Lag (1969:93) om begräns­ning av sam­hälls­stöd vid arbets­kon­flikt

1 §   Denna lag äger tillämp­ning i den mån sär­skild före­skrift därom med­de­las i lag eller annan för­fatt­ning eller i beslut av Konungen om bidrag åt arbets­lösa eller annat sam­hälls­stöd.

2 §   Arbets­kon­flikt anses i denna lag före­ligga vid lock­out eller strejk eller där­med jäm­för­lig strids­åt­gärd på arbets­mark­na­den.

Vid tillämp­ning av lagen anses som arbets­ta­gare även den som, utan att anställ­nings­för­hål­lande före­lig­ger, utför arbete för annans räk­ning och där­vid till denne inta­ger en bero­ende ställ­ning av väsent­li­gen samma art som en arbets­ta­gare till arbets­gi­va­ren. Den för vars räk­ning arbe­tet utfö­res anses som arbets­gi­vare enligt lagen.

3 §   Sam­hälls­stöd utgår icke till arbets­gi­vare eller arbets­ta­gare som är indra­gen i arbets­kon­flikt.

Sam­hälls­stöd utgår dock till den som är indra­gen i arbets­kon­flikt till följd av mot­parts strids­åt­gärd, om åtgär­den är olov­lig enligt lag eller kol­lek­tivav­tal eller icke vid­ta­gits öppet.

4 §   Arbets­gi­vare är indra­gen i arbets­kon­flikt, om han omfat­tas av strids­åt­gärd som avses i 2 §.

5 §   Arbets­ta­gare är indra­gen i arbets­kon­flikt under för­ut­sätt­ning att han
   1. omfat­tas av sådan strids­åt­gärd på arbets­plat­sen som avses i 2 § eller i annat fall blir utan arbete till följd av arbets­kon­flikt på arbets­plat­sen, om han icke är eller till kort tid före kon­flik­ten varit bun­den av något där gäl­lande kol­lek­tivav­tal samt fler­ta­let av de arbets­ta­gare på arbets­plat­sen, vilka hade huvud­sak­li­gen samma arbets­upp­gif­ter som han, omfat­tas av strids­åt­gär­den,
   2. före kon­flik­tens utbrott till­trätt och vid kon­flikt­ut­brot­tet alltjämt inne­hade anställ­ning vid den kon­flikt­be­rörda arbets­plat­sen samt anställ­ningen var avsedd att vara minst en månad och gällde arbete minst två dagar eller 17 tim­mar i vec­kan samt
   3. vid kon­flikt­ut­brot­tet icke var per­mit­te­rad eller upp­sagd av arbets­gi­va­ren.

Har arbets­ta­ga­res anställ­ning vid kon­flikt­be­rörd arbets­plats upp­hört före kon­flikt­ut­brot­tet på grund av att arbets­ta­ga­ren efter var­sel om kon­flik­ten själv sagt upp eller utan upp­säg­ning läm­nat anställ­ningen och kan det anta­gas att han vid bibe­hål­len anställ­ning hade fyllt för­ut­sätt­ning­arna i första styc­ket, anses han indra­gen i kon­flik­ten, om ej annat föl­jer av 6 §.

6 §   Har kon­fliktin­dra­gen arbets­ta­ga­res anställ­ning vid den kon­flikt­be­rörda arbets­plat­sen upp­hört på grund av att arbets­ta­ga­ren själv sagt upp eller utan upp­säg­ning läm­nat anställ­ningen och får han anställ­ning vid annan arbets­plats, anses han ej längre indra­gen i kon­flik­ten, sedan den nya anställ­ningen varat en månad.

7 §   En cen­tral för­valt­nings­myn­dig­hets beslut över­kla­gas till Arbets­dom­sto­len i den del beslu­tet rör tillämp­ningen av denna lag. Pröv­nings­till­stånd krävs inte för att Arbets­dom­sto­len ska pröva beslu­tet.

Om beslu­tet angår en med­lem i en orga­ni­sa­tion som avses i 6 § lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet, kan med­lem­mens talan föras av orga­ni­sa­tio­nen. Med­lem­men har dock rätt att själv föra talan, om han eller hon visar att orga­ni­sa­tio­nen undand­rar sig att föra hans eller hen­nes talan.

I fråga om över­kla­gan­den till Arbets­dom­sto­len enligt denna lag ska i övrigt i tillämp­liga delar gälla vad som i lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter före­skrivs om rät­te­gången i mål om beslut som har över­kla­gats till Arbets­dom­sto­len. Mål enligt denna lag kan dock även avgö­ras efter huvud­för­hand­ling. Lag (2008:303).

8 §   Har myn­dig­het bevil­jat eller avsla­git fram­ställ­ning om sam­hälls­stöd, kan arbets­dom­sto­len för­ordna annat för tiden intill dess laga­kraft­ä­gande beslut före­lig­ger i målet. Lag (1974:381).

9 §   har upp­hävts genom lag (1974:381).

10 §   har upp­hvärt genom lag (1974:381).

11 §   har upp­hävts genom lag (1974:381).