Lag (2021:401) om All­männa arvs­fon­den

1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

All­männa arvs­fon­dens ända­mål

1 §   All­männa arvs­fon­den har till ända­mål att främja verk­sam­het av ide­ell karak­tär till för­mån för mål­grup­perna barn, ung­do­mar, äldre per­so­ner och per­so­ner med funk­tions­ned­sätt­ning.

All­männa arvs­fon­dens egen­dom

2 §   All­männa arvs­fon­den består av egen­dom som har till­fal­lit fon­den genom
   - arv,
   - gåva,
   - tes­ta­mente,
   - för­månsta­gar­för­ord­nande i för­säk­rings­av­tal,
   - ersätt­ning från åter­vin­ning enligt 5 kap. 6 § andra styc­ket begrav­nings­la­gen (1990:1144),
   - över­läm­nande från en lik­vi­da­tor enligt 7 kap. 11 § stif­tel­se­la­gen (1994:1220),
   - upp­lös­ning av en vär­de­pap­pers­fond under de för­ut­sätt­ningar som anges i 9 kap. 3 § lagen (2004:46) om vär­de­pap­pers­fon­der,
   - beslut av Bolags­ver­ket enligt 25 kap. 42 eller 44 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) eller 17 kap. 41 eller 42 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar,
   - skifte enligt 32 kap. 14 § aktie­bo­lags­la­gen, eller
   - dom­stols­be­slut.

Det som sägs om egen­dom som har till­fal­lit fon­den genom arv gäl­ler också egen­dom som har till­fal­lit fon­den enligt 1 kap. 11 § i den upp­hävda lagen (1937:81) om inter­na­tio­nella rätts­för­hål­lan­den rörande dödsbo eller enligt 2 kap. 4 § lagen (2015:417) om arv i inter­na­tio­nella situ­a­tio­ner.

2 kap. Stöd ur All­männa arvs­fon­den

Arvs­fonds­de­le­ga­tio­nen

1 §   Arvs­fonds­de­le­ga­tio­nen beslu­tar om för­del­ning av stöd ur All­männa arvs­fon­den.

Om det finns sär­skilda skäl får rege­ringen, efter för­slag från dele­ga­tio­nen, besluta att en annan myn­dig­het under en bestämd tids­pe­riod ska för­dela visst stöd. Det som före­skrivs i 5, 7, 8 och 10-14 §§ om dele­ga­tio­nen ska gälla även för en sådan myn­dig­het.

2 §   Rege­ringen utser leda­mö­terna i Arvs­fonds­de­le­ga­tio­nen.

I dele­ga­tio­nen ska såväl leda­mö­ter från Rege­rings­kans­liet, varav en är ord­fö­rande, som andra leda­mö­ter ingå. En majo­ri­tet av leda­mö­terna ska vara per­so­ner som inte arbe­tar i Rege­rings­kans­liet.

Leda­mö­terna i dele­ga­tio­nen ska ha goda kun­ska­per om barn, ung­do­mar, äldre per­so­ner eller per­so­ner med funk­tions­ned­sätt­ning.

För­ut­sätt­ningar för stöd

3 §   Stöd får läm­nas till en verk­sam­het som är utveck­lande för någon av All­männa arvs­fon­dens mål­grup­per och som har för­ut­sätt­ningar att främja mål­grup­pen även efter det att stö­det ur fon­den har upp­hört. Stöd får inte läm­nas till en orga­ni­sa­tions löpande verk­sam­het.

Stöd får också läm­nas för ny-, till- eller ombygg­nad av loka­ler, anlägg­ningar samt utrust­ning i anslut­ning där­till, om loka­lerna eller anlägg­ning­arna ska använ­das för verk­sam­het som upp­fyl­ler kri­te­ri­erna i första styc­ket.

Vid bedöm­ningen av om stöd enligt första eller andra styc­ket ska läm­nas ska hän­syn tas till om mål­grup­pen del­tar i pla­ne­ringen eller genom­fö­ran­det.

4 §   Stöd får läm­nas endast till en orga­ni­sa­tion som bedri­ver ide­ell verk­sam­het. Om det finns sär­skilda skäl, får stöd enligt 3 § första styc­ket läm­nas även till en offent­lig huvud­man.

Stöd får inte läm­nas till en orga­ni­sa­tion som har skul­der för svenska skat­ter eller avgif­ter hos Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten eller som är i lik­vi­da­tion eller för­satt i kon­kurs.

4 a §   Stöd får inte läm­nas till en orga­ni­sa­tion om den eller någon av dess före­trä­dare som age­rar inom ramen för verk­sam­he­ten
   1. utö­var våld, tvång eller hot mot en per­son eller på annat sätt krän­ker en per­sons grund­läg­gande fri- och rät­tig­he­ter,
   2. dis­kri­mi­ne­rar per­so­ner eller grup­per av per­so­ner eller på annat sätt bry­ter mot prin­ci­pen om alla män­ni­skors lika värde,
   3. för­sva­rar, främ­jar eller upp­ma­nar till sådana age­ran­den som anges i 1 eller 2, eller
   4. mot­ar­be­tar det demo­kra­tiska sty­rel­seskic­ket.

Stöd får inte hel­ler läm­nas till en orga­ni­sa­tion om det fram­kom­mer att någon av dess sam­ar­bets­or­ga­ni­sa­tio­ner, eller en före­trä­dare för sam­ar­bets­or­ga­ni­sa­tio­nen, age­rar på ett sådant sätt som anges i första styc­ket. Lag (2024:492).

4 b §   Om en orga­ni­sa­tion, dess före­trä­dare, orga­ni­sa­tio­nens sam­ar­bets­or­ga­ni­sa­tion eller sam­ar­bets­or­ga­ni­sa­tio­nens före­trä­dare har age­rat på ett sådant sätt som anges i 4 a §, får stöd ändå läm­nas till orga­ni­sa­tio­nen om det finns sär­skilda skäl. Vid denna bedöm­ning ska det sär­skilt beak­tas om
   1. orga­ni­sa­tio­nen har tagit avstånd från age­ran­det,
   2. orga­ni­sa­tio­nen har vid­ta­git ade­kvata åtgär­der för att säker­ställa att age­ran­det inte upp­re­pas,
   3. det är fråga om ett enstaka age­rande, och
   4. age­ran­det lig­ger långt till­baka i tiden.

Vid all­var­liga över­trä­del­ser av en sam­ar­bets­or­ga­ni­sa­tion, eller dess före­trä­dare, ska det vid bedöm­ningen även sär­skilt beak­tas om sam­ar­be­tet har avbru­tits. Lag (2024:492).

Ansö­kan om stöd

5 §   En ansö­kan om stöd ska göras skrift­li­gen hos Arvs­fonds­de­le­ga­tio­nen.

Ansö­kan ska inne­hålla de upp­gif­ter som behövs för att bedöma sökan­dens för­ut­sätt­ningar att få stöd.

Ansö­kan ska vara egen­hän­digt under­teck­nad av sökan­den eller den­nes ombud. Dele­ga­tio­nen får tillåta att ansö­kan under­teck­nas med en sådan avan­ce­rad elektro­nisk under­skrift som avses i arti­kel 3 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektro­nisk iden­ti­fi­e­ring och betrodda tjäns­ter för elektro­niska trans­ak­tio­ner på den inre mark­na­den och om upp­hä­vande av direk­tiv 1999/93/EG, i den ursprung­liga lydel­sen.

Vill­kor vid stöd

6 §   Ett beslut om stöd ska för­e­nas med de vill­kor som behövs. Dessa ska framgå av beslu­tet.

7 §   Den som bevil­jas stöd för en lokal eller en anlägg­ning ska för­binda sig att under minst tio år använda den för det ända­mål och på de vill­kor som med­de­la­des när stö­det bevil­ja­des.

Om loka­len eller anlägg­ningen inne­has med nytt­jan­de­rätt, får för­bin­del­sen omfatta minst fem år om det finns sär­skilda skäl för en kor­tare för­bin­delse än vad som anges i första styc­ket.

Arvs­fonds­de­le­ga­tio­nen ska som vill­kor för stö­det före­skriva att loka­len eller anlägg­ningen ska vara anpas­sad för per­so­ner med funk­tions­ned­sätt­ning, om inte något hind­rar det eller om det av sär­skilda skäl inte behövs.

8 §   Efter ansö­kan från den som har bevil­jats stöd kan Arvs­fonds­de­le­ga­tio­nen, om det finns sär­skilda skäl, besluta om undan­tag från den för­bin­delse eller från de vill­kor som anges i 7 § första och andra styc­kena.

Skyl­dig­het att hålla medel avskilda

9 §   Den som har tagit emot stöd ska, om inte annat anges i beslu­tet, vara skyl­dig att hålla med­len avskilda.

Änd­rade för­hål­lan­den

10 §   Den som ansö­ker om eller har bevil­jats stöd ur All­männa arvs­fon­den ska utan dröjs­mål till Arvs­fonds­de­le­ga­tio­nen anmäla sådana änd­rade för­hål­lan­den som kan påverka rät­ten till eller stor­le­ken av stö­det.

Redo­vis­ning

11 §   Den som har bevil­jats stöd ska före­läg­gas att inom viss tid efter mot­ta­gan­det av med­len skrift­li­gen redo­visa hur med­len har använts och på begä­ran av Arvs­fonds­de­le­ga­tio­nen lämna det under­lag som behövs för gransk­ningen av redo­vis­ningen.

Hin­der mot utbe­tal­ning

12 §   Om den som har bevil­jats stöd inte upp­fyl­ler de krav som föl­jer av 3 § första styc­ket andra meningen, 4, 6, 7 och 9-11 §§, ska Arvs­fonds­de­le­ga­tio­nen besluta att stö­det helt eller del­vis inte ska beta­las ut.

Arvs­fonds­de­le­ga­tio­nen ska också besluta att stö­det inte ska beta­las ut om det inte finns för­ut­sätt­ningar att lämna stöd enligt 4 a och 4 b §§.

Beslut enligt första och andra styc­kena gäl­ler ome­del­bart. Innan dele­ga­tio­nen fat­tar ett beslut enligt första styc­ket får dele­ga­tio­nen ge den som bevil­jats stöd möj­lig­het att avhjälpa bris­ten. Lag (2024:492).

Åter­be­tal­nings­skyl­dig­het och åter­krav

13 §   Stöd ska beta­las till­baka om
   1. stö­det inte har använts inom angi­ven tid eller för avsett ända­mål,
   2. mot­ta­ga­ren inte inom före­skri­ven tid har läm­nat redo­vis­ning eller under­lag enligt 11 §,
   3. mot­ta­ga­ren genom att lämna orik­tiga upp­gif­ter eller på annat sätt har orsa­kat att stöd ur All­männa arvs­fon­den har läm­nats fel­ak­tigt eller med ett för högt belopp,
   4. stö­det av något annat skäl har läm­nats fel­ak­tigt eller med ett för högt belopp och mot­ta­ga­ren borde ha insett detta, eller
   5. om det inte finns för­ut­sätt­ningar att lämna stöd enligt 4 a och 4 b §§.

För stöd för en lokal eller en anlägg­ning gäl­ler dess­utom att stö­det ska åter­be­ta­las helt eller del­vis, om loka­len eller anlägg­ningen säljs eller använd­ningen av den änd­ras utan dele­ga­tio­nens med­gi­vande inom den tids­pe­riod som enligt 7 § första och andra styc­kena gäl­ler för stö­det. Lag (2024:492).

14 §   Om Arvs­fonds­de­le­ga­tio­nen anser att mot­ta­ga­ren bör betala till­baka stöd ur All­männa arvs­fon­den, ska ären­det över­läm­nas till Kam­mar­kol­le­giet som beslu­tar i frå­gan. Kam­mar­kol­le­giet får, om det finns sär­skilda skäl, besluta att mot­ta­ga­ren helt eller del­vis ska befrias från åter­be­tal­nings­skyl­dig­het.

3 kap. För­valt­ning av All­männa arvs­fon­den

Han­te­ringen av All­männa arvs­fon­dens egen­dom

1 §   All­männa arvs­fon­dens egen­dom för­val­tas av Kam­mar­kol­le­giet som en sär­skild fond.

2 §   All­männa arvs­fon­dens rätt till egen­dom beva­kas av Kam­mar­kol­le­giet. Kam­mar­kol­le­giet för fon­dens talan i mål och ären­den som rör fon­den.

3 §   Medel som till­fal­ler All­männa arvs­fon­den ska över­läm­nas till Kam­mar­kol­le­giet. Kam­mar­kol­le­giet ska ta emot och granska redo­vis­ning för för­valt­ning av egen­dom som till­fal­ler fon­den.

4 §   All­männa arvs­fon­dens kapi­tal får tas i anspråk för fon­dens ända­mål även till den del det redo­vi­sas som bun­det.

5 §   Rege­ringen beslu­tar varje år hur stor del av All­männa arvs­fon­dens sam­lade till­gångar som ska vara till­gäng­lig för utdel­ning det när­mast föl­jande året och anger sam­ti­digt beräk­nad nivå för de två därpå föl­jande åren.

Rege­ring­ens beslut får inte med­föra att fon­dens lång­sik­tiga för­valt­ning och fort­lev­nad även­ty­ras. Medel som har gjorts till­gäng­liga för utdel­ning, men som inte har för­de­lats under året, ska återgå till fon­dens sam­lade till­gångar.

6 §   Högst en tion­del av de medel som rege­ringen har beslu­tat enligt 5 § får för­de­las till verk­sam­he­ter till för­mån för äldre per­so­ner.

Gåvor och tes­ta­men­ten

7 §   Om ett tes­ta­mente eller en gåva till för­mån för All­männa arvs­fon­den har för­e­nats med vill­kor, beslu­tar Kam­mar­kol­le­giet om egen­do­men ska tas emot.

8 §   Ett tes­ta­mente till någon annan än All­männa arvs­fon­den får god­kän­nas av Kam­mar­kol­le­giet, om det inte finns någon anled­ning till klan­der. Ett tes­ta­mente som kan antas vara ett rik­tigt uttryck för arv­lå­ta­rens yttersta vilja får god­kän­nas även om det finns anled­ning till klan­der.

Kam­mar­kol­le­gi­ets redo­vis­ning till rege­ringen

9 §   Kam­mar­kol­le­giet ska varje år till rege­ringen lämna en redo­vis­ning för för­valt­ningen av All­männa arvs­fon­den som avser det senast avslu­tade räken­skaps­å­ret. Redo­vis­ningen ska läm­nas i sam­band med Kam­mar­kol­le­gi­ets års­re­do­vis­ning. Riks­re­vi­sio­nen ska i enlig­het med vad som före­skrivs i 5 § lagen (2002:1022) om revi­sion av stat­lig verk­sam­het m.m. granska redo­vis­ningen.

Arvs­av­stå­ende

10 §   Arv eller för­säk­rings­be­lopp som har till­fal­lit All­männa arvs­fon­den får helt eller del­vis avstås till någon annan om det med hän­syn till utta­lan­den av arv­lå­ta­ren eller till andra sär­skilda omstän­dig­he­ter kan anses stämma över­ens med arv­lå­ta­rens yttersta vilja.

Även i annat fall får arv eller för­säk­rings­be­lopp avstås till arv­lå­ta­rens sambo eller någon annan som genom bero­en­de­för­hål­lande har stått arv­lå­ta­ren nära, om det kan anses skä­ligt. Vid skä­lig­hets­be­döm­ningen ska sär­skilt beak­tas gra­den av bero­en­de­för­hål­lande mel­lan arv­lå­ta­ren och sökan­den och om sökan­den har behov av egen­do­men.

11 §   Arv som utgörs av sådan egen­dom som är av väsent­lig bety­delse från kul­tur­hi­sto­risk syn­punkt eller från natur-​ eller kul­tur­vårds­syn­punkt får avstås till en juri­disk per­son som har sär­skilda för­ut­sätt­ningar att ta hand om egen­do­men på lämp­ligt sätt.

Om det finns sär­skilda skäl får ett belopp av det arv som till­fal­lit All­männa arvs­fon­den till­sam­mans med sådan egen­dom avstås till mot­ta­ga­ren av egen­do­men att använ­das för sådana ome­del­bara åtgär­der som är nöd­vän­diga för att bevara den.

12 §   Kam­mar­kol­le­giet beslu­tar om avstå­ende av arv och för­säk­rings­be­lopp.

13 §   Den som vill att ett arv eller ett för­säk­rings­be­lopp som har till­fal­lit All­männa arvs­fon­den ska avstås helt eller del­vis, ska ansöka om det hos Kam­mar­kol­le­giet. Kam­mar­kol­le­giet får upp­dra åt läns­sty­rel­sen att utreda frå­gan.

En ansö­kan om arvs­av­stå­ende ska göras senast tre år efter döds­fal­let eller efter det att arvet genom pre­skrip­tion har till­fal­lit fon­den. Om ansö­kan har kom­mit in för sent ska den avvi­sas.

4 kap. Han­te­ring av döds­bon

Anmäl­nings­skyl­dig­het vid döds­fall

1 §   Om det vid ett döds­fall inte finns någon annan arvinge än All­männa arvs­fon­den eller om fon­den är tes­ta­ment­s­ta­gare, ska den som har boet i sin vård anmäla detta till Kam­mar­kol­le­giet.

God man

2 §   Om det vid ett döds­fall inte finns någon annan arvinge än All­männa arvs­fon­den eller om fon­den är tes­ta­ment­s­ta­gare, ska Kam­mar­kol­le­giet för­ordna en god man att före­träda fon­den vid bout­red­ningen.

3 §   God man behö­ver inte för­ord­nas
   1. om All­männa arvs­fon­den har ute­slu­tits från arv genom tes­ta­mente och Kam­mar­kol­le­giet bedö­mer att det inte finns någon anled­ning till klan­der,
   2. om boet har större skul­der än till­gångar och det inte behövs en god man för att ta vård om egen­do­men, eller
   3. om egen­dom som har till­fal­lit fon­den som legat utgörs av pengar.

4 §   Har egen­dom till­fal­lit All­männa arvs­fon­den genom gåva som inte endast utgörs av pengar ska Kam­mar­kol­le­giet för­ordna en god man att ta hand om egen­do­men.

5 §   Kam­mar­kol­le­giet ska över­vaka att den gode man­nen full­gör sina upp­gif­ter.

I fråga om god man enligt denna lag gäl­ler vad som är före­skri­vet om sysslo­män i 18 kap. han­dels­bal­ken.

För­sälj­ning av All­männa arvs­fon­dens egen­dom

6 §   Kam­mar­kol­le­giet beslu­tar om för­sälj­ning av fast egen­dom eller tomträtt som har till­fal­lit All­männa arvs­fon­den.

7 §   Annan lös egen­dom än tomträtt ska, om god man har för­ord­nats, av denne säl­jas på offent­lig auk­tion, om Kam­mar­kol­le­giet inte med­ger annat.

Ford­ringar får säl­jas endast om de inte kan dri­vas in.

Om sär­skilda före­skrif­ter har läm­nats genom ett tes­ta­mente, ska de tilläm­pas.

8 §   Om det i ett dödsbo finns egen­dom som för­val­tas av en god man enligt 11 kap. 3 § för­äld­ra­bal­ken och som har till­fal­lit All­männa arvs­fon­den, gäl­ler 6 och 7 §§ i fråga om egen­do­mens för­sälj­ning.

5 kap. Kost­na­der

1 §   Kost­na­der för för­del­ning av stöd ska beta­las ur All­männa arvs­fon­den enligt de grun­der som rege­ringen bestäm­mer.

2 §   Kam­mar­kol­le­gi­ets kost­na­der för att för­valta och före­träda All­männa arvs­fon­den ska beta­las ur fon­den enligt de grun­der som rege­ringen bestäm­mer.

6 kap. Övriga bestäm­mel­ser

Över­kla­gande

1 §   Beslut enligt 2 kap. 12 § första och andra styc­kena samt Kam­mar­kol­le­gi­ets beslut enligt 2 kap. 14 § och 3 kap. 13 § andra styc­ket får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol. Andra beslut enligt denna lag får inte över­kla­gas.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2024:492).

Redo­vis­ning till riks­da­gen

2 §   Rege­ringen ska varje år före juni månads utgång lämna en redo­vis­ning till riks­da­gen för hur All­männa arvs­fon­den har för­val­tats och hur stöd har för­de­lats under det före­gå­ende räken­skaps­å­ret och även ange den kom­mande inrikt­ningen av stö­det.

Kam­mar­kol­le­gi­ets redo­vis­ning enligt 3 kap. 9 § ska bifo­gas redo­vis­ningen till riks­da­gen.

Del­giv­ning

3 §   När del­giv­ning ska ske med All­männa arvs­fon­den är che­fen för Kam­mar­kol­le­giet, eller någon annan per­son som är behö­rig att ta emot del­giv­ningen för Kam­mar­kol­le­gi­ets räk­ning, del­giv­nings­mot­ta­gare.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2021:401
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2021.
   2. Genom lagen upp­hävs lagen (1994:243) om All­männa arvs­fon­den.
   3. Den upp­hävda lagen gäl­ler dock fort­fa­rande för beslut om stöd som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.
   4. Rege­ringen får efter ikraft­trä­dan­det besluta hur stor del av All­männa arvs­fon­dens sam­lade till­gångar som ska vara till­gäng­lig för utdel­ning för peri­o­den 1 juli 2021-​31 decem­ber 2021 och sam­ti­digt ange beräk­nad nivå för 2022 och 2023.

2024:492
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2025.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för stöd som har bevil­jats före ikraft­trä­dan­det.