SFS 1982:80

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1982: 80 lag utkom från tryc­ket ooi anställ­nings­skydd; den 16 mars 1982 utfär­dad den 24 feb­ru­ari 1982. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs föl­jande. inle­dande bestäm­mel­ser ti' cf 1 § denna lag gäl­ler arbets­ta­gare i all­män eller enskild tjänst. från lagens tillämp­ning undan­tas dock 1. arbets­ta­gare som med hän­syn till arbets­upp­gif­ter och anställningsvill-​​ : kor får anses ha före­tags­le­dande eller där­med jäm­för­lig ställ­ning, ö: 2. arbets­ta­gare som till­hör arbets­gi­va­rens familj, fcs 3. arbets­ta­gare som är anställda för arbete i arbets­gi­va­rens hus­håll, 4. arbets­ta­gare som har anvi­sats bered­skaps­ar­bete eller skyd­dat arbete. : 2 § finns det i annan lag eller i för­ord­ning som har med­de­lats med stöd ^ av lag sär­skilda före­skrif­ter som avvi­ker från denna lag, gäl­ler de föreskrif-​​ i terna. i avtal är ogil­tiga i den mån de upp­hä­ver eller inskrän­ker arbets­ta­gar­nas rät­tig­he­ter enligt denna lag. genom kol­lek­tivav­tal som har slu­tits eller god- f 224 ' prop. 1981/82:71, au 11, rskr 153. sr ¬ känts av en centr al arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion får dock göras avvi­kel­ser fr ån sfs 1982: 80 5, 6, 11, 15 , 21, 22, 2 4-28, 32, 33, 40 och 41 §§. den när­mare beräk­ningen av för­må­ner som avses i 12 § samt avvi­kel­ser från bestäm­mel­serna i 30 §, , såvitt gäl­ler besked enligt 15 §, lik­som från be stäm­mel­serna i 30 och 31 §§, såvitt gäl­ler den lokala arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nens rät­tig­he­ter, får också bestäm­mas på det sät­tet. en arbets­gi­vare som är bun­den av ett sådant kol­lek­tivav­tal får tillämpa i; avta­let även på arbets­ta­gare som inte är med­lem­mar av den avtals­slu­tande 1- arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen men sys­sel­sätts i arbete som avses med avta­let. | 3 § vid tillämp­ning av 11, 15, 22, 25, 26 och 39 §§ gäl­ler föl­jande sär skil da bestäm­mel­ser om beräk­ning av anställ­nings­tid: ' 1. en arbets­ta­gare, som byter anställ­ning genom att övergå från en ar bets­gi­vare till en annan, får i d en senare anställ­ningen till­go­do­räkna sig också tiden i den förra, om arbets­gi­varna vid tid­punk­ten för över­gången s till­hör samma kon­cern. | 2. en arbets­ta­gare, som byter anställ­ning i sam­band med att ett före­tag eller en del av ett före­tag över­går från en arbets­gi­vare till en annan, får till- ^ godo­räkna sig tiden hos den förre arbets­gi­va­ren när anställ­nings­tid skall beräk­nas hos den senare. ? 3. om det sker flera sådana byten av anställ­ning som avses i 1 -2, får ar- ^ bets­ta­ga­ren räkna sam­man anställ­nings­ti­derna hos alla arbets­gi­varna. vid tillämp­ning av 22, 26 och 39 §§ får arbets­ta­ga­ren till­go­do­räkna sig en |: extra anställ­nings­må­nad för varje anställ­nings­må­nad som arbets­ta­ga­ren | har påbö rjat efter fyllda 45 år. sam­man­lagt får arbets­ta­ga­ren dock tillgodo-​​ ''i- räkna sig högst 60 såda na extra anställ­nings­må­na­der. arbets­ta­gare som har fått åter­an­ställ­ning enligt 25 § skall a nses ha upp- ji| nått den ans täll­nings­tid som fordras för rätt till upp­sägni ngs­tid enligt 11 § is andra styc­ket, besked enligt 15 § och före­trä­des­rätt enligt 25 §. j; anställ­nings­av­ta­let 4 § anställ­nings­av­tal gäl­ler tills vidare. avtal om tids­be­grän­sad anställ ning får dock träf­fas i d e fall som anges i 5 och 6 §§. träf­fas i ann at fall ett sådant avtal, kan arbets­ta­ga­ren på det sätt som anges i 36 § få dom­stols för­kla­ring att avta­let skall gälla tills v idare. anställ­nings­av­tal som gäl­ler tills vidare kan sägas upp av arbets­gi­va­ren eller arbets­ta­ga­ren för att upp­höra efter en viss upp­säg­nings­tid. en tids begrän­sad anställ­ning upp­hör utan före­gå­ende upp­säg­ning vid anställ nings­ti­dens utgång eller när arbe­tet är slut­fört, om inte annat har avta­lats eller föl­jer av 6 §. i 33 § finns särs kilda reg­ler om avgång med p ension. en arbets­ta­gare får med ome­del­bar ver­kan från­träda sin anställ­ning, om arbets­gi­va­ren i väsent­lig mån h ar åsi­do­satt sina ålig­gan­den mot arbets­taga ren. i de fall som avses i 18 § kan en arbets­gi­vare genom avske­dande av bryta anställ­ningen med ome­del­bar ver­kan. att arbets­gi­va­ren i vissa fall ä r skyl­dig att infor­mera och över­lägga med arbets­ta­ga­ren och berörd arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion samt att tillämpa ett visst för­fa­rande i sam­band med att ett anställ­nings­av­tal ingås eller upp­hör föl­jer av 6, 8- 10, 15, 16, 19, 20 och 28-33 §§. 15-​sfs 1982 ii i ii 225 ¬ sfs 1982: 80 5 § avtal om tids­be­grän­sad anställ­ning får träf­fas i föl­jande fall: 1. avtal för viss tid, viss säsong eller visst arbete, om det för­an­leds av arbe­tets sär­skilda beskaf­fen­het. 2. avtal för viss tid som avser vika­riat, prak­tik­ar­bete eller feri­e­ar­bete, 3. avtal för viss tid, dock sam­man­lagt högst sex måna­der under två år, om det för­an­leds av till­fäl­lig arbetsan­hop­ning. 4. avtal som gäl­ler för tiden till dess arbets­ta­ga­ren skall börja värn plikts­tjänst­gö­ring eller annan där­med jäm­för­lig tjänst­gö­ring, som skall på gå mer än tre måna­der. 5. avtal för viss tid som av ser anställ­ning efter pen­sio­ne­ring, om arbets taga­ren har upp­nått den ålder som med­för skyl­dig­het att avgå från anställ ningen med ålderspen­sion eller, om någon sådan avgångs­skyl­dig­het inte finns, när arbets­ta­ga­ren har fyllt 65 år. 6 § avtal får även träf­fas om tids­be­grän­sad pro­vanställ­ning, om prövo ti- den är högst sex måna­der. vill inte a rbets­gi­va­ren eller arbets­ta­ga­ren att anställ­ningen skall fort­sät ta efter det att prö­vo­ti­den har löpt ut, skall besked om detta läm­nas till mot­par­ten senast vid prö­vo­tide ns utgång. sker det ej, över­går pro­vanställ ningen i en tills vida­re­an­ställ­ning. om inte annat har avta­lats, får en pro­vanställ­ning avbry­tas även före prö­vo­ti­dens utgång. upp­säg­ning från arbets­gi­va­rens sida 7 § upp­säg­ning från arbets­gi­va­rens sida skall vara sak­ligt grun­dad. sak­lig grund före­lig­ger ej om det är skä­ligt att kräva att arbets­gi­va­ren be reder arbets­ta­ga­ren annat arbete hos sig. om upp­säg­ningen beror på för­hål­lan­den som hän­för sig till arbets­taga ren per­son­li­gen, får den inte grun­das enbart på omstän­dig­he­ter som arbets giva­ren har känt till mer än en månad innan under­rät­telse läm­na­des enligt 30 §. har arbets­gi­va­ren under­lå­tit att under­rätta, räk­nas tiden i stäl­let frå n tid­punk­ten för upp­säg­ningen. 8 § upp­säg­ning från arbets­gi­va­rens sida skall vara skrift­lig. 1 upp­säg­nings­beske det skall arbets­gi­va­ren ange vad arb ets­ta­ga­ren skall iaktta för det fall att arbets­ta­ga­ren vill göra gäl­lande att upp­säg­ningen ar ogil­tig eller yrka ska­de­stånd med anle dning av upp­säg­ningen. 1 besk edet skall vidare anges om arbets­ta­ga­ren har före­trä­des­rätt till åter­an­ställ­ning eller ej. har arbets­ta­ga­ren före­trä­des­rätt och krävs ciet anmä­lan för att fö reträ­des­rät­ten skall kunna göras gäl­lande, skall det också anges. 9 § arbets­gi­va­ren är skyl­dig att på arbets­ta­ga­rens begä­ran uppge de om stän­dig­he­ter som åbe­ro­pas som grund för upp­säg­ningen. upp­gif­ten skall vara skrift­lig, om arbets­ta­ga­ren begär det. 10 § upp­säg­nings­be­ske­det skall läm­nas till arbets­ta­ga­ren per­son­li­gen. är det inte skä­ligt att kräva detta, får beske­det i stäl­let sän­das i re kom­men derat brev till a rbets­ta­ga­rens senast kända adress. upp­säg­ning anses ske när arbets­ta­ga­ren får del av upp­säg­ningen. om ar- 226 bets­ta­ga­ren inte kan anträf­fas och ett upp­säg­nings­be­sked har sänts i bre v / ¬ enligt första styc­ket, anses upp­säg­ning ha skett tio dagar efter det att br e- sfs 1982: 80 vet läm­na­des till pos­ten för beford­ran. har arbets­ta­ga­ren semes­ter, anses upp­säg­ning ha sk ett tidi­gast dagen efter den då semestern upp­hörde. upp­säg­nings­tid 11 § för både arbets­gi­vare och arbets­ta­gare gäl­ler en minsta upp­säg nings­tid av en månad. om en arbets­ta­gare vid upp­säg­nings­till­fäl­let har varit anställd hos ar bets­gi­va­ren de senaste sex måna­derna i följd eller sam­man­lagt minst tolv måna­der under de senaste två åren, har arbets­ta­ga­ren rätt till en upp­säg nings­tid av två måna­der vid fyllda 25 år, tre måna­der vid fyllda 30 år, fyra måna­der vid fyllda 35 år, fem måna­der vid fyllda 40 år, sex måna­der vid fyllda 45 år. i, i" b j: lön och andra för­må­ner under upp­säg­nings­ti­den 12 § en ar bets­ta­gare som har bli­vit upp­sagd har rätt att under upp­säg nings­ti­den behålla sin lön och an dra anställ­nings­för­må­ner även om arbets taga­ren inte får några arbets­upp­gif­ter alls eller får andra arbets­upp­gif­ter än tidi­gare. i om vissa anställ­nings­för­må­ner enligt lag utgår endast för arbe­tad tid, skall med såd an tid jäm stäl­las tid under vil­ken a rbets­ta­ga­ren upp­bär för- ;j måner enligt första styc­ket. 13 § om arbets­gi­va­ren har för­kla­rat att arbets­ta­ga­ren inte behö­ver stå f' till för­fo­gande under upp­säg­nings­ti­den eller en del därav, får arbets­gi­va­ren från för­må­ner enligt 12 § första styc­ket avräkna inkoms­ter som arbetstaga-​​ t ren under sa mma tid har för­vär­vat i annan anställ­ning. arbets­gi­va­ren har också rätt att avräkna inkoms­ter som arbets­ta­ga­ren under denna tid up- | pen­bar­li­gen kunde ha för­vär­vat i annan god­tag­bar anställ­ning. utbild-​​ ! nings­bi­drag som utgår efter beslut av arbets­mark­nads­myn­dig­het får avräk-​​ nas i den mån bidra­get avser samma tid som anställ­nings­för­må­nerna och har bevil­jats arbets­ta­ga­ren efter upp­säg­ningen. 14 § en upp­sagd arbets­ta­gare får inte för­flyt­tas till annan ort under upp säg­nings­ti­den, om arbets­ta­ga­rens möj­lig­he­ter att söka nytt arbete där­ige nom skulle icke obety dligt för­säm­ras. under upp­säg­nings­ti­den har en upp­sagd arbets­ta­gare också rätt till skä lig ledig­het från anställ­ningen med b ibe­hållna anställ­nings­för­må­ner för att besöka arbets­för­med­lingen eller på annat sätt söka arbete. besked om att tids­be­grän­sad anställ­ning inte kom­mer att fort­sätta 15 § en arbets­ta­gare som är anställd för begrän­sad tid enligt 5 § och som inte kom­mer att få fort­satt anställ­ning när anställ­ningen upp­hör, skall få besked av arbets­gi­va­ren om detta minst en månad före anställ­nings­ti­dens utgång. en för­ut­sätt­ning för rätt till sådant besked är dock att arbetstaga-​​ 227 i f ¬ sfs 1982: 80 ren, när anställ­ningen upp­hör, har varit anställd hos arbets­gi­va­ren mer än tolv måna­der under de senaste två åren. är anställ­nings­ti­den så kort att be sked inte kan läm­nas en månad i för­väg, skall beske­det i stäl­let läm­nas när anställ­ningen bör­jar. om en säsong­an­ställd arbets­ta­gare, som när anställ­ningen upp­hör har varit anställd för viss säsong hos arbets­gi­va­ren mer än sex måna­der under de senaste två åren, inte kom­mer att få fort­satt säsong­an­ställ­ning vid den nya säsong­ens bör­jan, skall arbets­gi­va­ren ge arbets­ta­ga­ren besked om det ta minst en månad innan den nya säsongen bör­jar. 16 § besked enligt 15 § skall vara skrift­ligt. i beske­det skall arbets­gi­va­ren ange vad arbets­ta­ga­ren skall iaktta för det fall att arbets­ta­ga­ren vill föra talan om att anställ­nings­av­ta­let skall för­kla ras gälla tills vidare eller yrka ska­de­stånd för brott mot 4 § första styc­ket. i beske­det skall vidare anges om arbets­ta­ga­ren har före­trä­des­rätt till åter- anställ­ning eller ej. har arbets­ta­ga­ren före­trä­des­rätt och krävs det anmä lan för at t före­trä­des­rät­ten skall kunna göras gäl­lande, skall det också an ges. beske­det skall läm­nas till arbets­ta­ga­ren per­son­li­gen. är det inte skä­ligt att kräva detta, får beske­det i stäl­let sän­das i re kom­men­de­rat brev till ar bets­ta­ga­rens senast kända adress. 17 § en arbets­ta­gare som har fått besked enligt 15 § första styc­ket har rätt till skä­lig ledig­het från anställ­ningen med bibe­hållna anställ­nings­för måner för att besöka arbets­för­med­lingen eller på annat sätt söka arbete. avske­dande 18 § avske­dande får ske, om arbets­ta­ga­ren grovt har åsi­do­satt sina ålig gan­den mot arbets­gi­va­ren. avske­dan­det får inte grun­das enbart på omstän­dig­he­ter som arbets­giva ren har känt till mer än en månad innan under­rät­telse läm­na­des enligt 30 §. har arbets­gi­va­ren under­lå­tit att under­rätta, räk­nas tiden i stäl­let från tid punk­ten för avske­dan­det. 19 § avske­dande skall vara skrift­ligt. i beske­det om avske­dande skall arbets­gi­va­ren ange vad arbets­ta­ga­ren skall iaktta för det fall att arbets­ta­ga­ren vill göra gäl­lande att avske­dan­det är ogil­tigt eller yrka ska­de­stånd med anled­ning av avske­dan­det. arbets­gi­va­ren är skyl­dig att på arbets­ta­ga­rens begä­ran uppge de om stän­dig­he­ter som åbe­ro­pas som grund för avske­dan­det. upp­gif­ten skall va ra skrift­lig, om arbets­ta­ga­ren begär det. 20 § beske­det om avske­dande skall läm­nas till arbets­ta­ga­ren per­sonli gen. är det inte skä­ligt att kräva detta, får beske­det i stäl­let sän­das i re kom­men­de­rat brev till arbets­ta­ga­rens senast kända adress. avske­dande anses ske när arbets­ta­ga­ren får del av avske­dan­det. om ar bets­ta­ga­ren inte kan a nträf­fas och ett besked om avske­dande har sänts i brev enligt första styc­ket, anses avske­dande ha skett tio dagar efter det att 228 bre­vet läm­na­des till pos­ten för beford­ran. har arbets­ta­ga­ren semes­ter, an ses avske­dande ha skett tidi­gast dagen e fter den då semestern upp­hörde. ¬ lön och andra för­må­ner under per­mit­te­ring sfs 1982:80 21 § en arbets­ta­gare som under anställ­nings­ti­den har varit per­mit­te­rad mer än tv å vec­kor i följd eller sam­man­lagt mer än 30 dagar under samma kalen­derår har rätt till lön och andra anställ­nings­för­må­ner för ytter­li­gare per­mit­te­rings­tid. för­må­nerna får inte under­stiga vad som nor­malt skulle ha utgått om ar bets­ta­ga­ren hade fått behålla sina arbets­upp­gif­ter. har en arbets­ta­gare varit per­mit­te­rad före ett sådant byte av anställ­ning som avses i 3 § förs ta styc­ket, skall per­mit­te­ringen räk­nas med när det av görs om arbets­ta­ga­ren har rätt till för­må­ner enligt första styc­ket. om vissa anställ­nings­för­må­ner enligt lag utgår endast för arbe­tad tid, skall med så dan tid jäm stäl­las tid under vil­ken arbets­ta­ga­ren upp­bär för­må­ner enligt första styc­ket. rät­ten till lön och andra anställ­nings­för­må­ner gäl­ler ej, om per­mit­te­ring en ä r en följd a v att arbe­tet är säsong­be­to­nat eller av andra skäl inte är sam­man­häng­ande till sin natur. tur­ord­ning vid upp­säg­ning och per­mit­te­ring 22 § vid upp­säg­nin g på grund av arbets­brist och vid per­mit­te­ring skall arbets­gi­va­ren iaktta föl­jande tur­ord­nings­reg­ler. arbets­ta­gar­nas plats i tur­ord­ningen bestäms med utgångs­punkt i varje arbets­ta­ga­res sam­man­lagda anställ­nings­tid hos arbets­gi­va­ren. arbetstaga-​​ re med längre anställ­nings­tid har före­träde fram­för arbets­ta­gare med korta-​​ .• re anställ­nings­tid. vid lika anställ­nings­tid ger högre ålder före­träde. kan [ en arbets­ta­gare endast efter ompla­ce­ring bere­das fort­satt arbete hos ar- • bets­gi­va­ren, gäl­ler som för­ut­sätt­ning för före­träde enligt tur­ord­ningen att |i arbets­ta­ga­ren har till­räck­liga kva­li­fi­ka­tio­ner för det fort­satta arbe­tet. j har arbets­gi­va­ren flera drift­sen­he­ter, fast­ställs tur­ord­ningen för varje j enhet för sig. om arbets­gi­va­ren är eller bru­kar vara bun­den av kollektivav-​​ tal, fast­ställs en sär­skild tur­ord­ning för vaije avtals­om­råde. finns det i ett j sådant fall flera drift­sen­he­ter på samma ort, skall inom en arbetstagarorga-​​ f nisa­tions avtals­om­råde fast­stäl­las en gemen­sam tur­ord­ning för samt­liga enhe­ter på orten, om orga­ni­sa­tio­nen begär det senast vid för­hand­lingar en- t ligt 29 §. i vid en perm itte­ring som är av enstaka och kort­va­rig natur och som inte 1 har kun­nat för­ut­ses får arbets­gi­va­ren , utan hin­der av reg­lerna i andra och \ tredje styc­kena, per­mit­tera de arbets­ta­gare som när­mast berörs av drifts-​​ ' avbrot­tet. 23 § arbets­ta­gare som har ned­satt arbets­för­måga och som på grund där av har beretts sär­skild sys­sel­sätt­ning hos arbets­gi­va­ren skall, om det kan ske utan all­var­liga olä­gen­he­ter, få före­träde till for tsatt arbete obe­ro­ende av tur­ord­ningen. 24 § arbets­ta­gare som har per­mit­te­rats har före­trä­des­rätt till arbete i den • verk­sam­het där de tidi­gare har varit sys­sel­satta. vid åter­in­tag­ning efter per­mit­te­ring tilläm­pas tur­ord­nings­reg­lerna i 22 och 23 §§. har före­ta­get eller den del av före­ta­get där verk­sam­he­ten bedrivs över gått till en ny arbets­gi­vare under per­mit­te­rings­ti­den, gäl­ler före­trä­des­rät ten mot den nye arbets­gi­va­ren. 229 t- 'i i' i'll' :if ¬ sfs 1982: 80 före­trä­des­rätt till åter­an­ställ­ning 25 § arbets­ta­gare som har sagts upp på grund av a rbets­brist har före­trä des­rätt till åter­an­ställ­ning i den verk­sam­het där de tidi­gare har varit sys­sel satta. det­samma gäl­ler arbets­ta­gare som har anställts för begrän­sad tid en ligt 5 § och som på grund av arbets­brist inte har fått fort­satt anställ­ning. en för­ut­sätt­ning för före­trä­des­rätt är dock att arbets­ta­ga­ren har varit anställd hos arbets­gi­va­ren sam­man­lagt mer än tolv eller, när det gäl­ler före­trä­des rätt till ny säsong­an­ställ­ning för en tidi­gare säsong­an­ställd arbets­ta­gare, sex måna­der under de senaste två åren och att arbets­ta­ga­ren har till­räckli ga kva­li­fi­ka­tio­ner för den nya anställ­ningen. före­trä­des­rät­ten gäl­ler från den tid­punkt då upp­säg­ning skedde eller besked läm­na­des eller skulle ha läm­nats enligt 15 § första styc­ket och där efter till d ess ett år har för­flu­tit från den dag då anställ­ningen upp­hörde. vid säsong­an­ställ­ning gäl­ler före­trä­des­rät­ten i stäl­let från tid­punk­ten då besked läm­na­des eller skulle ha läm­nats enligt 15 § andra st ycket och där efter till dess ett år har för­flu­tit från den nya säsong­ens bör­jan. har under de nu nämnda tids­pe­ri­o­derna före­ta­get eller den del av före­ta­get där verk sam­he­ten bedrivs över­gått till en ny arbets­gi­vare, gäl­ler före­trä­des­rät­ten mot den nye arbet­gi­va­ren. om arbets­gi­va­ren har flera drift­sen­he­ter eller om det i arbets­gi­va­rens verk­sam­het finns olika kol­lek­tivav­tals­om­rå­den, gäl­ler före­trä­des­rät­ten an ställ­ning inom den enhet och det avtals­om­råde där arbets­ta­ga­ren var sys sel­satt när den tidi­gare anställ­ningen upp­hörde. finns det i ett sådant fall flera drift­sen­he­ter på samma ort, skall inom en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tions avtals­om­råde före­trä­des­rät­ten gälla arbets­gi­va­rens samt­liga enhe­ter på or ten, om orga­ni­sa­tio­nen begär det senast vid för­hand­lingar enligt 32 §. 26 § om flera arbets­ta­gare har före­trä­des­rätt till åter­an­ställ­ning, bestäms tur­ord­ningen dem emel­lan med utgångs­punkt i varje arbets­ta­ga­res sam man­lagda anställ­nings­tid hos arbets­gi­va­ren. arbets­ta­gare med längre an ställ­nings­tid har före­träde fram­för arbets­ta­gare med kor­tare anställ­nings tid. vid lika anställ­nings­tid ger högre ålder före­träde. 27 § har besked om före­trä­des­rätt till åter­an­stäl lning läm­nats enligt 8 § andra styc­ket eller 16 § andra styc­ket, kan före­trä­des­rätt inte göras gäl­lan de innan arbets­ta­ga­ren har anmält anspråk på före­trä­des­rätt hos arbetsgi varen. en arbets­ta­gare som antar ett erbju­dande om åter­an­ställ­ning behö­ver in te till­träda den nya anställ­ningen för­rän efter skä­lig över­gångs­tid. om arb ets­ta­ga­ren avvi­sar ett erbju­dande om åter­an­ställ­ning som skäli-​​ gen borde ha god­ta­gits, har arbets­ta­ga­ren för­lo­rat sin före­trä­des­rätt. för­hand­lingar m. m. 28 § en arbets­gi­vare som är bun­den av kol­lek­tivav­tal och som träf­far av tal om tids­be­grän­sad anställ­ning för arbete som avses med kol­lek­tivavta let. skall s narast under­rätta den berörda lokala arbetstagarorgani-​​sationcn om anställ­nings­av­ta­let. under­rät­telse skall läm­nas även när kol­lek­tivav­tal till­fäl­ligt inte gäl­ler. ¬ 32 § en a rbets­gi­vare som avser att anställa en arbets­ta­gare, när någon annan har f öre­trä­des­rätt till åter­an­ställ­ning i verks amhe­ten, skall först för handla med den berörda arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen på det sätt som anges i 11-14 §§ lagen (1976:580) om m edbe­stäm­mande i arbe tsli­vet. det­samma gäl­ler när fråga upp­kom­mer om vem av flera före­trä­des­be­rät­ti­gade som skall få åter­an­ställ­ning. avgång med pen­sion m . m. 33 § en arbets­gi­vare, som vill att en arbets­ta­gare skall lämna sin anställ ning när arbets­ta­ga­ren uppnår den ålder som med­för skyl­dig­het att avgå med ålderspen­sion eller, om någon sådan avgångs­skyl­dig­het inte finns, vid fyllda 65 å r, skall skrift­li­gen ge arbets­ta­ga­ren besked om detta minst en 231 månad i för­väg. i 4 någon un der­rät­telse behö­ver dock inte läm­nas, om anställ­nings­ti­den är sfs 1982: 80 högst en m ånad. 29 § i fråga o m en arbets­gi­vares skyl­dig­het att för­handla före beslut om upp­säg­ning på grund av arbets­brist, per­mit­te­ring eller åter­in­tag­ning efter per­mit­te­ring gäl­ler 11-14 §§ lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i ar bets­li­vet. f i; 30 § en arbets­gi­vare som vill avskeda eller säga upp en arbets­ta­gare på j grund av omstän­dig­he­ter som hän­för sig till arbets­ta­ga­ren per­son­li­gen eller |,>i lämna besked enligt 15 § om att en tids­be­grän­sad anställ­ning skall upphö-​​ h ra, skall un der­rätta arbets­ta­ga­ren om detta i för­väg. gäl­ler under­rät­tel­sen upp­säg­ning eller besked enligt 15 §, skall den läm­nas minst två vec­kor i för­väg, och gä ller den avske­dande, skall den läm­nas minst en vecka i för väg. är arbets­ta­ga­ren fack­ligt orga­ni­se­rad, skall arbets­gi­va­ren sam­ti­digt med u nder­rät­tel­sen varsla den lokala arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion som arbets-​​ jj| taga­ren till­hör. är anställ­nings­ti­den så kort att besked enligt 15 § första styc­ket skall läm­nas när anställ­ningen bör­jar, skall under­rät­tel­sen och vars­let i st ället läm­nas sam­ti­digt med beske­det. arbets­ta­ga­ren och den lokala arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion som arbets­ta­ga­ren till­hör har rätt till över­lägg­ning med arbets­gi­va­ren om den åtgärd som un der­rät­tel­sen och vars­let avser. en för­ut­sätt­ning är dock att över­lägg­ning begärs senast en vecka efter det att under­rät­tel­sen eller vars­let läm­na­des. i det fall som avses i andra styc­ket skall över­lägg­ning begä­ras omgå­ende. har över­lägg­ning begärts, får arbets­gi­va­ren inte verk­ställa upp­säg­ning eller avske­dande för­rän över­lägg­ningen har avslu­tats. 31 § en arbets­gi­vare som avser att ge en arbets­ta­gare besked om att en (j pro­vanställ­ning skall avbry­tas i för­tid eller avslu­tas utan att övergå i en tills­vi­da­re­an­ställ­ning skall under­rätta arbets­ta­ga­ren om detta minst två '• i vec­kor i för­väg. ar arbets­ta­ga­ren fack­ligt orga­ni­se­rad, skall arbets­gi­va­ren ) sam­ti­digt med under­rät­tel­sen varsla den lokala arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion 1 som arbets­ta­ga­ren till­hör. j arbets­ta­ga­ren och den lokala arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen har rätt till ^ över­lägg­ning med arbets giva­ren om beske­det. ii h u ' >i' . ;!• : i ; i, m ¬ sfs 1982: 80 om en arbets­gi­vare vill at t en arbets­ta­gare skall lämna sin anställ­ning i sam­band med att arbets­ta­ga­ren får rätt till hel för­tidsp ension enligt lagen (1962: 381) om all­män för­säk­ring, skall arbets­gi­va­ren skrift­li­gen ge arbets taga­ren besked om detta så snart arbets­gi­va­ren har fått kän­ne­dom om pen sions­be­slu­tet. en arbets­ta­gare som är anställd tills vidare och har upp­nått den ålder som anges i första styc­ket har inte rätt till längre upp­säg­nings­tid än en må nad och har inte hel­ler före­trä­des­rätt enligt 22-25 §§. tvis­ter om gil­tig­he­ten av upp­säg­ningar eller avske­dan­den m. m, 34 § om en arbets­ta­gare sägs upp utan sak­lig grund, skall upp­säg­ningen för­kla­ras ogil­tig på yrkande av arbets­ta­ga­ren. detta gäl­ler dock ej, om upp säg­ningen angrips endast där­för att den stri­der mot tur­ord­nings­reg­ler. upp­kom­mer tvist om en upp­säg­nings gil­tig­het, upp­hör ej anställ­ningen till följd av upp­säg­ningen för­rän tvis­ten har slut­ligt avförts. arbets­ta­ga­ren får inte hel­ler avstängas från arbete på grund av de omstän­dig­he­ter som har för­an­lett upp­säg­ningen annat än om det finns sär­skilda skäl. arbetsta garen har rätt till lön och andra för­må­ner enligt 12-14 §§ så länge anställ ningen består. dom­stol kan för tiden intill det slut­liga avgö­ran­det besluta att anställ ningen skall upp­höra vid upp­säg­nings­ti­dens utgång eller vid den senare tid punkt som dom­sto­len bestäm­mer eller att en pågående avstäng­ning skall upp­höra. 35 § har en arbets­ta­gare bli­vit avske­dad under omstän­dig­he­ter som inte ens skulle ha räckt till för en gil­tig upp­säg­ning, skall avs kedan­det för­kla­ras ogil­tigt på yrk ande av arbets­ta­gaien. om ett sådant yrkande fram­ställs, kan dom­stol besluta att anställ­ningen trots avske­dan­det skall bestå tills tvis­ten har slut­ligt avgjorts. har en dom­stol med­de­lat beslut enligt andra styc­ket, får arbets­gi­va­ren inte avstänga arbets­ta­ga­ren från arbete på grund av de omstän­dig­he­ter som har för­an­lett avske­dan­det. arbets­ta­ga­ren har rätt till lön och andra förmå ner enligt 12- 14 §§ så länge anställ­ningen består. 36 § ett anställ­nings­av­tal, som har tids­be­grän­sats i strid mot 4 § första styc­ket, skall för­kla­ras gälla tills vidare på yrkande av arbets­ta­ga­ren. om ett sådant yrkande fram­ställs, kan dom­stol besluta att anställ­ningen trots avta­let skall bestå tills tvis­ten har slut­ligt avgjorts. arbets­ta­ga­ren har rätt till lön och andra för­må­ner enligt 12- 14 §§ så länge anställ­ningen be står. 37 § om en dom­stol genom laga­kraft­vun­nen dom har ogil­tig­för­kla­rat en upp­säg­ning eller e tt avske­dande, får arbets­gi­va­ren inte avstänga arbetsta garen från arbete på grund av de omstän­dig­he­ter som har för­an­lett upp­säg ningen eller avske­dan­det. 232 ¬ ska­de­stånd sfs 1982:80 38 § en arbets­gi­vare som bry­ter mot defina lag skall betala inte bara lön och andra anställ­nings­för­må­ner som arbets­ta­ga­ren kan ha rätt till utan även ersätt­ning för skada som upp­kom­mer. en arbets­ta­gare är skade stånds­skyl­dig om han eller hon inte iakt­tar den upp­säg­nings­tid som anges i 11 § första styc­ket. ska­de­stånd enligt första styc­ket kan avse både ersätt­ning för den för­lust som upp­kom­mer och ersätt­ning för den krä­tik­ning som lag­brot­tet inne­bär. ersätt­ning för för­lust som avser tid efter anställ­ning­ens upp­hö­rande får un der alla för­hål­lan­den bestäm­mas till högst det belopp som anges i 39 §. om det är skä­ligt, kan ska­de­stån­det sät­tas ned eller helt falla bort. | v 39 § om en arbets­gi­vare väg­rar att rätta sig efter en dom, vari­ge­nom en dom­stol har ogil­tig­för­kla­rat en upp­säg­ning eller ett avske­dande eller har för­kla­rat att en tids­be­grän­sad anställ­ning skall gälla tills vidare, skall an ställ­nings­för­hål­lan­det anses som upp­löst. arbets­gi­va­ren skall för sin väg ran betala ska­de­stånd till arbets­ta­ga­ren enligt föl­jande bestäm­mel­ser. ska­de­stån­det beräk­nas med utgångs­punkt i arb ets­ta­ga­rens sammanlag-​​ da anställ­nings­tid hos arbets­gi­va­ren när anställ­nings­för­hål­lan­det upp­lö­ses och bestäms till ett belopp mot­sva­rande t: • l' i r| i/' ^ 16 månads­lö­ner vid mindre än fem års anställ­nings­tid, ? t 24 månads­lö­ner vid minst fem men mindre än tio års anställ­nings­tid, 32 månads­lö­ner vid minst tio års anställ­nings­tid. har arbets­ta­ga­ren fyllt 60 å r, höjs belop­pet så att det mot­sva­rar 24, 36 respek­tive 48 månads­lö­ner. ska­de­stån­det får dock inte bestäm­mas så att belop­pet beräk­nas efter fle ra månads­lö­ner än som mot­sva­rar anta­let påbör­jade anställ­nings­må­na­der hos arbets­gi­va­ren. har arbets­ta­ga­ren varit anställd mindre ärl sex måna der, skall belop­pet lik­väl mot­svara sex månads­lö­ner. pre­skrip­tion 40 § en arbets­ta­gare som avser att yrka ogil­tig­för­kla­ring av en upp­säg ning eller et t avske­dande, skall under­rätta arbets­gi­va­ren om detta senast ||! två vec­kor efter det att upp­säg­ningen eller avske­dan­det skedde. har ar- 11], bets­ta­ga­ren inte fått något sådant besked om ogil­tig­hets­ta­lan som avses i ! i i 8 § andra styc­ket eller 19 § andra styc­ket, upp­går dock tids­fris­ten till en [i;' månad och r äknas från den dag då anställ­ningen upp­hörde. om en arbets­ta­gare gör gäl­lande att ett anställ­nings­av­tal har tids­be­grän sats i strid mot 4 § första styc­ket och avser att yrka för­kla­ring att avta­let skall gälla tills vidare, skall arbets­ta­ga­ren under­rätta arbets­gi­va­ren om det- jf,| ta senast en månad efter anställ­nings­ti­dens utgång. har inom under­rät­tel­se­ti­den påkal­lats för­hand­ling rörande tvis­te­frå­gan enligt lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i ar bets­li­vet eller med stöd av kol­lek­tivav­tal, skall talan väc­kas inom två vec­kor efter det att för­hand lingen avslu­ta­des. i annat fall skall ta lan väc­kas inom två vec­kor efter det att tiden för un der­rät­telse gick ut. 41 § den som vill kräva ska­de­stånd eller fram­ställa annat ford­ringsan språk som grun­dar sig på bestäm­mel­serna i denna lag skall undeirätta mot- ¬ sfs 1982:80 par­ten om delta inom fyra måna­der från den tid­punkt då den ska­de­gö­rande hand­lingen före­togs eller ford­ringen för­föll till betal­ning. har en arbetsta gare inte fått något sådant besked om ska­de­stånds­ta­lan som avses i 8 § andra styc­ket eller 19 § andra styc­ket, räk­nas tiden i stäl­let från den dag då anställ­ningen upp­hörde. avser arbets­ta­ga­rens yrkande brott mot 4 § första styc­ket, räk­nas tids­fris­ten från anställ­nings­ti­dens utgång. har inom under­rät­tel­se­ti­den påkal­lats för­hand­ling rörande tvis­te­frå­gan enligt lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbet sli­vet eller med stöd av kol­lek­tivav­tal, skall talan väc­kas inom fyra måna­der efter det att för hand­lingen avslu­ta­des. i ann at fall skall talan väc­kas inom fyra måna­der efter det att tiden för under­rät­telse gick ut. 42 § läm­nas inte under­rät­telse eller väcks inte talan inom den tid som före­skrivs i 40 eller 41 §, har par­ten för­lo­rat sin talan. rät­te­gången 43 § mål om tillämp­ning av denna lag hand­läggs enligt lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets tvis­ter. mål som avses i 34 -36 §§ skall hand­läg­gas skynd­samt. ett yrkande om beslut enligt 34 § tredje s tyc­ket, 35 § andra styc­ket eller 36 § andra styc­ket får ej bifal­las utan att mot­par­ten har beretts till­fälle att yttra sig. om e tt dröjs­mål skulle med­föra risk för skada, får dock dom­sto len o medel­bart bifalla yrk andet att gälla till dess annat för­ord­nas. beslut som en tings­rätt har med­de­lat under rät­te­gången får över­kla­gas sär­skilt ge nom besvär. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 april 1982, då lagen (1974: 12) om an ställ­nings­skydd skall upp­hör a att gälla. 2. den nya lagens b estäm­mel­ser om arbets­ta­gare som får anses ha före tags­le­dande eller där­med jäm­för­lig ställ­ning och om tids­be­grän­sad anställ ning gäl­ler end ast anställ­nings­av­tal som har ingåtts efter lagens ikraft­trä dande. beträf­fande tidi­gare ingångna sådana anställ­nings­av­tal tilläm­pas även efter ikraft­trä­dan­det den äldre lagens bestäm­mel­ser. 3. när den nya lagens bestäm­mel­ser om beräk­ning av anställ­nings­tid skall tilläm­pas, gäl­ler de även anställ­nings­tid före ikraft­trä­dan­det. 4. har före den nya lagens ikraft­trä­dande läm­nats under­rät­telse eller var­sel enligt den äldre lagen, tilläm­pas även efter ik'aft­trä­dan­det den la gens bestäm­mel­ser i fråga om den åtgärd som under­rät­tel­sen eller vars­let avser. den nya lagens bestäm­mel­ser om före­trä­des­rätt till åter­an­ställ­ning från den tid­punkt då besked har läm­nats enligt 15 §, gäl­ler en dast om be ske­det har eller skulle ha läm­nats efter ikraft­trä­dan­det. 5. bestäm­mel­serna i 33 § första st ycket i den nya lagen tilläm­pas på ar bets­ta­gare som fyl­ler 65 å r den 1 maj 1982 eller se nare. för arbets­ta­gare som är äldre, tilläm­pas mot­sva­rande bestäm­mel­ser i den ä ldre lagen. 6. den nya lagens bestäm­mel­ser om ska­de­stånd och pre­skrip­tion tilläm pas endast om den omstän­dig­het, vartill yrkan­det hän­för sig, har inträf­fat efter ikraft­trä­dan­det. i annat fall tilläm­pas den äldre lagens mot­sva­rande bestäm­mel­ser. 234 7. den äldre lagens bestäm­mel­ser om rät­tegå ngs­kost­nad tilläm­pas även ¬ efter den nya lagens ikraft­trä­dande, om talan har väckts före ikraftträdan-​​ sfs 1982:80 det. 8. före­kom­mer i lag eller annan för­fatt­ning hän­vis­ning till före­skrift som har ersatts genom bestäm­melse i denna lag tilläm­pas i st ället den nya bestäm­mel­sen. på rege­ring­ens väg­nar thor­björn fäll­din inge­mar eli­as­son (arbets­mark­nads­de­par­te­men­tet) h ¬