SFS 2016:964 Kon­kur­rens­ska­de­lag

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

1 svensk för­fatt­nings­sam­ling kon­kur­rens­ska­de­lag; utfär­dad den 3 novem­ber 2016. enligt riks­da­gens beslut 1 före­skrivs 2 föl­jande. 1 kap. inle­dande bestäm­mel­ser 1§ denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om ersätt­ning till följd av en över- trä­delse av kon­kur­rens­rät­ten. 2§ i denna lag bety­der 1. över­trä­delse: en över­trä­delse av arti­kel 101 eller 102 i för­dra­get om euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt (euf-​för­dra­get), 2 kap. 1 eller 7 § konkur-​​ rensla­gen (2008:579) eller bestäm­mel­ser i annan natio­nell rätt som tilläm­pas paral­lellt med uni­o­nens kon­kur­rens­rätt enligt arti­kel 3.1 i rådets för­ord­ning (eg) nr 1/2003 av den 16 decem­ber 2002 om tillämp­ning av konkurrensreg-​​ lerna i artik­larna 81 och 82 i för­dra­get, 2. över­trä­dare: det före­tag eller den sam­man­slut­ning av före­tag som begått en över­trä­delse, 3. ska­de­li­dande: den som lidit en skada som orsa­kats av en över­trä­delse, 4. kon­kur­rensmyn­dig­het: euro­pe­iska kom­mis­sio­nen eller en myn­dig­het som utsetts enligt arti­kel 35 i rådets för­ord­ning (eg) nr 1/2003 att ansvara för tillämp­ningen av artik­larna 101 och 102 i euf-​för­dra­get, 5. natio­nell dom­stol: en dom­stol i en med­lems­stat i den mening som avses i arti­kel 267 i euf-​för­dra­get, 6. slut­ligt över­trä­del­se­av­gö­rande: ett avgö­rande som har med­de­lats av en kon­kur­rensmyn­dig­het eller en natio­nell dom­stol där det har fast­ställts att en över­trä­delse har skett och som inte kan bli före­mål för för­nyad pröv­ning ge- nom ordi­nära rätts­me­del, 7. bevis: alla for­mer av bevis­ma­te­rial som får läg­gas fram i dom­stol, obero-​​ ende av lag­rings­me­dium, 8. kar­tell: ett avtal eller ett sam­ord­nat för­fa­rande mel­lan två eller flera kon- kur­ren­ter som syf­tar till att sam­ordna deras kon­kur­rens­be­te­ende på markna-​​ den eller påverka de rele­vanta kon­kur­renspa­ra­met­rarna, 9. efter­gifts­pro­gram: ett pro­gram för tillämp­ningen av arti­kel 101 i euf- för­dra­get eller mot­sva­rande bestäm­melse i natio­nell rätt på grund­val av vil­ket ett före­tag som del­ta­git i en hem­lig kar­tell, obe­ro­ende av övriga före­tag som 1 prop. 2016/17:9, bet. 2016/17:nu6, rskr. 2016/17:19. 2 jfr euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/104/eu av den 26 novem­ber 2014 om vissa reg­ler som styr ska­de­stånds­ta­lan enligt natio­nell rätt för över­trä­del­ser av med­lems­sta­ter­nas och euro­pe­iska uni­o­nens kon­kur­rens­rätts­liga bestäm­mel­ser, i den ursprung­liga lydel­sen. sfs 2016:964 utkom från tryc­ket den 15 novem­ber 2016 2 sfs 2016:964 är inblan­dade i kar­tel­len, sam­ar­be­tar med kon­kur­rensmyn­dig­he­ten i den­nas utred­ning genom att fri­vil­ligt ge infor­ma­tion om vad före­ta­get vet om kartel-​​ len och före­ta­gets roll i denna, och i utbyte bevil­jas befri­else från eller ned- sätt­ning av sank­tions­av­gift för sin inbland­ning i kar­tel­len, 10. för­kla­ring inom ramen för ett efter­gifts­pro­gram: en redo­gö­relse som läm­nas av ett före­tag med infor­ma­tion, utom redan befint­lig infor­ma­tion, om vad före­ta­get vet om en kar­tell och före­ta­gets roll i denna, och som utar­be­tats sär­skilt för att läm­nas in till en kon­kur­rensmyn­dig­het för att denna ska bevilja befri­else från eller ned­sätt­ning av sank­tions­av­gift inom ramen för ett efter-​​ gifts­pro­gram, 11. redan befint­lig infor­ma­tion: bevis som finns obe­ro­ende av en konkur-​​ rensmyn­dig­hets för­fa­ran­den, obe­ro­ende av om denna infor­ma­tion finns i en kon­kur­rensmyn­dig­hets ären­de­akt eller inte, 12. för­lik­nings­in­laga: en fri­vil­lig redo­gö­relse från ett före­tag till en konkur-​​ rensmyn­dig­het, där före­ta­get med­ger eller avstår från att bestrida sitt delta-​​ gande i och ansvar för en över­trä­delse och som utar­be­tats sär­skilt för att göra det möj­ligt för kon­kur­rensmyn­dig­he­ten att tillämpa ett för­enk­lat eller påskyn-​​ dat för­fa­rande, 13. före­tag som bevil­jats sank­tions­av­gifts­be­fri­else: ett före­tag som har be- fri­ats från sank­tions­av­gift av en kon­kur­rensmyn­dig­het inom ramen för ett efter­gifts­pro­gram, 14. över­pris och under­pris: skill­na­den mel­lan det pris som fak­tiskt har be- talats och det pris som skulle ha gällt om en över­trä­delse inte hade skett, 15. tvist­lös­ning i godo: samt­liga meka­nis­mer som gör det möj­ligt för par- terna att nå en lös­ning utan­för dom­stol av en tvist som gäl­ler ett skadestånds-​​ anspråk, 16. upp­gö­relse i godo: en över­ens­kom­melse som upp­nås genom tvistlös-​​ ning i godo, 17. direkt köpare: den som av en över­trä­dare direkt för­vär­vat varor eller tjäns­ter som varit före­mål för en över­trä­delse, 18. indi­rekt köpare: den som av en direkt köpare eller efter­föl­jande köpare för­vär­vat varor eller tjäns­ter som varit före­mål för en över­trä­delse, eller varor eller tjäns­ter som omfat­tar eller här­rör från sådana varor eller tjäns­ter, 19. direkt leve­ran­tör: den som direkt till­han­da­hål­lit en över­trä­dare varor eller tjäns­ter som varit före­mål för en över­trä­delse, och 20. indi­rekt leve­ran­tör: den som till en direkt eller tidi­gare leve­ran­tör till- han­da­hål­lit varor eller tjäns­ter som varit före­mål för en över­trä­delse, eller va- ror eller tjäns­ter som ingår i eller använts vid fram­ställ­ningen av sådana varor eller tjäns­ter. 2 kap. ersätt­nings­an­svar för­ut­sätt­ningar för ansvar 1§ den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het gör sig skyl­dig till en överträ-​​ delse, ska ersätta den skada som upp­kom­mer genom över­trä­del­sen. soli­da­riskt ansvar 2§ om två eller flera är ersätt­nings­skyl­diga för en skada, sva­rar de solida-​​ riskt för ska­dan om inte ansva­ret är begrän­sat enligt någon av 3–5 §§. 3 sfs 2016:9643§ för ett litet eller medel­stort före­tag enligt kom­mis­sio­nens rekommenda-​​ tion 2003/361/eg av den 6 maj 2003 om defi­ni­tio­nen av mik­ro­fö­re­tag samt små och medel­stora före­tag, omfat­tar det soli­da­riska ansva­ret endast ska­dor som upp­kom­mit hos före­ta­gets direkta eller indi­rekta köpare eller leverantö-​​ rer om 1. före­ta­gets mark­nads­an­del har under­sti­git fem pro­cent vid någon tid­punkt under över­trä­del­sen, och 2. en tillämp­ning av 2 § oåter­kal­le­li­gen skulle även­tyra före­ta­gets ekono-​​ miska bär­kraft och med­föra att dess till­gångar för­lo­rade allt värde. första styc­ket gäl­ler inte om 1. före­ta­get har för­mått ett annat före­tag att med­verka i över­trä­del­sen, 2. före­ta­get har haft en ledande roll i över­trä­del­sen, 3. före­ta­get tidi­gare har gjort sig skyl­digt till en över­trä­delse enligt ett slut- ligt över­trä­del­se­av­gö­rande, eller 4. den ska­de­li­dande inte kan få full ersätt­ning från någon annan överträ-​​ dare. 4§ för ett före­tag som har bevil­jats sank­tions­av­gifts­be­fri­else omfat­tar det soli­da­riska ansva­ret endast ska­dor som upp­kom­mit hos 1. före­ta­gets direkta eller indi­rekta köpare eller leve­ran­tö­rer, och 2. andra ska­de­li­dande, om ska­dan inte kan ersät­tas av någon annan överträ-​​ dare. 5§ ett före­tag som har träf­fat en upp­gö­relse i godo med en ska­de­li­dande är soli­da­riskt ansva­rigt gente­mot denne endast om 1. ska­dan inte kan ersät­tas av någon annan över­trä­dare, och 2. något annat inte avta­lats. pre­skrip­tion 6§ rät­ten till ersätt­ning fal­ler bort, om talan inte väcks inom fem år från det att över­trä­del­sen upp­hört och den ska­de­li­dande fått kän­ne­dom om eller skäli-​​ gen kan antas ha fått kän­ne­dom om 1. bete­en­det och att det utgjorde en över­trä­delse, 2. att över­trä­del­sen orsa­kat denne skada, och 3. över­trä­da­rens iden­ti­tet. 7§ fris­ten enligt 6 § avbryts om en kon­kur­rensmyn­dig­het vid­tar åtgär­der i fråga om den över­trä­delse som ansprå­ket avser. en ny frist löper från den dag det finns ett slut­ligt över­trä­del­se­av­gö­rande eller när myn­dig­he­ten avslu­tat sitt för­fa­rande på något annat sätt. 8§ för par­ter som del­tar i en tvist­lös­ning i godo upp­hör fris­ten enligt 6 § att löpa under den tid tvist­lös­ningen pågår. 3 kap. bestäm­mande av ersätt­ning ersätt­ning­ens omfatt­ning 1§ ersätt­ning för skada enligt 2 kap. 1 § omfat­tar fak­tisk skada och utebli-​​ ven vinst. 4 sfs 2016:964 ränta på ersätt­ningen tas ut från den dag ska­dan upp­kom till den dag betal-​​ ning sker. rän­tan beräk­nas enligt 5 § rän­te­la­gen (1975:635). om ansö­kan om betal­nings­före­läg­gande eller stäm­ning i mål om utgi­vande av betal­ning del- ges, beräk­nas rän­tan enligt 6 § rän­te­la­gen från dagen för del­giv­ningen. 2§ när ett anspråk på ersätt­ning för fak­tisk skada omfat­tar ett över­pris ska, om sva­ran­den visar det, ersätt­ningen mins­kas med ett belopp som mot­sva­rar det över­pris som den ska­de­li­dande över­vält­rat på sina köpare. mot­sva­rande gäl­ler i fråga om ett under­pris som den ska­de­li­dande över­vält­rat på sina leve- ran­tö­rer. 3§ när ersätt­ningen bestäms ska en upp­gö­relse i godo med en annan över- trä­dare beak­tas. ersätt­ningen ska mins­kas med den över­trä­da­rens andel av den skada som upp­gö­rel­sen avser. ande­len ska bestäm­mas med hän­syn till över­trä­dar­nas rela­tiva ansvar för den skada som över­trä­del­sen orsa­kat. pre­sum­tion för skada 4§ vid en över­trä­delse som utgörs av en kar­tell ska en skada anses ha in- träf­fat, om inte något annat visas. över­pris som över­vält­rats på en indi­rekt köpare 5§ när ersätt­ningen till en indi­rekt köpare bestäms ska, om inte något annat visas, ett över­pris anses ha över­vält­rats på den indi­rekta köpa­ren om överträ-​​ del­sen har lett till ett över­pris för den direkta köpa­ren. under­pris som över­vält­rats på en indi­rekt leve­ran­tör 6§ när ersätt­ningen till en indi­rekt leve­ran­tör bestäms ska, om inte något annat visas, ett under­pris anses ha över­vält­rats på den indi­rekta leve­ran­tö­ren om över­trä­del­sen har lett till ett under­pris för den direkta leve­ran­tö­ren. 4 kap. regress­rätt för­ut­sätt­ning för regress­rätt 1§ den som enligt 2 kap. 2 § har beta­lat mer än sin andel av ska­dan har rätt att få ersätt­ning av en annan över­trä­dare med ett belopp som högst får uppgå till den över­trä­da­rens andel av ska­dan, med de begräns­ningar som före­skrivs i 2 och 3 §§. en över­trä­da­res andel av ska­dan ska bestäm­mas med hän­syn till överträ-​​ dar­nas rela­tiva ansvar för den skada som över­trä­del­sen orsa­kat. begräns­ningar i regress­rät­ten 2§ rät­ten till ersätt­ning från ett före­tag som bevil­jats sanktionsavgiftsbefri-​​ else är begrän­sad till ett belopp som högst får uppgå till den skada före­ta­get orsa­kat sina direkta eller indi­rekta köpare eller leve­ran­tö­rer. 5 sfs 2016:964första styc­ket tilläm­pas inte i fråga om ersätt­ning för en skada som har or- sakats andra ska­de­li­dande än över­trä­dar­nas direkta eller indi­rekta köpare eller leve­ran­tö­rer. 3§ rät­ten till ersätt­ning från en över­trä­dare som träf­fat en upp­gö­relse i godo med en ska­de­li­dande är begrän­sad till att omfatta ersätt­ning som läm- nats till någon annan ska­de­li­dande. 5 kap. rät­te­gångs­be­stäm­mel­ser behö­rig dom­stol 1§ patent-​​ och mark­nads­dom­sto­len är rätt dom­stol i mål enligt denna lag. grupp­ta­lan 2§ en talan om ska­de­stånd enligt denna lag får föras som grupp­ta­lan enligt lagen (2002:599) om grupp­rät­te­gång. vid en grupp­ta­lan tilläm­pas inte 3 § la- gen om grupp­rät­te­gång. sär­skilda bestäm­mel­ser för mål om ska­de­stånd vilan­de­för­kla­ring 3§ rät­ten får för­klara ett mål vilande om två eller flera par­ter inlett en tvist-​​ lös­ning i godo av ett anspråk som omfat­tas av talan i målet. målet ska åter- upp­tas senast inom två år från beslu­tet om vilan­de­för­kla­ring. skrift­ligt bevis 4§ i 38 kap. rät­te­gångs­bal­ken finns bestäm­mel­ser om skrift­ligt bevis. ett före­läg­gande om att förete eller till­han­da­hålla exem­plar av hand­lingar som finns hos en kon­kur­rensmyn­dig­het får rik­tas till myn­dig­he­ten endast om det kan antas att hand­lingen inte utan olä­gen­het kan före­tes av någon annan. om det kan antas att ett beslut om att förete eller till­han­da­hålla ett exem- plar av en skrift­lig hand­ling som finns hos en kon­kur­rensmyn­dig­het all­var­ligt skulle för­svåra myn­dig­he­tens möj­lig­het att full­göra sina upp­gif­ter, får ett så- dant beslut inte med­de­las. en kon­kur­rensmyn­dig­het får på eget ini­ti­a­tiv yttra sig över om en begä­ran om före­te­ende eller till­han­da­hål­lande av en hand­ling som finns i en konkur-​​ rensmyn­dig­hets ären­de­akt är pro­por­tio­nell. 5§ skyl­dig­he­ten enligt 38 kap. 2 och 8 §§ rät­te­gångs­bal­ken att förete eller till­han­da­hålla skrift­lig hand­ling omfat­tar inte exem­plar av sådana hand­lingar som finns hos en kon­kur­rensmyn­dig­het och som utgörs av 1. för­kla­ringar inom ramen för ett efter­gifts­pro­gram, 2. för­lik­nings­in­la­gor, 3. infor­ma­tion som en fysisk eller juri­disk per­son tagit fram sär­skilt för en kon­kur­rensmyn­dig­hets hand­lägg­ning av ett ärende, eller 4. infor­ma­tion som kon­kur­rensmyn­dig­he­ten tagit fram och över­läm­nat till par­terna under hand­lägg­ningen av ett ärende. 6 sfs 2016:964 wol­ters kluwer elan­ders sve­rige ab, 2016 efter att kon­kur­rensmyn­dig­he­ten genom att anta ett beslut eller på något annat sätt avslu­tat sitt för­fa­rande, omfat­tas dock åter­kal­lade förlikningsinla-​​ gor och hand­lingar som avses i första styc­ket 3 och 4 av skyl­dig­he­ten att förete eller till­han­da­hålla skrift­lig hand­ling. 6§ om det vid pröv­ningen av om en hand­ling ska före­tes eller tillhandahål-​​ las görs gäl­lande att hand­lingen är en sådan som avses i 5 § första styc­ket 1 eller 2, är den som yrkan­det rik­tas mot, efter begä­ran av den som fram­ställt yrkan­det, skyl­dig att över­lämna hand­lingen till rät­ten för pröv­ning av frå­gan. vid denna pröv­ning får rät­ten inte ge någon annan till­fälle att yttra sig än kon- kur­rensmyn­dig­he­ten eller den som upp­rät­tat hand­lingen. fin­ner rät­ten att hand­lingen är undan­ta­gen från skyl­dig­he­ten att förete eller till­han­da­hålla skrift­lig hand­ling ska hand­lingen ome­del­bart åter­läm­nas. inne­hål­ler hand­lingen även upp­gif­ter som inte omfat­tas av undan­ta­get ska rät­ten behålla ett utdrag ur hand­lingen med dessa upp­gif­ter. vid pröv­ningen av skyl­dig­he­ten enligt första styc­ket att över­lämna hand- lingen till rät­ten är 38 kap. 4, 5 och 7 §§ rät­te­gångs­bal­ken tillämp­liga. 7§ det som före­skrivs i 4–6 §§ gäl­ler även i fråga om bevis­ning till fram- tida säker­het enligt 41 kap. rät­te­gångs­bal­ken. för­bud mot att åbe­ropa visst skrift­ligt bevis 8§ en hand­ling som avses i 5 § första styc­ket får inte åbe­ro­pas som bevis i ett mål om ska­de­stånd enligt denna lag. efter att kon­kur­rensmyn­dig­he­ten ge- nom att anta ett beslut eller på något annat sätt avslu­tat sitt för­fa­rande får dock åter­kal­lade för­lik­nings­in­la­gor och hand­lingar som avses i 5 § första styc­ket 3 och 4 åbe­ro­pas som bevis. exem­plar av andra hand­lingar än de som avses i första styc­ket och som nå- gon fått del av enbart genom till­gång till en kon­kur­rensmyn­dig­hets ären­de­akt får i mål om ska­de­stånd enligt denna lag åbe­ro­pas som bevis endast av den per­so­nen eller någon som över­ta­git den­nes rät­tig­he­ter. rätts­kraft 9§ om det genom ett avgö­rande enligt 3 kap. 1, 2, 5 eller 16 § konkur-​​ rensla­gen (2008:579) som fått laga kraft har sla­gits fast att en över­trä­delse av kon­kur­rens­rät­ten har skett, får den frå­gan inte på nytt tas upp till pröv­ning i ett mål om ska­de­stånd enligt denna lag. 1. denna lag trä­der i kraft den 27 decem­ber 2016. 2. bestäm­mel­serna i 5 kap. 3–9 §§ tilläm­pas på talan som väckts efter den 25 decem­ber 2014. på rege­ring­ens väg­nar ste­fan löfven sven-​erik bucht (närings­de­par­te­men­tet)