Lag (2023:714) om för­värv och för­valt­ning av nöd­li­dande kre­ditav­tal

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2023:714
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2023:714
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Utfär­dad: 2023-​11-23
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens inne­håll

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om för­värv och för­valt­ning av vissa kre­ditav­tal.

Lagen genom­för Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2021/2167 av den 24 novem­ber 2021 om kre­dit­för­val­tare och kre­dit­för­vär­vare och om änd­ring av direk­ti­ven 2008/48/EG och 2014/17/EU (kre­dit­han­te­rings­di­rek­ti­vet).

2 §   Inne­hål­let i lagen är upp­de­lat enligt föl­jande.

1 kap. - Inle­dande bestäm­mel­ser

2 kap. - Kre­di­tin­sti­tut och kre­dit­för­vär­vare

3 kap. - Kre­dit­för­val­tare

4 kap. - Skydd för lån­ta­gare

5 kap. - Grän­sö­ver­skri­dande kre­dit­för­valt­ning

6 kap. - Till­syn och avgif­ter

7 kap. - Ingri­pan­den

8 kap. - Över­kla­gande

Uttryck i lagen

3 §   I denna lag avses med
   1. bostads­kre­di­tin­sti­tut: ett insti­tut som inte är ett kre­di­tin­sti­tut och som står under till­syn av Finansin­spek­tio­nen enligt lagen (2016:1024) om verk­sam­het med bostads­kre­di­ter eller av en behö­rig myn­dig­het i ett annat land inom EES i enlig­het med arti­kel 35 i direk­tiv 2014/17/EU när det bedri­ver verk­sam­het i det lan­det,
   2. EES: Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det,
   3. hem­land: det land där en kre­dit­för­val­tare, en kre­dit­för­vär­vare, en repre­sen­tant eller en lån­ta­gare har hem­vist eller regi­stre­rat säte eller, om aktö­ren enligt sin natio­nella rätt inte har något regi­stre­rat säte, huvud­kon­tor,
   4. kon­su­ment­kre­di­tin­sti­tut: ett insti­tut som inte är ett kre­di­tin­sti­tut och som står under till­syn av Finansin­spek­tio­nen enligt lagen (2014:275) om viss verk­sam­het med kon­su­ment­kre­di­ter eller av en behö­rig myn­dig­het i ett annat land inom EES i enlig­het med arti­kel 20 i direk­tiv 2008/48/EG när det bedri­ver verk­sam­het i det lan­det,
   5. kre­dit­för­val­tare: en juri­disk per­son med till­stånd att inom ramen för sin närings­verk­sam­het inom EES bedriva kre­dit­för­valt­ning för en kre­dit­för­vär­vares räk­ning av ett nöd­li­dande kre­ditav­tal,
   6. kre­dit­för­valt­ning: att vidta en eller flera av föl­jande åtgär­der när det gäl­ler ett nöd­li­dande kre­ditav­tal:
      a) indriv­ning av betal­ning från en lån­ta­gare för en kre­dit­för­vär­vares räk­ning,
      b) omför­hand­ling av vill­kor med en lån­ta­gare enligt en kre­dit­för­vär­vares instruk­tio­ner,
      c) han­te­ring av en lån­ta­ga­res kla­go­mål, och
      d) han­te­ring av infor­ma­tion till en lån­ta­gare om den ford­ran som är för­fal­len till betal­ning, om avgif­ter eller om för­änd­ring av ränta,
   7. kre­dit­för­vär­vare: en fysisk eller juri­disk per­son som inte är ett kre­di­tin­sti­tut och som inom ramen för sin närings­verk­sam­het för­vär­var ett nöd­li­dande kre­ditav­tal,
   8. kre­di­tin­sti­tut: det­samma som kre­di­tin­sti­tut och utländskt kre­di­tin­sti­tut enligt lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse,
   9. kva­li­fi­ce­rat inne­hav: ett direkt eller indi­rekt ägande i ett före­tag, om inne­ha­vet, beräk­nat på det sätt som anges i 1 kap. 5 a § lagen om bank- och finan­sie­rings­rö­relse, repre­sen­te­rar tio pro­cent eller mer av kapi­ta­let eller av samt­liga rös­ter eller annars möj­lig­gör ett väsent­ligt infly­tande över led­ningen av före­ta­get,
   10. mindre före­tag: ett före­tag som sys­sel­sät­ter färre än 250 per­so­ner och vars års­om­sätt­ning inte över­sti­ger 50 mil­jo­ner euro, eller vars balansom­slut­ning inte över­sti­ger 43 mil­jo­ner euro per år,
   11. nöd­li­dande kre­ditav­tal: ett kre­ditav­tal som har ingåtts av ett kre­di­tin­sti­tut, eller en kre­dit­gi­vares rät­tig­he­ter enligt ett sådant kre­ditav­tal, som klas­si­fi­ce­ras som en nöd­li­dande expo­ne­ring enligt arti­kel 47a i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om till­synskrav för kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­fö­re­tag och om änd­ring av för­ord­ning (EU) nr 648/2012,
   12. repre­sen­tant: en fysisk eller juri­disk per­son som före­trä­der en kre­dit­för­vär­vare från ett land utan­för EES och som har hem­vist eller regi­stre­rat säte, eller, om repre­sen­tan­ten enligt natio­nell rätt inte har något regi­stre­rat säte, huvud­kon­tor, inom EES,
   13. till­han­da­hål­lare av kre­dit­för­valt­nings­tjäns­ter: en fysisk eller juri­disk per­son som för en kre­dit­för­val­ta­res räk­ning utför kre­dit­för­valt­nings­verk­sam­het, och
   14. värd­land: ett annat land inom EES än hem­lan­det där en kre­dit­för­val­tare har eta­ble­rat en filial eller utför kre­dit­för­valt­ning.

Lagens tillämp­nings­om­råde

4 §   Lagen gäl­ler yrkes­mäs­sig verk­sam­het med för­värv och för­valt­ning av ett nöd­li­dande kre­ditav­tal som har ingåtts mel­lan ett kre­di­tin­sti­tut inom EES och en lån­ta­gare.

5 §   För utländska före­tags verk­sam­het i Sve­rige gäl­ler denna lag i tillämp­liga delar.

1992:160) om utländska fili­a­ler m.m.">1992:160) om utländska fili­a­ler m.m.">Bestäm­mel­ser som gäl­ler för verk­sam­het som bedrivs genom filial finns i lagen (1992:160) om utländska fili­a­ler m.m.

6 §   För verk­sam­het som bedrivs av ett kre­di­tin­sti­tut gäl­ler endast 2 kap. 1, 2 och 9 §§ samt 4 kap. 3 §. För verk­sam­het som bedrivs av ett kon­su­ment­kre­di­tin­sti­tut eller ett bostads­kre­di­tin­sti­tut gäl­ler endast 2 kap. 9 § och 4 kap. 3 §.

Lagen gäl­ler inte för för­valt­ning som utförs av ett före­tag som har till­stånd eller har regi­stre­rats enligt lagen (2004:46) om vär­de­pap­pers­fon­der eller lagen (2013:561) om för­val­tare av alter­na­tiva inve­ste­rings­fon­der.

Lagen gäl­ler inte hel­ler för verk­sam­het i ett annat EES-​land än Sve­rige som mot­sva­rar verk­sam­het enligt andra styc­ket eller för verk­sam­het som bedrivs av ett inve­ste­rings­bo­lag som har auk­to­ri­se­rats i enlig­het med Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om sam­ord­ning av lagar och andra för­fatt­ningar som avser före­tag för kol­lek­tiva inve­ste­ringar i över­låt­bara vär­de­pap­per (fond­fö­re­tag). Lagen gäl­ler dock om inve­ste­rings­bo­la­get har utsett ett för­valt­nings­bo­lag enligt det direk­ti­vet för den fond som det för­val­tar.

7 §   Denna lag gäl­ler inte för verk­sam­het som bedrivs av en advo­kat.

8 §   Bestäm­mel­ser om inkas­so­verk­sam­het finns i inkas­so­la­gen (1974:182).

Ytter­li­gare bestäm­mel­ser som gäl­ler för kre­di­ter som har läm­nats till en kon­su­ment finns i kon­su­ment­kre­dit­la­gen (2010:1846).


2 kap. Kre­di­tin­sti­tut och kre­dit­för­vär­vare

Kre­di­tin­sti­tut

1 §   Ett kre­di­tin­sti­tut ska ge kre­dit­för­vär­va­ren nöd­vän­dig infor­ma­tion om ett nöd­li­dande kre­ditav­tal och den even­tu­ella säker­het som har ställts för kre­ditav­ta­lets full­gö­rande innan kre­ditav­ta­let över­låts.

2 §   Ett kre­di­tin­sti­tut som har över­lå­tit nöd­li­dande kre­ditav­tal till en kre­dit­för­vär­vare ska infor­mera Finansin­spek­tio­nen om
   1. kre­dit­för­vär­va­rens och dess repre­sen­tants iden­ti­tet och adress,
   2. anta­let nöd­li­dande kre­ditav­tal som har över­lå­tits och kre­di­ter­nas stor­lek,
   3. kre­dit­gi­va­rens sam­man­lagda kvar­stå­ende ford­ringar enligt de nöd­li­dande kre­ditav­tal som har över­lå­tits,
   4. i vil­ken utsträck­ning nöd­li­dande kre­ditav­tal med kon­su­men­ter har över­lå­tits, och
   5. vilka slags till­gångar som har använts som säker­het för de nöd­li­dande kre­ditav­ta­len.

Infor­ma­tio­nen ska läm­nas varje halvår. Finansin­spek­tio­nen får bestämma att ett kre­di­tin­sti­tut i stäl­let ska lämna infor­ma­tio­nen varje kvar­tal.

Om kre­dit­för­vär­va­rens hem­land är ett annat EES-​land än Sve­rige ska Finansin­spek­tio­nen så snart som möj­ligt över­lämna infor­ma­tio­nen till den behö­riga myn­dig­he­ten i kre­dit­för­vär­va­rens hem­land.

3 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om den infor­ma­tion som ska läm­nas enligt 1 och 2 §§.

Kre­dit­för­vär­vare

En skyl­dig­het att i vissa fall utse en annan aktör

4 §   En kre­dit­för­vär­vare vars hem­land är ett EES-​land ska utse en kre­dit­för­val­tare, ett kre­di­tin­sti­tut, ett kon­su­ment­kre­di­tin­sti­tut eller ett bostads­kre­di­tin­sti­tut att bedriva kre­dit­för­valt­ning, om det nöd­li­dande kre­ditav­ta­let har ingåtts med en kon­su­ment. Detta krävs dock inte om kre­dit­för­vär­va­ren är en sådan kre­dit­han­te­rare.

5 §   En kre­dit­för­vär­vare vars hem­land inte är ett EES-​land ska skrift­li­gen utse en repre­sen­tant för sig. Repre­sen­tan­ten ansva­rar för kre­dit­för­vär­va­rens skyl­dig­he­ter enligt denna lag och före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen.

Kre­dit­för­vär­va­ren ska så snart som möj­ligt infor­mera Finansin­spek­tio­nen om sin och repre­sen­tan­tens iden­ti­tet och adress.

Kre­dit­för­vär­va­ren ska utse en kre­dit­för­val­tare, ett kre­di­tin­sti­tut, ett kon­su­ment­kre­di­tin­sti­tut eller ett bostads­kre­di­tin­sti­tut att bedriva kre­dit­för­valt­ning, om det nöd­li­dande kre­ditav­ta­let har ingåtts med en fysisk per­son eller ett mindre före­tag. Detta krävs dock inte om repre­sen­tan­ten är en sådan kre­dit­han­te­rare.

Kre­dit­för­valt­nings­av­tal

6 §   När en kre­dit­för­vär­vare upp­drar åt en kre­dit­för­val­tare att bedriva kre­dit­för­valt­ning ska ett skrift­ligt avtal upp­rät­tas. Ett kre­dit­för­valt­nings­av­tal ska inne­hålla
   1. en detal­je­rad beskriv­ning av den kre­dit­för­valt­nings­verk­sam­het som ska utfö­ras,
   2. en upp­gift om den ersätt­ning som kre­dit­för­val­ta­ren ska få, eller om sät­tet för att beräkna ersätt­ningen,
   3. en upp­gift om i vil­ken utsträck­ning kre­dit­för­val­ta­ren får före­träda kre­dit­för­vär­va­ren i för­hål­lande till lån­ta­ga­ren,
   4. ett åta­gande från par­terna att följa tillämp­lig lag­stift­ning som regle­rar kre­ditav­ta­let,
   5. ett åta­gande från kre­dit­för­val­ta­ren att behandla lån­ta­garna rätt­vist och med omsorg, och
   6. ett åta­gande från kre­dit­för­val­ta­ren att infor­mera kre­dit­för­vär­va­ren innan kre­dit­för­val­ta­ren ger någon annan i upp­drag att utföra någon del av den kre­dit­för­valt­ning som ska utfö­ras.

Infor­ma­tions­skyl­dig­het

7 §   En kre­dit­för­vär­vare som utser en kre­dit­för­val­tare, ett kre­di­tin­sti­tut, ett kon­su­ment­kre­di­tin­sti­tut eller ett bostads­kre­di­tin­sti­tut att bedriva kre­dit­för­valt­ning ska infor­mera Finansin­spek­tio­nen om iden­ti­te­ten på och adres­sen till kre­dit­för­vär­va­ren och den som har utsetts senast den dag då kre­dit­för­valt­ningen inleds.

Finansin­spek­tio­nen ska i före­kom­mande fall så snart som möj­ligt över­lämna infor­ma­tio­nen till den behö­riga myn­dig­he­ten i värd­lan­det, i det EES-​land där kre­di­ten bevil­ja­des och i kre­dit­för­val­ta­rens hem­land.

8 §   En kre­dit­för­vär­vare som har över­lå­tit nöd­li­dande kre­ditav­tal till en annan kre­dit­för­vär­vare ska infor­mera Finansin­spek­tio­nen om
   1. den nya kre­dit­för­vär­va­rens och dess repre­sen­tants iden­ti­tet och adress,
   2. anta­let nöd­li­dande kre­ditav­tal som har över­lå­tits och kre­di­ter­nas stor­lek,
   3. kre­dit­gi­va­rens sam­man­lagda kvar­stå­ende ford­ringar enligt de nöd­li­dande kre­ditav­tal som har över­lå­tits,
   4. i vil­ken utsträck­ning nöd­li­dande kre­ditav­tal med kon­su­men­ter har över­lå­tits, och
   5. vilka slags till­gångar som har använts som säker­het för de nöd­li­dande kre­ditav­ta­len.

Infor­ma­tio­nen ska läm­nas varje halvår. Finansin­spek­tio­nen får bestämma att en kre­dit­för­vär­vare i stäl­let ska lämna infor­ma­tio­nen varje kvar­tal.

Om den nya kre­dit­för­vär­va­rens hem­land inte är Sve­rige ska Finansin­spek­tio­nen så snart som möj­ligt över­lämna infor­ma­tio­nen till den behö­riga myn­dig­he­ten i den nya kre­dit­för­vär­va­rens hem­land. Om en kre­dit­för­val­tare har utsetts och dess värd­land inte är Sve­rige ska inspek­tio­nen så snart som möj­ligt över­lämna infor­ma­tio­nen till den behö­riga myn­dig­he­ten i värd­lan­det.

9 §   Den som har utsetts att bedriva kre­dit­för­valt­ning ansva­rar för att full­göra de skyl­dig­he­ter som kre­dit­för­vär­va­ren har enligt 7 och 8 §§.

10 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om den infor­ma­tion som ska läm­nas enligt 8 §.


3 kap. Kre­dit­för­val­tare

Till­stånds­plikt

1 §   För att få vara kre­dit­för­val­tare krävs till­stånd av Finansin­spek­tio­nen. Till­stånd kan på ansö­kan ges till en juri­disk per­son som bedri­ver närings­verk­sam­het och har Sve­rige som sitt hem­land. Om en kre­dit­för­val­tare avser att ta emot och inneha medel från lån­ta­gare ska det framgå av ansö­kan.

För­ut­sätt­ningar för till­stånd

2 §   Till­stånd ska ges om
   1. den som ska vara sty­rel­se­le­da­mot eller verk­stäl­lande direk­tör eller på mot­sva­rande sätt före­träda före­ta­get, eller vara ersät­tare för en sådan befatt­nings­ha­vare, bedöms som lämp­lig att delta i led­ningen av en kre­dit­för­val­tare,
   2. led­ningen i sin hel­het har till­räck­lig kun­skap och erfa­ren­het för att leda en kre­dit­för­val­tare,
   3. den som har eller kan för­vän­tas komma att få ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav i före­ta­get bedöms som lämp­lig att utöva ett väsent­ligt infly­tande över led­ningen av en kre­dit­för­val­tare,
   4. före­ta­get har inrät­tat styr­for­mer och interna kon­troll­me­ka­nis­mer som säker­stäl­ler att lån­ta­ga­res rät­tig­he­ter respek­te­ras samt att den lag­stift­ning som regle­rar kre­ditav­ta­let och behand­ling av per­son­upp­gif­ter följs,
   5. före­ta­get tilläm­par en policy som säker­stäl­ler att reg­lerna om skydd för lån­ta­garna och en rätt­vis och omsorgs­full behand­ling av dem följs, och
   6. före­ta­get har ett för­fa­rande för att han­tera lån­ta­ga­res kla­go­mål.

För att en kre­dit­för­val­tare ska få ta emot och inneha medel från en lån­ta­gare krävs det dess­utom att med­len hålls avskilda hos ett kre­di­tin­sti­tut.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om vill­kor för till­stånd.

Tids­fris­ter för hand­lägg­ningen

3 §   Finansin­spek­tio­nen ska bedöma om ansö­kan är full­stän­dig inom 45 dagar från den dag då ansö­kan om till­stånd gavs in.

Finansin­spek­tio­nen ska med­dela beslut i till­stånds­frå­gan inom 90 dagar från den dag då ansö­kan var full­stän­dig och ansök­nings­av­gif­ten var betald.

Regis­ter

4 §   Finansin­spek­tio­nen ska föra ett regis­ter över kre­dit­för­val­tare som har till­stånd enligt denna lag eller som har till­stånd från en behö­rig myn­dig­het i ett annat EES-​land och bedri­ver verk­sam­het i Sve­rige.

Upp­drags­av­tal

5 §   En kre­dit­för­val­tare får upp­dra åt en till­han­da­hål­lare av kre­dit­för­valt­nings­tjäns­ter att bedriva kre­dit­för­valt­ning. Ett upp­drags­av­tal ska vara skrift­ligt och inne­fatta att till­han­da­hål­la­ren av kre­dit­för­valt­nings­tjäns­ter åtar sig att följa tillämp­lig lag­stift­ning.

Vid en utkon­trak­te­ring ansva­rar kre­dit­för­val­ta­ren för att
   1. kva­li­te­ten på kre­dit­för­valt­nings­verk­sam­he­ten och kre­dit­för­val­ta­rens intern­kon­troll upp­rätt­hålls,
   2. kre­dit­för­val­ta­rens efter­lev­nad av kra­ven för till­stånd inte påver­kas och Finansin­spek­tio­nens till­syn av kre­dit­för­val­ta­ren inte för­svå­ras,
   3. kre­dit­för­val­ta­ren har till­gång till alla rele­vanta upp­gif­ter om de utkon­trak­te­rade tjäns­terna, och
   4. kre­dit­för­val­ta­ren har den sak­kun­skap och de resur­ser som krävs för att själv kunna bedriva verk­sam­he­ten när upp­dra­get upp­hör.

Kre­dit­för­val­ta­ren får inte utkon­trak­tera samt­liga kre­dit­för­valt­nings­åt­gär­der sam­ti­digt till samma till­han­da­hål­lare av kre­dit­för­valt­nings­tjäns­ter.

Ett upp­drag får inte avse verk­sam­he­ten att ta emot eller inneha medel från lån­ta­gare.

6 §   Ett upp­drag till en till­han­da­hål­lare av kre­dit­för­valt­nings­tjäns­ter påver­kar inte kre­dit­för­val­ta­rens skyl­dig­he­ter enligt denna lag eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen, eller kre­dit­för­val­ta­rens skyl­dig­he­ter mot kre­dit­för­vär­va­ren och lån­ta­ga­ren.

7 §   Innan ett upp­drags­av­tal ingås ska kre­dit­för­val­ta­ren infor­mera Finansin­spek­tio­nen och, i tillämp­liga fall, den behö­riga myn­dig­he­ten i värd­lan­det om utkon­trak­te­ringen.

Doku­men­ta­tions­skyl­dig­het

8 §   Kre­dit­för­val­ta­ren ska doku­men­tera sin kom­mu­ni­ka­tion med kre­dit­för­vär­va­ren och lån­ta­ga­ren samt de instruk­tio­ner som kre­dit­för­vär­va­ren har läm­nat till kre­dit­för­val­ta­ren. Kre­dit­för­val­ta­ren ska för varje kre­ditav­tal bevara kre­dit­för­valt­nings­av­tal och doku­men­ta­tio­nen i fem år från den dag då kre­dit­för­valt­nings­av­ta­let upp­hörde att gälla, dock som längst i tio år.

Kre­dit­för­val­ta­ren ska också doku­men­tera sina instruk­tio­ner till till­han­da­hål­la­ren av kre­dit­för­valt­nings­tjäns­ter. Kre­dit­för­val­ta­ren ska för varje kre­ditav­tal bevara upp­drags­av­tal och doku­men­ta­tio­nen i fem år från den dag då upp­drags­av­ta­let upp­hörde att gälla, dock som längst i tio år.


4 kap. Skydd för lån­ta­gare

Gott bemö­tande av lån­ta­gare

1 §   Kre­dit­för­vär­vare och kre­dit­för­val­tare ska i sina kon­tak­ter med lån­ta­gare agera rätt­vist och pro­fes­sio­nellt samt respek­tera lån­ta­gar­nas integri­tet. De ska ge lån­ta­gare sak­lig, kor­rekt och tyd­lig infor­ma­tion.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om skyl­dig­he­terna mot lån­ta­gare enligt första styc­ket.

Kre­dit­för­val­ta­res tillämp­ning av inkas­so­la­gen

2 §   När en kre­dit­för­val­tare bedri­ver kre­dit­för­valt­ning enligt denna lag gäl­ler 4-8, 10 a och 11 §§ inkas­so­la­gen (1974:182).

Infor­ma­tion vid en ny över­lå­telse av kre­ditav­ta­let

3 §   En kre­dit­för­vär­vare som har för­vär­vat ett nöd­li­dande kre­ditav­tal från en annan kre­dit­för­vär­vare ska, i en hand­ling eller i någon annan läs­bar och var­ak­tig form, ge lån­ta­ga­ren tyd­lig infor­ma­tion om
   1. den över­lå­telse som har ägt rum och vil­ket datum den skedde,
   2. kre­dit­för­vär­va­rens iden­ti­tet och kon­takt­upp­gif­ter,
   3. iden­ti­te­ten på och kon­takt­upp­gif­terna till den som har utsetts att bedriva kre­dit­för­valt­ningen och att den utsedda kre­dit­för­val­ta­ren har till­stånd att bedriva sådan för­valt­ning,
   4. vart lån­ta­ga­ren kan vända sig för att få mer infor­ma­tion från kre­dit­för­vär­va­ren eller den som har utsetts att bedriva kre­dit­för­valt­ningen,
   5. hur stor skuld lån­ta­ga­ren har vid den tid­punkt då infor­ma­tio­nen läm­nas, med upp­gift om vad som utgör kapi­tal, ränta och avgif­ter,
   6. att över­lå­tel­sen inte påver­kar vil­ken lag­stift­ning som är tillämp­lig på kre­ditav­ta­let och kre­dit­för­valt­ningen, och
   7. namn på och kon­takt­upp­gif­ter till den behö­riga myn­dig­he­ten i lån­ta­ga­rens hem­land som lån­ta­ga­ren kan anmäla bris­ter till.

Infor­ma­tio­nen ska läm­nas innan någon skuldin­driv­ning sker. Där­ut­ö­ver ska infor­ma­tio­nen läm­nas på lån­ta­ga­rens begä­ran. Infor­ma­tion enligt första styc­ket 5 ska även läm­nas vid alla efter­föl­jande kon­tak­ter med lån­ta­ga­ren. Om en ny kre­dit­för­val­tare senare utses ska kre­dit­för­vär­va­ren ge lån­ta­ga­ren infor­ma­tion enligt första styc­ket 3.

Om en kre­dit­för­vär­vare har utsett en kre­dit­för­val­tare, ett kre­di­tin­sti­tut, ett kon­su­ment­kre­di­tin­sti­tut eller ett bostads­kre­di­tin­sti­tut att bedriva kre­dit­för­valt­ning ska den som utsetts ge lån­ta­ga­ren infor­ma­tio­nen.

Lån­ta­ga­rens betal­ning till kre­dit­för­val­ta­ren

4 §   En betal­ning till en kre­dit­för­val­tare som syf­tar till att helt eller del­vis åter­be­tala lån­ta­ga­rens skuld enligt ett nöd­li­dande kre­ditav­tal gäl­ler mot kre­dit­för­vär­va­ren.

När en kre­dit­för­val­tare tar emot en betal­ning från en lån­ta­gare ska kre­dit­för­val­ta­ren i en hand­ling eller i någon annan läs­bar och var­ak­tig form lämna ett kvitto eller mot­sva­rande bevis på utförd betal­ning till lån­ta­ga­ren.

Kla­go­mål

5 §   En kre­dit­för­val­tare ska se till att lån­ta­gare på ett lämp­ligt sätt kan anmäla kla­go­mål mot kre­dit­för­val­ta­ren. För­fa­ran­det för han­te­ring av anmälda kla­go­mål ska vara effek­tivt och kost­nads­fritt för lån­ta­ga­ren.

Kre­dit­för­val­ta­ren ska regi­strera kla­gomå­len och de åtgär­der som har vid­ta­gits för att han­tera dem. Kre­dit­för­val­ta­ren ska besvara kla­gomå­len så snart som möj­ligt.


5 kap. Grän­sö­ver­skri­dande kre­dit­för­valt­ning

Kre­dit­för­val­tare med till­stånd i Sve­rige

1 §   En kre­dit­för­val­tare med till­stånd enligt denna lag som avser att bedriva verk­sam­het i ett annat EES-​land, ska anmäla detta till Finansin­spek­tio­nen innan verk­sam­he­ten påbör­jas. Anmä­lan ska vara skrift­lig och inne­hålla upp­gif­ter om
   1. det land där kre­dit­för­val­ta­ren avser att bedriva verk­sam­het, och om det är känt för kre­dit­för­val­ta­ren, det EES- land där kre­di­ten bevil­ja­des,
   2. adres­sen till kre­dit­för­val­ta­rens filial, om en sådan har eta­ble­rats i värd­lan­det,
   3. iden­ti­te­ten på och adres­sen till till­han­da­hål­la­ren av kre­dit­för­valt­nings­tjäns­ter, om en sådan har utsetts i värd­lan­det,
   4. iden­ti­te­ten på de per­so­ner som ska vara ansva­riga för kre­dit­för­valt­nings­verk­sam­he­ten i värd­lan­det,
   5. de åtgär­der som har vid­ta­gits för att säker­ställa att verk­sam­he­ten kom­mer att bedri­vas i enlig­het med tillämp­lig lag­stift­ning,
   6. det för­fa­rande som har fast­ställts för efter­lev­na­den av regel­ver­ket om bekämp­ning av pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism, om kre­dit­för­val­ta­ren omfat­tas av det regel­ver­ket i värd­lan­det,
   7. att kre­dit­för­val­ta­ren har möj­lig­het att kom­mu­ni­cera på värd­lan­dets eller kre­ditav­ta­lets språk, och
   8. huruvida kre­dit­för­val­ta­rens till­stånd omfat­tar en rätt att ta emot och inneha medel från lån­ta­gare eller inte.

Om upp­gif­terna änd­ras, ska kre­dit­för­val­ta­ren till Finansin­spek­tio­nen skrift­li­gen anmäla änd­ringen.

Finansin­spek­tio­nens hand­lägg­ning

2 §   Finansin­spek­tio­nen ska över­lämna en anmä­lan till den behö­riga myn­dig­he­ten i värd­lan­det inom 45 dagar från den dag då den var full­stän­dig. Inspek­tio­nen ska så snart som möj­ligt infor­mera kre­dit­för­val­ta­ren om att så har skett.

Om Finansin­spek­tio­nen anser att det inte finns för­ut­sätt­ningar för att över­lämna anmä­lan, ska inspek­tio­nen med­dela beslut om det inom 90 dagar från det att anmä­lan togs emot.

Om kre­dit­för­valt­ningen ska avse en kre­dit som har bevil­jats i ett annat land än Sve­rige eller värd­lan­det, ska Finansin­spek­tio­nen inom den tid som anges i första styc­ket infor­mera den behö­riga myn­dig­he­ten i det lan­det om det.

3 §   När den behö­riga myn­dig­he­ten i värd­lan­det har bekräf­tat mot­ta­gan­det av anmä­lan enligt 2 § ska Finansin­spek­tio­nen så snart som möj­ligt infor­mera kre­dit­för­val­ta­ren om vil­ken dag detta skedde.

När verk­sam­he­ten utom­lands får påbör­jas

4 §   Kre­dit­för­val­ta­ren får påbörja eller ändra sin verk­sam­het i värd­lan­det när den behö­riga myn­dig­he­ten där har bekräf­tat att den mot­ta­git anmä­lan enligt 2 §.

Om myn­dig­he­ten inte har bekräf­tat mot­ta­gan­det inom två måna­der från den dag då anmä­lan över­läm­na­des, får verk­sam­he­ten ändå påbör­jas eller änd­ras.

Kre­dit­för­val­tare med till­stånd i ett annat EES-​land

5 §   En kre­dit­för­val­tare som har till­stånd från en behö­rig myn­dig­het i ett annat EES-​land får utan till­stånd enligt denna lag bedriva verk­sam­het som kre­dit­för­val­tare i Sve­rige genom att inrätta en filial här eller från sitt hem­land erbjuda och till­han­da­hålla tjäns­ter här.

Verk­sam­he­ten får endast avse sådan kre­dit­för­valt­ning som omfat­tas av till­stån­det i hem­lan­det och denna lag.

Finansin­spek­tio­nen ska så snart som möj­ligt bekräfta mot­ta­gan­det av en anmä­lan om en utländsk kre­dit­för­val­ta­res verk­sam­het i Sve­rige som har över­läm­nats från en behö­rig myn­dig­het i kre­dit­för­val­ta­rens hem­land.

När verk­sam­he­ten i Sve­rige får påbör­jas

6 §   Den utländska kre­dit­för­val­ta­ren får påbörja eller ändra sin verk­sam­het i Sve­rige när Finansin­spek­tio­nen har bekräf­tat att den mot­ta­git en anmä­lan om verk­sam­het här.

Om Finansin­spek­tio­nen inte har bekräf­tat mot­ta­gan­det inom två måna­der från den dag då anmä­lan över­läm­na­des, får verk­sam­he­ten ändå påbör­jas eller änd­ras.


6 kap. Till­syn och avgif­ter

Finansin­spek­tio­nens till­syn

1 §   Finansin­spek­tio­nen har till­syn över kre­dit­för­val­tare som har till­stånd enligt denna lag och över att bestäm­mel­serna i lagen följs.

Till­sy­nen över kre­dit­för­val­tare omfat­tar att före­ta­gets verk­sam­het bedrivs enligt denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar verk­sam­he­ten samt de styr­for­mer, de interna kon­troll­me­ka­nis­mer, den policy och de för­fa­ran­den som avses i 3 kap. 2 § första styc­ket 4-6.

Upp­gifts­skyl­dig­het

2 §   En kre­dit­för­val­tare, kre­dit­för­vär­vare, repre­sen­tant eller till­han­da­hål­lare av kre­dit­för­valt­nings­tjäns­ter eller den som är anställd av en sådan aktör ska lämna de upp­lys­ningar och till­han­da­hålla det under­lag som Finansin­spek­tio­nen begär för sin till­syn.

Plats­un­der­sök­ning

3 §   Finansin­spek­tio­nen får, när den anser det nöd­vän­digt, genom­föra en under­sök­ning på plats hos en kre­dit­för­val­tare, kre­dit­för­vär­vare, repre­sen­tant eller till­han­da­hål­lare av kre­dit­för­valt­nings­tjäns­ter.

Sam­ar­bete och utbyte av infor­ma­tion

4 §   Finansin­spek­tio­nen ska i sin till­syns­verk­sam­het sam­ar­beta och utbyta infor­ma­tion med behö­riga myn­dig­he­ter i andra EES- län­der i den utsträck­ning som föl­jer av kre­dit­han­te­rings­di­rek­ti­vet.

Efter en begä­ran från en behö­rig myn­dig­het i ett annat EES- land ska Finansin­spek­tio­nen, inom ramen för sin befo­gen­het, lämna eller kon­trol­lera infor­ma­tion som behövs för att den myn­dig­he­ten ska kunna utöva sin till­syn enligt direk­ti­vet. Den myn­dig­he­ten får också när­vara vid en plats­un­der­sök­ning som utförs av Finansin­spek­tio­nen.

Avgif­ter till Finansin­spek­tio­nen

5 §   Kre­dit­för­val­tare, kre­dit­för­vär­vare, repre­sen­tan­ter och till­han­da­hål­lare av kre­dit­för­valt­nings­tjäns­ter ska med årliga avgif­ter bekosta Finansin­spek­tio­nens verk­sam­het enligt denna lag.

Finansin­spek­tio­nen får ta ut avgif­ter för ansök­ningar och anmäl­ningar enligt denna lag.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om avgif­terna.


7 kap. Ingri­pan­den

Ingri­pande mot bris­ter i till­ståndskra­ven

1 §   En kre­dit­för­val­ta­res till­stånd ska åter­kal­las, om kre­dit­för­val­ta­ren
   1. har fått sitt till­stånd genom att lämna orik­tiga upp­gif­ter eller på något annat otill­bör­ligt sätt,
   2. inte inom ett år från det att till­stånd bevil­ja­des har bör­jat bedriva sådan verk­sam­het som till­stån­det avser,
   3. under en sam­man­häng­ande tid av ett år inte har bedri­vit sådan verk­sam­het som till­stån­det avser,
   4. inte längre upp­fyl­ler vill­ko­ren för till­stånd i 3 kap. 2 §,
   5. har för­kla­rat sig avstå från till­stån­det,
   6. har över­lå­tit hela sin verk­sam­het, eller
   7. har för­satts i kon­kurs eller om beslut har fat­tats om att före­ta­get ska gå i tvångs­lik­vi­da­tion.

Om en kre­dit­för­val­ta­res till­stånd ska åter­kal­las på grund av sådana omstän­dig­he­ter som avses i första styc­ket 3 eller 5, får Finansin­spek­tio­nen innan till­stån­det åter­kal­las besluta även om ett annat ingri­pande mot kre­dit­för­val­ta­ren.

I fall som avses i första styc­ket 1-4 får i stäl­let en var­ning med­de­las, om det är till­räck­ligt.

2 §   Ett beslut om att åter­kalla en kre­dit­för­val­ta­res till­stånd på grund av att någon som ingår i led­ningen inte upp­fyl­ler de krav på lämp­lig­het som anges i 3 kap. 2 § första styc­ket 1 får fat­tas endast om Finansin­spek­tio­nen först har beslu­tat att anmärka på att per­so­nen i fråga ingår i led­ningen och han eller hon fort­fa­rande har kvar sin befatt­ning efter en tids­frist som inspek­tio­nen bestäm­mer. Tids­fris­ten får vara högst tre måna­der.

I stäl­let för att åter­kalla till­stån­det får Finansin­spek­tio­nen besluta att en sty­rel­se­le­da­mot, verk­stäl­lande direk­tör eller ersät­tare för någon av dem inte längre får ha kvar sin befatt­ning. Inspek­tio­nen får då för­ordna en ersät­tare. Ersät­ta­rens upp­drag gäl­ler till dess att kre­dit­för­val­ta­ren har utsett en ny per­son i ersät­ta­rens ställe.

Avveck­ling av verk­sam­he­ten när till­stån­det åter­kal­las

3 §   Om till­stån­det åter­kal­las får Finansin­spek­tio­nen bestämma hur avveck­lingen av verk­sam­he­ten ska ske.

Ett beslut om åter­kal­lelse får för­e­nas med ett för­bud att fort­sätta verk­sam­he­ten.

Ingri­pande mot över­trä­del­ser

Ingri­pande mot kre­dit­för­val­tare

4 §   Finansin­spek­tio­nen ska ingripa mot en kre­dit­för­val­tare som har åsi­do­satt någon av sina skyl­dig­he­ter enligt denna lag eller någon annan för­fatt­ning som regle­rar dess verk­sam­het. Det­samma gäl­ler om en kre­dit­för­val­tare inte har bedri­vit sin verk­sam­het enligt de styr­for­mer, de interna kon­troll­me­ka­nis­mer, den policy och de för­fa­ran­den som avses i 3 kap. 2 § första styc­ket 4-6.

Ett ingri­pande sker genom
   1. ett före­läg­gande att inom en viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situ­a­tio­nen eller att upp­höra med ett visst age­rande,
   2. ett för­bud att verk­ställa ett visst beslut, eller
   3. en anmärk­ning.

Om en över­trä­delse är all­var­lig, ska kre­dit­för­val­ta­rens till­stånd åter­kal­las eller, om det är till­räck­ligt, var­ning med­de­las.

Ingri­pande mot kre­dit­för­vär­vare och repre­sen­tan­ter

5 §   Finansin­spek­tio­nen ska ingripa mot en kre­dit­för­vär­vare eller en repre­sen­tant om kre­dit­för­vär­va­ren eller repre­sen­tan­ten inte upp­fyl­ler kra­ven i 2 kap. 4-8 §§ eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 2 kap. 10 § eller bris­ter i sina skyl­dig­he­ter mot lån­ta­gare enligt 4 kap. 1 eller 3 § eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 4 kap. 1 § andra styc­ket.

Ett ingri­pande sker genom
   1. ett före­läg­gande att inom en viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situ­a­tio­nen eller att upp­höra med ett visst age­rande,
   2. ett för­bud att verk­ställa ett visst beslut, eller
   3. en anmärk­ning.

Ingri­pande mot per­so­ner i ledande ställ­ning

6 §   Finansin­spek­tio­nen ska ingripa mot en per­son som ingår i en kre­dit­för­val­ta­res sty­relse eller är dess verk­stäl­lande direk­tör eller på mot­sva­rande sätt före­trä­der kre­dit­för­val­ta­ren, eller är ersät­tare för någon av dem, om kre­dit­för­val­ta­ren
   1. inte upp­fyl­ler kra­ven i 2 kap. 6 § eller 3 kap. 2 § första styc­ket 1, 4, 5 eller 6, 5 § eller 7-8 §§,
   2. tar emot eller inne­har medel från lån­ta­gare när detta inte är tillå­tet, eller bry­ter mot 3 kap. 2 § andra styc­ket, eller
   3. bris­ter i de skyl­dig­he­ter som en kre­dit­för­val­tare har gente­mot lån­ta­gare enligt 4 kap. 1 eller 3-5 §§ eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 4 kap. 1 § andra styc­ket.

7 §   Finansin­spek­tio­nen ska ingripa mot en per­son som ingår i en kre­dit­för­vär­vares eller dess repre­sen­tants sty­relse eller är dess verk­stäl­lande direk­tör eller på mot­sva­rande sätt före­trä­der före­ta­get, eller är ersät­tare för någon av dem, om kre­dit­för­vär­va­ren eller repre­sen­tan­ten inte upp­fyl­ler kra­ven i 2 kap. 4-8 §§ eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 2 kap. 10 § eller bris­ter i sina skyl­dig­he­ter mot lån­ta­gare enligt 4 kap. 1 eller 3 § eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 4 kap. 1 § andra styc­ket.

8 §   Ett ingri­pande enligt 6 eller 7 § får göras endast om före­ta­gets över­trä­delse är all­var­lig och per­so­nen i fråga upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het har orsa­kat över­trä­del­sen.

Ett ingri­pande sker genom en sank­tions­av­gift.

Val av ingri­pande

9 §   Vid valet av ingri­pande ska hän­syn tas till hur all­var­lig över­trä­del­sen är och hur länge den har pågått. Sär­skild hän­syn ska tas till ska­dor som har upp­stått och gra­den av ansvar för den som har begått över­trä­del­sen.

Finansin­spek­tio­nen får avstå från att ingripa om
   1. över­trä­del­sen är ringa eller ursäkt­lig,
   2. före­ta­get gör rät­telse eller om per­so­nen i ledande ställ­ning har ver­kat för att före­ta­get gör rät­telse, eller
   3. någon annan myn­dig­het har vid­ta­git åtgär­der mot före­ta­get eller den fysiska per­so­nen med anled­ning av över­trä­del­sen och inspek­tio­nen bedö­mer att dessa åtgär­der är till­räck­liga.

10 §   När ett beslut om ingri­pande fat­tas ska det i för­svå­rande rikt­ning beak­tas om före­ta­get tidi­gare har begått en över­trä­delse eller den fysiska per­so­nen tidi­gare har orsa­kat en sådan över­trä­delse. Vid denna bedöm­ning ska sär­skild vikt fäs­tas vid om över­trä­del­serna är likar­tade och den tid som gått mel­lan de olika över­trä­del­serna.

I förmild­rande rikt­ning ska det beak­tas om
   1. före­ta­get eller den fysiska per­so­nen genom ett aktivt sam­ar­bete i väsent­lig utsträck­ning har under­lät­tat utred­ningen, och
   2. före­ta­get snabbt har upp­hört med över­trä­del­sen eller den fysiska per­so­nen snabbt har ver­kat för att över­trä­del­sen ska upp­höra, sedan den anmälts till eller påta­lats av Finansin­spek­tio­nen.

Sank­tions­av­gift

11 §   Finansin­spek­tio­nen får besluta att en kre­dit­för­val­tare ska betala en sank­tions­av­gift, om före­ta­get har fått sitt till­stånd åter­kal­lat enligt 1 § första styc­ket 1, en var­ning enligt 1 § första styc­ket 1 och tredje styc­ket eller en anmärk­ning eller var­ning enligt 4 §.

Finansin­spek­tio­nen får besluta att en kre­dit­för­vär­vare eller en repre­sen­tant ska betala en sank­tions­av­gift, om före­ta­get har fått en anmärk­ning enligt 5 §.

12 §   Sank­tions­av­gif­ten för ett före­tag ska som högst bestäm­mas till det högsta av
   1. tio pro­cent av före­ta­gets omsätt­ning det när­mast före­gå­ende räken­skaps­å­ret för den verk­sam­het i vil­ken över­trä­del­sen har gjorts,
   2. två gånger den vinst som före­ta­get har gjort till följd av över­trä­del­sen, om belop­pet går att fast­ställa, eller
   3. 50 mil­jo­ner kro­nor.

Sank­tions­av­gif­ten får inte bestäm­mas till ett lägre belopp än 5 000 kro­nor.

Om över­trä­del­sen har skett under före­ta­gets första verk­sam­hetsår eller om upp­gif­ter om omsätt­ningen annars sak­nas eller är brist­fäl­liga, får omsätt­ningen upp­skat­tas.

13 §   Sank­tions­av­gif­ten för en fysisk per­son som avses i 6 eller 7 § ska som högst bestäm­mas till det högsta av
   1. två gånger den vinst som per­so­nen har gjort till följd av över­trä­del­sen, om belop­pet går att fast­ställa, eller
   2. 50 mil­jo­ner kro­nor.

14 §   När sank­tions­av­gif­tens stor­lek bestäms ska sär­skild hän­syn tas till sådana omstän­dig­he­ter som anges i 9 och 10 §§ samt den juri­diska eller fysiska per­so­nens finan­si­ella ställ­ning och, om det går att fast­ställa, den vinst som den juri­diska eller fysiska per­so­nen har gjort till följd av över­trä­del­sen.

Sank­tions­före­läg­gande

15 §   Ett ingri­pande av Finansin­spek­tio­nen mot en fysisk per­son i ledande ställ­ning enligt 6-8 §§ sker genom ett sank­tions­före­läg­gande.

Ett sank­tions­före­läg­gande inne­bär att per­so­nen före­läggs att inom en viss tid god­känna en sank­tions­av­gift som är bestämd till belopp.

När före­läg­gan­det har god­känts, gäl­ler det som ett dom­stols­av­gö­rande som fått laga kraft. Ett god­kän­nande som görs efter den tid som har angetts i före­läg­gan­det är utan ver­kan.

16 §   Ett sank­tions­före­läg­gande ska inne­hålla upp­gif­ter om
   1. den per­son som före­läg­gan­det avser,
   2. över­trä­del­sen och de omstän­dig­he­ter som behövs för att kän­ne­teckna den,
   3. de bestäm­mel­ser som är tillämp­liga på över­trä­del­sen, och
   4. den sank­tions­av­gift som före­läggs per­so­nen.

Före­läg­gan­det ska också inne­hålla en upp­lys­ning om att en ansö­kan om sank­tions­av­gift kan komma att läm­nas in till dom­stol, om före­läg­gan­det inte god­känns inom den tid som Finansin­spek­tio­nen anger.

17 §   Om ett sank­tions­före­läg­gande inte har god­känts inom angi­ven tid, får Finansin­spek­tio­nen ansöka hos dom­stol om att en sank­tions­av­gift ska beslu­tas. En sådan ansö­kan ska göras hos den för­valt­nings­rätt som är behö­rig att pröva ett över­kla­gande av Finansin­spek­tio­nens beslut om ingri­pande mot den juri­diska per­so­nen för samma över­trä­delse.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

18 §   Ett sank­tions­före­läg­gande enligt 15 § är utan ver­kan, om före­läg­gan­det inte har del­getts den som det rik­tas mot inom två år från den tid­punkt då över­trä­del­sen ägde rum. I ett sådant fall får inte hel­ler någon sank­tions­av­gift enligt 17 § första styc­ket beslu­tas.

Verk­stäl­lig­het av beslut om sank­tions­av­gift

19 §   En sank­tions­av­gift ska beta­las till Finansin­spek­tio­nen inom tret­tio dagar från det att ett beslut eller en dom om att ta ut avgif­ten har fått laga kraft eller sank­tions­före­läg­gan­det god­känts eller inom den längre tid som anges i avgö­ran­det eller före­läg­gan­det.

Sank­tions­av­gif­ten till­fal­ler sta­ten.

20 §   Om sank­tions­av­gif­ten inte har beta­lats inom den tid som anges i 19 §, ska Finansin­spek­tio­nen lämna den obe­talda avgif­ten för indriv­ning. Bestäm­mel­ser om indriv­ning finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m.

21 §   En sank­tions­av­gift fal­ler bort i den utsträck­ning verk­stäl­lig­het inte har skett inom fem år från det att beslu­tet eller domen om att ta ut avgif­ten fick laga kraft eller sank­tions­före­läg­gan­det god­kän­des.

Ingri­pande efter under­rät­telse

22 §   Om en behö­rig myn­dig­het i ett annat EES-​land infor­me­rar Finansin­spek­tio­nen om att en kre­dit­för­val­tare med till­stånd enligt denna lag i sin verk­sam­het i det lan­det har över­trätt de före­skrif­ter som gäl­ler för verksam-​heten där, ska Finansin­spek­tio­nen inom två måna­der från att infor­ma­tio­nen togs emot pröva om det finns skäl att vidta en åtgärd enligt 1, 3, 4 eller 6 §. Vid valet av sank­tion tilläm­pas 9 och 10 §§.

Finansin­spek­tio­nen ska infor­mera den behö­riga myn­dig­he­ten i det andra lan­det om vilka åtgär­der som vid­tas inom de två måna­derna. Om inga åtgär­der har vid­ta­gits ska skä­len för det anges.

Ingri­pande mot utländska kre­dit­för­val­tare

23 §   Om det finns skäl att anta att en kre­dit­för­val­tare med till­stånd i ett annat EES-​land har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter enligt denna lag eller någon annan för­fatt­ning som regle­rar kre­dit­för­val­ta­rens verk­sam­het i Sve­rige, ska Finansin­spek­tio­nen infor­mera den behö­riga myn­dig­he­ten i det lan­det och begära att åtgär­der vid­tas.

Om kre­dit­för­val­ta­ren trots de åtgär­der som vid­ta­gits av den behö­riga myn­dig­het som Finansin­spek­tio­nen har infor­me­rat inte vid­tar rät­telse inom rim­lig tid, eller om det behövs ett ome­del­bart ingri­pande för skydd av lån­ta­gare, får Finansin­spek­tio­nen före­lägga kre­dit­för­val­ta­ren att full­göra sina skyl­dig­he­ter eller för­bjuda kre­dit­för­val­ta­ren att fort­sätta verk­sam­he­ten i Sve­rige.

Finansin­spek­tio­nen ska infor­mera den behö­riga myn­dig­he­ten i kre­dit­för­val­ta­rens hem­land om beslu­tet.

Ingri­pande mot den som sak­nar till­stånd

24 §   Om någon bedri­ver verk­sam­het som omfat­tas av denna lag utan att ha rätt till det, ska Finansin­spek­tio­nen ingripa genom att före­lägga den att upp­höra med verk­sam­he­ten eller genom ett beslut om sank­tions­av­gift enligt detta kapi­tel. Inspek­tio­nen får besluta hur avveck­lingen av verk­sam­he­ten ska ske.

Om det är osä­kert om lagen är tillämp­lig på en viss verk­sam­het, får Finansin­spek­tio­nen före­lägga den som bedri­ver verk­sam­he­ten att lämna de upp­lys­ningar om verk­sam­he­ten som inspek­tio­nen behö­ver för att bedöma om så är fal­let.

Ett före­läg­gande som avser ett utländskt före­tag får rik­tas mot såväl före­ta­get som den som i Sve­rige är verk­sam för före­ta­gets räk­ning.

Vite

25 §   Finansin­spek­tio­nens före­läg­gande eller för­bud enligt denna lag får för­e­nas med vite.


8 kap. Över­kla­gande

Över­kla­gande av Finansin­spek­tio­nens beslut

1 §   Finansin­spek­tio­nens beslut enligt 7 kap. 15 § och 24 § andra styc­ket får inte över­kla­gas. Andra beslut av Finansin­spek­tio­nen enligt denna lag får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol. Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Finansin­spek­tio­nen får bestämma att ett beslut om för­bud, före­läg­gande eller åter­kal­lelse ska gälla ome­del­bart.

Dröjsmål­sta­lan

2 §   Om Finansin­spek­tio­nen inte har med­de­lat beslut i ett ärende om till­stånd som avses i 3 kap. 1 § inom den tids­frist som anges i 3 kap. 3 § andra styc­ket, ska inspek­tio­nen infor­mera sökan­den om skä­len för detta. Sökan­den får där­ef­ter begära en för­kla­ring av dom­stol att ären­det onö­digt uppe­hålls.

En begä­ran om för­kla­ring ska göras hos all­män för­valt­nings­dom­stol. Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Om Finansin­spek­tio­nen inte har med­de­lat beslu­tet inom tre måna­der från det att en för­kla­ring har läm­nats, ska ansö­kan anses ha avsla­gits.

3 §   Om Finansin­spek­tio­nen inte läm­nar över en anmä­lan som avses i 5 kap. 2 § till den behö­riga myn­dig­he­ten i värd­lan­det inom den tids­frist som anges där och inte hel­ler inom samma tid med­de­lar beslut enligt andra styc­ket samma para­graf, ska inspek­tio­nen infor­mera anmä­la­ren om skä­len för detta. Anmä­la­ren får där­ef­ter begära en för­kla­ring av dom­stol att ären­det onö­digt uppe­hålls.

En begä­ran om för­kla­ring ska göras hos all­män för­valt­nings­dom­stol. Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Om Finansin­spek­tio­nen inte har läm­nat över en anmä­lan inom tre måna­der från det att en för­kla­ring har läm­nats, ska ett beslut enligt 5 kap. 2 § andra styc­ket anses ha med­de­lats.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2023:714
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2024.
   2. Lagen gäl­ler inte för kre­ditav­tal som har över­lå­tits före ikraft­trä­dan­det.
   3. Lagen gäl­ler inte för över­trä­del­ser som har skett före ikraft­trä­dan­det.

JP Info­nets tjäns­ter inom bank- och finans­mark­nads­rätt

JP Info­nets tjäns­ter inom bank- och finans­mark­nads­rätt

Arbe­tar du med bank- och finans­mark­nads­rätt? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag samt den senaste prax­isut­veck­lingen snabbt ana­ly­se­rad och kom­men­te­rad. Se allt inom bank- och finans­mark­nads­rätt.