SFS 2015:700 Lag om änd­ring i för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043)

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

1 svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om änd­ring i för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043); utfär­dad den 19 novem­ber 2015. enligt riks­da­gens beslut 1 före­skrivs 2 i fråga om för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) 3 dels att 5–9 kap., 1 kap. 8 §, 3 kap. 8–14 och 22 §§, 4 kap., 5, 6 och 8 §§, 14 kap. 8 och 17 §§, 16 kap. 4 och 5 §§ ska upp­höra att gälla, dels att rubri­ken till 14 kap. och rubri­kerna när­mast före 1 kap. 8 §, 3 kap. 8–14 och 22 §§, 4 kap. 6 och 8 §§, 14 kap. 17 §, 16 kap. 4 och 5 §§ ska utgå, dels att nuva­rande 10 kap. ska beteck­nas 14 kap., nuva­rande 17 kap. ska beteck­nas 21 kap., nuva­rande 14 kap. 1–7 §§ ska beteck­nas 17 kap. 1–8 §§, nuva­rande 14 kap. 9–15 §§ ska beteck­nas 17 kap. 9–15 §§, nuva­rande 14 kap. 16 § ska beteck­nas 17 kap. 29 §, nuva­rande 14 kap. 18 § ska beteck­nas 17 kap. 30 §, nuva­rande 16 kap. 1–3 §§ ska beteck­nas 18 kap. 1–3 §§, nuva­rande 16 kap. 6–12 §§ ska beteck­nas 18 kap. 9–15 §§, nuva­rande 16 kap. 14–26 §§ ska beteck­nas 18 kap. 16–28 §§, dels att 1 kap. 1, 6, 7, 12, 13, 19, 20 och 23 §§, 2 kap. 2, 4, 10 och 19 §§, 3 kap. 2 och 17 §§, 4 kap. 2 och 18 §§, 11 kap. 6 §, nya 17 kap. 2, 3, 7, 8, 12 och 30 §§, 18 kap. 1, 2, 10–13, 15 och 28 §§ och 21 kap. 1 och 5 §§ och att rubri­ken till 18 kap. och rubri­ken när­mast före 1 kap. 13, 19 och 20 §§ och nya 17 kap. 3 § ska ha föl­jande lydelse, dels att rubri­ken till nya 14 kap. ska lyda ”över­lå­telse av försäkrings-​​ bestånd” och rubri­ken till nya 17 kap. ska lyda ”till­syn”, dels att rubri­ken när­mast före nuva­rande 4 kap. 5 § ska sät­tas när­mast före nya 4 kap. 6 §, rubri­kerna när­mast före nuva­rande 14 kap. 1–3 ska sät­tas när- mast före nya 17 kap. 1–3 §, rubri­ken när­mast före nuva­rande 14 kap. 5 § ska sät­tas när­mast före nya 17 kap. 5 §, rubri­ken när­mast före nuva­rande 14 kap. 6 § ska sät­tas när­mast före nya 17 kap. 7 §, rubri­ken när­mast före nuva­rande 14 kap. 7 § ska sät­tas när­mast före nya 17 kap. 8 §, rubri­kerna när­mast före nuva­rande 14 kap. 10–15 §§ ska sät­tas när­mast före nya 17 kap. 10–15 §§, rubri­ken när­mast före nuva­rande 14 kap. 16 § ska sät­tas när­mast före nya 17 kap. 29 §, rubri­kerna när­mast före nuva­rande 16 kap. 1–3 §§ ska sät­tas 1 prop. 2015/16:9, bet. 2015/16:fiu7, rskr. 2015/16:38. 2 jfr. euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2009/138/eg av den 25 novem­ber 2009 om upp­ta­gande och utö­vande av försäkrings-​​ och åter­för­säk­rings­verk­sam­het (sol­vens ii), i lydel­sen enligt euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/51/eu. 3 senaste lydelse av 6 kap. 3 § 2013:583 17 kap. 6 § 2014:494 6 kap. 12 § 2013:583 17 kap. 29 § 2014:494 9 kap. 1 § 2013:672 18 kap. 15 § 2012:198 9 kap. 8 a § 2013:672 18 kap. 19 § 2011:887. 9 kap. 10 § 2013:672 sfs 2015:700 utkom från tryc­ket den 1 decem­ber 2015 2 sfs 2015:700 när­mast före nya 18 kap. 1–3 §§, rubri­kerna när­mast före nuva­rande 16 kap. 6–8 §§ ska sät­tas när­mast före nya 18 kap. 9–11 §§, rubri­ken när­mast före nu- varande 16 kap. 12 § ska sät­tas när­mast före nya 18 kap. 15 §, rubri­ken när- mast före nuva­rande 16 kap. 14 § ska sät­tas när­mast före nya 18 kap. 16 §, rubri­ken när­mast före nuva­rande 16 kap. 17 § ska sät­tas när­mast före nya 18 kap. 19 §, rubri­ken när­mast före nuva­rande 16 kap. 18 § ska sät­tas när­mast före nya 18 kap. 20 §, rubri­kerna när­mast före nuva­rande 16 kap. 22 och 23 §§ ska sät­tas när­mast före nya 18 kap. 24 och 25 §§, rubri­kerna när­mast före nuva­rande 16 kap. 25 och 26 §§ ska sät­tas när­mast före 18 kap. 27 och 28 §§, dels att det ska infö­ras nio nya kapi­tel, 5–10, 16, 19 och 20 kap., 28 nya para­gra­fer, 1 kap. 16 a, 16 b, 19 a–19 c §§, 4 kap. 5, 6, 17 a och 17 b §§, 17 kap. 3 a, 7 a och 16–28 §§, 18 kap. 4–8 §§ när­mast före 1 kap. 16 a §, 4 kap. 5 och 17 a §§, nya 17 kap. 7 a och 16–18, 22–24 §§ och 18 kap. 4, 5 och 8 §§ nya rubri­ker av föl­jande lydelse. 1kap. 1§ denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om för­säk­rings­rö­relse som drivs av för­säk­rings­fö­re­tag och om verk­sam­het som drivs av svenska spe­ci­al­fö­re­tag. lagen gäl­ler inte för­säk­rings­rö­relse som drivs enligt andra för­fatt­ningar än denna lag. 6§ bestäm­mel­serna om liv­för­säk­ring, med undan­tag för 8 kap., får tilläm-​​ pas på ska­de­för­säk­ringar som avses i 2 kap. 11 § första styc­ket klas­serna 1 och 2 samt på avgångs­bi­drags­för­säk­ringar. bestäm­mel­serna om liv­för­säk­ring, med undan­tag för 5 och 8 kap., behö­ver inte tilläm­pas på sådana liv­för­säk­ringar som avses i 2 kap. 12 § klas­serna i b och iv, om pre­mien är beräk­nad och bestämd för längst fem år. 7§ ersätt­ning som beta­las i form av liv­ränta eller sjukränta utgör livförsäk-​​ ring om ersätt­ningen beta­las från en liv­för­säk­ring, och ska­de­för­säk­ring om er- sätt­ningen beta­las från en ska­de­för­säk­ring. om en sådan ränta har köpts i ett liv­för­säk­rings­fö­re­tag, ska den dock i detta före­tag utgöra liv­för­säk­ring. för sådan liv­ränta eller sjukränta som till­hör ska­de­för­säk­ring gäl­ler de sär- skilda bestäm­mel­serna om liv­för­säk­ring i 14 kap. 16 och 17 §§. 12 § 4 i denna lag bety­der 1. behö­rig myn­dig­het: en utländsk myn­dig­het som har behö­rig­het att utöva till­syn över en utländsk för­säk­rings­gi­vare, 2. blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag: ett sådant före­tag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om sär­skild till­syn över finan­si­ella konglo­me­rat, 3. ees: euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, 4. ees-​för­säk­rings­gi­vare: en utländsk för­säk­rings­gi­vare vars hem­land hör till ees och som omfat­tas av sol­vens ii-​direk­ti­vet, 5. externt kre­dit­vär­de­rings­in­sti­tut: ett kre­dit­vär­de­rings­in­sti­tut som har fått till­stånd eller bli­vit cer­ti­fi­e­rat enligt euro­pa­par­la­men­tets och rådets förord-​​ ning (eg) nr 1060/2009 av den 16 sep­tem­ber 2009 om kreditvärderingsinsti-​​ 4 senaste lydelse 2013:672. 3 sfs 2015:700tut eller en cen­tral­bank som utfär­dar kre­dit­vär­de­ringar som inte omfat­tas av den för­ord­ningen, 6. för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag: ett moder­fö­re­tag som inte är ett försäkrings-​​ före­tag, en ees-​för­säk­rings­gi­vare, ett för­säk­rings­fö­re­tag från tred­je­land eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag och vars huvud­sak­liga verk­sam­het är att för­värva och för­valta ande­lar i dot­ter­fö­re­tag som ute­slu­tande eller huvudsak-​​ ligen är för­säk­rings­fö­re­tag, ees-​för­säk­rings­gi­vare eller för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land, 7. för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med blan­dad verk­sam­het: ett moder­fö­re­tag som inte är ett för­säk­rings­fö­re­tag, en ees-​för­säk­rings­gi­vare, en försäkrings-​​ givare från tred­je­land, ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag eller ett försäk-​​ rings­hol­ding­fö­re­tag och som har minst ett dot­ter­fö­re­tag som är försäkrings-​​ före­tag, 8. för­säk­rings­gi­vare från tredje land: en utländsk för­säk­rings­gi­vare vars hem­land inte hör till ees och som skulle omfat­tas av sol­vens ii-​direk­ti­vet om dess hem­land hörde till ees, 9. grupp­till­syns­myn­dig­het: den myn­dig­het som enligt 19 kap. 6 § ansva­rar för grupp­till­sy­nen, 10. sol­vens ii-​direk­ti­vet: euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2009/138/ eg av den 25 novem­ber 2009 om upp­ta­gande och utö­vande av försäkrings-​​ och åter­för­säk­rings­verk­sam­het (sol­vens ii), i lydel­sen enligt europaparla-​​ men­tets och rådets direk­tiv 2014/51/eu, 11. spe­ci­al­fö­re­tag: ett aktie­bo­lag eller en eko­no­misk för­e­ning som, utan att vara ett för­säk­rings­fö­re­tag eller en utländsk för­säk­rings­gi­vare, över­tar försäk-​​ rings­ris­ker från ett för­säk­rings­fö­re­tag eller en ees-​för­säk­rings­gi­vare och som till fullo finan­si­e­rar sin expo­ne­ring för ris­kerna genom inkoms­ter från emis- sio­ner av skul­debrev eller någon annan lik­nande form av finan­sie­ring, för vil- ken rät­ten till åter­be­tal­ning är under­ord­nad före­ta­gens skyl­dig­he­ter enligt av- tal om riskö­ver­ta­gande, och 12. till­syn­skol­le­gium: en per­ma­nent men flex­i­bel struk­tur för sam­ar­bete, sam­ord­ning och besluts­fat­tande mel­lan finan­sin­spek­tio­nen och en eller flera behö­riga myn­dig­he­ter eller mel­lan flera behö­riga myn­dig­he­ter vid till­sy­nen över en grupp enligt 19 kap. ägar­in­tresse 13 § med ägar­in­tresse avses att ett före­tag direkt eller indi­rekt inne­har minst 20 pro­cent av kapi­ta­let eller minst 20 pro­cent av samt­liga rös­ter i ett annat före­tag. anknu­tet före­tag 16a§ ett anknu­tet före­tag är ett före­tag som är 1. ett dot­ter­fö­re­tag, 2. ett före­tag som annars är före­mål för ägar­in­tresse, eller 3. ett före­tag som har gemen­sam eller i huvud­sak gemen­sam led­ning enligt 16 b § med ett annat före­tag. 4 sfs 2015:700 16 b § före­tag har gemen­sam eller i huvud­sak gemen­sam led­ning om de 1. står under samma led­ning på grund av ett avtal mel­lan före­ta­gen eller en bestäm­melse i före­ta­gens bolags­ord­ning, bolags­av­tal eller där­med jäm­för­bara stad­gar, eller 2. har sty­rel­ser eller mot­sva­rande organ i utländska före­tag som till större delen består av samma per­so­ner och som har full­gjort sitt upp­drag under räken­skaps­å­ret och fram till dess att års­re­do­vis­ningar har upp­rät­tats i de berörda före­ta­gen. undan­tag bero­ende på stor­lek 19 § ett för­säk­rings­fö­re­tag får bevil­jas undan­tag från 5–9, 16 och 19 kap. om 1. före­ta­gets årliga teck­nade brut­topre­mi­e­in­koms­ter inte över­sti­ger ett be- lopp som mot­sva­rar fem mil­jo­ner euro, 2. före­ta­gets totala för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar brutto, inklu­sive be- lopp som kan åter­vin­nas enligt åter­för­säk­rings­av­tal och från spe­ci­al­fö­re­tag, inte över­sti­ger ett belopp som mot­sva­rar tju­go­fem mil­jo­ner euro, 3. före­ta­get ingår i en grupp, om grup­pens totala för­säk­rings­tek­niska av- sätt­ningar, inklu­sive belopp som kan åter­vin­nas brutto enligt återförsäkrings-​​ avtal och från spe­ci­al­fö­re­tag, inte över­sti­ger ett belopp som mot­sva­rar tjugo-​​ fem mil­jo­ner euro, 4. före­ta­gets verk­sam­het inte omfat­tar försäkrings-​​ eller återförsäkringsris-​​ ker som täc­ker ansvars-​​, kredit-​​ och bor­gens­för­bin­del­ser, såvida de inte utgör under­ord­nade ris­ker, 5. före­ta­gets verk­sam­het inte omfat­tar mot­ta­gen åter­för­säk­ring a) med pre­mier som över­sti­ger ett belopp som mot­sva­rar en halv mil­jon euro eller tio pro­cent av brut­topre­mi­e­in­koms­terna, eller b) där de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar brutto, för belopp som kan åter- vin­nas enligt åter­för­säk­rings­av­tal och från spe­ci­al­fö­re­tag, inte över­sti­ger ett belopp som mot­sva­rar två och en halv mil­jon euro eller tio pro­cent av de för- säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna, och 6. inte något av de belopp som anges i 1–3 och 5 har över­skri­dits under de före­gå­ende tre på varandra föl­jande åren och inte hel­ler för­vän­tas göra detta inom de föl­jande fem åren. undan­tag enligt första styc­ket får inte bevil­jas för ett för­säk­rings­fö­re­tag som dri­ver grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­het eller verk­sam­het som sekundär-​​ eta­ble­ring. 19a§ om något av de belopp som anges i 19 § första styc­ket 1–3 och 5 har över­skri­dits under tre på varandra föl­jande år, ska ett bevil­jat undan­tag upp- höra att gälla från och med det fjärde året. ett för­säk­rings­fö­re­tag ska sna­rast möj­ligt anmäla ett sådant över­skri­dande till finan­sin­spek­tio­nen. 19 b § ett före­tag får bevil­jas undan­tag från 5–9, 16 och 19 kap. i sam­band med att det får till­stånd att bedriva för­säk­rings­rö­relse, om före­ta­gets teck­nade brut­topre­mi­e­in­koms­ter eller för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar brutto, inklu-​​ sive belopp som kan åter­vin­nas enligt åter­för­säk­rings­av­tal och från special-​​ före­tag, inte för­vän­tas över­skrida något av de belopp som anges i 19 § första styc­ket 1–3 och 5 inom de föl­jande fem åren. 5 sfs 2015:70019 c § ett för­säk­rings­fö­re­tag som bevil­jats undan­tag enligt 19 eller 19 b § ska åtminstone ha 1. till­gångar som upp­går till ett belopp som mot­sva­rar för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar för egen räk­ning, 2. ett sär­skilt anpas­sat, risk­ba­se­rat kapi­tal­krav, 3. sär­skilt anpas­sade garan­ti­be­lopp, 4. en till­räck­lig kapi­tal­bas, och 5. ett före­tags­styr­nings­sy­stem som säker­stäl­ler att före­ta­get styrs på ett sunt och ansvars­fullt sätt. undan­tag bero­ende på verk­sam­het 20 § undan­tag från denna lag i ett enskilt fall får beslu­tas helt eller till vissa delar för 1. för­säk­rings­fö­re­tag som bara till­han­da­hål­ler för­säk­rings­för­må­ner vid döds­fall, om för­må­nerna inte över­sti­ger den genom­snitt­liga begravningskost-​​ naden för en avli­den per­son eller utgår i annan form än pengar, och 2. lokala ska­de­för­säk­rings­bo­lag som bara med­de­lar för­säk­ring enligt 2 kap. 11 § första styc­ket klass 18 (assi­stans) i form av natu­ra­för­må­ner och vil­kas årliga pre­mi­e­in­komst inte över­sti­ger ett belopp som mot­sva­rar 200 000 euro. 23 § rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med- dela före­skrif­ter om 1. dri­vande av för­säk­rings­rö­relse för att upp­fylla sve­ri­ges åta­gan­den till följd av avtal mel­lan euro­pe­iska uni­o­nen (eu) och schweiz, 2. hur till­gång­arna enligt 19 c § 1 ska defi­nie­ras, pla­ce­ras och vär­de­ras, 2. hur kapi­tal­kra­vet enligt 19 c § 2 ska beräk­nas, 3. fast­stäl­lande av garan­ti­be­lopp enligt 19 c § 3, 4. kapi­tal­ba­sens nivå, sam­man­sätt­ning och beräk­ningen av denna enligt 19 c § 4, 5. hur ett före­tags­styr­nings­sy­stem enligt 19 c § 5 ska utfor­mas, och 6. den genom­snitt­liga begrav­nings­kost­na­den enligt 20 § 1. 2kap. 2§ i fråga om euro­pa­bo­lag och euro­pa­koo­pe­ra­tiv som dri­ver försäkrings-​​ rörelse och som har ett sådant för­valt­nings­sy­stem som avses i artik­larna 39–42 i rådets för­ord­ning (eg) nr 2157/2001 av den 8 okto­ber 2001 om stadga för euro­pa­bo­lag 5 eller artik­larna 37–41 i rådets för­ord­ning (eg) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för euro­pe­iska koo­pe­ra­tiva fören-​​ ingar 6 ska föl­jande bestäm­mel­ser i denna lag om sty­rel­sen eller dess leda­mö­ter tilläm­pas på till­syns­or­ga­net eller dess leda­mö­ter: 2 kap. 4 § 4 om led­nings­pröv­ning, 4 kap. 9 § första styc­ket 1 om avtal med eller till för­mån för styrelseleda-​​ mot, 11 kap. 8 § och 13 kap. 17 § om upp­gif­ter inför sty­rel­se­val, 11 kap. 10 § och 13 kap. 11 § om jäv för sty­rel­se­le­da­mot, 13 kap. 13 § om över­skri­dande av befo­gen­het och behö­rig­het, 5 egt 294, 10.11.2001, s. 1 (celex 32001r2157). 6 egt 207, 18.8.2003, s. 1 (celex 32003r1435). 6 sfs 2015:700 17 kap. 13 § om rätt för finan­sin­spek­tio­nen att sam­man­kalla sty­rel­sen och när­vara vid sådant sam­man­träde samt delta i över­lägg­ning­arna, 18 kap. 11 § om åter­kal­lelse av till­stånd, och 19 kap. 45 § om tyst­nads­plikt. av 16 § andra styc­ket och 22 § lagen (2004:575) om euro­pa­bo­lag samt 21 § andra styc­ket och 26 § lagen (2006:595) om euro­pa­koo­pe­ra­tiv fram­går att de i första styc­ket angivna bestäm­mel­serna om sty­rel­sen eller dess leda- möter ska tilläm­pas också på ett euro­pa­bo­lags eller ett euro­pa­koo­pe­ra­tivs led- nings-​​ eller för­valt­nings­or­gan eller dess leda­mö­ter. 4§ ett före­tag ska ges till­stånd att driva för­säk­rings­rö­relse, om 1. bolags­ord­ningen eller stad­garna stäm­mer över­ens med denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar ett före­tags bolags­ord­ning eller stad­gar samt i övrigt inne­hål­ler de sär­skilda bestäm­mel­ser som behövs med hän­syn till om- fatt­ningen och arten av den pla­ne­rade verk­sam­he­ten, 2. den pla­ne­rade verk­sam­he­ten kan antas komma att upp­fylla kra­ven enligt bestäm­mel­serna i denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar före­ta­gets verk­sam­het, 3. den som kom­mer att ha ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav i ett försäkringsaktiebo-​​ lag bedöms lämp­lig att utöva ett väsent­ligt infly­tande över led­ningen av för- säk­rings­ak­tie­bo­la­get, och 4. de som avses ingå i sty­rel­sen för före­ta­get eller vara verk­stäl­lande direk-​​ tör i det, eller vara ersät­tare för någon av dem, eller de som avses ansvara för en sådan cen­tral funk­tion som avses i 10 kap. 4 § första styc­ket har de insik­ter och den erfa­ren­het som måste krä­vas av den som del­tar i styr­ningen av ett för- säk­rings­fö­re­tag och även i övrigt är lämp­liga för en sådan upp­gift. vid bedöm­ningen enligt första styc­ket 3 ska kri­te­ri­erna i 15 kap. 5 § första styc­ket 1, 3 och 4 samt 6 § beak­tas. 10 § ett för­säk­rings­fö­re­tag ska när rörel­sen påbör­jas ha en kapi­tal­bas som upp­går minst till garan­ti­be­lop­pet enligt 8 kap. 17 eller 18 §. 19 § rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med- dela före­skrif­ter om 1. de krav som ska gälla för del­ta­gande i styr­ningen av ett försäkringsföre-​​ tag enligt 4 § första styc­ket 4, 2. de ris­ker som hän­för sig till varje för­säk­rings­klass enligt 11 och 12 §§ samt om beteck­ningar för grup­per av för­säk­rings­klas­ser enligt 11 §, och 3. vad en verk­sam­hets­plan enligt 18 § ska inne­hålla. 3kap. 2§ om för­ut­sätt­ning­arna enligt andra styc­ket är upp­fyllda, ska finans-​​ inspek­tio­nen inom tre måna­der från det att en under­rät­telse enligt 1 § togs emot lämna med­de­lande om under­rät­tel­sen till den behö­riga myn­dig­he­ten i det land där sekun­däre­ta­ble­ringen avses inrät­tas. inspek­tio­nen ska sam­ti­digt lämna ett intyg om att för­säk­rings­fö­re­ta­get upp­fyl­ler sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet och mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet enligt 8 kap. ett med­de­lande enligt första styc­ket ska läm­nas om det inte finns skäl att ifrå­ga­sätta att 7 sfs 2015:7001. för­säk­rings­fö­re­ta­gets orga­ni­sa­tion är ända­måls­en­lig, 2. för­säk­rings­fö­re­ta­gets finan­si­ella situ­a­tion är till­freds­stäl­lande med hän- syn till den pla­ne­rade verk­sam­he­tens omfatt­ning och art, eller 3. före­trä­da­ren för sekun­däre­ta­ble­ringen har till­räck­lig kom­pe­tens och erfa- ren­het och i övrigt är läm­pad att leda verk­sam­he­ten vid sekun­däre­ta­ble­ringen. 17 § finan­sin­spek­tio­nen ska, inom en månad från det att en under­rät­telse enligt 15 § togs emot, lämna med­de­lande om under­rät­tel­sen till den behö­riga myn­dig­he­ten i det land där den grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­he­ten ska dri­vas. finan­sin­spek­tio­nen ska sam­ti­digt lämna ett intyg om att för­säk­rings­fö­re­ta­get upp­fyl­ler sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet och mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet enligt 8 kap. och en upp­lys­ning om vilka för­säk­rings­klas­ser före­ta­gets till­stånd för försäkrings-​​ rörelse omfat­tar. 4kap. 2§ 7 infor­ma­tion till för­säk­rings­ta­gare och dem som erbjuds att teckna en för­säk­ring ska vara anpas­sad efter för­säk­ring­ens art och tyd­ligt visa försäk-​​ ring­ens vill­kor och vär­de­ut­veck­ling. även andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar ska ges den infor­ma­tion de behö­ver. ett för­säk­rings­brev ska inne­hålla upp­gif­ter både om de all­männa försäk-​​ rings­vill­ko­ren och om de sär­skilda vill­ko­ren för den för­säk­ring som avses i bre­vet. pro­por­tio­na­li­tets­prin­cip 5§ bestäm­mel­serna i 5–10, 17 och 19 kap. ska tilläm­pas pro­por­tio­nellt i för­hål­lande till arten, omfatt­ningen och kom­plex­i­te­ten av ris­kerna i varje för- säk­rings­fö­re­tags verk­sam­het. 6§ ett för­säk­rings­fö­re­tag får ta upp eller ta över lån (upp­lå­ning) bara om det görs för att effek­ti­vi­sera kapi­tal­för­valt­ningen eller om det i övrigt är moti- verat av för­säk­rings­rö­rel­sen. utö­ver första styc­ket krävs att den sam­lade upp­lå­ningen är av ringa bety- delse med hän­syn till rörel­sens omfatt­ning och kapi­tal­ba­sens stor­lek. om det finns sär­skilda skäl, får finan­sin­spek­tio­nen i ett enskilt fall besluta om undan­tag från kra­vet på att upp­lå­ningen ska vara av ringa bety­delse. åter­köp och över­fö­ring 17a§ om en för­säk­rings­ta­gare har rätt till åter­köp eller över­fö­ring enligt 11 kap. 5 § för­säk­rings­av­talsla­gen (2005:104), ska för­säk­rings­fö­re­ta­get se till att detta och de när­mare vill­ko­ren för åter­kö­pet eller över­fö­ringen fram­går av för­säk­rings­av­ta­let. 17 b § om en för­säk­rings­ta­gare som har rätt till åter­köp eller över­fö­ring enligt 11 kap. 5 § för­säk­rings­av­talsla­gen (2005:104) vill flytta för­säk­ring­ens värde till ett annat för­säk­rings­fö­re­tag, ska det för­säk­rings­fö­re­tag från vil­ket 7 änd­ringen inne­bär att andra styc­ket tas bort. 8 sfs 2015:700 vär­det flyt­tas så snart som möj­ligt över­föra vär­det och de upp­gif­ter om för- säk­ringen som behövs till det andra före­ta­get. 18 § rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med- dela före­skrif­ter om 1. vilka åtgär­der som ett för­säk­rings­fö­re­tag ska vidta för att upp­fylla de krav på soli­di­tet, lik­vi­di­tet och risk­han­te­ring som avses i 1 §, 2. vil­ken infor­ma­tion enligt 2 § som ett för­säk­rings­fö­re­tag ska lämna till för­säk­rings­ta­garna, till andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar och till dem som erbjuds att teckna en för­säk­ring i före­ta­get, 3. vilka åtgär­der som ett för­säk­rings­fö­re­tag ska vidta för att upp­fylla de krav på god för­säk­rings­stan­dard som avses i 3 §, och 4. vill­kor för upp­lå­ning enligt 6 §. 5 kap. till­gångar, skul­der och för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar sol­vens­ba­lans­räk­ning 1§ ett för­säk­rings­fö­re­tag ska upp­rätta en sär­skild balans­räk­ning för sol- ven­sän­da­mål (sol­vens­ba­lans­räk­ning). i sol­vens­ba­lans­räk­ningen ska till­gångar och skul­der vär­de­ras enligt 2 § och för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar beräk­nas enligt 3–16 §§. vär­de­ring av till­gångar och skul­der 2§ till­gångar och skul­der ska tas upp till verk­ligt värde. med verk­ligt värde avses det belopp till vil­ket en till­gång eller en skuld skulle kunna över- låtas eller regle­ras i en trans­ak­tion mel­lan sinse­mel­lan obe­ro­ende par­ter som har ett intresse av att trans­ak­tio­nen genom­förs. vid vär­de­ringen av skul­der får hän­syn inte tas till för­säk­rings­fö­re­ta­gets egen kre­ditvär­dig­het. för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar vär­de­ring av för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar 3§ ett för­säk­rings­fö­re­tag ska göra för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar för sina åta­gan­den med anled­ning av ingångna för­säk­rings­av­tal. de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna ska mot­svara det belopp som för- säk­rings­fö­re­ta­get skulle få betala om det ome­del­bart skulle föra över sina åta­gan­den till ett annat för­säk­rings­fö­re­tag, som är obe­ro­ende och som har intresse av att trans­ak­tio­nen genom­förs. ansvars­full beräk­ning 4§ beräk­ningen av de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna ska grun­das på anta­gan­den om risk­mått, rän­te­sat­ser och drifts­kost­na­der som var för sig är ansvars­fulla, till­för­lit­liga och objek­tiva. 9 sfs 2015:700försäkringstekniska avsätt­ning­ar­nas sam­man­sätt­ning 5§ de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna ska utgö­ras av sum­man av en bästa skatt­ning av fram­tida kassa­flö­den enligt 6, 7 och 9–12 §§ samt en risk- mar­gi­nal enligt 13 §. någon sepa­rat beräk­ning av risk­mar­gi­nal ska inte göras, om de för­vän­tade fram­tida kassa­flö­dena till följd av ingångna för­säk­rings­av­tal har en motsva-​​ rig­het i kassa­flö­den hos finan­si­ella instru­ment för vilka det finns ett säkert mark­nads­värde. i ett sådant fall ska vär­det av de för­säk­rings­tek­niska avsätt-​​ ning­arna i stäl­let mot­svara mark­nads­vär­det för dessa finan­si­ella instru­ment. beräk­ning av den bästa skatt­ningen 6§ den bästa skatt­ningen av fram­tida kassa­flö­den ska mot­svara det förvän-​​ tade nuvär­det av de fram­tida kassa­flö­den som kan upp­komma med anled­ning av ingångna för­säk­rings­av­tal. den ska beräk­nas med en rele­vant risk­fri ränte-​​ struk­tur. 7§ finan­sin­spek­tio­nen får i ett enskilt fall besluta att ett för­säk­rings­fö­re­tag får använda en match­ning­sju­ste­rad risk­fri rän­te­struk­tur vid beräk­ningen av den bästa skatt­ningen. ett för­säk­rings­fö­re­tag som har fått till­stånd enligt första styc­ket får inte återgå till att använda en risk­fri rän­te­struk­tur utan match­ning­sju­ste­ring. 8§ ett för­säk­rings­fö­re­tag ska ome­del­bart under­rätta finan­sin­spek­tio­nen, om före­ta­get inte upp­fyl­ler vill­ko­ren för använd­ning av match­ning­sju­ste­ring enligt 7 §. av under­rät­tel­sen ska det framgå när vill­ko­ren inte längre var upp- fyllda. ett för­säk­rings­fö­re­tag som har fått ett före­läg­gande enligt 17 kap. 7 a § att ome­del­bart upp­höra med använd­ningen av match­ning­sju­ste­ring, får inte be- vil­jas till­stånd enligt 7 § första styc­ket inom två år från före­läg­gan­det. 9§ ett för­säk­rings­fö­re­tag får använda en vola­ti­li­tetsju­ste­rad risk­fri ränte-​​ struk­tur vid beräk­ningen av de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna. 10 § finan­sin­spek­tio­nen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföre-​​ tag får använda en till­fäl­ligt juste­rad risk­fri rän­te­struk­tur vid beräk­ningen av den bästa skatt­ningen. 11 § den bästa skatt­ningen av fram­tida kassa­flö­den ska beräk­nas utan att avdrag görs för avgi­ven åter­för­säk­ring eller för belopp som kan åter­fås från spe­ci­al­fö­re­tag. ett för­säk­rings­fö­re­tag ska göra en sepa­rat beräk­ning av belopp som kan åter­fås på grund av avgi­ven åter­för­säk­ring eller från spe­ci­al­fö­re­tag. sådana belopp ska tas upp på sol­vens­ba­lans­räk­ning­ens till­gångs­sida. 12 § finan­sin­spek­tio­nen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföre-​​ tag får använda ett till­fäl­ligt avdrag vid beräk­ningen av de försäkringstek-​​ niska avsätt­ning­arna. 10 sfs 2015:700 beräk­ning av risk­mar­gi­na­len 13 § risk­mar­gi­na­len ska mot­svara det belopp som ett annat försäkrings-​​ före­tag kan för­vän­tas kräva, utö­ver den bästa skatt­ningen av fram­tida kassa-​​ flö­den, för att ta över och infria för­säk­rings­fö­re­ta­gets åta­gan­den mot försäk-​​ rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade. garan­tier och optio­ner 14 § vid beräk­ningen av de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna ska hän­syn tas till vär­det av garan­tier och optio­ner i ingångna för­säk­rings­av­tal. sepa­rat beräk­ning för olika för­säk­rings­ris­ker 15 § vid beräk­ningen av de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna ska ett för- säk­rings­fö­re­tag dela upp sina för­säk­ringså­ta­gan­den i för­säk­rings­ris­ker av lik- artat slag eller åtminstone efter före­ta­gets olika affärs­gre­nar. beräk­ning vid soli­da­risk ansva­rig­het 16 § om flera för­säk­rings­fö­re­tag ansva­rar soli­da­riskt för en för­säk­ring, ska bara den del av för­säk­ringen som enligt avtal mel­lan före­ta­gen avser det enskilda före­ta­get beak­tas vid beräk­ningen av det före­ta­gets försäkringstek-​​ niska avsätt­ningar. bestäm­mande av pre­mier för liv­för­säk­ringar och vissa ska­de­för­säk­ringar 17 § pre­mier för liv­för­säk­ringar, och ska­de­för­säk­ringar som med­de­las för längre tid än tio år ska bestäm­mas på anta­gan­den om död­lig­het och andra risk­mått, rän­te­sats och drifts­kost­na­der som var för sig är ansvars­fulla, tillför-​​ lit­liga och objek­tiva, om inte en avvi­kelse är för­svar­lig med hän­syn till för- säk­rings­fö­re­ta­gets eko­no­miska situ­a­tion. bemyn­di­gan­den 18 § rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med- dela före­skrif­ter om 1. de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­ar­nas inne­håll och beräk­ning enligt 4, 6, 11 och 13–16 §§, 2. vilka krav som ska vara upp­fyllda för att ett för­säk­rings­fö­re­tag ska få till­stånd att använda match­ning­sju­ste­ring enligt 7 §, 3. hur en vola­ti­li­tetsju­ste­ring enligt 9 § ska beräk­nas, 4. vill­ko­ren för undan­tag enligt 10 § och beräk­ningen av en till­fäl­ligt juste-​​ rad risk­fri rän­te­struk­tur, och 5. vill­ko­ren för undan­tag enligt 12 § och beräk­ningen av det till­fäl­liga av- dra­get. 11 sfs 2015:7006 kap. inve­ste­ringar inle­dande bestäm­mel­ser akt­sam­het 1§ ett för­säk­rings­fö­re­tags till­gångar ska inve­ste­ras på ett akt­samt sätt enligt 2–10 §§. vid intres­se­kon­flik­ter mel­lan för­säk­rings­fö­re­ta­get och för­säk­rings­ta­garna ska till­gång­arna inve­ste­ras på det sätt som bäst gag­nar för­säk­rings­ta­gar­nas och andra ersätt­nings­be­rät­ti­ga­des intres­sen. risk­kon­troll 2§ inve­ste­ringar får endast göras i sådana finan­si­ella instru­ment och andra till­gångar vars ris­ker för­säk­rings­fö­re­ta­get kan iden­ti­fi­era, mäta, över­vaka, han­tera, kon­trol­lera och rap­por­tera samt på lämp­ligt sätt beakta i den egna risk- och sol­vens­be­döm­ningen enligt 10 kap. 11 § andra styc­ket 1. risk­sprid­ning 3§ inve­ste­ringar i finan­si­ella instru­ment och andra till­gångar ska göras så att lämp­lig risk­sprid­ning upp­nås. samt­liga till­gångar ska, med beak­tande av för­säk­rings­fö­re­ta­gets försäk-​​ ringså­ta­gan­den och för­änd­ringar i till­gång­ar­nas fram­tida värde och avkast-​​ ning, inve­ste­ras så att före­ta­gets betal­nings­be­red­skap är till­freds­stäl­lande och den för­vän­tade avkast­ningen till­räck­lig. loka­li­se­ring av till­gångar 4§ ett för­säk­rings­fö­re­tags till­gångar ska för­va­ras så att de är åtkom­liga för före­ta­get. sär­skilda begräns­ningar för inve­ste­ringar i vissa till­gångar deri­va­t­in­stru­ment 5§ deri­va­t­in­stru­ment får använ­das för att sänka ris­ken i ett försäkringsföre-​​ tag eller för att i övrigt effek­ti­vi­sera för­valt­ningen av före­ta­gets till­gångar och skul­der. ono­te­rade till­gångar 6§ inve­ste­ringar i finan­si­ella instru­ment och andra till­gångar som inte är upp­tagna till han­del på en regle­rad mark­nad ska hål­las på akt­samma nivåer. till­gångar som sva­rar mot för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar hän­syn till åta­gan­de­nas art och löp­tid 7§ till­gångar som mot­sva­rar för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar enligt 5 kap. 3–7 och 9–16 §§ ska, utö­ver vad som föl­jer av 1–6 §§, inve­ste­ras på ett sätt som är lämp­ligt med hän­syn till åta­gan­de­nas art och löp­tid. inve­ste­ring av 12 sfs 2015:700 dessa till­gångar ska även göras på ett sätt som bäst gag­nar för­säk­rings­ta­gar­nas intres­sen, mot bak­grund av de mål för inve­ste­ring­arna som har upp­ställts och offent­lig­gjorts. till­gångar för vilka för­säk­rings­ta­ga­ren bär pla­ce­rings­ris­ken 8§ bestäm­mel­serna i 3 § första styc­ket samt 5 och 6 §§ gäl­ler inte för till- gångar som sva­rar mot avsätt­ningar för vilka för­säk­rings­ta­ga­ren eller andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade bär pla­ce­rings­ris­ken. för sådana till­gångar ska 1 §, 2 §, 3 § andra styc­ket och 4 § tilläm­pas, och i före­kom­mande fall även 9 och 10 §§. när för­må­ner som är knutna till till­gångar enligt första styc­ket inne­fat­tar en garan­te­rad avkast­ning på inve­ste­ringar eller någon annan garan­te­rad för­mån, gäl­ler 1–6 §§ för de till­gångar som mot­sva­rar ytter­li­gare avsätt­ningar för den garan­te­rade för­må­nen. sär­skilt om fond­för­säk­rings­till­gångar 9§ pre­mier för fond­för­säk­ringar ska inve­ste­ras så att de så nära som möj­ligt mot­sva­rar ande­lar i sådana fon­der som är knutna till för­säk­ringen och som för­säk­rings­ta­ga­ren eller den för­säk­rade från tid till annan bestäm­mer. försäk-​​ rings­fö­re­ta­get får begränsa anta­let fon­der i vilka pre­mier får pla­ce­ras. utdel­ning och ersätt­ning vid inlö­sen av ande­larna får bara använ­das för för­värv av nya ande­lar i anknutna fon­der och för utbe­tal­ning eller betal­ning av kost­na­der enligt för­säk­rings­av­ta­let. sär­skilt om till­gångar knutna till annat refe­rens­värde 10 § pre­mier för för­säk­rings­för­må­ner som är knutna till ett akti­e­in­dex eller till något annat refe­rens­värde, ska inve­ste­ras så att de så nära som möj­ligt mot­sva­rar de för­må­ner som refe­rens­vär­det base­ras på. regis­ter över till­gångar som sva­rar mot för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar krav på regis­ter­fö­ring 11 § ett för­säk­rings­fö­re­tag ska föra ett regis­ter som vid varje tid­punkt utvi- sar de till­gångar, vär­de­rade enligt 5 kap. 2 §, som används för att täcka de för- säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna. om en till­gång som har anteck­nats i regist­ret har upp­lå­tits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnytt­jas för att täcka för­säk­rings­tek­niska avsätt-​​ ningar, ska detta anteck­nas i regist­ret. till­gångar som inte ska anteck­nas i regist­ret 12 § föl­jande till­gångar ska inte anteck­nas i regist­ret: 1. ford­ringar på någon annan än för­säk­rings­ta­gare som under­sti­ger det belopp som gäl­de­nä­ren har att fordra av för­säk­rings­fö­re­ta­get, och 2. för­säk­rings­ak­tie­bo­lags egna aktier. 13 sfs 2015:700förmånsrätt 13 § för­måns­rätt enligt 4 a § för­måns­rättsla­gen (1970:979) föl­jer med ford- ran som 1. grun­das på för­säk­rings­av­tal, eller 2. avser åter­be­tal­ning av pre­mier för att ett för­säk­rings­av­tal inte har kom- mit till stånd eller har upp­hört att gälla. för­måns­rät­ten omfat­tar de till­gångar som finns upp­tagna i det regis­ter som anges i 11 § när före­ta­get för­sätts i kon­kurs eller utmät­ning äger rum. ford­ran grun­dad på avtal om åter­för­säk­ring har för­måns­rätt efter sådan ford­ran som anges i första styc­ket. bemyn­di­gande 14 § rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med- dela före­skrif­ter om 1. vad som avses med lämp­lig risk­sprid­ning enligt 3 § första styc­ket, 2. för­va­ring av till­gångar enligt 4 §, 3. använd­ning av deri­va­t­in­stru­ment enligt 5 §, och 4. förande av regis­ter enligt 11 §. 7 kap. kapi­tal­bas till­räck­lig kapi­tal­bas 1§ ett för­säk­rings­fö­re­tag ska ha en kapi­tal­bas som minst upp­går till sol- vens­ka­pi­tal­kra­vet beräk­nat enligt 8 kap. 1 § eller 17 kap. 26 §. kapi­tal­ba­sen ska dock ald­rig vara mindre än mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet beräk­nat enligt 8 kap. 13–15 och 17–21 §§. kapi­tal­ba­sens sam­man­sätt­ning 2§ kapi­tal­ba­sen består av pri­mär­ka­pi­tal och av tilläggs­ka­pi­tal som har god- känts av finan­sin­spek­tio­nen enligt 6 §. pri­mär­ka­pi­tal 3§ i pri­mär­ka­pi­ta­let ska föl­jande pos­ter ingå: 1. den posi­tiva skill­na­den mel­lan till­gångar och skul­der, inklu­sive försäk-​​ rings­tek­niska avsätt­ningar, och 2. efter­ställda skul­der. till­gångar och skul­der enligt första styc­ket ska vär­de­ras enligt 5 kap. 1–7 och 9–16 §§. den posi­tiva skill­na­den mel­lan till­gångar och skul­der enligt första styc­ket 1 ska mins­kas med vär­det på inne­hav av egna aktier. tilläggs­ka­pi­tal 4§ tilläggs­ka­pi­tal är en post som inte ingår i pri­mär­ka­pi­ta­let men som kan krä­vas in för att täcka för­lus­ter. 14 sfs 2015:700 5§ i tilläggs­ka­pi­ta­let får föl­jande pos­ter ingå: 1. akti­e­ka­pi­tal eller garan­ti­ka­pi­tal som inte har beta­lats in och som inte hel- ler har begärts in, 2. kre­di­tut­rymme hos bank, 3. garan­tier, 4. fram­tida ford­ringar grun­dade på uttax­e­rings­rätt, och 5. andra rätts­ligt bin­dande utfäs­tel­ser till för­säk­rings­fö­re­ta­get. för att få god­kän­nas som tilläggs­ka­pi­tal krävs att pos­tens förlusttäcknings-​​ för­måga är till­räck­lig. pos­ten ska vär­de­ras till ett belopp som åter­speg­lar dess för­måga att täcka för­lus­ter. 6§ finan­sin­spek­tio­nen ska fast­ställa det belopp som en post i tilläggskapi-​​ talet får tas upp till eller den metod som ska använ­das för att fast­ställa ett visst belopp. finan­sin­spek­tio­nens beslut om att använda en metod enligt första styc­ket ska gälla för en viss tid. indel­ning av kapi­tal­ba­sen 7§ pos­terna i kapi­tal­ba­sen ska delas in i nivåer enligt föl­jande. nivå 1: pos­ter i pri­mär­ka­pi­ta­let som kan täcka för­lus­ter helt och är fullt efter­ställda. nivå 2: pos­ter i pri­mär­ka­pi­ta­let som är fullt efter­ställda samt pos­ter i till- läggs­ka­pi­ta­let som kan täcka för­lus­ter helt och är fullt efter­ställda. nivå 3: övriga pos­ter. en post ska anses kunna täcka för­lus­ter helt om den i sin hel­het är tillgäng-​​ lig eller kan infordras på begä­ran för att täcka för­lus­ter, både i den löpande verk­sam­he­ten och vid lik­vi­da­tion eller kon­kurs. en post ska anses vara fullt efter­ställd om den i sin hel­het, vid lik­vi­da­tion eller kon­kurs, inte får åter­be­ta­las till inne­ha­va­ren för­rän för­säk­rings­fö­re­ta­gets alla andra för­plik­tel­ser har upp­fyllts. 8§ vid bedöm­ning av om en post ska anses kunna täcka för­lus­ter helt eller vara fullt efter­ställd enligt 7 §, ska det beak­tas om pos­ten är fri från 1. krav på eller inci­ta­ment till att lösa in det nomi­nella belop­pet, 2. obli­ga­to­riska fasta kost­na­der, och 3. belast­ningar. vid bedöm­ningen enligt första styc­ket ska även pos­tens löp­tid beak­tas. om en post är tids­bun­den, ska hän­syn tas till om den genom­snitt­liga löp­ti­den på pos­ten är till­räck­lig i för­hål­lande till löp­ti­den på åta­gan­dena. klas­si­fi­ce­ring av kapi­tal­bas­pos­ter 9§ en post ska klas­si­fi­ce­ras som nivå 1 eller 2 om den i väsent­lig grad upp- fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna för en sådan klas­si­fi­ce­ring enligt 7 och 8 §§. 10 § acku­mu­le­rade vins­ter som inte har gjorts till­gäng­liga för utdel­ning till för­säk­rings­ta­gare och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade (över­skotts­me­del) får klas- sifi­ce­ras som nivå 1, om pos­terna upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna för en sådan klas­si­fi­ce­ring enligt 7 och 8 §§. 15 sfs 2015:700en post i tilläggs­ka­pi­ta­let får klas­si­fi­ce­ras som nivå 2 om den avser 1. kre­di­tut­rymme hos bank och garan­tier som för­va­ras som säker­het för för­säk­rings­gi­vares bor­ge­nä­rer av en obe­ro­ende för­val­tare och är utfär­dade av kre­di­tin­sti­tut som är auk­to­ri­se­rade enligt euro­pa­par­la­men­tets och rådets di- rek­tiv 2006/48/eg av den 14 juni 2006 om rät­ten att starta och driva verksam-​​ het i kre­di­tin­sti­tut, och 2. fram­tida ford­ringar grun­dade på uttax­e­rings­rätt under de kom­mande tolv måna­derna som kan stäl­las på delä­gare eller med­lem­mar i ömse­si­diga försäk-​​ rings­fö­re­tag. täc­kande av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet 11 § pri­mär­ka­pi­tal som har klas­si­fi­ce­rats som nivå 1 enligt 9 § eller 10 § första styc­ket ska uppgå till mer än en tred­je­del av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt 8kap. 1§. pri­mär­ka­pi­tal eller tilläggs­ka­pi­tal som har klas­si­fi­ce­rats som nivå 3 enligt 9 § ska vara mindre än en tred­je­del av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt 8 kap. 1 §. täc­kande av mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet 12 § den kapi­tal­bas som ska täcka mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet enligt 8 kap. 13 § får bestå av pri­mär­ka­pi­tal som har delats in i nivå 1 och 2 enligt 9 § och 10 § första styc­ket. pri­mär­ka­pi­tal som har klas­si­fi­ce­rats som nivå 1 enligt 9 § och 10 § första styc­ket ska uppgå till mer än hälf­ten av mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet. mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet får i övrigt täc­kas av pri­mär­ka­pi­tal som har klassifice-​​ rats som nivå 2 enligt 9 §. bemyn­di­gan­den 13 § rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med- dela före­skrif­ter om 1. de krav som ska gälla för god­kän­nande av pos­ter som tilläggs­ka­pi­tal och grun­der för vär­de­ring av pos­ter i tilläggs­ka­pi­ta­let enligt 5 §, 2. vilka egen­ska­per och kri­te­rier som ska beak­tas vid indel­ning i nivåer enligt 7 §, 3. vilka egen­ska­per och kri­te­rier som ska beak­tas vid klas­si­fi­ce­ringen av kapi­tal­bas­pos­ter enligt 9 §, och 4. vilka egen­ska­per och kri­te­rier som ska beak­tas vid klas­si­fi­ce­ring av pos- ter i tilläggs­ka­pi­ta­let enligt 10 § andra styc­ket. 8 kap. sol­vens­ka­pi­tal­krav och mini­mi­ka­pi­tal­krav sol­vens­ka­pi­tal­krav beräk­ning av sol­vens­ka­pi­tal­krav 1§ sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet utgör den minsta stor­lek på det med­räk­nings­bara pri­mär­ka­pi­ta­let som krävs för att för­säk­rings­fö­re­ta­get med 99,5 pro­cents san- nolik­het ska ha till­gångar under kom­mande tolv måna­der som täc­ker vär­det av åta­gan­dena gente­mot för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade 16 sfs 2015:700 på grund av för­säk­ringar (skydds­nivå). denna skydds­nivå ska även beak­tas vid beräk­ningen av kapi­tal­kra­vet för var och en av de ris­ker som ingår i sol- vens­ka­pi­tal­kra­vet. sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet ska beräk­nas under anta­gan­det att försäkringsföre-​​ taget kom­mer att fort­sätta att driva sin verk­sam­het. 2§ sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet ska beräk­nas med beak­tande av alla mät­bara ris­ker som före­ta­get är utsatt för. vid beräk­ningen ska minst föl­jande ris­ker beak­tas: 1. för­säk­rings­ris­ker, 2. mark­nads­ris­ker, 3. kre­di­tris­ker, och 4. ope­ra­tiva ris­ker. 3§ vid beräk­ningen av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet ska för­säk­rings­fö­re­ta­get be- akta effek­terna av sådana tek­ni­ker som före­ta­get använ­der för att redu­cera sina ris­ker. beräk­nings­me­to­der 4§ sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet ska beräk­nas enligt en stan­dard­for­mel som anges i 5 §. finan­sin­spek­tio­nen får i ett enskilt fall besluta att ett för­säk­rings­fö­re­tag får använda en intern modell enligt 9 kap. 1 § första styc­ket för att beräkna sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet. beräk­ning enligt stan­dard­for­meln 5§ sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet beräk­nat enligt stan­dard­for­meln ska utgöra sum- man av – ett pri­märt sol­vens­ka­pi­tal­krav beräk­nat enligt 6–8 §§, och – ett kapi­tal­krav för ope­ra­tiv risk beräk­nat enligt 9 §, mins­kat med – ett juste­rings­be­lopp beräk­nat enligt 10 §. pri­märt sol­vens­ka­pi­tal­krav 6§ det pri­mära sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet ska beräk­nas genom en juste­rad sam- man­lägg­ning av kapi­tal­kra­ven för minst föl­jande ris­ker: 1. för­säk­rings­ris­ker, 2. mark­nads­ris­ker, och 3. mot­parts­ris­ker. 7§ finan­sin­spek­tio­nen får i ett enskilt fall besluta att ett för­säk­rings­fö­re­tag får använda lämp­liga para­met­rar som är spe­ci­fika för före­ta­get vid beräk-​​ ningen av kapi­tal­kra­vet för för­säk­rings­ris­ker. 8§ finan­sin­spek­tio­nen får i ett enskilt fall besluta att ett för­säk­rings­fö­re­tag som med­de­lar sådana pen­sions­för­säk­ringar som anges i 58 kap. 2 § inkomst-​​ skat­te­la­gen (1999:1229) får beräkna kapi­tal­kra­vet för akti­e­kurs­risk, som in- 17 sfs 2015:700går i kapi­tal­kra­vet för mark­nads­risk, enligt en sär­skild metod anpas­sad för denna verk­sam­het. kapi­tal­krav för ope­ra­tiv risk 9§ kapi­tal­kra­vet för ope­ra­tiv risk ska beräk­nas med beak­tande av sådana ope­ra­tiva ris­ker som för­säk­rings­fö­re­ta­get är utsatt för och som inte har beak- tats vid beräk­ningen av kapi­tal­kra­vet för för­säk­rings­ris­ker, mark­nads­ris­ker eller mot­parts­ris­ker. juste­rings­be­lopp 10 § juste­rings­be­lop­pet enligt 5 § ska mot­svara den minsk­ning av försäk-​​ rings­fö­re­ta­gets oför­ut­sedda för­lus­ter som beror på 1. att före­ta­gets åta­gan­den gente­mot för­säk­rings­ta­gare eller andra ersätt-​​ nings­be­rät­ti­gade mins­kar till följd av vill­ko­ren i för­säk­rings­av­ta­let, 2. att före­ta­gets upp­skjutna skatt för­änd­ras, eller 3. en kom­bi­na­tion av 1 och 2. för­enk­lade beräk­ningar 11 § ett för­säk­rings­fö­re­tag får göra för­enk­lade beräk­ningar av kapi­tal­kra­vet för en spe­ci­fik risk om 1. det är moti­ve­rat med hän­syn till arten, omfatt­ningen och kom­plex­i­te­ten av de ris­ker som före­ta­get är utsatt för, och 2. det är opro­por­tio­ner­ligt betung­ande att göra beräk­ningar enligt standard-​​ for­meln. under­rät­telse om bris­tande sol­vens­ka­pi­tal­krav 12 § ett för­säk­rings­fö­re­tag ska ome­del­bart under­rätta finan­sin­spek­tio­nen, om före­ta­get inte upp­fyl­ler sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet eller om det finns risk för detta under de när­maste tre måna­derna. ett för­säk­rings­fö­re­tag som tilläm­par 5 kap. 10 eller 12 § ska ome­del­bart under­rätta finan­sin­spek­tio­nen, om före­ta­get inte skulle upp­fylla solvenskapi-​​ tal­kra­vet utan en tillämp­ning av dessa bestäm­mel­ser. mini­mi­ka­pi­tal­krav beräk­ning av mini­mi­ka­pi­tal­krav 13 § mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet utgör den minsta stor­lek på det med­räk­nings­bara pri­mär­ka­pi­ta­let som krävs för att för­säk­rings­fö­re­ta­get med 85 pro­cents sanno-​​ lik­het ska ha till­gångar under kom­mande tolv måna­der som täc­ker vär­det av åta­gan­dena gente­mot för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar. 14 § mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet ska beräk­nas med beak­tande helt eller del­vis av 1. för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar, 2. pre­mi­e­in­komst, 3. posi­tiv risk­summa, 18 sfs 2015:700 4. upp­skjutna skat­ter, 5. admi­nist­ra­tiva kost­na­der, och 6. avgi­ven åter­för­säk­ring. juste­ring av beräk­nat mini­mi­ka­pi­tal­krav 15 § mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet beräk­nat enligt 13 och 14 §§ får var­ken under-​​ stiga 25 pro­cent eller över­stiga 45 pro­cent av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet, inklu­sive kapi­tal­tillägg enligt 17 kap. 24 §. mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet får ald­rig vara lägre än garan­ti­be­lop­pet enligt 17–21 §§. under­rät­telse om bris­tande mini­mi­ka­pi­tal­krav 16 § ett för­säk­rings­fö­re­tag ska ome­del­bart under­rätta finan­sin­spek­tio­nen, om 1. före­ta­get inte upp­fyl­ler mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet, 2. före­ta­get inte upp­fyl­ler ett kapi­tal­krav som gäl­ler efter det att före­ta­get har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, eller 3. det finns risk för att någon av situ­a­tio­nerna enligt 1 och 2 inträf­far under de när­maste tre måna­derna. garan­ti­be­lopp 17 § för ska­de­för­säk­rings­fö­re­tag ska garan­ti­be­lop­pet uppgå till ett belopp som minst mot­sva­rar 2,5 mil­jo­ner euro eller det högre belopp, grun­dat på för- änd­ringar i det euro­pe­iska kon­su­ment­pris­in­dexet, som euro­pe­iska kommis-​​ sio­nen årli­gen till­kän­na­ger. om rörel­sen omfat­tar för­säk­ring eller risk som hän­för sig till någon av klas­serna 10–15 enligt 2 kap. 11 § första styc­ket ska dock garan­ti­be­lop­pet uppgå till ett belopp som minst mot­sva­rar 3,7 mil­jo­ner euro eller det högre belopp, grun­dat på för­änd­ringar i det euro­pe­iska konsu-​​ ment­pris­in­dexet som euro­pe­iska kom­mis­sio­nen årli­gen till­kän­na­ger. 18 § för liv­för­säk­rings­fö­re­tag ska garan­ti­be­lop­pet uppgå till ett belopp som minst mot­sva­rar 3,7 mil­jo­ner euro eller det högre belopp, grun­dat på föränd-​​ ringar i det euro­pe­iska kon­su­ment­pris­in­dexet, som euro­pe­iska kom­mis­sio­nen årli­gen till­kän­na­ger. 19 § för åter­för­säk­rings­bo­lag som inte är cap­ti­ve­bo­lag ska garan­ti­be­lop­pet uppgå till ett belopp som minst mot­sva­rar 3,6 mil­jo­ner euro eller det högre belopp, grun­dat på för­änd­ringar i det euro­pe­iska kon­su­ment­pris­in­dexet, som euro­pe­iska kom­mis­sio­nen årli­gen till­kän­na­ger. 20 § för ett sådant cap­ti­ve­bo­lag för åter­för­säk­ring som avses i arti­kel 13.5 i sol­vens ii-​direk­ti­vet ska garan­ti­be­lop­pet uppgå till ett belopp som minst mot- sva­rar 1,2 mil­jon euro eller det högre belopp, grun­dat på för­änd­ringar i det euro­pe­iska kon­su­ment­pris­in­dexet, som euro­pe­iska kom­mis­sio­nen årli­gen till- kän­na­ger. 19 sfs 2015:70021 § för för­säk­rings­fö­re­tag som bedri­ver både liv- och ska­de­för­säk­ring en- ligt 4 kap. 7 § andra styc­ket ska garan­ti­be­lop­pet uppgå till sum­man av de be- lopp som anges i 17 första meningen och 18 §§. bemyn­di­gan­den 22 § rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med- dela före­skrif­ter om 1. hur det pri­mära sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet ska beräk­nas enligt 6 §, 2. vilka krav som ska vara upp­fyllda för att ett för­säk­rings­fö­re­tag ska få till­stånd att använda före­tags­spe­ci­fika para­met­rar enligt 7 §, 3. vilka krav som ska vara upp­fyllda för att ett för­säk­rings­fö­re­tag ska få beräkna kapi­tal­kra­vet för akti­e­kurs­risk uti­från en sär­skild metod enligt 8 §, 4. hur kapi­tal­kra­vet för ope­ra­tiv risk ska beräk­nas enligt 9 §, och 5. hur juste­rings­be­lop­pet ska beräk­nas enligt 10 §. 9 kap. interna model­ler all­männa bestäm­mel­ser krav på till­stånd 1§ ett för­säk­rings­fö­re­tag får, efter till­stånd av finan­sin­spek­tio­nen, använda en intern modell för att beräkna sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet. ett sådant till­stånd får avse en full­stän­dig intern modell eller en par­ti­ell intern modell. bestäm­mel­serna i 8 kap. 1 och 2 §§ gäl­ler även när sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet beräk­nas med en intern modell. för­ut­sätt­ningar för att använda en intern modell 2§ till­stånd för ett för­säk­rings­fö­re­tag att använda en intern modell ska ges, om 1. för­säk­rings­fö­re­ta­get har ett för ända­må­let lämp­ligt utfor­mat riskhante-​​ rings­sy­stem som upp­fyl­ler kra­ven i 10 kap. 6 §, och 2. kra­ven i 6 och 9–18 §§ är upp­fyllda. finan­sin­spek­tio­nen ska fatta beslut i fråga om sådant till­stånd inom sex måna­der från det att en full­stän­dig ansö­kan kom in till inspek­tio­nen. par­ti­ell intern modell 3§ en par­ti­ell intern modell får använ­das för att beräkna 1. kapi­tal­kra­vet för en eller flera av de ris­ker eller under­grup­per av ris­ker som ingår i det pri­mära sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt 8 kap. 6 §, 2. kapi­tal­kra­vet för ope­ra­tiv risk enligt 8 kap. 9 §, 3. juste­rings­be­lop­pet enligt 8 kap. 10 §, eller 4. kom­bi­na­tio­ner av 1, 2 eller 3. en par­ti­ell intern modell får tilläm­pas på hela verk­sam­he­ten eller på en eller flera av för­säk­rings­fö­re­ta­gets större affär­sen­he­ter. 20 sfs 2015:700 till­stånd att använda en par­ti­ell intern modell 4§ för att ett för­säk­rings­fö­re­tag ska få till­stånd att använda en par­ti­ell intern modell krävs, utö­ver det som anges i 2 §, att 1. det finns god­tag­bara skäl att avgränsa tillämp­nings­om­rå­det för den interna model­len på det sätt som för­säk­rings­fö­re­ta­get har gjort, 2. sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet kan beräk­nas mer rätt­vi­sande uti­från försäkrings-​​ före­ta­gets risk­pro­fil och bestäm­mel­serna i 8 kap. 1 och 2 §§ än uti­från stan- dard­for­meln enligt 8 kap. 5–11 §§, och 3. den par­ti­ella interna model­len kan inte­gre­ras helt med de beräk­ningar som ska ske enligt stan­dard­for­meln. över­gångs­plan för utvidg­ning av en par­ti­ell intern modell 5§ finan­sin­spek­tio­nen får i sam­band med hand­lägg­ningen av en ansö­kan om använd­ning av en par­ti­ell intern modell som är avgrän­sad till att avse endast en eller flera ris­ker eller under­grup­per av ris­ker, eller en eller flera större affär­sen­he­ter, eller avgrän­sad i båda dessa avse­en­den, före­lägga ett för- säk­rings­fö­re­tag att ge in en över­gångs­plan för hur före­ta­get avser att utvidga model­lens tillämp­nings­om­råde. god­kän­nande av styr­do­ku­ment för änd­ring av en intern modell 6§ när ett för­säk­rings­fö­re­tag ansö­ker om till­stånd att använda en intern modell, ska före­ta­get lämna in ett styr­do­ku­ment för änd­ring av model­len. styr­do­ku­men­tet ska inne­hålla en för­teck­ning eller spe­ci­fi­ka­tion över möj­liga större och mindre änd­ringar av den interna model­len. när finan­sin­spek­tio­nen prö­var ansö­kan, ska inspek­tio­nen också pröva om styr­do­ku­men­tet kan god- kän­nas. änd­ring av en intern modell och styr­do­ku­ment 7§ ett för­säk­rings­fö­re­tag som fått till­stånd att använda en intern modell får göra mindre änd­ringar av denna i enlig­het med det styr­do­ku­ment för änd­ring av den interna model­len som god­känts av finan­sin­spek­tio­nen enligt 6 §. för större änd­ringar i den interna model­len krävs till­stånd från finans-​​ inspek­tio­nen. samt­liga änd­ringar av styr­do­ku­men­tet ska god­kän­nas av finansinspektio-​​ nen. kra­ven i 2 § ska tilläm­pas vid finan­sin­spek­tio­nens pröv­ning av om till- stånd ska ges enligt andra styc­ket eller änd­ring god­kän­nas enligt tredje styc­ket. åter­gång till stan­dard­for­meln 8§ ett för­säk­rings­fö­re­tag som använ­der en intern modell får, efter till­stånd av finan­sin­spek­tio­nen, återgå till att helt eller del­vis beräkna solvenskapital-​​ kra­vet enligt stan­dard­for­meln i 8 kap. 5–11 §§. ett sådant till­stånd får ges endast om för­säk­rings­fö­re­ta­get har visat att det finns god­tag­bara skäl för en åter­gång till stan­dard­for­meln. 21 sfs 2015:700krav på en intern modell och på använd­ningen av den krav på använd­ning 9§ en intern modell ska använ­das i ett för­säk­rings­fö­re­tags företagsstyr-​​ nings-​​ och risk­han­te­rings­sy­stem, i dess besluts­pro­ces­ser och i den egna risk- och sol­vens­be­döm­ningen. sty­rel­sen ska ansvara för att säker­ställa att utform­ningen och använd­ningen av den interna model­len är ända­måls­en­lig och ger ett till­freds­stäl­lande uttryck för risk­pro­fi­len. sta­tis­tisk kva­li­tet 10 § den beräk­ning av san­no­lik­hets­för­del­ning som lig­ger till grund för en intern modell ska bygga på 1. rele­vanta för­säk­rings­ma­te­ma­tiska och sta­tis­tiska tek­ni­ker som stäm­mer över­ens med de meto­der som används för beräk­ning av för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar, och 2. rea­lis­tiska anta­gan­den som ska kunna moti­ve­ras av för­säk­rings­fö­re­ta­get. upp­gif­ter som används för den interna model­len ska vara läm­pade för ända­må­let. de ska vara kor­rekta, full­stän­diga och aktu­ella. för­säk­rings­fö­re­ta­get ska minst en gång per år upp­da­tera de upp­gif­ter som används för beräk­ningen av san­no­lik­hets­för­del­ningen. diver­si­fi­e­ring 11 § ett för­säk­rings­fö­re­tag får i en intern modell ta hän­syn till inbör­des bero­en­den inom och mel­lan olika ris­ker (diver­si­fi­e­rings­ef­fek­ter), om de meto- der som används är ända­måls­en­liga. riskre­du­ce­rande tek­ni­ker 12 § ett för­säk­rings­fö­re­tag får i en intern modell beakta effek­terna av risk- redu­ce­rings­tek­ni­ker, om före­ta­get även fullt ut inklu­de­rar de ris­ker som är för­e­nade med dessa tek­ni­ker. beak­tande av finan­si­ella garan­tier och optio­ner 13 § ett för­säk­rings­fö­re­tag ska i en intern modell ta hän­syn till vär­det av ga- ran­tier och optio­ner i ingångna för­säk­rings­av­tal. beak­tande av samt­liga för­vän­tade utbe­tal­ningar 14 § ett för­säk­rings­fö­re­tag ska i en intern modell beakta alla för­vän­tade ut- betal­ningar till för­säk­rings­ta­gare och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade, oav­sett om betal­ning­arna är garan­te­rade genom avtal eller inte. kalibre­ring av en intern modell 15 § ett för­säk­rings­fö­re­tag ska kalibrera en intern modell på ett sätt som ger för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade en skydds­nivå som är lik- vär­dig med den nivå som anges i 8 kap. 1 §. 22 sfs 2015:700 resul­tata­na­lys 16 § ett för­säk­rings­fö­re­tag som använ­der en intern modell ska minst en gång per år granska vad som gett upp­hov till vins­ter eller orsa­kat för­lus­ter inom de olika större affär­sen­he­terna. ana­ly­sen ska visa hur den kate­go­ri­se­ring av ris­ker som har valts i den in- terna model­len för­kla­rar käl­lor och orsa­ker till vins­ter och för­lus­ter. riskkate-​​ gori­se­ringen ska åter­spegla för­säk­rings­fö­re­ta­gets risk­pro­fil. vali­de­ring av en intern modell 17 § en intern modell ska regel­bun­det vali­de­ras. vali­de­ringen ska inne­fatta en utvär­de­ring av model­lens funk­tion och en kon­troll av att model­len är lämp- lig med hän­syn till före­ta­gets risk­pro­fil. krav på doku­men­ta­tion 18 § ett för­säk­rings­fö­re­tag som använ­der en intern modell ska doku­men­tera 1. hur den är utfor­mad och fun­ge­rar, 2. att den stäm­mer över­ens med de krav som gäl­ler för interna model­ler enligt 9–17 §§, 3. vilka omstän­dig­he­ter som skulle kunna med­föra att den inte fun­ge­rar effek­tivt, och 4. vilka större änd­ringar som gjorts i den enligt 7 §. bemyn­di­gan­den 19 § rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med- dela före­skrif­ter om 1. för­ut­sätt­ning­arna för till­stånd att använda en full­stän­dig eller par­ti­ell intern modell enligt 1–5 §§, 2. för­ut­sätt­ning­arna för änd­ring av en intern modell och styr­do­ku­ment enligt 6 och 7 §§, 3. krav på använd­ning av sta­tis­tiska kva­li­tets­nor­mer för en intern modell enligt 9–14 §§, 4. kalibre­ring av en intern modell enligt 15 §, 5. vali­de­ring av en intern modell enligt 17 §, och 6. krav på doku­men­ta­tion enligt 18 §. 10 kap. före­tags­styr­ning före­tags­styr­nings­sy­stem 1§ ett för­säk­rings­fö­re­tag ska ha ett före­tags­styr­nings­sy­stem som säkerstäl-​​ ler att före­ta­get styrs på ett sunt och ansvars­fullt sätt. syste­met ska ses över regel­bun­det av före­ta­get. styr­do­ku­ment 2§ ett för­säk­rings­fö­re­tag ska upp­rätta och följa styr­do­ku­ment för 1. risk­han­te­ring, 2. intern­kon­troll, 23 sfs 2015:7003. intern­re­vi­sion, 4. verk­sam­het som omfat­tas av upp­drags­av­tal enligt 19 §, 5. upp­gifts­läm­nande till finan­sin­spek­tio­nen och kva­li­tets­kon­troll av upp- gif­terna, och 6. änd­ring av före­ta­gets interna modell, om en sådan modell används. styr­do­ku­men­ten ska fast­stäl­las av sty­rel­sen. de ska utvär­de­ras och ses över minst en gång per år. kon­ti­nu­i­tet i verk­sam­he­ten 3§ ett för­säk­rings­fö­re­tag ska ha system, resur­ser och ruti­ner som är lämp- liga för att verk­sam­he­ten ska kunna bedri­vas med kon­ti­nu­i­tet och i enlig­het med gäl­lande reg­ler. ett för­säk­rings­fö­re­tag ska ha en bered­skaps­plan. cen­trala funk­tio­ner 4§ ett för­säk­rings­fö­re­tag ska ha funk­tio­ner för risk­han­te­ring, regelefterlev-​​ nad och intern­re­vi­sion samt en aktu­a­ri­e­funk­tion (cen­trala funk­tio­ner). lämp­lig­hets­krav 5§ ett för­säk­rings­fö­re­tag ska säker­ställa att den som ingår i sty­rel­sen för före­ta­get eller är verk­stäl­lande direk­tör i det, eller är ersät­tare för någon av dem, eller den som ansva­rar för eller utför arbete i en cen­tral funk­tion i före- taget upp­fyl­ler de krav som anges i 2 kap. 4 § 4. för­säk­rings­fö­re­ta­get ska sna­rast möj­ligt till finan­sin­spek­tio­nen anmäla änd­ringar av vilka som ingår i dess led­ning enligt första styc­ket eller som ansva­rar för en cen­tral funk­tion i före­ta­get. för­säk­rings­fö­re­ta­get ska under­rätta inspek­tio­nen om någon av de per­so­ner som avses i första styc­ket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre upp­fyl­ler lämp­lig­hets­kra­ven. system för risk­han­te­ring 6§ ett för­säk­rings­fö­re­tag ska ha ett system för risk­han­te­ring som ska inne- hålla de stra­te­gier, pro­ces­ser och rap­por­te­rings­ru­ti­ner som behövs för att säker­ställa att före­ta­get fort­lö­pande kan iden­ti­fi­era, vär­dera, över­vaka, han- tera och rap­por­tera ris­ker samt bero­en­den mel­lan ris­ker. syste­met ska vara inte­gre­rat i före­ta­gets organisations-​​ och besluts­struk­tur. det ska vara utfor­mat med lämp­lig hän­syn till de per­so­ner som leder före­ta­get eller annars ingår i en cen­tral funk­tion. ris­ker och krav på inne­håll i styr­do­ku­men­tet för risk­han­te­ring 7§ ett för­säk­rings­fö­re­tags system för risk­han­te­ring ska avse såväl de ris­ker som täcks av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet, eller ett kapi­tal­krav som ska upp­fyl­las av ett före­tag som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, som ris­ker som inte, eller endast del­vis, beak­tas vid beräk­ningen av detta. syste­met ska omfatta 1. för­säk­rings­ris­ker, 24 sfs 2015:700 2. match­nings­ris­ker, 3. inve­ste­rings­ris­ker, sär­skilt avse­ende deri­va­t­in­stru­ment och lik­nande åta­gan­den, 4. likviditets-​​ och kon­cent­ra­tions­ris­ker, 5. ope­ra­tiva ris­ker, 6. ris­ker hän­för­liga till åter­för­säk­ring och andra riskre­du­ce­rings­tek­ni­ker, och 7. bero­en­den mel­lan ris­ker som före­ta­get är eller kan komma att bli expo- ner­ade för. ett för­säk­rings­fö­re­tags styr­do­ku­ment för risk­han­te­ring enligt 2 § 1 ska om- fatta de ris­ker som avses i andra styc­ket 1–6. i ett för­säk­rings­fö­re­tag som använ­der vola­ti­li­tetsju­ste­ring enligt 5 kap. 9 § ska styr­do­ku­ment för risk­han­te­ring också inne­hålla rikt­lin­jer för volatilitets-​​ juste­ringen. krav på före­tag som använ­der match­ning­sju­ste­ring eller vola­ti­li­tetsju­ste­ring 8§ ett för­säk­rings­fö­re­tag som använ­der match­ning­sju­ste­ring enligt 5 kap. 7 § eller vola­ti­li­tetsju­ste­ring enligt 5 kap. 9 § ska 1. upp­rätta en lik­vi­di­tets­plan, och 2. regel­bun­det utvär­dera sin använd­ning av juste­ringar. krav på regel­bun­den utvär­de­ring 9§ ett för­säk­rings­fö­re­tag ska regel­bun­det bedöma hur käns­liga de försäk-​​ rings­tek­niska avsätt­ning­arna och de med­räk­nings­bara kapi­tal­bas­med­len är för de anta­gan­den som lig­ger till grund för fast­stäl­lan­det av den ränta som används vid beräk­ningen av den bästa skatt­ningen av fram­tida kassa­flö­den. krav på ana­lys av externa bedöm­ningar 10 § ett för­säk­rings­fö­re­tag som använ­der bedöm­ningar från externa kredit-​​ vär­de­rings­in­sti­tut vid beräk­ningar av de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna eller sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet ska, när det är möj­ligt, göra en egen bedöm­ning av de externa vär­de­ring­arna. en egen risk- och sol­vens­be­döm­ning 11 § ett för­säk­rings­fö­re­tag ska genom­föra en egen risk- och solvensbedöm-​​ ning. i den egna risk- och sol­vens­be­döm­ningen ska för­säk­rings­fö­re­ta­get göra en bedöm­ning av 1. före­ta­gets totala sol­vens­be­hov med hän­syn till dess spe­ci­fika risk­pro­fil, risk­to­le­rans och affärs­stra­tegi, 2. före­ta­gets fort­lö­pande efter­lev­nad av bestäm­mel­serna om solvens-​​ och mini­mi­ka­pi­tal­kra­ven, eller ett kapi­tal­krav som ska upp­fyl­las av ett före­tag som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, samt försäkringstek-​​ niska avsätt­ningar, och 3. hur bety­dande skill­na­derna är mel­lan före­ta­gets risk­pro­fil och de anta- gan­den om ris­ker som har legat till grund för beräk­ningen av solvenskapital-​​ 25 sfs 2015:700kravet eller ett kapi­tal­krav som ska upp­fyl­las av ett före­tag som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §. för bedöm­ningen enligt andra styc­ket 1 ska för­säk­rings­fö­re­ta­get ha proces-​​ ser som säker­stäl­ler att de ris­ker som före­ta­get är eller kan komma att bli expo­ne­rade för, på såväl kort som lång sikt, iden­ti­fie­ras och vär­de­ras. före- taget ska kunna redo­visa de meto­der som använts vid bedöm­ningen. ett för­säk­rings­fö­re­tag som använ­der match­ning­sju­ste­ring enligt 5 kap. 7 §, vola­ti­li­tetsju­ste­ring enligt 5 kap. 9 §, en till­fäl­ligt juste­rad risk­fri rän­te­struk­tur enligt 5 kap. 10 § eller ett till­fäl­ligt avdrag vid beräk­ningen av de försäkrings-​​ tek­niska avsätt­ning­arna enligt 5 kap. 12 §, ska i den bedöm­ning som avses i andra styc­ket 2 göra en bedöm­ning av efter­lev­na­den av bestäm­mel­serna om solvens-​​ och mini­mi­ka­pi­tal­kra­ven, såväl med som utan använd­ning av match-​​ ning­sju­ste­ring, vola­ti­li­tetsju­ste­ring, juste­rad risk­fri rän­te­struk­tur eller tillfäl-​​ ligt avdrag vid beräk­ningen av de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna. den egna risk- och sol­vens­be­döm­ningen ska ingå som en inte­gre­rad del i ett för­säk­rings­fö­re­tags affärs­stra­te­gier och ska beak­tas vid före­ta­gets strate-​​ giska beslut. regel­bundna bedöm­ningar 12 § ett för­säk­rings­fö­re­tag ska genom­föra en egen risk- och solvensbedöm-​​ ning minst en gång per år. om en väsent­lig för­änd­ring skett av de ris­ker som för­säk­rings­fö­re­ta­get är utsatt för, ska en ny sådan bedöm­ning genom­fö­ras sna­rast möj­ligt. rap­por­te­ring 13 § ett för­säk­rings­fö­re­tag ska rap­por­tera resul­ta­tet av varje egen risk- och sol­vens­be­döm­ning till finan­sin­spek­tio­nen. system för intern­kon­troll 14 § ett för­säk­rings­fö­re­tag ska ha ett system för intern­kon­troll. syste­met ska omfatta förvaltnings-​​ och redo­vis­nings­me­to­der, ramar för intern­kon­trol­len, lämp­liga rap­por­te­rings­ru­ti­ner och en funk­tion för regelefter-​​ lev­nad. funk­tion för risk­han­te­ring 15 § funk­tio­nen för risk­han­te­ring ska ges en struk­tur som under­lät­tar genom­fö­rande av risk­han­te­rings­sy­ste­met. funk­tion för regel­ef­ter­lev­nad 16 § funk­tio­nen för regel­ef­ter­lev­nad ska 1. rap­por­tera till sty­rel­sen och den verk­stäl­lande direk­tö­ren i fråga om efter­lev­na­den av a) bestäm­mel­serna i denna lag och före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen, b) bestäm­mel­ser som har med­de­lats av euro­pe­iska kom­mis­sio­nen med anled­ning av sol­vens ii-​direk­ti­vet, och 26 sfs 2015:700 c) de rikt­lin­jer och rekom­men­da­tio­ner som har med­de­lats med anled­ning av det direk­ti­vet av euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten, finan­sin­spek­tio­nen och, om före­ta­get har inrät­tat en sekun­däre­ta­ble­ring i ett land inom ees, den behö­riga myn­dig­he­ten i det lan­det, 2. lämna råd till före­ta­gets sty­relse och den verk­stäl­lande direk­tö­ren om före­byg­gande av bris­tande efter­lev­nad av bestäm­mel­ser enligt 1, 3. bedöma kon­se­kven­serna av för­änd­ringar i bestäm­mel­ser, rikt­lin­jer och rekom­men­da­tio­ner enligt 1, och 4. iden­ti­fi­era och bedöma ris­ker för bris­tande efter­lev­nad av bestäm­mel­ser, rikt­lin­jer och rekom­men­da­tio­ner enligt 1. funk­tion för intern­re­vi­sion 17 § funk­tio­nen för intern­re­vi­sion ska 1. utvär­dera syste­met för intern­kon­troll, 2. utvär­dera andra delar av före­tags­styr­nings­sy­ste­met, och 3. rap­por­tera resul­tat och lämna rekom­men­da­tio­ner efter utvär­de­ring­arna till före­ta­gets sty­relse. funk­tio­nen för intern­re­vi­sion ska utföra sina upp­gif­ter med opar­tisk­het och vara obe­ro­ende från den verk­sam­het som utvär­de­ras. aktu­a­ri­e­funk­tion 18 § aktu­a­ri­e­funk­tio­nen ska 1. sam­ordna och svara för kva­li­te­ten i de för­säk­rings­tek­niska beräkning-​​ arna och utred­ning­arna, 2. bistå sty­rel­sen och den verk­stäl­lande direk­tö­ren och på eget ini­ti­a­tiv rap- por­tera till dem i frå­gor som rör meto­der, beräk­ningar och bedöm­ningar av a) de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna, b) vär­de­ringen av för­säk­rings­ris­kerna, och c) åter­för­säk­rings­skydd och andra riskre­du­ce­rings­tek­ni­ker, och 3. bidra till före­ta­gets risk­han­te­rings­sy­stem. den som ska ansvara för eller utföra upp­gif­ter i aktu­a­ri­e­funk­tio­nen ska ha de kun­ska­per och erfa­ren­he­ter av funk­tio­nens upp­gif­ter som är till­räck­liga med hän­syn till arten, omfatt­ningen och kom­plex­i­te­ten av ris­kerna i före­ta­gets verk­sam­het. finan­sin­spek­tio­nen får för ett för­säk­rings­fö­re­tag som har bevil­jats undan-​​ tag enligt 1 kap. 19 eller 19 b § besluta om undan­tag från vill­ko­ren för behö- rig­het för den som ansva­rar för eller utför upp­gif­ter i aktu­a­ri­e­funk­tio­nen och från kra­vet att upp­rätta en aktu­a­ri­e­funk­tion. upp­drags­av­tal 19 § ett för­säk­rings­fö­re­tag får, med de begräns­ningar som föl­jer av 20 §, upp­dra åt någon annan att utföra ett visst arbete och vissa funk­tio­ner som ingår i före­ta­gets för­säk­rings­rö­relse (upp­drags­av­tal). ett sådant upp­drag inskrän­ker dock inte före­ta­gets ansvar enligt denna lag. 27 sfs 2015:700begränsningar i möj­lig­he­ten att ingå upp­drags­av­tal 20 § ett upp­drags­av­tal får inte avse ope­ra­tiv verk­sam­het eller funk­tio­ner som är av väsent­lig bety­delse, om det kan leda till att 1. kva­li­te­ten i före­tags­styr­nings­sy­ste­met för­säm­ras väsent­ligt, 2. den ope­ra­tiva ris­ken i före­ta­get ökar väsent­ligt, 3. finan­sin­spek­tio­nens möj­lig­het att utöva till­syn för­säm­ras, eller 4. för­säk­rings­ta­gar­nas möj­lig­het till till­freds­stäl­lande och fort­lö­pande ser- vice inte kan upp­rätt­hål­las. anmä­lan av upp­drags­av­tal 21 § ett för­säk­rings­fö­re­tag som har ingått ett upp­drags­av­tal som avser så- dan ope­ra­tiv verk­sam­het eller sådana funk­tio­ner som är av väsent­lig bety­delse ska innan avta­let bör­jar gälla anmäla detta till finan­sin­spek­tio­nen. ett försäk-​​ rings­fö­re­tag ska sna­rast möj­ligt anmäla till finan­sin­spek­tio­nen om det inträf-​​ far väsent­liga för­änd­ringar inom den ope­ra­tiva verk­sam­he­ten eller funktio-​​ nerna. åtgär­der som krävs av ett för­säk­rings­fö­re­tag som ingår ett upp­drags­av­tal 22 § ett för­säk­rings­fö­re­tag som ingår ett upp­drags­av­tal ska vidta de åtgär-​​ der som krävs för att säker­ställa att upp­drags­ta­ga­ren 1. sam­ar­be­tar med finan­sin­spek­tio­nen när det gäl­ler den verk­sam­het eller de funk­tio­ner som omfat­tas av upp­drags­av­ta­let, 2. ger för­säk­rings­fö­re­ta­get, dess revi­so­rer och finan­sin­spek­tio­nen till­gång till upp­gif­ter som rör den verk­sam­het eller de funk­tio­ner som omfat­tas av upp­drags­av­ta­let, och 3. ger finan­sin­spek­tio­nen fak­tiskt till­träde till upp­drags­ta­ga­rens loka­ler. kom­plet­te­rande rikt­lin­jer m.m. 23 § ett för­säk­rings­fö­re­tag ska upp­rätta och följa för­säk­rings­tek­niska rikt- lin­jer. rikt­lin­jerna ska kom­plet­te­ras med ett för­säk­rings­tek­niskt beräknings-​​ under­lag. för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jer för liv­för­säk­ring ska ges in till finansinspek-​​ tio­nen senast den dag de bör­jar använ­das eller änd­ras. till­sam­mans med rikt­lin­jerna ska det läm­nas en redo­gö­relse för de konse-​​ kven­ser som rikt­lin­jerna får för för­säk­rings­fö­re­ta­get samt för försäkrings-​​ tagarna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar. om det med hän­syn till för­säk­ring­ar­nas beskaf­fen­het eller av något annat sär­skilt skäl sak­nas anled­ning att upp­rätta ett för­säk­rings­tek­niskt beräknings-​​ under­lag, får finan­sin­spek­tio­nen i ett enskilt fall besluta om undan­tag från skyl­dig­he­ten att upp­rätta ett sådant under­lag. 24 § ett för­säk­rings­fö­re­tag ska upp­rätta och följa rikt­lin­jer för han­te­ring av intres­se­kon­flik­ter mel­lan före­ta­gets intres­sen­ter. 25 § sty­rel­sen ska fast­ställa för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jer och rikt­lin­jer för han­te­ring av intres­se­kon­flik­ter. rikt­lin­jerna ska utvär­de­ras och ses över minst en gång per år. 28 sfs 2015:700 bemyn­di­gan­den 26 § rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med- dela före­skrif­ter om 1. vad ett system för risk­han­te­ring enligt 6 § ska inne­hålla när ett försäk-​​ rings­fö­re­tag fått till­stånd att använda en par­ti­ell eller full­stän­dig intern modell, 2. inne­hål­let i de rikt­lin­jer för vola­ti­li­tetsju­ste­ring som avses i 7 § fjärde styc­ket, 3. inne­hål­let i en sådan lik­vi­di­tets­plan som avses i 8 § 1, 4. kra­ven på regel­bundna utvär­de­ringar som ska göras av försäkringsföre-​​ tag som använ­der matchnings-​​ eller vola­ti­li­tetsju­ste­ring enligt 8 § 2, 5. kra­ven på regel­bundna utvär­de­ringar som ska göras av försäkringsföre-​​ tag när det gäl­ler före­ta­gets käns­lig­het för de anta­gan­den som lig­ger till grund för fast­stäl­lan­det av den rele­vanta risk­fria rän­te­struk­tu­ren enligt 9 §, 6. hur en sådan egen bedöm­ning som avses i 10 § ska genom­fö­ras, 7. rap­por­te­ring av resul­tat av den egna risk- och sol­vens­be­dömning enligt 13 §, 8. vad funk­tio­nen för risk­han­te­ring enligt 15 § ska ansvara för när ett för- säk­rings­fö­re­tag fått till­stånd att använda en par­ti­ell eller full­stän­dig intern modell, 9. vill­kor för behö­rig­het för den som ska ansvara för eller utföra upp­gif­ter i aktu­a­ri­e­funk­tio­nen enligt 18 §, 10. inne­hål­let i för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jer och beräk­nings­un­der­lag som avses i 23 §, och 11. vilka upp­gif­ter som rikt­lin­jer för han­te­ring av intres­se­kon­flik­ter enligt 24 § ska omfatta. 11 kap. 6§ utö­ver 7 kap. 50 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) gäl­ler för försäkrings-​​ aktie­bo­lag som inte får dela ut vinst, att talan får föras mot ett bolagsstämmo-​​ beslut som stri­der mot de för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jerna. 16 kap. offent­lig­gö­rande offent­lig­gö­rande av solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­port 1§ ett för­säk­rings­fö­re­tag ska offent­lig­göra en solvens-​​ och verksamhets-​​ rap­port en gång per år. rap­por­ten ska upp­da­te­ras i de fall som anges i 4 och 6 §§. inne­hål­let i solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­por­ten 2§ solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­por­ten ska inne­hålla en beskriv­ning av för- säk­rings­fö­re­ta­gets 1. verk­sam­het och resul­tat, 2. före­tags­styr­nings­sy­stem, 3. risk­pro­fil, 4. vär­de­rings­me­to­der för sol­ven­sän­da­mål, och 5. sol­vens­si­tu­a­tion. 29 sfs 2015:700ett för­säk­rings­fö­re­tag som använ­der match­ning­sju­ste­ring enligt 5 kap. 7 § ska i rap­por­ten beskriva denna och den port­följ av åta­gan­den och motsva-​​ rande till­gångar på vilka juste­ringen används samt kvan­ti­fi­era effek­terna av en slo­pad match­ning­sju­ste­ring på före­ta­gets finan­si­ella ställ­ning. ett försäk-​​ rings­fö­re­tag som använ­der vola­ti­li­tetsju­ste­ring enligt 5 kap. 9 § ska i rappor-​​ ten kvan­ti­fi­era effek­terna av en slo­pad vola­ti­li­tetsju­ste­ring på före­ta­gets finan­si­ella ställ­ning. ett för­säk­rings­fö­re­tag får helt eller del­vis lämna de upp­gif­ter som ska offent­lig­gö­ras genom rap­por­ten genom hän­vis­ning till upp­gif­ter som före- taget offent­lig­gjort för att upp­fylla andra rätts­liga eller admi­nist­ra­tiva krav, om dessa upp­gif­ter är lik­vär­diga till art och omfatt­ning. undan­tag från kra­vet på offent­lig­gö­rande 3§ finan­sin­spek­tio­nen får i ett enskilt fall besluta att ett för­säk­rings­fö­re­tag inte behö­ver offent­lig­göra upp­gif­ter som anges i 2 § första styc­ket 1–4, om ett offent­lig­gö­rande skulle inne­bära att 1. före­ta­gets kon­kur­ren­ter otill­bör­ligt gyn­nas, eller 2. före­ta­get bry­ter mot tyst­nads­plikt avsedd att skydda för­säk­rings­ta­gare eller annan som före­ta­get har en mot­parts­re­la­tion till. ett för­säk­rings­fö­re­tag som har bevil­jats undan­tag ska ange detta och skä­len för undan­ta­get i rap­por­ten. upp­da­te­ringar av solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­por­ten upp­da­te­ringar om sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet inte är upp­fyllt 4§ ett för­säk­rings­fö­re­tag som inte upp­fyl­ler sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet ska ome- del­bart upp­da­tera tidi­gare offent­lig­gjorda upp­gif­ter i solvens-​​ och verksam-​​ hets­rap­por­ten, om 1. under­skot­tet är bety­dande, och 2. finan­sin­spek­tio­nen inte har fått någon rea­lis­tisk åtgärds­plan inom två måna­der räk­nat från det datum då före­ta­get upp­täckte att under­skot­tet var be- tydande. om finan­sin­spek­tio­nen har ansett att åtgärds­pla­nen är rea­lis­tisk, men under­skot­tet inte har kor­ri­ge­rats inom sex måna­der från det att det upp­täck­tes, ska under­skot­tet offent­lig­gö­ras av före­ta­get vid utgången av denna period. sam­ti­digt ska före­ta­get offent­lig­göra en för­kla­ring av orsa­kerna till det kvar- varande under­skot­tet, följ­derna av detta, vilka kor­ri­ge­rande åtgär­der som har vid­ta­gits av före­ta­get och vilka ytter­li­gare kor­ri­ge­rande åtgär­der som är pla- ner­ade. 5§ på begä­ran av finan­sin­spek­tio­nen ska ett för­säk­rings­fö­re­tag som inte upp­fyl­ler sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet, sam­ti­digt som under­skot­tet är bety­dande och någon rea­lis­tisk åtgärds­plan inte har över­läm­nats till inspek­tio­nen inom den tid som anges i 4 § första styc­ket 2, offent­lig­göra 1. hur stort under­skot­tet är, 2. en för­kla­ring av orsa­kerna till under­skot­tet, 3. följ­derna av under­skot­tet, och 4. vilka kor­ri­ge­rande åtgär­der som har vid­ta­gits av före­ta­get. 30 sfs 2015:700 upp­da­te­ringar om mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet inte är upp­fyllt 6§ ett för­säk­rings­fö­re­tag som inte upp­fyl­ler mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet ska ome- del­bart upp­da­tera tidi­gare offent­lig­gjorda upp­gif­ter i solvens-​​ och verksam-​​ hets­rap­por­ten, om finan­sin­spek­tio­nen 1. bedö­mer att före­ta­get inte kom­mer att kunna över­lämna en rea­lis­tisk, kort­sik­tig finan­si­ell sane­rings­plan, eller 2. inte har fått någon sådan plan inom en månad från den dag då före­ta­get upp­täckte att mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet inte var upp­fyllt. om finan­sin­spek­tio­nen har ansett att en finan­si­ell sane­rings­plan är realis-​​ tisk, men under­skot­tet inte har kor­ri­ge­rats inom tre måna­der från det att det upp­täck­tes, ska under­skot­tet offent­lig­gö­ras av före­ta­get senast vid utgången av denna period. sam­ti­digt ska före­ta­get offent­lig­göra en för­kla­ring av orsa- kerna till det kvar­va­rande under­skot­tet, följ­derna av detta, vilka kor­ri­ge­rande åtgär­der som har vid­ta­gits av före­ta­get och vilka ytter­li­gare kor­ri­ge­rande åt- gär­der som är pla­ne­rade. 7§ på begä­ran av finan­sin­spek­tio­nen ska ett för­säk­rings­fö­re­tag som inte upp­fyl­ler mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet, sam­ti­digt som någon av de omstän­dig­he­ter som anges i 6 § första styc­ket före­lig­ger, offent­lig­göra 1. hur stort under­skot­tet är, 2. en för­kla­ring av orsa­kerna till under­skot­tet, 3. följ­derna av under­skot­tet, och 4. vilka kor­ri­ge­rande åtgär­der som har vid­ta­gits av före­ta­get. system och styr­do­ku­ment 8§ ett för­säk­rings­fö­re­tag ska ha upp­rät­tat lämp­liga informations-​​ och rap- por­te­rings­sy­stem för att kunna upp­fylla bestäm­mel­serna i 1–7 §§ och ha styr- doku­ment som säker­stäl­ler att alla upp­gif­ter som offent­lig­görs fort­lö­pande är rele­vanta. solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­por­ter samt upp­da­te­ringar av dessa ska god- kän­nas av för­säk­rings­fö­re­ta­gets sty­relse innan de offent­lig­görs. bemyn­di­gan­den 9§ rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om 1. inne­hål­let i solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­por­ten enligt 2 §, 2. vilka upp­gif­ter en ansö­kan om undan­tag från kra­vet på offent­lig­gö­rande enligt 3 § ska inne­hålla, och 3. inne­hål­let i informations-​​ och rap­por­te­rings­sy­stem och styr­do­ku­ment enligt 8 §. 17 kap. 2§ finan­sin­spek­tio­nen har till­syn över för­säk­rings­fö­re­tag. till­sy­nen omfat­tar att verk­sam­he­ten drivs enligt 1. denna lag, 2. andra för­fatt­ningar som regle­rar före­ta­gets verk­sam­het, 3. före­ta­gets bolags­ord­ning eller stad­gar, 31 sfs 2015:7004. före­ta­gets för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jer och beräk­nings­un­der­lag samt rikt­lin­jer för han­te­ring av intres­se­kon­flik­ter, och 5. styr­do­ku­ment som före­ta­get har upp­rät­tat och som har sin grund i författ-​​ ningar som regle­rar före­ta­gets verk­sam­het. finan­sin­spek­tio­nen har dess­utom till­syn över att för­säk­rings­fö­re­ta­gets ägare och styr­ning upp­fyl­ler lämp­lig­hets­kra­ven i denna lag. finan­sin­spek­tio­nens till­syn ska utgå från en pro­ak­tiv och risk­ba­se­rad me- tod. sam­ar­bete och utbyte av infor­ma­tion 3§ finan­sin­spek­tio­nen ska i sin till­syns­verk­sam­het sam­ar­beta och utbyta infor­ma­tion med behö­riga myn­dig­he­ter, euro­pe­iska kom­mis­sio­nen och euro- peiska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten i den utsträck­ning som föl­jer av sve­ri­ges med­lem­skap i euro­pe­iska uni­o­nen. 3a§ finan­sin­spek­tio­nen får hän­skjuta frå­gor som rör ett för­fa­rande av en annan behö­rig myn­dig­het inom ees till euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjänste-​​ pen­sions­myn­dig­he­ten för tvist­lös­ning i de fall som fram­går av artik­larna 33, 38, 155 och 158 i sol­vens ii-​direk­ti­vet. 7§ finan­sin­spek­tio­nen får när inspek­tio­nen anser att det är nöd­vän­digt genom­föra en under­sök­ning hos ett för­säk­rings­fö­re­tag. sty­rel­sen och den verk­stäl­lande direk­tö­ren ska vid den tid­punkt som finan­sin­spek­tio­nen bestäm­mer hålla för­säk­rings­fö­re­ta­gets till­gångar, räken-​​ skaps­ma­te­rial och andra hand­lingar till­gäng­liga för gransk­ning av befatt-​​ nings­ha­vare hos inspek­tio­nen eller av någon annan som inspek­tio­nen har för- ord­nat. finan­sin­spek­tio­nen får genom­föra en under­sök­ning hos ett före­tag som har fått i upp­drag av ett för­säk­rings­fö­re­tag att utföra viss verk­sam­het eller vissa funk­tio­ner, om det behövs för till­sy­nen av för­säk­rings­fö­re­ta­get. match­ning­sju­ste­ring 7a§ om ett för­säk­rings­fö­re­tag inte längre upp­fyl­ler vill­ko­ren för till­stånd att använda match­ning­sju­ste­ring enligt 5 kap. 7 §, ska finan­sin­spek­tio­nen före­lägga före­ta­get att åtgärda bris­terna inom två måna­der från den dag då vill­ko­ren inte längre var upp­fyllda. om bris­terna inte har åtgär­dats inom den tid som anges i första styc­ket, ska före­ta­get före­läg­gas att ome­del­bart upp­höra med använd­ningen av match-​​ ning­sju­ste­ring. 8§ skyl­dig­he­ten enligt 5 och 7 §§ att lämna upp­lys­ningar och hålla till- gångar och hand­lingar till­gäng­liga för gransk­ning gäl­ler även för 1. sty­rel­sen och den verk­stäl­lande direk­tö­ren eller mot­sva­rande organ i ett före­tag vars verk­sam­het ute­slu­tande ska vara att biträda ett för­säk­rings­fö­re­tag eller som ett för­säk­rings­fö­re­tag har ett bestäm­mande infly­tande i, 2. ord­fö­ran­den och den verk­stäl­lande direk­tö­ren eller mot­sva­rande befatt-​​ nings­ha­vare i en ska­de­re­gle­rings­nämnd, vill­kors­nämnd eller i annat lik­nande organ, som biträ­der ett för­säk­rings­fö­re­tag, och 32 sfs 2015:700 3. sty­rel­sen och den verk­stäl­lande direk­tö­ren i ett aktie­bo­lag, om finans-​​ inspek­tio­nen med bola­gets sam­tycke har fat­tat beslut om en sådan skyl­dig­het. 12 § en revi­sor eller en sär­skild granskare ska genast rap­por­tera till finans-​​ inspek­tio­nen om han eller hon vid full­gö­ran­det av sitt upp­drag i ett försäk-​​ rings­fö­re­tag får kän­ne­dom om för­hål­lan­den som 1. kan utgöra en väsent­lig över­trä­delse av de för­fatt­ningar som regle­rar före­ta­gets verk­sam­het, 2. kan påverka före­ta­gets fort­satta drift nega­tivt, 3. kan leda till att revi­sorn avstyr­ker att balans­räk­ningen eller resultaträk-​​ ningen fast­ställs eller till anmärk­ning enligt 9 kap. 33 eller 34 § aktiebolags-​​ lagen (2005:551) eller 8 kap. 13 § lagen (1987:667) om eko­no­miska före- ningar, eller 4. kan inne­bära att före­ta­get bris­ter eller har brustit i upp­fyl­lan­det av sol- vens- eller mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet eller av ett kapi­tal­krav som ska upp­fyl­las av ett före­tag som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §. revi­sorn och granska­ren har en mot­sva­rande rap­por­te­rings­skyl­dig­het om han eller hon får kän­ne­dom om för­hål­lan­den som avses i första styc­ket vid full­gö­rande av upp­drag som revi­sorn eller den sär­skilda granska­ren har i för- säk­rings­fö­re­ta­gets moder­fö­re­tag eller dot­ter­fö­re­tag eller ett före­tag som har en likar­tad för­bin­delse med för­säk­rings­fö­re­ta­get. redo­gö­relse för före­ta­gets för­måga att han­tera änd­rade eko­no­miska för­hål­lan­den 16 § på begä­ran av finan­sin­spek­tio­nen ska ett för­säk­rings­fö­re­tag upp­rätta och till inspek­tio­nen lämna en redo­gö­relse avse­ende före­ta­gets för­måga att han­tera hän­del­ser eller för­änd­ringar av eko­no­miska för­hål­lan­den som skulle kunna påverka före­ta­gets finan­si­ella ställ­ning nega­tivt. skyl­dig­he­ten enligt första styc­ket gäl­ler även för verk­sam­het som omfat­tas av upp­drags­av­tal enligt 10 kap. 19 §. rap­port angå­ende de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna 17 § på begä­ran av finan­sin­spek­tio­nen ska ett för­säk­rings­fö­re­tag lämna in en rap­port som utvi­sar att nivån på de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna är lämp­lig och att beräk­ningen av dem utförs med rele­vanta meto­der och med ade­kvata sta­tis­tiska under­lag. till­syn av intern modell 18 § på begä­ran av finan­sin­spek­tio­nen ska ett för­säk­rings­fö­re­tag som an- vän­der en intern modell lämna in en beräk­ning av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet med använd­ning av stan­dard­for­meln. 19 § på begä­ran av finan­sin­spek­tio­nen ska ett för­säk­rings­fö­re­tag som använ­der en intern modell, men som inte längre upp­fyl­ler kra­ven för att få använda en sådan, lämna in en hand­lings­plan för hur före­ta­get avser att inom skä­lig tid rätta till bris­terna. en sådan plan behö­ver inte upp­rät­tas, om före- taget kan visa att över­trä­del­sen är ringa. 33 sfs 2015:70020 § ett före­tag som inte upp­rät­tar och genom­för den plan som anges i 19 § ska efter beslut av finan­sin­spek­tio­nen beräkna sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet med använd­ning av stan­dard­for­meln. 21 § på begä­ran av finan­sin­spek­tio­nen ska ett för­säk­rings­fö­re­tag som använ­der en intern modell veri­fi­era kalibre­ringen av den interna model­len och kon­trol­lera att dess spe­ci­fi­ka­tion stäm­mer över­ens med all­mänt accep­te­rad mark­nads­praxis. detta ska ske genom använd­ning av rele­vanta referensport-​​ föl­jer och anta­gan­den som har sin grund i externa upp­gif­ter. före­tags­spe­ci­fika para­met­rar 22 § om ett för­säk­rings­fö­re­tags risk­pro­fil avvi­ker väsent­ligt från de anta- gan­den som lig­ger till grund för beräk­ning av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt stan­dard­for­meln och det där­för är olämp­ligt att beräkna sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt denna, får finan­sin­spek­tio­nen besluta att före­ta­get, vid beräk­ningen av kapi­tal­kra­vet för risk­ka­te­go­rier som avser för­säk­rings­risk, ska ersätta en under­grupp av para­met­rar enligt stan­dard­for­meln med före­tags­spe­ci­fika para- met­rar. beräk­ning enligt en intern modell i stäl­let för med stan­dard­for­meln 23 § om ett för­säk­rings­fö­re­tags risk­pro­fil avvi­ker väsent­ligt från de anta- gan­den som lig­ger till grund för beräk­ning av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt stan­dard­for­meln och det där­för är olämp­ligt för före­ta­get att beräkna solvens-​​ kapi­tal­kra­vet enligt denna, får finan­sin­spek­tio­nen besluta att före­ta­get ska an- vända en full­stän­dig eller par­ti­ell intern modell för beräk­ning av solvenskapi-​​ tal­kra­vet. kapi­tal­tillägg 24 § finan­sin­spek­tio­nen får efter gransk­ning besluta om ett tillägg till sol- vens­ka­pi­tal­kra­vet (kapi­tal­tillägg) för ett för­säk­rings­fö­re­tag, om 1. före­ta­gets risk­pro­fil avvi­ker väsent­ligt från de anta­gan­den som lig­ger till grund för beräk­ningen av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt stan­dard­for­meln, och a) ett beslut om använd­ning av en intern modell enligt 23 § är olämp­ligt eller har visat sig sakna ver­kan, eller b) en full­stän­dig eller par­ti­ell intern modell hål­ler på att utar­be­tas, 2. före­ta­gets risk­pro­fil avvi­ker väsent­ligt från de anta­gan­den som lig­ger till grund för beräk­ningen av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt en full­stän­dig eller par- tiell intern modell, till följd av att en eller flera kvan­ti­fi­er­bara ris­ker inte beak- tats i till­räck­lig utsträck­ning och före­ta­get inte inom skä­lig tid har anpas­sat model­len till sin risk­pro­fil, 3. före­ta­get använ­der match­ning­sju­ste­ring enligt 5 kap. 7 §, volatilitetsjus-​​ tering enligt 5 kap. 9 §, en till­fäl­ligt juste­rad risk­fri rän­te­struk­tur enligt 5 kap. 10 § eller ett till­fäl­ligt avdrag vid beräk­ningen av de för­säk­rings­tek­niska av- sätt­ning­arna enligt 5 kap. 12 § och före­ta­gets risk­pro­fil avvi­ker väsent­ligt från de anta­gan­den som lig­ger till grund för juste­ring­arna, eller 4. före­ta­gets före­tags­styr­nings­sy­stem avvi­ker väsent­ligt från kra­ven i 10 kap. 1 §, sam­ti­digt som avvi­kel­serna med­för att före­ta­get inte kan garan-​​ 34 sfs 2015:700 tera en kor­rekt iden­ti­fi­e­ring, mät­ning, över­vak­ning, han­te­ring och rapporte-​​ ring av de ris­ker som före­ta­get expo­ne­ras för eller kan komma att bli expone-​​ rat för och det är osan­no­likt att bris­terna kan åtgär­das inom skä­lig tid. 25 § ett kapi­tal­tillägg som avses i 24 § 1 och 2 ska beräk­nas så att det säker-​​ stäl­ler att för­säk­rings­fö­re­ta­get upp­fyl­ler skydds­ni­vån enligt 8 kap. 1 §. ett kapi­tal­tillägg som avses i 24 § 3 ska vara pro­por­tio­nellt till de väsent-​​ liga ris­ker som upp­står till följd av de avvi­kel­ser som har för­an­lett kapitaltil-​​ läg­get. ett kapi­tal­tillägg som avses i 24 § 4 ska vara pro­por­tio­nellt mot de ris­ker som finns på grund av bris­terna i före­tags­styr­nings­sy­ste­met. 26 § efter ett beslut om kapi­tal­tillägg ska för­säk­rings­fö­re­ta­gets solvens-​​ kapi­tal­krav utgö­ras av sum­man av kapi­tal­tilläg­get och sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet beräk­nat enligt stan­dard­for­meln eller, om före­ta­get har fått till­stånd att an- vända en full­stän­dig eller par­ti­ell intern modell, i enlig­het med denna. ett kapi­tal­tillägg som beslu­tas med stöd av 24 § 4 ska inte ingå i solvenskapital-​​ kra­vet vid beräk­ning av risk­mar­gi­na­len i ett före­tag som vär­de­rar bästa skatt-​​ ningen och risk­mar­gi­na­len sepa­rat. 27 § när kapi­tal­tillägg beslu­tas enligt 24 § 2 eller 4, ska finan­sin­spek­tio­nen före­lägga för­säk­rings­fö­re­ta­get att vidta de åtgär­der som behövs för att av- hjälpa de bris­ter som har för­an­lett kapi­tal­tilläg­get. 28 § ett beslut om kapi­tal­tillägg ska omprö­vas minst en gång per år. beslu-​​ tet ska änd­ras när de för­hål­lan­den som låg till grund för beslu­tet har änd­rats. 30 § rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om sådana avgif­ter som avses i 29 §. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vilka upp­lys­ningar ett för­säk­rings­fö­re­tag ska lämna till finan­sin­spek­tio­nen enligt 5 § samt när och hur de ska läm­nas. 18 kap. ingri­pan­den 1§ finan­sin­spek­tio­nen ska ingripa om 1. ett för­säk­rings­fö­re­tag har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter enligt denna lag, andra för­fatt­ningar som regle­rar före­ta­gets verk­sam­het, före­ta­gets bolagsord-​​ ning eller stad­gar eller före­ta­gets för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jer, beräknings-​​ under­lag, rikt­lin­jer för han­te­ring av intres­se­kon­flik­ter eller sådana styrdoku-​​ ment som har sin grund i för­fatt­ningar som regle­rar före­ta­gets verk­sam­het, 2. bolags­ord­ningen, stad­garna, de för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jerna, beräk-​​ nings­un­der­la­get, rikt­lin­jerna för han­te­ring av intres­se­kon­flik­ter eller styr- doku­men­ten inte längre är till­freds­stäl­lande med hän­syn till omfatt­ningen och arten av före­ta­gets verk­sam­het, eller 3. för­säk­rings­be­stån­det inte är till­räck­ligt för erfor­der­lig ris­k­ut­jäm­ning. 2§ ingri­pande med stöd av 1 § sker genom utfär­dande av före­läg­gande att vidta rät­telse inom viss tid, genom för­bud att verk­ställa beslut eller genom an- märk­ning. finan­sin­spek­tio­nen får också med stöd av 10 § begränsa ett försäk-​​ 35 sfs 2015:700ringsföretags för­fo­gan­de­rätt eller för­bjuda före­ta­get att för­foga över sina till- gångar i sve­rige. om en över­trä­delse är all­var­lig ska för­säk­rings­fö­re­ta­gets till­stånd återkal-​​ las eller, om det är till­räck­ligt, var­ning med­de­las. åtgärds­plan vid bris­tande sol­vens­ka­pi­tal­krav 4§ om ett för­säk­rings­fö­re­tag inte upp­fyl­ler sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet, ska finan­sin­spek­tio­nen före­lägga före­ta­get att 1. inom två måna­der från dagen då bris­terna kon­sta­te­ra­des upp­rätta en åtgärds­plan och över­lämna pla­nen till inspek­tio­nen för god­kän­nande, och 2. vidta nöd­vän­diga åtgär­der för att inom sex måna­der från dagen då bris- ten kon­sta­te­ra­des åter upp­fylla sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet. om det är lämp­ligt, får finan­sin­spek­tio­nen för­länga tids­fris­ten enligt första styc­ket 2 med tre måna­der. för­längd tids­frist vid excep­tio­nella för­hål­lan­den 5§ om den euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten har med­de­lat att det före­lig­ger excep­tio­nella för­hål­lan­den och dessa för­hål­lan­den påver­kar ett för­säk­rings­fö­re­tag som är före­mål för åtgär­der enligt 4 §, får finan­sin­spek­tio­nen för­länga den tids­frist som avses i 4 § 2 med högst sju år. ett för­säk­rings­fö­re­tag ska under en sådan tids­frist var tredje månad ge in en läges­rap­port om vilka åtgär­der som har vid­ta­gits och i vil­ken mån solvens-​​ kapi­tal­kra­vet åter upp­fyllts. om ett för­säk­rings­fö­re­tags läges­rap­port visar att det inte har skett några väsent­liga fram­steg med att åter upp­fylla sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet från det att bris­ten kon­sta­te­ra­des fram till dess rap­por­ten gavs in, ska finan­sin­spek­tio­nen besluta att den för­längda tids­fris­ten ska upp­höra att gälla. 6§ finan­sin­spek­tio­nen ska före­lägga ett för­säk­rings­fö­re­tag att vidta nöd- vän­diga åtgär­der för att säker­ställa att före­ta­get kan upp­fylla solvenskapital-​​ kra­vet utan tillämp­ning av en till­fäl­ligt juste­rad risk­fri rän­te­struk­tur enligt 5 kap. 10 § eller ett till­fäl­ligt avdrag enligt 5 kap. 12 § senast den 1 janu­ari 2032 och att inom två måna­der från dagen då bris­ten kon­sta­te­ra­des över­lämna en plan för infas­ning till inspek­tio­nen. före­ta­get ska lämna en läges­rap­port till finan­sin­spek­tio­nen. 7§ finan­sin­spek­tio­nen ska åter­kalla ett till­stånd att använda en till­fäl­ligt juste­rad risk­fri rän­te­struk­tur enligt 5 kap. 10 § eller ett till­fäl­ligt avdrag enligt 5 kap. 12 §, om den läges­rap­port som avses i 6 § andra styc­ket visar att företa-​​ get inte kom­mer att kunna upp­fylla sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet senast den 1 janu­ari 2032. finan­si­ell sane­rings­plan vid bris­tande mini­mi­ka­pi­tal­krav m.m. 8§ om ett för­säk­rings­fö­re­tag inte upp­fyl­ler mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet eller ett kapi­tal­krav som gäl­ler efter det att före­ta­get har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, ska finan­sin­spek­tio­nen före­lägga före­ta­get att inom en månad från dagen då bris­ten kon­sta­te­ra­des upp­rätta en finan­si­ell sanerings-​​ plan och över­lämna pla­nen till inspek­tio­nen för god­kän­nande. 36 sfs 2015:700 den finan­si­ella sane­rings­pla­nen ska inne­hålla åtgär­der som före­ta­get ska vidta för att inom tre måna­der från den dag då bris­ten kon­sta­te­ra­des åter upp- fylla mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet eller det kapi­tal­krav som gäl­ler efter det att före- taget har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §. 10 § finan­sin­spek­tio­nen får begränsa ett för­säk­rings­fö­re­tags för­fo­gan­de­rätt eller för­bjuda före­ta­get att för­foga över sina till­gångar i sve­rige, om 1. före­ta­get inte föl­jer gäl­lande bestäm­mel­ser om för­säk­rings­tek­niska av- sätt­ningar, 2. före­ta­get inte upp­fyl­ler sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet och det före­lig­ger sär­skilda omstän­dig­he­ter som ger anled­ning att befara att före­ta­gets finan­si­ella ställ-​​ ning kom­mer att för­säm­ras ytter­li­gare, 3. före­ta­get inte upp­fyl­ler mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet eller ett kapi­tal­krav som ska upp­fyl­las av ett före­tag som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 19b§, eller 4. det vid beslut om åter­kal­lelse av före­ta­gets till­stånd bedöms vara nöd- vän­digt för att skydda de intres­sen som för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt-​​ nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar har. finan­sin­spek­tio­nen får besluta hur för­säk­rings­verk­sam­he­ten ska dri­vas efter ett sådant beslut som avses i första styc­ket. 11 § om någon som ingår i ett för­säk­rings­fö­re­tags sty­relse eller är dess verk­stäl­lande direk­tör eller ansva­rar för en cen­tral funk­tion inte upp­fyl­ler de krav som anges i 2 kap. 4 § 4, ska finan­sin­spek­tio­nen åter­kalla före­ta­gets till- stånd. det får dock ske bara om inspek­tio­nen först har beslu­tat att anmärka på att per­so­nen ingår i sty­rel­sen eller är verk­stäl­lande direk­tör eller ansva­rar för en cen­tral funk­tion och om han eller hon, sedan en av inspek­tio­nen bestämd tid om högst tre måna­der har gått, fort­fa­rande finns kvar i sty­rel­sen eller som verk­stäl­lande direk­tör eller som ansva­rig för en cen­tral funk­tion. i stäl­let för att åter­kalla till­stån­det får finan­sin­spek­tio­nen besluta att en sty- rel­se­le­da­mot eller verk­stäl­lande direk­tör eller den som ansva­rar för en cen­tral funk­tion inte längre får kvar­stå i sin befatt­ning. finan­sin­spek­tio­nen får då för- ordna en ersät­tare. ersät­ta­rens upp­drag gäl­ler till dess för­säk­rings­fö­re­ta­get har utsett en ny sty­rel­se­le­da­mot eller verk­stäl­lande direk­tör eller ansva­rig för en cen­tral funk­tion. 12 § finan­sin­spek­tio­nen ska åter­kalla ett för­säk­rings­fö­re­tags till­stånd, om före­ta­get 1. inte har anmälts för regi­stre­ring inom före­skri­ven tid eller anmä­lan har avskri­vits eller avsla­gits genom ett beslut som har vun­nit laga kraft, 2. har för­kla­rat sig avstå från till­stån­det, 3. har för­satts i kon­kurs eller om beslut har fat­tats om att före­ta­get ska gå i tvångs­lik­vi­da­tion, 4. inte upp­fyl­ler mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet eller ett kapi­tal­krav som ska uppfyl-​​ las av ett före­tag som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, och före­ta­gets finan­si­ella sane­rings­plan är uppen­bart otill­räck­lig, eller 5. inte inom tre måna­der från den tid­punkt då före­ta­get inte längre upp- fyllde mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet eller ett kapi­tal­krav som ska upp­fyl­las av ett före- tag som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, har vid­ta­git de åt- gär­der som finns angivna i en god­känd finan­si­ell sane­rings­plan. 37 sfs 2015:70013 § finan­sin­spek­tio­nen får åter­kalla ett för­säk­rings­fö­re­tags till­stånd, om före­ta­get 1. inte längre upp­fyl­ler kra­ven för till­stånd, 2. inte inom ett år från det till­stånd gavs har bör­jat driva sådan rörelse som till­stån­det avser, 3. under en sam­man­häng­ande tid av sex måna­der inte har dri­vit försäk-​​ rings­rö­relse, 4. inte inom de tids­fris­ter som anges i 4 och 5 §§ har vid­ta­git de åtgär­der för att åter upp­fylla sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet som finns angivna i en god­känd åtgärds­plan, eller 5. i annat fall all­var­ligt åsi­do­sät­ter gäl­lande bestäm­mel­ser för verksam-​​ heten. i de fall som anges i första styc­ket får i stäl­let var­ning med­de­las, om det är till­räck­ligt. 15 § 8 finan­sin­spek­tio­nen ska anmäla ett beslut enligt 10 § till de behö­riga myn­dig­he­terna i de ees-​län­der där före­ta­get enligt under­rät­telse dri­ver för- säk­rings­verk­sam­het enligt 3 kap. 1 eller 8 §. ett sådant beslut ska dess­utom anmä­las till behö­riga myn­dig­he­ter i de ees-​län­der där före­ta­get har till­gångar samt till euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten. finan­sin­spek­tio­nen ska anmäla ett beslut om åter­kal­lelse av till­stånd för ett för­säk­rings­fö­re­tag att driva för­säk­rings­rö­relse till behö­riga myn­dig­he­ter i övriga län­der inom ees samt till euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjänstepen-​​ sions­myn­dig­he­ten. finan­sin­spek­tio­nen får i sam­band med en anmä­lan enligt första eller andra styc­ket begära att den behö­riga myn­dig­he­ten i sam­ar­bete med inspek­tio­nen vid­tar mot­sva­rande åtgär­der. om före­ta­gets till­stånd har åter­kal­lats, får begä- ran avse att den behö­riga myn­dig­he­ten även i övrigt vid­tar de åtgär­der som behövs för att skydda de intres­sen som för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt-​​ nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar har. 28 § rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med- dela före­skrif­ter om 1. inne­hål­let i en åtgärds­plan enligt 4 §, 2. inne­hål­let i en plan för infas­ning och en läges­rap­port enligt 6 §, och 3. inne­hål­let i en finan­si­ell sane­rings­plan enligt 8 §. 19 kap. grupp­till­syn före­tag som ingår i en grupp 1§ i en grupp ingår ett före­tag, dess dot­ter­fö­re­tag och andra anknutna före- tag samt de före­tag som dot­ter­fö­re­ta­get har ett ägar­in­tresse i. i en grupp ingår även före­tag som för­e­nas av starka och var­ak­tiga finan-​​ siella för­bin­del­ser på grund av avtal eller på annat sätt, under för­ut­sätt­ning att ett av före­ta­gen genom att sam­ordna besluts­fat­tan­det i före­ta­gen utö­var ett be- stäm­mande infly­tande över de övriga före­ta­gen. det före­tag som utö­var ett bestäm­mande infly­tande ska betrak­tas som moder­fö­re­tag och övriga före­tag som dot­ter­fö­re­tag. 8 senaste lydelse 2012:198. 38 sfs 2015:700 andra styc­ket gäl­ler endast om det för att upp­rätta och avsluta sådana finan­si­ella för­bin­del­ser som avses där krävs till­stånd av grupptillsynsmyndig-​​ heten. fall då grupp­till­syn ska utövas 2§ sär­skild till­syn över för­säk­rings­fö­re­tag som ingår i en grupp (grupptill-​​ syn) ska utövas enligt detta kapi­tel. grupp­till­syn enligt 4, 5, 7–40, 42–64 och 74–103 §§ ska utövas över 1. för­säk­rings­fö­re­tag som är moder­fö­re­tag till eller har ägar­in­tresse i åtminstone ett för­säk­rings­fö­re­tag, en ees-​för­säk­rings­gi­vare eller en försäk-​​ rings­gi­vare från tred­je­land, 2. för­säk­rings­fö­re­tag som har en gemen­sam eller i huvud­sak gemen­sam led­ning med ett annat för­säk­rings­fö­re­tag, en ees-​för­säk­rings­gi­vare eller en för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land, och 3. för­säk­rings­fö­re­tag vars moder­fö­re­tag är ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor inom ees eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor inom ees. grupp­till­syn enligt 65–73 §§ ska utövas över för­säk­rings­fö­re­tag vars moder­fö­re­tag är en för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land, ett försäkringsholding-​​ före­tag med huvud­kon­tor utan­för ees eller ett blan­dat finan­si­ellt holding-​​ före­tag med huvud­kon­tor utan­för ees. grupp­till­syn enligt 41 § ska utövas över för­säk­rings­fö­re­tag vars moder-​​ före­tag är ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med blan­dad verk­sam­het. 3§ i 4–10 §§ finns all­männa bestäm­mel­ser om grupp­till­syn och i 11 och 12 §§ bestäm­mel­ser om beslut att, helt eller del­vis, inte beakta ett före­tag som ingår i en grupp vid grupp­till­sy­nen. nivån för grupp­till­syn 4§ om det i top­pen av en grupp finns ett för­säk­rings­fö­re­tag, en ees-​för- säk­rings­gi­vare, ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor inom ees eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor inom ees som är moder­fö­re­tag till ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2, ska bestäm­mel­serna om grupp­till­syn i 5, 7–40, 42–64 och 74–103 §§ tilläm­pas enbart på nivån för detta yttersta moder­fö­re­tag inom ees. om det i top­pen av en grupp finns ett för­säk­rings­fö­re­tag, en ees-​för- säk­rings­gi­vare, ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor inom ees eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor inom ees som är moder­fö­re­tag till ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller blan­dat finan­si­ellt hold- ing­fö­re­tag som i sin tur är moder­fö­re­tag till ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 3, ska bestäm­mel­serna om grupp­till­syn i 5, 7–40, 42–64 och 74–103 §§ tilläm­pas enbart på nivån för detta yttersta moder­fö­re­tag inom ees. fort­satt till­syn över de enskilda för­säk­rings­fö­re­ta­gen 5§ ett för­säk­rings­fö­re­tag som ingår i en grupp som omfat­tas av grupptill-​​ syn står även under till­syn som enskilt för­säk­rings­fö­re­tag enligt denna lag. 39 sfs 2015:700grupptillsynsmyndigheten och dess ansvar 6§ för för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1–3 ska det fin­nas en grupp­till­syns­myn­dig­het med ansvar för grupp­till­sy­nen. om det finns flera berörda myn­dig­he­ter, ska grupp­till­syns­myn­dig­he­ten utses bland dem. när finan­sin­spek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het 7§ finan­sin­spek­tio­nen ska vara grupp­till­syns­myn­dig­het, om det i grup­pen finns ett eller flera för­säk­rings­fö­re­tag, men ingen ees-​för­säk­rings­gi­vare. finan­sin­spek­tio­nen ska även vara grupp­till­syns­myn­dig­het 1. om det i top­pen av en grupp finns ett för­säk­rings­fö­re­tag, 2. om det i top­pen av en grupp finns ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag som är moder­fö­re­tag till ett försäkringsföre-​​ tag, 3. om ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor i sve­rige eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor i sve­rige är moder­fö­re­tag till ett för­säk­rings­fö­re­tag och en eller flera ees-​för­säk­rings­gi­vare, 4. om det i grup­pen finns fler än ett sådant för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller ett sådant blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag som avses i arti­kel 247.2 b iii i sol­vens ii-​direk­ti­vet, med huvud­kon­tor i olika sta­ter inom ees, där­ibland sve­rige, och det dess­utom i samma sta­ter finns dot­ter­fö­re­tag som är försäk-​​ rings­fö­re­tag eller ees-​för­säk­rings­gi­vare varav det dot­ter­fö­re­tag som har den största balansom­slut­ningen är ett för­säk­rings­fö­re­tag, 5. om ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt holdingföre-​​ tag är moder­fö­re­tag till ett eller flera för­säk­rings­fö­re­tag och en eller flera ees-​för­säk­rings­gi­vare men inte har huvud­kon­tor i något av de län­der där dot- ter­fö­re­ta­gen finns, och det dot­ter­fö­re­tag som har den största balansomslut-​​ ningen är ett för­säk­rings­fö­re­tag, 6. i andra fall än de som anges i 1–5, när ett eller flera för­säk­rings­fö­re­tag och en eller flera ees-​för­säk­rings­gi­vare ingår i en grupp och det före­tag som har den största balansom­slut­ningen är ett för­säk­rings­fö­re­tag, eller 7. om inspek­tio­nen till­sam­mans med berörda behö­riga myn­dig­he­ter kom- mer över­ens om det i enlig­het med bestäm­mel­serna i 8 § andra styc­ket. över­ens­kom­melse och beslut om utse­ende av grupp­till­syns­myn­dig­het 8§ när finan­sin­spek­tio­nen enligt 7 § ska vara grupp­till­syns­myn­dig­het, får inspek­tio­nen till­sam­mans med berörda behö­riga myn­dig­he­ter komma över­ens om att en annan myn­dig­het inom ees än inspek­tio­nen ska utses till grupptill-​​ syns­myn­dig­het. finan­sin­spek­tio­nen får träffa en sådan över­ens­kom­melse, om det är olämp­ligt att inspek­tio­nen utses till grupp­till­syns­myn­dig­het med hän- syn till grup­pens struk­tur och den rela­tiva bety­del­sen av grup­pens verk­sam­het i olika län­der. om det i ett annat fall än det som avses i första styc­ket skulle vara olämp-​​ ligt med hän­syn till en grupps struk­tur och den rela­tiva bety­del­sen av dess verk­sam­het i olika län­der att grupp­till­syns­myn­dig­he­ten utses enligt de grun- der som anges i arti­kel 247.2 i sol­vens ii-​direk­ti­vet, får finan­sin­spek­tio­nen träffa en över­ens­kom­melse om att inspek­tio­nen eller en behö­rig myn­dig­het ska vara grupp­till­syns­myn­dig­het för grup­pen. 40 sfs 2015:700 om en över­ens­kom­melse enligt andra styc­ket inne­bär att finansinspektio-​​ nen utses till grupp­till­syns­myn­dig­het, ska inspek­tio­nen fatta ett beslut om detta och över­lämna beslu­tet till grup­pen. en över­ens­kom­melse enligt första eller andra styc­ket får träf­fas inom tre måna­der från den dag då frå­gan om en sådan över­ens­kom­melse väck­tes av en berörd myn­dig­het. den berörda grup­pen ska ges till­fälle att yttra sig. hän­skju­tande av ett ärende om utse­ende av grupp­till­syns­myn­dig­het till euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten 9§ om finan­sin­spek­tio­nen eller någon av de berörda behö­riga myndig-​​ heterna inom den tre­må­na­ders­frist som anges i 8 § har hän­skju­tit ären­det till euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten och begärt myndig-​​ hetens hjälp i enlig­het med arti­kel 19 i för­ord­ning (eu) nr 1094/2010, i lydelse enligt euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/51/eu, ska inspek­tio­nen och de berörda behö­riga myn­dig­he­terna invänta det beslut som euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten kan komma att fatta enligt arti­kel 19.3 i samma för­ord­ning. finan­sin­spek­tio­nen ska följa ett sådant beslut i sak. om finan­sin­spek­tio­nen utsetts till grupp­till­syns­myn­dig­het, ska inspek­tio­nen över­lämna beslu­tet och skä­len för det till för­säk­rings­fö­re­ta­get och till­syn­skol­le­giet. finan­sin­spek­tio­nen får inte hän­skjuta ett ärende till euro­pe­iska försäk-​​ rings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten efter det att tre­må­na­ders­pe­ri­o­den löpt ut eller ett beslut har fat­tats. 10 § om ett beslut enligt 8 och 9 §§ inte kan fat­tas, ska upp­gif­ten som grupp­till­syns­myn­dig­het utfö­ras av den myn­dig­het som föl­jer av arti­kel 247.2 i sol­vens ii-​direk­ti­vet. beslut om att inte beakta ett före­tag i en grupp vid grupp­till­sy­nen 11 § när finan­sin­spek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het får inspek­tio­nen i ett enskilt fall besluta att, helt eller del­vis, inte beakta ett före­tag som ingår i en grupp vid grupp­till­sy­nen om 1. före­ta­get är belä­get i ett land utan­för ees och det finns rätts­liga hin­der mot över­fö­ring av nöd­vän­dig infor­ma­tion, 2. före­ta­get är av ringa bety­delse med hän­syn till syf­tet med grupp­till­sy­nen, eller 3. det skulle vara olämp­ligt eller vil­se­le­dande med hän­syn till syf­tet med grupp­till­sy­nen att låta före­ta­get omfat­tas av den. när bestäm­mel­sen i första styc­ket 2 är tillämp­lig på flera före­tag, får ett sådant beslut inte fat­tas, utom om före­ta­gen till­sam­mans är av ringa bety­delse med hän­syn till syf­tet med grupp­till­sy­nen. innan finan­sin­spek­tio­nen fat­tar ett beslut med stöd av första styc­ket 2 eller 3 att inte beakta ett för­säk­rings­fö­re­tag eller en ees-​för­säk­rings­gi­vare i en grupp ska inspek­tio­nen höra de behö­riga myn­dig­he­ter som berörs av beslu­tet. 12 § om finan­sin­spek­tio­nen med stöd av 11 § första styc­ket 2 eller 3 beslu-​​ tar att inte beakta en ees-​för­säk­rings­gi­vare i en grupp ska det före­tag som finns i top­pen av grup­pen i sve­rige, på begä­ran av finan­sin­spek­tio­nen, lämna 41 sfs 2015:700de upp­lys­ningar som en behö­rig myn­dig­het i ees-​för­säk­rings­gi­va­rens hem- land behö­ver för sin till­syn av ees-​för­säk­rings­gi­va­ren. paral­lella regel­verk 13 § om ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag omfat­tas av lik­vär­diga bestäm­mel­ser om till­syn över för­säk­rings­fö­re­tag som ingår i en grupp och till- syn av konglo­me­rat, sär­skilt avse­ende risk­ba­se­rad till­syn, får finansinspek-​​ tio­nen, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, efter sam­råd med berörda behö­riga myn­dig­he­ter, bevilja undan­tag från detta kapi­tel så att det blan­dade finan­si­ella hol­ding­fö­re­ta­get bara behö­ver tillämpa de rele­vanta bestämmel-​​ serna för konglo­me­rat. 14 § om ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag omfat­tas av lik­vär­diga bestäm­mel­ser om till­syn över för­säk­rings­fö­re­tag som ingår i en grupp och om grupp­ba­se­rad till­syn enligt lagen (2014:968) om sär­skild till­syn över kredit-​​ insti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag, sär­skilt avse­ende risk­ba­se­rad till­syn, får finan­sin­spek­tio­nen, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, efter sam­råd med den myn­dig­het som ansva­rar för den grupp­ba­se­rade till­sy­nen enligt den lagen, bevilja undan­tag från detta kapi­tel så att det blan­dade finan­si­ella hol- ding­fö­re­ta­get bara behö­ver tillämpa de rele­vanta bestäm­mel­serna för den största sek­torn enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:531) om sär­skild till­syn över finan­si­ella konglo­me­rat. 15 § finan­sin­spek­tio­nen ska under­rätta euro­pe­iska bank­myn­dig­he­ten och euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten om sådana beslut som inspek­tio­nen fat­tar enligt 13 och 14 §§. grupp­sol­vens kapi­tal­bas och kapi­tal­krav på grupp­nivå 16 § ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1, 2 eller 3 ska säker­ställa att det inom grup­pen sam­man­ta­get finns en grupp­ba­se­rad kapi- tal­bas som all­tid är minst lika med 1. ett grupp­ba­se­rat sol­vens­ka­pi­tal­krav beräk­nat enligt 17–22 §§, eller 2. det högre belopp som finan­sin­spek­tio­nen har beslu­tat med stöd av 29 §. vid grupp­sol­vens­be­räk­ningen ska till­gång­arna och skul­derna vär­de­ras enligt 5 kap. 2 §. meto­der för beräk­ning av kapi­tal­bas och kapi­tal­krav 17 § för före­tag som ingår i en grupp där det finns ett sådant försäkrings-​​ före­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2 ska den grupp­ba­se­rade kapital-​​ basen och det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet beräk­nas enligt konsolide-​​ rings­me­to­den (metod 1 enligt artik­larna 230–232 i sol­vens ii-​direk­ti­vet). om det är lämp­ligt får finan­sin­spek­tio­nen, när inspek­tio­nen är grupptill-​​ syns­myn­dig­het, besluta att den grupp­ba­se­rade kapi­tal­ba­sen och det grupp-​​ base­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet i stäl­let ska beräk­nas enligt sammanläggnings-​​ och avräk­nings­me­to­den (metod 2 enligt arti­kel 233 i sol­vens ii-​direk­ti­vet) eller enligt en kom­bi­na­tion av de angivna meto­derna. 42 sfs 2015:700 innan finan­sin­spek­tio­nen fat­tar ett sådant beslut som avses i andra styc­ket, ska inspek­tio­nen sam­råda med berörda behö­riga myn­dig­he­ter och med den grupp som beslu­tet rör. när kon­so­li­de­rings­me­to­den används ska bestämmel-​​ serna i 7 kap. 2–11 §§ om kapi­tal­bas gälla vid beräk­ningen av den gruppbase-​​ rade kapi­tal­ba­sen. pro­por­tio­nellt beak­tande av inne­hav 18 § vid beräk­ningen av den grupp­ba­se­rade kapi­tal­ba­sen och det grupp-​​ base­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet ska ett anknu­tet före­tag beak­tas pro­por­tio­nellt efter det inne­hav som ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2 eller ett sådant för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller blan­dat finan-​​ siellt hol­ding­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 3 har i det anknutna före- taget. om sär­skilda skäl talar för det, får inne­hav och ägar­in­tres­sen beak­tas till en annan andel. 19 § när finan­sin­spek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, ska inspek­tio­nen besluta vil­ken pro­por­tio­nell andel enligt 18 § som ska beak­tas i föl­jande fall: 1. då det inte finns kapi­tal­bind­ningar mel­lan vissa av före­ta­gen i en grupp, 2. då en berörd behö­rig myn­dig­het har bedömt att ett direkt eller indi­rekt inne­hav av rös­ter eller kapi­tal i ett före­tag ska räk­nas som ägar­in­tresse på grund av att ett bety­dande infly­tande utövas över det före­ta­get, eller 3. då en berörd behö­rig myn­dig­het har bedömt att ett före­tag är ett moder-​​ före­tag på grund av att det utö­var ett domi­ne­rande infly­tande över ett annat före­tag. innan finan­sin­spek­tio­nen fat­tar ett sådant beslut, ska inspek­tio­nen sam­råda med berörda behö­riga myn­dig­he­ter och den grupp som beslu­tet rör. vissa avdrag vid beräk­ning av den grupp­ba­se­rade kapi­tal­ba­sen 20 § vid beräk­ningen av den grupp­ba­se­rade kapi­tal­ba­sen ska avdrag göras så att inte dub­bel­räk­ning sker av pos­ter som ingår i kapi­tal­ba­sen i flera före­tag i grup­pen. vid beräk­ningen ska avdrag också göras för vär­den som ska­pats internt inom grup­pen och som här­rör från ömse­si­dig finan­sie­ring. stan­dard­for­meln och interna model­ler på grupp­nivå 21 § om det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet beräk­nas enligt konsolide-​​ rings­me­to­den, kan beräk­ningen ske antingen med använd­ning av standard-​​ for­meln eller med använd­ning av en full­stän­dig eller par­ti­ell intern modell. bestäm­mel­serna i 8 kap. 1–3 och 5–11 §§ ska gälla vid beräk­ning av det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt stan­dard­for­meln. bestäm­mel­serna i 9 kap. 1–18 §§ ska gälla för en intern modell som används för att beräkna det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet. minsta värde av det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet om kon­so­li­de­rings­me­to­den används 22 § det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet ska, om konsolideringsmeto-​​ den används, uppgå till minst sum­man av 43 sfs 2015:7001. mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet enligt 8 kap. 13–21 §§ för ett sådant försäkrings-​​ före­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2, och 2. den pro­por­tio­nella ande­len av mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet för anknutna försäk-​​ rings­fö­re­tag och ees-​för­säk­rings­gi­vare. det minsta vär­det av det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt första styc­ket ska täc­kas genom med­räk­nings­bara pos­ter i pri­mär­ka­pi­tal­ba­sen enligt 7 kap. 12 §. till­stånd till använd­ning av interna model­ler inom en grupp 23 § en intern modell som används för beräk­ning av det grupp­ba­se­rade sol- vens­ka­pi­tal­kra­vet får även använ­das för beräk­ning av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet för ett enskilt för­säk­rings­fö­re­tag eller en enskild ees-​för­säk­rings­gi­vare som ingår i grup­pen. en ansö­kan om till­stånd att använda en intern modell för beräk­ning av det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet och sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet för försäkrings-​​ före­tag eller ees-​för­säk­rings­gi­vare som ingår i grup­pen får läm­nas in till finan­sin­spek­tio­nen, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het. en sådan ansö­kan får göras av ett för­säk­rings­fö­re­tag, en ees-​för­säk­rings­gi­vare och dess anknutna före­tag eller gemen­samt av före­tag som är anknutna till ett för- säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag. när finan­sin­spek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, ska inspek­tio­nen också ta emot ansök­ningar om till­stånd att använda en intern modell för beräk-​​ ningen av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet för de för­säk­rings­fö­re­tag och ees-​försäk-​ rings­gi­vare som ingår i grup­pen, om en sådan ansö­kan görs 1. gemen­samt av ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2 och de övriga för­säk­rings­fö­re­tag och ees-​för­säk­rings­gi­vare som ingår i grup­pen, eller 2. gemen­samt av sådana för­säk­rings­fö­re­tag i en grupp som avses i 2 § andra styc­ket 3 och sådana ees-​för­säk­rings­gi­vare som ingår i grup­pen. om finan­sin­spek­tio­nen, utan att vara grupp­till­syns­myn­dig­het, har tagit emot en sådan ansö­kan som avses i andra eller tredje styc­ket och som görs av för­säk­rings­fö­re­tag och ees-​för­säk­rings­gi­vare som ingår i grup­pen ska den läm­nas över till grupp­till­syns­myn­dig­he­ten. finan­sin­spek­tio­nen ska sna­rast möj­ligt över­lämna ansök­ningar enligt andra och tredje styc­kena till de berörda behö­riga myn­dig­he­terna. tillämp­lig lag vid pröv­ningen av en till­stånds­an­sö­kan 24 § när finan­sin­spek­tio­nen prö­var en ansö­kan enligt 23 § andra styc­ket tilläm­pas denna lag. inspek­tio­nen får dock även tillämpa bestäm­mel­ser som enligt för­fatt­ningar i en annan stat inom ees gäl­ler för en sådan intern modell som avses i ansö­kan. när ansö­kan har läm­nats in till inspek­tio­nen, gäl­ler detta dock bara om det är nöd­vän­digt för en effek­tiv till­syn över för­säk­rings­fö­re­tag eller ees-​för­säk­rings­gi­vare. hand­lägg­ningen av till­stånds­an­sök­ningar 25 § när finan­sin­spek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, ska inspek­tio­nen inom sex måna­der från det att en full­stän­dig ansö­kan enligt 23 § har läm­nats in, om möj­ligt, komma över­ens med de berörda behö­riga myn­dig­he­terna om 44 sfs 2015:700 vil­ket beslut som bör fat­tas med anled­ning av ansö­kan. denna överenskom-​​ melse och skä­len för den ska redo­vi­sas skrift­li­gen. finan­sin­spek­tio­nen ska fatta ett beslut i enlig­het med över­ens­kom­mel­sen och sända över det till sökan­dena. om en sådan över­ens­kom­melse som avses i första styc­ket inte kan träf­fas inom den angivna peri­o­den, ska finan­sin­spek­tio­nen ensam fatta beslut med anled­ning av ansö­kan. beslu­tet ska inne­hålla de skäl som bestämt utgången i ären­det och redo­visa syn­punk­ter och reser­va­tio­ner från behö­riga myn­dig­he­ter som kom­mit till uttryck under sex­må­na­ders­pe­ri­o­den. tvist­lös­ning 26 § om finan­sin­spek­tio­nen eller någon av de berörda behö­riga myndig-​​ heterna inom den sex­må­na­ders­pe­riod som avses i 25 § första styc­ket har hän- skju­tit ären­det till euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten i enlig­het med arti­kel 19 i för­ord­ning (eu) nr 1094/2010, i lydel­sen enligt euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/51/eu, ska inspek­tio­nen av- vakta med ett beslut enligt 25 § andra styc­ket och invänta det beslut som euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten kan komma att fatta enligt arti­kel 19.3 i samma för­ord­ning. finan­sin­spek­tio­nen ska följa ett beslut i saken från euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten. om ett ärende hän­skju­tits till euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjänstepensions-​​ myn­dig­he­ten och det beslut som föreslås av pane­len i enlig­het med artik­larna 41.2, 41.3 och 44.1.3 i för­ord­ning (eu) nr 1094/2010, i lydel­sen enligt euro- papar­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/51/eu, avvi­sas, ska finansinspektio-​​ nen fatta det slut­liga beslu­tet. finan­sin­spek­tio­nen får inte hän­skjuta ett ärende till euro­pe­iska försäk-​​ rings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten efter det att den sex­må­na­ders­pe­riod som avses i första styc­ket har löpt ut eller ett beslut har fat­tats. beslut av en utländsk grupp­till­syns­myn­dig­het 27 § ett beslut av en utländsk grupp­till­syns­myn­dig­het gäl­ler i sve­rige om det har fat­tats 1. efter en över­ens­kom­melse med anled­ning av en ansö­kan enligt artik­larna 231 och 233.5 i sol­vens ii-​direk­ti­vet, att använda en intern modell för att be- räkna både det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet och sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet för ett för­säk­rings­fö­re­tag eller en ees-​för­säk­rings­gi­vare som ingår i en grupp eller sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet för ett för­säk­rings­fö­re­tag och ees-​försäkrings-​ givare som ingår i grup­pen, eller 2. på grund av att myn­dig­he­terna inte har kom­mit över­ens inom sex måna- der. beslu­tet är bin­dande för de berörda före­ta­gen och finan­sin­spek­tio­nen och ska ligga till grund för inspek­tio­nens till­syn. åtgär­der om ett för­säk­rings­fö­re­tags risk­pro­fil avvi­ker från anta­gan­den för den interna model­len på grupp­nivå 28 § när ett för­säk­rings­fö­re­tags risk­pro­fil avvi­ker väsent­ligt från de anta- gan­den som lig­ger till grund för en intern modell som beslu­tats enligt 27 § som omfat­tar för­säk­rings­fö­re­ta­get och används för beräk­ning av ett grupp-​​ 45 sfs 2015:700baserat sol­vens­ka­pi­tal­krav, får finan­sin­spek­tio­nen besluta om ett kapitaltil-​​ lägg utö­ver det sol­vens­ka­pi­tal­krav som gäl­ler för för­säk­rings­fö­re­ta­get enligt den interna model­len, om före­ta­get inte på ett kor­rekt sätt har vid­ta­git åtgär­der med anled­ning av de syn­punk­ter som myn­dig­he­ten fram­fört. bestäm­mel­serna i 17 kap. 24–28 §§ ska gälla för ett sådant beslut om kapi­tal­tillägg. om ett sådant kapi­tal­tillägg som avses i första styc­ket på grund av sär- skilda omstän­dig­he­ter inte är en lämp­lig åtgärd, får finan­sin­spek­tio­nen i stäl- let före­lägga för­säk­rings­fö­re­ta­get att beräkna sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt stan- dard­for­meln i 8 kap. 1–3 och 5–11 §§. finan­sin­spek­tio­nen får för ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag, i enlig­het med 17 kap. 24 §, besluta om ett kapi­tal­tillägg utö­ver det sol­vens­ka­pi­tal­krav som fram­kom­mer med tillämp­ning av standard-​​ for­meln. kapi­tal­tillägg på grupp­nivå till det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet 29 § finan­sin­spek­tio­nen får, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, besluta om ett kapi­tal­tillägg utö­ver det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet, om detta kapi­tal­krav inte stäm­mer över­ens med grup­pens risk­pro­fil eller om för­ut­sätt­ning­arna enligt 17 kap. 24 § 4 är upp­fyllda. vid bedöm­ningen av om grup­pens risk­pro­fil stäm­mer över­ens med det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet ska finan­sin­spek­tio­nen sär­skilt beakta om sådana omstän­dig­he­ter som avses i 17 kap. 24 § före­lig­ger med avse­ende på grup­pen. bestäm­mel­serna i 17 kap. 25–28 §§ ska gälla för ett sådant beslut om kapi- tal­tillägg som avses i första styc­ket. kon­troll av lik­vär­dig­het avse­ende anknutna för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land 30 § i arti­kel 227.1 och 227.2 i sol­vens ii-​direk­ti­vet finns bestäm­mel­ser om 1. beak­tande av anknutna för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land, när sol­ven­sen på grupp­nivå beräk­nas, och 2. kon­troll av lik­vär­dig­het. finan­sin­spek­tio­nen ska, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het och inga bestäm­mel­ser om lik­vär­dig­het har anta­gits av euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, på eget ini­ti­a­tiv eller på begä­ran av ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2 eller ett sådant för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 3 kon­trol­lera om krav på sol­vens­ord­ning, sol­vens­ka­pi­tal­krav och kapi­tal­bas­pos­ter i ett tred- jeland där en anknu­ten för­säk­rings­gi­vare är belä­gen, är lik­vär­diga med kra­ven i denna lag. innan inspek­tio­nen, efter kon­troll enligt första styc­ket, fat­tar ett beslut om lik­vär­dig­het ska den sam­råda med even­tu­ella berörda behö­riga tillsynsmyn-​​ dig­he­ter och med euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten. om en annan myn­dig­het har fat­tat beslut om lik­vär­dig­het, får finansinspek-​​ tio­nen fatta ett beslut som avvi­ker från det bara om det skett väsent­liga för- änd­ringar i till­syns­ord­ningen i det tred­je­lan­det. 46 sfs 2015:700 hän­skju­tande till euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten vid oenig­het om lik­vär­dig­het 31 § finan­sin­spek­tio­nen får hän­skjuta ett ärende till euro­pe­iska försäk-​​ rings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten i enlig­het med arti­kel 19 i för­ord­ning (eu) nr 1094/2010, i lydel­sen enligt euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/51/eu, om inspek­tio­nen inte sam­tyc­ker till ett beslut i fråga om likvär-​​ dig­het som fat­tats av en grupp­till­syns­myn­dig­het enligt arti­kel 227.2 i sol­vens ii-​direk­ti­vet. ett ärende får hän­skju­tas till euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten inom tre måna­der från det att grupptillsyns-​​ myn­dig­he­ten med­de­lat sitt beslut. åter­kom­mande beräk­ningar av kapi­tal­bas och kapi­tal­krav på grupp­nivå 32 § den grupp­ba­se­rade kapi­tal­bas och det grupp­ba­se­rade solvenskapital-​​ krav som gäl­ler enligt detta kapi­tel ska beräk­nas minst en gång per år. beräk-​​ ning­arna ska utfö­ras av ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2 eller av ett sådant för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 3. 33 § om det i top­pen av en grupp finns ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2 ska det före­ta­get rap­por­tera resul­ta­tet av beräk­ning­arna enligt 32 § och väsent­liga upp­gif­ter som lig­ger till grund för dem till grupp­till­syns­myn­dig­he­ten. om det i top­pen av en grupp finns ett för- säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor inom ees eller ett blan­dat finan-​​ siellt hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor inom ees, ska i stäl­let det moderföre-​​ taget ansvara för rap­por­te­ringen. finan­sin­spek­tio­nen får, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, efter att ha hört berörda behö­riga myn­dig­he­ter och grup­pen, bestämma att ett annat före­tag i grup­pen ska ansvara för rap­por­te­ringen enligt första styc­ket. 34 § det före­tag som ska ansvara för rap­por­te­ringen enligt 33 § ska fort- löpande över­vaka sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet för grup­pen. om det finns grun­dad anled­ning att anta att grup­pens risk­pro­fil för­änd­rats väsent­ligt sedan dagen för den senaste rap­por­te­ringen av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet på grupp­nivå, ska före- taget göra en ny beräk­ning av detta krav och sna­rast möj­ligt rap­por­tera denna till finan­sin­spek­tio­nen, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het. finans-​​ inspek­tio­nen får under samma för­ut­sätt­ningar begära en för­nyad beräk­ning av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet. åtgär­der vid bris­tande efter­lev­nad av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet för grup­pen 35 § om en grupp inte upp­fyl­ler det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt 16 § eller om det finns risk för en sådan brist inom tre måna­der, ska ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2 eller ett sådant för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 3 under­rätta grupp­till­syns­myn­dig­he­ten omgå­ende. grupp­till­syns­myn­dig­he­ten ska infor­mera berörda myn­dig­he­ter. grup­pens situ­a­tion ska ana­ly­se­ras inom till­syn­skol­le­giet. 47 sfs 2015:700bestämmelserna i 18 kap. 4–8 §§ om åtgärds­plan, för­längd tids­frist, under-​​ rät­telse och finan­si­ell sane­rings­plan ska gälla i tillämp­liga delar vid en sådan brist som avses i första styc­ket. grupp­sol­vens för för­säk­rings­fö­re­tag som är dot­ter­fö­re­tag till för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag och blan­dade finan­si­ella hol­ding­fö­re­tag 36 § när ett för­säk­rings­fö­re­tag är dot­ter­fö­re­tag till ett försäkringsholding-​​ före­tag med huvud­kon­tor inom ees eller ett blan­dat finan­si­ellt holdingföre-​​ tag med huvud­kon­tor inom ees, ska beräk­ningen av grupp­sol­vens göras med hän­syn även till för­säk­rings­hol­ding­fö­re­ta­get eller det blan­dade finan­si­ella hol­ding­fö­re­ta­get. beräk­ningen ska ske enligt 16 § andra styc­ket samt 17–22 och 29 §§. vid beräk­ningen enligt första styc­ket ska moder­fö­re­ta­get han­te­ras som ett för­säk­rings­fö­re­tag som omfat­tas av 1. bestäm­mel­serna om sol­vens­ka­pi­tal­krav i 8 kap. 1–11 §§, 9 kap. 1–18 §§, och 2. vill­kor enligt 7 kap. 2–11 §§, för att pos­ter i kapi­tal­ba­sen ska få medräk-​​ nas för att täcka detta krav. rap­por­te­ring av väsent­liga risk­kon­cent­ra­tio­ner och bety­dande trans­ak­tio­ner inom en grupp 37 § väsent­liga risk­kon­cent­ra­tio­ner och bety­dande trans­ak­tio­ner av vissa slag inom en grupp ska minst en gång per år rap­por­te­ras till finansinspektio-​​ nen, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het. vilka dessa slag av riskkon-​​ cent­ra­tio­ner och trans­ak­tio­ner är ska, till­sam­mans med lämp­liga tröskelvär-​​ den, beslu­tas av finan­sin­spek­tio­nen för varje enskild grupp. trös­kel­vär­dena ska base­ras på sol­vens­ka­pi­tal­krav eller för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar eller båda dessa vär­den och hän­syn ska tas till grup­pens struk­tur och riskhante-​​ rings­sy­stem. inspek­tio­nen ska, innan dessa beslut med­de­las, ha hört berörda behö­riga myn­dig­he­ter och grup­pen. vid bedöm­ningen av risk­kon­cent­ra­tio­ner enligt första styc­ket ska finans-​​ inspek­tio­nen beakta ris­ker för sprid­ning inom grup­pen, intres­se­kon­flik­ter samt ris­ker­nas nivå och omfatt­ning. även trans­ak­tio­ner som gjorts med fysiska per­so­ner som har nära förbin-​​ del­ser med något före­tag inom grup­pen ska rap­por­te­ras. om en trans­ak­tion har en myc­ket bety­dande omfatt­ning, ska den rapporte-​​ ras sna­rast möj­ligt. 38 § rap­por­te­ringen enligt 37 § ska göras av det för­säk­rings­fö­re­tag som finns i top­pen av grup­pen eller om det inte finns ett sådant före­tag, av det för- säk­rings­fö­re­tag, för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller blan­dade finan­si­ella holding-​​ före­tag som finan­sin­spek­tio­nen, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, bestäm­mer efter att ha hört berörda behö­riga myn­dig­he­ter och grup­pen. skyl­dig­he­ten att rap­por­tera enligt första styc­ket gäl­ler dock inte om finans-​​ inspek­tio­nen enligt 39 § beslu­tat att inte tillämpa bestäm­mel­serna i denna para­graf. 48 sfs 2015:700 undan­tag då till­syn även ska utövas enligt lagen om sär­skild till­syn över finan­si­ella konglo­me­rat 39 § om det i en grupp finns ett sådant moder­fö­re­tag som avses i 4 § och det före­ta­get i sin tur är dot­ter­fö­re­tag till ett sådant före­tag som avses i 3 kap. 1 § lagen (2006:531) om sär­skild till­syn över finan­si­ella konglo­me­rat, får finan­sin­spek­tio­nen, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, besluta att på nivån för detta dot­ter­fö­re­tag inte tillämpa bestäm­mel­serna om till­syn enligt 37 och 38 §§ avse­ende risk­kon­cent­ra­tio­ner och trans­ak­tio­ner inom en grupp. innan finan­sin­spek­tio­nen fat­tar ett sådant beslut ska inspek­tio­nen sam­råda med de behö­riga myn­dig­he­ter som berörs av beslu­tet. undan­tag från kra­vet på till­syn över risk­kon­cent­ra­tio­ner och trans­ak­tio­ner inom en grupp 40 § finan­sin­spek­tio­nen får, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, efter sam­råd med berörda behö­riga myn­dig­he­ter besluta att till­syn över sådana risk­kon­cent­ra­tio­ner och trans­ak­tio­ner inom en grupp som avses i 37 och 38 §§ inte ska utövas på nivån för ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2, eller på nivån för det för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller blan­dade finan­si­ella hol­ding­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 3 och som är ett anknu­tet före­tag till en regle­rad enhet eller självt är en regle­rad enhet eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag som omfat­tas av lagen (2006:531) om sär­skild till­syn över finan­si­ella konglo­me­rat. till­syn över trans­ak­tio­ner inom grup­per där moder­fö­re­ta­get är ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med blan­dad verk­sam­het 41 § när ett för­säk­rings­fö­re­tag är dot­ter­fö­re­tag till ett försäkringsholding-​​ före­tag med blan­dad verk­sam­het, ska för­säk­rings­fö­re­ta­get ha en god kon­troll över trans­ak­tio­ner med för­säk­rings­hol­ding­fö­re­ta­get med blan­dad verk­sam­het och dess andra anknutna före­tag. vid finan­sin­spek­tio­nens till­syn över kra­ven i första styc­ket ska 37 § gälla i tillämp­liga delar. före­tags­styr­nings­sy­stem inom en grupp 42 § bestäm­mel­serna i 10 kap. om före­tags­styr­ning ska gälla i tillämp­liga delar på grupp­nivå. ett­dera av ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2 eller ett sådant för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller blan­dat finan­si­ellt hold- ing­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 3 ska ansvara för att kra­ven i 10 kap. på före­tags­styr­ning i tillämp­liga delar följs på grupp­nivå. om det är lämp­ligt, får finan­sin­spek­tio­nen i ett enskilt fall besluta att ett annat före­tag i grup­pen ska ansvara för att kra­ven följs. i en grupp där det finns ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2 eller ett sådant för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller blan­dat finan-​​ siellt hol­ding­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 3 ska system för riskhante-​​ ring, intern­kon­troll och rap­por­te­ring genom­fö­ras kon­se­kvent i alla före­tag som omfat­tas av grupp­till­syn så att dessa system och rap­por­ter kan kontrolle-​​ ras på grupp­nivå. 49 sfs 2015:700systemet för intern­kon­troll inom en grupp ska omfatta 1. ruti­ner avse­ende grupp­sol­vens för att iden­ti­fi­era och mäta alla bety­dande ris­ker grup­pen är utsatt för och på lämp­ligt sätt anpassa kapi­tal­ba­sen till ris- kerna, och 2. sunda rapporterings-​​ och redo­vis­nings­me­to­der för att över­vaka och han- tera trans­ak­tio­ner inom grup­pen och risk­kon­cent­ra­tio­ner. 43 § en egen risk- och sol­vens­be­döm­ning som omfat­tar hela grup­pen ska genom­fö­ras i enlig­het med 10 kap. 11–13 §§ av ett sådant 1. för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2, eller 2. för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 3. när finan­sin­spek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het får inspek­tio­nen, efter att ha råd­frå­gat med­lem­marna i till­syn­skol­le­giet, besluta att före­tag som avses i första styc­ket får göra en egen risk- och sol­vens­be­döm­ning enligt 10 kap. 11–13 §§ på grupp­nivå och på nivån för ett dot­ter­fö­re­tag inom grup­pen. en enda hand­ling ska omfatta samt­liga bedöm­ningar. en sådan hand­ling ska över­läm­nas sam­ti­digt till finan­sin­spek­tio­nen och till berörda behö­riga myn- dig­he­ter. ett beslut enligt andra styc­ket påver­kar inte dot­ter­fö­re­ta­gets skyl­dig­he­ter enligt 10 kap. 11–13 §§. till­gång till infor­ma­tion 44 § ett för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 §, ett före­tag som ingår i samma grupp som ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag och sådana fysiska per­so­ner som av- ses i 37 § tredje styc­ket ska på begä­ran lämna infor­ma­tion till varandra som behövs för att upp­fylla kra­ven i detta kapi­tel. tyst­nads­plikt 45 § en sty­rel­se­le­da­mot eller annan befatt­nings­ha­vare hos ett före­tag som vid full­gö­rande av skyl­dig­he­ter enligt detta kapi­tel får kun­skap om affärsför-​​ hål­lan­den i ett före­tag eller hos en per­son som enligt 44 § ska lämna uppgif-​​ ter, får inte obe­hö­ri­gen röja vad han eller hon fått veta och inte hel­ler utnyttja kun­ska­pen i strid med upp­gifts­läm­na­rens intresse. upp­gifts­skyl­dig­het 46 § ett före­tag som vid full­gö­ran­det av skyl­dig­he­ter enligt detta kapi­tel får sådan kun­skap som avses i 45 §, är skyl­digt att lämna ut upp­gif­ter om enskil-​​ das för­hål­lan­den till före­ta­get, om det under en utred­ning enligt bestämmel-​​ serna om för­un­der­sök­ning i brott­mål begärs av en under­sök­nings­le­dare eller om det i ett ärende om rätts­lig hjälp i brott­mål på fram­ställ­ning av en annan stat eller mel­lan­folk­lig dom­stol begärs av åkla­gare. med­de­lan­de­för­bud 47 § den under­sök­nings­le­dare eller åkla­gare som begär upp­gif­ter enligt 46 § får besluta att före­ta­get samt dess sty­rel­se­le­da­mö­ter och anställda inte får röja för kun­den eller för någon utom­stå­ende att upp­gif­ter har läm­nats enligt 50 sfs 2015:700 46 § eller att det pågår en för­un­der­sök­ning eller ett ärende om rätts­lig hjälp i brott­mål. ett sådant för­bud får med­de­las om det krävs för att en utred­ning om brott inte ska även­ty­ras eller för att upp­fylla en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som är bin­dande för sve­rige. för­bu­det ska vara tids­be­grän­sat, med möj­lig­het till för­läng­ning, och får inte avse längre tid än vad som är moti­ve­rat med hän­syn till syf­tet med för- budet. i ett ärende om rätts­lig hjälp i brott­mål får dock för­bu­det tids­be­grän­sas bara om den stat eller mel­lan­folk­liga dom­stol som har ansökt om rätts­lig hjälp sam­tyc­ker till detta. om ett för­bud inte längre är moti­ve­rat med hän­syn till dess syfte, ska under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren besluta att för­ord­nan­det ska upp­höra. ansvar 48 § den som upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het bry­ter mot ett medde-​​ lan­de­för­bud enligt 47 § döms till böter. skyl­dig­het att lämna upp­lys­ningar till finan­sin­spek­tio­nen 49 § ett för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § ska på begä­ran av finansin-​​ spek­tio­nen lämna de upp­lys­ningar som behövs för grupp­till­sy­nen. 50 § om ett för­säk­rings­fö­re­tag inte full­gör sin upp­lys­nings­skyl­dig­het enligt 49 § inom skä­lig tid, får finan­sin­spek­tio­nen före­lägga ett annat före­tag inom grup­pen att lämna upp­lys­ningar som rör detta före­tag direkt till inspek­tio­nen, om upp­lys­ning­arna behövs för grupp­till­sy­nen. kon­troll av infor­ma­tion 51 § finan­sin­spek­tio­nen får på plats kon­trol­lera all infor­ma­tion som behövs för grupp­till­sy­nen hos 1. för­säk­rings­fö­re­tag som omfat­tas av grupp­till­sy­nen, 2. före­tag som är anknutna till för­säk­rings­fö­re­ta­get, 3. moder­fö­re­tag till för­säk­rings­fö­re­ta­get, och 4. före­tag som är anknutna till moder­fö­re­ta­get till för­säk­rings­fö­re­ta­get. 52 § finan­sin­spek­tio­nen ska, på begä­ran från en behö­rig myn­dig­het i ett annat land inom ees, på plats kon­trol­lera infor­ma­tion som behövs för den myn­dig­he­tens till­syn. inspek­tio­nen får utföra kon­trol­len själv eller upp­dra åt en revi­sor eller annan sak­kun­nig att göra detta. om den behö­riga myndig-​​ heten begär det, får den när­vara vid kon­trol­len. grupp­till­syns­myn­dig­he­ten ska under­rät­tas om de vid­tagna åtgär­derna. hän­skju­tande till euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten 53 § finan­sin­spek­tio­nen får hän­skjuta frå­gor som rör ett för­fa­rande av en behö­rig myn­dig­het inom ees till euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjänstepen-​​ sions­myn­dig­he­ten för tvist­lös­ning i de fall som fram­går av artik­larna 248, 249, 255 och 260 i sol­vens ii-​direk­ti­vet. 51 sfs 2015:700offentliggörande offent­lig­gö­rande av en solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­port på grupp­nivå 54 § ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2 eller ett sådant för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller blan­dat finan­si­ellt holdingföre-​​ tag som avses i 2 § andra styc­ket 3 ska offent­lig­göra en solvens-​​ och verksam-​​ hets­rap­port på grupp­nivå. rap­por­ten ska offent­lig­gö­ras minst en gång per år. bestäm­mel­serna i 16 kap. 2–8 §§ om offent­lig­gö­rande ska gälla i tillämp-​​ liga delar. offent­lig­gö­rande av en gemen­sam solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­port på grupp­nivå och för enskilda före­tag i en grupp 55 § ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2 eller ett sådant för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller blan­dat finan­si­ellt holdingföre-​​ tag som avses i 2 § andra styc­ket 3 får, efter till­stånd från finan­sin­spek­tio­nen, om inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, offent­lig­göra en gemen­sam sol- vens- och verk­sam­hets­rap­port såväl på grupp­nivå som för de enskilda före- tagen i grup­pen. innan finan­sin­spek­tio­nen ger sitt till­stånd till en gemen­sam rap­port, ska den sam­råda med berörda behö­riga myn­dig­he­ter i till­syn­skol­le­giet. inne­hål­let i den gemen­samma solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­por­ten 56 § den gemen­samma rap­por­ten enligt 55 § ska inne­hålla upp­gif­ter om 1. grup­pens sam­lade verk­sam­het och sol­vens enligt 54 §, och 2. varje enskilt dot­ter­fö­re­tag inom grup­pen som är ett för­säk­rings­fö­re­tag eller en ees-​för­säk­rings­gi­vare och upp­gif­ter om dess verk­sam­het och sol­vens enligt 16 kap. 2–8 §§. sak­nas sådana upp­gif­ter som avses i första styc­ket 2 i rap­por­ten, får finan­sin­spek­tio­nen före­lägga dot­ter­fö­re­ta­get att offent­lig­göra dessa uppgif-​​ ter, om 1. dot­ter­fö­re­ta­get är ett för­säk­rings­fö­re­tag, 2. finan­sin­spek­tio­nen krä­ver att jäm­för­bara för­säk­rings­fö­re­tag ska offent-​​ lig­göra dessa upp­gif­ter, och 3. de ute­läm­nade upp­gif­terna är av väsent­lig bety­delse. bestäm­mel­serna i 16 kap. 2–8 §§ om offent­lig­gö­rande ska gälla i tillämp- liga delar. offent­lig­gö­rande av struk­tu­ren på en grupp 57 § för­säk­rings­fö­re­tag, för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag och blan­dade finan­si­ella hol­ding­fö­re­tag ska årli­gen på grupp­nivå offent­lig­göra 1. den juri­diska struk­tu­ren på den grupp som före­ta­get ingår i, 2. en beskriv­ning av alla dot­ter­fö­re­tag, bety­dande fili­a­ler och väsent­liga anknutna före­tag i grup­pen, och 3. grup­pens organisations-​​ och besluts­struk­tur. 52 sfs 2015:700 för­se­nings­av­gift för för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag och blan­dade finan­si­ella hol­ding­fö­re­tag 58 § om ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor i sve­rige eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor i sve­rige inte i tid rappor-​​ terar eller offent­lig­gör infor­ma­tion i enlig­het med bestäm­mel­serna i detta kapi­tel, får finan­sin­spek­tio­nen besluta att före­ta­get ska betala en försenings-​​ avgift med högst 100 000 kro­nor. avgif­ten till­fal­ler sta­ten. 59 § för­se­nings­av­gif­ten ska beta­las till finan­sin­spek­tio­nen inom tret­tio dagar efter det att beslu­tet om den har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslu­tet. 60 § finan­sin­spek­tio­nens beslut att ta ut för­se­nings­av­gift får verk­stäl­las utan före­gå­ende dom eller utslag, om avgif­ten inte har beta­lats inom den tid som anges i 59 §. 61 § om för­se­nings­av­gif­ten inte beta­las inom den tid som anges i 59 §, ska finan­sin­spek­tio­nen lämna den obe­talda avgif­ten för indriv­ning. bestämmel-​​ ser om indriv­ning av stat­liga ford­ringar finns i lagen (1993:891) om indriv-​​ ning av stat­liga ford­ringar m.m. 62 § en beslu­tad för­se­nings­av­gift fal­ler bort i den utsträck­ning verkställig-​​ het inte har skett inom fem år från det att beslu­tet fick laga kraft. led­ningen i för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag och blan­dade finan­si­ella hol­ding­fö­re­tag 63 § ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt holdingföre-​​ tag ska säker­ställa att de som avses ingå i sty­rel­sen för före­ta­get eller vara verk­stäl­lande direk­tör i det, eller vara ersät­tare för någon av dem upp­fyl­ler de krav som anges i 2 kap. 4 § 4. ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag ska sna­rast möj­ligt till finan­sin­spek­tio­nen anmäla änd­ringar av vilka som in- går i dess led­ning enligt första styc­ket. ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag ska under­rätta inspek­tio­nen om någon av de per­so­ner som avses i första styc­ket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre upp­fyl­ler lämplig-​​ hets­kra­ven. ingri­pande mot för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag och blan­dade finan­si­ella hol­ding­fö­re­tag och dess led­ning 64 § om någon i led­ningen i ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag inte upp­fyl­ler de krav som anges i 2 kap. 4 § 4, får finan­sin­spek­tio­nen före­lägga före­ta­get att rätta till för­hål­lan­det. finan­sin­spek­tio­nen får före­lägga ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag att vidta åtgär­der för att göra rät­telse, om hol­ding­fö­re­ta­get inte upp­fyl­ler de krav som ställs på det enligt eu-​förord-​ 53 sfs 2015:700ningar som anta­gits med stöd av sol­vens ii-​direk­ti­vet, detta kapi­tel eller före- skrif­ter som med­de­lats med stöd av detta kapi­tel. moder­fö­re­tag utan­för ees kon­troll av lik­vär­dig­het 65 § när ett moder­fö­re­tag till ett för­säk­rings­fö­re­tag är en för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land, ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor utan­för ees eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor utan­för ees enligt 2 § tredje styc­ket, gäl­ler bestäm­mel­serna i 66–73 §§, om finansinspek-​​ tio­nen skulle ha varit grupp­till­syns­myn­dig­het för det fall att kri­te­ri­erna i arti- kel 247.2 i sol­vens ii-​direk­ti­vet vore tillämp­liga. vid bedöm­ningen av om inspek­tio­nen skulle ha varit grupp­till­syns­myn­dig­het ska det bort­ses från den del av top­pen av grup­pen som lig­ger utan­för ees. 66 § finan­sin­spek­tio­nen ska, om kom­mis­sio­nen inte anta­git någon delege-​​ rad akt i frå­gan, kon­trol­lera om den till­syn som utövas av en tillsynsmyndig-​​ het i tred­je­land är lik­vär­dig med den grupp­till­syn som före­skrivs i sol­vens ii- direk­ti­vet. finan­sin­spek­tio­nen är skyl­dig att utföra en sådan kon­troll på begä­ran av moder­fö­re­ta­get eller av en ees-​för­säk­rings­gi­vare inom grup­pen. 67 § innan finan­sin­spek­tio­nen beslu­tar i frå­gan om lik­vär­dig­het, ska inspek­tio­nen sam­råda med berörda behö­riga myn­dig­he­ter. inspek­tio­nen ska också före ställ­nings­ta­gan­det ha råd­frå­gat euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns-​​ tepen­sions­myn­dig­he­ten. om en annan myn­dig­het har fat­tat beslut om likvär-​​ dig­het, får finan­sin­spek­tio­nen fatta ett beslut som avvi­ker från det bara om det har skett väsent­liga för­änd­ringar i till­syns­ord­ningen i det tred­je­land som avses. om euro­pe­iska kom­mis­sio­nen har bedömt att till­sy­nen inte är lik­vär­dig, ska 71 och 72 §§ tilläm­pas. 68 § om ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor utan­för ees, ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor utan­för ees eller en för- säk­rings­gi­vare från tred­je­land är moder­fö­re­tag till ett sådant moder­fö­re­tag som avses i 2 § tredje styc­ket, ska den kon­troll av lik­vär­dig­het som avses i 66 § utfö­ras på nivån för detta före­tag i stäl­let för på nivån för det före­tag som avses i 2 § tredje styc­ket. om lik­vär­dig till­syn inte utövas av till­syns­myn­dig­he­ten i det tred­je­land som avses i första styc­ket, får finan­sin­spek­tio­nen besluta om en ny kon­troll av lik­vär­dig­het på en lägre nivå, för­ut­satt att det där finns ett försäkringshold-​​ ing­fö­re­tag med huvud­kon­tor utan­för ees, ett blan­dat finan­si­ellt holding-​​ före­tag med huvud­kon­tor utan­för ees eller en för­säk­rings­gi­vare från tredje-​​ land som är moder­fö­re­tag till ett för­säk­rings­fö­re­tag. om till­sy­nen är lik­vär­dig 69 § finan­sin­spek­tio­nen ska för­lita sig på den till­syn som tillsynsmyndig-​​ heten i tred­je­lan­det utö­var, om denna till­syn bedöms vara lik­vär­dig med den grupp­till­syn som före­skrivs i sol­vens ii-​direk­ti­vet. 54 sfs 2015:700 om till­sy­nen bedöms vara lik­vär­dig, får finan­sin­spek­tio­nen, efter sam­råd med berörda till­syns­myn­dig­he­ter och i ett enskilt fall, besluta att helt eller del- vis inte utöva grupp­till­syn på nivån för det före­ta­get som finns i top­pen av grupp inom ees. ett sådant beslut får endast fat­tas om detta skulle leda till en effek­ti­vare till­syn av grup­pen. om till­sy­nen är till­fäl­ligt lik­vär­dig 70 § grupp­till­sy­nen ska utövas av finan­sin­spek­tio­nen i de fall euro­pe­iska kom­mis­sio­nen har fat­tat ett beslut enligt arti­kel 260.5 i sol­vens ii-​direk­ti­vet, om att den till­syn som utövas av till­syns­myn­dig­he­ten i tred­je­land är till­fäl­ligt lik­vär­dig, sam­ti­digt som det finns ett för­säk­rings­fö­re­tag som är dot­ter­fö­re­tag till ett moder­fö­re­tag utan­för ees och dot­ter­fö­re­ta­get har en balansom­slut­ning som är större än balansom­slut­ningen för moder­fö­re­ta­get. om till­sy­nen inte är lik­vär­dig 71 § om till­sy­nen inte bedöms lik­vär­dig, ska finan­sin­spek­tio­nen antingen besluta att bestäm­mel­serna om grupp­till­syn i 4, 5, 7–40, 42–64 och 74–83 §§ ska tilläm­pas på grup­pen på samma sätt som om före­ta­get i top­pen av grup­pen hade haft sitt huvud­kon­tor inom ees, eller besluta att en sådan metod som av- ses i 72 § ska tilläm­pas på grup­pen. de all­männa prin­ci­per och meto­der som anges i 4, 5, 7–40, 42–64 och 74– 103 §§ ska tilläm­pas på nivån för ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag från tredje-​​ land, ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag från tred­je­land eller en försäkrings-​​ givare från tred­je­land. vid beräk­ningen av grupp­sol­vens ska ett moder­fö­re­tag i tred­je­land hante-​​ ras som ett för­säk­rings­fö­re­tag som omfat­tas av samma vill­kor för att pos­ter i kapi­tal­ba­sen ska få med­räk­nas för att täcka sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet som gäl­ler enligt 7 kap. 2–11 §§. 72 § efter att ha hört berörda behö­riga myn­dig­he­ter får finan­sin­spek­tio­nen besluta att använda andra till­syns­me­to­der än de som föl­jer av 4, 5, 7–40, 42–64 och 74–103 §§, om dessa meto­der säker­stäl­ler att till­sy­nen över före- tagen i grup­pen är till­räck­lig. finan­sin­spek­tio­nen ska under­rätta de berörda behö­riga myn­dig­he­terna, euro­pe­iska kom­mis­sio­nen och euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjänstepensions-​​ myn­dig­he­ten när sådana andra till­syns­me­to­der används. 73 § finan­sin­spek­tio­nen får med stöd av 72 § begära att en ägare som har ett bestäm­mande infly­tande över för­säk­rings­fö­re­ta­get inrät­tar ett försäkrings-​​ hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor inom ees. inspek­tio­nen får då besluta att bestäm­mel­serna i denna lag ska till- läm­pas på de före­tag i den grupp som leds av detta hol­ding­fö­re­tag. natio­nell under­grupp­till­syn beslut om natio­nell under­grupp­till­syn 74 § om det moder­fö­re­tag som finns i top­pen av en grupp enligt 4 § har huvud­kon­tor i ett annat land inom ees än sve­rige, får finan­sin­spek­tio­nen be- 55 sfs 2015:700sluta att bestäm­mel­serna om grupp­till­syn ska tilläm­pas även på nivån för ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2 eller på nivån för ett sådant för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor i sve­rige eller blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor i sve­rige som avses i 2 § andra styc­ket 3. 75 § ett beslut enligt 74 § får begrän­sas så att det avser ett eller flera av föl- jande områ­den för grupp­till­syn: 1. grupp­sol­vens enligt 16–36 §§, 2. väsent­liga risk­kon­cent­ra­tio­ner och interna trans­ak­tio­ner inom en grupp enligt 37 och 38 §§, och 3. risk­han­te­ring och intern­kon­troll enligt 42 och 43 §§. innan finan­sin­spek­tio­nen fat­tar ett sådant beslut som avses i 74 § ska inspek­tio­nen sam­råda med grupp­till­syns­myn­dig­he­ten och det moder­fö­re­tag inom ees som finns i top­pen av en grupp enligt 4 §. beslut om natio­nell under­grupp­till­syn vid tillämp­ning av sär­skild till­syns­ord­ning 76 § finan­sin­spek­tio­nen får inte besluta om natio­nell under­grupp­till­syn enligt 74 §, om det före­tag som finns i top­pen av grup­pen inom ees har fått ett sådant till­stånd som avses i arti­kel 237.1 första styc­ket i sol­vens ii-​direk-​ tivet att omfat­tas av en sär­skild till­syns­ord­ning. 77 § om finan­sin­spek­tio­nen har beslu­tat om natio­nell under­grupp­till­syn och det före­tag som finns i top­pen av grup­pen inom ees får till­stånd enligt arti­kel 237.1 första styc­ket i sol­vens ii-​direk­ti­vet att omfat­tas av en sär­skild till­syns­ord­ning, ska inspek­tio­nen upp­häva beslu­tet om under­grupp­till­syn. 78 § om finan­sin­spek­tio­nen har beslu­tat om natio­nell under­grupp­till­syn avse­ende grupp­sol­vens, får det före­tag som finns i top­pen av grup­pen inom sve­rige inte ges till­stånd att låta något dot­ter­fö­re­tag omfat­tas av den sär­skilda till­syns­ord­ning som avses i 85 §. beräk­ning av grupp­sol­vens efter beslut om natio­nell under­grupp­till­syn 79 § den metod som grupp­till­syns­myn­dig­he­ten har fast­ställt för beräk­ning av grupp­sol­vens enligt arti­kel 220 i sol­vens ii-​direk­ti­vet ska gälla även för före­tag som omfat­tas av ett beslut om natio­nell under­grupp­till­syn avse­ende grupp­sol­vens. interna model­ler och natio­nell under­grupp­till­syn 80 § om det före­tag som enligt 4 § finns i top­pen av en grupp inom ees har fått till­stånd enligt arti­kel 231.1 eller arti­kel 233.5 i sol­vens ii-​direk­ti­vet att använda en intern modell för beräk­ningen av grup­pens sol­vens­ka­pi­tal­krav och sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet för de för­säk­rings­fö­re­tag och ees-​för­säk­rings­gi­vare som ingår i grup­pen, ska den interna model­len gälla även för före­tag i grup- pen som omfat­tas av ett beslut om natio­nell under­grupp­till­syn avse­ende grupp­sol­vens. 56 sfs 2015:700 81 § finan­sin­spek­tio­nen får besluta om kapi­tal­tillägg till grup­pens solvens-​​ kapi­tal­krav för det före­tag som finns i top­pen av grup­pen inom sve­rige i en sådan situ­a­tion som avses i 80 §, om 1. risk­pro­fi­len hos det före­tag som finns i top­pen i under­grup­pen avvi­ker väsent­ligt från den risk­pro­fil som den interna model­len är base­rad på, och 2. före­ta­get inte vid­tar rät­telse efter det att inspek­tio­nen har före­lagt före- taget att vidta åtgär­der. 82 § om kapi­tal­tillägg enligt 81 § på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter inte är en lämp­lig åtgärd, får finan­sin­spek­tio­nen under de för­ut­sätt­ningar som anges i 81 § 1 och 2 i stäl­let besluta att före­ta­get som finns i top­pen av under-​​ grup­pen ska beräkna under­grup­pens sol­vens­ka­pi­tal­krav enligt standardfor-​​ meln. över­ens­kom­mel­ser om sam­ord­nad grupp­till­syn över en under­grupp 83 § finan­sin­spek­tio­nen får komma över­ens med behö­riga myn­dig­he­ter om sam­ord­ning av grupp­till­sy­nen över en under­grupp som avses i 74 § och en mot­sva­rande under­grupp i dessa behö­riga myn­dig­he­ters hem­län­der. om en över­ens­kom­melse enligt första styc­ket träf­fats, får natio­nell under-​​ grupp­till­syn enligt 74 § inte utövas. bestäm­mel­serna i arti­kel 216.2–216.6 i sol­vens ii-​direk­ti­vet om natio­nell under­grupp­till­syn ska gälla i tillämp­liga delar vid sam­ord­nad grupp­till­syn över en under­grupp. om finan­sin­spek­tio­nen träf­far en sådan över­ens­kom­melse som avses i för- sta styc­ket, ska inspek­tio­nen infor­mera såväl grupp­till­syns­myn­dig­he­ten som före­ta­get som finns i top­pen av grup­pen inom ees om skä­len för överens-​​ kom­mel­sen. till­syn över vissa grup­per med cent­ra­li­se­rad risk­han­te­ring – sär­skild till­syns­ord­ning ansö­kan om till­stånd för dot­ter­fö­re­tag att omfat­tas av sär­skild till­syns­ord­ning 84 § ett för­säk­rings­fö­re­tag, en ees-​för­säk­rings­gi­vare, ett försäkringshol-​​ ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor inom ees eller ett blan­dat finan­si­ellt holding-​​ före­tag med huvud­kon­tor inom ees som är moder­fö­re­tag till ett försäkrings-​​ före­tag får ansöka om till­stånd för dot­ter­fö­re­tag att omfat­tas av bestämmel-​​ serna om sär­skild till­syns­ord­ning i 88–95 §§. ansö­kan ska ges in till finans-​​ inspek­tio­nen. när finan­sin­spek­tio­nen tagit emot en ansö­kan enligt första styc­ket, ska inspek­tio­nen utan dröjs­mål över­lämna den till övriga med­lem­mar i tillsyns-​​ kol­le­giet. beslut om sär­skild till­syns­ord­ning 85 § finan­sin­spek­tio­nen ska inom tre måna­der från den dag då alla med- lem­mar i till­syn­skol­le­giet fått del av en ansö­kan enligt arti­kel 237.1 i sol­vens ii-​direk­ti­vet, om möj­ligt, komma över­ens med övriga med­lem­mar i till­syn­skol­le­giet om vil­ket beslut som bör fat­tas med anled­ning av ansö­kan. inspek­tio­nen ska fatta beslut i enlig­het med över­ens­kom­mel­sen. beslu­tet ska 57 sfs 2015:700innehålla de skäl som bestämt utgången i ären­det och över­läm­nas till sökan-​​ dena. beslu­tet är bin­dande för de berörda före­ta­gen och finan­sin­spek­tio­nen och ska ligga till grund för inspek­tio­nens till­syn. om en sådan över­ens­kom­melse som avses i första styc­ket inte kan träf­fas inom den angivna peri­o­den, ska finan­sin­spek­tio­nen, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, ensam fatta beslut med anled­ning av ansö­kan. beslu-​​ tet ska inne­hålla de skäl som bestämt utgången i ären­det och redo­visa syn- punk­ter och reser­va­tio­ner från behö­riga myn­dig­he­ter som kom­mit till uttryck under tre­må­na­ders­pe­ri­o­den. beslu­tet ska över­läm­nas till sökan­den och till övriga berörda till­syns­myn­dig­he­ter. även ett sådant beslut är bin­dande för de berörda före­ta­gen och finan­sin­spek­tio­nen och ska ligga till grund för inspek-​​ tio­nens till­syn. hän­skju­tande till euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten vid oenig­het om ansök­ningar 86 § finan­sin­spek­tio­nen får hän­skjuta ett ärende till euro­pe­iska försäk-​​ rings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten i enlig­het med arti­kel 19 i för­ord­ning (eu) nr 1094/2010, i lydel­sen enligt euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/51/eu, om inspek­tio­nen inte inom tre måna­der kan komma över­ens med berörda behö­riga myn­dig­he­ter enligt 85 § första styc­ket. ett ärende får inte hän­skju­tas till euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten efter det att tre­må­na­ders­pe­ri­o­den löpt ut eller ett beslut har fat­tats. om ett ärende som avses i första styc­ket hän­skju­tits till euro­pe­iska försäk-​​ rings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten och det beslut som föreslås av pane­len i enlig­het med artik­larna 41.2, 41.3 samt 44.1.3 i för­ord­ning (eu) nr 1094/ 2010, i lydel­sen enligt euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/51/eu, avvi­sas, ska grupp­till­syns­myn­dig­he­ten fatta det slut­liga beslu­tet. 87 § till­stånd att omfat­tas av sär­skild till­syns­ord­ning får med­de­las endast om 1. finan­sin­spek­tio­nen utö­var grupp­till­syn över moder­fö­re­ta­get på grupp-​​ nivå och inte har beslu­tat att ute­lämna dot­ter­fö­re­ta­get med stöd av 11 §, 2. dot­ter­fö­re­ta­get omfat­tas av moder­fö­re­ta­gets risk­han­te­rings­pro­ces­ser och meka­nis­mer för intern­kon­troll samt de berörda myn­dig­he­terna har kon­sta­te­rat att moder­fö­re­ta­get utö­var en ansvars­full led­ning över dot­ter­fö­re­ta­get, 3. moder­fö­re­ta­get har fått ett god­kän­nande enligt arti­kel 246.4 i sol­vens ii- direk­ti­vet att göra en egen risk- och sol­vens­be­döm­ning som omfat­tar hela grup­pen och på nivån för dot­ter­fö­re­ta­get, och 4. moder­fö­re­ta­get har fått ett god­kän­nande enligt arti­kel 256.2 i sol­vens ii- direk­ti­vet att offent­li­göra en gemen­sam solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­port på grupp­nivå och på nivån för dot­ter­fö­re­ta­get. inne­bör­den av sär­skild till­syns­ord­ning 88 § ett moder­fö­re­tag som fått till­stånd enligt 85 § ska beräkna solvens-​​ kapi­tal­kra­vet för ett dot­ter­fö­re­tag som omfat­tas av sär­skild till­syns­ord­ning även enligt 89–95 §§. beräk­ning­arna ska inte påverka tillämp­ningen av be- stäm­mel­serna i 29 §. 58 sfs 2015:700 åtgär­der för det fall dot­ter­fö­re­ta­gets risk­pro­fil avvi­ker från en intern modell inom en grupp 89 § när sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet för ett för­säk­rings­fö­re­tag som är ett dotter-​​ före­tag beräk­nas med en intern modell som beslu­tats enligt 25 §, får finans-​​ inspek­tio­nen, om inspek­tio­nen tagit emot en ansö­kan enligt 84 §, i de fall som avses i 17 kap. 24 §, lämna ett för­slag till övriga med­lem­mar i tillsynskolle-​​ giet om att det ska fast­stäl­las ett kapi­tal­tillägg för dot­ter­fö­re­ta­get utö­ver det sol­vens­ka­pi­tal­krav som föl­jer av en tillämp­ning av den interna model­len. finan­sin­spek­tio­nen får före­slå ett sådant kapi­tal­tillägg endast om 1. dot­ter­fö­re­ta­gets risk­pro­fil avvi­ker väsent­ligt från den interna model­len, och 2. före­ta­get inte inom skä­lig tid efter inspek­tio­nens under­rät­telse om avvi- kel­sen har anpas­sat model­len till sin risk­pro­fil. om ett sådant kapi­tal­tillägg som avses i första styc­ket på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter inte är en lämp­lig åtgärd, får finan­sin­spek­tio­nen i stäl­let före- slå till­syn­skol­le­giet att dot­ter­fö­re­ta­get ska beräkna sitt sol­vens­ka­pi­tal­krav en- ligt stan­dard­for­meln i 8 kap. 1–3 och 5–11 §§. åtgär­der för det fall dot­ter­fö­re­ta­gets risk­pro­fil avvi­ker väsent­ligt från de anta­gan­den som gjorts för beräk­ningen enligt stan­dard­for­meln 90 § när sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet för dot­ter­fö­re­ta­get beräk­nas med standardfor-​​ meln får finan­sin­spek­tio­nen, om inspek­tio­nen tagit emot en ansö­kan enligt 84 §, i undan­tags­fall före­slå att före­ta­get ersät­ter en under­grupp av para­met­rar enligt stan­dard­for­meln med före­tags­spe­ci­fika para­met­rar när det beräk­nar teck­nings­risk­mo­du­ler för liv­för­säk­ring, ska­de­för­säk­ring och sjuk­för­säk­ring, i enlig­het med 17 kap. 22 §. finan­sin­spek­tio­nen får lämna ett sådant för­slag endast om 1. dot­ter­fö­re­ta­gets risk­pro­fil avvi­ker väsent­ligt från de anta­gan­den som gjorts för beräk­ningen enligt stan­dard­for­meln, och 2. före­ta­get inte inom skä­lig tid efter inspek­tio­nens under­rät­telse om avvi- kel­sen har anpas­sat anta­gan­dena till sin risk­pro­fil. finan­sin­spek­tio­nen får under de för­ut­sätt­ningar som anges i första styc­ket, i de fall som avses i 17 kap. 24 §, före­slå till­syn­skol­le­giet ett kapi­tal­tillägg för dot­ter­fö­re­ta­get utö­ver det sol­vens­ka­pi­tal­krav som en tillämp­ning av standard-​​ for­meln med­för. beslut efter över­ens­kom­melse inom till­syn­skol­le­giet 91 § finan­sin­spek­tio­nen ska redo­visa skä­len för de för­slag som avses i 89 och 90 §§ för dot­ter­fö­re­ta­get och till­syn­skol­le­giet. finan­sin­spek­tio­nen ska, om möj­ligt, komma över­ens med övriga myn­dig­he­ter inom till­syn­skol­le­giet om vil­ket beslut som ska fat­tas med anled­ning av de före­slagna åtgär­derna. finan­sin­spek­tio­nen ska även fatta ett beslut i enlig­het med överenskommel-​​ sen. åtgär­der om sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet inte är upp­fyllt 92 § om ett dot­ter­fö­re­tag som omfat­tas av sär­skild till­syns­ord­ning inte upp- fyl­ler sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet, ska finan­sin­spek­tio­nen utan dröjs­mål över­lämna 59 sfs 2015:700den åtgärds­plan till till­syn­skol­le­giet som dot­ter­fö­re­ta­get efter före­läg­gande enligt 18 kap. 4 § läm­nat in till inspek­tio­nen för att inom sex måna­der från det att bris­ten kon­sta­te­ra­des åter­upp­rätta nivån för kapi­tal­bas­med­len eller redu- cera sin risk­pro­fil för att åter upp­fylla sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet. finansinspektio-​​ nen ska även lämna ett för­slag till god­kän­nande av pla­nen till tillsynskolle-​​ giet. finan­sin­spek­tio­nens skyl­dig­he­ter enligt denna bestäm­melse ska inte på- verka mot­sva­rande bestäm­mel­ser som gäl­ler för till­sy­nen av ett enskilt för- säk­rings­fö­re­tag. finan­sin­spek­tio­nen ska, om möj­ligt, inom fyra måna­der från dagen då bris- ten kon­sta­te­ra­des träffa en över­ens­kom­melse inom till­syn­skol­le­giet om in- spek­tio­nens för­slag till god­kän­nande av åtgärds­pla­nen. finan­sin­spek­tio­nen ska fatta ett beslut i enlig­het med över­ens­kom­mel­sen. åtgär­der vid för­säm­ring av de eko­no­miska för­hål­lan­dena i ett dot­ter­fö­re­tag 93 § om finan­sin­spek­tio­nen kon­sta­te­rar för­säm­ringar av de eko­no­miska för­hål­lan­dena i ett dot­ter­fö­re­tag som omfat­tas av sär­skild till­syns­ord­ning, ska inspek­tio­nen utan dröjs­mål under­rätta till­syn­skol­le­giet om de åtgär­der som inspek­tio­nen före­slår. de före­slagna åtgär­derna ska dis­ku­te­ras i tillsynskolle-​​ giet, om det inte är en kris­si­tu­a­tion. finan­sin­spek­tio­nen ska inom en månad från under­rät­tel­sen, om det är möj- ligt, komma över­ens med övriga myn­dig­he­ter inom till­syn­skol­le­giet om vil­ket beslut som ska fat­tas med anled­ning av de före­slagna åtgär­derna. när en över­ens­kom­melse inte kan träf­fas 94 § om en sådan över­ens­kom­melse som avses i 92 § andra styc­ket eller 93 § andra styc­ket inte kan träf­fas inom den angivna tids­pe­ri­o­den, ska finans-​​ inspek­tio­nen ensam fatta ett beslut. beslu­tet ska inne­hålla de skäl som har bestämt utgången i ären­det och redo­visa syn­punk­ter och reser­va­tio­ner från berörda behö­riga myn­dig­he­ter som kom­mit till uttryck under peri­o­den. åtgär­der om mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet inte är upp­fyllt 95 § om ett dot­ter­fö­re­tag som omfat­tas av sär­skild till­syns­ord­ning inte upp- fyl­ler mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet, ska finan­sin­spek­tio­nen utan dröjs­mål över­lämna den finan­si­ella sane­rings­plan till till­syn­skol­le­giet som dot­ter­fö­re­ta­get enligt 18 kap. 8 § över­läm­nat till inspek­tio­nen. finan­sin­spek­tio­nen ska även infor-​​ mera till­syn­skol­le­giet om varje åtgärd som dot­ter­fö­re­ta­get ska vidta för att åter upp­fylla mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet. finan­sin­spek­tio­nens skyl­dig­he­ter enligt denna bestäm­melse ska inte påverka mot­sva­rande bestäm­mel­ser som gäl­ler för till­sy­nen av ett enskilt för­säk­rings­fö­re­tag. hän­skju­tande till euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten vid oenig­het om åtgärds­för­slag 96 § finan­sin­spek­tio­nen får hän­skjuta ett ärende till euro­pe­iska försäk-​​ rings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten i enlig­het med arti­kel 19 i för­ord­ning (eu) nr 1094/2010, i lydel­sen enligt euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/51/eu, om inspek­tio­nen inte inom angi­ven tid kan komma över­ens med 60 sfs 2015:700 grupp­till­syns­myn­dig­he­ten angå­ende sådana för­slag som avses i 89, 90, 92 och 93 §§. om finan­sin­spek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het och inte kan komma över­ens med den behö­riga myn­dig­het som auk­to­ri­se­rat en ees-​försäkrings-​ givare som är ett dot­ter­fö­re­tag och som omfat­tas av sär­skild till­syns­ord­ning, får inspek­tio­nen under de för­ut­sätt­ningar som anges i första styc­ket hän­skjuta ären­det till euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten. gäl­ler ett ärende ett för­slag enligt 89 eller 90 § får det hän­skju­tas till euro- peiska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten inom en månad från inspek­tio­nens för­slag. finan­sin­spek­tio­nen får inte hän­skjuta ett ärende enligt 92 eller 93 § till euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten, om det är en kris- situ­a­tion och inte hel­ler efter det att fyramå­na­ders­pe­ri­o­den i 92 § andra styc­ket eller enmå­nads­pe­ri­o­den i 93 § andra styc­ket har löpt ut. 97 § om ett ärende hän­skju­tits till euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjänstepen-​​ sions­myn­dig­he­ten enligt 86 eller 96 §, ska finan­sin­spek­tio­nen skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjänstepen-​​ sions­myn­dig­he­ten kan komma att fatta enligt arti­kel 19.3 i för­ord­ning (eu) nr 1094/2010, i lydel­sen enligt euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/51/ eu. finan­sin­spek­tio­nen ska följa ett beslut i saken från euro­pe­iska försäk-​​ rings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten. inspek­tio­nen ska även fatta ett beslut i enlig­het med euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­tens be- slut. inspek­tio­nens beslut ska inne­hålla de skäl som har bestämt utgången i ären­det och över­läm­nas till dot­ter­fö­re­ta­get och till­syn­skol­le­giet. beslu­tet är bin­dande för de berörda före­ta­gen och finan­sin­spek­tio­nen och ska ligga till grund för inspek­tio­nens till­syn. upp­hö­rande av sär­skild till­syns­ord­ning 98 § finan­sin­spek­tio­nen ska besluta att ett till­stånd att omfat­tas av en sär- skild till­syns­ord­ning enligt 85 § ska upp­höra att gälla om: 1. vill­ko­ren i 87 § 1, 3 eller 4 inte längre är upp­fyllda, eller 2. vill­ko­ret i 87 § 2 inte längre är upp­fyllt och bris­ten inte åtgär­das inom rim­lig tid. 99 § när finan­sin­spek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, ska inspek­tio­nen i de fall då den sär­skilda till­syns­ord­ningen har upp­hört på grund av att vill­ko­ret i 87 § 1 inte längre är upp­fyllt ome­del­bart under­rätta den berörda behö­riga myn­dig­he­ten och moder­fö­re­ta­get om detta. 100 § moder­fö­re­ta­get för ett dot­ter­fö­re­tag som omfat­tas av sär­skild tillsyns-​​ ord­ning ansva­rar för att vill­ko­ren i 87 § 2–4 är upp­fyllda. om vill­ko­ren inte är upp­fyllda, ska moder­fö­re­ta­get utan dröjs­mål under­rätta finan­sin­spek­tio­nen, om inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, och den berörda behö­riga myn- dig­he­ten för dot­ter­fö­re­ta­get. moder­fö­re­ta­get ska även lägga fram en plan för att åtgärda bris­terna inom rim­lig tid. 101 § när finan­sin­spek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, ska inspek­tio­nen minst en gång per år kon­trol­lera att de vill­kor som avses i 87 § 2–4 är upp- 61 sfs 2015:700fyllda. inspek­tio­nen ska även genom­föra en sådan kon­troll på begä­ran av en berörd behö­rig myn­dig­het, om den myn­dig­he­ten har skäl att befara att villko-​​ ret inte längre följs. om finan­sin­spek­tio­nen vid en kon­troll enligt första styc­ket fin­ner att vill- koren inte är upp­fyllda, ska inspek­tio­nen kräva att moder­fö­re­ta­get läg­ger fram en plan för att åtgärda bris­terna inom rim­lig tid. bris­tande vill­korsupp­fyl­lelse 102 § om finan­sin­spek­tio­nen efter att ha råd­frå­gat till­syn­skol­le­giet bedö- mer att en plan som avses i 100 eller 101 § är otill­räck­lig eller om en sådan plan inte genom­förs i rim­lig tid, ska vill­ko­ren i 87 § 2–4 inte anses upp­fyllda. inspek­tio­nen ska ome­del­bart under­rätta den berörda behö­riga myn­dig­he­ten om detta. tillämp­lig lag vid pröv­ningen av ansök­ningar 103 § när finan­sin­spek­tio­nen prö­var en ansö­kan om sär­skild tillsynsord-​​ ning, ska denna lag tilläm­pas. inspek­tio­nen får dock även tillämpa bestäm-​​ mel­ser som enligt för­fatt­ningar i en annan stat inom ees gäl­ler för en sådan ansö­kan. när ansö­kan har läm­nats in till inspek­tio­nen, gäl­ler detta dock bara om det är nöd­vän­digt för en effek­tiv till­syn över för­säk­rings­fö­re­tag eller ees- för­säk­rings­gi­vare. bemyn­di­gan­den 104 § rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med- dela före­skrif­ter om 1. hur den grupp­ba­se­rade kapi­tal­ba­sen och det grupp­ba­se­rade kapi­tal­kra­vet ska beräk­nas enligt 16–22 §§, 2. hur den grupp­ba­se­rade kapi­tal­ba­sen och det grupp­ba­se­rade kapi­tal­kra­vet ska beräk­nas när kra­ven är lik­vär­diga enligt 30 §, 3. inne­hål­let i samt omfatt­ningen och full­gö­ran­det av rap­por­te­ringen enligt 33 §, 4. inne­hål­let i en åtgärds­plan och en finan­si­ell sane­rings­plan enligt 35 § andra styc­ket, 5. vilka upp­lys­ningar som ett före­tag ska lämna till finan­sin­spek­tio­nen enligt 37 och 49 §§, 6. före­tagstyr­nings­sy­stem inom en grupp enligt 42 §, 7. inne­hål­let i en egen risk- och sol­vens­be­döm­ning inom en grupp enligt 43 §, och 8. hur den grupp­ba­se­rade kapi­tal­ba­sen och det grupp­ba­se­rade kapi­tal­kra­vet ska beräk­nas enligt 71 § tredje styc­ket. 20 kap. spe­ci­al­fö­re­tag till­stånd för spe­ci­al­fö­re­tag till­stånds­plikt 1§ till­stånd krävs för att få driva verk­sam­het som spe­ci­al­fö­re­tag. 62 sfs 2015:700 för­ut­sätt­ningar för till­stånd 2§ ett spe­ci­al­fö­re­tag ska ges till­stånd att driva verk­sam­het, om 1. bolags­ord­ningen eller stad­garna stäm­mer över­ens med denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar ett spe­ci­al­fö­re­tags bolags­ord­ning eller stad- gar samt i övrigt inne­hål­ler de sär­skilda bestäm­mel­ser som behövs med hän- syn till omfatt­ningen och arten av den pla­ne­rade verk­sam­he­ten, och 2. den pla­ne­rade verk­sam­he­ten kan antas komma att upp­fylla kra­ven enligt bestäm­mel­serna i denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar specialföre-​​ tagets verk­sam­het. pröv­ning av bolags­ord­ning och stad­gar 3§ frå­gan om god­kän­nande av bolags­ord­ning eller stad­gar för ett special-​​ före­tag ska prö­vas i sam­band med att frå­gan om före­ta­get ska få till­stånd att driva verk­sam­het som spe­ci­al­fö­re­tag prö­vas. ett spe­ci­al­fö­re­tags beslut om att anta bolags­ord­ning eller stad­gar får inte regi­stre­ras innan bolags­ord­ningen eller stad­garna har god­känts. 4§ ett spe­ci­al­fö­re­tag som har beslu­tat att ändra sin bolags­ord­ning eller stad­gar ska ansöka om god­kän­nande av änd­ringen. änd­ringen ska god­kän­nas om bolags­ord­ningen eller stad­garna stäm­mer över­ens med för­fatt­ningar som regle­rar ett aktie­bo­lags eller en eko­no­misk för­e­nings bolags­ord­ning eller stad- gar samt i övrigt inne­hål­ler de olika bestäm­mel­ser som behövs med hän­syn till omfatt­ningen och arten av före­ta­gets verk­sam­het. ett spe­ci­al­fö­re­tags beslut om änd­ring av bolags­ord­ning eller stad­gar får inte regi­stre­ras innan de har god­känts. pröv­ning av ansö­kan 5§ en ansö­kan om till­stånd att driva verk­sam­het som spe­ci­al­fö­re­tag, lik- som frå­gor om god­kän­nande av bolags­ord­ning eller stad­gar enligt 3 eller 4 §, prö­vas av finan­sin­spek­tio­nen. eu-​för­ord­ningar 6§ ytter­li­gare bestäm­mel­ser om spe­ci­al­fö­re­tag finns i 1. kom­mis­sio­nens dele­ge­rade för­ord­ning (eu) 2015/35 av den 10 okto­ber 2014 om kom­plet­te­ring av euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2009/138/ eg om upp­ta­gande och utö­vande av för­säk­rings­verk­sam­het (sol­vens ii), och 2. kom­mis­sio­nens genom­fö­ran­de­för­ord­ning (eu) 2015/462 av den 19 mars 2015 om fast­stäl­lande av tek­niska stan­dar­der för genom­fö­rande avse­ende för- faran­den för till­syns­myn­dig­he­tens god­kän­nande av eta­ble­ring av specialföre-​​ tag, för sam­ar­bete och infor­ma­tions­ut­byte mel­lan till­syns­myn­dig­he­ter när det gäl­ler spe­ci­al­fö­re­tag samt för att fast­ställa for­mat och mal­lar för de upp­gif­ter som spe­ci­al­fö­re­ta­gen ska rap­por­tera i enlig­het med euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2009/138/eg. bestäm­mel­serna gäl­ler 1. vill­kor för till­stånd, 2. obli­ga­to­riska avtals­vill­kor, 3. före­tags­styr­nings­sy­stem, 63 sfs 2015:7004. till­syns­rap­por­te­ring, 5. sol­venskrav, 6. åter­kal­lelse av till­stånd, och 7. sam­ar­bete och infor­ma­tions­ut­byte mel­lan till­syns­myn­dig­he­ter. till­syn över spe­ci­al­fö­re­tag regi­stre­rings­myn­dig­het 7§ bolags­ver­ket är regi­stre­rings­myn­dig­het för spe­ci­al­fö­re­tag. ett special-​​ före­tag ska vara regi­stre­rat i aktiebolags-​​ eller för­e­nings­re­gist­ret med en sär- skild beteck­ning. i dessa regis­ter skrivs de upp­gif­ter in som enligt författ-​​ ningar ska anmä­las för regi­stre­ring. till­sy­nen och dess omfatt­ning 8§ finan­sin­spek­tio­nen har till­syn över spe­ci­al­fö­re­tag. till­sy­nen omfat­tar att verk­sam­he­ten drivs enligt 1. för­fatt­ningar som regle­rar spe­ci­al­fö­re­ta­gets verk­sam­het, 2. före­ta­gets bolags­ord­ning eller stad­gar, och 3. styr­do­ku­ment som före­ta­get har upp­rät­tat och som har sin grund i författ-​​ ningar som regle­rar före­ta­gets verk­sam­het. upp­lys­ningar från ett spe­ci­al­fö­re­tag 9§ ett spe­ci­al­fö­re­tag ska lämna finan­sin­spek­tio­nen de upp­lys­ningar om sin verk­sam­het som inspek­tio­nen begär. avgif­ter till finan­sin­spek­tio­nen 10 § spe­ci­al­fö­re­tag ska med avgif­ter bidra till att täcka kost­na­derna för finan­sin­spek­tio­nens verk­sam­het. ingri­pan­den mot spe­ci­al­fö­re­tag när finan­sin­spek­tio­nen ska ingripa 11 § finan­sin­spek­tio­nen ska ingripa om 1. ett spe­ci­al­fö­re­tag har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter a) enligt för­fatt­ningar som regle­rar före­ta­gets verk­sam­het, b) före­ta­gets bolags­ord­ning eller stad­gar, eller c) före­ta­gets styr­do­ku­ment som har sin grund i för­fatt­ningar som regle­rar före­ta­gets verk­sam­het, eller 2. bolags­ord­ningen, stad­garna, eller styr­do­ku­men­ten enligt 1 inte längre är till­freds­stäl­lande med hän­syn till omfatt­ningen och arten av före­ta­gets verk- sam­het. hur inspek­tio­nen ska ingripa 12 § ingri­pande med stöd av 11 § sker genom utfär­dande av före­läg­gande att vidta rät­telse inom en viss tid, genom för­bud att verk­ställa beslut eller genom anmärk­ning. 64 sfs 2015:700 om en över­trä­delse är all­var­lig ska spe­ci­al­fö­re­ta­gets till­stånd åter­kal­las eller, om det är till­räck­ligt, var­ning med­de­las. när finan­sin­spek­tio­nen får avstå från ingri­pande 13 § finan­sin­spek­tio­nen får avstå från ingri­pande om 1. en över­trä­delse är ringa eller ursäkt­lig, 2. spe­ci­al­fö­re­ta­get gör rät­telse, eller 3. någon annan myn­dig­het har vid­ta­git åtgär­der mot före­ta­get och dessa åtgär­der bedöms till­räck­liga. över­trä­del­ser av beslut om rät­tel­ser 14 § om ett spe­ci­al­fö­re­tag dri­ver verk­sam­het i ett annat land inom ees och före­ta­get inte rät­tar sig efter finan­sin­spek­tio­nens eller en behö­rig utländsk myn­dig­hets begä­ran om rät­telse, ska inspek­tio­nen vidta de åtgär­der som be- hövs för att för­hindra fort­satta över­trä­del­ser. inspek­tio­nen ska under­rätta den behö­riga utländska myn­dig­he­ten om vilka åtgär­der som vid­tas. vid åter­kal­lelse av till­stånd 15 § om ett spe­ci­al­fö­re­tags till­stånd åter­kal­las, får finan­sin­spek­tio­nen be- stämma hur avveck­lingen av verk­sam­he­ten ska ske. ett beslut om åter­kal­lelse får för­e­nas med för­bud att fort­sätta hela eller delar av verk­sam­he­ten. straffav­gift 16 § om finan­sin­spek­tio­nen har med­de­lat ett beslut om anmärk­ning eller var­ning mot ett spe­ci­al­fö­re­tag, får inspek­tio­nen besluta att före­ta­get ska betala en straffav­gift. avgif­ten till­fal­ler sta­ten. 17 § straffav­gif­ten ska fast­stäl­las till lägst fem­tu­sen kro­nor och högst fem- tio mil­jo­ner kro­nor. avgif­ten får inte över­stiga tio pro­cent av spe­ci­al­fö­re­ta­gets omsätt­ning när- mast före­gå­ende räken­skapsår. om över­trä­del­sen har skett under specialföre-​​ tagets första verk­sam­hetsår eller om upp­gif­ter om omsätt­ningen annars sak- nas eller är brist­fäl­liga, får omsätt­ningen upp­skat­tas. avgif­ten får inte vara så stor att spe­ci­al­fö­re­ta­get efter det att avgif­ten har påförts inte upp­fyl­ler kra­vet på full finan­sie­ring. 18 § när straffav­gif­tens stor­lek fast­ställs, ska sär­skild hän­syn tas till hur all- var­lig den över­trä­delse är som har för­an­lett anmärk­ningen eller var­ningen och hur länge över­trä­del­sen har pågått. 65 sfs 2015:700förseningsavgift 19 § om ett spe­ci­al­fö­re­tag inte i tid läm­nar de upp­lys­ningar som har före- skri­vits med stöd av 26 § första styc­ket får finan­sin­spek­tio­nen besluta att före­ta­get ska betala en för­se­nings­av­gift med högst 100 000 kro­nor. avgif­ten till­fal­ler sta­ten. verk­stäl­lig­het av beslut om straffav­gift och för­se­nings­av­gift 20 § straffav­gif­ten eller för­se­nings­av­gif­ten ska beta­las till finansinspektio-​​ nen inom tret­tio dagar efter det att beslu­tet om den har vun­nit laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslu­tet. 21 § finan­sin­spek­tio­nens beslut att ta ut straffav­gift eller för­se­nings­av­gift får verk­stäl­las utan före­gå­ende dom eller utslag, om avgif­ten inte har beta­lats inom den tid som anges i 20 §. 22 § om straffav­gif­ten eller för­se­nings­av­gif­ten inte beta­las inom den tid som anges i 20 §, ska finan­sin­spek­tio­nen lämna den obe­talda avgif­ten för in- driv­ning. bestäm­mel­ser om indriv­ning av stat­liga ford­ringar finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m. 23 § en beslu­tad straffav­gift eller för­se­nings­av­gift fal­ler bort i den utsträck-​​ ning verk­stäl­lig­het inte har skett inom fem år från det att beslu­tet fick laga kraft. ingri­pande mot den som sak­nar till­stånd 24 § om någon dri­ver verk­sam­het som spe­ci­al­fö­re­tag utan att vara berätti-​​ gad till det, ska finan­sin­spek­tio­nen före­lägga denne att upp­höra med verk- sam­he­ten. inspek­tio­nen får besluta hur avveck­lingen av verk­sam­he­ten ska ske. i före­läg­gan­det ska finan­sin­spek­tio­nen upp­lysa om att rät­ten efter ansö- kan av inspek­tio­nen kan komma att besluta att före­ta­get ska gå i lik­vi­da­tion om före­läg­gan­det inte följs. om det är osä­kert om lagen är tillämp­lig på viss verk­sam­het, får finans-​​ inspek­tio­nen före­lägga den som dri­ver verk­sam­he­ten att lämna de upplys-​​ ningar om verk­sam­he­ten som inspek­tio­nen behö­ver för att bedöma om så är fal­let. den som är revi­sor i ett före­tag är skyl­dig att på begä­ran av inspektio-​​ nen lämna sådana upp­lys­ningar om före­ta­gets verk­sam­het som revi­sorn har fått kän­ne­dom om vid full­gö­ran­det av sitt upp­drag. 25 § om ett spe­ci­al­fö­re­tag inte föl­jer ett före­läg­gande enligt 24 § första styc­ket att upp­höra med verk­sam­he­ten, ska rät­ten, efter ansö­kan av finans-​​ inspek­tio­nen, besluta att före­ta­get ska gå i lik­vi­da­tion. i dessa fall tilläm­pas 25 kap. 10, 25, 28–44, 46 och 47 §§ aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) och 11 kap. 5 och 7–16 §§ samt 17 § fjärde och femte styc­kena lagen (1987:667) om eko­no­miska för­e­ningar. beslut om lik­vi­da­tion ska inte med­de­las om det under ären­dets handlägg-​​ ning vid rät­ten visas att verk­sam­he­ten har upp­hört. beslu­tet om lik­vi­da­tion gäl­ler ome­del­bart. 66 sfs 2015:700 bemyn­di­gan­den 26 § rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med- dela före­skrif­ter om vilka upp­lys­ningar ett spe­ci­al­fö­re­tag ska lämna till fi- nan­sin­spek­tio­nen enligt 9 §. rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om sådana avgif­ter som avses i 10 §. 21 kap. 1§ 9 finan­sin­spek­tio­nens beslut i ären­den enligt 17 kap. 13 § första styc­ket och 18 kap. 26 § andra styc­ket får inte över­kla­gas. 5§ 10 om beslut i ett ärende om till­stånd enligt 2 kap. 4 § inte har med­de­lats inom sex måna­der från det att ansö­kan gavs in, eller i ett ärende enligt 3 kap. 2 § inom tre måna­der eller i ett ärende enligt 3 kap. 7 eller 17 § inom en månad, får sökan­den begära för­kla­ring av dom­stol att ären­det onö­digt uppe- hålls. en begä­ran om en för­kla­ring som avses i första styc­ket ska göras hos all- män för­valt­nings­dom­stol. pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam- mar­rät­ten. om rät­ten läm­nar en för­kla­ring ska ansö­kan anses ha avsla­gits av finans-​​ inspek­tio­nen om beslut där­ef­ter inte har med­de­lats inom mot­sva­rande tidsfris-​​ ter som anges i första styc­ket för respek­tive ärende. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2016. 2. för för­säk­rings­fö­re­tag som vid lagens ikraft­trä­dande bedri­ver verksam-​​ het som avser tjäns­te­pen­sions­för­säk­ringar gäl­ler för den delen av verksam-​​ heten, till och med den 31 decem­ber 2019, tillämp­liga bestäm­mel­ser i 1–7, 14, 16 och 17 kap. i den äldre lydel­sen samt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av dessa bestäm­mel­ser. för verk­sam­he­ten som avser tjänstepen-​​ sions­för­säk­ring gäl­ler under angi­ven tid i övrigt tillämp­liga bestäm­mel­ser i 10–15 och 19 kap. denna lag. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om tillämp­ningen enligt första styc­ket av bestäm­mel­serna i 10 och 19 kap. denna lag på ett för­säk­rings­fö­re­tags tjäns­te­pen­sions­verk­sam­het. för ett för­säk­rings­fö­re­tag som avses i första styc­ket gäl­ler bestäm­mel­serna enligt det styc­ket även den del av för­säk­rings­rö­rel­sen som avser övrig livför-​​ säk­rings­verk­sam­het, om denna är av endast ringa omfatt­ning. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vad som avses med ringa omfatt­ning enligt tredje styc­ket. ett för­säk­rings­fö­re­tag som avses i första styc­ket får, efter anmä­lan till finan­sin­spek­tio­nen, tillämpa denna lag även på verk­sam­het som avser tjäns-​​ tepen­sions­för­säk­ring. 3. finan­sin­spek­tio­nen får i ett enskilt fall besluta att ett för­säk­rings­fö­re­tag som senast den 1 janu­ari 2016 upp­hört med att teckna nya för­säk­rings­av­tal och ute­slu­tande för­val­tar sitt befint­liga bestånd i syfte att avsluta sin verksam-​​ het inte behö­ver tillämpa delar av denna lag. 9 senaste lydelse 2013:456. 10 senaste lydelse 2013:456. 67 sfs 2015:700för åter­för­säk­rings­bo­lag som senast den 10 decem­ber 2007 har upp­hört att teckna nya åter­för­säk­rings­av­tal och ute­slu­tande för­val­tar sitt befint­liga be- stånd i syfte att avsluta verk­sam­he­ten gäl­ler äldre bestäm­mel­ser. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vill­ko­ren enligt första styc­ket för undan­tag och omfatt­ningen av dem. 4. ett för­säk­rings­fö­re­tags kapi­tal­bas­pos­ter i pri­mär­ka­pi­ta­let som har emit- terats före den 17 janu­ari 2015 och som får ingå i kapi­tal­ba­sen enligt beslut av finan­sin­spek­tio­nen med stöd av 7 kap. 3 § i den äldre lydel­sen, men som den 31 decem­ber 2015 får utgöra högst 50 pro­cent av kapi­tal­ba­sen, ska till och med den 31 decem­ber 2025 klas­si­fi­ce­ras som nivå 1 enligt 7 kap. 7 § denna lag. ett för­säk­rings­fö­re­tags kapi­tal­bas­pos­ter i pri­mär­ka­pi­ta­let som har emitte-​​ rats före den 17 janu­ari 2015 och som får ingå i kapi­tal­ba­sen enligt beslut av finan­sin­spek­tio­nen med stöd av 7 kap. 3 § i den äldre lydel­sen, men som den 31 decem­ber 2015 får utgöra högst 25 pro­cent av kapi­tal­ba­sen, ska till och med den 31 decem­ber 2025 klas­si­fi­ce­ras som nivå 2 enligt 7 kap. 7 § denna lag. rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer får med­dela före- skrif­ter om vilka typer av kapi­tal­bas­pos­ter som ska omfat­tas av bestämmel-​​ serna i första och andra styc­kena. 5. för ett för­säk­rings­fö­re­tag som ompa­ke­te­rar lån till över­låt­bara värdepap-​​ per eller andra finan­si­ella instru­ment gäl­ler, för lån som har emit­te­rats före den 1 janu­ari 2011, vill­ko­ren enligt arti­kel 135.2 i sol­vens ii-​direk­ti­vet endast om den under­lig­gande expo­ne­ringen har utö­kats eller bli­vit ersatt efter den 31 decem­ber 2014. 6. för för­säk­rings­fö­re­tag som vid lagens ikraft­trä­dande inte upp­fyl­ler kra- ven på till­räck­lig kapi­tal­bas enligt 7 kap. 1 § första styc­ket, men som uppfyl-​​ ler kra­ven på till­räck­lig kapi­tal­bas enligt 7 kap. 1 § i den äldre lydel­sen, ska bestäm­mel­serna i denna punkt tilläm­pas i stäl­let för bestäm­mel­serna i 18 kap. 5 § denna lag. finan­sin­spek­tio­nen ska före­lägga före­ta­get att vidta nöd­vän­diga åtgär­der för att upp­fylla sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet senast den 31 decem­ber 2017 och att var tredje månad över­lämna en läges­rap­port till finan­sin­spek­tio­nen som ska inne- hålla en beskriv­ning av vilka åtgär­der som har vid­ta­gits och hur arbe­tet fortlö-​​ per med att upp­fylla sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet. om det är lämp­ligt, får finan­sin­spek­tio­nen för­länga tids­fris­ten med tre måna­der. om läges­rap­por­ten visar att det inte har skett några väsent­liga fram­steg när det gäl­ler före­ta­gets möj­lig­het att upp­fylla sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet senast den 31 decem­ber 2017, ska bestäm­mel­serna om ingri­pande i denna lag tilläm­pas. 7. för för­säk­rings­fö­re­tag som vid lagens ikraft­trä­dande inte upp­fyl­ler kra- ven på till­räck­lig kapi­tal­bas enligt 7 kap. 1 § andra styc­ket, men som uppfyl-​​ ler kra­ven på till­räck­lig kapi­tal­bas enligt 7 kap. 1 § i den äldre lydel­sen, ska bestäm­mel­serna i 18 kap. 8 § och 12 § 4 och 5 denna lag inte tilläm­pas under det första året efter lagens ikraft­trä­dande. 8. finan­sin­spek­tio­nen får i ett enskilt fall besluta att ett för­säk­rings­fö­re­tag vid juste­ring av beräk­ningen av mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet enligt 8 kap. 14 § denna lag till och med den 31 decem­ber 2017 ska använda ett sol­vens­ka­pi­tal­krav be- räk­nat enligt stan­dard­for­meln. 68 sfs 2015:700 wol­ters kluwer elan­ders sve­rige ab, 2015 9. de över­gångs­be­stäm­mel­ser som enligt 2, 4 och 5, och som enligt 5 kap. 10 §, 8 kap. 12 § och 18 kap. 7 § gäl­ler för enskilda för­säk­rings­fö­re­tag gäl­ler, utan hin­der av bestäm­mel­serna om kapi­tal­bas och kapi­tal­krav på grupp­nivå i 19 kap. 16 § denna lag, i tillämp­liga delar även på grupp­nivå. 10. de över­gångs­be­stäm­mel­ser som enligt 6 gäl­ler för enskilda försäk-​​ rings­fö­re­tag gäl­ler, utan hin­der av bestäm­mel­serna om kapi­tal­bas och kapital-​​ krav på grupp­nivå i 19 kap. 16 och 35 §§ denna lag, i tillämp­liga delar även på grupp­nivå om för­säk­rings­fö­re­ta­gen i en grupp upp­fyl­ler de grupp­ba­se­rade kapi­tal­kra­ven enligt 9 kap. 4 § i den äldre lydel­sen, men inte upp­fyl­ler kapi- tal­kra­vet på grupp­nivå. 11. finan­sin­spek­tio­nen får ta ut avgif­ter även före lagens ikraft­trä­dande för ansök­ningar och anmäl­ningar enligt de nya bestäm­mel­serna om sol­vens, spe- cial­fö­re­tag, undan­tag bero­ende på stor­lek, grupp­till­syn och fast­stäl­lande av tillämp­ning av över­gångs­be­stäm­mel­ser, när dessa har kom­mit in till inspek-​​ tio­nen före lagens ikraft­trä­dande. 12. ett för­säk­rings­fö­re­tag som vid lagens ikraft­trä­dande har en utjämnings-​​ reserv för kre­dit­för­säk­ring enligt 5 kap. 10 och 11 §§ i den äldre lydel­sen ska, utö­ver ned­sätt­ningar för att täcka tek­niska under­skott i kreditförsäkringsrörel-​​ sen, årli­gen göra de ned­sätt­ningar som krävs för att avveckla utjämningsreser-​​ ven senast den 31 decem­ber 2019. på rege­ring­ens väg­nar per bolund tord gransbo (finans­de­par­te­men­tet)