Lag (1979:1184) om rätt till ledig­het för vissa för­e­nings­upp­drag inom sko­lan, m.m.

Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om rätt för en arbets­ta­gare att vara ledig från sin anställ­ning för att utföra vissa upp­drag åt en ide­ell för­e­ning eller en annan där­med jäm­för­lig sam­man­slut­ning som arbets­ta­ga­ren till­hör.

Upp­dra­gen skall avse en upp­gift som sam­man­slut­ningen har åta­git sig gente­mot en kom­mun och som skall full­gö­ras under skol­dag i grund­sko­lan eller på dag­tid inom all­män fri­tids­verk­sam­het som anord­nas för barn och ung­do­mar i skol­plik­tig ålder i anslut­ning till deras skol­dag.

2 §   Ett avtal är ogil­tigt i den mån det upp­hä­ver eller inskrän­ker en arbets­ta­ga­res rät­tig­he­ter enligt denna lag.

Ledig­he­ten

3 §   En arbets­ta­gare får vara ledig från anställ­ningen under den tid som behövs för upp­dra­gen. Rät­ten till ledig­het omfat­tar dock högst nit­tio arbetstim­mar per kalen­derår. Om tjänst­gö­ringen i en anställ­ning under kalen­derå­ret kan antas bli mindre än ettu­sen­sex­hundra arbetstim­mar, begrän­sas rät­ten till ledig­het i mot­sva­rande mån.

4 §   Varje ledig­het skall, för att få tas ut, anmä­las till arbets­gi­va­ren minst två vec­kor i för­väg.

5 §   En arbets­gi­vare får vägra ledig­het som över­sti­ger tjugo arbetstim­mar per kalen­der­må­nad eller tar i anspråk mer än fem­ton pro­cent av den tid som arbets­ta­ga­ren kan antas tjänst­göra under kalen­der­må­na­den.

Arbets­gi­va­ren får vägra även annan ledig­het, om denna skulle med­föra väsent­lig olä­gen­het för arbets­gi­va­rens verk­sam­het.

6 §   Väg­ran med stöd av 5 § får ske endast om arbets­ta­ga­ren under­rät­tas inom en vecka efter det att ledig­he­ten anmäl­des. Under­rät­telse behö­ver dock ald­rig läm­nas tidi­gare än en månad innan ledig­he­ten skulle ha bör­jat eller, om flera ledig­he­ter har anmälts sam­ti­digt, den första ledig­he­ten skulle ha bör­jat.

Anställ­nings­skydd

7 §   En arbets­ta­gare får inte sägas upp eller avske­das av det skä­let att arbets­ta­ga­ren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledig­het enligt denna lag. Sker det ändå, skall upp­säg­ningen eller avske­dan­det ogil­tig­för­kla­ras, om arbets­ta­ga­ren begär det.

8 §   Om en arbets­ta­gare begär eller tar i anspråk sin rätt till ledig­het enligt denna lag, får ej av det skä­let anställ­nings­för­må­nerna mins­kas eller arbets­för­hål­lan­dena för­säm­ras för arbets­ta­ga­ren i annan mån än som föl­jer av uppe­hål­let i arbe­tet eller av en sådan till­fäl­lig omflytt­ning som är en för­ut­sätt­ning för att arbets­gi­va­rens verk­sam­het skall kunna fortgå på nor­malt sätt.

Övriga bestäm­mel­ser

9 §   En arbets­gi­vare som bry­ter mot denna lag skall betala arbets­ta­ga­ren ska­de­stånd för den för­lust som upp­kom­mer och för den kränk­ning som har skett.

Om det är skä­ligt, kan ska­de­stån­det sät­tas ned eller helt falla bort.

10 §   Mål om tillämp­ning av denna lag hand­läggs enligt lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter.

Om talan förs med anled­ning av upp­säg­ning eller avske­dande ska 34 och 35 §§, 37 §, 38 § andra styc­ket andra meningen, 39-42 §§ och 43 § första styc­ket andra meningen lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd gälla i tillämp­liga delar. I fråga om annan talan tilläm­pas 64-66 och 68 §§ lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet på mot­sva­rande sätt.
Lag (2022:840).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2022:840
   1. Denna lag trä­der i kraft den 30 juni 2022.
   2. Lagen tilläm­pas första gången den 1 okto­ber 2022.
   3. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fram till den 1 okto­ber 2022.