SFS 1995:1571 Lag om insätt­nings­ga­ranti

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1995:1571 utkom från tryc­ket den 29 decem­ber 1995 lag om insätt­nings­ga­ranti; utfär­dad den 20 decem­ber 1995. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs föl­jande. inle­dande bestäm­mel­ser 1 § denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om garanti för insätt­ningar hos ban­ker och vissa vär­de­pap­pers­fö­re­tag. frå­gor om garan­tin hand­läggs av bank­stöds­nämn­den. defi­ni­tio­ner 2 § i denna lag bety­der 1. insti­tut: en svensk bank eller ett utländskt bank­fö­re­tag eller ett svenskt vär­de­pap­pers­bo­lag eller utländskt vär­de­pap­pers­fö­re­tag som har till­stånd att ta emot kun­ders medel på konto, 2. insät­tare: den som har en insätt­ning i ett insti­tut, 3. insätt­ning: nomi­nellt bestämda till­go­do­ha­van­den som är till­gäng­liga för insät­ta­ren med kort var­sel, 4. ees: euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det. insätt­ningar som omfat­tas av garan­tin 3 § en insätt­ning omfat­tas av garan­tin, om insätt­ningen finns hos ett svenskt insti­tut här i lan­det eller hos en filial i ett annat ees-​land till ett svenskt insti­tut. nämn­den får besluta att garan­tin också skall omfatta insätt­ningar som finns hos 1. en filial i ett land utan­för ees till ett svenskt insti­tut, eller 2. en filial här i lan­det till ett utländskt insti­tut. beslut enligt andra styc­ket med­de­las efter ansö­kan av insti­tu­tet. 3164 1 prop. 1995/96:60, bet. 1995/96:nu7, rskr. 1995/96:83. jfr. rådets direk­tiv 94/19/eg av den 30 maj 1994 om system för garanti av insätt­ningar (egt nr l 135/5, 31.5.1994, celex 394l0019/s). ersätt­ning från garan­tin 4 § om en insätt­ning omfat­tas av garan­tin, har insät­ta­ren rätt till ersätt­ning mot­sva­rande dels insätt­ning­ens belopp, dels upp­lu­pen ränta till den dag då ersätt­nings­rätt inträ­der, dock för varje insti­tut med sam­man­lagt högst 250 000 kro­nor. 5 § en insät­tare som är en bank eller ett vär­de­pap­pers­bo­lag som har till­stånd att ta emot kun­dens medel på konto, eller mot­sva­rande utländska före­tag, kan inte få ersätt­ning enligt garan­tin. 6 § om en insätt­ning hos en filial här i lan­det till ett utländskt insti­tut också omfat­tas av en garanti i ett annat land, sva­rar den svenska garan­tin bara för skill­na­den mel­lan vad som kan beta­las ut enligt den utländska garan­tin, i före­kom­mande fall före avdrag för insti­tu­tets mot­ford­ringar mot insät­ta­ren, och vad som kan beta­las ut enligt den svenska garan­tin. 7 § i fråga om insätt­ningar hos en filial i ett annat ees-​land till ett svenskt insti­tut sva­rar den svenska garan­tin inte för mer än vad som kan utgå enligt den garanti som gäl­ler för den när­mast jäm­för­bara insti­tuts­grup­pen i det andra lan­det. den svenska garan­tin omfat­tar inte hel­ler fler slag av insätt­ningar eller andra insät­tare än för vilka ersätt­ning kan utgå enligt garan­tin i det andra lan­det. ersätt­nings­rät­tens inträde 8 § är det fråga om en insätt­ning som omfat­tas av garan­tin enligt 3 § första styc­ket eller andra styc­ket 1, inträ­der rätt till ersätt­ning när insti­tu­tet för­sätts i kon­kurs. är det fråga om en insätt­ning som omfat­tas av garan­tin enligt 3 § andra styc­ket 2, inträ­der rätt till ersätt­ning när en behö­rig myn­dig­het i insti­tu­tets hem­land för­kla­rar att insätt­ningar hos insti­tu­tet är indis­po­nibla. 9 § ersätt­ning enligt garan­tin beta­las av nämn­den. ersätt­ningar skall beta­las ut sna­rast möj­ligt och senast tre måna­der efter dagen för kon­kurs­be­slu­tet eller sådan för­kla­ring som avses i 8 § andra styc­ket. på ansö­kan av nämn­den får all­män för­valt­nings­dom­stol, om det finns syn­ner­liga skäl, för­länga tids­fris­ten med högst tre måna­der. ytter­li­gare för­läng­ning får bevil­jas två gånger med högst tre måna­der i taget. 10 § den som har en insätt­ning i ett svenskt insti­tut för­lo­rar sin rätt till ersätt­ning, om han inte gör anspråk på ersätt­ningen innan han har för­lo­rat sin rätt till utdel­ning i insti­tu­tets kon­kurs. infor­ma­tion 11 § svenska insti­tut samt utländska insti­tut som tar emot insätt­ningar hos en filial här i lan­det skall infor­mera dem som har gjort eller avser att göra en insätt­ning om 1. den garan­tin som gäl­ler för insätt­ningar hos insti­tu­tet, 2. den ersätt­ningsnivå som gäl­ler för garan­tin, och sfs 1995:1571 3165 sfs 1995:1571 3. for­merna för utbe­tal­ning av ersätt­ning från garan­tin. i fråga om under­lätelse att lämna infor­ma­tion som anges i första styc­ket eller som annars är av sär­skild bety­delse från kon­su­ment­syn­punkt gäl­ler mark­nads­fö­rings­la­gen (1995:450). avgif­ter 12 § varje insti­tut som omfat­tas av garan­tin skall betala en årlig avgift till nämn­den. avgif­ten för ett år grun­das på insti­tu­tens insätt­ningar vid utgången av när­mast före­gå­ende år, till den del insätt­ning­arna omfat­tas av garan­tin. insti­tu­tens sam­man­lagda avgif­ter för ett år skall uppgå till ett belopp som mot­sva­rar 0,25 pro­cent av insätt­ning­arna. om nämn­den har tagit upp lån enligt 15 §, får nämn­den besluta att, till dess lånet har beta­lats till­baka, de sam­man­lagda avgif­terna för ett år skall uppgå till ett belopp som mot­sva­rar högst 0,3 pro­cent av insätt­ning­arna. om de behållna avgifts­med­len sam­man­lagt upp­går till ett större belopp än som mot­sva­rar 2,5 pro­cent av insätt­ning­arna, skall de sam­man­lagda avgif­terna för ett år uppgå till ett belopp som mot­sva­rar 0,1 pro­cent av insätt­ning­arna. 13 § nämn­den skall årli­gen bestämma hur stort belopp varje insti­tut skall betala i avgift. nämn­den bestäm­mer också när avgif­ten skall beta­las. avgif­ten skall mot­svara sum­man av insti­tu­tets insätt­ningar till den del de omfat­tas av garan­tin, mul­ti­pli­ce­rat med lägst 60 pro­cent och högst 140 pro­cent av det tal som tilläm­pas enligt 12 § andra, tredje, eller fjärde styc­ket. avgif­ten skall bestäm­mas med hän­syn till insti­tu­tets kapi­taltäck­nings­grad, beräk­nad enligt 2 kap. 1 § lagen (1994:2004) om kapi­taltäck­ning och stora expo­ne­ringar för kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag. 14 § om garan­tin för ett insti­tut bör­jar gälla under ett löpande kalen­derår skall avgif­ten för det året fast­stäl­las med hän­syn till den tid garan­tin gällt. avgif­ten skall grun­das på sum­man av insti­tu­tets insätt­ningar vid årets utgång och i övrigt beräk­nas på samma sätt som anges i 13 § andra styc­ket. 15 § nämn­den skall pla­cera inbe­talda avgif­ter på ett rän­te­bä­rande konto i riks­gälds­kon­to­ret sedan nämn­dens för­valt­nings­kost­na­der för garan­tin har räk­nats av. i den utsträck­ning behållna avgifts­me­del inte räc­ker till för att betala ut ersätt­ningar får nämn­den låna medel i riks­gälds­kon­to­ret. upp­gifts­skyl­dig­het 16 § ett insti­tut som omfat­tas av garan­tin skall lämna de upp­gif­ter till nämn­den som den behö­ver för att fast­ställa insti­tu­tets avgift och i övrigt för sin verk­sam­het enligt denna lag. 17 § har ett insti­tut som omfat­tas av garan­tin för­satts i kon­kurs, skall kon­kurs­för­val­ta­ren lämna de upp­gif­ter till nämn­den som den behö­ver för att betala ut ersätt­ning till insät­tarna. kon­kurs­för­val­ta­ren skall även i övrigt lämna nämn­den det biträde som nämn­den behö­ver för utbe­tal­ning av ersätt­ning. 3166 åter­be­tal­ning av ersätt­ning 18 § om rågon genom orik­tiga upp­gi­fer ellen på annat sätt har orsa­kat att ersätt­ning beta­lats ut obe­hö­rigt eller med för högt belopp, skall åter­be­tal­ning ske av vad som har beta­lats ut för myc­ket till­sam­mans med ränta beräk­nad enligt 6 § rän­te­la­gen (1975:635). sådan åter­be­tal­ning skall ske också om någon i annat fall har tagit emot ersätt­ning obe­hö­rigt eller med för högt belopp och skä­li­gen borde ha insett detta. ränta skall i sådana fall tas ut beräk­nad enligt 5 § rän­te­la­gen. beslut enligt första och andra styc­kena fat­tas av nämn­den och får verk­stäl­las enligt utsök­nings­bal­ken. om det finns sär­skilda skäl, får åter­be­tal­nings­skyl­dig­het enligt första och andra styc­kena efter­ges helt eller del­vis. över­ta­gande av ford­ran 19 § i fråga om utbe­ta­lade ersätt­ningar enligt garan­tin inträ­der sta­ten i insät­ta­rens rätt mot insti­tu­tet. utdel­ning i insti­tu­tets kon­kurs för insätt­ning som har ersatts enligt garan­tin till­fal­ler sta­ten intill detta belopp. ingri­pan­den m.m. 20 § nämn­den skall under­rätta finan­sin­spek­tio­nen, om ett insti­tut som omfat­tas av garan­tin inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt denna lag. 21 § om insätt­ningar hos ett insti­tut omfat­tas av garan­tin till följd av ett beslut av nämn­den enligt 3 § andra styc­ket men detta inte utgör en för­ut­sätt­ning för till­stånd enligt 1 kap. 4 § andra styc­ket 2 bank­rö­rel­se­la­gen (1987:617) eller 3 kap. 4§ femte styc­ket lagen (1991:981) om vär­de­pap­pers­rö­relse, och insti­tu­tet inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt denna lag, får nämn­den före­lägga insti­tu­tet att vidta rät­telse. har insti­tu­tet inte vid­ta­git rät­telse inom ett år från före­läg­gan­det, får nämn­den besluta att garan­tin inte längre skall gälla beträf­fande insätt­ning­arna. ett sådant beslut får, när det är fråga om ett utländskt insti­tut från ett ees-​land, med­de­las endast om den behö­riga myn­dig­he­ten i insti­tu­tets hem­land har sam­tyckt till beslu­tet. är det fråga om ett insti­tut från ett land utan­för ees, får beslut om att garan­tin inte längre skall gälla med­de­las endast om till­syns­myn­dig­he­ten i insti­tu­tets hem­land har under­rät­tats i för­väg om beslu­tet. har nämn­den beslu­tat att garan­tin inte längre skall gälla beträf­fande insätt­ningar hos en filial i ett land utan­för ees till ett svenskt insti­tut, skall nämn­den under­rätta till­syns­myn­dig­he­ten i det land där fili­a­len finns om beslu­tet. 22 § i samt­liga fall då nämn­den har beslu­tat att garan­tin inte längre skall gälla skall insti­tu­tet infor­mera berörda insät­tare om beslu­tet. 23 § ett beslut om att garan­tin inte längre skall gälla inver­kar inte på insätt­ningar som omfat­ta­des av garan­tin vid tid­punk­ten för beslu­tet. mot­sva­rande gäl­ler när beslut har med­de­lats om åter­kal­lelse av oktroj, till­stånd att driva vär­de­pap­pers­rö­relse eller fili­al­till­stånd. sfs 1995:1571 3167 sfs 1995:1571 över­kla­gande 24 § nämn­dens beslut enligt denna lag får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol. pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1996. 2.1 fråga om insti­tut som omfat­tas av garan­tin allt­i­från lagens ikraft­trä­dande skall avgif­ten för år 1996 bestäm­mas med utgångs­punkt i för­hål­lan­dena vid utgången av år 1995. på rege­ring­ens väg­nar lena hjelm-​​wal­lén göran pers­son (finans­de­par­te­men­tet) 3168