SFS 1994:1686 Lag om änd­ring i lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag om änd­ring i lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet; utfär­dad den 20 decem­ber 1994. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs i fråga om lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbetslivet2 dels att 41 b § skall upp­höra att gälla, dels att 4, 5, 13, 15, 28, 57 och 69 §§ skall ha föl­jande lydelse. dels att det i lagen skall föras in en rubrik och tre nya para­gra­fer, 38 40 §§, av föl­jande lydelse. 4 §3 ett avtal är ogil­tigt i den mån det inne­bär att rät­tig­het eller skyl­dig­het enligt denna lag upp­hävs eller inskränks. genom ett kol­lek­tivav­tal får det dock göras avvi­kel­ser från 11, 12, 14, 19 - 22 och 28 §§, 29 § tredje meningen, 33 - 40 §§, 43 § andra styc­ket samt 64 och 65 §§. kol­lek­tivav­ta­let får inte inne­bära att mindre för­mån­liga reg­ler skall tilläm­pas för arbets­ta­gar­si­dan än som föl­jer av eg-​rådets direk­tiv 75/129/eeg av den 17 feb­ru­ari 1975, 77/187/eeg av den 14 feb­ru­ari 1977 och 92/56/eeg av den 24 juni 1992. i ett kol­lek­tivav­tal får det också före­skri­vas längre gående freds­plikt än som anges i 41, 41 a och 44 §§ eller ett längre gående ska­de­stånds­an­svar än som föl­jer av denna lag. 5 §4 vad i denna lag före­skrivs inne­bär inte rätt till insyn för en part i sådana för­hål­lan­den hos mot­par­ten, som har bety­delse för en före­stå­ende eller redan utbru­ten arbets­kon­flikt, eller rätt till infly­tande över mot­par­tens beslut rörande sådan kon­flikt. före­skrif­terna i 11, 12, 19, 34, 35, 38 och 39 §§ skall tilläm­pas även när kol­lek­tivav­tal till­fäl­ligt inte gäl­ler. prop. 1994/95:76 och 1994/95:102, bet. 1994/95: au4, rskr. 1994/95:123. senaste lydelse av 41 b § 1993:1498. senaste lydelse 1993:1498. rådets direk­tiv 75/129/eeg och 77/187/eeg finns pub­li­ce­rat i ees-​avta­lets bila­gor med rätts­ak­ter, band 5, och rådets direk­tiv 92/56/eeg finns pub­li­ce­rat i ees-​sup­ple­ment till euro­pe­iska gemen­ska­per­nas offi­ci­ella tid­ning, volym 5. 4 senaste lydelse 1993:1498. 2 3 1 sfs 1994:1686 utkom från tryc­ket den 28 decem­ber 1994 6241 sfs 1994:1686 13 § om en fråga sär­skilt angår arbets-​​ eller anställ­nings­för­hål­lan­dena för arbets­ta­gare som till­hör en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion i för­hål­lande till vil­ken arbets­gi­va­ren inte är bun­den av kol­lek­tivav­tal, är arbets­gi­va­ren skyl­dig att för­handla enligt 11 och 12 §§ med den orga­ni­sa­tio­nen. om arbets­gi­va­ren inte är bun­den av något kol­lek­tivav­tal alls, är arbets­gi­va­ren skyl­dig att för­handla enligt 11 § med alla berörda arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­ner i frå­gor som rör upp­säg­ning på grund av arbets­brist eller en sådan över­gång av ett före­tag, en verk­sam­het eller en del av en verk­sam­het som omfat­tas av 6 b § lagen (1982: 80) om anställ­nings­skydd. detta gäl­ler dock inte om arbets­gi­va­ren endast till­fäl­ligt inte är bun­den av något kol­lek­tivav­tal. 15 § en part som är skyl­dig att för­handla skall själv eller genom ombud inställa sig vid för­hand­lings­sam­man­träde och, om det behövs, lägga fram ett moti­ve­rat för­slag till lös­ning av den fråga som för­hand­lingen avser. par­terna kan gemen­samt välja någon annan form för för­hand­ling än sam­man­träde. en arbets­gi­vare skall i sam­band med för­hand­ling inför beslut om upp­säg­ning på grund av arbets­brist i god tid skrift­li­gen under­rätta mot­par­ten om 1. skä­len till de pla­ne­rade upp­säg­ning­arna, 2. anta­let arbets­ta­gare som avses bli upp­sagda och vilka kate­go­rier de till­hör, 3. anta­let arbets­ta­gare som nor­malt sys­sel­sätts och vilka kate­go­rier de till­hör, 4. den tids­pe­riod under vil­ken upp­säg­ning­arna är avsedda att verk­stäl­las, och 5. beräk­nings­me­to­den för even­tu­ella ersätt­ningar utö­ver vad som föl­jer av lag eller kol­lek­tivav­tal vid upp­säg­ning. arbets­gi­va­ren skall också lämna mot­par­ten en kopia av de var­sel som har läm­nats till läns­ar­bets­nämn­den enligt 2 a § första och andra styc­kena lagen (1974:13) om vissa anställ­nings­främ­jande åtgär­der. 28 § när ett före­tag, en verk­sam­het eller en del av en verk­sam­het över­går från en arbets­gi­vare som är bun­den av ett kol­lek­tivav­tal till en ny arbets­gi­vare, genom en sådan över­gång som omfat­tas av 6 b § i lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd, gäl­ler avta­let i till­lämp­liga delar för den nya arbets­gi­va­ren. detta gäl­ler dock inte om den nya arbets­gi­va­ren redan är bun­den av något annat kol­lek­tivav­tal som kan till­läm­pas på de arbets­ta­gare som föl­jer med. i det fall som avses i första styc­ket får arbets­ta­gar­par­ten säga upp avta­let inom tret­tio dagar efter det att den har under­rät­tats om över­gången. görs upp­säg­ning inom denna tid, upp­hör avta­let att gälla vid över­gången eller, om upp­säg­ningen görs efter över­gången, vid tid­punk­ten för upp­säg­ningen. kol­lek­tivav­ta­let gäl­ler inte hel­ler för den nya arbets­gi­va­ren, om den tidi­gare arbets­gi­va­ren säger upp avta­let före över­gången. görs en sådan upp­säg­ning senare än sex­tio dagar före över­gången, gäl­ler dock avta­let för den nya arbets­gi­va­ren till dess sex­tio dagar har för­flu­tit från upp­säg­ningen. när arbets­ta­ga­res anställ­nings­av­tal och anställ­nings­för­hål­lan­den har över­gått till en ny arbets­gi­vare enligt 6 b § lagen (1982:80) om anställ-​​ 6242 nings­skydd, är den nya arbets­gi­va­ren skyl­dig att under ett år från över­gången tillämpa anställ­nings­vill­ko­ren i det kol­lek­tivav­tal som då gällde för den tidi­gare arbets­gi­va­ren. vill­ko­ren skall tilläm­pas på samma sätt som den tidi­gare arbets­gi­va­ren var skyl­dig att tillämpa dessa vill­kor. detta gäl­ler dock inte sedan kol­lek­tivav­ta­lets gil­tig­hets­tid har löpt ut eller sedan ett nytt kol­lek­tivav­tal har bör­jat gälla för de över­tagna arbets­ta­garna. om två eller flera arbetsgivar-​​ eller arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­ner slås sam­man, skall kol­lek­tivav­tal som gäl­ler för orga­ni­sa­tion som upp­lö­ses, gälla för den sam­man­slagna orga­ni­sa­tio­nen som om avta­let hade slu­tits av denna. fack­lig veto­rätt i vissa fall 38 §5 innan en arbets­gi­vare beslu­tar att låta någon utföra visst arbete för hans räk­ning eller i hans verk­sam­het utan att denne där­vid skall vara arbets­ta­gare hos honom, skall arbets­gi­va­ren på eget ini­ti­a­tiv för­handla med den arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion i för­hål­lande till vil­ken han är bun­den av kol­lek­tivav­tal för sådant arbete. arbets­gi­va­ren är vid för­hand­lingen skyl­dig att lämna den infor­ma­tion om det till­tänkta arbe­tet som arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen behö­ver för att kunna ta ställ­ning i för­hand­lings­frå­gan. första styc­ket gäl­ler inte, om arbe­tet är av kort­va­rig och till­fäl­lig natur eller krä­ver sär­skild sak­kun­skap och det inte är fråga om att anlita uthyrd arbets­kraft enligt lagen (1993:440) om pri­vat arbets­för­med­ling och uthyr­ning av arbets­kraft. första styc­ket gäl­ler inte hel­ler om den till­tänkta åtgär­den i allt väsent­ligt mot­sva­rar en åtgärd som har god­ta­gits av arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen. om orga­ni­sa­tio­nen i ett sär­skilt fall begär det, är arbets­gi­va­ren dock skyl­dig att för­handla innan han fat­tar eller verk­stäl­ler ett beslut. om syn­ner­liga skäl för­an­le­der det, får arbets­gi­va­ren fatta och verk­ställa ett beslut innan för­hand­lings­skyl­dig­he­ten enligt första styc­ket har full­gjorts. begärs för­hand­ling enligt andra styc­ket, är arbets­gi­va­ren inte skyl­dig att skjuta upp beslu­tet eller verk­stäl­lig­he­ten till dess för­hand­lings­skyl­dig­he­ten har full­gjorts, om det finns sär­skilda skäl mot upp­skov. i fråga om för­hand­ling enligt första och andra styc­kena skall 14 § tilläm­pas. har för­hand­ling begärts enligt första eller andra styc­ket är arbets­gi­va­ren skyl­dig att på begä­ran av arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen lämna sådan infor­ma­tion om det till­tänkta arbe­tet som orga­ni­sa­tio­nen behö­ver för att kunna ta ställ­ning i frå­gan. 39 §6 har för­hand­ling enligt 38 § ägt rum och för­kla­rar den cen­trala arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen eller, om sådan inte finns, den arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion som har slu­tit kol­lek­tivav­ta­let, att den av arbets­gi­va­ren till­tänkta åtgär­den kan antas med­föra att lag eller kol­lek­tivav­tal för arbe­tet åsi­do­sätts eller att åtgär­den annars stri­der mot vad som är all­mänt god­ta­get inom par­ter­nas avtals­om­råde, får åtgär­den inte beslu­tas eller verk­stäl­las av arbets­gi­va­ren. vid upp­hand­ling enligt lagen (1992:1528) om offent­lig upp­hand­ling får en sådan för­kla­ring göras endast om den grun­dar sig på omstän­dig­he­ter som sägs i 1 kap. 17 § eller 6 kap. 9 - 1 1 §§ nämnda lag. 5 6 sfs 1994:1686 för­ut­va­rande 38 § upp­hävd genom 1993:1498. för­ut­va­rande 39 § upp­hävd genom 1993: 1498. 6243 sfs 1994:1686 40 §7 för­bud enligt 39 § inträ­der inte, om arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen sak­nar fog för sin stånd­punkt. för­bud inträ­der inte hel­ler, om arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen vid offent­lig upp­hand­ling har grun­dat sin för­kla­ring på andra omstän­dig­he­ter än som sägs i 1 kap. 17 § eller 6 kap. 9 - 11 §§ lagen (1992:1528) om offent­lig upp­hand­ling. har arbets­gi­va­ren med stöd av 38 § tredje styc­ket verk­ställt beslut i den fråga som för­hand­lingen avser, skall 39 § inte tilläm­pas. 57 §8 arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion skall ersätta upp­kom­men skada, om den i tvist som avses i 33 eller 34 § har för­an­lett eller god­känt fel­ak­tig tillämp­ning av avtal eller av denna lag och orga­ni­sa­tio­nen har sak­nat fog för sin stånd­punkt i tvis­ten. det­samma gäl­ler om orga­ni­sa­tio­nen har sak­nat fog för för­kla­ring enligt 39 §. arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion sva­rar vidare för skada, som till­fo­gas arbets­gi­va­ren genom att före­trä­dare för orga­ni­sa­tio­nen i för­hål­lande till honom miss­bru­kar sin ställ­ning som leda­mot i sär­skilt genom avtal inrät­tat besluts­or­gan eller i sådan ställ­ning för­far grovt vårds­löst. 69 §9 före­skrif­terna i 33 - 35 och 39 §§ utgör inte hin­der mot beslut enligt 15 kap. rät­te­gångs­bal­ken. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1995. en arbets­gi­vare är dock inte skyl­dig att för­handla eller under­rätta enligt de nya bestäm­mel­serna i 13 § andra styc­ket och 15 § andra styc­ket, om det skulle inne­bära att för­hand­ling skulle ha inletts eller under­rät­telse skulle ha läm­nats före ikraft­trä­dan­det. på rege­ring­ens väg­nar leif blom­berg per vir­des­ten (arbets­mark­nads­de­par­te­men­tet) för­ut­va­rande 40 § upp­hävd genom 1993:1498. senaste lydelse 1993:1498 9 senaste lydelse 1993:1498. 8 7 6244