SFS 1977:480

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

semes­ter­lag; sfs 1977:480 utkom från tryc­ket utfär­dad den 9 juni 1977. 23 juni 1977 enligt riks­da­gens bes­luf före­skri­ves föl­jande. inle­dande bestäm­mel­ser 1 § arbets­ta­gare har rätt till semes­ter­för­må­ner enligt denna lag. sådana för­må­ner är semes­ter­le­dig­het, semes­ter­lön och semeste­rer­sätt­ning. 2 § avtal är ogil­tigt i den mån d et inne­bär att arbets­ta­ga­res rät­tig­he­ter enligt denna lag up phä­ves eller inskrän­kes. detta gäl­ler dock ej. om annat fram­går av lagen. avvi­kelse från 3,9, ii, 16, 22, 23, 26, 29 och 30 får göras med stöd av kol­lek­tivav­tal som på arbets­ta­gar­si­dan har slu­tits eller god­känts av. organi sation som är att anse som cen­tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion enligt lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbe tsli­vet. arbets­gi­vare, som är bun den av sådant kol­lek­tivav­tal, av kol­lek­tivav­tal i fråga som avses i 5 § andra styc­ket eller av kol­lek­tivav­tal om avvi­kelse från 12, 19, 20 eller 21 s. får i angivna hän­se­en­den tillämpa avta­let även på arbets­ta­gare som ej är med lem av den avtals­slu­tande arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen, under för­ut­sätt­ning att arbets­ta­ga­ren sys­sel­sät­tes i arbete som avses med avta­let och ej omfat tas av annat tillämp­ligt k ollek­tivav­tal, 3 § med semesterår avses tiden från och med den i april ett år till och med den 31 mars påföl­jande år. mot­sva­rande tid när­mast före ett semes­ter år kal­las intjä­nan­deår. såsom semes­ter­le­dig­het skall anses ledig­het enstaka semes­ter­da­gar och period av semes­ter­da­gar jämte i 9 § angivna arbets­fria dagar, vil­ken bör­jar och slu­tar med se mes­ter­dag. rätt till semesterl edig­het och semes­ter­lön 4 § arbets­ta­gare har rätt till tju­go­fem semes­ter­da­gar varje semesterår ut om i fall som avses i 5 och 27 §§. under semes­ter­le­dig­het skall arbets­ta­gare ha semes­ter­lön i den mån han har tjä­nat in sådan under intjä­nan­deå­ret. ' prop. 1976/77:90. sou 32, rskr315. 1187 •'u ¬ sfs 1977:480 arbets­ta­gare får avstå från rätt till semes­ter­le­dig­het som ej är för­e­nad med semes­ter­lön. 5 § under det semesterår då arbets­ta­gare anstäl­les har han rätt till fem semes­ter­da­gar, om anställ­ningen bör­jar efter den 31 augusti. anstäl­les arbets­ta­gare för arbete, som avses skola pågå högst t re måna der och omfatta högst sex­tio tim­mar, och varar arbe­tet ej längre tid, sak­nar arbets­ta­ga­ren rätt till semes­ter­le­dig­het. 1 fråga om arbets­ta­gare som i annat fall anstäl­les för viss tid, viss säsong eller visst arbete får avta­las, att ar bets­ta­ga­ren ej skall ha rätt till semes­ter­le­dig­het. vad nu sagts g äller ej, om anställ­nings­av­ta­let avser eller anställ­ningen varar längre tid än tre måna der. sak­nar arbets­ta­ga­ren i fall som avses i detta s tycke rätt till semesterle dig­het, äger han rätt till semeste­rer­sätt­ning'för anställ­nings­ti­den hos ar bets­gi­va­ren. har arbets­ta­gare rätt till semeste­rer­sätt­ning enligt andra styc­ket, skall veder­lag för arbete, som har avsetts skola pågå högst tre måna­der och om fatta högst sex­tio tim­mar, för­ut­sät­tas inbe­gripa semeste­rer­sätt­ning, om ej annat fram­går av omstän­dig­he­terna. om för­längd semes­ter­le­dig­het finns bestäm­mel­ser i lagen (196 3:115) om för­längd semes­ter för vissa arbets­ta­gare med radi­o­lo­giskt arbete. 6 § arbets­ta­gare som byter anställ­ning har rätt till semes­ter­le­dig­het i den nya anställ­ningen endast i den mån han icke redan har fått sådan ledig­het. 7 § semes­ter­da­gar med semes­ter­lön utgör så stort antal av semesterda garna enligt 4 § som sva­rar mot den del av intjä­nan­deå­ret, under vil­ken ar bets­ta­ga­ren har inne­haft anställ­ning hos arbets­gi­va­ren. arbets­dag då ar bets­ta­ga­ren har varit från­va­rande utan lön inräk­nas i anställ­nings­ti­den en dast om fråga har varit om semes­ter­le­dig­het, ledig­het på grund av permit-​​ tering eller ledig­het som enligt 17 § är semes­ter­lö­ne­grun­dande. vid beräk­ning enligt första styc­ket anges del av intjä­nan­deå­ret i antal dagar. upp­står vid beräk­ning av anta­let semes­ter­da­gar med semes­ter­lön bru­tet tal, avrun­das detta till när­mast högre hela tal. av semes­ter­da­gar som utläg­ges under visst semesterår skall, om ej an nat avta­las, dagar som är för­e­nade med semes­ter­lön utgå först. 8 § arbets­ta­gare är skyl­dig att på begä­ran lämna arbets­gi­va­ren besked i vad mån han önsk ar fä ut semes­ter­le­dig­het, som ej är för­e­nad med semes ter­lön, eller avstå från sådan ledig­het. besked behö­ver ej läm­nas innan ar bets­ta­ga­ren har fått veta, hur många semes­ter­da­gar utan lön han har eller kan b eräk­nas få rätt till. har semes­ter­le­dig­het utan lön lagts ut med anled­ning av arbets­ta­ga­rens besked enligt första styc­ket, får arbets­ta­ga­ren ej senare avstå från ledighe ten utom i fal l som a vses i 13 §. beräk­ning av semes­ter­le­dig­het 9 § semes­ter­le­dig­het beräk­nas i hela dagar. lör­dag och sön­dag räk­nas ej som semes­ter­da­gar annat än i fall som av ses i tredje s tyc­ket. 1188 semes­ter­le­dig­het som omfat­tar minst fem dagar har arbets­ta­gare, v- ¬ som arb etar lör­dag eller sön­dag eller båda dessa dagar, rätt till ledig­het sfs 1977:480 mot­sva­rande tid av vec­ko­slut dels under semes­ter­le­dig­he­ten och dels an tingen ome­del­bart före eller ome­del­bart efter denna. omfat­tar semesterle dig­he­ten minst 19 daga r och för­an­le­der ej sär­skilda skäl annat, har arbets taga­ren rätt till ledig­het mot­sva­rande tid av vec­ko­slut såväl ome­del­bart fö re som ome­del­bart efter denna. har i fall som avses i detta stycke arbetsta garen ledig­het av mot­sva­rande omfatt­ning vec­ko­dag, som ej är lör­dag eller sön­dag, och infal­ler den under semes­ter­le­dig­he­ten, räk­nas den som semes ter­dag. är arbets­ta­ga­ren ledig lör­dag eller sön­dag, som annars skulle ha utgjort arbets­dag, och är fråga om kor­tare semes­ter­le­dig­het än som anges i andr a styc­ket, räk­nas sådan dag som semes­ter­dag. arbets­fri dag skall då ej anses som semes­ter­dag. med sön­dag jäm­stäl­les helg­dag samt påskaf­ton, pingstaf­ton, mid­som maraf­ton, julaf­ton och nyårsaf­ton. för­lägg­ning av semes­ter­le­dig­het 10 § mel­lan par­ter som träf­far kol­lek­tivav­tal om löner och all­männa an ställ­nings­vill­kor bör, om arbets­ta­gar­par­ten begär det, även träf­fas kol­lek tivav­tal om med­be­stäm­man­de­rätt för arbets­ta­garna i frå­gor som avser för lägg­ningen av semes­ter­le­dig­het. i fråga om arbets­ta­gare för vil­ken sådant avtal ej träf­fats, skall gälla vad som före­skri­ves i andra och tredje stycke na. angå­ende för­lägg­ningen av semes­ter­le­dig­het som avses i 12 § skall vad som i lagen (197 6; 580) om med­be­stäm­mande i arb ets­li­vet före­skri­ves om arbets­gi­vares för­hand­lings­skyl­dig­het beträf­fande vik­ti­gare för­änd­ring av arbets­ta­ga­res arbets-​​ eller anställ­nings­för­hål­lan­den äga mot­sva­rande till- lämp­ning. om arbets­ta­ga­ren icke före­trä­des av för­hand­lings­be­rät­ti­gad or gani­sa­tion eller om sådan orga­ni­sa­tion ej öns­kar för­handla, skall arbetsgi varen sam­råda med arbets­ta­ga­ren om ledig­he­tens för­lägg­ning. beträf­fande för­lägg­ningen av annan semes­ter­le­dig­het skall arbets­gi­va­ren sam­råda med arbets­ta­ga­ren, om för­hand­ling med den­nes orga­ni­sa­tion icke har ägt rum. kan över­ens­kom­melse om för­lägg­ning av semes­ter­le­dig­het ej upp­nås, bestäm­mer arbets­gi­va­ren om för­lägg­ningen i den mån ej annat har avta­lats. 11 § har beslut om för­lägg­ning av semes­ter­le­dig­het träf­fats på annat sätt än genom över­ens­kom­melse med arbets­ta­gare eller före­trä­dare för honom, skall arbets­gi­va­ren under­rätta arbets­ta­ga­ren om beslu­tet. under­rät­tel­sen skall läm­nas senast två måna­der före ledig­he­tens böl­jan. när sär­skilda skäl före­lig­ger får den läm­nas senare, dock om möj­ligt minst en månad före ledig­he­tens bör­jan. 12 § om ej annat har avta­lats, skall semes­ter­le­dig­he­ten för­läg­gas så, att arbets­ta­ga­ren får en ledig­hets­pe­riod av minst fyra vec­kor under juni-​au gusti. även utan stöd av avtal får sådan semes­ter­pe­riod för­läg­gas till annan tid, när sär­skilda skäl för­an­le­der det. 13 § beslu­tar arbets­gi­vare om per­mit­te­ring som arbets­ta­gare ej hade an- 1189 ¬ sfs 1977: 480 led­ning räkna med då han läm­nade besked enligt 8 §, har arbets­ta­ga­ren rätt att avstå från utlagd semes­ter­le­dig­het, som ej är för­e­nad med semes­ter­lön, i den mån ledi ghe­ten sam­man­fal­ler med per­mit­te­rings­pe­ri­o­den. detta gäl ler dock endast om han under­rät­tar arbets­gi­va­ren senast två vec­kor före semes­ter­le­dig­he­tens bör­jan. får arbets­ta­ga­ren först senare kän­ne­dom om per­mit­te­ringen, har han rätt att avstå från ledig­he­ten genom att utan dröjs mål under­rätta arbets­gi­va­ren. har semes­ter­le­dig­he­ten då inletts, upp­hör ledig­he­ten med utgången av den dag då arbets­gi­va­ren under­rät­ta­des. 14 § semes­ter­le­dig­het får ej utan arbets­ta­ga­rens med­gi­vande för­läg­gas till upp säg­nings­tid. skulle vid upp­säg­ning från arbets­gi­va­rens sida upp­säg­nings­ti­den helt el ler del­vis infalla under redan utlagd semes­ter­le­dig­het och beror upp­säg ningen på för­hål­lande som ej hän­för sig till arbets­ta­ga­ren per­son­li­gen, skall semes­ter­le­dig­he­tens för­lägg­ning i samma mån upp­hä­vas, om arbets­ta­ga­ren begär det. första och andra styc­kena gäl­ler ej i den mån upp­säg­nings­ti­den över­sti ger sex måna­der. 15 § infal­ler under semes­ter­le­dig­he­ten dag då arbets­ta­ga­ren är oförmö gen till arbete på grund av sjuk­dom eller dag som är semes­ter­lö­ne­grun­dan de enligt 17 § första styc­ket 2-6 skall, om arbets­ta­ga­ren utan dröjs­mål be gär det, sådan dag ej räk­nas som semes­ter­dag. semes­ter­da­gar som åter­står på grund av att första styc­ket har tilläm­pats skall utgå i ett sam­man­hang, om arbets­ta­ga­ren ej med­ger annat. beräk­ning av scmcs­ler­lön 16 § semes­ter­lö­nen utgör tolv pro­cent av arbets­ta­ga­rens under intjänan-​​ deå­ret för­fallna lön i anställ ningen. vid beräk­ning av lönen under intjä­nan­deå­ret skall i löne­summ an ej in räk­nas annan semes­ter­lön än sådan som avses i 2 2 § eller per­mit­te­rings­lön med anled­ning av driftsup­pe­håll för sam­ti­dig semes­ter. 1 löne­sum­man skall ej hel­ler inräk­nas ersätt­ning som har utgått för dag, då arbets­ta­ga­ren helt eller del­vis har haft sådan ledig­het från arbe­tet som är semes­ter­lö­ne­grun dande enligt 17 för varje sådan dag skall arbetsin­koms­ten i stäl­let ökas med ett belopp, mot­sva­rande arbets­ta­ga­rens genom­snitt­liga dags­in­komst i anställ­ningen under övrig tid av intjä­nan­deå­ret. har arbets­ta­ga­ren då ej haft någon inkomst i anställ­ningen, skall semes­ter­lö­nen beräk­nas med hän syn till den inkomst som det kan anta­gas att han skulle ha haft, om han un der denna tid hade arbe­tat för arbets­gi­va­rens räk­ning. 17 ij från­varo från arbe­tet är semes­ter­lö­ne­grun­dande, när fråga är om 1. ledig­het på grund av sjuk­dom, i den mån frånv aron under intjä­nande året icke över­sti­ger 180 dagar eller om från­va­ron beror på arbets­skada, 2. ledig­het enligt lagen (1976:280) om rätt till för­äld­ra­le­dig­het, dels i sam­band med b arns födelse eller adop­tion i den mån från­va­ron icke över sti­ger 120 dagar eller, för ensam­stå­ende för­äl­der, 180 dagar, dels för till­fäl lig vård av barn. i j ^q 3. ledig­het på grund av risk för över­fö­rande av smitta, om arbets­ta­ga­ren ¬ är berät­ti­gad till ersä ttning enligt lagen (1956: 293) om ersätt­ning åt smitt-​​ sfs 1977:480 bärare, i den mån f rån­va­ron under intjä­nan­deå­ret icke över­sti­ger 180 da gar, 4. ledig­het för utbild­ning, som ej enligt annan lag med­för rätt till semes ter­lön, om arbets­ta­ga­ren erhål­ler timstu­di­e­stöd, inkomst­bi­drag eller vux enstu­die­bi­drag enligt stu­di­e­stöds­la­gen (1973: 349) eller om utbild­ningen till väsent­lig del avser fack­liga eller med fack­lig verk­sam­het sam­man­häng­ande frå­gor, i den mån från­va­ron under intjä­nan­deå­ret icke över­sti­ger 180 d a gar, 5. ledig­het på grund av sådan i 2 7 § vämpl iktsla­gen (1941:967) eller med stöd därav före­skri­ven tjänst­gö­ring om högst 60 dagar, som ej är bered skaps­öv­ning och ej hel­ler direkt anslu­ter sig till grund­ut­bild­ning, eller le dig­het på grund av mot­sva­rande vapen­fri tjänst, i den mån från­va­ron under intjä­nan­deå­ret icke över­sti­ger 60 dagar, eller 6. ledig­het på grund av att arbets­ta­ga­ren efter det kalen­derår då han har fyllt tju­gotvå år full­gör tjänst­gö­ring i civil­för­sva­ret på annan tid än då civil för­svars­be­red­skap råder eller bered­skaps­öv­ning får anord­nas vid krigs mak­ten, i den mån från­va­ron under intjä­nan­deå­ret icke över­sti­ger 60 da gar. vid tillämp­ning av för sta styc­ket 1 skall från­varo under de första 90 da garna av från­va­ro­pe­riod ej i något fall anses bero på arbets­skada. har ar bets­ta­gare av anled­ning som anges i förs ta styc­ket i varit oav­bru­tet från varande från arbe­tet under två hela intjä­nan­deår, grun­dar där­ef­ter infal­lan de dag av från­va­ro­pe­ri­o­den icke rätt till semes­ter­lön. i från­va­ro­pe­riod som avses i första styc­ket inräk­nas även dagar under peri­o­den då arbets­ta­ga­ren icke skulle ha utfört arbete. spa­rande av semes­ter­le­dig­het och semes­ter­lön 18 § arbets­ta­gare, som under ett semesterår har rätt till mer än tjugo se mes­ter­da­gar med lön, får av över­skju­tande sådana dagar spara en eller fle ra till ett senare semesterår. spa­rad semes­ter­dag skall läg­gas ut inom fem år från utgången av det se mesterår då den spa­ra­des, om ej annat föl­jer av 20 § tredje meningen. semes­ter­da­gar får icke spa­ras under semesterår då arbets­ta­ga­ren får ut semes­ter­dag, som har spa­rats från tidi­gare år. 19 § vill arbets­ta­gare spara semes­ter­da­gar eller vill han taga i a nspråk spa­rade semes­ter­da­gar i ans lut­ning till semes­ter­le­dig­he­ten i ö vrigt, skall han under­rätta arbets­gi­va­ren i sam­band med att för­lägg­ningen av årets se mes­ter­le­dig­het bestäm­mes. under­rät­telse behö­ver dock icke läm­nas förr än arbets­ta­ga­ren har fått veta, hur många semes­ter­da­gar med lön han har eller kan beräk­nas få rätt till. arbets­ta­gare, som vill taga i ansprå k spa­rade semes­ter­da­gar utan sam­man­hang med semes­ter­le­dig­he­ten i övrigt, skall med­dela arbets­gi­va­ren detta senast två måna­der i för­väg. vad i första sty cket sägs gäl­ler endast i den mån ej annat har avta­lats. 20 § spa­rade semes­ter­da­gar skall för­läg­gas till de t semesterår som ar bets­ta­ga­ren väl­jer. detta gäl­ler dock ej om annat har avta­lats eller sär­skil da skäl före­lig­ger mot a tt semes­ter­da­garna för­läg­ges till det året. har ar bets­ta­ga­ren avsett att spa­rade semes­ter­da­gar skall för­läg­gas till det femte ¬ sfs 1977:480 äret efter det semesterår då de spa­ra­des och skulle sådan för­lägg­ning med föra bety­dande olä­gen­het, får över­ens­kom­melse träf­fas att semes­ter­da­gar na skall läg­gas ut under det sjätte året. 21 § öns­kar arbets­ta­gare sam­ti­digt få ut minst fem spa­rade semesterda gar, skall dessa och hela semes­ter­le­dig­he­ten för semesterå­ret utgå i en följd, om ej annat har avta­lats, 22 § semes­ter­lö­nen för vaije spa­rad semes­ter­dag utgör, om ej annat föl jer av 23 §, 0,48 pr ocent av sum­man av 1. den lön i anställ­ninge n som har för­fal­lit under intjä­nan­deå­ret när­mast före det semesterår, då de spa­rade semes­ter­da­garna utta­ges, dock från­sett lön för tid då arbets­ta­ga­ren har varit helt eller del­vis från­va­rande från arbe tet, samt 2. ett beräk­nat inkomst­be­lopp för de dagar under samma intjä­nan­deår då arbets­ta­ga­ren har varit helt eller del­vis från­va­rande från arbe­tet av an nan anled­ning än semes­ter, som utgått under intjä­nan­deå­ret och som ej spa­rats från tidi­gare år, eller per­mit­te­ring vid driftsup­pe­håll för sam­ti­dig semes­ter. beräk­ning av under­lag för semes­ter­lön som avses i första sty cket 2 sker enligt grun­derna för 16 andra styc­ket tredje och qärde mening­arna, 23 § semes­ter­lön enligt 22 s skall ber äknas som om arbets­ta­ga­ren under där avsett intjä­nan­deår varit anställd med samma andel av full ar bets­tid som under det eller de intjä­nan­deår, då rätt till semes­ter­lön för de spa­rade semes­ter­da­garna för­vär­va­des. sär­skildci hestä­nui­i­el­ser om semes­ter­lön 24 § vid beräk­ning av semes­ter­lön skall hän­syn icke tagas till för­mån av fri bostad eller till löne­för­mån, som är avsedd att utgöra ersätt­ning för sär skilda kost­na­der. 25 § arbets­ta­gare, som får fri kost i arbets giva­rens hus­håll, har rätt till skä­lig kos­ter­sätt­ning för de dagar under semes­ter­le­dig­he­ten då för­må­nen ej har utnytt­jats till någon d el. 26 § arbets­gi­va­ren skall betala ut s emes­ter­lö­nen till arbets­ta­ga­ren i sam band med semes­ter­le­dig­he­ten, i fråga om arbets­ta­gare med tid­lön, beräk nad för vecka eller längre tids­en­het, får arbets­gi­va­ren i sam­band med se mes­ter­le­dig­he­ten utge den pä den betalda semes­ter­ti­den belö­pande tidlö nen samt senast vid s emesterå­rets utgång utge den semes­ter­lön som kan åter­stå. 27 § arbets­ta­gare, som utför arbe­tet i sitt hem eller ann ars under sådana för­hål­lan­den att det icke kan anses till­komma arbets­gi­va­ren att vaka över arbe­tets anord­nande, är berät­ti­gad till sär­skild semes­ter­lön med tolv pro cent av arbets­ta­ga­rens under intjä­nan­deå­ret för­fallna lön i anställ­ninge n. beräk­ning av lönen under intjä­nan­deå­ret skall ske med mot sva­rande till- j lämp­ning av 16 § andra styc­ket. vad där före­skri­ves angå­ende semesterlö-​​ ¬ begrun­dande från­varo skall dock tilläm pas med avse­ende på kalen­derv ec- sfs 1977:480 ka, om ej annan tids­pe­riod över­ens­kom­mes. även 24 och 25 §§ samt, om anställ­ningen har avsetts skola pågå högst tre måna­der och omfatta högst 60 tim­mar. 5 § t redje styc­ket äger mot­sva­rande tillämp­ning. sär­skild semes­ter­lön skall beta­las ut senast den 30 juni näst efter intjä-​​ nan­deå­rets utgång eller, om intjä­nan­deå­ret löper ut efter den 30 april, se nast två måna­der efter dess utgång. semeste­rer­säll­ning 28 § upp­hör arbets­ta­gare att vara anställd hos arbets­gi­va­ren innan han har erhål­lit den semes­ter­lön som han har tjä­nat in, skall arbets­ta­ga­ren i stäl­let erhålla semeste­rer­sätt­ning, i den mån ej annat föl­jer av 31 §. mot­sva­rande skall gälla om arbets­ta­ga­res anställ­nings­vill­kor änd­ras så att semes­ter­le­dig­het med semes­ter­lön skall utgå redan under intjänande-​​ året. i s ådant fall skall bestäm­mel­serna om semeste­rer­sätt­ning tilläm­pas som om anställ­ningen upp­hört vid den tid­punkt från vil­ken de nya anställ nings­vill­ko­ren skall gälla. om semeste­rer­sätt­ning i visst an nat fall före­skri­ves i 5 §. 29 § semeste­rer­sätt­ning bestäm­mes enligt grun­derna för beräk­ning av semes­ter­lön. för arbets­ta­gare, som har rätt till fri kost i arbets­gi­va­rens hus­håll, skall kos­ter­sätt­ning dock utgå endast för det antal dagar för vilka semeste­rer­sätt­ning skall beräk­nas. för spa­rade semes­ter­da­gar skall semeste­rer­sätt­ning beräk­nas som om de hade tagits ut under det semesterår då anställ­ningen upp­hörde. har arbets­ta­gare mot­ta­git semes­ter­lön i fö rskott, mins­kas semeste­rer sätt­ningen med såda n semes­ter­lön. detta gäl­ler dock ej, om den för­skotts vis erhållna semes­ter­lö­nen har utgått mer än fem år före anställ­ning­ens upp­hö­rande eller om anställ­ningen har upp­hört på grund av 1. arbets­ta­ga­rens sjuk­dom, 2. för­hål­lande som avses i 6 § tredje styc­ket första meningen lagen (1974:12) om anställ­nings­skydd eller 3. upp­säg­ning från arbets­gi­va­rens sida, som beror på för­hål­lande som ej hän­för sig till arbetst aga­ren per­son­li­gen. 30 § semeste­rer­sätt­ning skall beta­las ut till a rbets­ta­ga­ren utan oskä­ligt dröjs­mål och se nast en månad efter anställ­ning­ens upp­hö­rande. möter hin­der mot att beräkna semeste­rer­sätt­ningen inom en månad efter anställ­ning­ens upp­hö­rande, skall den beta­las ut inom en vecka efter det hind­ret upp­hörde. över­gång av före­lag 31 § arbets­ta­ga­res rätt enligt denna lag påver­kas ej av att före­tag eller del av före­tag över­går till ny a rbets­gi­vare. över­går arbets­ta­gare till ny arbets­gi­vare inom samma kon­cern, skall han i semes­ter­hän­se­ende äga samma rätt i den nya anställ­ningen som han skul le ha haft i den tidi­gare. här­för för­ut­sät­tes dock, att arbets­ta­ga­ren ej upp bär semeste­rer­sätt­ning av den tidi­gare arbets­gi­va­ren och att han senast en j ¬ sfs 1977:480 månad efter anställ­ning­ens upp­hö­rande avger för­kla­ring till såväl den tidi gare som den nye arbets­gi­va­ren, att han öns­kar över­föra intjä­nade semes ter­för­må­ner till den nya anställ­ningen. 1 fall som avses i andra styc­ket är den nye arbets­gi­va­ren berät­ti­gad att av den tidi­gare arbets­gi­va­ren få ut ett belopp sva­rande mot den semeste­rer sätt­ning som denne eljest haft att utge till arbets­ta­ga­ren. ska­de­stånd 32 § arbets­gi­vare som bry­ter mot denna lag skall till arbetsta garen utge, för­u­tom den semes­ter­lön eller semeste­rer­sätt­ning vartill arbets­ta­ga­ren kan vara berät­ti­gad, ersätt­ning för upp­kom­men skada. vid bedö­mande om och i vad mån skada har upp­stått skall hän­syn tagas även till arbets­ta­ga­rens intresse av att erhålla semes­ter­le­dig­het och till öv riga omstän­dig­he­ter av annan än rent eko­no­misk bety­delse. om det med hän­syn till s kadans stor­lek eller andra omstän­dig­he­ter är skä­ligt, kan ska­de­stån­det ned­sät­tas eller helt bort­falla. pre­skrip­tion 33 § arbets­ta­gare som vill fordra semes­ter­lön, semeste­rer­sätt­ning eller ska­de­stånd enligt denna lag skall väcka talan därom inom två år från ut gången av det semesterår då arbets­ta­ga­ren enligt lagen skulle ha erhål­lit den för­mån till vil­ken a nsprå­ket hän­för sig. för­sum­mar han det, är rät­ten till talan förl orad. rät­te­gång 34 § mål om tillämp­ning av denna lag hand­läg­ges enligt lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1978. då lagen (1963:114) om se mes­ter upp­hör att gälla. semes­ter­le­dig­het enligt den nya lagen utgår dock först under semesterå­ret den 1 april 1978-​den 31 mars 1979. om ej annat över­ens­kom­mes. 2. äldre lag äger fort­satt gil­tig­het a) i fråga om semes­ter­för­mån, som har tjä­nats in före ikraft­trä­dan­det och som utgår under tiden den 1 januari-​​den 31 mars 1978, b) i fråga om beräk­ning av semes­ter­lön och semeste­rer­sätt­ning som har tjä­nats in under år 1977 och skall utgå under semesterå­ret den 1 april 1978-​den 31 mars 1979. 3. under semesterå­ret den i april 1978-​den 31 mars 1979 utgår, förut om semes­ter­lön eller semeste­rer­sätt­ning enligt 2 b . semes­ter­lön eller se meste­rer­sätt­ning som har tjä­nats in under tiden den i janu ari-​den 3 i mars 1978. för samma semesterår skall vid tillämp­ningen av 7 s tiden den i ja nuari 1977-​den 31 mars 1978 betrak­tas som in tjä­nan­deår. 4. kol­lek­tivav­tal, som har ingåtts före den i janu­ari 1978 och inne­fat­tar sämre för­må­ner för arbets­ta­gare än som föl­jer av den nya lagen, är i såd an del utan ver­kan. har avta­let till­kom­mit för att utgöra avvi­kelse från viss regel i den nya lagen, beträf­fande vil­ken dennti med­ger att avvi­kelse över- ¬ ens­kom­mes. och har avta­let träf­fats i den ord­ning lagen anger, gäl­ler dock avta­let i den del en. vad som sagts i första styc­ket inver­kar ej på gil­tig­he­ten av avtals­före skrif­ter i hän­se­en­den som anges under 2. • 5. bestäm­mel­serna under 4 gäl­ler i tillämp­liga delar även i fråga om avtal som ej är kol­lek­tivav­tal. sfs 1977:480 på rege­ring­ens väg­nar thor­björn fäll­din per ahl­mark (arbets­mark­nads­de­par­te­men­tet) ¬