SFS 2007:198 Lag om änd­ring i lagen (1988:1465) om ersätt­ning och ledig­het för när­stå­en­de­vård

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling sfs 2007:198 lag om änd­ring i lagen (1988:1465) om ersätt­ning och ledig­het för när­stå­en­de­vård; utfär­dad den 26 april 2007. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs att 17 § lagen (1988:1465) om ersätt­ning och ledig­het för när­stå­en­de­vård skall ha föl­jande lydelse. 17 §2 för­säk­rings­kas­san skall besluta om åter­be­tal­ning av ersätt­ning, om den som mot­ta­git ersätt­ning genom orik­tiga upp­gif­ter eller genom under­lå­ten­het att full­göra en uppgifts-​​ eller anmäl­nings­skyl­dig­het eller på något annat sätt har för­or­sa­kat att ersätt­ning har läm­nats fel­ak­tigt eller läm­nats med för högt belopp. det­samma gäl­ler om ersätt­ning i annat fall har läm­nats fel­ak­tigt eller med för högt belopp och mot­ta­ga­ren skä­li­gen borde ha insett detta. om det finns sär­skilda skäl, får för­säk­rings­kas­san helt eller del­vis efterge belopp som skall åter­be­ta­las. om åter­be­tal­nings­skyl­dig­het har ålagts någon enligt första styc­ket, får för­säk­rings­kas­san vid senare utbe­tal­ning till denne hålla inne ett skä­ligt belopp i avräk­ning på vad som har utgetts för myc­ket. avdrag på en ersätt­ning enligt denna lag får vidare göras om någon enligt beslut av för­säk­rings­kas­san eller pre­mie­pen­sions­myn­dig­he­ten är åter­be­tal­nings­skyl­dig för en ersätt­ning som har utgetts på grund av en annan för­fatt­ning. har avdrag gjorts med anled­ning av beslut om åter­be­tal­nings­skyl­dig­het av pre­mie­pen­sion skall det avdragna belop­pet över­läm­nas till pre­mie­pen­sions­myn­dig­he­ten. om en per­son som har befun­nits åter­be­tal­nings­skyl­dig enligt första styc­ket har träf­fat avtal med för­säk­rings­kas­san om en avbe­tal­nings­plan eller har med­getts anstånd med betal­ningen av det åter­krävda belop­pet, skall ränta tas ut på belop­pet. rän­tan skall tas ut efter en rän­te­sats som vid varje tid­punkt över­sti­ger sta­tens utlå­nings­ränta med två pro­cen­ten­he­ter. rän­tan skall beräk­nas från den dag då avta­let om avbe­tal­nings­pla­nen träf­fa­des eller anstånd med­gavs, dock inte för tid innan åter­kra­vet för­fal­lit till betal­ning. om ett belopp som har åter­krävts enligt första styc­ket inte beta­las i rätt tid, skall dröjsmåls­ränta tas ut på belop­pet. för uttag av dröjsmåls­ränta gäl­ler i tillämp­liga delar rän­te­la­gen (1975:635). om det finns sär­skilda skäl, får för­säk­rings­kas­san helt eller del­vis efterge kra­vet på ränta enligt fjärde och femte styc­kena. utkom från tryc­ket den 9 maj 2007 1 2 prop. 2006/07:49, bet. 2006/07:sfu6, rskr. 2006/07:134. senaste lydelse 2004:818. 1 sfs 2007:198 1. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2007. 2. de nya bestäm­mel­serna tilläm­pas första gången på sådana åter­krav som har beslu­tats av för­säk­rings­kas­san efter ikraft­trä­dan­det. på rege­ring­ens väg­nar cristina hus­mark pehrs­son kjell rem­p­ler (soci­al­de­par­te­men­tet) 2 thom­son fakta, tel. 08-​587 671 00 elan­ders, väl­lingby 2007