §§ lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet skall ha nedan angivna lydel se. 32 § mel­lan par­ter som träf­far kol­lek­tivav­tal om löner och all­männa an ställ­nings­vill­kor bö r, om arbets­ta­gar­par­ten begär det, även träf­fas kol­lek tivav­tal om med­be­stäm­man­de­rätt för arbets­ta­garna i frå­gor som avser in gående och upp­hö­rande av anställ­nings­av­tal, led­ningen och för­del­ningen av arbe­tet och verk­sam­he­tens bedri­vande i övrigt. 1 kol­lek­tivav­tal om med­be­stäm­man­de­rätt kan par­terna, med b eak­tande av vad som före­skri­ves i 3 §. b estämma att beslut, som annars skulle fat­tas av arbets­gi­va­ren, skall fat­tas av före­trä­dare för arbets­ta­garna eller av sär skilt inrät­tat parts­sam­man­satt organ. 33 § inne­hål­ler kol­lek­tivav­tal före­skrif­ter om med­be­stäm­man­de­rätt för arbets­ta­garna i fråga som av ses i 32 § och uppk ommer tvist om tillämp­ning i viss t fall av sådan före­skrift eller av beslut som har fat­tats med stöd där av, gäl­ler arbets­ta­gar­par­tens mening till dess tvis­ten har slut­ligt prö­vats. det­samma gäl­ler tvist om kol­lek­tivav­tal rörande påföljd för arbets­ta­gare som har begått avtals­brott. vad som nu har sagts ger dock ej arbets­ta­gar par­ten rätt att verk­ställa beslut på arbets­gi­va­rens väg­nar. inta­ger två eller flera arbets­ta­gar­par­ter ofören­liga stånd­punk­ter i sådan ' prop. 1976/77:137. au 1976/77:32. rskr3l9. 1293 ¬ sfs 1977: 529 tvist som avses i fö rsta styc­ket, får arbets­gi­va­ren ej fatta eller verk­ställa beslut som berö­res av tvis­ten för­rän denna har slut­ligt prö­vats. arbets­gi­va­ren behö­ver ej iakt­taga vad som före­skri­ves i första och andra styc­kena, om syn­ner­liga skäl före­lig­ger eller om arbets­ta­gar­parts mening är orik­tig och par­ten har insett eller bort inse detta. 57 § arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion skall ersätta upp­kom­men skada, om den i tvist som avses i 33 eller 34 § har för­an­lett eller god­känt fel­ak­tig tillämp ning av avtal eller av denna lag och orga­ni­sa­tio­nen har sak­nat fog för sin stånd­punkt i tvis­ten. det­samma gäl­ler om orga­ni­sa­tio­nen har sak­nat fog för för­kla­ring enligt 39 §. arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion sva­rar vidare för skada, som till­fo­gas arbetsgi varen genom att före­trä­dare för orga­ni­sa­tio­nen i för­hål­lande till honom miss­bru­kar sin ställ­ning som leda­mot i sär­skilt genom avtal inrät­tat be slut­s­or­gan eller i såd an ställ­ning för­far grovt värds­löst. denna lag trä­der i kra ft den i juli 1977. kol­lek­tivav­tal, som har ingåtts före lagens ikraft­trä­dande och som inne fat­tar avvi­kelse från 57 § andra styc­ket, gäl­ler i den delen endast om avta let har till­kom­mit för att utgöra sådan avvi­kelse. pä rege­ring­ens väg­nar per ahl­mark olof ber­gqvist (arbets­mark­nads­de­par­te­men­tet) ¬