SFS 2018:1472 Lag om ent­re­pre­nör­s­an­svar för löne­ford­ringar

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

1 svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om ent­re­pre­nör­s­an­svar för löne­ford­ringar utfär­dad den 28 juni 2018 enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs föl­jande. tillämp­nings­om­råde 1 § denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om en ent­re­pre­nörs ansvar för lön till en arbets­ta­gare hos en unde­rent­re­pre­nör. 2 § ansva­ret enligt denna lag gäl­ler vid en bygg- och anläggningsverksam-​ het i sve­rige, vid vil­ken en bygg­nad eller en anlägg­ning upp­förs, sätts i stånd, under­hålls, byggs om eller rivs. defi­ni­tio­ner 3 § i denna lag avses med 1. huvu­dent­re­pre­nör: den ent­re­pre­nör som enligt ett avtal med den ursprung­liga bestäl­la­ren av ent­re­pre­na­den ansva­rar för att det arbete som omfat­tas av avta­let blir utfört, om inte ent­re­pre­nö­ren i stäl­let är att anse som upp­drags­gi­vare, 2. upp­drags­gi­vare: den ent­re­pre­nör som har anli­tat arbets­gi­va­ren, där arbets­ta­ga­ren vars löne­ford­ran ansva­ret gäl­ler är eller har varit anställd, som unde­rent­re­pre­nör för att utföra arbete som omfat­tas av avta­let mel­lan huvu­dent­re­pre­nö­ren och den ursprung­liga bestäl­la­ren, och 3. ent­re­pre­na­den: det arbete som omfat­tas av avta­let mel­lan huvud-​ ent­re­pre­nö­ren och den ursprung­liga bestäl­la­ren. möj­lig­het till regle­ring i avtal 4 § ett avtal är ogil­tigt i den utsträck­ning det inskrän­ker arbets­ta­ga­rens rät­tig­he­ter enligt denna lag, om inte annat föl­jer av 5 §. 5 § lagens bestäm­mel­ser gäl­ler inte för en upp­drags­gi­vare eller en huvu­dent­re­pre­nör om upp­drags­gi­va­ren är bun­den av ett kol­lek­tivav­tal som 1. har slu­tits eller god­känts av en cen­tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, 2. regle­rar ansva­ret för arbets­ta­ga­res löne­ford­ringar i ent­re­pre­nad­ked­jor, 3. inne­bär ett skydd som för arbets­ta­ga­ren i det enskilda fal­let är lik­vär­digt med skyd­det enligt lagen, och 4. är för­en­ligt med euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/67/eu av den 15 maj 2014 om tillämp­ning av direk­tiv 96/71/eg om utsta­tio­ne­ring av arbets­ta­gare i sam­band med till­han­da­hål­lande av tjäns­ter och om änd­ring av för­ord­ning (eu) nr 1024/2012 om admi­nist­ra­tivt sam­ar­bete genom 1 prop. 2017/18:214, bet. 2017/18:au14, rskr. 2017/18:428. sfs 2018:1472 pub­li­ce­rad den 10 juli 2018 2 sfs infor­ma­tions­sy­ste­met för den inre mark­na­den (imi-​förordningen), i den ursprung­liga lydel­sen. lagens bestäm­mel­ser gäl­ler inte hel­ler för en huvu­dent­re­pre­nör som är bun­den av ett sådant kol­lek­tivav­tal. 6 § bestäm­mel­serna om invänd­ningar, regress och huvu­dent­re­pre­nö­rens skyl­dig­het att med­dela upp­drags­gi­va­ren i 15–17 §§ gäl­ler inte om något annat föl­jer av avtal, av praxis som har utbil­dats mel­lan par­terna eller av han­dels­bruk eller någon annan sed­vänja som måste anses bin­dande för par­terna. upp­drags­gi­va­rens ansvar 7 § en upp­drags­gi­vare, som har under­rät­tats om att den som är eller har varit anli­tad för att genom­föra ett ent­re­pre­na­dav­tal inte har beta­lat lön till en arbets­ta­gare, ansva­rar för löne­ford­ran under de för­ut­sätt­ningar som anges i 10, 11, 13 och 14 §§. huvu­dent­re­pre­nö­rens ansvar 8 § huvu­dent­re­pre­nö­ren ansva­rar för betal­ning av löne­ford­ran under de för­ut­sätt­ningar som anges i 9–14 §§, om 1. upp­drags­gi­va­ren inte beta­lar inom fjor­ton helg­fria var­da­gar från det att upp­drags­gi­va­ren har fått en under­rät­telse om löne­ford­ran i enlig­het med 11 §, eller 2. upp­drags­gi­va­ren inte kan nås för en under­rät­telse, trots att arbets-​ taga­ren, eller en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion som arbets­ta­ga­ren är med­lem i, har begärt infor­ma­tion av huvu­dent­re­pre­nö­ren om upp­drags­gi­va­ren enligt 18 §. 9 § för att huvu­dent­re­pre­nö­ren ska bli ansva­rig enligt 8 § 1 krävs att arbets­ta­ga­ren, eller en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion som arbets­ta­ga­ren är med­lem i, under­rät­tar huvu­dent­re­pre­nö­ren i enlig­het med 11 och 12 §§ om löne- ford­ran inom sex måna­der från det att upp­drags­gi­va­ren under­rät­ta­des. när betal­nings­an­svar inträ­der 10 § betal­nings­an­svar inträ­der sju helg­fria var­da­gar efter det att den som ansva­ret avser har fått en under­rät­telse i enlig­het med 11 och 12 §§ om löne- ford­ran från arbets­ta­ga­ren eller från en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion som arbets-​ taga­ren är med­lem i. under­rät­tel­sens form och inne­håll 11 § en under­rät­telse om en löne­ford­ran ska vara skrift­lig och inne­hålla föl­jande upp­gif­ter: 1. arbets­ta­ga­rens namn, 2. den obe­talda löne­ford­rans stor­lek, 3. respek­tive löne­be­lopps för­fal­lo­dag, 4. det arbete och den tids­pe­riod som löne­ford­ran avser, 5. när krav på betal­ning har fram­ställts mot arbets­gi­va­ren eller var­för detta inte har skett, 6. hur betal­ningen kan göras, och 7. arbets­gi­va­ren och, om upp­gif­terna är till­gäng­liga, den­nes namn och kon­takt­upp­gif­ter. 2018:1472 3 sfs 12 § av en under­rät­telse till huvu­dent­re­pre­nö­ren ska dess­utom föl­jande framgå: 1. att upp­drags­gi­va­ren har under­rät­tats om löne­ford­ran, eller var­för detta inte har skett, och 2. upp­drags­gi­va­rens namn och kon­takt­upp­gif­ter, om upp­gif­terna är till- gäng­liga. vilka löne­ford­ringar ansva­ret omfat­tar 13 § ansva­ret omfat­tar löne­ford­ringar som har för­fal­lit till betal­ning och som avser arbets­ta­ga­rens arbete för arbets­gi­va­rens räk­ning i ent­re­pre­na­den. ansva­ret gäl­ler inte löne­ford­ringar som arbets­ta­ga­ren har fått ersätt­ning för på annat sätt. 14 § en upp­drags­gi­vares ansvar omfat­tar inte löne­ford­ringar som har för­fal­lit till betal­ning mer än tre måna­der före det att upp­drags­gi­va­ren fick en under­rät­telse enligt 11 §. en huvu­dent­re­pre­nörs ansvar omfat­tar inte löne­ford­ringar som har för- fal­lit till betal­ning mer än tre måna­der före det att upp­drags­gi­va­ren under-​ rät­ta­des i fall enligt 8 § 1 eller före det att huvu­dent­re­pre­nö­ren under­rät­ta­des i fall enligt 8 § 2. invänd­ningar 15 § en upp­drags­gi­vare eller en huvu­dent­re­pre­nör får mot en arbets­ta­ga­res krav på betal­ning enligt denna lag fram­ställa samma invänd­ningar som arbets­gi­va­ren får göra. regress 16 § arbets­gi­va­ren ska ersätta en huvu­dent­re­pre­nör eller en uppdrags-​ givare som har beta­lat en löne­ford­ran enligt denna lag. mot­sva­rande skyldig-​ het gäl­ler även för en upp­drags­gi­vare i för­hål­lande till en huvu­dent­re­pre­nör. arbets­gi­va­rens eller upp­drags­gi­va­rens ansvar enligt första styc­ket om- fat­tar även skatt och avgif­ter till det all­männa. huvu­dent­re­pre­nö­rens skyl­dig­het att med­dela upp­drags­gi­va­ren 17 § en huvu­dent­re­pre­nör som har under­rät­tats om en löne­ford­ran efter det att upp­drags­gi­va­ren inte har beta­lat enligt 8 § 1 ska inom sju helg­fria var­da­gar från det att huvu­dent­re­pre­nö­ren fick under­rät­tel­sen över­lämna eller sända ett med­de­lande till upp­drags­gi­va­ren om detta på ett ända­måls­en­ligt sätt. en huvu­dent­re­pre­nör som inte gör detta har inte någon regress­rätt mot upp­drags­gi­va­ren. arbets­ta­ga­rens rätt till infor­ma­tion 18 § en arbets­gi­vare, en upp­drags­gi­vare och en huvu­dent­re­pre­nör är skyl­dig att på begä­ran antingen av en arbets­ta­gare som inte har fått lön enligt en löne­ford­ran som har för­fal­lit till betal­ning eller av en arbetstagar-​ orga­ni­sa­tion som arbets­ta­ga­ren är med­lem i över­lämna eller sända föl­jande infor­ma­tion om övriga aktö­rer som omfat­tas av infor­ma­tions­skyl­dig­he­ten: 1. namn, 2. kon­takt­upp­gif­ter, och 3. orga­ni­sa­tions­num­mer, per­son­num­mer, sam­ord­nings­num­mer eller mot- sva­rande regi­stre­rings­num­mer, om ett sådant num­mer finns. 2018:1472 4 sfs den infor­ma­tions­skyl­dige ska över­lämna eller sända infor­ma­tio­nen på ett ända­måls­en­ligt sätt till den som har begärt den senast fem helg­fria var­da­gar från det att denne har fått en skrift­lig begä­ran om infor­ma­tion. ska­de­stånd 19 § en arbets­gi­vare, en upp­drags­gi­vare och en huvu­dent­re­pre­nör som bry­ter mot 18 § ska betala ska­de­stånd till arbets­ta­ga­ren för den för­lust som upp­kom­mer och för den kränk­ning som lag­brot­tet inne­bär. om det är skä­ligt får ska­de­stån­det sät­tas ned eller helt falla bort. rät­te­gång 20 § mål mel­lan en arbets­ta­gare på den ena sidan och en arbets­gi­vare, en upp­drags­gi­vare eller en huvu­dent­re­pre­nör på den andra sidan om tillämp-​ ningen av denna lag ska hand­läg­gas enligt lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter. i sådana mål ska upp­drags­gi­va­ren och huvu­dent­re­pre­nö­ren anses som arbets­gi­vare. arbets­ta­ga­ren ska anses som arbets­ta­gare hos upp­drags­gi­va­ren eller huvu­dent­re­pre­nö­ren. detta gäl­ler också när reg­lerna om tviste-​ för­hand­ling i lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet tilläm­pas. ett mål som avses i första styc­ket får tas upp av svensk dom­stol även när det rör en utsta­tio­ne­rad arbets­ta­ga­res krav. en utsta­tio­ne­rad arbets­ta­ga­res talan vid tings­rätt får föras vid tings­rät­ten i ort där arbets­ta­ga­ren är eller har varit utsta­tio­ne­rad. 21 § i mål som avses i 20 § första styc­ket tilläm­pas 64 § första styc­ket, 65 och 66 §§ lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet när det gäl­ler den tid inom vil­ken för­hand­ling ska begä­ras eller talan väc­kas. om någon för­hand­ling inte begärs eller talan inte väcks inom den före­skrivna tiden, är rät­ten till för­hand­ling respek­tive talan för­lo­rad. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019. 2. bestäm­mel­serna i denna lag tilläm­pas inte på ford­ringar till följd av ent­re­pre­na­dav­tal som den ursprung­liga bestäl­la­ren av ent­re­pre­na­den har ingått före ikraft­trä­dan­det. på rege­ring­ens väg­nar mar­got wall­ström annika strand­häll (arbets­mark­nads­de­par­te­men­tet) 2018:1472