SFS 1993:931 Lag om indi­vi­du­ellt pen­sions­spa­rande

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1993:931 utkom från tryc­ket den 30 juni 1993 lag om indi­vi­du­ellt pen­sions­spa­rande; utfär­dad den l0 juni 1993. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs föl­jande. 1 kap. inle­dande bestäm­mel­ser tillämp­nings­om­råde 1 § denna lag gäl­ler sådant indi­vi­du­ellt spa­rande för pen­sion som sker enligt sär­skilt avtal med ett pen­sions­spa­rin­sti­tut enligt vill­ko­ren i denna lag. lagen gäl­ler inte spa­rande som omfat­tas av för­säk­rings­av­tal. defi­ni­tio­ner 2 § i denna lag bety­der 1. pen­sions­sparav­tal: sådant avtal som anges i 1 §, 2. pen­sions­spar­rö­relse: verk­sam­het som består i att erbjuda all­män­he­ten pen­sions­sparav­tal, 3. pen­sions­spa­rin­sti­tut: före­tag som har fått till­stånd att driva pen­sions­spar­rö­relse, 4. pen­sions­spa­rare: en per­son som ingått pen­sions­sparav­tal, 5. pen­sions­spar­konto: sådant konto som avses i 3 kap. 4 §, 1968 1 prop. 1992/93: 187, bet. 1992/93:sku31, rskr. 1992/93:359. 6. kon­to­in­ne­ha­vare: pen­sions­spa­rare och per­son som genom för­månsta­gar­för­ord­nande eller bodel­ning för­vär­vat rätt enligt ett pen­sions­sparav­tal, 7. vär­de­pap­pers­in­sti­tut: vad som anges i 1 kap. 2 § 5 lagen (1991:981) om vär­de­pap­pers­rö­relse, 8. fond­pap­per: vad som anges i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om han­del med finan­si­ella instru­ment. sund­hets­krav 3 § pen­sions­spar­rö­relse skall bedri­vas så att all­män­he­tens för­tro­ende för verk­sam­he­ten upp­rätt­hålls och till­gångar på pen­sions­spar­kon­ton inte otill­bör­li­gen ris­ke­ras samt i övrigt så att rörel­sen kan anses sund. till­stånds­plikt 4 § pen­sions­spar­rö­relse får bedri­vas endast efter till­stånd av finan­sin­spek­tio­nen. 5 § till­stånd att driva pen­sions­spar­rö­relse får endast med­de­las vär­de­pap­pers­in­sti­tut. till­stånd får med­de­las om 1. bolags­ord­ningen, reg­le­men­tet eller stad­garna inte stri­der mot denna lag eller någon annan för­fatt­ning, 2. den pla­ne­rade verk­sam­he­ten kan antas komma att upp­fylla kra­ven på en sund pen­sions­spar­rö­relse och 3. före­ta­get upp­fyl­ler de vill­kor som i övrigt anges i denna lag. 6 § till ansö­kan om till­stånd skall fogas en plan för den till­tänkta verk­sam­he­ten. rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, finan­sin­spek­tio­nen får med­dela när­mare före­skrif­ter om vad en verk­sam­hets­plan skall inne­hålla. 2 kap. spar­for­mer 1 § indi­vi­du­ellt pen­sions­spa­rande får ske i en eller flera av spar­for­merna 1. inlå­ning, 2. ande­lar i vär­de­pap­pers­fond och alle­mans­fond samt 3. andra fond­pap­per. 2 § vid inlå­ning skall pen­sions­spar­med­len för spa­ra­rens räk­ning pla­ce­ras i ett svenskt eller utländskt bank­fö­re­tag. 3 § vid spa­rande i vär­de­pap­pers­fond och alle­mans­fond skall pen­sions­spar­med­len för spa­ra­rens räk­ning pla­ce­ras i en sådan vär­de­pap­pers­fond som avses i lagen (1990: 1114) om vär­de­pap­pers­fon­der eller i en alle­mans­fond enligt lagen (1983:890) om alle­mans­spa­rande. pen­sions­spar­med­len får även pla­ce­ras i ett utländskt fond­fö­re­tag som är under­kas­tat lag­stift­ning eller annan offent­lig regle­ring som väsent­li­gen stäm­mer över­ens med den som gäl­ler för vär­de­pap­pers­fon­der här i lan­det. 4 § vid spa­rande i andra fond­pap­per än ande­lar i vär­de­pap­pers­fond skall pen­sions­spar­med­len för spa­ra­rens räk­ning pla­ce­ras i fond­pap­per som sfs 1993:931 1969 sfs 1993:931 är note­rade vid en börs eller auk­to­ri­se­rad mark­nads­plats eller som i utlan­det är före­mål för han­del vid en regle­rad mark­nad som är öppen för all­män­he­ten. 3 kap. pen­sions­spar­rö­relse pen­sions­sparav­tal 1 § ett pen­sions­sparav­tal skall vara skrift­ligt. i avta­let skall anges spar­ti­den, tid­punk­ten då utbe­tal­ning­arna skall börja och det antal år utbe­tal­ningar skall ske. pen­sions­sparav­ta­let skall även inne­hålla full­makt för pen­sions­spa­rin­sti­tu­tet att för­foga över till­gångar på pen­sions­spar­konto för betal­ning av avkast­nings­skatt enligt lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del. avtals­vill­kor som inte tagits in i avta­let är utan ver­kan mot kon­to­in­ne­ha­va­ren. 2 § ytter­li­gare bestäm­mel­ser om vill­kor som skall tas in i ett pen­sions­sparav­tal finns i kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370). spar­med­lens för­valt­ning 3 § pen­sions­spa­rin­sti­tu­tet skall, inom ramen för bestäm­mel­serna i 2 kap. om tillåtna spar­for­mer, pla­cera till­gång­arna på pen­sions­spar­kon­tot på det sätt kon­to­in­ne­ha­va­ren från tid till annan bestäm­mer. pla­ce­ring­arna får för­de­las mel­lan spar­for­merna. 4 § pen­sions­spa­rin­sti­tu­tet skall för varje pen­sions­sparav­tal föra ett pen­sions­spar­konto. på kon­tot skall insti­tu­tet fort­lö­pande anteckna 1. in- och utbe­tal­ningar, 2. köp och för­sälj­ningar av fon­dan­de­lar och andra fond­pap­per, 3. rän­tor och utdel­ningar, samt 4. skat­ter och avgif­ter som dras från kon­tot. pen­sions­spar­kon­tot skall vid varje tid utvisa vilka olika till­gångar som för­val­tas för kon­to­in­ne­ha­va­rens räk­ning. 5 § till­gångar som inte pla­ce­ras som inlå­ning i pen­sions­spa­rin­sti­tu­tet enligt 2 kap. 2 § skall hål­las avskilda från insti­tu­tets till­gångar. 6 § fond­pap­per eller ande­lar i alle­mans­fond får inte för­vär­vas eller avytt­ras till ett pris som avvi­ker från det gäl­lande mark­nads­vär­det. 7 § pen­sions­spa­rin­sti­tu­tet får avyttra till­gångar på ett pen­sions­spar­konto i den utsträck­ning det behövs 1. för att utbe­tal­ningar enligt pen­sions­sparav­ta­let skall kunna göras, 2. för att skat­ter och avgif­ter skall kunna tas ut från pen­sions­spar­kon­tot, eller 3. enligt lag eller annan för­fatt­ning. utbe­tal­ning och byte av pen­sions­spa­rin­sti­tut 8 § utbe­tal­ning från pen­sions­spar­konto får ske endast enligt vill­ko­ren i pen­sions­sparav­ta­let eller enligt före­skrif­ter i denna lag eller annan för­fatt­ning. 1970 9 § kon­to­in­ne­ha­va­ren får flytta pen­sions­sparav­ta­let till ett annat pen­sions­spa­rin­sti­tut. det insti­tut från vil­ket pen­sions­sparav­ta­let flyt­tas får då ta ut en skä­lig avgift. denna får dras från pen­sions­spar­kon­tot. vid sådan flytt­ning som avses i 6 kap. 3 § får avgift inte tas ut. infor­ma­tion 10 § pen­sions­spa­rin­sti­tu­tet skall, om inte annat har avta­lats, skrift­li­gen under­rätta kon­to­in­ne­ha­va­ren om ompla­ce­ringar av till­gångar som utförts enligt 3 § och om den kost­nad som dra­gits från pen­sions­spar­kon­tot till följd av åtgär­den. 11 § pen­sions­spa­rin­sti­tu­tet skall årli­gen ge kon­to­in­ne­ha­va­ren en skrift­lig redo­vis­ning av för­valt­ningen av till­gång­arna på pen­sions­spar­kon­tot. i redo­vis­ningen skall anges 1. till­gång­ar­nas ingå­ende och utgå­ende värde, 2. till­gång­ar­nas pla­ce­ring, 3. köp, för­sälj­ningar och andra ompla­ce­ringar som skett, 4. belopp som har inbe­ta­lats eller utbe­ta­lats, 5. rän­tor och utdel­ningar, och 6. skat­ter och avgif­ter som dra­gits från kon­tot. 12 § om fond­pap­per på ett pen­sions­spar­konto är regi­stre­rade i pen­sions­spa­rin­sti­tu­tets namn (för­val­tar­re­gi­stre­rade) skall insti­tu­tet, om inte annat har avta­lats, se till att kon­to­in­ne­ha­va­ren ändå får del av den infor­ma­tion som han annars skulle ha fått genom utgi­va­ren av fond­pap­pe­ren. sfs 1993:931 4 kap. spa­ra­rens för­fo­gan­den all­männa bestäm­mel­ser 1 § över­lå­telse eller annat för­fo­gande över till­gångar på ett pen­sions­spar­konto eller över rät­ten enligt ett pen­sions­sparav­tal får inte ske på ett sätt som stri­der mot denna lag eller mot vill­kor som enligt kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370) skall tas in i avta­let. sådana för­fo­gan­den är ogil­tiga. bestäm­mel­sen i första styc­ket hind­rar dock inte utmät­ning eller över­lå­telse vid ackord eller kon­kurs. 2 § om pen­sions­sparav­ta­let upp­hör att gälla, skall bestäm­mel­serna i denna lag om begräns­ningar i rät­ten att för­foga över till­gångar på pen­sions­spar­kon­tot inte längre tilläm­pas. 3 § lagen (1904:48 s. 1) om samä­gan­de­rätt skall inte tilläm­pas i fråga om till­gångar på ett pen­sions­spar­konto. för­månsta­gar­för­ord­nande 4 § en pen­sions­spa­rare får för­ordna sådana när­stå­ende som avses i punkt 3 sjunde styc­ket av anvis­ning­arna till 31 § kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370) som för­månsta­gare till rät­ten enligt pen­sions­sparav­ta­let. ett sådant för­månsta­gar­för­ord­nande kan åter­kal­las av pen­sions­spa­ra­ren, om han inte gente­mot för­månsta­ga­ren åta­git sig att inte åter­kalla det. 1971 sfs 1993:931 för­månsta­gar­för­ord­nan­det upp­hör att gälla, om för­månsta­ga­ren avli­der före pen­sions­spa­ra­ren. 5 § ett för­månsta­gar­för­ord­nande och ett vill­kor enligt 7 kap. 2 § 5 äkten­skaps­bal­ken om att belopp som beta­las ut enligt ett pen­sions­sparav­tal skall vara för­månsta­ga­rens enskilda egen­dom lik­som en åter­kal­lelse av ett sådant för­ord­nande eller vill­kor skall, för att vara gäl­lande, skrift­li­gen med­de­las pen­sions­spa­rin­sti­tu­tet eller genom insti­tu­tets försorg antingen tas in i pen­sions­sparav­ta­let eller anteck­nas på detta. om pen­sions­spa­ra­ren har för­e­nat ett för­månsta­gar­för­ord­nande med ett vill­kor om att utbe­tal­ningar enligt ett pen­sions­sparav­tal skall vara mot­ta­ga­rens enskilda egen­dom, skall pen­sions­spa­rin­sti­tu­tet skrift­li­gen under­rätta för­månsta­ga­ren om vill­ko­ret när ett pen­sions­be­lopp första gången beta­las ut. ver­kan av för­månsta­gar­för­ord­nande 6 § om en för­månsta­gare för­ord­nats, ingår de till­gångar som omfat­tas av för­ord­nan­det inte i pen­sions­spa­ra­rens kvar­lå­ten­skap. om för­månsta­gare inte för­ord­nats upp­hör pen­sions­sparav­ta­let att gälla vid pen­sions­spa­ra­rens död. jämk­ning av för­månsta­gar­för­ord­nande 7 § om en pen­sions­spa­rare efter­läm­nar make eller brös­tar­vinge och en tillämp­ning av för­månsta­gar­för­ord­nan­det skulle leda till ett resul­tat som är oskä­ligt mot någon av dem, kan för­ord­nan­det jäm­kas så att till­gång­arna på pen­sions­spar­kon­tot helt eller del­vis till­fal­ler maken eller brös­tar­vingen. vid pröv­ningen skall sär­skilt beak­tas skä­len för för­ord­nan­det samt för­månsta­ga­rens och makens eller brös­tar­ving­ens eko­no­miska för­hål­lan­den. 8 § om en pen­sions­spa­ra­res döds­fall inträf­far sedan det dömts till äkten­skaps­skill­nad mel­lan pen­sions­spa­ra­ren och den­nes make eller sedan talan om äkten­skaps­skill­nad väckts men innan bodel­ning för­rät­tats gäl­ler, i stäl­let för vad som före­skrivs i 7 §, föl­jande beträf­fande jämk­ning till för­mån för pen­sions­spa­ra­rens make. om maken vid bodel­ningen inte kan få ut sin andel där­för att rät­ten enligt pen­sions­sparav­ta­let över­går till någon annan som för­månsta­gare, är denne skyl­dig att av till­gång­arna på pen­sions­spar­kon­tot avstå vad som fat­tas. 9 § den som vill begära jämk­ning enligt 7 eller 8 § skall väcka talan mot för­månsta­ga­ren inom ett år från det att boupp­teck­ning efter pen­sions­spa­ra­ren avslu­ta­des eller döds­bo­an­mä­lan gjor­des. väcks inte talan inom denna tid är rät­ten till jämk­ning för­lo­rad. tolk­ning av för­månsta­gar­för­ord­nande 10 § vid tolk­ning av bestäm­mel­serna om för­månsta­ga­res rätt enligt ett pen­sions­sparav­tal skall bestäm­mel­serna i 105 § andra —fjärde styc­kena lagen (1927:77) om för­säk­rings­av­tal tilläm­pas. med för­säk­rings­ta­gare skall då i stäl­let avses pen­sions­spa­rare. 1972 övriga bestäm­mel­ser om för­månsta­gar­för­ord­nande m. m. 11 § under pen­sions­spa­ra­rens livs­tid får för­månsta­ga­ren inte genom över­lå­telse eller på annat sätt för­foga över den rätt som för­ord­nan­det med­för. 12 § vid pen­sions­spa­ra­rens död över­går rät­ten enligt pen­sions­sparav­ta­let till för­månsta­ga­ren. denne får dock inte göra inbe­tal­ningar till pen­sions­spar­kon­tot, ändra vad som bestämts i pen­sions­sparav­ta­let om utbe­tal­ning­ar­nas stor­lek och utbe­tal­nings­ti­den eller själv för­ordna för­månsta­gare. om flera sam­ti­digt är för­månsta­gare får ompla­ce­ringar av till­gångar på pen­sions­spar­kon­tot eller byte av pen­sions­spa­rin­sti­tut ske endast med samt­liga för­månsta­ga­res sam­tycke. om för­månsta­garna inte kan enas om till­gång­ar­nas för­valt­ning skall pen­sions­spa­rin­sti­tu­tet på begä­ran av någon av dem upp­rätta ett pen­sions­spar­konto för varje för­månsta­gare och för­dela till­gång­arna mel­lan kon­tona. vid för­del­ningen skall för­månsta­garna anses ha lika rätt om inte annat föl­jer av pen­sions­spa­ra­rens för­ord­nande. 13 § om rät­ten enligt ett pen­sions­sparav­tal över­gått till någon annan av en annan orsak än pen­sions­spa­ra­rens eller en tidi­gare för­månsta­ga­res död, upp­hör för­månsta­gar­för­ord­nan­det att gälla, om det inte är ett för­ord­nande som enligt 4 § inte får åter­kal­las. 14 § om för­månsta­gare avli­der sedan för­månsta­gar­för­ord­nan­det bör­jat tilläm­pas, upp­hör pen­sions­sparav­ta­let att gälla. är flera sam­ti­digt för­månsta­gare gäl­ler vad nu sagts till den del till­gång­arna vid en för­del­ning enligt 12 § tredje styc­ket belö­per på den avlidne. bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler inte om det i för­ord­nan­det före­skri­vits att rät­ten till utbe­tal­ningar enligt pen­sions­sparav­ta­let skall övergå till någon annan om för­månsta­ga­ren avli­der. 15 § om någon genom brott upp­såt­li­gen har dödat pen­sions­spa­ra­ren eller en för­månsta­gare, gäl­ler bestäm­mel­serna i 15 kap. ärv­da­bal­ken om för­lust av rätt att ta arv eller tes­ta­mente för gär­nings­man­nens rätt enligt ett pen­sions­sparav­tal. detta gäl­ler även när någon annars har orsa­kat pen­sions­spa­ra­rens eller en för­månsta­ga­res död genom en upp­såt­lig gär­ning som inne­fat­tat våld på den döda­des per­son och utgjort brott för vil­ket lind­ri­gare straf­fan fäng­else i ett år inte är före­skri­vet. lika med våld anses att för­sätta någon i van­makt eller annat sådant till­stånd. vad som sägs i första och andra styc­kena om den som har begått ett brott gäl­ler också var och en som har med­ver­kat till brot­tet såsom sägs i 23 kap. 4 och 5 §§ brotts­bal­ken. 16 § om vid bodel­ning rät­ten enligt ett pen­sions­sparav­tal helt eller del­vis har tillagts kon­to­in­ne­ha­va­rens make gäl­ler för denne bestäm­mel­serna i 12 § första styc­ket om för­månsta­gare. har rät­ten enligt pen­sions­parav­ta­let delats skall pen­sions­parin­sti­tu­tet upp­rätta ett pen­sions­spar­konto även för den andre maken och för­dela sfs 1993:931 1973 sfs 1993:931 till­gång­arna mel­lan kon­tona i enlig­het med vad som bestämts vid bodel­ningen. 5 kap. för­hål­lan­det till spa­ra­rens bor­ge­nä­rer 1 § till­gångar på ett pen­sions­spar­konto får utmä­tas för pen­sions­spa­ra­rens skul­der endast om spar­ti­den enligt avta­let under­sti­ger tio år eller om spa­ra­ren något år beta­lat in spar­be­lopp som är mer än dub­belt så stort som genom­snit­tet av de årliga inbe­tal­ningar som har skett under spar­ti­den. 2 § om till­gång­arna på ett pen­sions­spar­konto får utmä­tas och för­månsta­gare har insatts enligt för­ord­nande som kan åter­kal­las, har efter pen­sions­spa­ra­rens död den­nes bor­ge­nä­rer, i den utsträck­ning ford­ring­arna inte kan beta­las ur kvar­lå­ten­ska­pen, samma rätt till till­gång­arna som om de till­fal­lit för­månsta­ga­ren genom tes­ta­mente. 3 § om pen­sions­spa­ra­ren för­sätts i kon­kurs efter ansö­kan som gjorts innan tio år för­flu­tit från det att pen­sions­sparav­ta­let ingicks eller om offent­ligt ackord har fast­ställts inom samma tid skall bestäm­mel­serna i 117 § lagen (1927:77) om för­säk­rings­av­tal också tilläm­pas i fråga om möj­lig­he­ten att av pen­sions­spa­rin­sti­tu­tet utkräva medel som pen­sions­spa­ra­ren beta­lat enligt pen­sions­sparav­ta­let. vid tillämp­ningen skall para­gra­fens hän­vis­ning till 116 och 102 §§ samma lag i stäl­let gälla 1 § respek­tive 4 kap. 4 §. 4 § vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 1 — 3 §§ skall, om byte av pen­sions­spa­rin­sti­tut skett, över­fö­ring av till­gångar på ett pen­sions­spar­konto till nytt konto inte anses som inbe­tal­ning. pröv­ningen såvitt gäl­ler tid­punk­ten för pen­sions­sparav­ta­lets ingå­ende och spar­ti­den skall ske uti­från det ursprung­liga avta­let. 6 kap. avveck­ling av pen­sions­spar­rö­relse obli­ga­to­risk avveck­ling. 1 § om ett pen­sions­spa­rin­sti­tuts till­stånd att bedriva pen­sions­spar­rö­relse åter­kal­las eller annars upp­hör att gälla eller om insti­tu­tet trätt i lik­vi­da­tion eller för­satts i kon­kurs, skall pen­sions­spar­rö­rel­sen avveck­las. fri­vil­lig avveck­ling 2 § ett pen­sions­spa­rin­sti­tut får i annat fall än som sägs i 1 § avveckla sin pen­sions­spar­rö­relse endast med till­stånd av finan­sin­spek­tio­nen. sådant till­stånd får ges om avveck­lingen bedöms kunna ske utan att kon­to­in­ne­ha­var­nas ställ­ning för­säm­ras eller om det finns sär­skilda skäl. till ansö­kan om till­stånd skall fogas en plan för hur avveck­lingen skall ske. pen­sions­spa­rin­sti­tu­tet skall lämna finan­sin­spek­tio­nen de ytter­li­gare upp­lys­ningar om den pla­ne­rade avveck­lingen och där­med sam­man­häng­ande omstän­dig­he­ter som inspek­tio­nen begär. 1974 genom­fö­rande av avveck­lingen 3 § vid avveck­ling av en pen­sions­spar­rö­relse skall kon­to­in­ne­ha­varna under­rät­tas om avveck­lingen samt upp­ma­nas att med tillämp­ning av 3 kap. 9 § inom en viss tid, lägst två måna­der, flytta pen­sions­spar­kon­tots till­gångar till ett annat pen­sions­spa­rin­sti­tut. under­rät­telse skall ske genom kun­gö­relse i post- och inri­kes tid­ningar och i övrigt på ett ända­måls­en­ligt sätt. efter utgången av den tid som angetts får flytt­ning inte ske. en upp­lys­ning om detta skall tas in i under­rät­tel­sen. 4 § efter utgången av den enligt 3 § bestämda tiden skall ett åter­stå­ende bestånd av pen­sions­sparav­tal om möj­ligt över­lå­tas till ett eller flera andra pen­sions­spa­rin­sti­tut. ett avtal om över­lå­telse skall god­kän­nas av finan­sin­spek­tio­nen för att bli gil­tigt. om inspek­tio­nen anser att ett avtal skall god­kän­nas, skall inspek­tio­nen i post- och inri­kes tid­ningar och i övrigt på ett ända­måls­en­ligt sätt kun­göra avta­lets inne­håll. kun­gö­rel­sen skall inne­hålla före­läg­gande för kon­to­in­ne­ha­varna att inom en bestämd tid, minst en månad efter kun­gö­rel­sens utfär­dande, anmäla till inspek­tio­nen om de har något att invända mot avta­let. god­kän­ner inspek­tio­nen ett avtal om över­lå­telse, över­går ansva­ret för pen­sions­sparav­ta­len på det över­ta­gande pen­sions­spa­rin­sti­tu­tet. detta insti­tut skall under­rätta kon­to­in­ne­ha­varna om över­lå­tel­sen och de even­tu­ella änd­ringar i vill­ko­ren som över­lå­tel­sen med­för. finan­sin­spek­tio­nen bestäm­mer på vil­ket sätt unde­rät­tel­sen skall ske. 5 § pen­sions­sparav­tal som inte över­lå­tits inom sex måna­der från utgången av den enligt 3 § bestämda tiden upp­hör att gälla. övriga bestäm­mel­ser 6 § om en pen­sions­spar­rö­relse enligt vad som sägs i 1 § skall avveck­las eller om ansö­kan om till­stånd enligt 2 § getts in, får nya pen­sions­sparav­tal inte ingås. 7 § pen­sions­be­lopp som för­fal­ler till betal­ning efter det att ett pen­sions­spa­rin­sti­tut trätt i lik­vi­da­tion eller för­satts i kon­kurs skall beta­las ut i den utsträck­ning till­gångar som avskilts för kon­to­in­ne­ha­va­rens räk­ning räc­ker för betal­ning­arna. 7 kap. till­syn m. m. till­sy­nens inrikt­ning 1 § pen­sions­spa­rin­sti­tut står under till­syn av finan­sin­spek­tio­nen. vid sin till­syn skall inspek­tio­nen se till att en sund pen­sions­spar­rö­relse främ­jas. övriga till­syns­frå­gor m.m. 2 § bestäm­mel­serna i 6 kap. 2, 7, 9, 10 och 12 §§ samt i 7 kap. 1 § lagen (1991:981) om vär­de­pap­pers­rö­relse skall tilläm­pas även i fråga om pen­sions­spar­rö­relse. hän­vis­ning­arna till lagen om vär­de­pap­pers­rö­relse skall där­vid i stäl­let gälla denna lag. sfs 1993:931 1975 sfs 1993:931 3 § åter­kal­las eller upp­hör ett pen­sions­spa­rin­sti­tuts till­stånd att bedriva vär­de­pap­pers­rö­relse upp­hör också till­stån­det att bedriva pen­sions­spar­rö­relse att gälla. avgif­ter till finan­sin­spek­tio­nen 4 § den som ansö­ker om till­stånd enligt denna lag skall betala avgift för pröv­ningen enligt de när­mare före­skrif­ter rege­ringen med­de­lar. om finan­sin­spek­tio­nen för bedöm­ning av en viss fråga i pröv­ningen behö­ver anlita någon med sär­skild fack­kun­skap, skall kost­na­den för detta beta­las av sökan­den. pen­sions­spa­rin­sti­tut skall med årliga avgif­ter bekosta finan­sin­spek­tio­nens verk­sam­het enligt de när­mare före­skrif­ter rege­ringen med­de­lar. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1994. 2. frå­gor om till­stånd enligt denna lag får prö­vas före ikraft­trä­dan­det. ett beslut i en sådan fråga skall gälla tidi­gast från ikraft­trä­dan­det. på rege­ring­ens väg­nar carl bildt bo lund­gren (finans­de­par­te­men­tet) 1976