SFS 1998:1415 Lag om änd­ring i lagen (1992:1602) om valuta-​​ och kre­ditre­gle­ring

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling sfs 1998:1415 lag om änd­ring i lagen (1992:1602) om valuta-​​ och kre­ditre­gle­ring; utfär­dad den 26 novem­ber 1998. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs att 1 kap. 4 §, 2 kap. 2 och 3 §§ samt 3 kap. 2, 8, 10, 11 och 14 §§ lagen (1992:1602) om valuta-​​ och kre­ditre­gle­ring skall ha föl­jande lydelse. utkom från tryc­ket den 4 decem­ber 1998 1 kap. 4 § med finan­sin­sti­tut enligt denna lag avses de insti­tut som anges i 6 kap. 1 § lagen (1988:1385) om sve­ri­ges riks­bank. 2 kap. 2 §2 om rege­ringen har för­ord­nat om valu­ta­re­gle­ring, får rege­ringen för­ordna att riks­ban­ken för ett till­stånd till valu­ta­trans­ak­tion får 1. ta ut en avgift som skall till­falla riks­ban­ken, eller 2. bestämma att ett visst belopp under en viss tid skall vara insatt på konto i riks­ban­ken. om rege­ringen har för­ord­nat om valu­ta­re­gle­ring, får rege­ringen för­ordna att den som inne­har utländska betal­nings­me­del, till­go­do­ha­van­den på kon­ton i utländskt myntslag eller utländska fond­pap­per skall erbjuda riks­ban­ken att mot betal­ning i svenska kro­nor lösa in till­gång­arna. riks­ban­ken får, helt eller del­vis, över­låta nämnda befo­gen­het till ett finan­sin­sti­tut. 3 §3 riks­ban­ken får bemyn­diga ett finan­sin­sti­tut att med­dela till­stånd enligt detta kapi­tel. anser sig insti­tu­tet inte kunna bifalla en ansö­kan, skall denna över­läm­nas till riks­ban­ken. 3 kap. 2 § ett för­ord­nande om kre­ditre­gle­ring kan gälla ett eller flera slag av finan­sin­sti­tut. rege­ringen kan på begä­ran av riks­ban­ken för­ordna att även annan som yrkes­mäs­sigt och i bety­dande omfatt­ning bedri­ver kre­dit­giv­ning, samt, när 1 2 prop. 1997/98:164, bet. 1998/99:ku8, rskr. 1998/99:11. senaste lydelse 1993:1702. 3 senaste lydelse 1993:1702. 1 sfs 1998:1415 det gäl­ler emis­sions­kon­troll, annan som offent­li­gen utbju­der obli­ga­tio­ner och andra ford­rings­rät­ter som är avsedda för all­män omsätt­ning, skall kunna omfat­tas av kre­ditre­gle­ringen. för den som omfat­tas av ett för­ord­nande enligt andra styc­ket gäl­ler i till­lämp­liga delar vad som sägs om finan­sin­sti­tut. 8 § med pla­ce­rings­krav avses att vissa av ett finan­sin­sti­tuts pla­ce­ringar vid en viss beräk­nings­tid­punkt skall utgöra en viss andel av insti­tu­tets totala pla­ce­ringar eller att för­änd­ringen under en beräk­nings­pe­riod av sådana pla­ce­ringar skall utgöra en viss pro­cent av för­änd­ringen av de totala pla­ce­ring­arna. 10 § ett finan­sin­sti­tut som åsi­do­sät­ter en före­skrift som har med­de­lats med stöd av ett för­ord­nande om kre­ditre­gle­ring skall betala en sär­skild avgift till sta­ten. fråga om sär­skild avgift prö­vas av riks­ban­ken. 11 § den sär­skilda avgif­ten skall bestäm­mas som rän­tan på ett belopp som riks­ban­ken fast­stäl­ler (under­lags­be­lop­pet). rän­te­sat­sen skall mot­svara två gånger den rän­te­sats som gäl­ler enligt 11 kap. 2 § första styc­ket lagen (1988:1385) om sve­ri­ges riks­bank. avgif­ten skall mot­svara ränta enligt den angivna rän­te­sat­sen för tiden från den före­gå­ende beräk­nings­tid­punk­ten eller, om en tidi­gare beräk­ning inte har skett, från det att före­skrif­ten bör­jade tilläm­pas eller för beräk­nings­pe­ri­o­den. för utlå­nings­re­gle­ring och pla­ce­rings­krav skall beräk­nings­tid­punk­ten eller beräk­nings­pe­ri­o­den enligt första styc­ket vara den som avses i 5 § respek­tive 9 §. för emis­sions­kon­troll och rän­te­re­gle­ring bestäm­mer riks­ban­ken beräk­nings­tid­punkt eller beräk­nings­pe­riod sär­skilt. 14 § riks­ban­ken får före­lägga ett finan­sin­sti­tut att lämna de upp­gif­ter som riks­ban­ken anser nöd­vän­diga för att bedöma om kre­ditre­gle­ring behövs eller för att tillämpa ett med­de­lat för­ord­nande. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1999. på rege­ring­ens väg­nar erik åsbrink göran haag (finans­de­par­te­men­tet) 2 fakta info direkt, tel. 08-​587 671 00 elan­ders gotab, stock­holm 1998