SFS 2009:992 Lag om änd­ring i lagen (1988:1465) om ersätt­ning och ledig­het för när­stå­en­de­vård

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling sfs 2009:992 lag om änd­ring i lagen (1988:1465) om ersätt­ning och ledig­het för när­stå­en­de­vård; utfär­dad den 22 okto­ber 2009. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs att 17 § lagen (1988:1465) om ersätt­ning och ledig­het för när­stå­en­de­vård ska ha föl­jande lydelse. 17 §2 för­säk­rings­kas­san ska besluta om åter­be­tal­ning av ersätt­ning, om den som mot­ta­git ersätt­ning genom orik­tiga upp­gif­ter eller genom under­lå­ten­het att full­göra en uppgifts-​​ eller anmäl­nings­skyl­dig­het eller på något annat sätt har för­or­sa­kat att ersätt­ning har läm­nats fel­ak­tigt eller läm­nats med för högt belopp. det­samma gäl­ler om ersätt­ning i annat fall har läm­nats fel­ak­tigt eller med för högt belopp och mot­ta­ga­ren skä­li­gen borde ha insett detta. om det finns sär­skilda skäl, får för­säk­rings­kas­san helt eller del­vis efterge belopp som ska åter­be­ta­las. om åter­be­tal­nings­skyl­dig­het har ålagts någon enligt första styc­ket, får för­säk­rings­kas­san vid senare utbe­tal­ning till denne hålla inne ett skä­ligt belopp i avräk­ning på vad som har utgetts för myc­ket. avdrag på en ersätt­ning enligt denna lag får vidare göras om någon enligt beslut av för­säk­rings­kas­san är åter­be­tal­nings­skyl­dig för en ersätt­ning som har utgetts på grund av en annan för­fatt­ning. om en per­son som har befun­nits åter­be­tal­nings­skyl­dig enligt första styc­ket har träf­fat avtal med för­säk­rings­kas­san om en avbe­tal­nings­plan eller har med­getts anstånd med betal­ningen av det åter­krävda belop­pet, ska ränta tas ut på belop­pet. rän­tan ska tas ut efter en rän­te­sats som vid varje tid­punkt över­sti­ger sta­tens utlå­nings­ränta med två pro­cen­ten­he­ter. rän­tan ska beräk­nas från den dag då avta­let om avbe­tal­nings­pla­nen träf­fa­des eller anstånd med­gavs, dock inte för tid innan åter­kra­vet för­fal­lit till betal­ning. om ett belopp som har åter­krävts enligt första styc­ket inte beta­las i rätt tid, ska dröjsmåls­ränta tas ut på belop­pet. för uttag av dröjsmåls­ränta gäl­ler i tillämp­liga delar rän­te­la­gen (1975:635). om det finns sär­skilda skäl, får för­säk­rings­kas­san helt eller del­vis efterge kra­vet på ränta enligt fjärde och femte styc­kena. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010. utkom från tryc­ket den 3 novem­ber 2009 1 2 prop. 2008/09:202, bet. 2009/10:sfu3, rskr. 2009/10:4. senaste lydelse 2007:198. 1 sfs 2009:992 2. under åren 2010 och 2011 ska de äldre bestäm­mel­serna fort­fa­rande gälla. det som sägs om pre­mie­pen­sions­myn­dig­he­ten ska där­vid i stäl­let gälla pen­sions­myn­dig­he­ten. på rege­ring­ens väg­nar cristina hus­mark pehrs­son kjell rem­p­ler (soci­al­de­par­te­men­tet) 2 thom­son reu­ters pro­fes­sio­nal ab, tel. 08-​587 671 00 edita västra aros, väs­terås 2009