SFS 2022:1292 Lag om änd­ring i lagen (1988:1465) om ledig­het för när­stå­en­de­vård

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling lag sfs 2022:1292 om änd­ring i lagen (1988:1465) om ledig­het för den 6 juli 2022 pub­li­ce­rad när­stå­en­de­vård utfär­dad den 30 juni 2022 enligt riks­da­gens beslut1 föreskrivs2 i fråga om lagen (1988:1465) om ledig-​ het för närståendevård3 dels att rubri­kerna när­mast före 4, 13 och 17–20 §§ ska utgå, dels att nuva­rande 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26 och 27 §§ ska beteck­nas 3, 2, 4, 5, 9, 10, 13 och 14 §§, dels att 1 § och de nya 2–4, 9, 10, 13 och 14 §§ ska ha föl­jande lydelse, dels att det ska infö­ras sju nya para­gra­fer, 6–8, 11, 12, 15 och 16 §§, och när­mast före 3, 6, 9 och 13–16 §§ nya rubri­ker av föl­jande lydelse. 1 §4 denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om rätt till ledig­het för en arbets-​ tagare i sam­band med att han eller hon vår­dar en när­stå­ende svårt sjuk per­son. lagen inne­hål­ler också bestäm­mel­ser om vad som gäl­ler i vissa fall när en arbets­ta­gare begär flex­ibla arbets­for­mer av omsorgs­skäl. 2 § avtal är ogil­tiga i den mån de upp­hä­ver eller inskrän­ker en arbets-​ taga­res rät­tig­he­ter enligt denna lag. rätt till ledig­het 3 §5 en arbets­ta­gare har rätt till hel ledig­het från sitt arbete under tid då han eller hon får hel när­stå­en­de­pen­ning enligt 47 kap. socialförsäkrings-​ bal­ken och till för­kort­ning av arbets­ti­den till en fjär­de­del, till hälf­ten eller till tre fjär­de­de­lar under tid då han eller hon får tre fjär­de­dels, halv eller en fjär­de­dels ersätt­ning. under den tid då en arbets­ta­gare skulle ha haft rätt till ersätt­ning enligt nyss­nämnda kapi­tel, om han eller hon inte omfat­tats av bestäm­mel­serna i 37 kap. 3 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken, har arbets­ta­ga­ren rätt till ledig­het. 4 § om en arbets­ta­gare vill utnyttja sin rätt till ledig­het ska han eller hon så snart som möj­ligt under­rätta arbets­gi­va­ren. i sam­band med under­rät­tel­sen ska arbets­ta­ga­ren om möj­ligt ange hur länge ledig­he­ten är pla­ne­rad att pågå. 1 prop. 2021/22:175, bet. 2021/22:au14, rskr. 2021/22:427. 2 jfr euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (eu) 2019/1158 av den 20 juni 2019 om balans mel­lan arbete och pri­vat­liv för för­äld­rar och anhö­rig­vår­dare och om upp­hä­vande av rådets direk­tiv 2010/18/eu, i den ursprung­liga lydel­sen. 3 senaste lydelse av lagens rubrik 2010:1241. 4 senaste lydelse 2010:1241. 5 senaste lydelse av tidi­gare 20 § 2017:1125. 1 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 begä­ran om flex­ibla arbets­for­mer sfs 2022:1292 6 §6 med flex­ibla arbets­for­mer avses för­änd­ringar av arbets­mönst­ret genom t.ex. distans­ar­bete och flex­i­bel arbets­tid. 7 §7 om en arbets­ta­gare som vår­dar en svårt sjuk per­son begär flex­ibla arbets­for­mer av omsorgs­skäl, ska arbets­gi­va­ren besvara begä­ran inom skä­lig tid. om begä­ran avslås eller den begärda för­änd­ringen sena­re­läggs, ska arbets-​ giva­ren moti­vera beslu­tet. rät­ten till svar gäl­ler om per­so­nen som vår­das är en son, dot­ter, far, mor, make, maka eller regi­stre­rad part­ner till arbets­ta­ga­ren eller bor i samma hus­håll som arbets­ta­ga­ren. rät­ten till svar gäl­ler endast om arbets­ta­ga­ren har varit anställd hos arbets-​ giva­ren i sam­man­lagt minst sex måna­der när begä­ran görs. om en begä­ran avser ledig­het tilläm­pas i stäl­let lagens bestäm­mel­ser om ledig­het. 8 §8 om arbets­mönst­ret för­änd­ras till följd av en begä­ran enligt 7 § och för­änd­ringen gäl­ler för en bestämd tid, har arbets­ta­ga­ren rätt att återgå till det ursprung­liga arbets­mönst­ret när tiden löper ut. om arbets­ta­ga­ren på grund av änd­rade omstän­dig­he­ter begär att få återgå till det ursprung­liga arbets­mönst­ret innan tiden har löpt ut, ska arbets­gi­va­ren besvara begä­ran inom skä­lig tid. för­bud mot miss­gyn­nande behand­ling och repres­sa­lier 9 § en arbets­ta­gare får inte sägas upp eller avske­das enbart av det skä­let att arbets­ta­ga­ren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledig­het enligt denna lag eller begär flex­ibla arbets­for­mer eller i övrigt tar sina rät­tig­he­ter enligt 7 och 8 §§ i anspråk. om en upp­säg­ning eller ett avske­dande ändå sker enbart av det skä­let att arbets­ta­ga­ren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledig­het enligt denna lag, ska upp­säg­ningen eller avske­dan­det ogil­tig­för­kla­ras om arbets­ta­ga­ren begär det. 10 § en arbets­ta­gare som begär eller tar i anspråk sin rätt till ledig­het enligt denna lag eller begär flex­ibla arbets­for­mer eller i övrigt tar sina rät­tig­he­ter enligt 7 och 8 §§ i anspråk är inte skyl­dig att enbart av detta skäl godta 1. några andra mins­kade anställ­nings­för­må­ner eller för­säm­rade arbets-​ vill­kor än sådana som är en nöd­vän­dig följd av ledig­he­ten, eller 2. någon annan ompla­ce­ring än en sådan som kan ske inom ramen för anställ­nings­av­ta­let och som är en nöd­vän­dig följd av ledig­he­ten. en arbets­ta­gare som åter­vän­der från ledig­het enligt denna lag har rätt att återgå till samma eller ett lik­vär­digt arbete och har även rätt att ta del av even­tu­ella för­bätt­ringar i arbets­för­hål­lan­dena. 11 §9 om en arbets­ta­gare gör gäl­lande att han eller hon har bli­vit upp­sagd eller avske­dad av skäl som har sam­band med ledig­het eller en begä­ran om flex­ibla arbets­for­mer enligt denna lag, är arbets­gi­va­ren skyl­dig att på arbets-​ taga­rens begä­ran uppge de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas som grund för upp- säg­ningen eller avske­dan­det. 6 tidi­gare 6 § upp­hävd genom 2010:1241. 7 tidi­gare 7 § upp­hävd genom 2010:1241. 8 tidi­gare 8 § upp­hävd genom 2010:1241. 9 tidi­gare 11 § upp­hävd genom 2010:1241. 2 upp­gif­ten ska vara skrift­lig om arbets­ta­ga­ren begär det och gör gäl­lande sfs 2022:1292 ett sam­band med ledig­het. 12 §10 en arbets­gi­vare får inte utsätta en arbets­ta­gare för repres­sa­lier på grund av att han eller hon har anmält eller påta­lat att arbets­gi­va­ren har hand­lat i strid med lagens bestäm­mel­ser. ska­de­stånd 13 § en arbets­gi­vare som bry­ter mot denna lag ska betala arbets­ta­ga­ren ska­de­stånd för den för­lust som upp­kom­mer och för den kränk­ning som har skett. om det är skä­ligt, kan ska­de­stån­det sät­tas ned eller helt falla bort. rät­te­gång 14 § mål om tillämp­ning av denna lag hand­läggs enligt lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter. om talan förs med anled­ning av upp­säg­ning eller avske­dande ska 34 och 35 §§, 37 §, 38 § andra styc­ket andra meningen, 39–42 §§ och 43 § första styc­ket andra meningen och andra styc­ket lagen (1982:80) om anställnings-​ skydd gälla i tillämp­liga delar. i fråga om annan talan tilläm­pas 64–66 och 68 §§ lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet på mot­sva­rande sätt. bevis­börda 15 §11 om en arbets­ta­gare visar omstän­dig­he­ter som ger anled­ning att anta att han eller hon har miss­gyn­nats genom att ha bli­vit upp­sagd eller avske­dad av skäl som har sam­band med ledig­het för vård av när­stå­ende, är det arbets-​ giva­ren som ska visa att det inte har före­kom­mit något sådant miss­gyn­nande. rätt att föra talan 16 §12 i en tvist enligt 9 eller 10 § får dis­kri­mi­ne­rings­om­buds­man­nen föra talan för en enskild arbets­ta­gare. talan förs vid arbets­dom­sto­len. när en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion har rätt att föra talan för den enskilde enligt 4 kap. 5 § lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter, får dock ombuds­man­nen föra talan bara om orga­ni­sa­tio­nen inte gör det. talan som förs av dis­kri­mi­ne­rings­om­buds­man­nen behand­las som om talan hade förts på egna väg­nar av arbets­ta­ga­ren. bestäm­mel­serna i lagen om rät­te­gången i arbets­tvis­ter om den enskil­des ställ­ning i rät­te­gången ska tilläm­pas också när ombuds­man­nen för talan. denna lag trä­der i kraft den 2 augusti 2022. på rege­ring­ens väg­nar anna ekström cat­ha­rina nord­lan­der (arbets­mark­nads­de­par­te­men­tet) 10 tidi­gare 12 § upp­hävd genom 2010:1241. 11 tidi­gare 15 § upp­hävd genom 2010:1241. 12 tidi­gare 16 § upp­hävd genom 2010:1241. 3