Lag (1976:357) om motor­täv­lings­för­säk­ring

1 §   Motor­täv­lings­för­säk­ring skall fin­nas vid täv­ling med motor­dri­vet for­don inom inhäg­nat täv­lings­om­råde. För­säk­rings­plik­ten full­gö­res av den som anord­nar täv­lingen. Finns ej sådan anord­nare, full­gö­res för­säk­rings­plik­ten i stäl­let av täv­lings­om­rå­dets ägare eller, om områ­det har upp­lå­tits till annan för täv­ling, av denne.

Med täv­ling lik­stäl­les trä­ning, övnings­kör­ning, upp­vis­ning eller lik­nande använd­ning av motor­dri­vet for­don inom inhäg­nat täv­lings­om­råde.

2 §   Motor­täv­lings­för­säk­ring får bara med­de­las av en för­säk­rings­gi­vare som har fått till­stånd till det av rege­ringen samt av en EES-​försäkringsgivare som är verk­sam här i lan­det enligt lagen (1998:293) om utländska för­säk­rings­gi­vares och tjäns­te­pen­sions­in­sti­tuts verk­sam­het i Sve­rige.

En för­säk­rings­gi­vare som får med­dela motor­täv­lings­för­säk­ring är skyl­dig att på begä­ran med­dela motor­täv­lings­för­säk­ring och att utfärda bevis därom enligt for­mu­lär som Finansin­spek­tio­nen fast­stäl­ler. Lag (2005:1127).

3 §   Från motor­täv­lings­för­säk­ring utgår ersätt­ning för person-​ eller sak­skada som orsa­kas genom motor­dri­vet for­don när det använ­des inom inhäg­nat täv­lings­om­råde för ända­mål som avses i 1 §. Ersätt­ning utgår dock ej för
   1. person-​ eller sak­skada som till­fo­gas den som fram­för eller med­föl­jer motor­dri­vet for­don när det använ­des inom inhäg­nat täv­lings­om­råde för ända­mål som nyss nämnts.
   2. skada på motor­dri­vet for­don inom inhäg­nat täv­lings­om­råde eller egen­dom i sådant for­don, vare sig for­do­net använ­des vid ska­de­till­fäl­let eller ej,
   3. sak­skada som till­fo­gas för­säk­rings­ta­ga­ren eller täv­lings­om­rå­dets ägare eller nytt­jan­de­rätts­ha­vare.

4 §   I fråga om ersätt­ning från motor­täv­lings­för­säk­ring äger 5 kap. och 6 kap. 1 § ska­de­stånds­la­gen (1972:207) samt lagen (1973:213) om änd­ring av ska­de­stånds­liv­rän­tor mot­sva­rande tillämp­ning.

5 §   Från en motor­täv­lings­för­säk­ring beta­las ersätt­ning med anled­ning av en och samma hän­delse med högst 100 mil­jo­ner kro­nor, exklu­sive ränta och ersätt­ning för rät­te­gångs­kost­na­der. Om belop­pet inte räc­ker till gott­gö­relse åt var och en som har rätt till ersätt­ning ur belop­pet, beta­las i första hand ersätt­ning för per­son­skada. Ersätt­ning till dem som inte kan ges full gott­gö­relse sätts ned med samma kvot­del för var och en. Om det efter ett inträf­fat ska­de­fall kan befa­ras att en sådan ned­sätt­ning blir nöd­vän­dig, får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer besluta att ersätt­ning tills vidare ska beta­las endast med en viss kvot­del. Lag (2023:667).

6 §   Sak­nas motor­täv­lings­för­säk­ring vid ett ska­de­till­fälle, sva­rar samt­liga för­säk­rings­an­stal­ter, som vid detta till­fälle hade till­stånd att med­dela sådan för­säk­ring, soli­da­riskt för den ersätt­ning som skulle ha utgått, om för­säk­ring hade fun­nits. För­säk­rings­an­stal­ter­nas inbör­des ersätt­nings­an­svar för­de­las efter för­hål­lan­det mel­lan belop­pen av de pre­mier för direkt teck­nade motor­täv­lings­för­säk­ringar som för var och en av dem belö­per på näst före­gå­ende kalen­derår.

7 §   I fråga om rätt för för­säk­rings­an­stalt som har utgett ersätt­ning från motor­täv­lings­för­säk­ring att kräva ersätt­ningen åter från annan äger 20 § första styc­ket och 21 § tra­fikska­de­la­gen (1975:1410) mot­sva­rande tillämp­ning.

I fråga om rätt för för­säk­rings­an­stal­ter som har utgett ersätt­ning enligt 6 § att kräva ersätt­ningen åter från den som var skyl­dig att taga motor­täv­lings­för­säk­ring äger 24 § andra styc­ket första punk­ten tra­fikska­de­la­gen (1975:1410) mot­sva­rande tillämp­ning.

Den som har utgett ersätt­ning på grund av åter­krav enligt första eller andra styc­ket får efter vad som är skä­ligt kräva ersätt­ningen åter från annan som är ansva­rig för ska­dan på sätt som anges i 20 § första styc­ket tra­fikska­de­la­gen (1975:1410).

8 §   Ersätt­ning som har utgetts enligt denna lag får utö­ver vad som föl­jer av 7 § krä­vas åter endast på grund av åta­gande av annan än för­säk­rings­ta­ga­ren.

9 §   Så snart den som har tagit motor­täv­lings­för­säk­ring har fått kän­ne­dom om hän­delse som kan med­föra för­säk­rings­fall enligt denna lag skall han under­rätta för­säk­rings­an­stal­ten om hän­del­sen. Han är vidare skyl­dig att på begä­ran lämna för­säk­rings­an­stal­ten behöv­liga upp­lys­ningar och hand­lingar.

10 §   I fråga om motor­täv­lings­för­säk­ring tilläm­pas i övrigt 17-19 och 31-32 §§ tra­fikska­de­la­gen (1975:1410). Det som sägs om avtal om tra­fik­för­säk­ring och tra­fikska­de­er­sätt­ning ska i stäl­let avse avtal om motor­täv­lings­för­säk­ring respek­tive ersätt­ning från sådan för­säk­ring. Lag (2013:1090).

11 §   Den som under­lå­ter att full­göra sin skyl­dig­het att taga motor­täv­lings­för­säk­ring dömes till böter.