Pro­duk­t­an­svars­lag (1992:18)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1992:18
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2022:263
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1992:18
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Utfär­dad: 1992-​01-23
Änd­rad: t.o.m. SFS

2022:263
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


För­ut­sätt­ningar för ska­de­stånd

1 §   Ska­de­stånd enligt denna lag beta­las för per­son­skada som en pro­dukt har orsa­kat på grund av en säker­hets­brist.

Ska­de­stånd enligt denna lag beta­las också för sak­skada som en pro­dukt på grund av en säker­hets­brist har orsa­kat på egen­dom som till sin typ van­li­gen är avsedd för enskilt ända­mål, om den ska­de­li­dande vid tiden för ska­dan använde egen­do­men huvud­sak­li­gen för sådant ända­mål. Ska­dor på själva pro­duk­ten ersätts dock inte.

2 §   Med pro­duk­ter avses i denna lag lösa saker. En pro­dukt som har info­gats eller på annat sätt bli­vit en bestånds­del i någon annan lös egen­dom eller i fast egen­dom skall alltjämt anses i lagens mening utgöra en pro­dukt för sig.

Om en skada har upp­stått till följd av en säker­hets­brist hos en pro­dukt som utgör en bestånds­del i en annan pro­dukt, skall båda pro­duk­terna anses ha orsa­kat ska­dan.

3 §   En pro­dukt har en säker­hets­brist, om pro­duk­ten inte är så säker som skä­li­gen kan för­vän­tas. Säker­he­ten skall bedö­mas med hän­syn till hur pro­duk­ten kun­nat för­ut­ses bli använd och hur den har mark­nads­förts samt med hän­syn till bruks­an­vis­ningar, tid­punkt då pro­duk­ten satts i omlopp och övriga omstän­dig­he­ter.

4 §   Lagen gäl­ler inte ska­dor som omfat­tas av lagen (2010:950) om ansvar och ersätt­ning vid radi­o­lo­giska olyc­kor.
Lag (2010:975).

5 §   Avtals­vill­kor som inskrän­ker ansva­ret enligt denna lag är utan ver­kan.

Ska­de­stånds­skyl­diga

6 §   Ska­de­stånds­skyl­diga enligt denna lag är
   1. den som har till­ver­kat, fram­bringat eller insam­lat den ska­de­gö­rande pro­duk­ten,
   2. den som har impor­te­rat pro­duk­ten till Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det för att sätta den i omlopp där,
   3. den som för att sätta pro­duk­ten i omlopp har impor­te­rat den från en stat som ingår i Euro­pe­iska fri­han­dels­or­ga­ni­sa­tio­nen (EFTA-​stat) till Euro­pe­iska gemenska pen (EG) eller från EG till en EFTA-​stat eller från en EFTA-​stat till en annan EFTA-​stat, och
   4. den som har mark­nads­fört pro­duk­ten som sin genom att förse den med sitt namn eller varu­märke eller något annat sär­skil­jande kän­ne­tec­ken.

Första styc­ket 3 gäl­ler inte vid import mel­lan sta­ter som har rati­fi­ce­rat kon­ven­tio­nen den 16 sep­tem­ber 1988 om dom­stols behö­rig­het och om verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område, om en dom i import­lan­det till den ska­de­li­dan­des för­mån mot någon som är ska­de­stånds­skyl­dig enligt första styc­ket 1, 2 eller 4 är verk­ställ­bar enligt kon­ven­tio­nen i den stat där den ska­de­stånds­skyl­dige har hem­vist.
Lag (1992:1137) och (1995:1185).

7 §   Fram­går det inte av en ska­de­gö­rande pro­dukt som är till­ver­kad, fram­bringad eller insam­lad här i lan­det vem som är ska­de­stånds­skyl­dig enligt 6 §, är var och en som har till­han­da­hål­lit pro­duk­ten skyl­dig att betala ska­de­stånd enligt denna lag, om han inte inom den i tredje styc­ket angivna tiden anvi­sar någon som har till­ver­kat, fram­bringat eller insam­lat pro­duk­ten eller mark­nads­fört den som sin eller till­han­da­hål­lit den för honom.

Fram­går det inte av en impor­te­rad pro­dukt som har orsa­kat skada vem som är impor­tör enligt 6 § första styc­ket 2 eller 3, är var och en som har till­han­da­hål­lit pro­duk­ten skyl­dig att betala ska­de­stånd enligt denna lag, om han inte inom den i tredje styc­ket angivna tiden anvi­sar en impor­tör som anges i 6 § första styc­ket 2 eller 3 eller den som har till­han­da­hål­lit pro­duk­ten för honom.

En anvis­ning enligt första eller andra styc­ket skall ges inom en månad efter det att den ska­de­li­dande fram­ställt krav på ersätt­ning eller på annat sätt påkal­lat en sådan anvis­ning. Lag (1992:1137) och (1995:1185).

8 §   Ska­de­stånds­skyl­dig enligt 6 eller 7 § är inte den som
   1. visar att han inte har satt pro­duk­ten i omlopp i en närings­verk­sam­het,
   2. gör san­no­likt att säker­hets­bris­ten inte fanns när han satte pro­duk­ten i omlopp,
   3. visar att säker­hets­bris­ten beror på att pro­duk­ten måste stämma över­ens med tving­ande före­skrif­ter som har med­de­lats av en myn­dig­het, eller
   4. visar att det på grund­val av det veten­skap­liga och tek­niska vetan­det vid den tid­punkt då han satte pro­duk­ten i omlopp inte var möj­ligt att upp­täcka säker­hets­bris­ten.

Avräk­ning vid sak­skada

9 §   När ersätt­ning för sak­skada bestäms enligt denna lag avräk­nas ett belopp om 3 500 kr.

Ska­de­li­dan­des med­vål­lande

10 §   Ska­de­stånd enligt denna lag jäm­kas efter vad som är skä­ligt, om vål­lande på den ska­de­li­dan­des sida har med­ver­kat till ska­dan.
Lag (1992:1137).

Regress­rätt

11 §   I den utsträck­ning någon är skyl­dig att ersätta en skada enligt denna lag, har den som läm­nat ersätt­ning för ska­dan enligt 31 § fjärde styc­ket kon­su­ment­tjänst­la­gen (1985:716) eller 6 kap. 3 § andra styc­ket kon­su­ment­köpla­gen (2022:260) rätt att av den ersätt­nings­skyl­dige få till­baka vad han eller hon har beta­lat. Lag (2022:263).

Pre­skrip­tion

12 §   Den som vill ha ersätt­ning enligt denna lag skall väcka talan inom tre år från det att han fick eller borde ha fått kän­ne­dom om att ford­ringen kunde göras gäl­lande.

Talan om ersätt­ning måste dock väc­kas inom tio år från det att den som påstås vara ska­de­stånds­skyl­dig satte den ska­de­gö­rande pro­duk­ten i omlopp.

Den som inte väc­ker talan i tid har inte rätt till ersätt­ning.
Lag (1992:1137).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1992:18
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1993.
   2. Lagen tilläm­pas inte mot någon som har satt den ska­de­gö­rande pro­duk­ten i omlopp före ikraft­trä­dan­det.

1992:1137
   1. Denna lag trä­der i kraft, i fråga om 6 och 7 §§, den dag rege­ringen bestäm­mer och i övrigt den 1 janu­ari 1993.
Rege­ringen får sätta 6 och 7 §§ i kraft i för­hål­lande till Liech­tenstein och Schweiz vid en senare tid­punkt än i för­hål­lande till andra EFTA-​stater. (I kraft den 1 janu­ari 1994 genom SFS 1993:1646 och den 1 decem­ber 1995 genom SFS 1995:1185).
Lag (1993:647).
   2. Lagen tilläm­pas inte beträf­fande någon som har satt den ska­de­gö­rande pro­duk­ten i omlopp före ikraft­trä­dan­det.

2022:263
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2022.
   2. Den äldre lydel­sen av 11 § gäl­ler fort­fa­rande om någon har läm­nat ersätt­ning enligt 31 § kon­su­ment­köpla­gen (1990:932).

Vik­tiga lagar inom ersätt­nings­rät­ten

Vik­tiga lagar inom ersätt­nings­rät­ten

För­säk­rings­av­talslag (2005:104)
Ska­de­stånds­lag (1972:207)
JP Info­nets tjäns­ter inom ersätt­nings­rätt

JP Info­nets tjäns­ter inom ersätt­nings­rätt

Arbe­tar du med ersätt­nings­rätt? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag samt den senaste prax­isut­veck­lingen snabbt ana­ly­se­rad och kom­men­te­rad. Se allt inom ersätt­nings­rätt.