Lag (1934:300) om spar­ban­ker­nas säker­hets­kassa. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2018:1392

Utfär­dad:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1934:300
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet FMA B
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 1987:630
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1934:300
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet FMA B
Utfär­dad: 1934-​06-15
Änd­rad: t.o.m. SFS

1987:630
Upp­hävd: 2018-​08-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2018:1392
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


1 §   För spar­ban­kerna i riket skall fin­nas en gemen­sam fond /k/ (spar­ban­ker­nas säker­hets­kassa) /-k/ med upp­gift att i enlig­het med de i denna lag givna bestäm­mel­ser trygga spar­ban­ker­nas verk­sam­het och insät­tar­nas rätt.

2 §   Såsom bidrag till kas­san skall spar­bank varje år, där­est kas­sans behåll­ning ej upp­går till tio mil­jo­ner kro­nor, erlägga ett belopp mot­sva­rande två hund­ra­dels pro­cent av de medel, som spar­ban­ken vid utgången av näst­fö­re­gå­ende kalen­derår för­val­tade.

Vad nu sagts skall ej gälla spar­bank, vars fond­me­del, sedan i före­kom­mande fall där­i­från avdra­gits garan­ti­fond och i fond­med­len ingå­ende för­lags­ka­pi­tal samt under de tio första åren efter spar­ban­kens bildande även grund­fond, antingen är eller genom bidra­gets erläg­gande skulle bli otill­räck­liga för upp­fyl­lande av kra­vet på egna fon­der enligt 2 kap. 10 § bank­rö­rel­se­la­gen (1987:617). Lag (1987:630).

3 §   Spar­bank äger, så länge kas­san består, ej göra gäl­lande någon rätt till kas­sans till­gångar.

Spar­banks rätt till kas­sans till­gångar vid dess upp­lös­ning må ej upp­fö­ras som till­gång i spar­ban­kens räken­ska­per eller över­lå­tas annor­le­des än i sam­band med över­lå­telse av spar­ban­kens rörelse å annan spar­bank. Lag (1968:404).

4 § 1 mom. Kas­san för­val­tas av en sty­relse av fem leda­mö­ter med säte i Stock­holm. Av leda­mö­terna utses en, tillika ord­fö­rande, av Konungen samt de övriga av spar­ban­kerna i den ord­ning Konungen bestäm­mer. Fin­nes sam­man­slut­ning, omfat­tande mer än halva anta­let spar­ban­ker i riket, äger Konungen bestämma, att denna sam­man­slut­ning skall utse visst antal, minst två, leda­mö­ter i sty­rel­sen; och äger Konungen för sådant fall i stäl­let för de spar­ban­ker, som ej till­höra sam­man­slut­ningen, utse åter­stå­ende antal leda­mö­ter i sty­rel­sen. Sup­ple­an­ter till lika antal som de ordi­na­rie leda­mö­terna utses i samma ord­ning som dessa. Arvo­den åt sty­rel­sens leda­mö­ter bestäm­mas av Konungen.

Sty­rel­sens leda­mö­ter och sup­ple­an­ter utses för en tid av fyra år. Leda­mot eller sup­ple­ant må, ändå att den tid för vil­ken han bli­vit utsedd ej gått till ända, skil­jas från upp­dra­get genom beslut av den eller dem, som utsett honom.

Sty­rel­se­le­da­mö­ter, som genom att över­träda denna lag eller med stöd därav med­de­lade bestäm­mel­ser eller eljest upp­såt­li­gen eller av vårds­lös­het till­skynda kas­san skada, svare för ska­dan en för alla och alla för en.

2 mom. Che­fen för bank­in­spek­tio­nen eller, vid för­fall för honom, leda­mot av inspek­tio­nen äger vid sty­rel­sens sam­man­trä­den del­taga i över­lägg­ning­arna och få till pro­to­kol­let anteck­nad den mening han utta­lat i ärende som före­kom­mit till behand­ling. Lag (1962:237).

5 §   Kas­sans medel skola, där ej bank­in­spek­tio­nen efter fram­ställ­ning från kas­sans sty­relse annat med­gi­ver, insät­tas hos riks­gälds­kon­to­ret eller i riks­ban­ken eller pla­ce­ras i full­goda inhemska obli­ga­tio­ner; dock må ett belopp ej över­sti­gande en tion­del av kas­sans medel inne­stå hos inländskt bank­ak­tie­bo­lag eller spar­bank. Lag (1962:237).

6 §   Kas­sans sty­relse får, efter pröv­ning i varje sär­skilt fall och på vill­kor, som sty­rel­sen får bestämma, med anli­tande av kas­sans medel lämna dels bistånd åt spar­bank, vars fond­me­del till följd av inträf­fade för­lus­ter bli­vit otill­räck­liga för upp­fyl­lande av kra­vet på egna fon­der enligt 2 kap. 10 § bank­rö­rel­se­la­gen (1987:617), och åt spar­bank, som annars på grund av inträf­fade eller vän­tade för­lus­ter råkat i eller kan befa­ras råka i svå­rig­he­ter, dels ock, i den utsträck­ning det bedöms vara skä­ligt, gott­gö­relse åt insät­tare i spar­bank, som trätt i lik­vi­da­tion eller för­satts i kon­kurs. Lag (1987:630).

7 §   För gransk­ning av sty­rel­sens för­valt­ning och kas­sans räken­ska­per utses årli­gen, på sätt Konungen bestäm­mer, två revi­so­rer jämte sup­ple­an­ter för dem. Revi­so­rerna skola vara med det eko­no­miska livet väl för­trogna per­so­ner, och en av dem skall hava vun­nit beprö­vad erfa­ren­het beträf­fande revi­sions­verk­sam­het. Arvo­den åt revi­so­rerna bestäm­mas av Konungen.

Revi­so­rerna hava att efter verk­ställd gransk­ning avgiva berät­telse där­ö­ver till bank­in­spek­tio­nen. Inspek­tio­nen, som även själv må före­taga erfor­der­lig gransk­ning, har att till Konungen avgiva utlå­tande över revi­so­rer­nas berät­telse. Om ansvars­fri­het för sty­rel­sen beslu­tar Konungen.

Hava revi­so­rerna vid full­gö­ran­det av sitt upp­drag upp­såt­li­gen eller av vårds­lös­het till­skyn­dat kas­san skada, äro de plik­tiga att en för båda och båda för en utgiva ersätt­ning för ska­dan. Lag (1962:237).

8 §   De när­mare bestäm­mel­ser, som erfordras för tillämp­ning av denna lag, med­de­las av Konungen.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1955:419

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1956.

Vad i denna lag stad­gas angå­ende garan­ti­fond skall jäm­väl gälla säker­hets­fond.