SFS 1994:243 Lag om All­männa arvs­fon­den

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1994:243 utkom från tryc­ket den 3 maj 1994 lag om all­männa arvs­fon­den; utfär­dad den 21 april 1994. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs föl­jande. all­männa arvs­fon­dens egen­dom 1 § all­männa arvs­fon­den består av egen­dom som till­fal­lit fon­den genom arv, gåva, tes­ta­mente, för­månsta­gar­för­ord­nande i för­säk­rings­av­tal eller genom dom­stols­be­slut. 446 1 prop. 1993/94: 124, bet. 1993/94: sou23, rskr. 1993/94:250. vad som sägs om egen­dom som har till­fal­lit fon­den genom arv gäl­ler också egen­dom som har till­fal­lit fon­den enligt 1 kap. 11 § lagen (1937:81) om inter­na­tio­nella rätts­för­hål­lan­den rörande dödsbo. 2 § av de medel som under ett räken­skapsår har till­fal­lit fon­den skall en tion­del läg­gas till fon­den vid årets utgång. åter­sto­den och årets avkast­ning skall vara till­gäng­liga för utdel­ning från och med när­mast föl­jande år men får också läg­gas till fon­den. 3 § om ett tes­ta­mente eller en gåva till för­mån för fon­den har för­e­nats med vill­kor, beslu­tar kam­mar­kol­le­giet om egen­do­men skall tas emot. 4 § tes­ta­mente till någon annan än fon­den får god­kän­nas av kam­mar­kol­le­giet om det inte finns någon anled­ning till klan­der. ett tes­ta­mente, som kan antas vara ett rik­tigt uttryck för arv­lå­ta­rens yttersta vilja, får god­kän­nas även om det finns anled­ning till klan­der. sfs 1994:243 all­männa arvs­fon­dens ända­mål 5 § all­männa arvs­fon­den har till ända­mål att främja verk­sam­het av ide­ell karak­tär till för­mån för barn, ung­do­mar och per­so­ner med funk­tions­hin­der. 6 § stöd ur fon­den skall i första hand läm­nas till verk­sam­het som är nyska­pande och utveck­lande. sådant stöd får också, om det bedöms som sär­skilt ange­lä­get, läm­nas till anlägg­ningar, loka­ler och utrust­ning. 7 § stöd enligt 6 § får läm­nas till orga­ni­sa­tio­ner som bedri­ver ide­ell verk­sam­het. stöd enligt 6 § första meningen får om det finns sär­skilda skäl läm­nas även till en offent­lig huvud­man. stöd får inte läm­nas till enskilda per­so­ner. stöd ur all­männa arvs­fon­den 8 § rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, arvs­fonds­de­le­ga­tio­nen eller annan myn­dig­het beslu­tar om för­del­ning av stöd ur all­männa arvs­fon­den. 9 § ansö­kan om stöd ur fon­den skall vara skrift­lig, och inne­hålla de upp­gif­ter som behövs för att bedöma sökan­dens för­ut­sätt­ningar att få stöd ur fon­den. ansö­kan skall vara egen­hän­digt under­teck­nad av sökan­den eller den­nes ombud. skyl­dig­het att hålla medel avskilda 10 § den som har tagit emot stöd ur all­männa arvs­fon­den skall, om inte annat anges i beslu­tet, vara skyl­dig att hålla med­len avskilda. 447 sfs 1994:243 redo­vis­ning och åter­be­tal­nings­skyl­dig­het 11 § den som bevil­jas stöd ur all­männa arvs­fon­den skall före­läg­gas att inom viss tid efter mot­ta­gan­det av med­len skrift­li­gen redo­visa hur med­len har använts. 12 § stöd ur fon­den skall beta­las till­baka 1. om stö­det inte har för­bru­kats inom angi­ven tid eller för avsett ända­mål, 2. om mot­ta­ga­ren inte inom före­skri­ven tid har läm­nat redo­vis­ning enligt 11 §, 3. om mot­ta­ga­ren genom att lämna orik­tiga upp­gif­ter eller på annat sätt har för­or­sa­kat att stöd ur fon­den har läm­nats fel­ak­tigt eller med för högt belopp och mot­ta­ga­ren borde ha insett detta. 13 § om den myn­dig­het till vil­ken redo­vis­ning läm­nas fin­ner att det finns skäl att över­väga ett åläg­gande för mot­ta­ga­ren att betala till­baka stöd ur fon­den, skall ären­det över­läm­nas till kam­mar­kol­le­giet, som beslu­tar i frå­gan. kam­mar­kol­le­giet får, om det finns sär­skilda skäl, besluta att mot­ta­ga­ren helt eller del­vis befrias från åter­be­tal­nings­skyl­dig­het. för­valt­ning 14 § all­männa arvs­fon­dens egen­dom för­val­tas av kam­mar­kol­le­giet, som en sär­skild fond. 15 § fon­dens rätt till egen­dom beva­kas av kam­mar­kol­le­giet. kol­le­giet för fon­dens talan i mål och ären­den som rör fon­den. 16 § medel som till­fal­ler fon­den skall över­läm­nas till kam­mar­kol­le­giet. kam­mar­kol­le­giet skall ta emot och granska redo­vis­ning för för­valt­ning av egen­dom som till­fal­ler fon­den. god man 17 § om det vid ett döds­fall inte finns någon annan arvinge än all­männa arvs­fon­den eller om fon­den är tes­ta­ment­s­ta­gare skall den som har boet i sin vård anmäla detta till kam­mar­kol­le­giet. kam­mar­kol­le­giet skall för­ordna en god man att före­träda fon­den vid bout­red­ningen. 18 § god man behö­ver inte för­ord­nas 1. om fon­den har ute­slu­tits från arv genom tes­ta­mente och kam­mar­kol­le­giet bedö­mer att det inte finns någon anled­ning till klan­der, 2. om boet har större skul­der än till­gångar och det inte behövs en god man för att ta vård om egen­do­men, eller 3. om egen­dom som har till­fal­lit fon­den som legat utgörs av pengar. 448 19 § om egen­dom har till­fal­lit fon­den genom gåva som inte endast utgörs av pengar skall kam­mar­kol­le­giet för­ordna en god man att ta hand om egen­do­men. 20 § kam­mar­kol­le­giet skall över­vaka att den gode man­nen full­gör sina upp­gif­ter. i fråga om god man enligt denna lag gäl­ler vad som är före­skri­vet om sysslo­män i 18 kap. han­deis­bal­ken. sfs 1994:243 för­sälj­ning av fon­dens egen­dom m. m. 21 § rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, kam­mar­kol­le­giet beslu­tar om för­sälj­ning av fast egen­dom eller tomträtt som har till­fal­lit fon­den. 22 § annan lös egen­dom än tomträtt skall av den gode man­nen säl­jas på offent­lig auk­tion, om kam­mar­kol­le­giet inte med­ger annat. ford­ringar får säl­jas endast om de inte kan dri­vas in. om sär­skilda före­skrif­ter har läm­nats genom ett tes­ta­mente, skall de tilläm­pas. 23 § om det i ett dödsbo finns egen­dom som för­val­tas av en god man enligt 11 kap. 3 § för­äld­ra­bal­ken och som har till­fal­lit fon­den, gäl­ler ifråga om egen­do­mens för­sälj­ning 21 och 22 §§. arvs­av­stå­ende 24 § arv eller för­säk­rings­be­lopp, som har till­fal­lit all­männa arvs­fon­den, får helt eller del­vis avstås till någon annan, om det med hän­syn till utta­lan­den av arv­lå­ta­ren eller till andra sär­skilda omstän­dig­he­ter kan anses stämma över­ens med arv­lå­ta­rens yttersta vilja. även i annat fall får arv eller för­säk­rings­be­lopp avstås till arv­lå­ta­rens släk­ting eller någon annan per­son som har stått arv­lå­ta­ren nära, om det kan anses skä­ligt. 25 § arv som utgörs av egen­dom, vil­ken är av väsent­lig bety­delse från kul­tur­hi­sto­risk syn­punkt eller från natur-​​ eller kul­tur­vårds­syn­punkt, får avstås till juri­disk per­son som har sär­skilda för­ut­sätt­ningar att ta hand om egen­do­men på lämp­ligt sätt. om det finns sär­skilda skäl får ett belopp av det arv som till­fal­lit fon­den till­sam­mans med sådan egen­dom avstås till mot­ta­ga­ren av denna att använ­das för sådana ome­del­bara åtgär­der som är nöd­vän­diga för att bevara egen­do­men. 26 § rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, kam­mar­kol­le­giet beslu­tar om avstå­ende av arv och för­säk­rings­be­lopp. 27 § den som vill att ett arv eller ett för­säk­rings­be­lopp som har till­fal­lit fon­den skall avstås helt eller del­vis, skall ansöka om detta hos kammarkol15-​​sfs 1994 449 sfs 1994:243 legiet. kam­mar­kol­le­giet får upp­dra åt läns­sty­rel­sen i det län, där den avlidne senast har haft sitt hem­vist, att utreda frå­gan. om kam­mar­kol­le­giet inte får besluta i ären­det skall kol­le­giet över­lämna hand­ling­arna med eget ytt­rande till rege­ringen. en ansö­kan om arvs­av­stå­ende skall göras senast tre år efter döds­fal­let eller efter det att arvet genom pre­skrip­tion har till­fal­lit fon­den. om en ansö­kan har kom­mit in för sent skall den avvi­sas. över­kla­gande 28 § kam­mar­kol­le­gi­ets beslut enligt 13 § och 27 § fjärde styc­ket får över­kla­gas till läns­rät­ten. i övrigt får beslut enligt denna lag inte över­kla­gas. kost­na­der 29 § kost­na­der för för­del­ning av stöd ur all­männa arvs­fon­den skall beta­las ur fon­den enligt de grun­der som rege­ringen bestäm­mer. 30 § kam­mar­kol­le­gi­ets kost­na­der för att för­valta och före­träda fon­den enligt denna lag skall beta­las ur fon­den enligt de grun­der som rege­ringen bestäm­mer. redo­vis­ning till riks­da­gen 31 § rege­ringen skall varje år före janu­ari månads utgång lämna redo­vis­ning till riks­da­gen för hur medel från all­männa arvs­fon­den har för­de­lats under före­gå­ende bud­getår samt ange den kom­mande inrikt­ningen av stö­det. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1994. genom lagen upp­hävs lagen (1928:281) om all­männa arvs­fon­den. äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om 1. beslut om stöd och arvs­av­stå­ende som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det, 2. anmä­lan som har gjorts till en tings­rätt enligt 7 § lagen (1928:281) om all­männa arvs­fon­den före ikraft­trä­dan­det samt 3. ansö­kan om arvs­av­stå­ende som har gjorts före ikraft­trä­dan­det. på rege­ring­ens väg­nar carl bildt bengt wes­ter­berg (soci­al­de­par­te­men­tet) 450