SFS 1991:1047

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

sfs 1991:1047 lag utkom från trycket 0111 sjukiöll^ den 28 juni 199 1 utfärdad den 13 juni 1991. enligt riksdagens beslut' föreskrivs följande. inledande bestämmelser 1 § en arbetstagare har enligt vad som följer av denna lag rätt att vid sjukdom behålla lön och andra anställningsförmåner (sjuklön). lagen inskränker inte den rätt till sjuklön som kan finnas enligt någon annan lag. 2 § ett avtal som innebär att arbetstagarens rättigheter enligt denna lag upphävs eller inskränks är ogiltigt i den delen. utan hinder av första stycket får avvikelser göfas från 8 § andra stycket och 9 § genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en sådan central arbetstagarorganisation som avses i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. den närmare beräkningen av sjuklönens storlek enligt 6 § får också bestämmas på det sättet: en arbetsgivare som är bunden av ett sådant kollektivavtal får tillämpa avta let även på arbetstagare som inte tillhör den avtalsslutande arbetstagaror ganisationen, under förutsättning att de sysselsätts i arbete som avses med avtalet och inte omfattas av något annat tillämpligt kollektivavtal. förutsättningar för rätt till sjuklön 3 § arbetstagarens rätt till sjuklön gäller från och med den första dagen av anställningstiden. är den avtalade anställningstiden kortare än en må nad inträder dock rätten till sjuklön endast om arbetstagaren tillträtt anställningen och därefter varit anställd fjorton kalenderdagar i följd. dag då arbetstagaren varit frånvarande utan giltigt skäl m edräknas inte. om en arbetstagare anställs på nytt av samma arbetsgivare inom fjorton kalenderdagar från det att den föregående anställningen upphörde, skäll denna oavsett avbrottet medräknas vid beräkning av kvalifikationstiden i första stycket andra meningen. 1786 ' f rop. 1990/91: i 81. sfu 18. rskr. 372. ¬ 4 § sjuklön utges vid sjukdom som , sätter ned arbetsförmågan. med sfs 1991:1047 sjukdom jämställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga som orsakats av sjukdom för vilken utgetts sjuklön enligt denna lag eller sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1976:380) om arbetsskade försäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller motsva rande äldre lagstiftning och som fortfarande kvarstår efter det att sjukdo men upphört. vid bedömande av om och i vilken utsträckning arbetsförmågan är nedsatt skall särskilt beaktas om arbetstagaren på grund av sjukdo men är helt eller de lvis förhindrad att utföra sitt vanlig a eller därmed jämförligt arbete, 5 § en arbetsgivare är inte skyldig att utge sjuklön om arbetstagaren 1. ådragit sig sjukdomen vid uppsåtligt brott som han har dömts för genom dom som har vunni t laga kraft, eller 2. medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilsele dande uppgift angående något förhållande som är av betydelse för rätten till sjuklön. sjuklönens storlek 6 § sjuklönen utgör följande andel av den lön och andra anställningsför måner som arbetstagaren gått miste om till följd av nedsättningen i arbets förmågan under sjuklöneperioden enligt 7 §, nämligen 1. 75 pro cent för de första tre dagarna med sjuklön i varje sjukperiod, dock med undantag som anges i 15 §, och 2. 90 procent för tid därefter. vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall ersättning som utges till arbetstagaren på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring, som åtnjuts enligt grunder som fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarkna dens huvudorganisationer, anses som sjukl ön från arbetsgivaren. om ar betstagaren har mer än en anställning får varje arbetsgivare i skälig omfatt ning tillgodoräkna sig sådan ersättning som sjuklön. att sjuklönens storlek kan begränsas framgår av bestämmelserna i 8 §. sjuklöneperioden 7 § sjuklöneperioden omfattar den första dag arbetstagarens arbetsför måga är nedsatt på grund av sjukdom och de därpå följande tretton kalenderdagarna i sjuk perioden. en sjuklöneperiod börjar inte om ar bets tagaren inte avhåller sig från arbete åt arbetsgivaren. en sjukl öneperiod som börjat löpa bryts om anställningen upphör. som sjukperiod anses sådan tid under vilken arbetstagaren i oavbrut en följd lider av sjukdom som avses i 4 §. sjukanmälan m.m. 8 § sjuklön skall inte avse mistade förmåner under tid innan ar betsgiva ren fått anmälan om sjukdomsfallet. sjuklönen skall dock avse sådana förmåner från och m ed den dag då sjukdomsfallet inträffade, om arbetsta- 1787 ¬ sfs 1991:1047 garen varit förhindrad att göra anmälan och sådan gjorts omedelbart efter det att hindret upphört. arbetsgivaren är skyldig att utge sjuklön för mistade förmåner under tid från och med den sjunde kalenderdagen efter dagen for sjukanmälan endast om arbetstagaren styrker nedsättningen av arbetsförmågan under denna tid genom intyg av läkare eller tandläkare. intyget behöver inte innehålla närmare uppgift om vilken sjukdom arbetstagaren lider av. om sjuklön utges for mistade förmåner under tid före anmälan skall den första ersättningsdagen anses som sjukanmälningsdag. finns det ett beslut enligt 10§ är arbetsgivaren inte skyldig att utge sjuklön om arbetstagaren inte iakttar vad som har ålagts honom i beslutet. 9 § arbetstagaren skall lämna arbetsgivaren en skriftlig försäkran om att han har varit sjuk och i vilken omfattning som hans arbetsförmåga varit nedsatt på grund av sjukdomen. försäkran behöver inte innehålla närmare uppgift om sjukdomen. arbetsgivaren är inte skyldig att betala ut sjuk lönen innan arbetstagaren har lämnat försäkran. 10 § den allmänna försäkringskassan skall, under förutsättning att det finns särskilda skäl som talar för det, självmant eller på f ramställning av arbetsgivaren ålägga arbetstagaren att genom intyg av läkare eller tandlä kare styrka nedsättningen av arbetsförmågan 1. från och med en tidigare dag än sjunde kalenderdagen efter sjukan- mälningsdagen i en pågåend e sjukperiod, eller 2. från och med den första dagen av varje kommande sjukperiod. ett beslut enligt första stycket 2 får inte avse längre tid än ett år. ett beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet eller bestäms av en domstol som prövar beslutet. 11 § den allmänna försäkringskassan får företa sjukkontroll under sjuk löneperioden genom att 1. göra förfrågan hos arbetstagaren, hans arbetsgivare, läkare eller någon annan som kan antas kunna lämna behövliga uppgifter, och 2. besöka arbetstagaren. anmälnings- och uppgiftsskyldighet for arbetsgivare 12 § arbetsgivaren skall till den allmänna försäkringskassan anmäla sjukdomsfall som har gett arbetstagare hos honom rätt till sjuklön, om sjukperioden och anställningen fortsätter efter sjuklöneperiodens utgång. anmälan skall göras inom sju kalenderdagar från denna tidpunkt. arbetsgivaren skall vidare lämna uppgift om sjukdomsfall som har gett arbetstagare hos honom rätt till sjuklön. en sådan uppgift skall lämnas skriftligen till riksförsäkringsverket. regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket får föreskriva att uppgifter i stället skall lämnas till försäkringskassan samt att uppgifterna får lämnas med hjälp av automatisk databehandling. uppgift som avses i detta stycke skall lämnas senast vid utgången av den kalendermånad som följer efter den under vilken sjuklöneperioden löpte ut. 1788 .il ¬ .-i;..'' om anmälningsskyldighet vid inträf fad arbetsskada finns föreskrifter i sfs 1991:1047 lagen (1976; 380) om arbetsskadeforsäkring. - särskilda bestämmelser i fråga om arbetstagare med omfattande korttidsfrånvaro 13 § den allmänna försäkringskassan kan, efter skrift lig ansökan av en arbetstagare som är inskriven hos kassan, besluta att 15 och 16 §§ skall tillämpas på arbetsta garen och dennes arbetsg ivare. ett sådant beslut får meddelas endast om arbetstagaren lider av sjukdom som kan antas medfö ra ett större antal sjukperioder med rätt till sjuklön under en tolvmåna- dersperiod. ett beslut enligt första stycket avser arbetstagarens samtliga anställning ar och gäller från och med den kalendermånad då arbetsgivaren delgavs beslutet eller från och med den senare kalendermånad som anges i det. om arbetstagaren har flera an ställningar skall vad som sä gs i för sta meningen gälla hos varje arbetsgivare för sig. beslutet gäller till och med den dag som anges i beslut et. beslutet skall upphävas om villkoret enligt första stycket andra meningen inte längre är uppfyllt. om beslutet upphävs skall försäk ringskassan på lä mpligt sätt underrätta arbetsgivaren om detta. 14 § en arbetstagar e som har gjort ansökan enligt 13 § är skyldig att genomgå undersökning av läkare eller tandläkare och att ge in utlåtande över undersökningen, om försäkringskassan finner att det behövs för ären dets bedömning. för arbetstagarens utgifter för undersökningen och för utlåtande över undersökningen lämnas ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring i enlighet med vad reg ering en eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket föreskri ver. 15 § om ett beslut enligt 13 § gäller för arbetsgivaren utgör arbetstaga rens sjuklön, med avvikelse från vad s om föreskrivs i 6 § första stycket 1, 90 procent av den lön och andra anställningsfö rmåner som arbetstagaren gått miste om till f öljd av nedsättn ingen i arb etsförmågan under sjuklöne perioden enligt 7 §. föreskriften i 6 § andra styc ket skall tillämpas även i fråg a om sjuklö n enligt denna para graf. 16 § en arbetsgivare hos vilk en ett beslut enligt 13 § gäller har rätt till ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäk ring för de kostnader för sjuklön som han har haft f ör arbetstagaren enligt denna lag. utbetalning görs av den allmänna försäkringskassan efter skriftlig ansö kan av arbetgivaren. ersättning får inte lämnas for längre tid tillbaka än tolv månader före ansökningsmånaden. försäkring mot kostnader for sjuklön 17 § en arbetsgivare vars samm anlagda lönekostnader under ett kalen derår inte beräknas öv erstiga 60 gån ger det för året gällan de basbeloppet 1789 ¬ , • li r- r- sfs 1991:1047 enligt 1 k ap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring kan försäkra sig hos den allmänna försäkringskassan för kostnader för sjuklön enligt denna lag. vid beräkningen av de sammanlagda lönekostnaderna bortses från avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och lagen (1982:423) om allmän löneavgift samt skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. regeringen föreskriver närmare villkor för försäkringen. 1790 tystnadsplikt 18 § den som i en arbe tsgivares personaladministrativa verksamhet ge nom intyg av läkare eller tandläkare, vilket har lämnats arbetsgivaren på grund av denna lag, eller genom försäkran som avses i 9 § fått kännedom om en enskilds hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt får inte obehörigen röja vad han sålunda fått veta. föreskriften i första stycket medför inte någon inskränkning i den skyl dighet att lämna uppgifter som följer av lag eller förordning. i det allmännas verksamhet tillämpas i stället föreskrifterna i sekretess lagen (1980:100). ansvar 19 § en arbetsgivare som inte fullgör sin skyldighet enligt 12 § döms till böter. om ansvar för den som bryter mot 18 § första stycket finns föreskrifter i brottsbalken. ersättning från försäkringskassan vid tvist om sjuklön 20 § om tvist har uppkommit om arbetstagarens rätt till sjuklön och tvisten gäller huruvida arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom eller nedsättningens omfattning, kan den allmänna försäkringskassa hos vilken a rbetstagaren är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han hade uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4§ lagen (1962:381) om allmän försäkring, efter skriftlig ansökan av arbetstagaren, besluta att ersättning för tid som den omtvistade sjuklönen avser skall utges från sjukförsäkring en enligt lagen om allmän försäkring. 21 § ersättning enligt 20 § lämnas, om det finns sannolika skäl för att arbetstagaren har rätt till den begärda sjuklönen eller del därav och fordran är obetald och förfallen till betalning. ersättning lämnas inte för sjuklön- som har förfallit till betalning tidigare än tre månader före ansökningsmå naden. 22 § ersättning enligt 20 § lämnas inte om staten svarar för arbetstaga rens fordran hos arbetsgivaren enligt lagen (197 0:741) om statlig lönega ranti vid k onkurs. 23 § ersättning enligt 20 § lämnas med skäligt belopp, dock med högst ett belopp som för dag utgör en trehundrasextiofemtedel av 90 procent av ¬ en sjukpenninggrundande inkomst som uppgår ti ll sju och en halv gå nger sfs 1991:1047 basbeloppet. 24 § i den utsträckning som ersättning enligt 20 § har utbetalats inträder försäkringskassan i arbetstagarens rätt enligt denna lag mot arbetsgivaren. om arbetstagaren har mottagit ersättning enligt 20 § och därefter har erhållit den omtvistade sjuklönen eller del därav, skall ersättningen i motsvarande utsträckning återbetalas. försäkringskassans handläggning 25 § ärenden enligt 10, 13, 14, 16 och 20 §§ samt 24 § andra stycket och 27 § andra stycket prövas av den allmänna försäkringskassa hos vilken arbetstagaren är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han hade uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 § lagen (1962; 381) om allmän försäkring. är arbetstagaren inte inskriven och skulle han inte heller under nämnda förutsättning ha varit inskriven hos en försäkringskassa, skall ärendet handläggas av den kassa inom vars område arbetsgivaren ä r registrerad hos skattemyndighet för inbetalning och redovisning av arbetstagares skatt. om arbetsgivaren inte är registrerad enligt vad som nu sagts, prövas frågan av den försäkringskassa inom vars område arbetsgivaren är bosatt. 1 övriga fall görs prövningen av stockholms läns allmänna försäkringskassa. behörig att ta emot anmälningar och uppgifter från arbetsgivaren enligt 12 § och att handlägga ärenden om försäkring enligt 17 § är den försäk ringskassa som avses i första stycket andra meningen. om arbet sgivaren inte är registrerad enligt vad som sägs där, tillämpas första stycket tredje och fjärde meningarna. den behöriga försäkringskassan får uppdra åt en annan försäkringskassa att handlägga ärenden enl igt 10, 13, 14 , 16, 17 och 20 §§ samt 24 § andra stycket och 27 § andra stycket. 26 § i fråg a om försäkringskassa ns handläggning av ärenden enligt 10, 11, 13, 14, 16, 17 och 20 §§ samt 24 § andra stycket och 27 § andra stycket tillämpas följande föreskrifter i lagen (1962:381) om allmän försäkring: 18 kap. 2 § om riksför säkringsverkets tillsyn, 20 kap. 2 a § om proviso riskt beslut, 20 kap. 4 § om återbetalningsskyldighet, 20 kap. 5 § om preskription, 20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om överlåtelse, 20 kap. 8 och 9 §§ om uppg iftsskyldighet, 20 kap. 9 a § om undantag fr ån sekretess. bestämmelser om rättegången m. m. 27 § mål mellan arbetstagare och arbetsgivare om tillämpning av denna lag handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegå ngen i arbetstvister. i tvist om rätt till sjuklön skall den allmänna försäkringskassan på begäran av arbetsgiva re, arbetstagare, arbetstagarorganisation eller dom stol yttra sig huruvida arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom eller om nedsättnin gcns omfattning. 1791 ¬ sfs 1991:1047 28 § de föreskrifter om omprövning och ändring av försäkringskassans, beslut som finns i 20 kap. 10 och 10 a §§ lagen (1962:381) om allmäil försäkring skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om beslut enligt 10 eller 13 §, 14 § andra meningen, 16, 17 eller 20 § eller 24 § andra stycket, samt beslut att inte avge yttrande enligt 27 § andra stycket. vidare skall föreskrifterna i 20 kap. 11 —13 §§ samma lag om överkla gande av försäkringskassas eller domstols beslut tillämpas på motsvarande sätt i fråga om beslut enligt 10 § första stycket 2, 13 §, 14 § andra meningen, 16 eller 20 § eller 24 § andra stycket, samt beslut enligt 17 §, om beslutet innebär att arbetsgivaren inte får teckna försäkring. i övrigt får försäkringskassans beslut enligt denna lag inte överklagas. denna lag träder i kraft den 1 j anuari 1992 och tillämpas i fråga om sjukdomsfall som inträffar efter ikraftträdandet. på regeringens vägnar ingvar carlsson ingela thalén (socialdepartementet) ¬