SFS 1988:1385

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1988:1385 lag utkom från tryc­ket om sve­ri­gcs riks­bank; den 19 decem­ber 1988 utfär­dad den 8 decem­ber 1988. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs föl­jande. inle­dande bestäm­mel­ser 1 § sve­ri­ges riks­bank, som enligt 9 kap. 12 § rege­rings­for­men är lan­dets central­bank och en myn­dig­het under riks­da­gen, får endast bedriva eller ta del i sådan verk­sam­het som enligt lag ankom­mer på riks­ban­ken, 2 § riks­ban­ken skall ha en grund­fond som uppg år till ettuse n mil­jo­ner kro­nor, en reserv­fond som upp­går till fem­hundra mil­jo­ner kro­nor samt en dis­po­si­tions­fond. 3 § med bankin­sti­tut för­stås i denna lag bank­ak­tie­bo­lag, spar­ban­ker och cen­trala för­e­nings­ban­ker. med kre­di­tin­sti­tut för­stås bankin­sti­tut, lokala för­e­nings­ban­ker, kre­dit aktie­bo­lag, finans­bo­lag, fond­kom­mis­sions­bo­lag, all­männa pen­sions­fon den, för­säk­rings­fö­re­tag med svensk kon­ces­sion, landshypoteks-​ och stads-​ hypo­teks­in­sti­tu­tio­nerna samt svenska skepps­hy­po­teks­kas­san. ända­mål 4 § riks­ban­ken har enligt 9 kap. 12 § rege­rings­for­men ansvar för valuta-​ och kre­dit­po­li­tik. den sk all också främja ett säkert och effek tivt betal nings­vä­sende. 3016 ' prop. 1986/87; 143, 1988/89: fiu4, rskr. 30. ¬ betal­nings­vä­sen­det sfs 1988; 1385 5 § enligt 9 kap. 13 § rege­rings­for­men har riks­ban­ken ensam rätt att ge ut sed­lar och mynt sa mt att bestämma om utform­ningen av de sed­lar och mynt som ban­ken ger ut. sed­lar och mynt som ges ut av riks­ban­ken är lag­liga betal­nings­me­del. pen­ning­en­he­ten i sve­rige kal­las krona. kro­nan delas i ett­hundra öre. 6 § sed­lar får ges ut med valö­rern a tio, tjugo, femti o, ett­hundra, fem hundra, ettu­sen och tio­tu­sen kro­nor. mynt får ges ut med valö­rerna tio öre, fem­tio öre, en krona, fem kro­nor och tio kro­nor. dess­utom får minnes-​ och jubi­le­umsmynt med andra valö­rer ges ut. 7 § riks­ban­ken skall svara för lan­dets för­sörj­ning med sed­lar och mynt. 8 § sed­lar och mynt som är ska­dade e ller för­slitna får lösas in av rik s ban­ken. för sed­lar som bliv it helt för­stör da får riks­ban ken betala ersätt ning. om särsk ilda skä l finns, får riks­ban­ken lösa in sed­lar och mynt som upp­hört att vara lag­liga betal­nings­me­del. valuta-​ och kre­dit­po­li­tik 9 § riks­ban­ken skall följa utveck­lingen på valuta-​ och kre­dit­mark­na­der na samt vidta erfor­der­liga pen­ning­po­li­tiska åtgär­der. 10 § riks­ban­ken skall bestämma det system som skall gälla för att fast ställa kro­nans värde i for­hål­lande till utländs ka valu­tor samt bestämma om tillämp­ningen av detta system. 11 § det ankom­mer på riks­ban­ken att i valu­ta­po­li­tiskt syfte håll a till gångar i utländsk valuta, utländska ford­ringar och guld. 12 § riks­ban­ken får i valu­ta­po­li­tiskt syfte köpa, sälja och for­medla utländsk valuta, utländs ka stats­pap­per, andra lätt omsätt­nings­bara skul debrev i utländs k valuta och gul d samt rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter som ankny­ter till nämnda till­gångar. 13 § i valu­ta­po­li­tiskt syfte får riks­ban­ken ta upp utländsk kre­dit och kre­dit i utländsk valuta, bevilja kre­dit till annan central­bank och till inter­na­tio­nella valu­ta­fon­den samt bevilja kre­dit inom ramen for verk­sam heten i ban­ken for inter­na­tio­nell betal­nings­ut­jäm­ning. efter med­gi­vande av riks­da­gen får riks­ban­ken i valu­ta­po­li­tiskt syfte bevilja kre­dit till andra inter­na­tio­nella fmans­or­gan som sve­rige är med­lem i och sluta avtal om lång­sik­tiga inter­na­tio­nella låneå­ta­gan­den. riks­ban­ken får också efter med­gi­vande av riks­da­gen av egna medel till­skjuta insats­ka­pi­tal i inter­na­tio nella finans­or­gan som sve­rige är med lem i. 14 § riks­ban­ken får för­värva de sär­skilda drag­nings­rät­ter som tillko m mer sve­rige genom del­ta­gan­det i inter­na­tio­nella valu­ta­fon­den. det ålig­ger 3017 ¬ sfs 1988; 1385 vidare riks­ban­ken att full­göra de skyl­dig­he­ter som föl­jer av sve­ri­ges deltä"-, gande i detta system. ^ 15 § riks­ban­ken får verka som för­bin­del­se­or­gan i för­hål­lande till inter natio­nella finans­or­gan som sve­rige är med­lem i. 16 § riks­ban­ken får med eller utan ränte­gott­gö­relse ta emot insätt­ningar i valuta eller gu ld från andra sta­ter, mel­lan­stat­liga organ och ban kin­rätt ningar. riks­ban­ken får göra sådana insätt­ningar hos ban­k­in­rätt­ningar. riks­ban­ken får även ingå avtal om skyl­dig­he­ter och rät­tig­he­ter som ankny­ter till de insätt­ningar som anges i första styc­ket. 17 § bestäm­mel­ser om riks­ban­kens ytter­li­gare upp­gif­ter och befo­genhe ter inom det valu­ta­po­li­tiska områ­det finns i valu­ta­la­gen (1939; 350). 18 § riks­ban­ken får på pen­nin gpo­li­tiskt moti­ve­rade vill­kor bevilja kre-^ dit till och ta emot inlå­ning från svenska bankin­sti­tut samt med­verka i betal­nings­ut­jäm­ning. rän­te­vill­ko­ren för denna ut- och inlå­ning skall of fent­lig­gö­ras. om det finns synne rliga skäl, får riks­ban­ken även på andra vill­kor än som avses i första styck et bevilja kre­dit till svenska bankinst itut och ti ll andra före­tag som står under till­syn av bank- eller för­säk­rings­in­spek tio­nen. 19 § i syfte att påverka kre­dit­mark­na­den får riks­ban­ken 1. köpa, sälja och för­medla svenska stats­pap­per, andra lätt omsätt­nings bara skul­debrev samt rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter som ankny­ter till sådana till­gångar, 2. om sär­skilda skäl finns ge ut egna skul­debrev med kort löp­tid. 20 § i kre­dit­po­li­tiskt syfte får riks­ban­ken genom beslut i enskilda fall upp­ställa kas­sakrav gente­mot kre­di­tin­sti­tut. med kas­sakrav avses att viss andel, högst fem­ton pro­cent, av kre­di­tinsti tutets pla­ce­ringar eller för­bin­del­ser, beräk­nade på det sätt riks­ban­ken i det enskilda fal­let bestäm­mer, skall under angi­ven tid mot­sva­ras av medel som med eller utan ränte­gott­gö­relse skall inne­stå på räk­ning för insti­tu­tet i riks­ban­ken. i d en utsträck­ning riks­ban­ken i det en skilda fal­let bestäm­mer lik­ställs med sådana med el kre­di­tin­sti­tu­tets inne­lig­gande kassa. 21 § bestäm­mel­ser om möj­lig­het för riks­ban­ken att använda vissa andra kre­dit­po­li­tiska medel finns i lagen (1974:922) om kre­dit­po­li­tiska medel. 22 § efter anmo­dan av riks­ban­ken skall ett kre­di­tin­sti­tut till r iks­ban­ken lämna de upp­gif­ter som riks­ban­ken anser nöd­vän­diga för att bedöma om en pen­ning­po­li­tisk åtgärd behö­ver vid­tas eller för att utforma ett beslut om en sådan åtgärd. övriga upp­gif­ter 23 § riks­ban­ken skall ta emot betal­ningar till och göra utbe­tal­ningar för 3018 sta­ten. ¬ för att täcka sta­tens kort­fris­tiga medels­be­hov får riks­ban­ken bevilja sfs 1988:1385 sta­ten kon­to­kre­dit. 24 § inom ramen för riks­ban­kens upp­gif­ter som central­bank får riks­ban ken för­värva aktier, ande­lar i ek ono­miska för­e­ningar och lik­nande rät­tig heter och ta på sig de för­plik­tel­ser som är för­e­nade med dessa rät­tig­he­ter. 25 § riks­ban­ken får själv eller genom bolag som ägs av ban­ken bedriva tryc­ke­ri­rö­relse, pap­pers­till­verk­ning och till­verk­ning av sed­lar samt till verk­ning av mynt, medal­jer och lik­nande före­mål. 26 § riks­ban­ken får för­värva fas­tig­he­ter och inven­ta­rier som är avsedda för den verk­sam­het som ban­ken bedri­ver eller har del i. för att skydd a en ford­ran får riks­ban­ken för­värva vaije slag av ege n dom, sådan egen­dom skall avytt­ras så snart det är lämp­ligt och senast när det kan ske utan för­lust. 27 § riks­ban­ken får mot betal­nin g utföra tjäns­ter som har ankny tning till ban­kens verk­sam­het som central­bank. 28 § riks­ban­ken får efter pröv­ning i varje enskilt fall medge acko rd samt besluta om avskriv ning, ned­sätt­ning eller efter­gift av ford­ran som ban­ken har. 29 § upp­kom­mer i riks­ban­kens verk­sam­het anled­ning att väcka en fråga om för­fatt­nings­änd­ring eller annan åtgärd från sta­tens sida, får full­mäk­tige göra fram­ställ­ning i ämnet till riks­da­gen eller rege­ringen. 30 § vid pla­ne­ringen och genom föran­det av riks­ban­kens verk­sam­het i fred skall de krav beak­tas som total­för­sva­ret stäl­ler. det ålig­ger riks­ban­ken att ansvara för bered­skaps­plan­lägg­ningen på bank- och betal­nings­vä­sen­dets område. här­vid skall riks­ban­ken i erfor­der lig utsträc kning sam­råda med berörda myn­dig­he­ter, kre­di­tin­sti­tut och andra före­tag. över­sty­rel­sen för civil bered­skap skall hål­las under­rät­tad om bered­skaps­plan­lägg­ningen. orga­ni­sa­tion m. m. 31 § enligt 9 kap. 12 § rege­rings­for­men för­val­tas riks­ban­ken av åtta full­mäk­tige av vilka sju väljs av riks­da­gen och en, som är riks­ban­kens chef, väljs av de övriga full­mäk­tige. de sist­nämnda väl­jer även inom sig ordfö rande. full­mäk­tige väl­jer inom sig en eller fle ra vice ord­fö­rande. riks­banks che­fen får inte väl­jas till vice ord­fö­rande. 32 § enligt 8 kap. 6 § riksda gsord­ningen väl­jer full­mäk­tige utom sig högst två vice riksba nks­che­fer och bestäm­mer i vil­ken inbörd es ord­ning dessa, vid för­hin­der för riks­banks­che­fen, skall vara sup­ple­ant för denne i full­mäk­tige. vice riks­banks­chef utö­var även i övrigt riks­banks­che­fens tjänst när denne har för­hin­der. efter beslu t av riks­banks­che­fen inträ­der vice riks- 3019 ¬ sfs 1988:1385 banks­chef också i andra fa ll i riksb anks­che­fens ställe vid beh and­lingen av vissa ären­den eller grup­per av ären­den. i? 33 § full­mäk­tig får inte vara stats­råd eller leda­mot eller sup­ple­ant i sty­rel­sen för ett kre­di­tin­sti­tut. full­mäk­tig får inte hel­ler vara und erå­rig eller i konk urs eller ha för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken. första styc­ket gäl­ler också vice riks­banks­chef. 34 § riks­ban­kens verk­sam­het bedrivs vid ett huvud­kon­tor i stock­holm, där också full­mäk­tige har sitt säte. riks­ban­ken bedri­ver dess­utom verk­sam­het vid regi onkon­tor, kas­sa­kon tor och sedel­de­påer till det antal och på de orter so m riks­ban­ken bestäm mer. 35 § vid huvud­kon­to­ret finns en revi­sions­en­het samt de övriga enhe­ter som full­mäk­tige beslu­tar. under full­mäk­tige leds riks­ban­kens verk­sam­het av riks­banks­che­fen. verk­sam­he­ten vid revi­sion­sen heten leds dock av full­mäk­tige, om ann at inte föl­jer av lagen (1988:46) om revi­sion av riks­dags­för­valt­ningen m. m. ären­de­nas för­del­ning mel­lan enhe­terna skall framgå av en arbets­ord ning för riks­ban­ken. revi­sions­en­he­ten vid riks­ban­ken utför också revi­sion av riks­da­gens för­valt­nings­kon­tor, riks­da­gens ombuds­män, riks­da­gens revi­so­rer och nor diska rådets svenska dele­ga­tion enligt revi­sions­pla­ner som fast­ställs av respek­tive myn­dig­het. 36 § hos riks­ban­ken finns per­so­nal enligt upp­rät­tad per­sonal­för­teck ning samt annan per­so­nal i mån av behov och tillgå ng på medel enligt gäl­lande bud­get. riks­ban­ken får anlita utom­stå­ende för sär­skilda upp­drag i mån av behov och till­gång på medel enligt gäl­lande bud­get. utö­ver vad som föl­jer av 9 § anställ­nings­för­ord­ningen^ (1965:601) får tjäns­ter som till­sätts av full­mäk­tige till­sät­tas utan att de kun­görs lediga till ansö­kan. tjäns­ter med beteck­ningen p enligt 8 § anställ­nings­för­ord­ningen (1965:601) inrät­tas av riks­da­gen. tjäns­terna som riksb anks­chef och vice riks­banks­che­fer till­sätts med för­ord­nande för fem år. tjäns­terna som riks­banks­di­rek­tö­rer och biträ­dande riks­banks­di­rek­tö­rer till­sätts med för ord­nande för högst tre år. 37 § enligt för­ut­sätt­ningar som anges i 4 kap. 2 § punk­terna 2 och 3 lagen (1976:600) om offent­lig anställn ing får riks­ban­ken i sär­ski lda fall besluta att endast svensk med­bor­gare får inneha eller utöva tjänst ino m riks­ban­ken. 38 § riks­ban­ken beslu­tar o m arbets­ord­ning och de föres krif­ter i öv rigt som behövs för arbe­tet inom ban­ken. mfr rfs 1987:3 med före­skrift om tillämp­ningen av anställ­nings­för­ord­ningen 3020 (1965:601) vid riks­da­gen och dess myn­dig­he­ter. ¬ riks­ban­ken beslu­tar också i ens kilda fall i frå gor som rör perso nal och sfs 1988:1385 upp­drags­ta­gare hos ban­ken, i de n mån inte annat f öljer av lag eller beslut av riks­da­gen eller av riks­da­gens för­valt­nings­kon­tor. 39 § beträf­fande ersätt­ning till fullmä ktige och sup­ple­ante r finns före skrif­ter i lagen (1987:576) om arvo­den m. m. för upp­drag inom riks­da­gen, dess myn­dig­he­ter och organ. 40 § 1 mom. till leda­mö­ter i den i 6 a § valu­ta­la­gen (1939:350) nämnda valu­ta­sty­rel­sen skall full­mäk tige utse dels från riks­ban­ken en vice riks banks­chef, en full­mäk­tig eller sup­ple­ant för full­mäk­tig och en riks­banksdi rek­tör, dels utan­för ban­ken fyra leda­mö­ter, av vilka två skall repre­sen­tera bankvä­sen­det och närings­li­vet i övrigt och två arbets­ta­garna. full­mäk­tige skall dess­utom utse högst två sup­ple­an­ter för vaije leda­mot. vice riks­banks­che­fen är valu­ta­sty­rel­sens ord­fö­rande. full­mäk­tige för ord­nar en av de övriga inom riks­ban­ken utsedda leda­mö­terna att vara vice ord­fö­rande. valu­ta­sty­rel­sen är beslut­för när minst fem leda­mö­ter är när­va­rande. 2 mom. ärend e som valu­ta­sty­rel­sen skall ta befatt­ning med avgör s i valu­ta­sty­rel­sen, i valu­ta­sty­rel­sens direk­tion (valuta­di­rek­tio­nen) eller av enskilda tjäns­te­män, en eller två i för­e­ning. valu­ta­sty­re­len avgör ären­den rörande tillämp­nings­fö­re­skrif­ter enligt 6 a § andra styc­ket valu­ta­la­gen (1939:350) samt övriga ären­den som inne fat­tar väsent­liga prin­cip­frå­gor eller på annat sätt är av större bety­delse. valuta­di­rek­tio­nen skall för­be­reda ären­den som skall avgö­ras av valuta sty­rel­sen och under sty­rels en leda valu­ta­re­gle­ringen. i valuta­dire ktio­nen avgörs ären­den som utan att kräva valu­ta­sty­rel­sens avgö­rande bedöms bety­del­se­fulla. enskilda tjäns­te­män, en eller två i för­e­ning, vilka där­till erhål­lit valuta-​ sty­rel­sens bemyn­di­gande, avgör de ären­den som inte ankom­mer på valuta sty­rel­sen eller valuta­di­rek­tio­nen. 3 mom. valuta­di­rek­tio­nen består av den vice riks­banks­chef och riks banks­di­rek­tör som ingår i valu­ta­sty­rel­sen, två av deras sup­ple­an­ter i sty­rel­sen samt den grupp­chef eller mot­sva­rande tjäns­te­man till var s verk sam­hets­om­råde ären­det hör. har för vice riks­banks­che­fen eller riks­banks direk­tö­ren utsetts mer än en sup­ple ant bestäm­mer valu­ta­sty­rel­sen vil­ken av de två som skall ingå i va luta­di­rek­tio­nen. valu­ta­sty­rel­sen skall utse två tjäns­te­män i riks­bank en som sup­ple­an­ter för valuta­di­rek­tio­nens stän­diga leda­mö­ter. vice riksba nks­che­fen är ord­fö­rande och riks­banks­di­rek­tö­ren vice ord­fö­rande i valutadi rek­tio­nen. beslut­för­het krä­ver att tre är närva rande. 4 mom. har på sätt som före­skrivs i 6 a § femte styc­ket valu­ta­la­gen (1939:350) ett yrkande fram­ställts om att beslut som valu­ta­sty­rel­sen fat­tar skall under­stäl­las full­mäk­ti­ges pröv­ning, skall sökan­den i ären­det under rät­tas om detta sna­rast möj­ligt och senast i sam­band med att han får med­de­lande om inne­hål­let i sty­rel­sens beslut. full­mäk­tig eller sup­plean t för full­mäk­tig får inte delta i full­mäk­ti­ges hand­lägg­ning av ett ärende som han tagit befatt­ning med i va luta­sty­rel­sen. 5 mom. beträf­fande arvo­den till valu­ta­sty­rel­sen finns före­skrif­ter i lagen (1987:576) om arvo­den m. m. för upp­drag inom riks­da­gen, dess myndig-​ 3021 ¬ sfs 1988:1385 heter och organ. vid resa, som för­an­leds av upp­drage t, har leda­mot och sup­ple­ant rätt till rese­kost­nads­er­sätt­ning och trak­ta­mente en ligt vad soiii gäl­ler för riks­banks­di­rek­tör. ären­de­nas hand­lägg­ning 41 § av full­mäk­tige avgörs 1. för­fatt­nings­frå­gor, 2. frå­gan om fast­stäl­lande av arbets­ord­ning samt andra vik­ti­gare frå­gor om riks­ban­kens orga­ni­sa­tion och arbets­for­mer, 3. frå­gor om syste­met för att bestämma kro­nans värde i för­hål­lande till andra valu­tor, 4. frå­gor om rikt­lin­jer för för­valt­ningen av de till­gångar som ang es i 11 §, 5. frå­gor om vik­ti­gare inter­na­tio­nella kre­ditav­tal, 6. frå­gor om dis­konto och om rän­te­vill­kor vid ut- och inlå­nin g enligt 18 § första styc­ket samt vill­kor v id utlå­ning enligt 18 § andra styc­ket, 7. frå­gor om vik­ti­gare rekom­men­da­tio­ner till eller öve rens­kom­mel­ser med kre­di­tin­sti­tut, 8. frå­gor om kas­sakrav och sär­skild avgift när kas­sakrav inte upp­fylls, 9. frå­gor om sta­tens kon­to­kre­dit, 10. frå­gor om för­värv av aktier eller ande­lar enligt 24 §, 11. vik­ti­gare frå­gor om ackord , avskriv­ning, ned­sätt­ning e ller efter­gift av ford­ran, 12. frå­gor om upp­rät­tande av per­sonal­för­teck­ning, om beslut som avses i 37 § samt om till­sät­tande a v tjäns­ter som riks­banks­di­rek­tör, avdel­nings chef eller direk­tör för regi­on­kon­tor, 13. frå­gor om skil­jande från annan anställ­ning än pro­vanställ­ning eller om skil­jande från upp­drag eller om disci­pli­n­an­svar, åtal­san­mä­lan, av stäng­ning eller läkar­un­der­sök­ning, 14. övriga frå­gor som enligt denna eller annan lag skall avgör as av full­mäk­tige, samt 15. frå­gor som full­mäkt ige fin­ner vara av större vikt eller som rik s banks­che­fen hän­skju­ter till full­mäk­tige. ären­den som inte ska ll avgö­ras av full­mäk­tige avgörs av riks­banks­che fen. i den mån sådana ären­den inte är av det slag att de behö­ver prö­vas av riks­banks­che­fen, får de avgö­ras av annan tjäns­te­man enligt vad som anges i arbets­ord­ningen eller i sär­skilda beslut. 42 § innan riks­ban­ken fat­tar beslut av större pen­ning poli­tisk vikt s kall sam­råd ske med det stats­råd so m rege­ringen bestäm­mer. kan sam­råd inte komma till stånd och finns det syn­ner­liga skäl får riks­ban­ken besluta uta n sam­råd. 43 § full­mäk­tige skall sam­man­träda minst en gång varan­nan vecka. vid sam­man­trä­dena skall pro­to­koll föras. full­mäk­tige är beslut­föra när minst sex leda­mö­ter är när­va­rande. ären den som krä­ver ett skynd­samt besl ut får doc k avgö­ras av fem led amö­ter, om minst fyra av dem är ense om beslu­tet. vid omröst­ning skall varje 3022 leda­mot ge sin mening till känna. ¬ / om omröst­ning i vissa per­sonal­frå­gor finns bestäm­mel­ser i 5 § lagen sfs 1988:1385 (rfs 1980:4) om beslu­tande organ i frå­gor om disci­pli­n­an­svar m.m. beträf­fande arbets­ta­gare hos riksd agen och dess myndi ghe­ter och i 26 § anställ­nings­för­ord­ningen' (1965:601). 44 § om ett ärende som skall behand­las av full­mäk­tige är av ringa bety­delse eller av sär­skilt bråds­kande art får ären­det avgö­ras genom med delan­den mel­lan leda­mö­terna. 45 § full­mäk­tige får inte sam­man­träda på ett område som är ocku­pe­rat av främ­mande makt. 46 § i skri­velse som full­mäk­tige avger till riks­da­gen eller rege­ringen skall det anges vilka leda­mö­ter som del­ta­git i beslu­tet och vem som varit före­dra­gande. har skilj­ak­tig mening anmälts i ären­det, skall den ang es i skri­vel­sen eller framgå av bifo­gat pro­to­kolls­ut­drag. bud­get, redo­vis­ning och vinst­dis­po­si­tion 47 § kalen­derår är riks­ban­kens räken­skapsår. vaije år före utgången av decem­ber månad skall full­mäk­tige fast­ställa en bud­get för riks­ban­kens för­valt­nings­verk­sam­het under det föl­jan de räken skaps­å­ret. bud­ge­ten skall till­stäl­las riks­da­gens finans­ut­skott och riksda gens revi­so­rer för kän­ne­dom. 48 § riks­ban­ken är bok­fö­rings­skyl­dig och det ålig­ger ban­ken att full­göra denna skyl­dig­het på ett sätt som ger erfor­der­lig infor­ma­tion för en bedöm ning av ban­kens verk­sam­het. vaije år före den 15 feb­ru­ari skall full­mäk­tige till riks­da­gen och riksda gens revis orer avge redo­vis­ning för det före­gå­ende räkensk apså­ret samt för­slag till dis­po­si­tion av riks­ban­kens vinst. redo­vis­ningen skall omfatta resul­tat­räk­ning, balansr äkning, för­valt­nings­be­rät­telse och en redo­gö­relse för valuta-​ och kre­dit­po­li­ti­ken. 49 § riks­ban­kens resul­tat­räk­ning och balans­räk­ning fast­ställs av riksda gen, som också beslu­tar hur ban­kens vinst skall dis­po­ne­ras. har reserv­fon den gått ned under fem hundra mil­jo­ner kro­nor skall minst tio pro­cent av årets vinst avsät­tas till reserv­fon­den tills denna åter nått upp till detta belopp. riks­da­gen beslu­tar om ansvars­fri­het för full­mäk­tige för för­valt­ningen av riks­ban­ken. avslu­tande bestäm­mel­ser 50 § riks­ban­ken skall löpande offent­lig­göra sta­tis­tiska upp­gif­ter om valuta-​ och kre­dit­för­hål­lan­den. riks­ban­ken skall även offent­lig­göra beslut om dis­kon­to­för­änd­ringar. 'jfr rfs 198 7:3 med före­skrift om tillämp­ningen av anställ­nings­för­ord­ningen (1965:601) vid riks­da­gen och dess myn­dig­he­ter. 3023 !:i' ¬ sfs 1988:1385 51 § ett kre­di­tin­sti­tut som inte upp­fyl­ler upp­ställda kas­sakrav skall be tala sär­skild avgift till sta­ten. ,, frå­gan om sär­skild avgift prö­vas av riks­ban­ken. 52 § den sär­skilda avgif­ten enligt 51 § skall svara mot en ränta på under­skot­tet för vaije dag som får uppgå till högst två gånger dis­kon­tot vid varje tid. om det finns sär­skilda skäl, fiir avgif­ten ned­sät­tas eller efter­ges. 53 § den som upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het läm­nar orik­tig upp gift i sam­band med full­göra nde av skyld ighet enligt 22 § skall dömas till böter, om gär­ningen inte är belagd med straff i brotts­bal­ken. i ringa fall skall inte dömas till ansvar. 54 § riks­ban­ken skall utan hin­der av vad som före­skrivs i 8 kap. 8 § sek­re­tess­la­gen (1980:100) under­rätta polis­myn­dig­het eller åklagar­myn­dig het om det i riks­ban­kens kas­sa­rö­relse, valu­ta­han­del, in- och utlå­nings­rö­rel se, betal­nings­ut­jäm­ning eller han­del med vär­de­pap­per eller rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter som ankny­ter till sådana till­gångar fram­kom­mer upp­gif­ter som ger anled­ning att anta att ett brott har begåtts. om det finns sär­skilda skäl får riks­ban­ken under­låta att lämna sådan under­rät­telse. 55 § åtal mot vice riks banks­chef för brott som han begå tt i utöv ningen av sin tjänst får beslu­tas endast av finans­ut­skot­tet eller av full­mäk­tige. detta gäl­ler dock inte i fråga om brott som begåtts i utöv­ningen av riks­ban­kens beslu­tan­de­rätt enligt valu­ta­la­gen (1939:350). 56 § riks­ban­kens beslut enligt denna lag får över­kla­gas endast i den utsträck­ning och i den ord­ning som sägs i besvärs­stad­gan (rfs 1970; 3) för riks­da­gen och dess verk. ikraftträdande-​ och över­gångs­be­stäm­mel­ser 1. denna lag trä­der, med i 2 angi­vet undan­tag, i kraft den 1 janu ari 1989. 2. bestäm­mel­serna i 35 § qärde styc­ket trä­der i kraft den 1 j uli 1989. 3. genom lagen upp­hävs lagen (1934:437) för sve­ri­ges riks­bank, lagen (rfs 1975:6) med reg­le­mente för riks­ban­ken och lage n (1970:1028) om rikets mynt. 4. verk­sam­het som inte före­skrivs i den nya lagen eller i annan lag men som påböl­jats med stöd av äldre lag får bedri­vas till dess verks amhe­ten kan avslu­tas. 5. befo­gen­he­ten a tt åtala brott skall bedö­mas efter äldre lag om, när hand­lingen före­togs, för åtal gällde för­ut­sätt­ning som inte har upp­ta­gits i den nya lagen. 6. över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1970:1028) om rikets mynt, punk­terna 3 — 6, gäl­ler fort­fa­rande, 7. om det i lag eller annan för­fatt­ning hän­vi­sas till en före­skrift som har 3024 ¬ ersatts genom mel­serna. bestäm­mel­ser i denna lag tilläm­pas i stäl­let de nya bestäm sfs 1988 på rege­ring­ens väg­nar ing­var carls­son kjell-​olof feldt (finans­de­par­te­men­tet) ¬