SFS 1998:209 Lag om rätt till ledig­het av träng­ande famil­jeskäl

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag om rätt till ledig­het av träng­ande famil­jeskäl; utfär­dad den 7 maj 1998. enligt riks­da­gens beslut1 föreskrivs2 föl­jande. rätt till ledig­het 1 § en arbets­ta­gare har rätt till ledig­het från sin anställ­ning av träng­ande famil­jeskäl som har sam­band med sjuk­dom eller olycks­fall och som gör arbets­ta­ga­rens ome­del­bara när­varo abso­lut nöd­vän­dig. 2 § ett avtal som inne­bär att arbets­ta­ga­rens rät­tig­he­ter enligt denna lag inskränks är ogil­tigt i den delen. genom ett kol­lek­tivav­tal som på arbets­ta­gar­si­dan har slu­tits eller god­känts av en sådan cen­tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion som avses i lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet får dock rät­ten till ledig­het begrän­sas till ett visst antal dagar om året, till ett visst antal dagar för varje till­fälle eller till båda­dera. en arbets­gi­vare som är bun­den av ett kol­lek­tivav­tal enligt andra styc­ket får tillämpa avta­let även på en arbets­ta­gare som inte är med­lem av den avtals­slu­tande orga­ni­sa­tio­nen men sys­sel­sätts i arbete som avses med avta­let och inte omfat­tas av något annat tillämp­ligt kol­lek­tivav­tal. anställ­nings­skydd 3 § en arbets­ta­gare får inte sägas upp eller avske­das enbart på grund av att arbets­ta­ga­ren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledig­het enligt denna lag. om arbets­ta­ga­ren ändå sägs upp eller avske­das skall upp­säg­ningen eller avske­dan­det ogil­tig­för­kla­ras, om arbets­ta­ga­ren begär det. 4 § en arbets­ta­gare som begär eller tar i anspråk sin rätt till ledig­het enligt denna lag är inte skyl­dig att enbart av detta skäl godta 1. några andra mins­kade anställ­nings­för­må­ner eller för­säm­rade arbets­vill­kor än sådana som är en nöd­vän­dig följd av ledig­he­ten, eller sfs 1998:209 utkom från tryc­ket den 19 maj 1998 prop. 1997/98:81, bet. 1997/98:au13, rskr. 1997/98:206. jfr rådets direk­tiv 96/34/eg av den 3 juni 1996 om ramav­ta­let om för­äld­ra­le­dig­het, under­teck­nat av unice, ceep och efs (egt nr l 145, 3.6.1996, s. 4, celex 396l0034). 2 1 479 sfs 1998:209 2. någon annan ompla­ce­ring än en som kan genom­fö­ras inom ramen för anställ­nings­av­ta­let och som är en nöd­vän­dig följd av ledig­he­ten. ska­de­stånd 5 § en arbets­gi­vare som bry­ter mot denna lag skall betala ersätt­ning för den skada som upp­kom­mer. ska­de­stån­det kan avse både ersätt­ning för den för­lust som upp­kom­mer och ersätt­ning för den kränk­ning som lag­brot­tet inne­bär. om det är skä­ligt kan ska­de­stån­det mins­kas eller helt falla bort. rät­te­gång 6 § mål om tillämp­ning av denna lag hand­läggs enligt lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter. förs talan med anled­ning av upp­säg­ning eller avske­dande tilläm­pas 34, 35 och 37 §§, 38 § andra styc­ket andra meningen, 39-42 §§ samt 43 § första styc­ket andra meningen och andra styc­ket lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd. i fråga om annan talan tilläm­pas 64-66 och 68 §§ lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet. denna lag trä­der i kraft den 3 juni 1998. på rege­ring­ens väg­nar göran pers­son ulrica mes­sing (arbets­mark­nads­de­par­te­men­tet) 480