Lag (1986:163) om rätt till ledig­het för utbild­ning i svenska för invand­rare

1 §   En arbets­ta­gare som har anta­gits till kom­mu­nal vux­en­ut­bild­ning i svenska för invand­rare eller mot­sva­rande utbild­ning vid folk­hög­skola enligt 20 eller 24 kap. skol­la­gen (2010:800) har rätt att vara ledig från sin anställ­ning för att delta i under­vis­ningen enligt bestäm­mel­serna i denna lag.

Tid under vil­ken en arbets­ta­gare är ledig enligt denna lag räk­nas som arbe­tad tid vid tillämp­ning av andra för­fatt­ningar. Lag (2015:483).

2 §   Avtal är ogil­tiga i den mån de upp­hä­ver eller inskrän­ker en arbets­ta­ga­res rät­tig­he­ter enligt denna lag. Genom kol­lek­tivav­tal som har slu­tits eller god­känts av en cen­tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion får dock göras avvi­kel­ser från 4 § och 5 § andra styc­ket. Den när­mare tillämp­ningen av 7 § får också bestäm­mas på det sät­tet.

En arbets­gi­vare som är bun­den av ett sådant kol­lek­tivav­tal får tillämpa avta­let även på arbets­ta­gare som inte är med­lem­mar av den avtals­slu­tande arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen men sys­sel­sätts i arbete som avses med avta­let.

3 §   Om en över­ens­kom­melse har träf­fats om kom­mu­nal vux­en­ut­bild­ning i svenska för invand­rare eller mot­sva­rande utbild­ning vid folk­hög­skola enligt 20 eller 24 kap. skol­la­gen (2010:800) på arbets­tid vid ett sam­råd som avses i 20 kap. 27 § skol­la­gen, har en arbets­ta­gare som vill delta i utbild­ningen rätt till den ledig­het som behövs för att göra detta.

Om det inte träf­fas en över­ens­kom­melse enligt första styc­ket, har en arbets­ta­gare rätt till ledig­het för att delta i kom­mu­nal vux­en­ut­bild­ning i svenska för invand­rare eller mot­sva­rande utbild­ning vid folk­hög­skola enligt 20 eller 24 kap. skol­la­gen dels i form av hel ledig­het i sam­band med hel­tids­stu­dier, dels i form av för­kort­ning av arbets­ti­den till hälf­ten av den för arbets­plat­sen nor­mala arbets­ti­den i sam­band med del­tids­stu­dier. En arbets­ta­gare vars arbets­tid är mindre än hälf­ten av den för arbets­plat­sen nor­mala arbets­ti­den har dock rätt till hel ledig­het i sam­band med del­tids­stu­dier.

Rätt till ledig­het i den omfatt­ning som föl­jer av andra styc­ket har även en arbets­ta­gare som del­tar i utbild­ningen på tid som inte är arbets­ta­ga­rens arbets­tid. I ett sådant fall ska vid för­kort­ning av arbets­ti­den hela ledig­he­ten för­läg­gas antingen till arbets­da­gens bör­jan eller slut i enlig­het med arbets­ta­ga­rens öns­ke­mål. Lag (2015:483).

4 §   Arbets­gi­va­ren skall under­rät­tas om att arbets­ta­ga­ren vill utnyttja sin rätt till ledig­het minst en månad före ledig­he­tens bör­jan.

5 §   Arbets­ta­ga­ren får avbryta en påbör­jad ledig­het och åter­uppta arbe­tet i samma omfatt­ning som före ledig­he­ten.

Vill arbets­ta­ga­ren utnyttja sin rätt enligt första styc­ket skall arbets­gi­va­ren under­rät­tas om detta sna­rast möj­ligt. Arbets­gi­va­ren är inte skyl­dig att låta arbets­ta­ga­ren återgå i arbete tidi­gare än två vec­kor efter det att under­rät­telse har läm­nats.

6 §   En arbets­ta­gare får inte sägas upp eller avske­das enbart av det skä­let att arbets­ta­ga­ren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledig­het enligt denna lag. Sker det ändå, skall upp­säg­ningen eller avske­dan­det ogil­tig­för­kla­ras, om arbets­ta­ga­ren begär det.

7 §   En arbets­ta­gare är inte skyl­dig att enbart av det skä­let att arbets­ta­ga­ren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledig­het enligt denna lag vid­kän­nas minsk­ning av de för­må­ner som är för­e­nade med anställ­ningen eller för­säm­ring av anställ­nings­för­hål­lan­den i annan mån än som föl­jer av uppe­hål­let i arbe­tet. Arbets­ta­ga­ren är ej hel­ler skyl­dig att av skäl som nu har sagts vid­kän­nas annan ompla­ce­ring än sådan som kan ske inom ramen för anställ­nings­av­ta­let och som är en nöd­vän­dig följd av ledig­he­ten.

8 §   En arbets­gi­vare som bry­ter mot denna lag skall betala arbets­ta­ga­ren ska­de­stånd för den för­lust som upp­kom­mer och för den kränk­ning som har skett. Om det är skä­ligt, kan ska­de­stån­det sät­tas ner eller helt falla bort.

9 §   Mål om tillämp­ning av denna lag hand­läggs enligt lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter.

Om talan förs med anled­ning av upp­säg­ning eller avske­dande ska 34 och 35 §§, 37 §, 38 § andra styc­ket andra meningen, 39-42 §§ och 43 § första styc­ket andra meningen lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd gälla i tillämp­liga delar. I fråga om annan talan tilläm­pas 64-66 och 68 §§ lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet på mot­sva­rande sätt.
Lag (2022:841).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1986:163

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1986, då lagen (1972:650) om rätt till ledig­het och lön vid del­ta­gande i svensk­un­der­vis­ning för invand­rare upp­höra att gälla. Den äldre lagen skall dock tilläm­pas om ledig­het enligt den lagen har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.

2015:483
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2016.
   2. Lagen tilläm­pas från och med den 1 juli 2016.
   3. Äldre bestäm­mel­ser ska fort­sätta att gälla till utgången av juni 2016.

2022:841
   1. Denna lag trä­der i kraft den 30 juni 2022.
   2. Lagen tilläm­pas första gången den 1 okto­ber 2022.
   3. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fram till den 1 okto­ber 2022.