SFS 1993:1498 Lag om änd­ring i lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1993:1498 lag om änd­ring i lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i utkom från tryc­ket den 28 decem­ber 1993 arbets­li­vet; utfär­dad den 16 decem­ber 1993. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs i fråga om lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbetslivet2 dels att 38 — 40 §§ och rubri­ken när­mast före 38 § skall upp­höra att gälla, dels att 4, 5, 41, 45, 57, 69 §§ skall ha föl­jande lydelse, dels att det i lagen skall föras in två nya para­gra­fer, 41 a och 41 b §§, av föl­jande lydelse. 4 § ett avtal är ogil­tigt i den mån det inne­bär att rät­tig­het eller skyl­dig­het enligt denna lag upp­hävs eller inskränks. trots bestäm­mel­sen i första styc­ket är det tillå­tet att genom kol­lek­tivav­tal göra avvi­kelse från före­skrif­terna i 11, 12, 14, 19-22 och 28 §§, 29 § tredje meningen, 33 — 37§§, 43§ andra styc­ket samt 64 och 65§§. i kol­lek­tivav­tal får också före­skri­vas längre gående freds­plikt än 41, 41 a, 41 b och 44 §§ anger samt längre gående ska­de­stånds­an­svar än som föl­jer av denna lag. 5 § vad i denna lag före­skrivs inne­bär inte rätt till insyn för en part i sådana för­hål­lan­den hos mot­par­ten, som har bety­delse för en före­stå­ende eller redan utbru­ten arbets­kon­flikt, eller rätt till infly­tande över mot­par­tens beslut rörande sådan kon­flikt. före­skrif­terna i 11, 12, 19, 34 och 35 §§ skall tilläm­pas även när kol­lek­tivav­tal till­fäl­ligt inte gäl­ler. 41 §3 arbets­gi­vare och arbets­ta­gare som är bundna av kol­lek­tivav­tal får inte vidta eller delta i arbets­in­stäl­lelse (lock­out eller strejk), bloc­kad, boj­kott eller annan där­med jäm­för­lig strids­åt­gärd, om avta­let har ingåtts av en orga­ni­sa­tion och denna orga­ni­sa­tion inte i behö­rig ord­ning har beslu­tat åtgär­den, om åtgär­den stri­der mot en bestäm­melse om freds­plikt i kol­lek­tivav­tal eller om åtgär­den har till ända­mål 1. att utöva påtryck­ning i en tvist om ett kol­lek­tivav­tals gil­tig­het, bestånd eller ratta inne­börd eller i en tvist huruvida ett visst för­fa­rande stri­der mot avta­let eller mot denna lag, 2. att åstad­komma änd­ring i avta­let, 3. att genom­föra bestäm­melse, som är avsedd att tilläm­pas sedan avta­let har upp­hört att gälla, eller 4. att stödja någon annan, när denne inte själv får vidta strids­åt­gärd. strids­åt­gär­der som har vid­ta­gits i strid mot första styc­ket beteck­nas som olov­liga. första styc­ket hind­rar inte arbets­ta­gare att delta i en bloc­kad som har beslu­tats av en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion i behö­rig ord­ning och som har till 1 3838 2 3 prop. 1993/94:67, bet. 1993/94: au4, rskr. 1993/94: 103. senaste lydelse av 38 § 1993:441. senaste lydelse 1984:817. ända­mål att utverka betal­ning av klar och för­fal­len ford­ran på lön eller på någon annan ersätt­ning för utfört arbete (indriv­nings­bloc­kad). en sådan strids­åt­gärd är inte olov­lig. 41 a § en arbets­gi­vare får inte såsom strids­åt­gärd eller som ett led i en strids­åt­gärd hålla inne lön eller någon annan ersätt­ning för utfört arbete som har för­fal­lit till betal­ning. arbets­gi­va­ren får inte hel­ler hålla inne lön eller någon annan ersätt­ning för utfört arbete, som har för­fal­lit till betal­ning, med anled­ning av att arbets­ta­garna del­tar i en strejk eller någon annan strids­åt­gärd. sådana åtgär­der som avses i första styc­ket är att anse som olov­liga strids­åt­gär­der. 41 b § arbets­ta­gare får inte vidta eller delta i strids­åt­gärd som har till ända­mål att kol­lek­tivav­tal skall träf­fas med ett före­tag som inte har några arbets­ta­gare eller där bara före­ta­ga­ren eller före­ta­ga­rens famil­je­med­lem­mar är arbets­ta­gare och ensamma ägare. det­samma gäl­ler när strids­åt­gärd har till ända­mål att stödja någon som vill träffa kol­lek­tivav­tal med ett sådant före­tag. vad som nu sagts hind­rar inte arbets­ta­gare från att delta i en anställ­nings­bloc­kad som rik­tar sig mot ett sådant före­tag och som har beslu­tats i behö­rig ord­ning av en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion. strids­åt­gär­der som har vid­ta­gits i strid mot första styc­ket är att anse som olov­liga. för­änd­ringar i anställnings-​ eller ägar­för­hål­lan­den som har inträf­fat sedan en strids­åt­gärd har vars­lats eller inletts skall inte beak­tas vid bedöm­ningen av om en strids­åt­gärd är att anse som olov­lig enligt första styc­ket. 45 § arbets­gi­var­or­ga­ni­sa­tion eller arbets­gi­vare och arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion är sinse­mel­lan skyl­diga att, om gil­tigt hin­der ej möter, skrift­li­gen varsla mot­par­ten minst sju dagar i för­väg, när de avser att vid­taga strids­åt­gärd eller att utvidga pågående strids­åt­gärd. omfat­tar strids­åt­gärd från arbets­gi­varsi­dan även arbets­ta­gare som ej är med­lem­mar i berörd arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, bör de varslas genom all­mänt syn­liga anslag på arbets­plat­sen eller på annat lämp­ligt sätt. var­sel enligt första styc­ket skall inne­hålla upp­gift om anled­ningen till strids­åt­gär­den och om strids­åt­gär­dens omfatt­ning. skyl­dig­het att varsla finns inte i fråga om strids­åt­gärd som avses i 41 § tredje styc­ket. 57 §4 arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion skall ersätta upp­kom­men skada, om den i tvist som avses i 33 eller 34§ har för­an­lett eller god­känt fel­ak­tig till­lämp­ning av avtal eller av denna lag och orga­ni­sa­tio­nen har sak­nat fog för sin stånd­punkt i tvis­ten. arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion sva­rar vidare för skada, som till­fo­gas arbets­gi­va­ren genom att före­trä­dare för orga­ni­sa­tio­nen i för­hål­lande till honom miss­bru­kar sin ställ­ning som leda­mot i sär­skilt genom avtal inrät­tat besluts­or­gan eller i sådan ställ­ning för­far grovt vårds­löst. sfs 1993:1498 4 senaste lydelse 1977:529. 3839 sfs 1993:1498 69 § före­skrif­terna i 33 — 35 §§ utgör inte hin­der mot beslut enligt 15 kap. rät­te­gångs­bal­ken. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1994. på rege­ring­ens väg­nar börje hörnlund per vir­des­ten (arbets­mark­nads­de­par­te­men­tet) 3840