Lag (2016:1306) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s mark­nads­miss­bruks­för­ord­ning

1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag kom­plet­te­rar Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om mark­nads­miss­bruk (mark­nads­miss­bruks­för­ord­ning) och om upp­hä­vande av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2003/6/EG och kom­mis­sio­nens direk­tiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen).

Ter­mer och uttryck i denna lag har samma bety­delse som i mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen.

2 §   Finan­sin­spek­tio­nen är behö­rig myn­dig­het enligt mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen.

3 §   För att bekosta Finan­sin­spek­tio­nens över­vak­ning enligt denna lag ska de före­tag som står under inspek­tio­nens till­syn betala årliga avgif­ter. Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om sådana avgif­ter.

2 kap. Vissa skyl­dig­he­ter som föl­jer av mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen

För­bu­den mot insi­der­han­del och mark­nads­ma­ni­pu­la­tion

1 §   För­bu­den mot insi­der­han­del och mark­nads­ma­ni­pu­la­tion i artik­larna 14 a, 14 b och 15 i mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen gäl­ler även för en fysisk per­son som, för en juri­disk per­sons räk­ning, beslu­tar om genom­fö­ran­det av sådana åtgär­der som är för­bjudna.

Offent­lig­gö­rande av insi­derin­for­ma­tion

2 §   Den som har skju­tit upp offent­lig­gö­ran­det av insi­derin­for­ma­tion ska på begä­ran av Finan­sin­spek­tio­nen lämna en för­kla­ring till inspek­tio­nen enligt arti­kel 17.4 tredje styc­ket i mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen om hur vill­ko­ren för att skjuta upp offent­lig­gö­ran­det upp­fyll­des.

För emit­ten­ter vars finan­si­ella instru­ment har tagits upp till han­del endast på en till­växt­mark­nad för små och medel­stora före­tag finns ytter­li­gare bestäm­mel­ser i arti­kel 17.4 fjärde styc­ket i mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen. Lag (2020:1158).

2 a §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om på vil­ket språk insi­derin­for­ma­tion ska offent­lig­gö­ras. Lag (2019:423).

Insi­der­för­teck­ningar

2 b §   En emit­tent vars finan­si­ella instru­ment har tagits upp till han­del på en till­växt­mark­nad för små och medel­stora före­tag i Sve­rige ska upp­rätta en insi­der­för­teck­ning enligt arti­kel 18.1 a i mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen.
Lag (2020:1158).

Anmäl­ningar av trans­ak­tio­ner till insyns­re­gist­ret

Finan­sin­spek­tio­nens insyns­re­gis­ter

3 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska föra eller låta föra regis­ter (insyns­re­gis­ter) över anmäl­ningar som har gjorts enligt arti­kel 19.1-19.10 i mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen.

Upp­gif­ter som har läm­nats av per­so­ner som inte längre omfat­tas av anmäl­nings­skyl­dig­het får tas bort ur regist­ret.

Regist­ret ska föras med hjälp av auto­ma­tisk data­be­hand­ling. Finan­sin­spek­tio­nen är per­son­upp­gifts­an­sva­rig för den behand­ling av per­son­upp­gif­ter som sker i regist­ret. Inspek­tio­nen ska på lämp­ligt sätt under­rätta de regi­stre­rade om regist­ret.

Regist­ret ska vara offent­ligt. Lag (2018:331).

4 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska, i enlig­het med arti­kel 19.3 första och tredje styc­kena i mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen, offent­lig­göra upp­gif­ter som anmäls till insyns­re­gist­ret.

Anmäl­nings­skyl­dig­het för när­stå­ende som är underå­rig

5 §   Om en per­son i ledande ställ­ning har en när­stå­ende som är underå­rig och som omfat­tas av anmäl­nings­skyl­dig­het enligt arti­kel 19.1 i mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen, ska den underå­ri­ges vård­nads­ha­vare full­göra anmäl­nings­skyl­dig­he­ten för den underå­ri­ges räk­ning.

Anmäl­ningar av finan­si­ella instru­ment som hand­las på han­dels­plat­ser

6 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att sådana anmäl­ningar som ska göras till Finan­sin­spek­tio­nen enligt arti­kel 4.1 i mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen i stäl­let ska göras till Euro­pe­iska värdepappers-​​ och mark­nads­myn­dig­he­ten.

Rap­por­te­ring av miss­tänkta över­trä­del­ser

7 §   Ett finan­si­ellt före­tag ska till­han­da­hålla ända­måls­en­liga rap­por­te­rings­sy­stem för anställda som vill göra anmäl­ningar om miss­tänkta över­trä­del­ser av mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen.

Per­son­upp­gif­ter som avses i arti­kel 10 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska per­so­ner med avse­ende på behand­ling av per­son­upp­gif­ter och om det fria flö­det av sådana upp­gif­ter och om upp­hä­vande av direk­tiv 95/46/EG (all­män data­skydds­för­ord­ning) får behand­las om upp­gif­terna avser brott enligt lagen (2016:1307) om straff för mark­nads­miss­bruk på vär­de­pap­pers­mark­na­den. Lag (2018:331).

8 §   Den som är eller har varit anställd hos ett finan­si­ellt före­tag får inte obe­hö­ri­gen röja upp­gif­ter i en anmä­lan eller utsaga som har gjorts till ett sådant rap­por­te­rings­sy­stem som avses i 7 §, om upp­gif­ten kan avslöja anmä­la­rens eller den utpe­kade per­so­nens iden­ti­tet.

Den som är eller har varit anställd hos ett före­tag som avses i första styc­ket och har gjort en anmä­lan till ett sådant rap­por­te­rings­sy­stem som avses där får inte göras ansva­rig för att ha åsi­do­satt någon tyst­nads­plikt, om anmä­la­ren hade anled­ning att anta att en över­trä­delse hade skett.

9 §   Med finan­si­ellt före­tag avses i 7 och 8 §§
   1. ett svenskt före­tag som är
      a) AIF-​för­val­tare som har till­stånd enligt 3 kap. 1 § lagen (2013:561) om för­val­tare av alter­na­tiva inve­ste­rings­fon­der,
      b) börs enligt 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den,
      c) cen­tral mot­part enligt 1 kap. 4 b § lagen om vär­de­pap­pers­mark­na­den,
      d) fond­bo­lag enligt 1 kap. 1 § första styc­ket 8 lagen (2004:46) om vär­de­pap­pers­fon­der,
      e) för­säk­rings­fö­re­tag som omfat­tas av för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) eller tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag som omfat­tas av lagen (2019:742) om tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag,
      f) kre­di­tin­sti­tut enligt 1 kap. 5 § 10 lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse,
      g) vär­de­pap­pers­bo­lag enligt 1 kap. 4 b § lagen om vär­de­pap­pers­mark­na­den, eller
      h) vär­de­pap­per­s­cen­tral enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om vär­de­pap­per­s­cen­tra­ler och kon­to­fö­ring av finan­si­ella instru­ment, och
   2. ett utländskt före­tag som hör hemma utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det och som, efter till­stånd från Finan­sin­spek­tio­nen, från filial i Sve­rige dri­ver mot­sva­rande verk­sam­het som ett före­tag som avses i 1. Lag (2024:124).

10 §   Den som har läm­nat en rap­port till Finan­sin­spek­tio­nen enligt arti­kel 16.1 eller 16.2 i mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen får inte obe­hö­ri­gen röja för en kund eller någon utom­stå­ende att rap­por­ten har läm­nats. Det­samma gäl­ler sty­rel­se­le­da­mö­ter och anställda i ett rap­por­te­rande före­tag.

Den som har läm­nat en sådan rap­port får inte göras ansva­rig för att ha åsi­do­satt någon tyst­nads­plikt.

11 §   Den som, utan att det finns en sådan rap­por­te­rings­skyl­dig­het som avses 10 §, har gjort en anmä­lan till Finan­sin­spek­tio­nen om en miss­tänkt över­trä­delse av mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen får inte göras ansva­rig för att ha åsi­do­satt någon tyst­nads­plikt, om anmä­la­ren hade anled­ning att anta att en över­trä­delse hade skett. Detta gäl­ler inte om anmä­la­ren där­i­ge­nom gör sig skyl­dig till brott.

3 kap. Utred­nings­be­fo­gen­he­ter och tvångs­me­del

Före­läg­gande om att lämna upp­gif­ter

1 §   För över­vak­ning av att bestäm­mel­serna i mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen följs får Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga
   1. ett före­tag eller någon annan att till­han­da­hålla upp­gif­ter, hand­lingar eller annat, och
   2. den som för­vän­tas kunna lämna upp­lys­ningar i saken att inställa sig till för­hör på tid och plats som inspek­tio­nen bestäm­mer.

Första styc­ket gäl­ler inte i den utsträck­ning upp­gifts­läm­nan­det skulle strida mot den i lag regle­rade tyst­nads­plik­ten för advo­ka­ter.

Infor­ma­tion om trans­ak­tio­ner på spot­mark­na­den

2 §   För över­vak­ningen av att bestäm­mel­serna i mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen följs får Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga mark­nads­ak­tö­rer på mark­nads­plat­ser där de under­lig­gande till­gång­arna till råva­ru­de­ri­vat hand­las (spot­mark­na­den) att lämna trans­ak­tions­rap­por­ter eller annan infor­ma­tion.

Mark­nads­ak­tö­rer på spot­mark­na­den är skyl­diga att på begä­ran av Finan­sin­spek­tio­nen ge inspek­tio­nen åtkomst till hand­lar­nas system.

Före­läg­gande om att till­fäl­ligt upp­höra med ett visst för­fa­rande

3 §   Om det är san­no­likt att någon har över­trätt mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen, får Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga den per­so­nen att upp­höra med ett visst för­fa­rande eller en viss verk­sam­het.

Beslu­tet om före­läg­gande gäl­ler till dess det har prö­vats om för­fa­ran­det stri­der mot mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen eller lagen (2016:1307) om straff för mark­nads­miss­bruk på vär­de­pap­pers­mark­na­den. Beslu­tet får dock gälla i högst sex måna­der.

Kor­ri­ge­ring av fel­ak­tig eller vil­se­le­dande infor­ma­tion

4 §   Finan­sin­spek­tio­nen får kor­ri­gera sådan fel­ak­tig eller vil­se­le­dande infor­ma­tion som kan utgöra ett led i en över­trä­delse av arti­kel 15 i mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen. Finan­sin­spek­tio­nen får även före­lägga den som har spri­dit sådan fel­ak­tig eller vil­se­le­dande infor­ma­tion att kor­ri­gera den.

Plats­un­der­sök­ning

5 §   När det är nöd­vän­digt för över­vak­ningen av att en fysisk eller juri­disk per­son föl­jer bestäm­mel­serna i mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen, får Finan­sin­spek­tio­nen genom­föra en under­sök­ning i per­so­nens verk­sam­hets­lo­ka­ler.

Vite

6 §   Ett före­läg­gande enligt någon av 1-4 §§ får för­e­nas med vite.

Ett före­läg­gande enligt 1 § första styc­ket 1 får dock inte för­e­nas med vite, om
   1. det finns anled­ning att anta att den som ska före­läg­gas har begått en gär­ning som är straff­be­lagd eller kan leda till ingri­pande för en sådan över­trä­delse som anges i 5 kap. 1 §, och
   2. före­läg­gan­det avser utred­ning av en fråga som har sam­band med den miss­tänkta gär­ningen eller över­trä­del­sen.

Om den som ska före­läg­gas är en juri­disk per­son, gäl­ler andra styc­ket även ställ­fö­re­trä­dare för den juri­diska per­so­nen.

Kvar­stad

7 §   För att säker­ställa betal­ning av en sank­tions­av­gift eller åter­fö­ring på grund av en över­trä­delse som anges i 5 kap. 1 § (mark­nads­miss­bruk), får rät­ten på ansö­kan av Finan­sin­spek­tio­nen besluta om kvar­stad. I fråga om sådan kvar­stad ska bestäm­mel­serna i 2 1, 2, 5, 6 och 8 §§ rät­te­gångs­bal­ken om kvar­stad i brott­mål tilläm­pas. Vid tillämp­ningen ska det som anges där om
   1. brott gälla för över­trä­delse,
   2. böter gälla för sank­tions­av­gift eller åter­fö­ring,
   3. åkla­gare gälla för Finan­sin­spek­tio­nen, och
   4. åtal gälla för talan enligt 5 kap. 21 § denna lag.

Ansö­kan om kvar­stad prö­vas av Stock­holms tings­rätt.

Betal­nings­säk­ring

8 §   För att säker­ställa betal­ning av en sank­tions­av­gift eller åter­fö­ring när en fysisk eller juri­disk per­son har åsi­do­satt sin skyl­dig­het på ett sätt som anges i 5 kap. 2 §, får egen­dom som till­hör den som är betal­nings­skyl­dig tas i anspråk (betal­nings­säk­ring).

Betal­nings­säk­ring får beslu­tas bara om
   1. det finns en påtag­lig risk för att den fysiska eller juri­diska per­so­nen genom att avvika, skaffa undan egen­dom eller för­fara på annat sätt undand­rar sig att betala avgif­ten eller det belopp som ska åter­fö­ras, och
   2. betal­nings­skyl­dig­he­ten avser ett bety­dande belopp.

Om sank­tions­av­gift eller åter­fö­ring inte har beslu­tats, får betal­nings­säk­ring beslu­tas bara om det är san­no­likt att så kom­mer att ske. En betal­nings­säk­ring får inte avse ett högre belopp än det belopp sank­tions­av­gif­ten eller åter­fö­ringen san­no­likt kom­mer att fast­stäl­las till.

Ett beslut om betal­nings­säk­ring får fat­tas bara om skä­len för beslu­tet upp­vä­ger det intrång eller men i övrigt som beslu­tet inne­bär för den som beslu­tet gäl­ler eller för något annat mot­stå­ende intresse.

9 §   Beslut om betal­nings­säk­ring enligt 8 § fat­tas av den för­valt­nings­rätt som är behö­rig att pröva ett över­kla­gande av Finan­sin­spek­tio­nens beslut om sank­tions­av­gift eller åter­fö­ring. En ansö­kan om betal­nings­säk­ring ska göras av Finan­sin­spek­tio­nen.

I fråga om en sådan ansö­kan ska 46 kap. 9-13 §§, 14 § första styc­ket 1 och andra styc­ket första meningen samt 20-22 §§ skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) tilläm­pas. Vid tillämp­ningen ska det som anges där om Skat­te­ver­ket gälla för Finan­sin­spek­tio­nen.

10 §   Vid pröv­ning av verk­stäl­lig­het av ett beslut om betal­nings­säk­ring ska 69 kap. 13-18 §§ och 71 kap. 1 § första styc­ket skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) tilläm­pas. Vid tillämp­ningen ska det som anges där om Skat­te­ver­ket gälla för Finan­sin­spek­tio­nen.

Befo­gen­he­ter enligt andra lagar

11 §   I 9 kap. 33 § första styc­ket 1 b lagen (2022:482) om elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion finns bestäm­mel­ser om rätt för Finan­sin­spek­tio­nen att få ut upp­gif­ter från den som till­han­da­hål­ler ett elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät eller en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst. Lag (2022:507).

12 §   I 22 kap. 1 och 2 §§ lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den finns bestäm­mel­ser om rätt för Finan­sin­spek­tio­nen att besluta om han­dels­stopp.
Lag (2017:707).

Anmä­lan om brott

13 §   I 3 kap. 1 § lagen (2016:1307) om straff för mark­nads­miss­bruk på vär­de­pap­pers­mark­na­den finns bestäm­mel­ser om skyl­dig­het för Finan­sin­spek­tio­nen att anmäla till åkla­gare när det finns anled­ning att anta att ett brott enligt den lagen har begåtts.

Myn­dig­hets­sam­ar­bete

14 §   Finan­sin­spek­tio­nen och åkla­gare ska sam­ar­beta för att under­lätta utred­ningar om brott enligt lagen (2016:1307) om straff för mark­nads­miss­bruk på vär­de­pap­pers­mark­na­den och utred­ningar om över­trä­del­ser som anges i 5 kap. 1 § denna lag.

Inter­na­tio­nellt sam­ar­bete

15 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska inom ramen för sin befo­gen­het, efter begä­ran från en utländsk myn­dig­het som har behö­rig­het att utöva till­syn mot­sva­rande den över­vak­ning som inspek­tio­nen utö­var enligt denna lag, lämna eller kon­trol­lera infor­ma­tion som behövs för att den utländska myn­dig­he­ten ska kunna utöva sin till­syn. Detta gäl­ler dock bara i den utsträck­ning det föl­jer av ett avtal om sam­ar­bete som Finan­sin­spek­tio­nen, med stöd av rege­ring­ens bemyn­di­gande, har ingått med den utländska myn­dig­he­ten.

Om en begä­ran avser rätts­lig hjälp i brott­mål, gäl­ler i stäl­let lagen (2000:562) om inter­na­tio­nell rätts­lig hjälp i brott­mål.

4 kap. Under­sök­ningar efter beslut av dom­stol

För­ut­sätt­ningar för beslut om under­sök­ning

1 §   Stock­holms tings­rätt får på ansö­kan av Finan­sin­spek­tio­nen besluta att inspek­tio­nen får genom­föra en under­sök­ning i en fysisk eller juri­disk per­sons verk­sam­hets­lo­ka­ler för att utreda om per­so­nen har över­trätt något av för­bu­den i arti­kel 14 a, 14 b eller 15 i mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen. En sådan ansö­kan får bifal­las, om
   1. det finns anled­ning att anta att en över­trä­delse har skett,
   2. den som under­sök­ningen avser inte rät­tar sig efter ett före­läg­gande enligt 3 kap. 1 § eller det annars finns risk för att bevis undan­hålls eller för­vans­kas, och
   3. vik­ten av att åtgär­den vid­tas är till­räck­ligt stor för att upp­väga det intrång eller annat men som åtgär­den inne­bär för den som drab­bas av åtgär­den.

2 §   Ett beslut enligt 1 § får avse även annan fysisk eller juri­disk per­son än den som är före­mål för utred­ning, om
   1. det som före­skrivs i 1 § 1 och 3 är upp­fyllt,
   2. det finns sär­skild anled­ning att anta att bevis finns hos per­so­nen, och
   3. per­so­nen inte rät­tar sig efter ett före­läg­gande enligt 3 kap. 1 § eller det annars finns risk för att bevis undan­hålls eller för­vans­kas.

Beslu­tet om under­sök­ning

3 §   Ett beslut om under­sök­ning enligt 1 § får med­de­las utan att den som ansö­kan avser har fått till­fälle att yttra sig, om det kan befa­ras att under­sök­ningen annars skulle för­lora i bety­delse.

Beslut enligt första styc­ket ska skic­kas endast till Finan­sin­spek­tio­nen. När under­sök­ningen bör­jar ska inspek­tio­nen över­lämna ett exem­plar av beslu­tet till den som under­sök­ningen ska genom­fö­ras hos.

4 §   Ett beslut om under­sök­ning enligt 1 § ska inne­hålla upp­gif­ter om
   1. före­må­let för och syf­tet med under­sök­ningen,
   2. tid­punk­ten när under­sök­ningen ska börja,
   3. Finan­sin­spek­tio­nens befo­gen­he­ter enligt 5 § första styc­ket och 6 §, och
   4. upp­gift om möj­lig­he­ten enligt 9 och 10 §§ att undanta upp­gif­ter och hand­lingar från under­sök­ning.

Beslu­tet gäl­ler ome­del­bart, om rät­ten inte bestäm­mer något annat.

Finan­sin­spek­tio­nens befo­gen­he­ter vid under­sök­ning

5 §   När Finan­sin­spek­tio­nen genom­för en under­sök­ning enligt 1 § har inspek­tio­nen rätt att
   1. granska bok­fö­ring och andra affärs­hand­lingar,
   2. ta kopior av eller göra utdrag ur bok­fö­ring och affärs­hand­lingar,
   3. begära munt­liga för­kla­ringar direkt på plat­sen, och
   4. få till­träde till loka­ler, mark­om­rå­den, trans­port­me­del och andra utrym­men som dis­po­ne­ras eller kan antas dis­po­ne­ras i verk­sam­he­ten.

I fråga om elektro­niskt lag­rad infor­ma­tion får åtgär­derna i första styc­ket 1 och 2 genom­fö­ras hos Finan­sin­spek­tio­nen, om den som under­sök­ningen genom­förs hos sam­tyc­ker till att infor­ma­tio­nen flyt­tas till inspek­tio­nens loka­ler. Denne har rätt att följa de åtgär­der som inspek­tio­nen vid­tar.

6 §   Om åtgär­derna i 5 § första styc­ket 2 inte är till­räck­liga, får Finan­sin­spek­tio­nen ta hand om en hand­ling.

När en hand­ling tas om hand får även pärm, mapp eller lik­nande för­va­rings­ma­te­rial tas med.

Om en upp­tag­ning som kan upp­fat­tas bara med tek­niska hjälp­me­del tas om hand, ska ett exem­plar läm­nas kvar om det är möj­ligt.

Rätt att till­kalla juri­diskt biträde

7 §   Den som Finan­sin­spek­tio­nen ska genom­föra en under­sök­ning hos enligt 1 § har rätt att till­kalla ett juri­diskt biträde.
I avvak­tan på att ett sådant biträde instäl­ler sig får Finan­sin­spek­tio­nen inte påbörja under­sök­ningen. Detta gäl­ler dock inte, om
   1. under­sök­ningen häri­ge­nom onö­digt för­dröjs, eller
   2. under­sök­ningen har beslu­tats enligt 3 § första styc­ket.

Handräck­ning av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten

8 §   Finan­sin­spek­tio­nen får begära handräck­ning av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten för att genom­föra de åtgär­der som avses i 5 § första styc­ket 1, 2 och 4 eller 6 §.

Vid handräck­ning gäl­ler bestäm­mel­serna i utsök­nings­bal­ken om verk­stäl­lig­het av för­plik­tel­ser som inte avser betal­nings­skyl­dig­het eller avhys­ning. Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten ska dock inte under­rätta den som under­sök­ningen ska genom­fö­ras hos innan verk­stäl­lig­het sker.

Undan­tag av hand­lingar från under­sök­ning

9 §   Åtgär­der enligt 5 eller 6 § får inte avse
   1. en hand­ling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rät­te­gångs­bal­ken, eller
   2. en hand­ling som inte omfat­tas av beslu­tet i 1 §.

10 §   Om Finan­sin­spek­tio­nen anser att en viss hand­ling bör omfat­tas av en under­sök­ning och den som åtgär­den avser åbe­ro­par att den ska undan­tas enligt 9 §, ska hand­lingen ome­del­bart för­seglas och skynd­samt över­läm­nas till Stock­holms tings­rätt av Finan­sin­spek­tio­nen.

Tings­rät­ten ska utan dröjs­mål pröva om hand­lingen ska omfat­tas av Finan­sin­spek­tio­nens under­sök­ning.

Åter­läm­nande av hand­lingar

11 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska lämna till­baka hand­lingar och annat som har tagits om hand så snart de inte längre behövs.
Om den som beslu­tet om en under­sök­ning enligt 1 § gäl­ler har för­satts i kon­kurs när hand­ling­arna ska läm­nas till­baka, ska Finan­sin­spek­tio­nen
   1. över­lämna hand­ling­arna till kon­kurs­för­val­ta­ren, och
   2. under­rätta den som beslu­tet gäl­ler om att hand­ling­arna har över­läm­nats till kon­kurs­för­val­ta­ren.

Finan­sin­spek­tio­nen ska på begä­ran av den som beslu­tet gäl­ler pröva om en hand­ling ska läm­nas till­baka.

5 kap. Ingri­pan­den

Över­trä­del­ser

Mark­nads­miss­bruk

1 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska ingripa mot den som har över­trätt
   1. för­bu­det mot insi­der­han­del eller olag­ligt röjande av insi­derin­for­ma­tion i arti­kel 14 i mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen, eller
   2. för­bu­det mot mark­nads­ma­ni­pu­la­tion i arti­kel 15 i mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen.

Andra över­trä­del­ser

2 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska ingripa mot den som har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter enligt mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen, genom att
   1. låta bli att inrätta och upp­rätt­hålla effek­tiva arrange­mang, system och för­fa­ran­den i enlig­het med det som anges i arti­kel 16.1 eller 16.2, eller att rap­por­tera till Finan­sin­spek­tio­nen i enlig­het med det som anges där,
   2. låta bli att upp­fylla det som anges om offent­lig­gö­rande av insi­derin­for­ma­tion till all­män­he­ten i arti­kel 17.1, 17.2 och 17.8,
   3. låta bli att infor­mera Finan­sin­spek­tio­nen om ett för­se­nat offent­lig­gö­rande i enlig­het med det som anges i arti­kel 17.4, eller, trots begä­ran från inspek­tio­nen, lämna en sådan skrift­lig för­kla­ring som avses i arti­kel 17.4 tredje eller fjärde styc­ket om att det har fun­nits för­ut­sätt­ningar för att skjuta upp offent­lig­gö­ran­det,
   4. låta bli att upp­rätta, upp­da­tera eller bevara en insi­der­för­teck­ning eller att i övrigt upp­fylla de krav som ställs i arti­kel 18.1-18.6,
   5. låta bli att till Finan­sin­spek­tio­nen samt berörda före­tag eller organ som avses i arti­kel 19.1 och 19.10 göra en anmä­lan om egna trans­ak­tio­ner i enlig­het med det som anges i arti­kel 19.1, 19.2, 19.6 och 19.7, eller låta bli att upp­fylla infor­ma­tions­plik­ten enligt arti­kel 19.5 andra styc­ket,
   6. låta bli att upp­fylla infor­ma­tions­plik­ten eller skyl­dig­he­ten att föra en för­teck­ning i enlig­het med det som anges i arti­kel 19.5 första styc­ket,
   7. genom­föra trans­ak­tio­ner i strid med för­bu­det i arti­kel 19.11, eller
   8. låta bli att upp­fylla det som före­skrivs om inve­ste­rings­re­kom­men­da­tio­ner eller annan infor­ma­tion i arti­kel 20.1. Lag (2020:1158).

Sank­tio­ner och åtgär­der

Ingri­pande

3 §   Ingri­pande enligt 1 eller 2 § sker genom beslut om
   1. före­läg­gande att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller upp­höra med ett visst age­rande,
   2. anmärk­ning,
   3. för­bud enligt 4 § första styc­ket 1,
   4. för­bud enligt 4 § första styc­ket 2,
   5. åter­fö­ring enligt 5 §, eller
   6. sank­tions­av­gift enligt 6, 7 eller 8 §.

Ett före­läg­gande enligt första styc­ket 1 och ett för­bud enligt första styc­ket 4 får för­e­nas med vite.

För­bud

4 §   Den som har över­trätt mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen i fall som anges i 1 eller 2 § och som var anställd i eller arbe­tade för ett vär­de­pap­pers­in­sti­tut vid den tid­punkt när över­trä­del­sen begicks, får för en viss tid, dock högst tio år, för­bju­das
   1. att vara sty­rel­se­le­da­mot eller verk­stäl­lande direk­tör, eller ersät­tare för någon av dem, i ett svenskt vär­de­pap­pers­in­sti­tut, eller
   2. att handla med vissa finan­si­ella instru­ment för egen räk­ning.

Vid upp­re­pade över­trä­del­ser som anges i 1 § första styc­ket får ett beslut enligt första styc­ket 1 gälla per­ma­nent.

Den som har med­de­lats ett för­bud enligt första styc­ket 2 får, efter till­stånd av Finan­sin­spek­tio­nen, avyttra sådana finan­si­ella instru­ment som omfat­tas av för­bu­det.
Lag (2018:2030).

Åter­fö­ring

5 §   Den som har över­trätt mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen i fall som anges i 1 eller 2 § och där­i­ge­nom gjort en vinst, ska betala ett belopp som mot­sva­rar vins­ten, om belop­pet kan fast­stäl­las (åter­fö­ring).

Betal­nings­skyl­dig­het enligt första styc­ket ska dock inte åläg­gas någon om det är uppen­bart oskä­ligt.

Belop­pet till­fal­ler sta­ten. Lag (2018:2030).

Sank­tions­av­gif­ter

6 §   För en över­trä­delse som anges i 1 § ska sank­tions­av­gif­ten som högst fast­stäl­las till det högsta av
   1. för en juri­disk per­son:
      a) ett belopp som per den 2 juli 2014 i svenska kro­nor mot­sva­rade 15 mil­jo­ner euro,
      b) 15 pro­cent av den juri­diska per­so­nens omsätt­ning när­mast före­gå­ende räken­skapsår eller, i före­kom­mande fall, mot­sva­rande omsätt­ning på kon­cern­nivå, eller
      c) tre gånger den vinst som den juri­diska per­so­nen, eller någon annan, gjort till följd av regelö­ver­trä­del­sen, om belop­pet går att fast­ställa,
   2. för en fysisk per­son:
      a) ett belopp som per den 2 juli 2014 i svenska kro­nor mot­sva­rade 5 mil­jo­ner euro, eller
      b) tre gånger den vinst som den fysiska per­so­nen, eller någon annan, gjort till följd av regelö­ver­trä­del­sen, om belop­pet går att fast­ställa.

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten. Lag (2018:2030).

7 §   För en över­trä­delse som anges i 2 § 1-3 ska sank­tions­av­gif­ten som högst fast­stäl­las till det högsta av
   1. för en juri­disk per­son:
      a) ett belopp som per den 2 juli 2014 i svenska kro­nor mot­sva­rade 2,5 mil­jo­ner euro,
      b) två pro­cent av den juri­diska per­so­nens omsätt­ning när­mast före­gå­ende räken­skapsår eller, i före­kom­mande fall, mot­sva­rande omsätt­ning på kon­cern­nivå, eller
      c) tre gånger den vinst som den juri­diska per­so­nen, eller någon annan, gjort till följd av regelö­ver­trä­del­sen, om belop­pet går att fast­ställa,
   2. för en fysisk per­son:
      a) ett belopp som per den 2 juli 2014 i svenska kro­nor mot­sva­rade 1 mil­jon euro, eller
      b) tre gånger den vinst som den fysiska per­so­nen, eller någon annan, gjort till följd av regelö­ver­trä­del­sen, om belop­pet går att fast­ställa.

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten. Lag (2018:2030).

8 §   För en över­trä­delse som anges i 2 § 4-8 ska sank­tions­av­gif­ten som högst fast­stäl­las till det högsta av
   1. för en juri­disk per­son:
      a) ett belopp som per den 2 juli 2014 i svenska kro­nor mot­sva­rade 1 mil­jon euro,
      b) två pro­cent av den juri­diska per­so­nens omsätt­ning när­mast före­gå­ende räken­skapsår eller, i före­kom­mande fall, mot­sva­rande omsätt­ning på kon­cern­nivå, eller
      c) tre gånger den vinst som den juri­diska per­so­nen, eller någon annan, gjort till följd av regelö­ver­trä­del­sen, om belop­pet går att fast­ställa,
   2. för en fysisk per­son:
      a) ett belopp som per den 2 juli 2014 i svenska kro­nor mot­sva­rade 500 000 euro, eller
      b) tre gånger den vinst som den fysiska per­so­nen, eller någon annan, gjort till följd av regelö­ver­trä­del­sen, om belop­pet går att fast­ställa.

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten. Lag (2018:2030).

9 §   Om en över­trä­delse som anges i 6, 7 eller 8 § har skett under den juri­diska per­so­nens första verk­sam­hetsår eller om upp­gif­ter om omsätt­ningen annars sak­nas eller är brist­fäl­liga, får omsätt­ningen upp­skat­tas.

Före­läg­gande om rät­telse i vissa fall

10 §   Finan­sin­spek­tio­nen får, i andra fall än de som anges i 1 eller 2 §, före­lägga den som åsi­do­sät­ter sina skyl­dig­he­ter enligt mark­nads­miss­bruks­för­ord­ningen, eller denna lag, att göra rät­telse. Ett sådant före­läg­gande får för­e­nas med vite.
Hin­der mot ingri­pande

11 §   Ett ingri­pande enligt 1 § får inte ske om över­trä­del­sen lig­ger till grund för en anmä­lan om brott enligt 3 kap. 1 § lagen (2016:1307) om straff för mark­nads­miss­bruk på vär­de­pap­pers­mark­na­den eller en av någon annan anled­ning inledd för­un­der­sök­ning avse­ende samma fysiska per­son.

Ingri­pande får dock ske, om åkla­ga­ren har beslu­tat att inte inleda för­un­der­sök­ning eller att lägga ned för­un­der­sök­ningen eller om över­trä­del­sen på annat sätt inte längre är före­mål för utred­ning om brott och inte har prö­vats slut­ligt.

12 §   Ett ingri­pande enligt 1 § får inte ske om över­trä­del­sen redan omfat­tas av ett väckt åtal, ett utfär­dat straf­fö­re­läg­gande eller ett beslut om åtals­un­der­lå­telse.

13 §   Ett ingri­pande enligt denna lag får inte ske om över­trä­del­sen omfat­tas av ett före­läg­gande om vite och över­trä­del­sen lig­ger till grund för en ansö­kan om utdö­mande av vitet.

14 §   Ett sank­tions­före­läg­gande enligt 19 § är utan ver­kan, om före­läg­gan­det inte har del­getts den som det rik­tas mot inom två år från den tid­punkt då över­trä­del­sen ägde rum. I ett sådant fall får inte hel­ler någon sank­tion enligt 21 § beslu­tas.

Ett ingri­pande för en över­trä­delse som anges i 2 § får ske bara om en upp­lys­ning om att frå­gan om ingri­pande har tagits upp av Finan­sin­spek­tio­nen har del­getts den som ingri­pan­det rik­tas mot inom två år från det att över­trä­del­sen ägde rum.
Lag (2023:830).

Att bestämma sank­tion

15 §   Vid valet av ingri­pande ska Finan­sin­spek­tio­nen ta hän­syn till hur all­var­lig över­trä­del­sen är och hur länge den har pågått. Sär­skild hän­syn ska tas till över­trä­del­sens kon­kreta och poten­ti­ella effek­ter på det finan­si­ella syste­met, ska­dor som upp­stått och gra­den av ansvar.

16 §   Utö­ver det som anges i 15 § ska det i för­svå­rande rikt­ning beak­tas om den som har begått över­trä­del­sen tidi­gare har begått en över­trä­delse. Vid denna bedöm­ning bör sär­skild vikt fäs­tas vid om över­trä­del­serna är likar­tade och den tid som har gått mel­lan de olika över­trä­del­serna.

I förmild­rande rikt­ning ska det beak­tas om den som har begått över­trä­del­sen
   1. i väsent­lig utsträck­ning genom ett aktivt sam­ar­bete har under­lät­tat utred­ningen,
   2. har vid­ta­git åtgär­der efter över­trä­del­sen för att und­vika att den upp­re­pas, och
   3. för­or­sa­kas men till följd av att han eller hon på grund av över­trä­del­sen blir eller kan antas bli avske­dad eller upp­sagd från anställ­ning eller drab­bas av annat hin­der eller syn­ner­lig svå­rig­het i yrkes-​​ eller närings­ut­öv­ning.

17 §   Finan­sin­spek­tio­nen får avstå från ingri­pande, om
   1. över­trä­del­sen är ringa eller ursäkt­lig,
   2. per­so­nen i fråga gör rät­telse,
   3. något annat organ har vid­ta­git åtgär­der mot per­so­nen och dessa åtgär­der bedöms till­räck­liga, eller
   4. det annars finns sär­skilda skäl.

18 §   När sank­tions­av­gif­tens stor­lek ska fast­stäl­las, ska sär­skild hän­syn tas till sådana omstän­dig­he­ter som anges i 15 och 16 §§ samt till den berörda per­so­nens finan­si­ella ställ­ning och, om det går att fast­ställa, den vinst som per­so­nen, eller någon annan, gjort till följd av regelö­ver­trä­del­sen. Lag (2018:2030).

Sank­tions­före­läg­gande vid mark­nads­miss­bruk

19 §   Frå­gor om ingri­pan­den för över­trä­del­ser som anges i 1 § prö­vas av Finan­sin­spek­tio­nen genom sank­tions­före­läg­gande.

Ett sank­tions­före­läg­gande inne­bär att den som ingri­pan­det rik­tas mot före­läggs att inom en viss tid god­känna ett beslut om ingri­pande enligt 3 §.

När före­läg­gan­det har god­känts, gäl­ler det som ett dom­stols­av­gö­rande som har fått laga kraft. Ett god­kän­nande som görs efter den tid som angetts i före­läg­gan­det är utan ver­kan.

20 §   Ett sank­tions­före­läg­gande ska inne­hålla upp­gift om
   1. den per­son som före­läg­gan­det avser,
   2. över­trä­del­sen och de omstän­dig­he­ter som behövs för att kän­ne­teckna den,
   3. de bestäm­mel­ser som är tillämp­liga på över­trä­del­sen, och
   4. den sank­tion som före­läggs per­so­nen.

Före­läg­gan­det ska också inne­hålla en upp­lys­ning om att talan om sank­tion kan komma att väc­kas vid dom­stol, om före­läg­gan­det inte god­känns inom den tid som Finan­sin­spek­tio­nen anger.

21 §   Om ett sank­tions­före­läg­gande inte har god­känts inom angi­ven tid, får Finan­sin­spek­tio­nen väcka talan vid Stock­holms tings­rätt om att sank­tion ska beslu­tas.

Verk­stäl­lig­het av beslut om sank­tions­av­gift och åter­fö­ring

22 §   En sank­tions­av­gift ska beta­las till Finan­sin­spek­tio­nen inom 30 dagar efter det att ett beslut om den har fått laga kraft eller ett sank­tions­före­läg­gande god­känts eller den längre tid som anges i beslu­tet eller före­läg­gan­det.

23 §   Finan­sin­spek­tio­nens beslut om sank­tions­av­gift får verk­stäl­las enligt utsök­nings­bal­ken, om avgif­ten inte har beta­lats inom den tid som anges i 22 §.

24 §   Om sank­tions­av­gif­ten inte har beta­lats inom den tid som anges i 22 §, ska Finan­sin­spek­tio­nen lämna den obe­talda avgif­ten för indriv­ning. Bestäm­mel­ser om indriv­ning finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m.

25 §   En sank­tions­av­gift som har beslu­tats fal­ler bort i den utsträck­ning verk­stäl­lig­het inte har skett inom fem år från det att beslu­tet fick laga kraft eller sank­tions­före­läg­gan­det god­kän­des.

26 §   Det som sägs om sank­tions­av­gift i 22-25 §§ gäl­ler även för åter­fö­ring enligt 5 §.

6 kap. Hand­lägg­ning i dom­stol m.m.

1 §   Beslut om sank­tions­före­läg­gande enligt 5 kap. 19 § får inte över­kla­gas. Andra beslut av Finan­sin­spek­tio­nen enligt denna lag får, om inte annat anges, över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Finan­sin­spek­tio­nen får bestämma att ett beslut om före­läg­gande eller för­bud enligt denna lag ska gälla ome­del­bart. Lag (2018:862).

2 §   Finan­sin­spek­tio­nens beslut enligt 4 kap. 11 § tredje styc­ket får över­kla­gas till Stock­holms tings­rätt.

3 §   Om inte annat före­skrivs i denna lag, ska för talan enligt 5 kap. 21 § gälla vad som i all­män­het är före­skri­vet om mål som rör all­mänt åtal för brott där det inte är före­skri­vet svå­rare straff än böter.

Offent­lig för­sva­rare får inte för­ord­nas för en juri­disk per­son. Offent­lig för­sva­rare får för­ord­nas för en fysisk per­son, om det finns sär­skilda skäl.

Stäm­nings­an­sö­kan ska inne­hålla de upp­gif­ter som anges i 5 kap. 20 § första styc­ket samt de bevis som åbe­ro­pas och vad som ska styr­kas med varje bevis.

4 §   Om inte annat före­skrivs i denna lag, ska ansök­ningar enligt 4 kap. 1 §, pröv­ningar enligt 4 kap. 10 § och över­kla­gan­den av beslut enligt 4 kap. 11 § tredje styc­ket hand­läg­gas enligt lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den. I sådana ären­den ska 31 kap. rät­te­gångs­bal­ken tilläm­pas i fråga om rät­te­gångs­kost­na­der.

5 §   Talan om att döma ut vite som före­lagts av all­män dom­stol med stöd av 5 kap. 3 § förs av Finan­sin­spek­tio­nen vid en tings­rätt.

Stock­holms tings­rätt är all­tid behö­rig att pröva talan enligt första styc­ket.

6 §   Ett sank­tions­före­läg­gande som har god­känts ska efter kla­gan undan­rö­jas under de för­ut­sätt­ningar som anges i 59 kap. 6 § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken. Vid tillämp­ningen ska det som anges om straf­fö­re­läg­gande och den miss­tänkte i stäl­let gälla sank­tions­före­läg­gande respek­tive den som ingri­pan­det rik­tats mot.

Den som vill klaga ska göra det skrift­li­gen hos Stock­holms tings­rätt inom ett år från det att före­läg­gan­det god­kän­des. I mål om kla­gan på ett sank­tions­före­läg­gande är Finan­sin­spek­tio­nen den enskil­des mot­part.

Har ett sank­tions­före­läg­gande undan­röjts, får den som det rik­tats mot inte där­ef­ter påfö­ras en svå­rare sank­tion för samma över­trä­delse.

7 §   I mål om undan­rö­jande av god­känt sank­tions­före­läg­gande enligt 6 § andra styc­ket ska 52 kap. 2, 3 och 5-12 §§ rät­te­gångs­bal­ken tilläm­pas. Vid tillämp­ningen ska det som anges om hov­rätt i stäl­let gälla tings­rät­ten.

I fråga om över­kla­gande av tings­rät­tens beslut med anled­ning av kla­gan på sank­tions­före­läg­gande gäl­ler 49 och 52 kap. rät­te­gångs­bal­ken.

Hov­rät­tens beslut får inte över­kla­gas.

Rät­ten får besluta att sank­tions­före­läg­gan­det tills vidare inte får verk­stäl­las.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2016:1306
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 2017.
   2. Ingri­pande får ske endast för över­trä­del­ser som har ägt rum efter ikraft­trä­dan­det.

2020:1158
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2021.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för över­trä­del­ser som har ägt rum före ikraft­trä­dan­det.