SFS 2022:835 Lag om änd­ring i lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling lag sfs 2022:835 om änd­ring i lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd den 15 juni 2022 pub­li­ce­rad utfär­dad den 9 juni 2022 enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs i fråga om lagen (1982:80) om anställningsskydd2 dels att nuva­rande 4 a § ska beteck­nas 4 b §, dels att 2, 3, 4, 5, 5 a, 6 c, 7, 15, 22, 25, 33, 33 d, 34–36 och 43 §§ ska ha föl­jande lydelse, dels att det ska infö­ras åtta nya para­gra­fer, 2 a–2 d, 4 a, 7 a, 7 b och 38 a §§, av föl­jande lydelse. 2 §3 om det i en annan lag eller i en för­ord­ning som har med­de­lats med stöd av en lag finns sär­skilda före­skrif­ter som avvi­ker från denna lag, ska dessa före­skrif­ter gälla. 2 a § ett avtal är ogil­tigt i den mån det 1. upp­hä­ver eller inskrän­ker arbets­ta­gar­nas rät­tig­he­ter enligt denna lag, om inte något annat föl­jer av 2 b §, eller 2. avvi­ker från 7 § första eller andra styc­ket, om inte något annat föl­jer av 2 c §. 2 b § genom ett kol­lek­tivav­tal får det göras avvi­kel­ser från 5 och 5 a §§, 6 § andra och tredje styc­kena, 7 a, 7 b, 22, 25–27 och 33 d §§. om avta­let inte har slu­tits eller god­känts av en cen­tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, krävs dock att det mel­lan par­terna i andra frå­gor gäl­ler ett kol­lek­tivav­tal som har slu­tits eller god­känts av en sådan orga­ni­sa­tion eller att ett sådant kol­lek­tivav­tal till­fäl­ligt inte gäl­ler. under samma för­ut­sätt­ning är det också tillå­tet att genom ett kol­lek­tivav­tal bestämma den när­mare beräk­ningen av för­må­ner som avses i 12 §. genom ett kol­lek­tivav­tal som har slu­tits eller god­känts av en cen­tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion får det även göras avvi­kel­ser från 4 b, 11, 15, 21, 28, 32, 33 a, 33 b, 40 och 41 §§. det är också tillå­tet att genom ett sådant kol­lek­tivav­tal göra avvi­kel­ser 1. från 6 b–e §§, under för­ut­sätt­ning att avta­let inte inne­bär att mindre för­mån­liga reg­ler ska tilläm­pas för arbets­ta­garna än som föl­jer av – rådets direk­tiv 2001/23/eg av den 12 mars 2001 om till­närm­ning av med­lems­sta­ter­nas lag­stift­ning om skydd för arbets­ta­ga­res rät­tig­he­ter vid över­lå­telse av före­tag, verk­sam­he­ter eller delar av före­tag eller 1 prop. 2021/22:176, bet. 2021/22:au12, rskr. 2021/22:365. 2 senaste lydelse av 4 a § 2019:528. 3 senaste lydelse 2022:448. 1 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 verk­sam­he­ter, i lydel­sen enligt euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (eu) sfs 2022:835 2015/1794, eller – euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (eu) 2019/1152 av den 20 juni 2019 om tyd­liga och för­ut­säg­bara arbets­vill­kor i euro­pe­iska uni­o­nen, i den ursprung­liga lydel­sen, 2. från 30 a §, när det gäl­ler besked enligt 15 §, 3. från 30, 30 a och 31 §§, när det gäl­ler den lokala arbetstagar-​​ orga­ni­sa­tio­nens rät­tig­he­ter, 4. från 4 § andra styc­ket när det gäl­ler hur ett anställ­nings­av­tal som gäl­ler tills vidare kan upp­höra vid den tid­punkt som anges i 32 a §, och 5. från 6 § första styc­ket, 6 h och 6 i §§ under för­ut­sätt­ning att avta­let respek­te­rar det över­gri­pande skydd för arbets­ta­gare som avses i euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (eu) 2019/1152, i den ursprung­liga lydel­sen. avtal om avvi­kel­ser från 21 § får träf­fas även utan­för kollektivavtals-​​ för­hål­lan­den, om avta­let inne­bär att kol­lek­tivav­tal som med stöd av andra styc­ket har träf­fats för verk­sam­hets­om­rå­det ska tilläm­pas. 2 c § genom eller med stöd av ett kol­lek­tivav­tal får det göras avvi­kel­ser från 7 § första styc­ket när det gäl­ler vad som ska anses utgöra sak­liga skäl eller andra styc­ket om ompla­ce­ring under för­ut­sätt­ning att avta­let på arbets­ta­gar­si­dan har slu­tits av en sådan sam­man­slut­ning av cen­trala arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­ner som avses i 6 § tredje styc­ket lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet. en över­trä­delse av en bestäm­melse i ett kol­lek­tivav­tal enligt första styc­ket som har trätt i lagens ställe ska anses utgöra en över­trä­delse av lagen. 2 d § en arbets­gi­vare som är bun­den av ett kol­lek­tivav­tal enligt 2 b § första eller andra styc­ket eller 2 c § första styc­ket får tillämpa avta­let även på arbets­ta­gare som inte är med­lem­mar av den avtals­slu­tande arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen men som sys­sel­sätts i sådant arbete som avses med avta­let. 3 §4 vid tillämp­ning av 5 a, 6 h, 7 a, 11, 15, 22, 25, 26 och 39 §§ gäl­ler föl­jande sär­skilda bestäm­mel­ser om beräk­ning av anställ­nings­tid: 1. en arbets­ta­gare som byter anställ­ning genom att övergå från en arbets­gi­vare till en annan får i den senare anställ­ningen till­go­do­räkna sig också tiden i den förra, om arbets­gi­varna vid tid­punk­ten för över­gången till­hör samma kon­cern. 2. en arbets­ta­gare som byter anställ­ning i sam­band med att ett före­tag, en verk­sam­het eller en del av en verk­sam­het över­går från en arbets­gi­vare till en annan genom en sådan över­gång som omfat­tas av 6 b § får till­go­do­räkna sig tiden hos den förra arbets­gi­va­ren när anställ­nings­tid ska beräk­nas hos den senare. detta gäl­ler även vid byte av anställ­ning i sam­band med kon­kurs. 3. om det sker flera sådana byten av anställ­ning som avses i 1–2, får arbets­ta­ga­ren räkna sam­man anställ­nings­ti­derna hos alla arbets­gi­varna. om en arbets­ta­gare har haft tre eller flera sär­skilda viss­tids­an­ställ­ningar enligt 5 § första styc­ket 1 hos samma arbets­gi­vare under en och samma kalen­der­må­nad, ska även tiden mel­lan anställ­ning­arna räk­nas som anställ­nings­tid i sär­skild viss­tids­an­ställ­ning vid tillämp­ning av 5 a, 7 a, 15, 25 och 26 §§. 4 senaste lydelse 2022:448. 2 arbets­ta­gare som har fått åter­an­ställ­ning enligt 25 § ska anses ha upp­nått sfs 2022:835 den anställ­nings­tid som krävs för besked enligt 15 § och före­trä­des­rätt enligt 25 §. 4 §5 anställ­nings­av­tal gäl­ler tills vidare. avtal om tids­be­grän­sad anställ­ning får dock träf­fas i de fall som anges i 5 och 6 §§. om ett sådant avtal träf­fas i annat fall, kan arbets­ta­ga­ren på det sätt som anges i 36 § få dom­stols för­kla­ring att avta­let ska gälla tills vidare. anställ­nings­av­tal som gäl­ler tills vidare kan sägas upp av arbets­gi­va­ren eller arbets­ta­ga­ren för att upp­höra efter en viss upp­säg­nings­tid. en tids­be­grän­sad anställ­ning upp­hör utan före­gå­ende upp­säg­ning vid anställ­nings­ti­dens utgång eller när arbe­tet är slut­fört, om inte något annat har avta­lats eller föl­jer av 5 a eller 6 §. i 4 b § finns en sär­skild regel om skyl­dig­het att lämna anställ­ningen i sam­band med att arbets­ta­ga­ren får rätt till hel sju­ker­sätt­ning enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken. en arbets­ta­gare får med ome­del­bar ver­kan från­träda sin anställ­ning, om arbets­gi­va­ren i väsent­lig mån har åsi­do­satt sina ålig­gan­den mot arbets­ta­ga­ren. i de fall som avses i 18 § kan en arbets­gi­vare genom avske­dande avbryta anställ­ningen med ome­del­bar ver­kan. att arbets­gi­va­ren i vissa fall är skyl­dig att infor­mera och över­lägga med arbets­ta­ga­ren och berörd arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion samt tillämpa ett visst för­fa­rande i sam­band med att ett anställ­nings­av­tal ingås eller upp­hör, föl­jer av 6, 8–10, 15, 16, 19, 20, 28–32, 33, 33 a och 33 c §§. 4 a § anställ­nings­av­tal avser hel­tid, om inte något annat har avta­lats. om anställ­nings­av­ta­let inte avser hel­tid, ska arbets­gi­va­ren på arbets­ta­ga­rens begä­ran skrift­li­gen ange skä­let till detta. infor­ma­tio­nen ska läm­nas inom tre vec­kor från det att begä­ran fram­ställts. 5 §6 avtal om tids­be­grän­sad anställ­ning får träf­fas 1. för sär­skild viss­tids­an­ställ­ning, 2. för vika­riat, eller 3. för säsongs­ar­bete. en arbets­gi­vare får dock inte anställa en arbets­ta­gare för vika­riat i syfte att kringgå arbets­ta­ga­rens rätt enligt 3 § andra styc­ket. 5 a §7 en sär­skild viss­tids­an­ställ­ning över­går till en tills­vi­da­re­an­ställ­ning när arbets­ta­ga­ren har varit anställd hos arbets­gi­va­ren i sär­skild viss­tids­an­ställ­ning i sam­man­lagt mer än tolv måna­der 1. under en femårs­pe­riod, eller 2. under en period då arbets­ta­ga­ren har haft tids­be­grän­sade anställ­ningar hos arbets­gi­va­ren i form av sär­skild viss­tids­an­ställ­ning, vika­riat eller säsongs­ar­bete och anställ­ning­arna följt på varandra. en anställ­ning har följt på en annan om den till­trätts inom sex måna­der från den före­gå­ende anställ­ning­ens slut­dag. ett vika­riat över­går till en tills­vi­da­re­an­ställ­ning när en arbets­ta­gare har varit anställd hos arbets­gi­va­ren i vika­riat i sam­man­lagt mer än två år under en femårs­pe­riod. 5 senaste lydelse 2019:528. 6 senaste lydelse 2019:528. 7 senaste lydelse 2016:248. 3 6 c §8 en arbets­gi­vare ska lämna skrift­lig infor­ma­tion till en arbets­ta­gare sfs 2022:835 om alla vill­kor som är av väsent­lig bety­delse för anställ­nings­för­hål­lan­det. infor­ma­tio­nen ska inne­hålla åtminstone föl­jande upp­gif­ter: 1. arbets­gi­va­rens och arbets­ta­ga­rens namn och adress, anställ­ning­ens till­trä­des­dag samt arbets­plats eller, om det inte finns någon fast eller huvud­sak­lig arbets­plats, upp­gift om att arbe­tet ska utfö­ras på olika plat­ser eller att arbets­ta­ga­ren själv får bestämma sin arbets­plats, 2. en kort spe­ci­fi­ce­ring eller beskriv­ning av arbets­ta­ga­rens arbets­upp­gif­ter och yrkes­be­näm­ning eller tjäns­te­ti­tel, 3. om anställ­ningen gäl­ler tills vidare eller för begrän­sad tid eller om den är en pro­vanställ­ning, samt a) vid anställ­ning tills vidare: de upp­säg­nings­ti­der som gäl­ler, b) vid anställ­ning för begrän­sad tid: anställ­ning­ens slut­dag eller de för­ut­sätt­ningar som gäl­ler för att anställ­ningen ska upp­höra och om anställ­ningen avser sär­skild viss­tids­an­ställ­ning, vika­riat eller säsongs­ar­bete, c) vid pro­vanställ­ning: prö­vo­ti­dens längd och even­tu­ella vill­kor för pro­vanställ­ningen, 4. begyn­nel­se­lön och andra löne­för­må­ner, som ska anges sepa­rat, och hur ofta och på vil­ket sätt lönen ska beta­las ut, 5. läng­den på arbets­ta­ga­rens nor­mala arbets­dag eller arbets­vecka eller, om detta inte går att fast­ställa på grund av hur arbets­gi­va­ren för­läg­ger arbets­ti­den, upp­gift om anställ­ning­ens arbets­tidsmått på annat sätt, 6. vad som ska gälla för övertids-​​ eller mer­tids­ar­bete och ersätt­ning för sådant arbete, i före­kom­mande fall, 7. minsta tids­frist för besked om den ordi­na­rie arbets­ti­dens och jour­ti­dens för­lägg­ning samt i före­kom­mande fall a) att för­lägg­ningen kom­mer att vari­era mel­lan olika klock­slag och dagar, b) reg­ler för skift­byte, 8. i fråga om arbets­ta­gare som hyrs ut av beman­nings­fö­re­tag: upp­gift om kund­fö­re­ta­gens namn och adress, 9. upp­gift om rätt till utbild­ning som till­han­da­hålls av arbets­gi­va­ren, i före­kom­mande fall, 10. läng­den på arbets­ta­ga­rens betalda semes­ter, 11. de bestäm­mel­ser som arbets­gi­va­ren och arbets­ta­ga­ren ska följa när någon av dem vill avsluta anställ­nings­för­hål­lan­det, 12. att arbets­gi­var­av­gif­ter beta­las till sta­ten samt upp­gift om det skydd för social trygg­het som till­han­da­hålls av arbets­gi­va­ren, och 13. tillämp­ligt kol­lek­tivav­tal, i före­kom­mande fall. infor­ma­tion enligt första styc­ket och andra styc­ket 1–7 ska läm­nas så snart som möj­ligt, dock senast den sjunde kalen­der­da­gen efter det att arbets­ta­ga­ren har bör­jat arbeta. infor­ma­tion enligt andra styc­ket 3 b ska oav­sett anställ­nings­ti­dens längd läm­nas i sam­band med att anställ­ningen ingås när anställ­ningen avser sär­skild viss­tids­an­ställ­ning. infor­ma­tion enligt andra styc­ket 8 ska läm­nas så snart infor­ma­tio­nen är känd. infor­ma­tion enligt andra styc­ket 9–13 ska läm­nas senast en månad efter det att arbets­ta­ga­ren har bör­jat arbeta. vissa upp­gif­ter får, om det är lämp­ligt, läm­nas i form av hän­vis­ningar till lagar, andra för­fatt­ningar eller kol­lek­tivav­tal som regle­rar dessa frå­gor. det gäl­ler upp­gif­terna i 1. andra styc­ket 3 a, 2. andra styc­ket 3 b i fråga om för­ut­sätt­ningar för anställ­ning­ens upp- hörande, 8 senaste lydelse 2022:448. 4 3. andra styc­ket 5 i fråga om upp­gif­ter om längd på en nor­mal arbets­dag sfs 2022:835 eller arbets­vecka, och 4. andra styc­ket 3 c, 4, 6, 7 b och 9–12. 7 §9 upp­säg­ning från arbets­gi­va­rens sida ska grunda sig på sak­liga skäl. sak­liga skäl kan vara arbets­brist eller för­hål­lan­den som hän­för sig till arbets­ta­ga­ren per­son­li­gen. en upp­säg­ning är inte grun­dad på sak­liga skäl om det är skä­ligt att kräva att arbets­gi­va­ren bere­der arbets­ta­ga­ren annat arbete hos sig. om arbets­gi­va­ren tidi­gare har berett arbets­ta­ga­ren annat arbete hos sig på grund av för­hål­lan­den som hän­för sig till arbets­ta­ga­ren per­son­li­gen, ska arbets­gi­va­ren anses ha upp­fyllt sin ompla­ce­rings­skyl­dig­het, om det inte finns sär­skilda skäl. vid en sådan över­gång av ett före­tag, en verk­sam­het eller en del av en verk­sam­het som sägs i 6 b § ska över­gången i sig inte utgöra sak­liga skäl för att säga upp arbets­ta­ga­ren. detta för­bud ska dock inte hindra upp­säg­ningar som sker av eko­no­miska, tek­niska eller orga­ni­sa­to­riska skäl där för­änd­ringar i arbets­styr­kan ingår. om upp­säg­ningen beror på för­hål­lan­den som hän­för sig till arbets­ta­ga­ren per­son­li­gen, får den inte grun­das enbart på omstän­dig­he­ter som arbets­gi­va­ren har känt till antingen mer än två måna­der innan under­rät­telse läm­na­des enligt 30 § eller, om någon sådan under­rät­telse inte läm­nats, två måna­der före tid­punk­ten för upp­säg­ningen. arbets­gi­va­ren får dock grunda upp­säg­ningen enbart på omstän­dig­he­ter som arbets­gi­va­ren har känt till mer än två måna­der, om tidsö­ver­dra­get berott på att arbets­gi­va­ren på arbets­ta­ga­rens begä­ran eller med arbets­ta­ga­rens med­gi­vande dröjt med under­rät­tel­sen eller upp­säg­ningen eller om det finns syn­ner­liga skäl för att åbe­ropa omstän­dig­he­terna. 7 a § vid en omor­ga­ni­sa­tion som på en och samma drift­sen­het inne­bär att en eller flera arbets­ta­gare, vars arbets­upp­gif­ter är lika, ska erbju­das ompla­ce­ring enligt 7 § andra styc­ket till nytt arbete som bara inne­bär sänkt sys­sel­sätt­nings­grad, ska arbets­gi­va­ren iaktta föl­jande tur­ord­nings­reg­ler bland de arbets­ta­gare som har högre sys­sel­sätt­nings­grad än den lägsta som avses att erbju­das: 1. arbets­ta­gare med kor­tare anställ­nings­tid ska erbju­das ompla­ce­ring före arbets­ta­gare med längre anställ­nings­tid. 2. erbju­dande med lägre sys­sel­sätt­nings­grad ska läm­nas före erbju­dande med högre sys­sel­sätt­nings­grad. 7 b § en arbets­ta­gare som accep­te­rar ett erbju­dande om ompla­ce­ring enligt 7 § andra styc­ket till nytt arbete som bara inne­bär sänkt sys­sel­sätt­nings­grad har rätt till en omställ­nings­tid. under omställ­nings­ti­den får arbets­ta­ga­ren behålla sin sys­sel­sätt­nings­grad och sina anställ­nings­för­må­ner. omställ­nings­ti­den bör­jar löpa när arbets­ta­ga­ren accep­te­rar erbju­dan­det och är lika lång som den upp­säg­nings­tid som skulle ha gällt vid en upp­säg­ning från arbets­gi­va­rens sida, dock längst tre måna­der. 15 §10 en arbets­ta­gare som är anställd för begrän­sad tid enligt 5 § och som inte kom­mer att få fort­satt anställ­ning när anställ­ningen upp­hör, ska få besked av arbets­gi­va­ren om detta minst en månad före anställ­nings­ti­dens 9 senaste lydelse 1994:1685. 10 senaste lydelse 2007:390. 5 utgång. en för­ut­sätt­ning för rätt till sådant besked är dock att arbets­ta­ga­ren, sfs 2022:835 när anställ­ningen upp­hör, har varit anställd hos arbets­gi­va­ren sam­man­lagt mer än tolv måna­der under de senaste tre åren eller sam­man­lagt mer än nio måna­der i sär­skild viss­tids­an­ställ­ning under de senaste tre åren. är anställ­nings­ti­den så kort att besked inte kan läm­nas en månad i för­väg, ska beske­det i stäl­let läm­nas när anställ­ningen bör­jar. om en säsongs­an­ställd arbets­ta­gare, som när anställ­ningen upp­hör har varit säsongs­an­ställd hos arbets­gi­va­ren mer än sex måna­der under de senaste två åren, inte kom­mer att få fort­satt säsongs­an­ställ­ning vid den nya säsong­ens bör­jan, ska arbets­gi­va­ren ge arbets­ta­ga­ren besked om detta minst en månad innan den nya säsongen bör­jar. 22 §11 vid upp­säg­ning på grund av arbets­brist ska arbets­gi­va­ren iaktta föl­jande tur­ord­nings­reg­ler. innan tur­ord­ningen fast­ställs får en arbets­gi­vare, oav­sett anta­let tur­ord­nings­kret­sar, undanta högst tre arbets­ta­gare som enligt arbets­gi­va­rens bedöm­ning är av sär­skild bety­delse för den fort­satta verk­sam­he­ten. om ett sådant undan­tag har gjorts, får inga ytter­li­gare undan­tag göras vid en upp­säg­ning som sker inom tre måna­der efter att den första upp­säg­ningen skett. om arbets­gi­va­ren har flera drift­sen­he­ter, fast­ställs en tur­ord­ning för varje enhet för sig. enbart den omstän­dig­he­ten att en arbets­ta­gare har sin arbets­plats i sin bostad med­för inte att den arbets­plat­sen utgör en egen drift­sen­het. om arbets­gi­va­ren är eller bru­kar vara bun­den av kol­lek­tivav­tal, fast­ställs en sär­skild tur­ord­ning för varje avtals­om­råde. finns det i ett sådant fall flera drift­sen­he­ter på samma ort, ska det inom en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tions avtals­om­råde fast­stäl­las en gemen­sam tur­ord­ning för samt­liga enhe­ter på orten, om orga­ni­sa­tio­nen begär det senast vid för­hand­lingar enligt 29 §. tur­ord­ningen för de arbets­ta­gare som inte undan­ta­gits bestäms med utgångs­punkt i varje arbets­ta­ga­res sam­man­lagda anställ­nings­tid hos arbets­gi­va­ren. arbets­ta­gare med längre anställ­nings­tid har före­träde fram­för arbets­ta­gare med kor­tare anställ­nings­tid. vid lika anställ­nings­tid ger högre ålder före­träde. kan en arbets­ta­gare endast efter ompla­ce­ring bere­das fort­satt arbete hos arbets­gi­va­ren, gäl­ler som för­ut­sätt­ning för före­träde enligt tur­ord­ningen att arbets­ta­ga­ren har till­räck­liga kva­li­fi­ka­tio­ner för det fort­satta arbe­tet. 25 §12 arbets­ta­gare som har sagts upp på grund av arbets­brist har före­trä­des­rätt till åter­an­ställ­ning i den verk­sam­het där de tidi­gare har varit sys­sel­satta. det­samma gäl­ler arbets­ta­gare som har anställts för begrän­sad tid enligt 5 § och som på grund av arbets­brist inte har fått fort­satt anställ­ning. en för­ut­sätt­ning för före­trä­des­rätt är dock att arbets­ta­ga­ren dels har till­räck­liga kva­li­fi­ka­tio­ner för den nya anställ­ningen, dels har upp­nått en till­räck­lig anställ­nings­tid hos arbets­gi­va­ren. anställ­nings­ti­den ska 1. vara sam­man­lagt mer än tolv måna­der under de senaste tre åren, 2. när det gäl­ler före­trä­des­rätt till ny sär­skild viss­tids­an­ställ­ning, vara sam­man­lagt mer än nio måna­der i sådan anställ­ning under de senaste tre åren, eller 11 senaste lydelse 2000:763. 12 senaste lydelse 2007:390. 6 3. när det gäl­ler före­trä­des­rätt till ny säsongs­an­ställ­ning för en tidi­gare sfs 2022:835 säsongs­an­ställd arbets­ta­gare, vara sam­man­lagt mer än sex måna­der under de senaste två åren. före­trä­des­rät­ten gäl­ler från den tid­punkt då upp­säg­ning skedde eller besked läm­na­des eller skulle ha läm­nats enligt 15 § första styc­ket och där­ef­ter till dess nio måna­der har för­flu­tit från den dag då anställ­ningen upp­hörde. vid säsongs­an­ställ­ning gäl­ler före­trä­des­rät­ten i stäl­let från tid­punk­ten då besked läm­na­des eller skulle ha läm­nats enligt 15 § andra styc­ket och där­ef­ter till dess nio måna­der har för­flu­tit från den nya säsong­ens bör­jan. har under de nu nämnda tids­pe­ri­o­derna före­ta­get, verk­sam­he­ten eller en del av verk­sam­he­ten över­gått till en ny arbets­gi­vare genom en sådan över­gång som omfat­tas av 6 b §, gäl­ler före­trä­des­rät­ten mot den nya arbets­gi­va­ren. före­trä­des­rät­ten gäl­ler även i de fall att den tidi­gare arbets­gi­va­ren för­satts i kon­kurs. om arbets­gi­va­ren har flera drift­sen­he­ter eller om det i arbets­gi­va­rens verk­sam­het finns olika kol­lek­tivav­tals­om­rå­den, gäl­ler före­trä­des­rät­ten anställ­ning inom den enhet och det avtals­om­råde där arbets­ta­ga­ren var sys­sel­satt när den tidi­gare anställ­ningen upp­hörde. om det i ett sådant fall finns flera drift­sen­he­ter på samma ort, ska inom en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tions avtals­om­råde före­trä­des­rät­ten gälla arbets­gi­va­rens samt­liga enhe­ter på orten, om orga­ni­sa­tio­nen begär det senast vid för­hand­lingar enligt 32 §. 33 §13 vid upp­säg­ning av en arbets­ta­gare som har fyllt 68 år ska föl­jande bestäm­mel­ser inte tilläm­pas: 1. 7 § om sak­liga skäl för upp­säg­ning, 2. 8 § andra styc­ket om inne­hål­let i ett upp­säg­nings­be­sked, 3. 9 § om skyl­dig­het för arbets­gi­va­ren att uppge grun­den för upp­säg­ningen, och 4. 34 § om ogil­tig­för­kla­ring av upp­säg­ning. 33 d §14 för en arbets­ta­gare som har fyllt 68 år över­går inte en sär­skild viss­tids­an­ställ­ning eller ett vika­riat till en tills­vi­da­re­an­ställ­ning enligt 5 a §. 34 §15 om en arbets­ta­gare sägs upp utan sak­liga skäl, ska upp­säg­ningen för­kla­ras ogil­tig på yrkande av arbets­ta­ga­ren. detta gäl­ler dock inte om upp­säg­ningen angrips endast där­för att den stri­der mot tur­ord­nings­reg­ler. vid en tvist om ogil­tig­het av en upp­säg­ning kan dom­stol inte för tiden fram till det slut­liga avgö­ran­det besluta att anställ­ningen ska bestå efter upp­säg­nings­ti­dens utgång. 35 §16 har en arbets­ta­gare bli­vit avske­dad under omstän­dig­he­ter som inte ens skulle ha räckt till för en gil­tig upp­säg­ning, ska avske­dan­det för­kla­ras ogil­tigt på yrkande av arbets­ta­ga­ren. vid en tvist om ogil­tig­het av ett avske­dande kan dom­stol inte för tiden fram till det slut­liga avgö­ran­det besluta att anställ­ningen ska bestå. 36 § ett anställ­nings­av­tal som har tids­be­grän­sats i strid mot 4 § första styc­ket ska för­kla­ras gälla tills vidare på yrkande av arbets­ta­ga­ren. 13 senaste lydelse 2019:528. 14 senaste lydelse 2019:528. 15 änd­ringen inne­bär bl.a. att tredje styc­ket tas bort. 16 änd­ringen inne­bär bl.a. att tredje styc­ket tas bort. 7 om ett sådant yrkande fram­ställs, kan dom­stol besluta att anställ­ningen sfs 2022:835 trots avta­let ska bestå tills tvis­ten har slut­ligt avgjorts. arbets­ta­ga­ren har rätt till lön och andra för­må­ner enligt 12–14 §§ så länge anställ­ningen består. första och andra styc­kena tilläm­pas inte för vika­riat, om grun­den för arbets­ta­ga­rens yrkande bara är att arbets­gi­va­rens syfte med anställ­ningen varit att kringgå arbets­ta­ga­rens rätt enligt 3 § andra styc­ket. 38 a § om en upp­säg­ning enligt 7 § eller ett avske­dande enligt 18 § ogil­tig­för­kla­rats och ersätt­ning för den kränk­ning som lag­brot­tet inne­bär ska bestäm­mas, ska sär­skilt syf­tet att mot­verka över­trä­del­ser av dessa bestäm­mel­ser beak­tas. även när talan förs om ogil­tig­het av ett avske­dande ska syf­tet att mot­verka över­trä­del­ser av 18 § sär­skilt beak­tas när ersätt­ning för kränk­ning bestäms vid ett lagstri­digt avske­dande men där det fun­nits sak­liga skäl för upp­säg­ning. 43 §17 mål om tillämp­ning av denna lag hand­läggs enligt lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter. mål som avses i 34–36 §§ ska hand­läg­gas skynd­samt. ett yrkande om beslut enligt 36 § andra styc­ket får inte bifal­las utan att mot­par­ten har fått till­fälle att yttra sig. om ett dröjs­mål skulle med­föra risk för skada, får dock dom­sto­len ome­del­bart bifalla yrkan­det att gälla till dess något annat beslu­tas. beslut som en tings­rätt har med­de­lat under rät­te­gången får över­kla­gas sär­skilt. 1. denna lag trä­der i kraft den 30 juni 2022. 2. lagen tilläm­pas första gången den 1 okto­ber 2022. 3. äldre före­skrif­ter gäl­ler fram till den 1 okto­ber 2022. 4. den nya bestäm­mel­sen i 2 a § andra styc­ket 2 gäl­ler för avtal som har ingåtts den 1 janu­ari 2022 eller senare för att gälla för tiden efter den 30 sep­tem­ber 2022. vid vil­ken tid­punkt ett kol­lek­tivav­tal ska anses ha upp­hört att gälla får avgö­ras i enlig­het med arbets­dom­sto­lens praxis angå­ende 26 § lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet. 5. de nya bestäm­mel­serna i 7 a och 7 b §§ tilläm­pas inte i fråga om ompla­ce­rings­er­bju­dan­den som läm­nas före den 1 okto­ber 2022. 6. för avtal om en all­män viss­tids­an­ställ­ning som pågår den 1 okto­ber 2022 gäl­ler för tiden där­ef­ter 5 a § i den äldre lydel­sen i fråga om anställ­ning­ens över­gång till tills­vi­da­re­an­ställ­ning. 7. vid bedöm­ningen av om en sär­skild viss­tids­an­ställ­ning har över­gått till en tills­vi­da­re­an­ställ­ning enligt 5 a § i den nya lydel­sen ska dock även tidi­gare anställ­nings­tid i all­män viss­tids­an­ställ­ning få beak­tas när det gäl­ler tid i all­män viss­tids­an­ställ­ning från och med den 1 mars 2022. tid i all­män viss­tids­an­ställ­ning före den 1 mars 2022 ska inte beak­tas. 8. vid tillämp­ning av 15 och 25 §§ i den nya lydel­sen ska en all­män viss­tids­an­ställ­ning som pågår den 1 okto­ber 2022, för tiden där­ef­ter, anses vara tids­be­grän­sad enligt 5 § såsom sär­skild viss­tids­an­ställ­ning. 9. om en arbets­gi­vare före den 1 okto­ber 2022 har sagt upp eller avske­dat en arbets­ta­gare, eller har inlett ett för­fa­rande för upp­säg­ning eller avske­dande genom en för­hand­lings­fram­ställ­ning, en under­rät­telse eller ett var­sel, gäl­ler äldre före­skrif­ter fort­fa­rande för frå­gor som har att göra med den upp­säg­ningen eller det avske­dan­det. 17 senaste lydelse 1994:1046. 8 10. vid upp­säg­ning på grund av arbets­brist gäl­ler fort­fa­rande 22 § i den sfs 2022:835 äldre lydel­sen, om arbets­gi­vare före den 1 okto­ber 2022 har begärt för­hand­ling enligt lagen om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet i den frå­gan. 11. för en begä­ran om skrift­lig infor­ma­tion om skä­let för del­tid enligt den nya bestäm­mel­sen i 4 a § andra styc­ket som har läm­nats till arbets­gi­va­ren under peri­o­den från den 1 okto­ber 2022 till den 1 janu­ari 2023 har arbets­gi­va­ren tre måna­der på sig att lämna infor­ma­tion till arbets­ta­ga­ren. på rege­ring­ens väg­nar eva nord­mark cat­ha­rina nord­lan­der (arbets­mark­nads­de­par­te­men­tet) 9