SFS 1999:600 Lag om änd­ring i för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (1982:713)

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om änd­ring i för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (1982:713); utfär­dad den 3 juni 1999. enligt riks­da­gens beslut1 föreskrivs2 i fråga om för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (1982:713)3 dels att 7 kap. 5, 6, 12, 14 och 15 §§, 12 kap. 7 och 8 §§, 13 kap. samt 19 kap. 5 och 6 §§ skall upp­höra att gälla, dels att rubri­kerna när­mast före 7 kap. 1 och 14–17 §§ skall utgå, dels att nuva­rande 5 kap. 1 § skall beteck­nas 5 kap. 17 § och nuva­rande 5 kap. 2 § skall beteck­nas 5 kap. 19 §, dels att 1 kap. 1–3, 5–9, 10 och 11 §§, 2 kap. 3–3 c, 5, 13 och 17 §§, 2 a kap. 1 och 4 §§, 3 kap. 2, 2 d, 3, 4 och 6 §§, 4 kap. 1, 5 och 8 §§, de nya 5 kap. 17 och 19 §§, 7 kap. 1–4, 8, 8 a, 9, 10, 10 c–10 g, 11 a, 16, 17 a, 17 b, 19, 22–28 §§, 8 kap. 7, 8, 15 och 18 §§, 9 kap. 18–20 §§, 10 kap. 1, 3, 4 och 7 §§, 12 kap. 2, 3, 5, 6, 9 och 9 a §§, 14 kap. 14 §, 15 a kap. 3 §, 16 kap. 1–3 och 6 §§, 19 kap. 1, 3 och 11 §§, 20 kap. 4 § samt rubri­ken till 5 kap. och rubri­ken när­mast före 12 kap. 5 § skall ha föl­jande lydelse, dels att det i lagen skall infö­ras 24 nya para­gra­fer, 1 kap. 1 a §, 5 kap. 1–16 och 18 §§, 7 kap. 13 och 29 §§, 10 kap. 15 §, 12 kap. 14–16 §§, och ett nytt kapi­tel, 11 kap., samt när­mast före 5 kap. 1, 2, 4, 9, 11, 12, 17 och 19 §§, och 12 kap. 14 § nya rubri­ker, av föl­jande lydelse. sfs 1999:600 utkom från tryc­ket den 18 juni 1999 1 kap. 1 §4 för­säk­rings­rö­relse får dri­vas endast av för­säk­rings­ak­tie­bo­lag och ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag som fått till­stånd (kon­ces­sion) till detta enligt denna lag, om inte annat föl­jer av 2 § eller 10 § tredje styc­ket. finan­sin­spek­tio­nen skall efter ansö­kan lämna för­hands­be­sked om huruvida kon­ces­sion enligt första styc­ket krävs för en pla­ne­rad verk­sam­het. för­säk­rings­bo­la­gen skall stå under till­syn av finan­sin­spek­tio­nen och vara regi­stre­rade hos denna. för varje för­säk­rings­bo­lag skall finnas ett huvud­kon­tor i sve­rige. 1 a § för­säk­rings­rö­relse skall bedri­vas med en för rörel­sens omfatt­ning och beskaf­fen­het till­freds­stäl­lande soli­di­tet, lik­vi­di­tet och kon­troll över för­säk­rings­ris­ker, pla­ce­rings­ris­ker och rörel­se­ris­ker, så att åta­gan­dena mot för­prop. 1998/99:87, bet. 1998/99:fiu28, rskr. 1998/99:227. jfr rådets direk­tiv 84/253/eeg om god­kän­nande av per­so­ner som har ansvar för lagstad­gad revi­sion av räken­ska­per (egt l 126, 12.5. 1984, s. 20 celex 389l0048). 3 lagen omtryckt 1995:1567. 4 senaste lydelse 1999:225. 2 1 1 sfs 1999:600 säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ring­arna kan full­gö­ras. infor­ma­tion till liv- och ska­de­för­säk­rings­ta­gare och dem som erbjuds att teckna en sådan för­säk­ring skall vara anpas­sad efter för­säk­ring­ens art och tyd­ligt visa för­säk­ring­ens vill­kor och vär­de­ut­veck­ling. även andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av liv- och ska­de­för­säk­ringar skall ges den infor­ma­tion de behö­ver. verk­sam­he­ten skall bedri­vas enligt god för­säk­rings­stan­dard. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om vil­ken infor­ma­tion som ett för­säk­rings­bo­lag skall lämna till för­säk­rings­ta­garna, andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ring­arna och till dem som erbjuds att teckna en för­säk­ring i bola­get. 2 §5 denna lag gäl­ler inte för för­säk­rings­rö­relse som drivs enligt andra för­fatt­ningar eller som utövas av för­säk­rings­an­stal­ter som inrät­tats av sta­ten. sär­skilda bestäm­mel­ser om utländska för­säk­rings­gi­vare finns i lagen (1998:293) om utländska för­säk­rings­gi­vares verk­sam­het i sve­rige. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela sär­skilda före­skrif­ter om bedri­vande av för­säk­rings­rö­relse för att upp­fylla sve­ri­ges åta­gan­den till följd av avtal mel­lan euro­pe­iska gemen­ska­perna (eg) och schweiz. 3 § ett för­säk­rings­bo­lag får inte driva annan rörelse än för­säk­rings­rö­relse, om det inte finns sär­skilda skäl för det. rörelse som avses i 2 kap. 3 b § (direkt liv­för­säk­rings­rö­relse) får för­e­nas endast med direkt ska­de­för­säk­rings­rö­relse som avses i 2 kap. 3 a § första styc­ket klas­serna 1 och 2 samt med rörelse avse­ende åter­för­säk­ring (indi­rekt för­säk­ring) av för­säk­ring enligt någon av dessa klas­ser och av liv­för­säk­ring, om inte annat föl­jer av tredje styc­ket. utö­ver vad som föl­jer av andra styc­ket får direkt liv­för­säk­rings­rö­relse och ska­de­för­säk­rings­rö­relse bedri­vas i samma för­säk­rings­bo­lag, om sådan verk­sam­het sam­ti­digt bedrevs vid tid­punk­ten för under­teck­nan­det av avta­let om euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, den 2 maj 1992. direkt liv­för­säk­rings­rö­relse och ska­de­för­säk­rings­rö­relse som bedrivs i samma för­säk­rings­bo­lag enligt andra eller tredje styc­ket skall hål­las åtskilda hos bola­get. sär­skilda bestäm­mel­ser finns i 5 kap. 1 § om för­säk­rings­bo­la­gets upp­lå­ning samt i 7 kap. 17 och 17 a §§ om inne­hav av aktier och ande­lar i vissa före­tag. 5 § bestäm­mel­serna om liv­för­säk­ring, med undan­tag för 1 kap. 8 a § samt 7 kap. 22, 23 och 26 §§, får tilläm­pas för ska­de­för­säk­ringar som avses i 2 kap. 3 a § första styc­ket klas­serna 1 och 2 samt för avgångs­bi­drags­för­säk­ringar. bestäm­mel­serna om liv­för­säk­ring, med undan­tag för 1 kap. 8 a § samt 7 kap. 2, 22, 23 och 26 §§, behö­ver inte tilläm­pas för sådana liv­för­säk­ringar som avses i 2 kap. 3 b § första styc­ket klas­serna 1 b och 4 om pre­mien är beräk­nad och bestämd för längst fem år. 2 5 senaste lydelse 1998:294. ersätt­ning, som utges i form av liv­ränta eller sjukränta, till­hör endera liv­för­säk­ring eller annan för­säk­ring bero­ende på vil­ket av dessa slag av för­säk­ringar som har med­de­lats. har en sådan ränta inköpts i ett liv­för­säk­rings­bo­lag, skall den dock i detta bolag höra till liv­för­säk­ring. för sådan liv­ränta eller sjukränta som till­hör annan för­säk­ring än liv­för­säk­ring gäl­ler de sär­skilda bestäm­mel­serna om liv­för­säk­ring i 7 kap. 2 och 11 a §§ samt 14 kap. 7, 21 och 24–28 §§. 6 § i ett för­säk­rings­bo­lag sva­rar aktieä­garna eller delä­garna inte per­son­li­gen för bola­gets för­plik­tel­ser. i 7 § finns bestäm­mel­ser om kapi­tal­till­skott i form av uttax­e­ring hos delä­gare. för­säk­rings­ak­tie­bo­lag är pri­vat för­säk­rings­ak­tie­bo­lag eller publikt för­säk­rings­ak­tie­bo­lag. denna lag gäl­ler för samt­liga för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, om inte annat före­skrivs. är bola­gets akti­e­ka­pi­tal för­de­lat på flera aktier, skall dessa lyda på lika belopp. 7 § delä­gare i ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag är för­säk­rings­ta­garna. åter­för­säk­rings­ta­gare skall dock inte på grund av åter­för­säk­ringen anses som delä­gare. i bolags­ord­ningen får det före­skri­vas att också de för­säk­rade skall vara delä­gare, även om de inte sam­ti­digt är för­säk­rings­ta­gare, för en för­säk­ring som 1. teck­nas av en arbets­gi­vare för att ge för­säk­rings­skydd åt anställda, och 2. grun­das på kol­lek­tivav­tal. i bolags­ord­ningen för ett ska­de­för­säk­rings­bo­lag får före­skri­vas att en sådan delä­gare som avses i första styc­ket skall täcka skul­der, avsätt­ningar eller för­lus­ter i direkt ska­de­för­säk­rings­rö­relse genom att göra kapi­tal­till­skott till bola­get (uttax­e­ring). en delä­ga­res skyl­dig­het enligt tredje styc­ket får endast göras gäl­lande 1. för ska­de­för­säk­ring som inte teck­nats av en kon­su­ment eller ett dödsbo för enskilt eller i huvud­sak enskilt ända­mål, och 2. om det sak­nas till­gångar eller medel för att täcka skul­der, avsätt­ningar eller för­lus­ter. med delä­gare avses i denna lag endast delä­gare i ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag. finan­sin­spek­tio­nen får, om det finns sär­skilda skäl, medge undan­tag från bestäm­mel­serna i fjärde styc­ket 1 för lokala ska­de­för­säk­rings­bo­lag som inte behö­ver ha en auk­to­ri­se­rad revi­sor enligt 10 kap. 4 §. 8 § ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag får inte bil­das utan garan­ti­ka­pi­tal, om det inte finns sär­skilda skäl för det. om det behövs får till­skott av garan­ti­ka­pi­tal göras även under rörel­sens gång. garan­ti­ka­pi­ta­let skall beta­las med pengar. garan­ti­ka­pi­ta­let skall åter­be­ta­las när det inte längre behövs för rörel­sens ända­måls­en­liga bedri­vande och en åter­be­tal­ning är för­en­lig med bestäm­mel­serna om kapi­tal­ba­sens sam­man­sätt­ning och stor­lek i 7 kap. 22– 27 §§. om vill­kor för sådan åter­be­tal­ning finns bestäm­mel­ser i 12 kap. 4 §. sfs 1999:600 3 sfs 1999:600 9 § ett för­säk­rings­bo­lag är moder­bo­lag och en annan juri­disk per­son är dot­ter­fö­re­tag, om för­säk­rings­bo­la­get 1. inne­har mer än hälf­ten av rös­terna för samt­liga aktier eller ande­lar i den juri­diska per­so­nen, 2. äger aktier eller ande­lar i den juri­diska per­so­nen och på grund av avtal med andra delä­gare i denna för­fo­gar över mer än hälf­ten av rös­terna för samt­liga aktier eller ande­lar, 3. äger aktier eller ande­lar i den juri­diska per­so­nen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälf­ten av leda­mö­terna i dess sty­relse eller mot­sva­rande led­nings­or­gan, eller 4. äger aktier eller ande­lar i den juri­diska per­so­nen och har rätt att ensamt utöva ett bestäm­mande inflytande över denna på grund av avtal med den juri­diska per­so­nen eller på grund av före­skrift i dess bolags­ord­ning, bolags­av­tal eller där­med jäm­för­bara stad­gar. vidare är en juri­disk per­son dot­ter­fö­re­tag till moder­bo­la­get, om ett annat dot­ter­fö­re­tag till moder­bo­la­get eller moder­bo­la­get till­sam­mans med ett eller flera andra dot­ter­fö­re­tag eller flera andra dot­ter­fö­re­tag till­sam­mans 1. inne­har mer än hälf­ten av rös­terna för samt­liga aktier eller ande­lar i den juri­diska per­so­nen, 2. äger aktier eller ande­lar i den juri­diska per­so­nen och på grund av avtal med andra delä­gare i denna för­fo­gar över mer än hälf­ten av rös­terna för samt­liga aktier eller ande­lar, eller 3. äger aktier eller ande­lar i den juri­diska per­so­nen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälf­ten av leda­mö­terna i dess sty­relse eller mot­sva­rande led­nings­or­gan. om ett dot­ter­fö­re­tag äger aktier eller ande­lar i en juri­disk per­son och på grund av avtal med den juri­diska per­so­nen eller på grund av före­skrift i dess bolags­ord­ning, bolags­av­tal eller där­med jäm­för­liga stad­gar har rätt att ensamt utöva ett bestäm­mande inflytande över den juri­diska per­so­nen, är även denna dot­ter­fö­re­tag till moder­bo­la­get. moder­bo­lag och dot­ter­fö­re­tag utgör till­sam­mans en kon­cern. med kon­cern­fö­re­tag avses i denna lag före­tag i samma kon­cern. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får före­skriva att denna lags bestäm­mel­ser, eller före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av denna lag, om kon­cer­ner skall gälla helt eller del­vis för en grupp av före­tag, som inte utgör en kon­cern enligt första–tredje styc­kena, men som har en gemen­sam eller i huvud­sak gemen­sam led­ning. 10 §6 undan­tag från denna lag får med­ges i fråga om mot­tagna åter­för­säk­ringar, i den mån det prö­vas skä­ligt. undan­tag för ett mot­ta­gande bolag som avses i tredje styc­ket 3 skall vara för­en­ligt med eg:s rätts­ak­ter i fråga om direkt för­säk­ring. om ett för­säk­rings­bo­lag dri­ver rörelse i utlan­det, får sådana avvi­kel­ser från denna lag med­ges som för­an­leds av hän­syn till utländsk rätt eller rätts­tillämp­ning. i fråga om ska­de­för­säk­ringar får undan­tag från denna lag med­ges för 1. ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag som dri­ver ska­de­för­säk­rings­rö­relse under för­ut­sätt­ning att verk­sam­he­ten inte omfat­tar kredit-​​ eller bor­gens­för­säk­ring 4 6 senaste lydelse 1999:225. änd­ringen inne­bär bl.a. att första styc­ket upp­hävs. eller annan ansvars­för­säk­ring än sådan som enligt 2 kap. 3 a § tredje styc­ket behand­las som under­ord­nad, att den årliga pre­mi­e­in­koms­ten från ska­de­för­säk­rings­rö­rel­sen inte över­sti­ger ett belopp mot­sva­rande en mil­jon euro samt att minst hälf­ten av denna pre­mi­e­in­komst här­rör från bola­gets delä­gare, 2. lokala ska­de­för­säk­rings­bo­lag som med­de­lar endast för­säk­ring enligt 2 kap. 3 a § första styc­ket klass 18 (assi­stans) i form av natu­ra­för­må­ner och vil­kas årliga pre­mi­e­in­komst inte över­sti­ger ett belopp mot­sva­rande 200 000 euro, 3. ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag som enligt avtal med ett annat sådant bolag (det mot­ta­gande bola­get) fullt ut åter­för­säk­rar alla sina avtal om direkt för­säk­ring eller över­lå­ter samt­liga sina för­plik­tel­ser enligt för­säk­rings­av­ta­len. frå­gor om med­gi­van­den enligt första–tredje styc­kena prö­vas av finan­sin­spek­tio­nen. ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av syn­ner­lig vikt prö­vas dock av rege­ringen. 11 § ett pri­vat för­säk­rings­ak­tie­bo­lag eller en aktieä­gare i ett sådant bolag får inte genom annon­se­ring söka sprida aktier eller teck­nings­rät­ter i bola­get eller av bola­get utgivna skul­debrev eller options­be­vis. ett bolag eller en aktieä­gare som avses i första styc­ket får inte hel­ler på annat sätt söka sprida i första styc­ket angivna vär­de­pap­per genom att erbjuda fler än 200 per­so­ner att teckna eller för­värva vär­de­pap­pe­ren. detta gäl­ler dock inte om erbju­dan­det rik­tar sig enbart till en krets som i för­väg har anmält intresse av sådana erbju­dan­den och anta­let utbjudna pos­ter inte över­sti­ger 200. begräns­ning­arna i första och andra styc­kena gäl­ler inte erbju­dan­den som avser över­lå­telse till högst tio för­vär­vare. i första styc­ket angivna vär­de­pap­per som har givits ut av ett pri­vat för­säk­rings­ak­tie­bo­lag får inte bli före­mål för han­del på börs eller annan orga­ni­se­rad mark­nads­plats. sfs 1999:600 2 kap. 3 §7 stif­tarna skall ansöka om kon­ces­sion samt upp­rätta en bolags­ord­ning som skall stad­fäs­tas. ansö­kan om kon­ces­sion och stad­fäs­telse av bolags­ord­ning prö­vas av finan­sin­spek­tio­nen. ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av sär­skild vikt prö­vas dock av rege­ringen. till ansö­kan skall fogas en plan för den till­tänkta verk­sam­he­ten. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vad verk­sam­hets­pla­nen skall inne­hålla. vid behand­lingen av en ansö­kan om stad­fäs­telse av bolags­ord­ning prö­vas att bolags­ord­ningen över­ens­stäm­mer med denna lag och med andra för­fatt­ningar samt om och i vad mån sär­skilda bestäm­mel­ser behövs med hän­syn till omfatt­ningen och arten av bola­gets verk­sam­het. bolags­ord­ningen skall stad­fäs­tas och kon­ces­sion bevil­jas, om 1. den pla­ne­rade verk­sam­he­ten kan antas komma att upp­fylla kra­ven i denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar verk­sam­he­ten, 7 senaste lydelse 1999:225. 5 sfs 1999:600 2. det kan antas att de som kom­mer att ha ett kvalificerat inne­hav i bola­get inte kom­mer att mot­verka de krav på verk­sam­he­ten i bola­get som avses i 1 och även i övrigt är lämp­liga att utöva ett väsent­ligt inflytande över led­ningen av ett för­säk­rings­bo­lag och 3. de som avses ingå i bola­gets sty­relse och vara verk­stäl­lande direk­tör eller den­nes ställ­fö­re­trä­dare har de insik­ter och den erfa­ren­het som måste krä­vas av den som del­tar i led­ningen av ett för­säk­rings­bo­lag och även i övrigt är lämp­liga för en sådan upp­gift. bolags­ord­ningen får inte stad­fäs­tas och kon­ces­sion inte bevil­jas, om det kan antas att någon som i väsent­lig mån har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter i närings­verk­sam­het eller i andra eko­no­miska ange­lä­gen­he­ter eller gjort sig skyl­dig till all­var­lig brotts­lig­het kom­mer att ha ett kvalificerat inne­hav i bola­get. om bola­get kom­mer att ha nära för­bin­del­ser med någon annan, får bolags­ord­ningen stad­fäs­tas och kon­ces­sion bevil­jas endast om för­bin­del­serna inte hind­rar en effek­tiv till­syn av för­säk­rings­bo­la­get. kon­ces­sion bevil­jas tills vidare eller, om sär­skilda omstän­dig­he­ter för­an­le­der detta, för bestämd tid, högst tio år, och där­ut­ö­ver till det löpande räken­skaps­å­rets slut. kon­ces­sion får inte väg­ras av det skä­let att det inte behövs något ytter­li­gare för­säk­rings­bo­lag. vid för­läng­ning av en kon­ces­sion som har bevil­jats ett för­säk­rings­bo­lag för bestämd tid samt vid änd­ring av en bolags­ord­ning eller av en bevil­jad kon­ces­sion gäl­ler första–sjunde styc­kena i tillämp­liga delar. 3 a § kon­ces­sion för direkt ska­de­för­säk­rings­rö­relse skall avse en eller flera av föl­jande för­säk­rings­klas­ser eller risk som hän­för sig till en sådan klass: 1. olycks­fall, dock inte för­säk­ring som avses i 3 b § första styc­ket klass 4, 2. sjuk­dom, dock inte för­säk­ring som avses i 3 b § första styc­ket klass 4, 3. land­for­don (andra än spår­for­don), 4. spår­for­don, 5. luft­far­tyg, 6. far­tyg, 7. gods­trans­port, 8. brand och natur­kraf­ter, 9. annan sak­skada, 10. motor­for­don­s­an­svar, 11. luft­far­tygs­an­svar, 12. far­tygs­an­svar, 13. all­män ansva­rig­het, 14. kre­dit, 15. bor­gen, 16. annan för­mö­gen­hets­skada, 17. rätts­skydd samt 18. assi­stans. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om de ris­ker som hän­för sig till varje för­säk­rings­klass och om beteck­ningar för grup­per av för­säk­rings­klas­ser. 6 ett för­säk­rings­bo­lag får för­säkra ris­ker som inte omfat­tas av bola­gets kon­ces­sion om ris­ken är under­ord­nad i för­hål­lande till den risk som omfat­tas av kon­ces­sio­nen (huvud­ris­ken). en rätts­skydds­för­säk­ring får dock behand­las som under­ord­nad endast om den avser tvis­ter eller ris­ker med anknyt­ning till hög­sjö­fart under klass 6 eller 12 eller om huvud­ris­ken fal­ler under första styc­ket 18 (assi­stans). ris­ker enligt första styc­ket 14 och 15 (kre­dit och bor­gen) får inte behand­las som under­ord­nade. 3 b § kon­ces­sion för direkt liv­för­säk­rings­rö­relse skall avse en eller flera av föl­jande för­säk­rings­klas­ser eller risk som hän­för sig till en sådan klass: 1 a) för­säk­ring där utbe­tal­ning av för­säk­rings­be­lopp (engångs­be­lopp eller peri­o­diska utbe­tal­ningar) är bero­ende av en per­sons eller flera per­so­ners liv, dock inte för­säk­ringar enligt klass 3, b) för­säk­ring som med­de­las som tillägg till för­säk­ring enligt a, 2 a) för­säk­ring som utfal­ler vid gif­ter­mål, b) för­säk­ring som utfal­ler vid födelse, 3. för­säk­ring som avses i klas­serna 1 a och 2 som är anknu­ten till fon­der vilka för­val­tas av fond­för­val­tare som har rätt att utöva fond­verk­sam­het enligt lagen (1990:1114) om vär­de­pap­pers­fon­der (fond­för­säk­ring), 4. sjuk­för­säk­ring och olycks­falls­för­säk­ring som gäl­ler för längre tid än fem år, under obe­stämd tid eller till dess den för­säk­rade upp­nått en viss ålder och som inte får sägas upp av för­säk­rings­bo­la­get eller får sägas upp endast under sär­skilda för­hål­lan­den som anges i för­säk­rings­av­ta­let. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om de ris­ker som hän­för sig till varje för­säk­rings­klass. 3 c § rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om indel­ning i för­säk­rings­klas­ser beträf­fande kon­ces­sion för åter­för­säk­ring. 5 § bolags­ord­ningen skall ange för samt­liga för­säk­rings­bo­lag 1. bola­gets firma, 2. den ort i sve­rige där bola­gets sty­relse skall ha sitt säte, 3. före­må­let för bola­gets verk­sam­het, var­vid det sär­skilt skall anges om verk­sam­he­ten skall avse såväl direkt för­säk­ring som mot­ta­gen åter­för­säk­ring, 4. om bola­get skall driva för­säk­rings­rö­relse utan­för euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (ees), 5. anta­let eller lägsta och högsta anta­let av de sty­rel­se­le­da­mö­ter, revi­so­rer och even­tu­ella sty­rel­sesupple­an­ter, som får utses av bolags­stäm­man, samt tiden för sty­rel­se­le­da­mö­ter­nas och revi­so­rer­nas upp­drag, 6. sät­tet att sam­man­kalla bolags­stäm­man, 7. vilka ären­den som skall före­komma på den ordi­na­rie stäm­man, 8. de reg­ler enligt vilka bolags­stäm­man får för­foga över bola­gets vinst eller, i ett liv­för­säk­rings­bo­lag, på annat sätt täcka bola­gets för­lust , för för­säk­rings­ak­tie­bo­lag 9. akti­e­ka­pi­ta­let eller, om detta utan änd­ring av bolags­ord­ningen skall kunna bestäm­mas till lägre eller högre belopp, mini­mi­ka­pi­ta­let och maxi- sfs 1999:600 7 sfs 1999:600 mika­pi­ta­let, var­vid mini­mi­ka­pi­ta­let inte får vara mindre än en fjär­de­del av max­i­mi­ka­pi­ta­let, 10. akti­er­nas nomi­nella belopp, för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag 11. den krets av för­säk­rade som i denna egen­skap är delä­gare, om inte endast för­säk­rings­ta­garna är delä­gare, 12. garan­ti­ka­pi­ta­let, 13. reg­ler för hur röst­rät­ten skall utövas och hur beslut skall fat­tas på bolags­stäm­man, var­vid sär­skilt skall anges om och i vil­ken utsträck­ning delä­gar­nas röst­rätt skall utövas genom utsedda dele­ge­rade samt i vil­ken utsträck­ning röst­rätt skall till­komma garan­terna, 14. för vilka för­säk­ringar, i vilka situ­a­tio­ner, intill vil­ket belopp och i vil­ken ord­ning uttax­e­ring kan ske hos delä­garna i ska­de­för­säk­rings­bo­lag samt hur uttax­e­ringen skall genom­fö­ras, 15. antal och sam­man­lagt belopp av de för­säk­ringar som skall vara teck­nade innan bola­get kan anses bil­dat, 16. hur till­gång­arna skall för­de­las mel­lan delä­garna vid bola­gets upp­lös­ning, 17. i vil­ken ord­ning garan­terna skall betala in det teck­nade garan­ti­ka­pi­ta­let samt 18. om och i vil­ken ord­ning vinst skall delas ut till garan­terna och i vil­ken ord­ning garan­ti­ka­pi­ta­let skall åter­be­ta­las. i fråga om pub­lika för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, vars firma inte inne­hål­ler ordet publikt, skall i bolags­ord­ningen anges beteck­ningen (publ) efter firman. 13 § ett för­säk­rings­bo­lag skall anmä­las för regi­stre­ring senast sex måna­der efter det att kon­ces­sion har bevil­jats. för regi­stre­ring av ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag krävs 1. att det sam­man­lagda nomi­nella belop­pet av teck­nade och till­de­lade aktier efter avdrag för de aktier som enligt 15 § har för­kla­rats för­ver­kade och inte har över­ta­gits av någon annan (bola­gets akti­e­ka­pi­tal) sva­rar mot akti­e­ka­pi­ta­let eller mini­mi­ka­pi­ta­let enligt bolags­ord­ningen, 2. att de aktier som ingår i bola­gets akti­e­ka­pi­tal är helt betalda och 3. att auk­to­ri­se­rad revi­sor skrift­li­gen inty­gar att betal­ning enligt 2 har skett och att all appor­te­gen­dom är till­förd bola­get. av revi­sorns ytt­rande skall framgå att appor­te­gen­do­men i stif­tel­seur­kun­den inte har åsatts högre värde än det verk­liga vär­det för för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get och att egen­do­men är eller kan antas bli till nytta för bola­gets verk­sam­het. i ytt­ran­det skall revi­sorn beskriva appor­te­gen­do­men och ange vil­ken metod som har använts vid vär­de­ringen av den. sär­skilda svå­rig­he­ter att upp­skatta vär­det av egen­do­men skall anmär­kas. genom regi­stre­ringen fast­ställs bola­gets akti­e­ka­pi­tal till det belopp som anges i andra styc­ket 1. de aktier som enligt 15 § har för­kla­rats för­ver­kade och inte över­ta­gits av någon annan blir där­vid ogil­tiga. för regi­stre­ring av ett ömse­si­digt bolag, där garan­ti­ka­pi­tal skall finnas, krävs att hela garan­ti­ka­pi­ta­let är inbe­talt. om inte för­säk­rings­bo­la­get anmäls för regi­stre­ring inom den tid som anges i första styc­ket eller om finan­sin­spek­tio­nen genom laga­kraft­ä­gande beslut har avskri­vit en sådan anmä­lan eller väg­rat regi­stre­ring av bola­get, har frå­gan om bola­gets bildande fal­lit. sty­rel­se­le­da­mö­terna ansva­rar soli­da­riskt 8 för åter­be­tal­ningen av de belopp som har beta­lats in på de teck­nade akti­erna, eller som har erlagts på grund av garan­ti­av­ta­let eller de teck­nade för­säk­ring­arna. till belop­pen skall läg­gas upp­kom­men avkast­ning varjämte avdrag skall göras för kost­na­derna på grund av åtgär­der enligt 18 § första styc­ket tredje meningen. det­samma gäl­ler i fråga om appor­te­gen­dom. 17 § till­skott av garan­ti­ka­pi­tal som görs under rörel­sens gång i ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag skall regi­stre­ras. beslu­tet om att ta emot garan­ti­ka­pi­tal skall anmä­las för regi­stre­ring senast sex måna­der efter beslu­tet. för regi­stre­ring krävs att hälf­ten av till­skot­tet har beta­lats in. garan­ti­ka­pi­ta­let är ökat när regi­stre­ring skett. garan­ti­ka­pi­ta­let skall vara helt inbe­talt senast sex måna­der efter regi­stre­ringen av till­skot­tet. ett till­skott av garan­ti­ka­pi­tal skall genast åter­be­ta­las om regi­stre­ring inte sker. sfs 1999:600 2 a kap. 1 § ett för­säk­rings­bo­lag som avser att upp­rätta en filial, agen­tur eller annat lik­nande drift­ställe (sekun­däre­ta­ble­ring) i ett annat ees-​land skall under­rätta finan­sin­spek­tio­nen. under­rät­tel­sen enligt första styc­ket skall inne­hålla 1. upp­gift om i vil­ket land sekun­däre­ta­ble­ringen skall upp­rät­tas, 2. en plan för den till­tänkta verk­sam­he­ten, med angi­vande av sekun­däre­ta­ble­ring­ens orga­ni­sa­tion och vil­ket slags för­säk­rings­verk­sam­het som skall dri­vas där, 3. upp­gift om sekun­däre­ta­ble­ring­ens adress, 4. upp­gift om vem som är före­trä­dare för sekun­däre­ta­ble­ringen. om ett för­säk­rings­bo­lag från en sekun­däre­ta­ble­ring skall med­dela för­säk­ringar som anges i 2 kap. 3 a § första styc­ket 10 (motor­for­don­s­an­svar) och som inte ute­slu­tande avser för­säk­ring av frakt­fö­ra­res ansvar, skall under­rät­tel­sen enligt första styc­ket dess­utom inne­hålla en för­säk­ran att bola­get är med­lem i mot­sva­rig­he­ten till trafikför­säk­rings­för­e­ningen i sekun­däre­ta­ble­ring­ens ees-​land och i det lan­dets natio­nella garan­ti­fond. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vad den i andra styc­ket 2 angivna verk­sam­hets­pla­nen i övrigt skall inne­hålla. 4 §8 om ett för­säk­rings­bo­lag avser att från sve­rige eller från en sekun­däre­ta­ble­ring i ett annat land inom ees med­dela för­säk­ringar för ris­ker belägna i eller för åta­gan­den som skall full­gö­ras i ett tredje ees-​land, och detta skall ske utan för­med­ling av en sekun­däre­ta­ble­ring i det lan­det (grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­het), skall bola­get under­rätta finan­sin­spek­tio­nen om det. i under­rät­tel­sen skall det anges vil­ket eller vilka slag av ris­ker eller åta­gan­den för­säk­ring­arna skall omfatta. bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler inte när bolag i annan egen­skap än ledande för­säk­rings­gi­vare del­tar i koas­su­rans­av­tal (sam­för­säk­ring) avse­ende stora ris­ker. med stora ris­ker avses 8 senaste lydelse 1998:294. 9 sfs 1999:600 1. de för­säk­ringar som anges i 2 kap. 3 a § första styc­ket 4–7 och 11–12, 2. de för­säk­ringar som anges i 2 kap. 3 a § första styc­ket 14–15, om för­säk­rings­ta­ga­ren är näringsid­kare och den för­säk­rade ris­ken avser närings­verk­sam­he­ten, och 3. de för­säk­ringar som anges i 2 kap. 3 a § första styc­ket 3, 8–10, 13 och 16, om för­säk­rings­ta­ga­ren är näringsid­kare och minst två av föl­jande för­ut­sätt­ningar är upp­fyllda enligt senast fast­ställda resultat-​​ och balans­räk­ning: a) för­säk­rings­ta­ga­ren har en balansom­slut­ning som upp­går till minst ett belopp mot­sva­rande 6 200 000 euro, b) för­säk­rings­ta­ga­ren har en brut­to­om­sätt­ning som upp­går till minst ett belopp mot­sva­rande 12 800 000 euro, c) för­säk­rings­ta­ga­ren har haft i genom­snitt minst 250 per­so­ner anställda. om för­säk­rings­ta­ga­ren ingår i en kon­cern som avger kon­cern­re­do­vis­ning skall för­ut­sätt­ning­arna i tredje styc­ket 3 gälla kon­cer­nen. 3 kap. 2 §9 aktier kan fritt över­lå­tas och för­vär­vas, om något annat inte föl­jer av bestäm­mel­serna i detta kapi­tel eller i övrigt av lag. ett direkt eller indi­rekt för­värv av aktier i ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, som med­för att för­vär­va­rens sam­man­lagda inne­hav utgör ett kvalificerat inne­hav enligt 1 kap. 9 a §, får ske bara efter till­stånd av finan­sin­spek­tio­nen. det­samma gäl­ler för­värv som inne­bär att ett kvalificerat inne­hav ökas så att det upp­går till eller över­sti­ger 20, 33 eller 50 pro­cent av akti­e­ka­pi­ta­let eller rös­te­ta­let för samt­liga aktier eller så att för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get blir dot­ter­fö­re­tag. till­stånd enligt första styc­ket skall ha med­de­lats före för­vär­vet. om för­värv har gjorts genom bodel­ning, arv, tes­ta­mente, bolags­skifte eller på annat lik­nande sätt, krävs i stäl­let till­stånd för att för­vär­va­ren skall få behålla de aktier som erhål­lits. för­vär­va­ren skall ansöka om till­stånd till ett sådant för­värv inom sex måna­der efter det att akti­erna erhål­lits. till­stånd skall ges till för­värv som avses i andra och tredje styc­kena, om det kan antas att för­vär­va­ren inte kom­mer att mot­verka de krav på verk­sam­he­ten i bola­get som avses i 2 kap. 3 § femte styc­ket 1 och om för­vär­va­ren även i övrigt är lämp­lig att utöva ett väsent­ligt inflytande över led­ningen av ett för­säk­rings­bo­lag. till­stånd får inte ges, om för­vär­va­ren i väsent­lig mån har åsi­do­satt skyl­dig­he­ter i närings­verk­sam­het eller i andra eko­no­miska ange­lä­gen­he­ter eller gjort sig skyl­dig till all­var­lig brotts­lig­het. om för­vär­vet skulle leda till nära för­bin­del­ser mel­lan för­säk­rings­bo­la­get och någon annan, skall till­stånd ges endast om för­bin­del­serna inte hind­rar en effek­tiv till­syn av för­säk­rings­bo­la­get. inspek­tio­nen får före­skriva en viss tid inom vil­ken ett för­värv skall genom­fö­ras. inspek­tio­nen skall med­dela beslut i ett ärende enligt andra eller tredje styc­ket inom tre måna­der från det att ansö­kan om till­stånd gjor­des. 10 9 senaste lydelse 1996:753. 2 d §10 om äga­ren till ett kvalificerat inne­hav av aktier utö­var eller kan antas komma att utöva sitt inflytande på ett sätt som mot­ver­kar de krav på verk­sam­he­ten i för­säk­rings­bo­la­get som avses i 2 kap. 3 § femte styc­ket 1, får finan­sin­spek­tio­nen besluta att äga­ren vid stäm­man inte får före­träda fler aktier än som mot­sva­rar ett inne­hav som inte är kvalificerat. det­samma gäl­ler, om en sådan ägare i väsent­lig mån har åsi­do­satt skyl­dig­he­ter i närings­verk­sam­het eller i andra eko­no­miska ange­lä­gen­he­ter eller gjort sig skyl­dig till all­var­lig brotts­lig­het. om äga­ren till ett kvalificerat inne­hav av aktier har under­lå­tit att ansöka om till­stånd till ett för­värv som avses i 2 §, får inspek­tio­nen besluta att äga­ren vid stäm­man inte får före­träda akti­erna till den del de omfat­tas av ett krav på till­stånd. om någon i strid med ett beslut av inspek­tio­nen har ett kvalificerat inne­hav av aktier, får inne­ha­va­ren inte före­träda akti­erna vid stäm­man till den del inne­ha­vet står i strid med beslu­tet. finan­sin­spek­tio­nen får före­lägga ägare som avses i första styc­ket att avyttra så stor del av akti­erna att inne­ha­vet där­ef­ter inte är kvalificerat. en ägare som avses i andra eller tredje styc­ket får före­läg­gas att avyttra så stor del av akti­erna att inne­ha­vet inte står i strid med inspek­tio­nens beslut. aktier som omfat­tas av ett för­bud eller före­läg­gande enligt denna para­graf skall inte med­räk­nas när det fordras sam­tycke av ägare till en viss del av akti­erna i bola­get för att ett beslut skall bli gil­tigt eller en befo­gen­het skall få utövas, såvida inte för­val­tare har för­ord­nats enligt 2 e §. 3 § i bolags­ord­ningen kan tas in för­be­håll att en aktieä­gare eller någon annan skall ha rätt att lösa sådana aktier som över­går till ny ägare. för­be­hål­let skall ange 1. vilka som har lös­nings­rätt och, om lös­nings­rät­ten inte skall kunna utövas vid vissa fång, vilka slags fång som har undan­ta­gits, 2. den ord­ning i vil­ken lös­nings­rät­ten till­kom­mer de lös­nings­be­rät­ti­gade inbör­des, 3. den tid, ej över­sti­gande två måna­der från anmä­lan hos sty­rel­sen om en akties över­gång, inom vil­ken lös­nings­an­språ­ket skall fram­stäl­las hos bola­get, 4. den tid inom vil­ken lösen skall beta­las; denna tid får inte över­stiga en månad räk­nat från den tid­punkt då lösen­be­lop­pet bestäm­des. för­vär­vas flera aktier genom samma fång, kan, om något annat inte föl­jer av för­be­hål­let, lös­nings­rät­ten inte utövas för mindre antal aktier än fånget omfat­tar. om tillämp­ningen av före­skrif­terna i bolags­ord­ningen om lösens belopp skulle bereda någon en otill­bör­lig för­del, kan jämk­ning ske. när en anmä­lan gjorts om akti­ens över­gång, skall sty­rel­sen genast skrift­li­gen med­dela detta till varje lös­nings­be­rät­ti­gad vars post­a­dress är införd i aktie­bo­ken eller på annat sätt känd för bola­get. om något annat inte före­skrivs i bolags­ord­ningen, skall tvis­ter om lös­nings­rät­ten och om lösen­be­lop­pets stor­lek prö­vas av tre skil­je­män enligt lagen (1929:145) om skil­je­män. innan det visar sig att lös­nings­rät­ten inte begag­nas kan den till vil­ken aktien har över­gått inte utöva någon annan rätt på grund av aktien gente­mot bo10 sfs 1999:600 senaste lydelse 1996:753. 11 sfs 1999:600 laget än rätt till vinstut­del­ning och före­trä­des­rätt till teck­ning av nya aktier vid nye­mis­sion eller till teck­ning av andel i lån som avses i 5 kap. rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter på grund av sådan teck­ning över­går till den som begag­nar sig av lös­nings­rät­ten. 4 § aktiebrev skall stäl­las till viss man. det får läm­nas ut endast till sådan aktieä­gare som är införd i aktie­bo­ken och först när den eller de aktier bre­vet lyder på har beta­lats. vidare fordras 1. att för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get har regi­stre­rats, om aktien har teck­nats vid bola­gets bildande, eller 2. att nye­mis­sio­nen eller fon­de­mis­sio­nen har regi­stre­rats, om aktien till­kom­mit på grund av emis­sio­nen, eller 3. att regi­stre­ring har skett enligt 5 kap. 15 §, om aktien har till­kom­mit på grund av utbyte eller nyteck­ning enligt 5 kap. aktiebre­vet skall under­teck­nas av sty­rel­sen eller enligt sty­rel­sens full­makt av en bank. namn­teck­ning­arna får åter­ges genom tryck­ning eller på något annat lik­nande sätt. bre­vet skall ange bola­gets firma, ord­nings­num­mer på den eller de aktier varpå bre­vet lyder, akti­ens nomi­nella belopp och dagen för utfär­dan­det. kan, när aktiebre­vet ges ut, aktier av olika slag finnas enligt bolags­ord­ningen, skall akti­e­sla­get anges i bre­vet. om bolags­ord­ningen inne­hål­ler för­be­håll enligt 1 § fjärde styc­ket, 3 §, 8 § eller 6 kap. 8 §, skall detta tyd­ligt anges i bre­vet på sådan aktie som avses med för­be­hål­let. upp­gif­ten kan ges i för­kor­tad form. för­kort­nings­for­merna fast­ställs av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. när utbe­tal­ning görs vid inlö­sen av en aktie eller vid minsk­ning av dess nomi­nella belopp eller vid skifte av bola­gets till­gångar, skall aktiebre­vet för­ses med påskrift om utbe­tal­ningen. har utan åter­be­tal­ning en aktie dra­gits in eller det nomi­nella belop­pet änd­rats, skall så snart som möj­ligt en påskrift om detta göras på aktiebre­vet. ett aktiebrev, som i sam­band med död­ning eller vid utbyte ges ut i stäl­let för ett annat, skall inne­hålla upp­gift om detta. utbyts ett aktiebrev mot ett eller flera andra aktiebrev skall det äldre aktiebre­vet och de där­till hörande kupong­ar­ken maku­le­ras på ett betryg­gande sätt. emis­sions­be­vis samt de skul­debrev och options­be­vis som avses i 5 kap. skall under­teck­nas på det sätt som anges i andra styc­ket. 6 § om ett aktiebrev eller ett till viss man ställt emis­sions­be­vis eller options­be­vis över­låts eller pant­sätts, skall bestäm­mel­serna om skul­debrev till viss man eller order i 13, 14 och 22 §§ lagen (1936:81) om skul­debrev tilläm­pas. här­vid är den som inne­har ett aktiebrev och enligt bola­gets anteck­ning på detta är införd som ägare i aktie­bo­ken lik­ställd med den som enligt 13 § andra styc­ket nämnda lag för­mo­das äga rätt att göra skul­debre­vet gäl­lande. över­låts eller pant­sätts ett emis­sions­be­vis eller ett options­be­vis som inte är ställt till viss man, skall bestäm­mel­serna om skul­debrev till inne­ha­va­ren i 13, 14 och 22 §§ lagen om skul­debrev tilläm­pas. om utdel­nings­ku­ponger finns bestäm­mel­ser i 24 och 25 §§ lagen om skul­debrev. 12 4 kap. 1 § akti­e­ka­pi­ta­let kan ökas genom att aktier teck­nas mot betal­ning (nye­mis­sion) eller genom att aktier ges ut eller akti­er­nas nomi­nella belopp höjs utan ny betal­ning (fon­de­mis­sion). en fon­de­mis­sion kan endast ske i ska­de­för­säk­rings­bo­lag och i liv­för­säk­rings­bo­lag som får dela ut vinst. beslut om emis­sion fat­tas av bolags­stäm­man, om något annat inte föl­jer av 16 eller 17 §. sådana beslut får inte fat­tas för­rän bola­get har bli­vit regi­stre­rat. behö­ver bolags­ord­ningen änd­ras skall beslut om detta fat­tas först. ett beslut om emis­sion får fat­tas innan änd­ringen stad­fästs om beslu­tet görs bero­ende av att stad­fäs­telse med­de­las. vid nye­mis­sion får betal­ning för aktier inte under­stiga det nomi­nella belop­pet. vid fon­de­mis­sion får inte till akti­e­ka­pi­ta­let föras över belopp som under­sti­ger sum­man av de nya akti­er­nas nomi­nella belopp eller den sam­man­lagda höj­ningen av akti­er­nas nomi­nella belopp. i fråga om för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, som enligt insi­der­la­gen (1990:1342) utgör akti­e­mark­nads­bo­lag, samt dot­ter­ak­tie­bo­lag till sådana bolag gäl­ler, för­u­tom före­skrif­terna i detta kapi­tel, bestäm­mel­serna i lagen (1987:464) om vissa rik­tade emis­sio­ner i akti­e­mark­nads­bo­lag, m.m. 5 § vid en kon­tan­te­mis­sion och vid en fon­de­mis­sion har aktieä­garna före­trä­des­rätt till de nya akti­erna i för­hål­lande till det antal aktier de förut äger, om något annat inte 1. har bestämts i bolags­ord­ningen enligt 3 kap. 1 § andra styc­ket 3 eller, vid en kon­tan­te­mis­sion, i emis­sions­be­slu­tet, eller 2. föl­jer av vill­kor som enligt 5 kap. 5 § första styc­ket 8 har med­de­lats vid emis­sion av skul­debrev. beslut av bolags­stäm­man att avvika från aktieä­gar­nas före­trä­des­rätt är gil­tigt endast om det har biträtts av aktieä­gare med två tred­je­de­lar av såväl de avgivna rös­terna som de vid stäm­man före­trädda akti­erna. 8 § beslu­tet om nye­mis­sion skall ange 1. det belopp eller det högsta belopp, var­med akti­e­ka­pi­ta­let skall kunna ökas, eller det lägsta och högsta belop­pet för ökningen, 2. det akti­e­slag vartill de nya akti­erna skall höra, i de fall då aktier av olika slag finns eller kan utges, 3. den före­trä­des­rätt att teckna aktier som aktieä­garna eller andra har eller vem som annars får teckna aktier, 4. den tid inom vil­ken aktier kan teck­nas, i de fall då ett visst belopp eller ett lägsta belopp har fast­ställts för akti­e­ka­pi­ta­lets ökning, 5. den tid inom vil­ken aktieä­gare kan använda sin före­trä­des­rätt, 6. den tid inom vil­ken teck­nade aktier skall beta­las eller, i före­kom­mande fall, att teck­ning skall ske genom betal­ning, 7. den beräk­nings­grund, enligt vil­ken vid över­teck­ning de aktier som inte har teck­nats med före­trä­des­rätt skall för­de­las, om det inte före­skrivs att för­del­ningen skall bestäm­mas av sty­rel­sen, 8. akti­er­nas nomi­nella belopp och det belopp som skall beta­las för varje teck­nad aktie, samt 9. i före­kom­mande fall för­ord­nande som avses i 6 a §. sfs 1999:600 13 sfs 1999:600 tid enligt första styc­ket får inte vara kor­tare än två vec­kor. den räk­nas från någon av föl­jande tid­punk­ter: a) från det kun­gö­relse enligt 9 § skedde, b) från emis­sions­be­slu­tet om samt­liga aktieä­gare har varit före­trädda vid den bolags­stämma som har fat­tat beslu­tet, eller c) från avstäm­nings­da­gen när det gäl­ler avstäm­nings­bo­lag. om ett för­be­håll enligt 3 kap. 1 § sjätte styc­ket eller 3 § eller 6 kap. 8 § skall gälla för de nya akti­erna, skall emis­sions­be­slu­tet inne­hålla en erin­ran om detta. om en aktieä­gare skall ha före­trä­des­rätt att delta i emis­sio­nen gäl­ler för avstäm­nings­bo­lag att avstäm­nings­da­gen skall anges i emis­sions­be­slu­tet. avstäm­nings­da­gen får inte sät­tas tidi­gare än tre vec­kor från det kun­gö­relse enligt 9 § skedde. om de kuponger som hör till aktiebre­ven skall använ­das som emis­sions­be­vis, skall detta anges i beslu­tet. 5 kap. upp­lå­ning begräns­ningar för upp­lå­ning 1 § ett för­säk­rings­bo­lag får endast ta upp eller ta över pen­ning­lån (upp­lå­ning) i den utsträck­ning som föl­jer av denna bestäm­melse. upp­lå­ning får ske för att effek­ti­vi­sera kapi­tal­för­valt­ningen eller om det i övrigt är moti­ve­rat av den bedrivna för­säk­rings­rö­rel­sen, under för­ut­sätt­ning att den sam­lade upp­lå­ningen är av ringa bety­delse med hän­syn till rörel­sens omfatt­ning och kapi­tal­ba­sens stor­lek. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i andra styc­ket. finan­sin­spek­tio­nen får, om det finns sär­skilda skäl, medge undan­tag från begräns­ningen i andra styc­ket att upp­lå­ningen skall vara av ringa bety­delse. all­männa bestäm­mel­ser om kon­ver­tibla skul­debrev m.m. 2 § ska­de­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag och liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som får dela ut vinst till aktieä­garna kan mot ersätt­ning ge ut kon­ver­tibla skul­debrev eller skul­debrev för­e­nade med options­rätt till nyteck­ning. sådana skul­debrev skall stäl­las till inne­ha­va­ren eller till viss man eller order. kon­ver­tibla skul­debrev skall inne­hålla en utfäs­telse från bola­get om att bor­ge­nä­ren har rätt att helt eller del­vis byta ut sin ford­ran enligt skul­debre­ven mot aktier i bola­get. skul­debrev för­e­nade med options­rätt till nyteck­ning skall ge bor­ge­nä­ren rätt att teckna aktier i bola­get mot betal­ning i pengar. vill­ko­ren för utbyte eller nyteck­ning av aktie skall bestäm­mas så att utbyte eller nyteck­ning kan ske utan att bolags­ord­ningen änd­ras. ersätt­ningen för ett kon­ver­ti­belt skul­debrev får inte under­stiga det nomi­nella belop­pet på aktie som läm­nas ut vid utbyte, om inte mel­lan­skill­na­den täcks genom kon­tant betal­ning vid utby­tet. skall ett kon­ver­ti­belt skul­debrev kunna beta­las med annan egen­dom än pengar (apport) gäl­ler bestäm­mel­serna i 2 kap. 2 §. options­rätt till nyteck­ning kan kny­tas till options­be­vis som är fogade till skul­debre­ven. bor­ge­nä­ren får avskilja ett options­be­vis från ett skul­debrev 14 och för­foga över bevi­set sär­skilt, om det inte i skul­debre­vet före­skrivs att bevi­set får avskil­jas först efter viss tid. i fråga om för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, som enligt insi­der­la­gen (1990:1342) utgör akti­e­mark­nads­bo­lag, samt dot­ter­bo­lag till sådana bolag gäl­ler, för­u­tom före­skrif­terna i detta kapi­tel, bestäm­mel­serna i lagen (1987:464) om vissa rik­tade emis­sio­ner i akti­e­mark­nads­bo­lag, m.m. av lagen (1998:1479) om kon­to­fö­ring av finan­si­ella instru­ment fram­går att utfäs­tel­ser som avses i de i denna para­graf angivna skul­debre­ven och options­be­vi­sen kan regi­stre­ras enligt den lagen och att skul­debrev eller options­be­vis inte får utfär­das om regi­stre­ring skall ske. i sådana fall gäl­ler bestäm­mel­serna i detta kapi­tel i tillämp­liga delar. 3 § vid emis­sion av skul­debrev mot betal­ning i pengar har aktieä­garna före­trä­des­rätt att teckna sig för för­värv av skul­debrev som om emis­sio­nen gällde de aktier som kan komma att träda i stäl­let för skul­debre­ven eller nyteck­nas på grund av options­rätt. beslut av bolags­stäm­man att avvika från aktieä­gar­nas före­trä­des­rätt är gil­tigt endast om det har biträtts av aktieä­gare med två tred­je­de­lar av såväl de avgivna rös­terna som de vid stäm­man före­trädda akti­erna. för­fa­ran­det vid emis­sion 4 § beslut om emis­sion av skul­debrev fat­tas av bolags­stäm­man, om något annat inte föl­jer av 9 eller 10 §. behö­ver bolags­ord­ningen änd­ras, skall beslut om detta fat­tas först. ett beslut om emis­sion får fat­tas innan änd­ringen har stad­fästs, om beslu­tet görs bero­ende av att stad­fäs­telse med­de­las. i fråga om för­slag till beslut om emis­sion och om kal­lelse till bolags­stämma skall 4 kap. 7 § tilläm­pas. 5 § beslu­tet om emis­sion skall ange 1. emis­sio­nens belopp eller högsta belopp eller det lägsta och högsta belop­pet för emis­sio­nen, 2. den före­trä­des­rätt att delta i emis­sio­nen som till­kom­mer aktieä­gare eller någon annan eller vem som annars får delta i emis­sio­nen, 3. den tid inom vil­ken teck­ning av skul­debrev kan ske, när ett visst belopp eller ett lägsta belopp har bestämts för emis­sio­nen, 4. den tid inom vil­ken aktieä­gare kan använda sin före­trä­des­rätt till teck­ning, 5. skul­debre­vens nomi­nella belopp, emis­sions­kur­sen och rän­te­sat­sen, 6. den tid inom vil­ken teck­nade skul­debrev skall beta­las samt den beräk­nings­grund, enligt vil­ken vid över­teck­ning de skul­debrev som inte teck­nats med före­trä­des­rätt skall för­de­las, om det inte före­skrivs att för­del­ningen skall bestäm­mas av sty­rel­sen, 7. tiden och vill­ko­ren för utby­tet eller nyteck­ningen, 8. den rätt som skall till­komma bor­ge­nä­ren eller inne­ha­va­ren av options­be­vis för den hän­delse akti­e­ka­pi­ta­let före utby­tet eller nyteck­ningen ökas eller sätts ned eller nya kon­ver­tibla skul­debrev eller skul­debrev för­e­nade med options­rätt till nyteck­ning ges ut eller bola­get upp­lö­ses eller upp­hör genom fusion, sfs 1999:600 15 sfs 1999:600 9. det belopp som akti­e­ka­pi­ta­let skall kunna ökas med genom utbyte eller nyteck­ning, 10. det akti­e­slag som de nya akti­erna skall höra till, i de fall aktier av olika slag finns eller kan utges, samt 11. den rätt till vinstut­del­ning som till­kom­mer de nya akti­erna samt det räken­skapsår för vil­ket rät­ten till utdel­ning inträ­der. den tid inom vil­ken aktieä­gare kan använda sin före­trä­des­rätt enligt första styc­ket 4 får inte vara kor­tare än två vec­kor. tiden räk­nas från a) kun­gö­rel­sen enligt 7 § första styc­ket första meningen, b) beslu­tet, när det gäl­ler sådana fall som avses i 7 § fjärde styc­ket, eller c) avstäm­nings­da­gen, när det gäl­ler avstäm­nings­bo­lag. om ett för­be­håll enligt 3 kap. 1 § sjätte styc­ket eller 3 § eller 6 kap. 8 § skall gälla för de nya akti­erna, skall emis­sions­be­slu­tet inne­hålla en upp­lys­ning om detta. om en aktieä­gare skall ha före­trä­des­rätt att delta i emis­sio­nen, gäl­ler för avstäm­nings­bo­lag att avstäm­nings­da­gen skall anges i emis­sions­be­slu­tet. avstäm­nings­da­gen får inte sät­tas tidi­gare än tre vec­kor från kun­gö­rel­sen enligt 7 § första styc­ket första meningen. om ett skul­debrev skall bli före­mål för han­del vid en svensk eller utländsk börs, en auk­to­ri­se­rad mark­nads­plats eller någon annan regle­rad mark­nad, kan det i emis­sions­be­slu­tet tas upp ett bemyn­di­gande för sty­rel­sen eller den som sty­rel­sen inom sig för­ord­nar att innan teck­ning påbör­jas bestämma emis­sio­nens belopp, emis­sions­kur­sen, rän­te­sat­sen och vill­ko­ren för utbyte eller nyteck­ning. i fråga om avstäm­nings­bo­lag skall dock nämnda vill­kor bestäm­mas senast på avstäm­nings­da­gen, om aktieä­garna skall ha före­trä­des­rätt att delta i emis­sio­nen. 6 § bestäm­mel­serna i 4 kap. 3 och 4 §§ gäl­ler i tillämp­liga delar vid emis­sion av kon­ver­tibla skul­debrev. 7 § bolags­stäm­mans beslut om emis­sion eller en redo­gö­relse för det väsent­liga inne­hål­let i beslu­tet skall utan dröjs­mål kun­gö­ras i post– och inri­kes tid­ningar och den eller de orts­tid­ningar som sty­rel­sen bestäm­mer. kun­görs inte beslu­tet i sin hel­het, skall det i kun­gö­rel­sen läm­nas upp­gift om var beslu­tet hålls till­gäng­ligt. har bolags­stäm­man enligt 5 § femte styc­ket över­läm­nat åt någon annan att besluta om emis­sio­nens belopp, emis­sions­kur­sen, rän­te­sat­sen och vill­ko­ren för utbyte eller nyteck­ning, skall vad som beslu­tats om detta kun­gö­ras på mot­sva­rande sätt. är för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get inte ett avstäm­nings­bo­lag, skall beslu­tet om emis­sion genast sän­das till de aktieä­gare vars post­a­dres­ser är kända för bola­get, om aktieä­garna skall ha före­trä­des­rätt att delta i emis­sio­nen. i fråga om avstäm­nings­bo­lag skall till emis­sions­be­vi­sen, när dessa över­sänds, fogas de beslut av sty­rel­sen, eller av den som sty­rel­sen inom sig för­ord­nar, som rör emis­sio­nens belopp, emis­sions­kur­sen, rän­te­sat­sen och vill­ko­ren för utbyte eller nyteck­ning. bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena gäl­ler inte för andra bolag än avstäm­nings­bo­lag, om samt­liga aktieä­gare varit före­trädda vid den bolags­stämma som beslu­tat emis­sio­nen, och emis­sions­be­slu­tet inte inne­hål­ler bemyn­di­gande enligt 5 § femte styc­ket. 16 8 § om ett visst belopp eller ett lägsta belopp för emis­sio­nen har bestämts, har beslu­tet om emis­sio­nen för­fal­lit, om belop­pet inte har teck­nats inom teck­nings­ti­den. det­samma gäl­ler ett beslut om en sådan änd­ring av bolags­ord­ningen som för­ut­sät­ter att akti­e­ka­pi­ta­let ökas. vad som har beta­lats för de teck­nade skul­debre­ven skall i sådana fall genast beta­las till­baka. bestäm­mel­serna i 4 kap. 13 § gäl­ler i tillämp­liga delar vid emis­sion av kon­ver­tibla skul­debrev. när teck­ningen av skul­debre­ven avslu­tats, skall för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get genast för regi­stre­ring anmäla beslu­tet om emis­sio­nen och det nomi­nella belop­pet av det lån som teck­nats, om beslu­tet inte har för­fal­lit enligt första styc­ket. för regi­stre­ring krävs att full betal­ning enligt regist­ret erlagts för alla de aktier som ingår i det förut regi­stre­rade akti­e­ka­pi­ta­let samt att behöv­liga änd­ringar av bolags­ord­ningen har stad­fästs. sty­rel­sens beslut om emis­sion 9 § sty­rel­sen kan besluta om emis­sion av skul­debrev och om avvi­kelse från aktieä­ga­res före­trä­des­rätt under för­ut­sätt­ning av bolags­stäm­mans god­kän­nande. bestäm­mel­serna i 5–7 §§ och 8 § första styc­ket skall då gälla i tillämp­liga delar. i fråga om sty­rel­sens begä­ran om bolags­stäm­mans god­kän­nande skall 4 kap. 7 § tilläm­pas. vad som där sägs om för­slag till emis­sions­be­slut skall i stäl­let gälla sty­rel­sens beslut. beslut av bolags­stäm­man att god­känna avvi­kelse från aktieä­ga­res före­trä­des­rätt enligt 3 § första styc­ket är gil­tigt endast om det har biträtts av aktieä­gare med två tred­je­de­lar av såväl de avgivna rös­terna som de vid stäm­man före­trädda akti­erna. emis­sions­be­slu­tet skall anmä­las för regi­stre­ring enligt 8 § tredje styc­ket när det har god­känts av stäm­man och teck­ningen av skul­debre­ven avslu­tats. har en sådan anmä­lan inte gjorts inom ett år från sty­rel­sens beslut om emis­sion, är beslu­tet för­fal­let. 10 § bolags­stäm­man kan bemyn­diga sty­rel­sen att fatta beslut om en emis­sion som kan ske utan änd­ring i bolags­ord­ningen och att där­vid avvika från aktieä­gar­nas före­trä­des­rätt enligt 3 §. bemyn­di­gande att avvika från bestäm­mel­serna i 3 § första styc­ket om aktieä­ga­res före­trä­des­rätt är gil­tigt endast om det har biträtts av aktieä­gare med två tred­je­de­lar av såväl de avgivna rös­terna som de vid stäm­man före­trädda akti­erna. skall skul­debrev kunna teck­nas mot till­skott av annan egen­dom än pengar eller med andra vill­kor eller skall avvi­kelse från aktieä­gar­nas före­trä­des­rätt kunna göras, skall detta sär­skilt anges i bolags­stäm­mans bemyn­di­gande. bemyn­di­gan­det skall inne­hålla bestäm­mel­ser om den tid, längst till nästa ordi­na­rie bolags­stämma, inom vil­ken sty­rel­sens beslut skall fat­tas. bestäm­mel­serna i 4 kap. 7 § om för­slag till emis­sions­be­slut skall tilläm­pas på för­slag till bemyn­di­gande. bolags­stäm­mans beslut om bemyn­di­gande skall genast anmä­las för regi­stre­ring. innan regi­stre­ring har skett, kan sty­rel­sen inte fatta beslut om emis­sion. bestäm­mel­serna i 5–8 §§ gäl­ler i tillämp­liga delar när sty­rel­sen beslu­tar om emis­sion med stöd av ett bemyn­di­gande. sfs 1999:600 17 sfs 1999:600 emis­sions­be­vis 11 § bestäm­mel­serna i 4 kap. 6 § om emis­sions­be­vis och om aktieä­ga­res rätt att utöva före­trä­des­rätt att delta i en emis­sion skall tilläm­pas vid emis­sion enligt detta kapi­tel. utbyte och nyteck­ning 12 § när en ford­ran enligt ett skul­debrev byts ut mot en eller flera aktier, skall skul­debre­vet för­ses med påskrift om utby­tet. aktien skall genom sty­rel­sens försorg genast tas upp i aktie­bo­ken. vid nyteck­ning skall skul­debre­vet eller i före­kom­mande fall options­be­vi­set för­ses med påskrift om nyteck­ningen. 13 § vid nyteck­ning enligt detta kapi­tel skall akti­erna teck­nas på en teck­nings­lista, som skall inne­hålla beslu­tet om emis­sio­nen. kopia av bolags­ord­ningen, den senaste års­re­do­vis­ningen, för­sedd med anteck­ning om bolags­stäm­mans beslut om bola­gets vinst eller för­lust, samt revi­sions­be­rät­tel­sen för det år balans­räk­ningen avser skall fogas till teck­nings­lis­tan eller hål­las till­gäng­liga för akti­e­teck­narna på den plats som anges i lis­tan. i avstäm­nings­bo­lag får i beslu­tet om emis­sion för­ord­nas att nyteck­ning i fråga om hela eller viss del av emis­sio­nen skall ske genom betal­ning i stäl­let för på teck­nings­lista. i sådant fall skall beslu­tet om emis­sion och de hand­lingar som avses i första styc­ket andra meningen hål­las till­gäng­liga för akti­e­teck­narna hos den cen­trala vär­de­pap­pers­för­va­ra­ren. har teck­ningen skett i strid mot denna para­graf eller har aktier teck­nats med vill­kor som inte stäm­mer över­ens med de vill­kor som anges i emis­sions­be­slu­tet, skall 2 kap. 8 § tilläm­pas. anser sty­rel­sen eller den sty­rel­sen inom sig för­ord­nar att akti­e­teck­ningen är ogil­tig enligt tredje styc­ket, skall akti­e­teck­na­ren genast under­rät­tas om detta. i annat fall skall akti­e­teck­na­ren till­de­las de teck­nade akti­erna. sty­rel­sen skall se till att akti­erna genast tas upp i aktie­bo­ken. 14 § bestäm­mel­serna i 2 kap. 14 och 15 §§ skall tilläm­pas vid inbe­tal­ning på grund av nyteck­ning enligt detta kapi­tel. kvitt­ning av en skuld på grund av akti­e­teck­ning mot en ford­ran hos bola­get får dock ske, om sty­rel­sen med­ger det. ett sådant med­gi­vande får inte läm­nas, om det skulle vara till skada för bola­get eller dess bor­ge­nä­rer. 15 § senast tre måna­der efter det att tiden för utbyte eller nyteck­ning av aktier har gått ut skall sty­rel­sen för regi­stre­ring anmäla hur många aktier som har utgi­vits i utbyte eller som har nyteck­nats och helt beta­lats. om utby­tes­ti­den eller teck­nings­ti­den är längre än ett år, skall anmä­lan göras senast tre måna­der efter utgången av varje räken­skapsår under vil­ket utbyte eller nyteck­ning har skett. för regi­stre­ring krävs 1. vid utbyte, att bola­get på grund av emis­sio­nen har till­förts ersätt­ning till ett värde som mot­sva­rar minst det sam­man­lagda belop­pet av de anmälda akti­erna, 2. vid nyteck­ning, att akti­erna helt har beta­lats, och 18 3. att auk­to­ri­se­rad eller god­känd revi­sor eller, i avstäm­nings­bo­lag, den cen­trala vär­de­pap­pers­för­va­ra­ren inty­gar att kra­ven enligt 1 eller 2 upp­fylls. genom regi­stre­ringen är akti­e­ka­pi­ta­let ökat med det sam­man­lagda nomi­nella belop­pet av de anmälda akti­erna. 16 § de nya akti­erna skall med­föra rätt till vinstut­del­ning enligt vad som har bestämts om detta i beslu­tet om emis­sion. beslu­tet får dock inte inne­bära att en sådan rätt inträ­der senare än för räken­skaps­å­ret efter det under vil­ket akti­erna skall vara betalda. upp­ta­gande av vissa andra lån 17 § om inte något annat föl­jer av detta kapi­tel, får ett för­säk­rings­bo­lag inte ta upp ett pen­ning­lån på vill­kor att lånet skall beta­las på något annat sätt än med ett nomi­nellt pen­ning­be­lopp eller med ett pen­ning­be­lopp som bestäms med hän­syn till för­änd­ringar i pen­ning­vär­det. 18 § ska­de­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag och liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som får dela ut vinst får ta upp lån mot obli­ga­tio­ner eller andra skul­debrev med rätt till ränta, vars stor­lek är helt eller del­vis bero­ende av vinstut­del­ningen till aktieä­gare i bola­get eller av sådan vinst i bola­get som kan använ­das för vinstut­del­ning till aktieä­garna (vins­tan­dels­be­vis). beslut om upp­ta­gande av sådant lån fat­tas av bolags­stäm­man. sty­rel­sen får dock fatta ett sådant beslut under för­ut­sätt­ning av bolags­stäm­mans god­kän­nande eller efter bolags­stäm­mans bemyn­di­gande. emis­sions­pro­spekt 19 § bestäm­mel­serna i 4 kap. 21–27 §§ om emis­sions­pro­spekt skall till­läm­pas också när ett publikt för­säk­rings­ak­tie­bo­lag eller aktieä­gare i ett sådant bolag offent­lig­gör eller på annat sätt till en vidare krets rik­tar en inbju­dan att för­värva sådana av bola­get utgivna skul­debrev, options­be­vis eller vins­tan­dels­be­vis som avses i detta kapi­tel. emis­sions­pro­spekt behö­ver dock upp­rät­tas endast om sum­man av de belopp som till följd av inbju­dan kan komma att beta­las upp­går till minst tre­hund­ra­tu­sen kro­nor. sfs 1999:600 7 kap. 1 § ett för­säk­rings­bo­lags för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar skall mot­svara belopp som erfordras för att bola­get vid varje tid­punkt skall kunna upp­fylla alla åta­gan­den som skä­li­gen kan för­vän­tas upp­komma med anled­ning av ingångna för­säk­rings­av­tal. de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna skall mot­svara bola­gets ansva­rig­het för 1. för­säk­rings­fall, för­valt­nings­kost­na­der och andra kost­na­der under res­ten av avtal­s­pe­ri­o­den för löpande för­säk­ringar i ska­de­för­säk­rings­rö­relse (ej intjä­nade pre­mier och kvar­drö­jande ris­ker) respek­tive liv­för­säk­rings­rö­relse (liv­för­säk­rings­av­sätt­ning). 2. inträf­fade ore­gle­rade för­säk­rings­fall, kost­na­der för regle­ringen av dessa samt åter­bä­ring som för­fal­lit till betal­ning men inte beta­lats ut (ore­gle­rade ska­dor), 3 sfs 1999:580–607 19 sfs 1999:600 3. sådan åter­bä­ring som är garan­te­rad i nomi­nella eller reala belopp (garan­te­rad åter­bä­ring), och som inte omfat­tas av 1 eller 2, 4. sådan åter­bä­ring inom liv­för­säk­rings­rö­relse som är vill­ko­rad av vär­de­för­änd­ringar på till­gångar eller av ett visst för­säk­rings­tek­niskt resul­tat som för­säk­rings­ta­garna eller andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade står ris­ken för (vill­ko­rad åter­bä­ring), 5. för­lust­ut­jäm­ning för kre­dit­för­säk­ring som avses i 12 kap. 9 a § (utjäm­nings­av­sätt­ning) upp till det belopp för avsätt­ning­ens stor­lek som anges i första styc­ket andra meningen nämnda para­graf, och 6. fond­för­säk­ringar som för­säk­rings­ta­garna eller andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade bär pla­ce­rings­ris­ken för (fond­för­säk­ringså­ta­gan­den där för­säk­rings­ta­ga­ren bär pla­ce­rings­ris­ken). ansva­rar flera för­säk­rings­bo­lag soli­da­riskt för en för­säk­ring, skall vid beräk­ningen av det enskilda bola­gets för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar endast beak­tas den del av för­säk­ringen som enligt avtal mel­lan bola­gen belö­per på bola­get. avsätt­ning för ore­gle­rade ska­dor skall beräk­nas sär­skilt för varje för­säk­rings­fall. för ska­de­för­säk­rings­rö­relse får sta­tis­tiska meto­der använ­das om de leder till en till­räck­lig avsätt­ning med beak­tande av ska­dor­nas art. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­ar­nas inne­håll och beräk­ning. 2 § avsätt­ningen för ej intjä­nade pre­mier skall beräk­nas så att den all­tid mot­sva­rar sum­man av avsätt­ning­arna för varje för­säk­rings­av­tal. avsätt­ningen för kvar­drö­jande ris­ker skall avse ett för bola­get beräk­nat tillägg som utö­ver avsätt­ningen för ej intjä­nade pre­mier kan anses behöv­ligt för att täcka fram­tida kost­na­der som har sam­band med ingångna för­säk­rings­av­tal. en för­säk­rings­ma­te­ma­tiskt veder­ta­gen beräk­nings­me­tod för kol­lek­tiv beräk­ning av avsätt­ning­arna får dock använ­das, om avsätt­ningen beräk­nad enligt en sådan metod ger i stort sett samma resul­tat som om avsätt­ningen hade beräk­nats för varje för­säk­ring. liv­för­säk­rings­av­sätt­ningen skall beräk­nas så att den all­tid mot­sva­rar sum­man av avsätt­ning­arna för varje liv­för­säk­rings­av­tal beräk­nat enligt tredje styc­ket. i avsätt­ningen skall det tillägg inräk­nas som behövs för att täcka alla för­lus­ter på grund av att för­säk­ring­arna upp­hör i för­tid. en annan för­säk­rings­ma­te­ma­tiskt veder­ta­gen beräk­nings­me­tod för kol­lek­tiv beräk­ning av avsätt­ning­arna får använ­das, om den ger i stort sett samma resul­tat som om avsätt­ningen hade beräk­nats för varje för­säk­ring. liv­för­säk­rings­av­sätt­ningen för ett liv­för­säk­rings­av­tal utgörs av skill­na­den mel­lan det för­vän­tade kapi­tal­vär­det av bola­gets fram­tida utgif­ter för för­säk­rings­av­ta­let och det för­vän­tade kapi­tal­vär­det av de pre­mier bola­get ytter­li­gare kan ha att upp­bära för för­säk­rings­av­ta­let (pro­spek­tiv beräk­nings­me­tod). en annan för­säk­rings­ma­te­ma­tiskt veder­ta­gen beräk­nings­me­tod får använ­das, om avsätt­ningen beräk­nad enligt en sådan metod inte blir lägre än om en pro­spek­tiv beräk­nings­me­tod hade använts eller om den meto­den inte är möj­lig att tillämpa för för­säk­rings­av­ta­let. beräk­ningen enligt andra och tredje styc­kena skall grun­das på anta­gan­den om död­lig­het och andra risk­mått, rän­te­sats samt drifts­kost­na­der som var för sig är betryg­gande. 20 rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer skall med­dela när­mare före­skrif­ter om beräk­ning av liv­för­säk­rings­av­sätt­ningar. före­skrif­terna skall ange max­i­mirän­te­sats och vilka för­säk­ringar som, med hän­syn till sin beskaf­fen­het, inte skall omfat­tas av en sådan före­skrift. sfs 1999:600 3 § ett för­säk­rings­bo­lag som avses i 9 § skall upp­rätta och följa för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jer. sådana rikt­lin­jer skall inne­hålla prin­ci­perna för 1. hur pre­mier bestäms, 2. beräk­ning av för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar, 3. åter­köp och belå­ning av för­säk­ringar, 4. för­del­ning av åter­bä­ring till för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade, 5. avgi­vande och mot­ta­gande av åter­för­säk­ring, samt 6. hur soli­di­te­ten skall till­go­do­ses. de för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jerna skall kom­plet­te­ras med ett för­säk­rings­tek­niskt beräk­nings­un­der­lag. under­la­get skall inne­hålla de anta­gan­den som behövs för att beräkna 1. pre­mier, för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar, tek­niska åter­köps­vär­den och belå­nings­vär­den, 2. grän­serna för skyl­dig­he­ten att teckna åter­för­säk­ring och begräns­ning­arna för mot­ta­gen åter­för­säk­ring, 3. för­del­ningen av åter­bä­ring, samt 4. soli­di­tets­re­ser­ver. om det med hän­syn till för­säk­ring­ar­nas beskaf­fen­het eller av annat sär­skilt skäl sak­nas anled­ning att upp­rätta ett sådant beräk­nings­un­der­lag får bola­get helt eller del­vis avstå från att upp­rätta det. 4 §11 pre­mier för liv­för­säk­ringar och ska­de­för­säk­ringar som med­de­las för längre tid än tio år skall bestäm­mas på grund­val av sådana anta­gan­den som avses i 2 § fjärde styc­ket, om inte en avvi­kelse är för­svar­lig med hän­syn till bola­gets eko­no­miska situ­a­tion. 8 §12 ett för­säk­rings­bo­lag får inte före­spegla fram­tida åter­bä­ring som sak­nar grund i för­säk­rings­av­ta­let. 8 a § senast när för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jer för liv­för­säk­ring bör­jar använ­das, skall de ges in till finan­sin­spek­tio­nen. till rikt­lin­jerna skall fogas en redo­gö­relse för de kon­se­kven­ser som rikt­lin­jerna får för för­säk­rings­bo­la­get samt för för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ring­arna. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om vad redo­gö­rel­sen skall inne­hålla. bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena gäl­ler också vid änd­ring av för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jer. 11 12 änd­ringen inne­bär bl.a. att andra styc­ket upp­hävs. änd­ringen inne­bär bl.a. att andra styc­ket upp­hävs. 21 sfs 1999:600 9 §13 ett för­säk­rings­bo­lag som dri­ver direkt för­säk­rings­rö­relse skall ha till­gångar till ett belopp som mot­sva­rar för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar för egen räk­ning, med tillägg av vär­det av reserv­de­po­si­tion som en åter­för­säk­rings­gi­vare har ställt hos bola­get, pla­ce­rade i enlig­het med 9 a–10 e, 13 och 29 §§ (skuld­täck­ning). om ett annat för­säk­rings­bo­lag än som avses i första styc­ket dri­ver sådan åter­för­säk­rings­rö­relse som avses i 11 a § första styc­ket 3 skall bola­get ha till­gångar till ett belopp som behövs för att säker­ställa för­säk­rings­ta­gar­nas för­måns­rätt enligt 4 a § för­måns­rättsla­gen (1970:979). för sådana till­gångar gäl­ler 9 a–10 g §§ i tillämp­liga delar (sär­skild skuld­täck­ning). med för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar för egen räk­ning avses de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna inklu­sive mot­ta­gen åter­för­säk­ring och med avdrag för avgi­ven åter­för­säk­ring. om avgi­ven åter­för­säk­ring inte bidrar till att minska bola­gets risk­ta­gande, får finan­sin­spek­tio­nen för visst fall bestämma att avdrag inte får göras för sådan åter­för­säk­ring. 10 §14 för skuld­täck­ning som avses i 9 § får, med de begräns­ningar som anges i andra–sjätte styc­kena och 10 a–10 d §§, föl­jande till­gångar använ­das: 1. obli­ga­tio­ner eller andra skuld­för­bin­del­ser som svenska sta­ten, en svensk kom­mun eller där­med jäm­för­lig sam­fäl­lig­het sva­rar för. 2. obli­ga­tio­ner eller andra skuld­för­bin­del­ser som euro­pe­iska gemen­ska­perna eller utländska sta­ter eller cen­tral­ban­ker sva­rar för. 3. obli­ga­tio­ner eller andra skuld­för­bin­del­ser som utländsk kom­mun eller där­med jäm­för­lig utländsk sam­fäl­lig­het med befo­gen­het att kräva in offent­lig upp­börd sva­rar för. 4. obli­ga­tio­ner eller andra skuld­för­bin­del­ser som inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­ner sva­rar för. 5. ford­ringar på pre­mie eller andra ford­ringar på för­säk­rings­ta­gare som har sam­band med för­säk­rings­av­tal, om rätts­sub­jekt som anges i 1–4 sva­rar för ford­ran. ett för­säk­rings­bo­lag som ingår i en kon­cern och vars verk­sam­het ute­slu­tande består i att för­säkra ris­ker inom kon­cer­nen, får för skuld­täck­ning även använda ford­ringar som bolag inom kon­cer­nen sva­rar för. om en ford­ran enligt denna punkt varit för­fal­len till betal­ning längre tid än tre måna­der, får den dock inte använ­das för skuld­täck­ning. 5 a. ford­ringar på pre­mier för ska­de­för­säk­ring får, när flera pre­mie­pe­ri­o­der avta­lats och ford­ring­arna avser pre­mier som inte för­fal­lit till betal­ning för andra peri­o­der än den första, använ­das för skuld­täck­ning upp till det belopp som sva­rar mot avsätt­ningen för för­säk­ringså­ta­gan­det, om avsik­ten är att åta­gan­det skall sägas upp vid dröjs­mål med betal­ningen. 6. skuld­för­bin­del­ser med säker­het i bola­gets liv­för­säk­rings­brev, inom åter­köps­vär­det. 7. medel på konto i svensk eller utländsk bank. 8. obli­ga­tio­ner och andra skuld­för­bin­del­ser som ett kre­di­tin­sti­tut eller ett vär­de­pap­pers­bo­lag med till­stånd enligt 3 kap. 4 § första styc­ket 4 och 5 lagen (1991:981) om vär­de­pap­pers­rö­relse sva­rar för. med kre­di­tin­sti­tut avses 13 22 14 senaste lydelse 1998:113. änd­ringen inne­bär bl.a. att femte styc­ket upp­hävs. senaste lydelse 1998:113. bank, kre­dit­mark­nads­fö­re­tag, svenska skepps­hy­po­teks­kas­san, konung­a­ri­ket sve­ri­ges stads­hy­po­teks­kassa och sve­ri­ges all­männa hypo­teks­bank. 9. obli­ga­tio­ner och andra skuld­för­bin­del­ser som ett utländskt kre­di­tin­sti­tut sva­rar för. 10. obli­ga­tio­ner och andra skuld­för­bin­del­ser som ett publikt aktie­bo­lag eller ett mot­sva­rande utländskt bolag sva­rar för. 11. aktier och andra vär­de­pap­per som kan jäm­stäl­las med aktier, som har getts ut av ett publikt aktie­bo­lag, ett publikt bank­ak­tie­bo­lag, ett publikt för­säk­rings­ak­tie­bo­lag eller ett mot­sva­rande utländskt bolag, med undan­tag av bolag som avses i 12. 12. aktier och andra vär­de­pap­per som kan jäm­stäl­las med aktier, som har getts ut av ett publikt aktie­bo­lag eller ett mot­sva­rande utländskt bolag, under för­ut­sätt­ning att bola­get har till upp­gift att äga sådana till­gångar som anges i 13. 13. fas­tig­he­ter, tomträt­ter och bygg­na­der samt ande­lar i sådan egen­dom. 14. skuld­för­bin­del­ser som fysiska per­so­ner och andra sub­jekt än de som anges i 1–4 och 8–10 sva­rar för och som panträtt i fas­tig­het eller tomträtt läm­nats som säker­het för. panträt­ten skall ligga inom en viss andel av fas­tig­he­tens eller tomträt­tens värde. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer skall med­dela före­skrif­ter om ande­lens stor­lek och om vär­de­ring av fas­tig­he­ter och tomträt­ter för tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i denna punkt. 15. skuld­för­bin­del­ser som fysiska per­so­ner och andra sub­jekt än de som anges i 1–4 och 8–10 sva­rar för och som annan betryg­gande säker­het än panträtt i fas­tig­het eller tomträtt läm­nats som säker­het för. 16. kassa. 17. ande­lar i fon­der vilka för­val­tas av fond­för­val­tare som har rätt att utöva fond­verk­sam­het enligt lagen (1990:1114) om vär­de­pap­pers­fon­der, om de för­val­tade till­gång­arna huvud­sak­li­gen består av till­gångar som får använ­das för skuld­täck­ning. 18. beslu­tad över­skju­tande skatt. 19. åter­för­säk­rings­gi­vares ford­ran hos det avgi­vande för­säk­rings­bo­la­get (åter­för­säk­rings­ta­ga­ren) som grun­das på att åter­för­säk­rings­ta­ga­ren har hål­lit kvar till­gångar som mot­sva­rar en avgi­ven åter­för­säk­ring. andra fond­pap­per än som avses i 10 a § första styc­ket 1, får endast använ­das för skuld­täck­ning om de är kort­fris­tigt rea­li­ser­bara eller är före­mål för han­del på en regle­rad mark­nad som är öppen för all­män­he­ten. aktier och andra vär­de­pap­per som kan jäm­stäl­las med aktier, som har getts ut av ett pri­vat aktie­bo­lag får använ­das för skuld­täck­ning under för­ut­sätt­ning att bola­get är ett dot­ter­bo­lag som anges i 10 a § första styc­ket 1. utländska till­gångar som avses i första styc­ket 2–4, 7 och 9–12 får använ­das för skuld­täck­ning i den mån det föl­jer av före­skrif­ter som med­de­lats av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestämt 1. såvitt angår första styc­ket 2, om vilka utländska sta­ter och utländska cen­tral­ban­ker som avses, 2. såvitt angår första styc­ket 4, om vilka inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­ner som avses, samt 3. såvitt angår första styc­ket 3, 7 och 9–12, om vilka sta­ter de rätts­sub­jekt som avses skall vara belägna eller ha sitt säte i. sfs 1999:600 23 sfs 1999:600 till­gångar får använ­das för skuld­täck­ning endast till den del de inte belas­tas av panträtt eller annan säker­hets­rätt. för att till­gångar enligt första styc­ket 13 skall få använ­das för skuld­täck­ning skall bygg­na­der som hör till fas­tig­he­ter och tomträt­ter vara brand­för­säk­rade. det­samma gäl­ler bygg­na­der som hör till fas­tig­he­ter och tomträtt­ter som utgör säker­het för skuld­för­bin­del­ser enligt första styc­ket 14. för­lags­be­vis och för­lags­an­dels­be­vis skall vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i 10 b och 10 c §§ jäm­stäl­las med till­gångar som anges i första styc­ket 11 och 12. finan­sin­spek­tio­nen får, om det finns sär­skilda skäl, medge att även andra slag av till­gångar än som anges i första styc­ket till­fäl­ligt får använ­das för skuld­täck­ning. 10 c § vär­det av en enskild pla­ce­ring får mot­svara högst föl­jande ande­lar av det belopp som skall skuld­täc­kas: 1. fem pro­cent om pla­ce­ringen utgörs av en fas­tig­het, tomträtt eller bygg­nad, eller en grupp av sådan egen­dom, om egen­do­men eller egen­do­marna är belägna på ett sådant sätt att de ur risk­syn­punkt utgör en inve­ste­ring. mot­sva­rande skall gälla för ande­lar i sådan egen­dom. 2. fem pro­cent om pla­ce­ringen utgörs av aktier och andra vär­de­pap­per som kan jäm­stäl­las med aktier eller obli­ga­tio­ner eller skuld­för­bin­del­ser från samma emit­tent eller samma lån­ta­gare, om inte annat föl­jer av 3. 3. tio pro­cent om pla­ce­ringen utgörs av aktier och andra vär­de­pap­per som kan jäm­stäl­las med aktier eller obli­ga­tio­ner eller skuld­för­bin­del­ser från samma emit­tent eller lån­ta­gare, om denne är sådant rättsub­jekt som anges i 10 § första styc­ket 8 eller 9. det sam­man­lagda inne­ha­vet av sådana till­gångar får uppgå till högst 40 pro­cent av det belopp som skall skuld­täc­kas. ande­len aktier eller andra vär­de­pap­per som kan jäm­stäl­las med aktier från samma emit­tent får dock inte över­stiga fem pro­cent av det belopp som skall skuld­täc­kas. 4. tio pro­cent om pla­ce­ringen utgörs av ande­lar i vär­de­pap­pers­fon­der som för­val­tas av samma fond­bo­lag eller fond­fö­re­tag, om inte annat med­ges av finan­sin­spek­tio­nen. begräns­ning­arna i första styc­ket 2 och 3 skall tilläm­pas på mot­sva­rande sätt för grup­per av emit­ten­ter eller lån­ta­gare med inbör­des anknyt­ning. med en sådan grupp avses två eller flera fysiska eller juri­diska per­so­ner som utgör en hel­het från risk­syn­punkt där­för att någon av dem har, direkt eller indi­rekt, äga­rinflytande över en eller flera av de övriga i grup­pen, eller de utan att stå i sådant för­hål­lande har sådan inbör­des anknyt­ning att någon eller samt­liga av de övriga kan råka i betal­nings­svå­rig­he­ter om en av dem drab­bas av finan­si­ella pro­blem. begräns­ning­arna i första styc­ket 2 och 3 gäl­ler inte sådana i 10 § första styc­ket 1–5 angivna till­gångar som får använ­das för skuld­täck­ning. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får inom de ramar som anges i första styc­ket med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om lämp­lig risk­sprid­ning. finan­sin­spek­tio­nen får, om det finns sär­skilda skäl, medge till­fäl­liga avvi­kel­ser från de begräns­ningar som anges i första styc­ket. 24 10 d § de till­gångar som används för skuld­täck­ning skall, i fråga om ska­de­för­säk­ring, finnas inom ees om ris­ken är belä­gen inom ees och, i fråga om liv­för­säk­ring, finnas inom ees om för­säk­rings­bo­la­gets verk­sam­het utövas inom ees. för ris­ker och verk­sam­het utan­för ees skall de till­gångar som används för skuld­täck­ning finnas i sve­rige. utan hin­der av första styc­ket får till­gångar finnas utan­för ees eller, i fall som avses i första styc­ket andra meningen, inom ees, om det inte kan antas för­sämra för­måns­rät­ten enligt 4 a § för­måns­rättsla­gen (1970:979) och loka­li­se­ringen även i övrigt är betryg­gande. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om loka­li­se­ring av till­gångar enligt andra styc­ket. 10 e § de till­gångar som används för skuld­täck­ning skall pla­ce­ras så att ris­ken för valuta­kurs­för­lus­ter begrän­sas. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer skall med­dela före­skrif­ter om högsta tillåtna valuta­kurs­risk. 10 f § ford­ringar på annan än för­säk­rings­ta­gare skall beak­tas endast till den del de över­sti­ger belopp som gäl­de­nä­ren har att fordra av bola­get. de till­gångar som används för skuld­täck­ning skall vär­de­ras enligt tredje– sjätte styc­kena. vid vär­de­ringen skall avdrag göras för skul­der som hän­för sig till för­vär­vet av till­gången. till­gångar som hän­förs till pos­terna c.ii.2 och 4, c.iii samt c.iv i upp­ställ­nings­for­men för balans­räk­ningen i bilaga 1 till lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag skall vär­de­ras till verk­ligt värde. obli­ga­tio­ner eller andra skuld­för­bin­del­ser som är avsedda att säker­ställa för­säk­ringså­ta­gan­den genom att inne­has till för­fall eller kon­ver­te­ring får dock vär­de­ras med utgångs­punkt i anskaff­nings­vär­det om de vid tid­punk­ten för för­fall eller kon­ver­te­ring kan inlö­sas eller avytt­ras till ett värde som är till­freds­stäl­lande med hän­syn till de för­säk­ringså­ta­gan­den som säker­ställs. om en obli­ga­tion eller annan skuld­för­bin­delse vär­de­ras med utgångs­punkt i anskaff­nings­vär­det skall den vär­de­rings­me­to­den tilläm­pas till förfallo-​​ eller kon­ver­te­rings­tid­punk­ten. en obli­ga­tion eller skuld­för­bin­delse som vär­de­ras med utgångs­punkt i anskaff­nings­vär­det får inte avytt­ras före förfallo-​​ eller kon­ver­te­rings­tid­punk­ten. om det finns syn­ner­liga skäl får finan­sin­spek­tio­nen medge undan­tag från för­bu­det att avyttra. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer skall med­dela före­skrif­ter om vil­ket värde som till­gångar som anges i 10 § första styc­ket 13 högst får tas upp till. till­gångar som inte omfat­tas av tredje och fjärde styc­kena skall vär­de­ras enligt 4 kap. lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag. för sådana aktier i dot­ter­bo­lag, som med stöd av 10 a § första styc­ket 1 används för skuld­täck­ning, får inte högre värde fast­stäl­las än det värde som skulle ha fast­ställts för till­gång­arna sam­man­lagt, efter avdrag för bola­gets skul­der, om de ägts direkt av för­säk­rings­bo­la­get. om för­säk­rings­bo­la­get inte äger samt­liga aktier i dot­ter­bo­la­get, beak­tas endast så stor del av till­gång­ar­nas värde som sva­rar mot akti­e­in­ne­ha­vet. sfs 1999:600 25 sfs 1999:600 10 g § ett för­säk­rings­bo­lag som avses i 9 § skall upp­rätta och följa pla­ce­rings­rikt­lin­jer. sådana rikt­lin­jer skall inne­hålla prin­ci­perna för pla­ce­ring av de till­gångar som används för skuld­täck­ning. liv­för­säk­rings­ta­gare och de som erbjuds att teckna en liv­för­säk­ring i bola­get skall infor­me­ras om det huvud­sak­liga inne­hål­let i rikt­lin­jerna, om det inte med hän­syn till för­säk­ring­ens sär­skilda beskaf­fen­het eller av annat sär­skilt skäl sak­nas anled­ning till sådan infor­ma­tion. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer skall med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­he­ten att lämna infor­ma­tion och om vilka för­säk­ringar som inte skall omfat­tas av infor­ma­tions­skyl­dig­he­ten. 11 a § för­måns­rätt enligt 4 a § för­måns­rättsla­gen (1970:979) föl­jer med ford­ran som grun­das på avtal om 1. liv­för­säk­ring och ska­de­för­säk­ring för vil­ken bestäm­mel­serna om liv­för­säk­ring tilläm­pas med stöd av 1 kap. 5 §, 2. annan ska­de­för­säk­ring som med­de­lats för längre tid än tio år, eller 3. åter­för­säk­ring avse­ende sådan för­säk­ring som sägs i 1 och 2. för­måns­rät­ten omfat­tar de till­gångar som finns upp­tagna i det regis­ter som anges i 11 § när bola­get för­sätts i kon­kurs eller utmät­ning äger rum. ford­ran enligt 1 eller 2 har före­träde fram­för ford­ran enligt 3. 13 §15 bestäm­mel­serna i 9 a, 10, 10 b, 10 c, 10 d och 10 e §§ gäl­ler inte för till­gångar som sva­rar mot avsätt­ningar för vill­ko­rad åter­bä­ring och för fond­för­säk­ringså­ta­gan­den där för­säk­rings­ta­ga­ren bär pla­ce­rings­ris­ken. sådana till­gångar skall pla­ce­ras på ett sätt som är lämp­ligt med hän­syn till åta­gan­dets karak­tär. 16 §16 på begä­ran av den som i egen­skap av för­säk­ringsom­bud eller på lik­nande sätt biträtt ett för­säk­rings­bo­lag skall finan­sin­spek­tio­nen utfärda intyg över verk­sam­he­tens omfatt­ning och inne­håll, om sådant intyg krävs för att få driva lik­nande verk­sam­het i annat ees-​land. bola­get och den som begärt intyg skall lämna inspek­tio­nen de upp­lys­ningar som behövs för att inspek­tio­nen skall kunna full­göra denna skyl­dig­het. 17 a §17 ett för­säk­rings­bo­lag får enligt de för­ut­sätt­ningar som anges i denna para­graf för­värva aktier eller ande­lar i före­tag som dri­ver någon form av finan­si­ell verk­sam­het. för för­värv av aktier eller ande­lar som, till­sam­mans med för­säk­rings­bo­la­gets övriga aktier eller ande­lar i samma före­tag, mot­sva­rar ett rös­te­tal som över­sti­ger fem pro­cent av rös­te­ta­let för samt­liga aktier eller ande­lar i före­ta­get krävs till­stånd. frå­gor om sådant till­stånd prö­vas av finan­sin­spek­tio­nen. ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av sär­skild vikt prö­vas dock av rege­ringen. om för­säk­rings­bo­la­get ingår i en kon­cern, skall första meningen tilläm­pas på kon­cer­nens sam­lade inne­hav. vid beräk­ningen av kon­cer­nens inne­hav skall dock, intill ett inne­hav mot­sva­rande fem pro­cent av rös­te­ta­let för samt­liga aktier eller ande­lar, bort­ses från aktier och ande­lar 15 16 17 26 tidi­gare 13 § upp­hävd genom 1989:1081. änd­ringen inne­bär bl.a. att första styc­ket upp­hävs. senaste lydelse 1999:225. som inne­has av före­tag i kon­cer­nen som dri­ver någon form av finan­si­ell verk­sam­het eller av dot­ter­fö­re­tag till sådana före­tag. till­stånd enligt andra styc­ket får ges endast om vär­det av de för­vär­vade akti­erna eller ande­larna – till­sam­mans med det bok­förda vär­det av för­säk­rings­bo­la­gets sam­man­lagda inne­hav av aktier och ande­lar som krä­ver till­stånd enligt andra styc­ket samt av vad som skju­tits till som akti­e­ka­pi­tal eller i annan form i ett annat för­säk­rings­bo­lag – inte över­sti­ger sum­man av a. för liv­för­säk­rings­bo­lag 1. akti­e­ka­pi­tal, över­kurs­fond och garan­ti­ka­pi­tal samt 2. fyra pro­cent av – för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar, – annat eget kapi­tal än det som avses i 1 och – fem­tio pro­cent av över­vär­den i till­gångar, b. för ska­de­för­säk­rings­bo­lag 1. eget kapi­tal, garan­ti­ka­pi­tal, regle­rings­fond för trafikför­säk­ring och utjäm­nings­fond, 2. sjut­tio pro­cent av – skat­te­ut­jäm­nings­re­serv och – åter­stå­ende del av upp­skovs­be­lop­pet enligt lagen (1990:655) om åter­fö­ring av obe­skat­tade reser­ver och – peri­o­di­se­rings­fond samt 3. fyra pro­cent av – för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar, – säker­hets­re­serv och – fem­tio pro­cent av över­vär­den i till­gångar. beräk­ningen av akti­er­nas eller ande­lar­nas värde enligt tredje styc­ket skall ske enligt 4 kap. lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag. bestäm­mel­serna i 4 kap. 5 § nämnda lag om vär­de­ring till verk­ligt värde skall dock inte tilläm­pas. eget kapi­tal skall i före­kom­mande fall mins­kas med fond för ore­a­li­se­rade vins­ter. för till­stånd krävs att för­vär­vet ingår som ett led i orga­ni­sa­tio­nen av verk­sam­he­ten. 17 b § optio­ner och ter­mins­kon­trakt eller andra lik­nande finan­si­ella instru­ment får använ­das för att sänka den finan­si­ella ris­ken i ett för­säk­rings­bo­lag och för att effek­ti­vi­sera för­valt­ningen av bola­gets till­gångar. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i första styc­ket. 19 § ett för­säk­rings­brev skall inne­hålla upp­gif­ter både om de all­männa för­säk­rings­vill­ko­ren och om de sär­skilda vill­ko­ren för den för­säk­ring som avses i bre­vet. 22 § kapi­tal­ba­sen för liv­för­säk­rings­rö­relse får omfatta föl­jande pos­ter: 1. inbe­ta­lat akti­e­ka­pi­tal eller inbe­ta­lat garan­ti­ka­pi­tal, 2. hälf­ten av ännu ej inbe­ta­lat aktie-​​ eller garan­ti­ka­pi­tal, 3. övrigt eget kapi­tal, med avdrag för fond för ore­a­li­se­rade vins­ter, samt 4. obe­skat­tade reser­ver. sfs 1999:600 27 sfs 1999:600 finan­sin­spek­tio­nen får, i den mån 26 § tredje styc­ket inte hind­rar det, medge att också andra pos­ter än som sägs i första styc­ket får ingå i kapi­tal­ba­sen. 23 § sol­vensmar­gi­na­len enligt 1 kap. 8 a § andra styc­ket skall för liv­för­säk­rings­rö­relse bestäm­mas på det sätt som anges i denna para­graf. sol­vensmar­gi­na­len för liv­för­säk­ring som avses i 2 kap. 3 b § första styc­ket klas­serna 1 a och 2 utgör sum­man av föl­jande belopp: 1. fyra pro­cent av den del av för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar enligt 1 §, som sva­rar mot åta­gan­den med en finan­si­ell eller för­säk­rings­tek­nisk risk för för­säk­rings­bo­la­get, utan avdrag för avgi­ven åter­för­säk­ring (brut­to­av­sätt­ning) mul­ti­pli­ce­rat med en fak­tor som mot­sva­rar för­hål­lan­det för det före­gå­ende räken­skaps­å­ret mel­lan sådana för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar efter avdrag för avgi­ven åter­för­säk­ring och brut­to­av­sätt­ningen; fak­torn får dock inte under­stiga 0,85, 2. en pro­cent av för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar i övrigt beräk­nade på det sätt som anges i 1, om a) för­säk­rings­ti­den över­sti­ger fem år och det belopp som skall täcka drifts­kost­na­derna är bestämt för längre tid än fem år, eller b) avsätt­ning­arna är för­e­nade med en rörel­se­risk för bola­get som inte är ovä­sent­lig, samt 3. tre tion­dels pro­cent av samt­liga posi­tiva risk­sum­mor mul­ti­pli­ce­rat med en fak­tor som mot­sva­rar för­hål­lan­det för det före­gå­ende räken­skaps­å­ret mel­lan de posi­tiva risk­sum­morna efter avdrag för avgi­ven åter­för­säk­ring och de posi­tiva risk­sum­morna utan sådant avdrag; fak­torn får dock inte under­stiga 0,5. för för­säk­ringar enbart för döds­fall skall vid tillämp­ning av andra styc­ket 3 i stäl­let för tre tion­dels pro­cent gälla en tion­dels pro­cent om för­säk­rings­ti­den är högst tre år och fem­ton hund­ra­dels pro­cent om för­säk­rings­ti­den är längre än tre år men högst fem år. sol­vensmar­gi­na­len för sjuk- och olycks­falls­för­säk­ringar som avses i 2 kap. 3 b § första styc­ket klass 4 beräk­nas på det sätt som anges i andra styc­ket 1. sol­vensmar­gi­na­len för för­säk­ringar enligt 2 kap. 3 b § första styc­ket klass 1 b (tilläggs­för­säk­ring) beräk­nas på grund­val av pre­mi­e­in­dex enligt vad som före­skrivs i 25 §. 24 § kapi­tal­ba­sen för ska­de­för­säk­rings­rö­relse får omfatta föl­jande pos­ter: 1. inbe­ta­lat akti­e­ka­pi­tal eller inbe­ta­lat garan­ti­ka­pi­tal, 2. hälf­ten av ännu ej inbe­ta­lat aktie-​​ eller garan­ti­ka­pi­tal, 3. övrigt eget kapi­tal, med avdrag för fond för ore­a­li­se­rade vins­ter, 4. obe­skat­tade reser­ver, samt 5. ett belopp som mot­sva­rar vad som kan uttaxe­ras från delä­gare under ett räken­skapsår enligt bestäm­mel­ser i bolags­ord­ningen; belop­pet får dock inte över­stiga vare sig hälf­ten av skill­na­den mel­lan den högst tillåtna uttax­e­ringen och vad som fak­tiskt har uttax­e­rats för räken­skaps­å­ret eller halva kapi­tal­ba­sen. finan­sin­spek­tio­nen får medge att också andra pos­ter än som sägs i första styc­ket får ingå i kapi­tal­ba­sen. 28 25 § sol­vensmar­gi­na­len enligt 1 kap. 8 a § andra styc­ket skall för ska­de­för­säk­rings­rö­relse bestäm­mas med utgångs­punkt i pre­mi­e­in­dex eller ska­de­in­dex. pre­mi­e­in­dex grun­das på ett belopp som upp­går till under det före­gå­ende räken­skaps­å­ret för­fallna pre­mier brutto för direkt för­säk­ring och mot­ta­gen åter­för­säk­ring med avdrag för dels däri ingå­ende skat­ter och avgif­ter, dels pre­mier för under samma tid annul­le­rade för­säk­rings­av­tal. pre­mi­e­in­dex utgörs av arton pro­cent av detta belopp till den del belop­pet mot­sva­rar högst tio mil­jo­ner euro och sex­ton pro­cent av åter­sto­den. ska­de­in­dex grun­das på ett belopp bestå­ende av 1. genom­snit­tet av utbe­talda ersätt­ningar brutto eller kost­na­der för utförd assi­stans i direkt för­säk­ring och mot­ta­gen åter­för­säk­ring för vart och ett av de tre före­gå­ende räken­skaps­å­ren med avdrag för erhållna regress­be­lopp under samma tid, samt 2. en tred­je­del av avsätt­ningen för ore­gle­rade ska­dor brutto i direkt för­säk­ring och mot­ta­gen åter­för­säk­ring vid det före­gå­ende räken­skaps­å­rets utgång mins­kad med en tred­je­del av avsätt­ningen för ore­gle­rade ska­dor brutto i direkt för­säk­ring och mot­ta­gen åter­för­säk­ring vid bör­jan av den treårs­pe­riod som slu­tade med det före­gå­ende räken­skaps­å­rets utgång. ska­de­in­dex utgörs av tju­go­sex pro­cent av detta belopp till den del belop­pet mot­sva­rar högst sju mil­jo­ner euro och tju­gotre pro­cent av åter­sto­den. om för­säk­rings­rö­rel­sen huvud­sak­li­gen omfat­tar kre­dit­för­säk­ring eller för­säk­ring som omfat­tar ris­ker till följd av storm, hagel eller frost, skall dock beräk­ningen enligt tredje styc­ket beräk­nas på grund­val av de sju före­gå­ende räken­skaps­å­ren. sol­vensmar­gi­na­len utgör det högsta av pre­mi­e­in­dex eller ska­de­in­dex, mul­ti­pli­ce­rat med en kvot som för det före­gå­ende räken­skaps­å­ret mot­sva­rar för­hål­lan­det mel­lan, å ena sidan, sum­man av utbe­talda ersätt­ningar och för­änd­ringen i avsätt­ningen för ore­gle­rade ska­dor efter avdrag för åter­för­säk­ra­res andel samt, å andra sidan, sum­man av utbe­talda ersätt­ningar och för­änd­ringen i avsätt­ningen för ore­gle­rade ska­dor utan avdrag för åter­för­säk­ra­res andel. kvo­ten får dock inte under­stiga 0,5. om för­säk­rings­bo­la­gets verk­sam­het inte har pågått så länge som för­ut­sätts enligt bestäm­mel­serna om ska­de­in­dex i tredje och femte styc­kena, skall sol­vensmar­gi­na­len beräk­nas med utgångs­punkt i pre­mi­e­in­dex. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om beräk­ning av kost­na­der för utförd assi­stans och om annan beräk­ning av sol­vensmar­gi­na­len för sjukränta. 26 § för liv­för­säk­rings­rö­relse gäl­ler föl­jande. garan­ti­be­lop­pet enligt 1 kap. 8 a § andra styc­ket skall uppgå till ett belopp som mot­sva­rar 800 000 euro. kapi­tal­ba­sen skall intill en sjät­te­del av sol­vensmar­gi­na­len mot­sva­ras av pos­ter som anges i 22 § första styc­ket 1–4. det­samma gäl­ler garan­ti­be­lop­pet, om det är större än en sjät­te­del av sol­vensmar­gi­na­len. 27 § för ska­de­för­säk­rings­rö­relse utgör garan­ti­be­lop­pet enligt 1 kap. 8 a § andra styc­ket ett belopp mot­sva­rande a) 1 400 000 euro, om rörel­sen omfat­tar för­säk­ring som avses i 2 kap. 3 a § första styc­ket klass 14 och för vart och ett av de tre senaste räkenskaps-​​ sfs 1999:600 29 sfs 1999:600 åren den sam­man­lagda pre­mi­e­in­koms­ten av sådan för­säk­ring över­sti­ger ett belopp mot­sva­rande 2 500 000 euro eller fyra pro­cent av bola­gets totala pre­mi­e­in­komst, b) 400 000 euro, om rörel­sen omfat­tar för­säk­ring som avses i 2 kap. 3 a § första styc­ket klas­serna 10–13 och 15 samt klass 14 i annat fall än som avses i a, c) 300 000 euro, om rörel­sen omfat­tar för­säk­ring som avses i 2 kap. 3 a § första styc­ket klas­serna 1–8, 16 och 18, samt d) 200 000 euro, om rörel­sen omfat­tar för­säk­ring som avses i 2 kap. 3 a § första styc­ket klas­serna 9 och 17. om rörel­sen omfat­tar flera för­säk­rings­klas­ser skall endast den klass beak­tas som krä­ver det högsta belop­pet. när ett för­säk­rings­bo­lag till följd av bestäm­mel­serna i första styc­ket a är skyl­digt att höja kapi­tal­ba­sen skall det ske upp till ett belopp som mot­sva­rar minst 1 000 000 euro inom tre år, minst 1 200 000 euro inom fem år och 1 400 000 euro inom sju år. 28 § om direkt liv­för­säk­rings­rö­relse och ska­de­för­säk­rings­rö­relse drivs i samma för­säk­rings­bo­lag enligt 1 kap. 3 § andra och tredje styc­kena, skall kapi­tal­ba­sen för liv­för­säk­rings­rö­rel­sen respek­tive ska­de­för­säk­rings­rö­rel­sen beräk­nas och redo­vi­sas sepa­rat. 29 § pre­mier för fond­för­säk­ringar skall pla­ce­ras i ande­lar i sådana till för­säk­ringen anknutna fon­der som för­säk­rings­ta­ga­ren från tid till annan bestäm­mer. för­säk­rings­bo­la­get får begränsa anta­let fon­der i vilka pre­mier får pla­ce­ras. utdel­ning och ersätt­ning vid inlö­sen av sådana ande­lar får endast använ­das för för­värv av nya ande­lar i anknutna fon­der och för utbe­tal­ning eller betal­ning av kost­na­der enligt för­säk­rings­av­ta­let. 8 kap. 7 §18 sty­rel­sen sva­rar för bola­gets orga­ni­sa­tion och för för­valt­ningen av bola­gets ange­lä­gen­he­ter. verk­stäl­lande direk­tö­ren skall sköta den löpande för­valt­ningen enligt de rikt­lin­jer och anvis­ningar som sty­rel­sen med­de­lar. verk­stäl­lande direk­tö­ren får dess­utom utan sty­rel­sens bemyn­di­gande vidta åtgär­der som med hän­syn till omfatt­ningen och arten av bola­gets verk­sam­het är osed­van­liga eller av stor bety­delse, om sty­rel­sens beslut inte kan avvak­tas utan väsent­lig olä­gen­het för bola­gets verk­sam­het. i sådant fall skall sty­rel­sen så snart som möj­ligt under­rät­tas om åtgär­den. sty­rel­sen skall se till att orga­ni­sa­tio­nen i fråga om bok­fö­ringen och medels­för­valt­ningen även inne­fat­tar en till­freds­stäl­lande kon­troll. verk­stäl­lande direk­tö­ren skall sörja för att bola­gets bok­fö­ring full­görs i över­ens­stäm­melse med lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag och andra för­fatt­ningar och att medels­för­valt­ningen sköts på ett betryg­gande sätt. 30 18 senaste lydelse 1998:113. änd­ringen inne­bär bl.a. att fjärde styc­ket upp­hävs. 8 § sty­rel­sen skall fast­ställa för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jer och pla­ce­rings­rikt­lin­jer. sty­rel­sen ansva­rar för att rikt­lin­jerna följs och skall fort­lö­pande pröva om de behö­ver änd­ras. 15 § sty­rel­sen eller någon annan ställ­fö­re­trä­dare för bola­get får inte företa rätts­hand­lingar eller andra åtgär­der som är ägnade att bereda otill­bör­liga för­de­lar åt aktieä­gare, delä­gare, garan­ter eller andra till nack­del för bola­get eller andra aktieä­gare, delä­gare eller garan­ter. en ställ­fö­re­trä­dare får inte följa en före­skrift av bolags­stäm­man eller något annat bolags­or­gan, om före­skrif­ten inte gäl­ler där­för att den står i strid med denna lag, lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag eller bolags­ord­ningen. 18 § i för­säk­rings­bo­lag skall de för­säk­rings­tek­niska utred­ning­arna och beräk­ning­arna utfö­ras under över­in­se­ende av en eller flera aktu­a­rier. en aktu­a­rie skall ha den insikt och erfa­ren­het i dessa frå­gor som fordras med hän­syn till arten och omfatt­ningen av bola­gets verk­sam­het. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer skall med­dela före­skrif­ter om vill­ko­ren för behö­rig­het att tjänst­göra som aktu­a­rie. den som med­de­lar sådana före­skrif­ter får medge undan­tag från dessa vill­kor och från kra­vet på aktu­a­rie enligt första styc­ket. sty­rel­sen eller verk­stäl­lande direk­tö­ren skall, när en aktu­a­rie utsetts eller från­trätt sin befatt­ning, genast anmäla detta för regi­stre­ring. sådan anmä­lan kan också göras av aktu­a­rien. finan­sin­spek­tio­nen skall, om det behövs, för­ordna en eller flera aktu­a­rier som till­sam­mans med bola­gets aktu­a­rie skall utföra de upp­gif­ter som avses i första styc­ket. inspek­tio­nen skall utfärda en instruk­tion för sådan aktu­a­rie. aktu­a­rien har rätt att få arvode av för­säk­rings­bo­la­get. arvo­dets stor­lek bestäms av inspek­tio­nen. sfs 1999:600 9 kap. 18 § om ett beslut att ändra bolags­ord­ningen för ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag avser delä­gar­nas ansva­rig­het vid uttax­e­ring enligt 1 kap. 7 § tredje styc­ket, får beslu­tet tilläm­pas först ett år efter regi­stre­ringen av beslu­tet, om inte samt­liga delä­gare biträtt det. när regi­stre­ringen har skett, skall beslu­tet utan dröjs­mål kun­gö­ras i postoch inri­kes tid­ningar och den eller de orts­tid­ningar som sty­rel­sen bestäm­mer. dess­utom skall en under­rät­telse om beslu­tet sän­das till varje delä­gare vars post­a­dress är känd. den som är delä­gare i bola­get när änd­rings­be­slu­tet fat­tas men inte sam­tyc­ker till beslu­tet har rätt att inom ett år från beslu­tets regi­stre­ring häva för­säk­rings­av­ta­let utan att rätta sig efter den upp­säg­nings­tid som i annat fall skulle ha iakt­ta­gits. om avta­let hävs har delä­ga­ren rätt att få ut den på för­säk­ringen belö­pande ande­len av ej intjä­nade pre­mier och åter­bä­ring. beräk­ningen av denna andel skall göras för den tid­punkt då avta­let upp­hör att gälla. 31 sfs 1999:600 19 § bolags­stäm­man får inte fatta beslut, som är ägnade att ge otill­bör­liga för­de­lar åt aktieä­gare, delä­gare, garan­ter eller andra till nack­del för bola­get, andra aktieä­gare, delä­gare eller garan­ter. 20 § om ett bolags­stäm­mo­be­slut inte har till­kom­mit i behö­rig ord­ning eller i övrigt stri­der mot denna lag, lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag, bolags­ord­ningen, de för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jerna eller pla­ce­rings­rikt­lin­jerna, kan talan mot för­säk­rings­bo­la­get om att beslu­tet skall upp­hä­vas eller änd­ras föras av aktieä­gare, av delä­gare eller röst­be­rät­ti­gade som inte är delä­gare eller av sty­rel­sen, en sty­rel­se­le­da­mot eller verk­stäl­lande direk­tö­ren. mot ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag kan en sådan talan föras även av den som sty­rel­sen obe­hö­ri­gen har väg­rat att föra in som aktieä­gare i aktie­bo­ken. talan skall väc­kas inom tre måna­der från dagen för beslu­tet. om talan inte väcks inom denna tid är rät­ten till talan för­lo­rad. talan får väc­kas senare än vad som sägs i andra styc­ket när 1. beslu­tet är sådant att det inte lag­li­gen kan fat­tas ens med sam­tycke av alla aktieä­gare respek­tive av alla delä­gare eller röst­be­rät­ti­gade som inte är delä­gare, 2. sam­tycke till beslu­tet krävs av alla eller vissa aktieä­gare respek­tive av alla eller vissa delä­gare eller röst­be­rät­ti­gade som inte är delä­gare och sådant sam­tycke inte har givits, eller 3. kal­lelse till stäm­man inte har skett eller de för bola­get gäl­lande bestäm­mel­serna om kal­lelse har väsent­li­gen efter­satts. dom, vari­ge­nom bolags­stäm­mans beslut upp­hävs eller änd­ras, gäl­ler även för aktieä­gare, delä­gare och röst­be­rät­ti­gade som inte har instämt talan. rätt­ten kan ändra bolags­stäm­mans beslut endast om det kan fast­stäl­las vil­ket inne­håll beslu­tet rät­te­li­gen borde ha haft. är bolags­stäm­mans beslut sådant att det skall anmä­las för regi­stre­ring enligt denna lag och har det upp­hävts eller änd­rats genom en dom som vun­nit laga kraft eller har det genom beslut under rät­te­gången för­ord­nats att bolags­stäm­mans beslut inte får verk­stäl­las, skall rät­ten under­rätta finan­sin­spek­tio­nen för regi­stre­ring. 10 kap. 1 § bolags­stäm­man skall välja minst en revi­sor. i bolags­ord­ningen kan bestäm­mas att en eller flera av revi­so­rerna, dock inte alla, skall utses i annan ord­ning. finan­sin­spek­tio­nen skall dess­utom, enligt vad som före­skrivs i 2 §, utse en eller flera revi­so­rer. sär­skilda bestäm­mel­ser om lek­man­na­re­vi­so­rer finns i 11 kap. för revi­sor som är vald av bolags­stäm­man gäl­ler upp­dra­get för den tid som anges i bolags­ord­ningen. om upp­dra­get inte skall gälla tills vidare, skall upp­drags­ti­den bestäm­mas så att upp­dra­get upp­hör vid slu­tet av den ordi­na­rie bolags­stämma på vil­ken revi­sor­sval för­rät­tas. bolags­stäm­man kan utse en eller flera revi­sors­sup­ple­an­ter. bestäm­mel­serna i denna lag om revi­so­rer gäl­ler i tillämp­liga delar om sup­ple­an­ter. 32 3 §19 endast den som är auk­to­ri­se­rad eller god­känd revi­sor kan vara revi­sor i ett för­säk­rings­bo­lag. den som är i kon­kurs eller under­kas­tad närings­för­bud eller som har för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken får inte vara revi­sor. revi­so­rerna skall ha den insikt i och erfa­ren­het av redo­vis­ning och eko­no­miska för­hål­lan­den som med hän­syn till arten och omfånget av bola­gets verk­sam­het fordras för upp­dra­gets full­gö­rande. till revi­sor kan även utses ett regi­stre­rat revi­sions­bo­lag. bestäm­mel­ser om vem som kan vara huvud­an­sva­rig för revi­sio­nen och om under­rät­tel­se­skyl­dig­het finns i 12 § lagen (1995:528) om revi­so­rer. bestäm­mel­serna i 5, 8 a och 13 §§ i detta kapi­tel tilläm­pas på den huvud­an­sva­rige. till revi­sor i dot­ter­fö­re­tag bör, om det kan ske, utses minst en av moder­bo­la­gets revi­so­rer. 4 §20 minst en av bolags­stäm­man utsedd revi­sor skall vara auk­to­ri­se­rad revi­sor, om till­gång­ar­nas brut­to­värde (balansom­slut­ningen) enligt fast­ställda balans­räk­ningar för de två senaste räken­skaps­å­ren över­sti­ger ett gräns­be­lopp som mot­sva­rar 1 000 gånger det bas­belopp enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring som gällde under den sista måna­den av respek­tive räken­skapsår. i fråga om bolag som avses i första styc­ket kan för­ord­nas att en viss god­känd revi­sor får utses i stäl­let för en auk­to­ri­se­rad revi­sor. sådana beslut är gil­tiga i högst fem år. frå­gor om för­ord­nande enligt andra styc­ket prö­vas av finan­sin­spek­tio­nen. ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av syn­ner­lig vikt prö­vas dock av rege­ringen. första–tredje styc­kena gäl­ler även för ett moder­bo­lag i en kon­cern, om 1. kon­cer­nens verk­sam­hets­om­råde omfat­tar hela riket, 2. balansom­slut­ningen enligt fast­ställda kon­cern­ba­lans­räk­ningar för de två senaste räken­skaps­å­ren över­sti­ger det gräns­be­lopp som anges i första styc­ket, eller 3. moder­bo­la­get inte upp­rät­tar kon­cern­re­do­vis­ning och den sam­man­lagda balansom­slut­ningen enligt fast­ställda balans­räk­ningar för kon­cern­fö­re­ta­gens två senaste räken­skapsår på moder­bo­la­gets balans­dag över­sti­ger det gräns­be­lopp som anges i första styc­ket. 7 § sty­rel­sen skall, om inte rät­telse utan dröjs­mål sker genom den som utser revi­sor, göra anmä­lan hos finan­sin­spek­tio­nen 1. om auk­to­ri­se­rad revi­sor eller god­känd revi­sor inte är utsedd enligt 4 § första, andra och fjärde styc­kena, 2. om en revi­sor är obe­hö­rig enligt 3 § första eller andra styc­ket eller 5 § första eller andra styc­ket, eller 3. om en bestäm­melse i bolags­ord­ningen om anta­let revi­so­rer eller om revi­so­rers behö­rig­het har åsi­do­satts. anmä­lan enligt första styc­ket kan göras av envar. sfs 1999:600 19 20 senaste lydelse 1999:225. senaste lydelse 1999:225. 33 sfs 1999:600 15 § vad som i 8 kap. 17 § före­skrivs om regi­stre­ring av sty­rel­se­le­da­mö­ter gäl­ler även för revi­so­rer. 11 kap.21 all­män gransk­ning 1 § om inte annat före­skrivs i bolags­ord­ningen, får det i ett för­säk­rings­bo­lag utses en eller flera per­so­ner (lek­man­na­re­vi­so­rer) att utföra sådan gransk­ning som anges i 4 §. 2 § för en lek­man­na­re­vi­sor får en eller flera sup­ple­an­ter utses. vad som sägs i denna lag om lek­man­na­re­vi­sor skall i tillämp­liga delar även gälla sup­ple­ant. 3 § bestäm­mel­serna i denna lag om revi­so­rer är inte tillämp­liga på lek­man­na­re­vi­so­rer. lek­man­na­re­vi­sorns upp­gif­ter 4 § lek­man­na­re­vi­sorn skall granska om bola­gets verk­sam­het sköts på ett ända­måls­en­ligt och från eko­no­misk syn­punkt till­freds­stäl­lande sätt och om bola­gets interna kon­troll är till­räck­lig. gransk­ningen skall vara så ingå­ende och omfat­tande som god sed vid detta slag av gransk­ning krä­ver. 5 § lek­man­na­re­vi­sorn skall följa de anvis­ningar som med­de­las av bolags­stäm­man, såvida de inte stri­der mot lag, bolags­ord­ningen eller god sed. 6 § lek­man­na­re­vi­sorn skall efter varje räken­skapsår lämna en gransk­nings­rap­port till bolags­stäm­man. bestäm­mel­ser om rap­por­tens inne­håll och den tid­punkt då den skall läm­nas till bola­gets sty­relse finns i 14 §. 7 § lek­man­na­re­vi­sorn får inte under­teckna en sådan revi­sions­be­rät­telse som avses i 10 kap. 11 §. till­han­da­hål­lande av upp­lys­ningar m.m. 8 § sty­rel­sen och den verk­stäl­lande direk­tö­ren skall ge lek­man­na­re­vi­sorn till­fälle att genom­föra gransk­ningen i den omfatt­ning lek­man­na­re­vi­sorn anser vara nöd­vän­dig. de skall lämna de upp­lys­ningar och det biträde som lek­man­na­re­vi­sorn begär. samma skyl­dig­he­ter har sty­rel­sen, den verk­stäl­lande direk­tö­ren, revi­sorn och lek­man­na­re­vi­sorn i ett dot­ter­bo­lag gente­mot en lek­man­na­re­vi­sor i moder­bo­la­get. hur lek­man­na­re­vi­sor utses 9 § en lek­man­na­re­vi­sor väljs av bolags­stäm­man, om inte bolags­ord­ningen inne­hål­ler bestäm­mel­ser om att denne skall utses på annat sätt. 34 21 tidi­gare 11 kap. upp­hävd genom 1995:1567. obe­hö­rig­hets­grun­der 10 § den som är underå­rig eller i kon­kurs eller har fått närings­för­bud eller har för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken kan inte vara lek­man­na­re­vi­sor. jäv 11 § den får inte vara lek­man­na­re­vi­sor som 1. är sty­rel­se­le­da­mot, verk­stäl­lande direk­tör eller inne­har en befatt­ning i ledande ställ­ning i för­säk­rings­bo­la­get eller dess dot­ter­fö­re­tag eller biträ­der vid bola­gets bok­fö­ring eller medels­för­valt­ning eller bola­gets kon­troll där­ö­ver, 2. är anställd hos bola­get eller på något annat sätt intar en under­ord­nad eller bero­ende ställ­ning till detta eller till någon som avses under 1 eller är verk­sam i samma före­tag som den som yrkes­mäs­sigt biträ­der bola­get vid grund­bok­fö­ringen eller medels­för­valt­ningen eller bola­gets kon­troll där­ö­ver, 3. är gift med eller sam­man­le­ver under äkten­skaps­lik­nande för­hål­lan­den med eller är sys­kon eller släk­ting i rätt upp- eller ned­sti­gande led till en per­son som avses under 1 eller är besvågrad med en sådan per­son i rätt upp- eller ned­sti­gande led eller så att den ene är gift med den andres sys­kon, eller 4. på annat sätt än genom belå­ning av liv­för­säk­rings­brev med stöd av för­säk­rings­av­tal står i lånes­kuld till bola­get eller något annat före­tag i samma kon­cern eller har för­plik­tel­ser för vilka ett sådant före­tag har ställt säker­het. den som enligt första styc­ket inte är behö­rig att vara lek­man­na­re­vi­sor i ett moder­bo­lag får inte vara lek­man­na­re­vi­sor i dess dot­ter­fö­re­tag. anli­tande av biträde 12 § en lek­man­na­re­vi­sor får vid gransk­ningen inte anlita någon som enligt 11 § inte är behö­rig att vara lek­man­na­re­vi­sor. om bola­get eller dess moder­bo­lag i sin tjänst har anställda med upp­gift att ute­slu­tande eller huvud­sak­li­gen sköta den interna revi­sio­nen, får lek­man­na­re­vi­sorn dock vid gransk­ningen anlita sådana anställda i den utsträck­ning det är för­en­ligt med god sed. lek­man­na­re­vi­sorns avgång 13 § ett upp­drag som lek­man­na­re­vi­sor upp­hör, om lek­man­na­re­vi­sorn eller den som har utsett lek­man­na­re­vi­sorn anmä­ler att upp­dra­get skall upp­höra. anmä­lan skall göras hos sty­rel­sen. om en lek­man­na­re­vi­sor som inte är vald på bolags­stämma vill avgå, skall han anmäla det också hos den som har utsett honom. lek­man­na­re­vi­sorns gransk­nings­rap­port 14 § gransk­nings­rap­por­ten skall läm­nas till bola­gets sty­relse senast två vec­kor före den ordi­na­rie bolags­stäm­man. i rap­por­ten skall lek­man­na­re­vi­sorn uttala sig om sådana för­hål­lan­den som avses i 4 § och om sådana för­hål­lan­den som han har varit skyl­dig att granska sfs 1999:600 35 sfs 1999:600 enligt 5 §. om lek­man­na­re­vi­sorn finner anled­ning till anmärk­ning mot någon sty­rel­se­le­da­mot eller mot den verk­stäl­lande direk­tö­ren, skall han upp­lysa om detta i rap­por­ten och lämna upp­gift om anled­ningen till anmärk­ningen. en lek­man­na­re­vi­sor får i gransk­nings­rap­por­ten lämna även andra upp­lys­ningar som han anser att aktieä­garna, delä­garna, de dele­ge­rade eller garan­terna bör få kän­ne­dom om. 15 § gransk­nings­rap­por­ten skall hål­las till­gäng­lig för och sän­das till aktieä­gare och de röst­be­rät­ti­gade på samma sätt som anges i 9 kap. 9 § samt läg­gas fram på bolags­stäm­man. lek­man­na­re­vi­sorns när­varo vid bolags­stämma 16 § lek­man­na­re­vi­sorn har rätt att när­vara vid bolags­stämma. han är skyl­dig att när­vara, om det med hän­syn till ären­dena kan anses nöd­vän­digt. lek­man­na­re­vi­sorns tyst­nads­plikt 17 § lek­man­na­re­vi­sorn får inte till en enskild aktieä­gare, delä­gare, dele­ge­rad, garant eller utom­stå­ende obe­hö­ri­gen lämna upp­lys­ningar om sådana bola­gets ange­lä­gen­he­ter som han får kän­ne­dom om när han full­gör sitt upp­drag, om det kan vara till skada för bola­get. lek­man­na­re­vi­sorns upp­lys­nings­plikt 18 § lek­man­na­re­vi­sorn är skyl­dig att till bolags­stäm­man lämna alla upp­lys­ningar som bolags­stäm­man begär, i den mån det inte skulle vara till väsent­lig skada för bola­get. 19 § lek­man­na­re­vi­sorn är skyl­dig att lämna bola­gets revi­sor, annan lek­man­na­re­vi­sor och, om bola­get har för­satts i kon­kurs, kon­kurs­för­val­ta­ren de upp­lys­ningar som behövs om bola­gets ange­lä­gen­he­ter. regi­stre­ring 20 § vad som i 8 kap. 17 § före­skrivs om regi­stre­ring av sty­rel­se­le­da­mö­ter gäl­ler även för lek­man­na­re­vi­so­rer. 12 kap. 2 §22 vinstut­del­ning till aktieä­gare eller garan­ter i liv­för­säk­rings­bo­lag får endast ske om det föl­jer av bolags­ord­ningen. vinstut­del­ningen får inte över­stiga vad som i den fast­ställda balans­räk­ningen och, i fråga om moder­bo­lag som skall upp­rätta kon­cern­re­do­vis­ning, i den fast­ställda kon­cern­ba­lans­räk­ningen för det senaste räken­skaps­å­ret redo­vi­sats som bola­gets respek­tive kon­cer­nens net­to­vinst för året, balan­se­rade vinst och fria fon­der sedan avdrag gjorts för 36 22 änd­ringen inne­bär bl.a. att fjärde styc­ket upp­hävs. 1. det belopp som enligt 5 § skall använ­das för åter­bä­ring, 2. den redo­vi­sade för­lus­ten, 3. det belopp som enligt lag eller bolags­ord­ning skall avsät­tas till bun­det eget kapi­tal eller, i fråga om moder­bo­lag, det belopp som av det fria egna kapi­ta­let i kon­cer­nen enligt års­re­do­vis­ning­arna för före­tag inom denna skall föras över till det bundna egna kapi­ta­let och 4. det belopp som enligt bolags­ord­ningen på annat sätt skall använ­das för något annat ända­mål än vinstut­del­ning. vinstut­del­ningen får inte ske med så stort belopp att utdel­ningen med hän­syn till bola­gets eller kon­cer­nens kon­so­li­de­rings­be­hov, lik­vi­di­tet eller ställ­ning i övrigt står i strid med god affärs­sed. för­bud mot vinstut­del­ning i vissa fall före­skrivs i 6 kap. 5 §. 3 § bolags­stäm­man fat­tar beslut om vinstut­del­ning till aktieä­garna eller garan­ter. stäm­man får endast i den mån den har skyl­dig­het till detta enligt andra styc­ket eller enligt bolags­ord­ningen besluta om utdel­ning av större belopp än sty­rel­sen före­sla­git eller god­känt. bolags­stäm­man i ska­de­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag eller i liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som får dela ut vinst skall på yrkande av ägare till minst en tion­del av samt­liga aktier besluta utdel­ning av åtminstone ett belopp mot­sva­rande hälf­ten av vad som åter­står av net­to­vins­ten för året, sedan avdrag skett för balan­se­rad för­lust som över­sti­ger fria fon­der, reserv­fond och över­kurs­fond och för belopp, som enligt lag eller bolags­ord­ning skall avsät­tas till bun­det eget kapi­tal eller enligt bolags­ord­ningen annars skall använ­das för något annat ända­mål än utdel­ning till aktieä­garna. ett sådant yrkande skall fram­stäl­las på ordi­na­rie stämma innan beslut om använd­ning av vins­ten fat­tas. utdel­ning får inte stå i strid med 2 och 5 §§ eller 1 kap. 1 a § första styc­ket. stäm­man är inte skyl­dig att besluta högre utdel­ning än fem pro­cent av bola­gets egna kapi­tal. i avstäm­nings­bo­lag skall avstäm­nings­da­gen anges i bolags­stäm­mans beslut om utdel­ning till aktieä­gare. utdel­ning för­fal­ler till betal­ning på avstäm­nings­da­gen och skall beta­las utan dröjs­mål. den som på avstäm­nings­da­gen är införd i aktie­bo­ken eller i för­teck­ning enligt 3 kap. 12 § skall anses behö­rig att ta emot utdel­ningen. om han inte var berät­ti­gad att ta emot utdel­ning skall 4 kap. 6 § tredje styc­ket andra–fjärde mening­arna tilläm­pas. för­lust­täck­ning och för­del­ning av över­skott i liv­för­säk­rings­bo­lag 5 § års­vins­ten i liv­för­säk­rings­bo­lag och belopp som förs över från bun­det eget kapi­tal till fritt eget kapi­tal i bola­get skall använ­das för åter­bä­ring, i den utsträck­ning inte 1. vins­ten eller det över­förda belop­pet får tas i anspråk för vinstut­del­ning eller för att täcka för­lus­ter enligt bestäm­mel­ser i bolags­ord­ningen, eller 2. annat föl­jer av denna lag eller lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag. 6 § liv­för­säk­rings­bo­lag skall gott­skriva åter­bä­ring till för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade med en för­del­ning som utgår från för­säk­ring­ens bidrag till över­skot­tet, om inte annat föl­jer av bestäm­mel­ser i för­säk­rings­av­ta­let eller bolags­ord­ningen. sfs 1999:600 37 sfs 1999:600 9 § ska­de­för­säk­rings­bo­lag och liv­för­säk­rings­bo­lag som får dela ut vinst skall inrätta en reserv­fond för avsätt­ning av belopp som 1. beta­las till bola­get av någon som fått en aktie för­ver­kad, 2. enligt 4 kap. 19 § skall till­falla bola­get, 3. enligt bolags­ord­ningen skall avsät­tas till reserv­fon­den, 4. enligt beslut av bolags­stäm­man i övrigt skall över­fö­ras från det i balans­räk­ningen redo­vi­sade fria egna kapi­ta­let till reserv­fon­den, eller 5. vid utbyte av ford­ran enligt skul­debrev mot en aktie mot­sva­rar skill­na­den mel­lan ford­rings­be­lop­pet och akti­ens nomi­nella belopp. för­säk­rings­ak­tie­bo­lag skall inrätta en över­kurs­fond för avsätt­ning av belopp som bola­get på grund av akti­e­teck­ning har fått som betal­ning för akti­erna utö­ver det nomi­nella belop­pet. reserv­fon­den och över­kurs­fon­den får enligt beslut av bolags­stäm­man endast sät­tas ned 1. för att täcka sådana för­lus­ter enligt den fast­ställda balans­räk­ningen, som inte kan täc­kas av fritt eget kapi­tal, 2. i för­säk­rings­ak­tie­bo­lag för fon­de­mis­sion, eller 3. i för­säk­rings­ak­tie­bo­lag för andra ända­mål, om rät­ten med mot­sva­rande tillämp­ning av 6 kap. 6 § ger till­stånd till ned­sätt­ningen. liv­för­säk­rings­bo­lag som inte får dela ut vinst skall inrätta en kon­so­li­de­rings­fond. kon­so­li­de­rings­fon­den får efter beslut av bolags­stäm­man sät­tas ned för att täcka för­lus­ter eller för annat ända­mål som föl­jer av bestäm­mel­ser i bolags­ord­ningen. 9 a § ska­de­för­säk­rings­bo­lag som med­de­lar för­säk­ring enligt 2 kap. 3 a § första styc­ket klass 14 (kre­dit­för­säk­ring) skall göra en utjäm­nings­av­sätt­ning för för­lust­täck­ning inom denna för­säk­rings­klass. avsätt­ningar till utjäm­nings­av­sätt­ningen skall göras till dess den upp­går till ett belopp som mot­sva­rar 150 pro­cent av den högsta årliga pre­mi­e­in­täk­ten för egen räk­ning under de fem före­gå­ende räken­skaps­å­ren. avsätt­ning­arna skall för varje räken­skapsår mot­svara 75 pro­cent av det tek­niska över­skot­tet i kre­dit­för­säk­rings­rö­rel­sen. avsätt­ning­arna får dock inte över­stiga tolv pro­cent av pre­mi­e­in­täk­ten för egen räk­ning. åter­fö­ring av utjäm­nings­av­sätt­ningen får göras bara för att täcka ett tek­niskt under­skott i kre­dit­för­säk­rings­rö­rel­sen. första styc­ket gäl­ler inte bolag vil­kas årliga pre­mi­e­in­komst av kre­dit­för­säk­ring under­sti­ger fyra pro­cent av bola­gets totala pre­mi­e­in­komst och ett belopp mot­sva­rande 2 500 000 euro. över­gångs­reg­ler för vissa för­säk­ringar och ombild­ning av liv­för­säk­rings­bo­lag 14 § för liv­för­säk­ringar och ska­de­för­säk­ringar som har teck­nats före den 1 janu­ari 2000 gäl­ler kra­vet på skä­lig­het enligt 7 kap. 4 § första styc­ket och 19 kap. 5 § i deras lydelse före utgången av år 1999, om inte annat avta­las. det­samma gäl­ler om en sådan för­säk­ring för­ny­ats efter utgången av år 1999. 15 § vill­kor om vinstut­del­ning i bolags­ord­ningen för ett liv­för­säk­rings­bo­lag får stad­fäs­tas endast om 38 1. beslu­tet i ett aktie­bo­lag biträtts vid stäm­man av aktieä­gare som före­trä­der minst nio tion­de­lar av alla aktier eller, i ett ömse­si­digt bolag, av två tred­je­de­lar av samt­liga rös­tande, 2. de för­säk­rings­ta­gare i ett liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag vars rätt berörs av vill­ko­ret under­rät­tats om att detta tas in eller änd­ras, 3. i ett liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag högst fem­tio pro­cent av de under­rät­tade för­säk­rings­ta­gare som hörts av eller högst tio pro­cent av samt­liga under­rät­tade för­säk­rings­ta­gare mot­sät­ter sig änd­ringen, 4. änd­ringen inte kan antas för­sämra rät­ten för för­säk­rings­ta­gare och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av en för­säk­ring. vad som sägs i första styc­ket 4 gäl­ler även vill­kor i bolags­ord­ningen om för­lust­täck­ning i ett liv­för­säk­rings­bo­lag. en sådan under­rät­telse som avses i första styc­ket 2 skall ske genom att en redo­gö­relse för änd­ringen av bolags­ord­ningen och dess kon­se­kven­ser till­ställs för­säk­rings­ta­garna på deras senast kända post­a­dress. bestäm­mel­serna i första styc­ket 2–4 och tredje styc­ket gäl­ler även när en liv­för­säk­ring över­går från en verk­sam­het där vinstut­del­ning inte med­ges till en vinstut­de­lande verk­sam­het genom fusion eller över­lå­telse av för­säk­rings­be­stånd, om det inte finns sär­skilda skäl för undan­tag. vad som sägs om stad­fäs­telse av vill­kor om vinstut­del­ning gäl­ler då i stäl­let till­stånd att verk­ställa fusions­plan och över­lå­tel­se­av­tal. 16 § för ett liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som dri­ver verk­sam­het utan vill­kor om vinstut­del­ning i bolags­ord­ningen och som skall övergå till vinstut­de­lande verk­sam­het får sådana vill­kor om vinstut­del­ning som avses i 15 § stad­fäs­tas endast om upp­skriv­nings­fon­den, kon­so­li­de­rings­fon­den, fond för ore­a­li­se­rade vins­ter och andra över­vär­den i bola­get, med avdrag för akti­e­ka­pi­ta­let och över­kurs­fon­den, gott­skri­vits för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ring­arna som åter­bä­ring eller på annat sätt. sfs 1999:600 14 kap. 14 § när den i kal­lel­sen på okända bor­ge­nä­rer bestämda instäl­lel­se­da­gen är förbi och alla kända skul­der bli­vit betalda, skall lik­vi­da­to­rerna skifta bola­gets behållna till­gångar. om något skuld­be­lopp är tvis­tigt eller inte för­fal­lit till betal­ning eller av någon annan orsak inte kan beta­las, skall så myc­ket av bola­gets medel behål­las som kan behö­vas för denna betal­ning. i ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag skall vid skifte av bola­gets behållna till­gångar de som var delä­gare i bola­get vid tiden för lik­vi­da­tions­be­slu­tet få del i till­gång­arna enligt de för­del­nings­grun­der som bolags­ord­ningen inne­hål­ler. de aktieä­gare och delä­gare som vill klandra skif­tet skall väcka talan mot bola­get senast tre måna­der efter det slut­re­do­vis­ning lades fram på bolags­stäm­man. om en aktieä­gare eller en delä­gare inte har anmält sig för att få ut vad han erhål­lit vid skif­tet inom fem år efter det slut­re­do­vis­ning lades fram på bolags­stäm­man, har han för­lo­rat sin rätt till med­len. är med­len i för­hål­lande till de skif­tade till­gång­arna att anse som ringa, kan rät­ten på anmä­lan av lik­vi­da­to­rerna för­ordna att med­len skall till­falla all­männa arvs­fon­den. i annat fall skall 17 § tilläm­pas. 39 sfs 1999:600 15 a kap. 3 § inne­ha­varna av kon­ver­tibla skul­debrev, skul­debrev med options­rätt till nyteck­ning, vins­tan­dels­be­vis eller andra vär­de­pap­per med sär­skilda rät­tig­he­ter i över­lå­tande bolag skall i det över­ta­gande bola­get ha minst mot­sva­rande rät­tig­he­ter som i det över­lå­tande bola­get, om de inte enligt fusions­pla­nen har rätt att få sina vär­de­pap­per inlösta av det över­ta­gande bola­get. 16 kap. 1 § stif­tare, sty­rel­se­le­da­mot, verk­stäl­lande direk­tör och aktu­a­rie, som vid full­gö­ran­det av sitt upp­drag upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het ska­dar för­säk­rings­bo­la­get, skall ersätta ska­dan. det­samma gäl­ler när ska­dan vål­las aktieä­gare, delä­gare eller annan genom över­trä­delse av denna lag, lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag, bolags­ord­ningen, de för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jerna eller pla­ce­rings­rikt­lin­jerna. 2 § en revi­sor eller en lek­man­na­re­vi­sor är ersätt­nings­skyl­dig enligt de grun­der som anges i 1 §. han ansva­rar även för den skada som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het vål­las av hans med­hjäl­pare. om ett revi­sions­bo­lag är revi­sor, ålig­ger ersätt­nings­skyl­dig­he­ten detta bolag och den för revi­sio­nen huvud­an­sva­rige. 3 § aktieä­gare, delä­gare och röst­be­rät­ti­gad, som inte är delä­gare, är skyl­dig att ersätta den skada som han genom att med­verka till över­trä­delse av denna lag, lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag, bolags­ord­ningen, de för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jerna eller pla­ce­rings­rikt­lin­jerna upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het till­fo­gar bola­get, aktieä­gare eller annan. aktieä­gare i för­säk­rings­ak­tie­bo­lag är även skyl­dig att lösa in ska­de­li­dande aktieä­ga­res aktier, om det med hän­syn till faran för fort­satt miss­bruk och för­hål­lan­dena i övrigt är påkal­lat. lösen­be­lop­pet bestäms till ett belopp som är skä­ligt med hän­syn till bola­gets ställ­ning och övriga omstän­dig­he­ter. 6 § talan för för­säk­rings­bo­la­gets räk­ning enligt 1–3 §§, som inte grun­das på brott, kan inte väc­kas mot 1. stif­tare sedan tre år förflutit från det beslu­tet om bola­gets bildande fat­ta­des på den kon­sti­tu­e­rande stäm­man, 2. sty­rel­se­le­da­mot, verk­stäl­lande direk­tö­ren eller aktu­a­rien sedan tre år förflutit från utgången av det räken­skapsår då beslu­tet eller åtgär­den, som talan grun­das på, fat­ta­des eller vid­togs, 3. revi­sor sedan tre år förflutit från det revi­sions­be­rät­tel­sen lades fram på bolags­stäm­man eller ytt­rande som avses i denna lag avgavs, 4. en lek­man­na­re­vi­sor sedan tre år förflutit från det att gransk­nings­rap­por­ten lades fram på bolags­stäm­man, 5. aktieä­gare, delä­gare eller röst­be­rät­ti­gad, som inte är delä­gare, sedan två år förflutit från beslu­tet eller åtgär­den som talan grun­das på. för­sätts bola­get i kon­kurs på en ansö­kan som gjorts innan den i första styc­ket angivna tiden har gått ut, kan kon­kurs­boet föra talan enligt 1– 3 §§ utan hin­der av att fri­het från ska­de­stånds­an­svar har inträtt enligt 5 §. ef40 ter utgången av den nämnda tiden kan en sådan talan dock inte väc­kas senare än sex måna­der från edgångs­sam­man­trä­det. sfs 1999:600 19 kap. 1 § finan­sin­spek­tio­nen skall utöva till­syn över att verk­sam­he­ten i ett för­säk­rings­bo­lag bedrivs i enlig­het med denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar för­säk­rings­bo­la­gets närings­verk­sam­het. inspek­tio­nen skall i sin till­syns­verk­sam­het sam­ar­beta med mot­sva­rande utländska till­syns­myn­dig­he­ter i den utsträck­ning som föl­jer av sve­ri­ges med­lem­skap i euro­pe­iska uni­o­nen. när ett för­säk­rings­bo­lag har påbör­jat sin verk­sam­het, skall sty­rel­sen och verk­stäl­lande direk­tö­ren genast under­rätta finan­sin­spek­tio­nen om det. 3 § sty­rel­sen, verk­stäl­lande direk­tö­ren och andra befatt­nings­ha­vare i ansva­rig ställ­ning i för­säk­rings­bo­lag skall lämna finan­sin­spek­tio­nen de upp­lys­ningar om verk­sam­he­ten som inspek­tio­nen begär. om bola­get dri­ver verk­sam­het i ett annat land inom ees, skall de, i den utsträck­ning som föl­jer av sve­ri­ges med­lem­skap i euro­pe­iska uni­o­nen, lämna de upp­lys­ningar till behö­rig myn­dig­het i det lan­det som den myn­dig­he­ten behö­ver för att full­göra sina upp­gif­ter. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vilka upp­lys­ningar ett för­säk­rings­bo­lag skall lämna till inspek­tio­nen. 11 §23 finan­sin­spek­tio­nen får med­dela de erin­ringar i fråga om för­säk­rings­bo­la­gets verk­sam­het som inspek­tio­nen anser behöv­liga. finan­sin­spek­tio­nen skall före­lägga bola­get eller sty­rel­sen att vidta rät­telse om inspek­tio­nen finner att 1. avvi­kelse skett från denna lag eller någon annan för­fatt­ning som regle­rar för­säk­rings­bo­la­gets närings­verk­sam­het eller från bolags­ord­ningen, 2. bolags­ord­ningen, de för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jerna, beräk­nings­un­der­la­get och pla­ce­rings­rikt­lin­jerna inte längre är till­freds­stäl­lande med hän­syn till omfatt­ningen och beskaf­fen­he­ten av bola­gets rörelse, 3. för­säk­rings­be­stån­det inte är till­räck­ligt för erfor­der­lig ris­k­ut­jäm­ning, eller 4. någon av dem som ingår i för­säk­rings­bo­la­gets sty­relse eller är verk­stäl­lande direk­tör inte upp­fyl­ler de krav som anges i 2 kap. 3 § femte styc­ket 3. om ett för­säk­rings­bo­lags kapi­tal­bas under­sti­ger sol­vensmar­gi­na­len enligt 7 kap. 23 eller 25 §, skall finan­sin­spek­tio­nen före­lägga bola­get eller dess sty­relse att upp­rätta en plan för att åter­ställa en till­freds­stäl­lande finan­si­ell ställ­ning och över­lämna pla­nen till inspek­tio­nen för god­kän­nande. om kapi­tal­ba­sen under­sti­ger en tred­je­del av sol­vensmar­gi­na­len eller garan­ti­be­lop­pet enligt 7 kap. 26 eller 27 § eller om kapi­tal­ba­sen för ett liv­för­säk­rings­bo­lag inte har den sam­man­sätt­ning som anges i 7 kap. 26 § tredje styc­ket, skall inspek­tio­nen före­lägga bola­get eller dess sty­relse att upp­rätta och för god­kän­nande över­lämna en plan för skynd­samt åter­stäl­lande av kapi­tal­ba­sen. 23 senaste lydelse 1999:225. 41 sfs 1999:600 om ett för­säk­rings­bo­lag dri­ver verk­sam­het i ett annat land inom ees och bola­get inte rät­tar sig efter finan­sin­spek­tio­nens eller behö­rig utländsk myn­dig­hets anmo­dan om rät­telse, skall inspek­tio­nen vidta de åtgär­der som behövs för att för­hindra fort­satta över­trä­del­ser. inspek­tio­nen skall under­rätta den behö­riga utländska myn­dig­he­ten om vilka åtgär­der som vid­tas. om ett före­läg­gande enligt andra–fjärde styc­kena inte har följts inom bestämd tid och det anmärkta för­hål­lan­det inte hel­ler på något annat sätt har undan­röjts, skall finan­sin­spek­tio­nen, i fall som är av prin­ci­piell bety­delse eller av sär­skild vikt, anmäla detta till rege­ringen. finan­sin­spek­tio­nen får begränsa bola­gets för­fo­gan­de­rätt eller för­bjuda bola­get att för­foga över sina till­gångar i sve­rige, om 1. bola­get inte föl­jer gäl­lande bestäm­mel­ser om skuld­täck­ning, 2. bola­gets kapi­tal­bas under­sti­ger en tred­je­del av sol­vensmar­gi­na­len eller inte upp­fyl­ler gäl­lande krav på garan­ti­be­lopp, 3. bola­gets kapi­tal­bas under­sti­ger sol­vensmar­gi­na­len och det finns sär­skilda skäl att anta att bola­gets finan­si­ella ställ­ning ytter­li­gare kom­mer att för­säm­ras, eller 4. det bedöms vara nöd­vän­digt för att skydda de för­säk­ra­des intres­sen vid beslut om för­ver­kande av bola­gets kon­ces­sion enligt 2 § eller enligt åttonde styc­ket. finan­sin­spek­tio­nen får besluta hur för­säk­rings­verk­sam­he­ten skall dri­vas efter ett sådant beslut som avses i sjätte styc­ket. en kon­ces­sion kan för­kla­ras för­ver­kad om bola­get 1. inte längre upp­fyl­ler kra­ven för kon­ces­sion, 2. inte inom angi­ven tid har vid­ta­git åtgär­derna i en plan som har god­känts enligt tredje styc­ket, eller 3. i annat fall all­var­ligt åsi­do­sät­ter gäl­lande bestäm­mel­ser för verk­sam­he­ten. frå­gor om för­ver­kande av kon­ces­sion enligt åttonde styc­ket prö­vas av finan­sin­spek­tio­nen. ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av sär­skild vikt prö­vas dock av rege­ringen. rege­ring­ens pröv­ning sker efter anmä­lan av inspek­tio­nen. 20 kap. 4 § har en sökande vid anmä­lan för regi­stre­ring inte iakt­ta­git vad som är före­skri­vet om anmä­lan, skall sökan­den före­läg­gas att inom viss tid avge ytt­rande eller vidta rät­telse. det­samma gäl­ler, om finan­sin­spek­tio­nen finner att ett beslut, som anmäls för regi­stre­ring och för vars gil­tig­het stad­fäs­telse av rege­ringen eller inspek­tio­nen inte krävs, eller en hand­ling som bifo­gas anmäl­ningen inte har till­kom­mit i behö­rig ord­ning eller till sitt inne­håll stri­der mot denna lag eller andra för­fatt­ningar eller mot bolags­ord­ningen eller de för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jerna eller i något vik­ti­gare hän­se­ende har en otyd­lig eller vil­se­le­dande avfatt­ning. under­lå­ter sökan­den att rätta sig efter före­läg­gan­det, skall anmäl­ningen avskri­vas. en under­rät­telse om denna påföljd skall tas in i före­läg­gan­det. finns det även efter det att ytt­ran­det avgi­vits något hin­der för regi­stre­ring och har sökan­den haft till­fälle att yttra sig över hind­ret, skall regi­stre­ring väg­ras, om det inte finns anled­ning att ge sökan­den ett nytt före­läg­gande. 42 bestäm­mel­serna i första styc­ket utgör inte något hin­der för regi­stre­ring av ett bolags­stäm­mo­be­slut, om rät­ten till talan mot beslu­tet gått för­lo­rad enligt 9 kap. 20 § andra styc­ket. finan­sin­spek­tio­nen skall genast skrift­li­gen under­rätta bola­get när finan­sin­spek­tio­nen fat­tar beslut enligt 4 kap. 15 § andra styc­ket, 6 kap. 7 § tredje styc­ket, 15 kap. 4 §, 15 a kap. 17 § eller 21 kap. 2 §. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2000, då lagen (1989:1079) om liv­för­säk­ringar med anknyt­ning till vär­de­pap­pers­fon­der upp­hör att gälla. 2. för­säk­rings­bo­lag, som inte omfat­tats av lagen om liv­för­säk­ringar med anknyt­ning till vär­de­pap­pers­fon­der och som bevil­jats kon­ces­sion före ikraft­trä­dan­det, får år 2000 och 2001 tillämpa äldre före­skrif­ter i 7 kap. 1–6 och 8 §§ samt 12 kap. 2 och 5–8 §§. för ett för­säk­rings­bo­lag som tilläm­par sådana äldre bestäm­mel­ser gäl­ler även äldre före­skrif­ter i 1 kap. 10 §, 2 kap. 5 § första styc­ket 8, 9 och 16, 7 kap. 8 a, 9, 14 och 15 §§, 8 kap. 8 §, 9 kap. 18 och 20 §§, 12 kap. 9 §, 16 kap. 1 och 3 §§, 19 kap. 5 och 11 §§ samt 20 kap. 4 §. äldre före­skrif­ter i 7 kap. 17 a och 22 §§ skall fort­fa­rande till­läm­pas på liv­för­säk­rings­bo­lag som inne­har åter­bä­rings­me­del med stöd av denna punkt. bola­get skall inte tillämpa den nya 12 kap. 14 §. 3. för liv­för­säk­rings­bo­lag som med­de­lats kon­ces­sion före ikraft­trä­dan­det skall belopp som mot­sva­rar åter­bä­rings­fon­den och andra åter­bä­rings­me­del, vid ingången av det räken­skapsår då äldre före­skrif­ter som avses i punk­ten 2 inte längre tilläm­pas, gott­skri­vas för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade som åter­bä­ring eller över­fö­ras till sådana fon­der under bun­det eget kapi­tal som regle­ras i för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen eller lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag. de nya före­skrif­terna i 12 kap. 16 § gäl­ler även sådana åter­bä­rings­me­del i liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som inne­has med stöd av punk­ten 2. 4. för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag som regi­stre­rats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre före­skrif­ter i 1 kap. 7 §, 7 kap. 24 §, 13 kap. och 14 kap. 14 § till dess att sådana bestäm­mel­ser i bolags­ord­ningen som avses i de nya före­skrif­terna i 2 kap. 5 § första styc­ket 14 regi­stre­rats. en bolags­ord­ning med sådana bestäm­mel­ser skall vara regi­stre­rad senast vid utgången av år 2001. 5. för liv­för­säk­rings­bo­lag som omfat­tats av lagen om liv­för­säk­ringar med anknyt­ning till vär­de­pap­pers­fon­der gäl­ler 7, 10, 11 och 12 §§ samma lag till dess bestäm­mel­ser i bolags­ord­ningen om vinstut­del­ning eller för­lust­täck­ning regi­stre­rats. en bolags­ord­ning med sådana bestäm­mel­ser skall vara regi­stre­rad senast vid utgången av år 2001. om denna punkt tilläm­pas gäl­ler äldre lydelse av de bestäm­mel­ser som 12 § nämnda lag hän­vi­sar till. 6. för liv­för­säk­rings­bo­lag som omfat­tats av lagen om liv­för­säk­ringar med anknyt­ning till vär­de­pap­pers­fon­der tilläm­pas fort­fa­rande 9 § samma lag för inne­hav av sådana aktier i fond­fö­re­tag som för­vär­vats före ikraft­trä­dan­det. 7. äldre före­skrif­ter i 10 kap. 4 § får tilläm­pas till dess att en god­känd eller auk­to­ri­se­rad revi­sor utsetts, dock längst till utgången av år 2000. vid en sådan tillämp­ning gäl­ler inte de nya före­skrif­terna i 10 kap. 3 § första styc­ket. 8. bolags­stäm­man får före ikraft­trä­dan­det fatta beslut om änd­ringar av bolags­ord­ningen med tillämp­ning av de nya före­skrif­terna i lagen (1999:600) om änd­ring i för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen. sfs 1999:600 43 sfs 1999:600 9. före­skrif­terna om sank­tio­ner enligt 19 kap. för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen gäl­ler även vid över­trä­del­ser av punk­terna 3, 4 och 5 ovan. på rege­ring­ens väg­nar lars-​erik löv­dén lars ber­gen­dal (finans­de­par­te­men­tet) 44 fakta info direkt, tel. 08-​587 671 00 elan­ders gotab, stock­holm 1999