SFS 2022:754 Lag om änd­ring i ska­de­stånds­la­gen (1972:207)

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling lag sfs 2022:754 om änd­ring i ska­de­stånds­la­gen (1972:207) den 9 juni 2022 pub­li­ce­rad utfär­dad den 2 juni 2022 enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs i fråga om ska­de­stånds­la­gen (1972:207)2 dels att 2 kap. 3–5 §§, 3 kap. 1, 2, 4 och 5 §§, 5 kap. 6 § och 6 kap. 3 och 6 §§ ska ha föl­jande lydelse, dels att det ska infö­ras två nya para­gra­fer, 2 kap. 3 a § och 5 kap. 6 a §, av föl­jande lydelse. 2 kap. 3 § den som all­var­ligt krän­ker någon annan genom brott som inne­fat­tar ett angrepp mot den­nes per­son, fri­het, frid eller ära ska ersätta den skada som kränk­ningen inne­bär. om den som utsätts för brott i tjäns­ten får anses ha en sär­skild bered­skap för angrep­pet, ska det vid bedöm­ningen av om kränk­ningen är all­var­lig sär­skilt beak­tas om angrep­pet rik­tar sig mot den angrip­nes pri­vata sfär eller är fysiskt. 3 a § den som upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het genom brott orsa­kar någon annans död ska betala sär­skild anhö­ri­ger­sätt­ning till den som stod den avlidne sär­skilt nära. detta gäl­ler dock inte om det är uppen­bart oskä­ligt. 4 § den som i fall som avses i 1–3 a §§ vål­lar skada innan han eller hon har fyllt arton år ska ersätta ska­dan i den utsträck­ning det är skä­ligt med hän­syn till hans eller hen­nes ålder och utveck­ling, hand­ling­ens beskaf­fen­het, före­lig­gande ansvars­för­säk­ring och andra eko­no­miska för­hål­lan­den samt övriga omstän­dig­he­ter. 5 § den som i fall som avses i 1–3 a §§ vål­lar skada under påver­kan av en all­var­lig psy­kisk stör­ning eller av någon annan psy­kisk stör­ning som inte är själv­för­vål­lad och till­fäl­lig ska ersätta ska­dan i den utsträck­ning det är skä­ligt med hän­syn till hans eller hen­nes sin­ne­still­stånd, hand­ling­ens beskaf-​​ fen­het, före­lig­gande ansvars­för­säk­ring och andra eko­no­miska för­hål­lan­den samt övriga omstän­dig­he­ter. 3 kap. 1 §3 den som har arbets­ta­gare i sin tjänst ska ersätta 1 prop. 2021/22:198, bet. 2021/22:cu20, rskr. 2021/22:326. 2 lagen omtryckt 2001:732. 3 senaste lydelse 2019:849. 1 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 1. per­son­skada eller sak­skada som arbets­ta­ga­ren vål­lar genom fel eller sfs 2022:754 för­sum­melse i tjäns­ten, 2. ren för­mö­gen­hets­skada som arbets­ta­ga­ren i tjäns­ten vål­lar genom brott, 3. skada på grund av att arbets­ta­ga­ren krän­ker någon annan på sätt som anges i 2 kap. 3 § genom fel eller för­sum­melse i tjäns­ten, och 4. skada som ersätts enligt 2 kap. 3 a § och som arbets­ta­ga­ren orsa­kar genom fel eller för­sum­melse i tjäns­ten. i fråga om ska­de­stånds­an­svar för sta­ten eller en kom­mun gäl­ler även det som sägs nedan i detta kapi­tel. det som där sägs om en kom­mun gäl­ler också en region och ett kom­munal­för­bund. 2 § sta­ten eller en kom­mun ska ersätta 1. per­son­skada, sak­skada eller ren för­mö­gen­hets­skada, som vål­las genom fel eller för­sum­melse vid myn­dig­hets­ut­öv­ning i verk­sam­het för vars full- görande sta­ten eller kom­mu­nen sva­rar, 2. skada på grund av att någon annan kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § genom fel eller för­sum­melse vid sådan myn­dig­hets­ut­öv­ning, och 3. skada som ersätts enligt 2 kap. 3 a § och som orsa­kas genom fel eller för­sum­melse vid sådan myn­dig­hets­ut­öv­ning. 4 §4 sta­ten eller en kom­mun ska ersätta 1. per­son­skada, sak­skada, ren för­mö­gen­hets­skada, skada på grund av att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § och skada som ersätts enligt 2 kap. 3 a §, om ska­dan upp­kom­mit till följd av att den ska­de­li­dan­des rättig-​​ heter enligt den euro­pe­iska kon­ven­tio­nen angå­ende skydd för de mänsk­liga rät­tig­he­terna och de grund­läg­gande fri­he­terna har över­trätts från sta­tens eller kom­mu­nens sida, och 2. annan ide­ell skada som upp­kom­mit till följd av en sådan rättighets-​​ över­trä­delse. ska­de­stånd enligt första styc­ket ska beta­las endast i den utsträck­ning det är nöd­vän­digt för att gott­göra över­trä­del­sen. 5 §5 en för­äl­der som har vård­na­den om ett barn ska ersätta 1. per­son­skada eller sak­skada som bar­net vål­lar genom brott, 2. skada på grund av att bar­net krän­ker någon annan på sätt som anges i 2 kap. 3 §, och 3. skada som bar­net orsa­kar och som ersätts enligt 2 kap. 3 a §. för­äl­derns ansvar enligt första styc­ket är för varje ska­de­hän­delse begrän­sat till en fem­te­del av det pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken som gäl­ler för det år då ska­de­hän­del­sen inträf­fade. om bar­net står under vård­nad av två för­äld­rar, gäl­ler begräns­ningen för dem gemen­samt. om belop­pet som anges i andra styc­ket inte räc­ker till full ersätt­ning åt flera som lidit skada till följd av ska­de­hän­del­sen, ska ersätt­ningen sät­tas ned med samma kvot­del för var och en av de ska­de­li­dande. 5 kap. 6 § ska­de­stånd med anled­ning av kränk­ning bestäms efter vad som är skä­ligt med hän­syn till hand­ling­ens art och var­ak­tig­het och på ett sätt som även inne­bär att den kränkte får upp­rät­telse för angrep­pet. 4 senaste lydelse 2018:23. 5 senaste lydelse 2010:704. 2 vid bedöm­ningen enligt första styc­ket ska det sär­skilt beak­tas om hand- sfs 2022:754 lingen 1. haft för­ned­rande eller skänd­liga inslag, 2. varit ägnad att fram­kalla all­var­lig rädsla för liv eller hälsa, 3. rik­tat sig mot någon med sär­skilda svå­rig­he­ter att värja sin per­son­liga integri­tet, 4. inne­bu­rit miss­bruk av ett beroende-​​ eller för­tro­en­de­för­hål­lande eller rik­tat sig mot någon som den ska­de­stånds­skyl­dige har eller tidi­gare har haft ett nära för­hål­lande till, 5. varit ägnad att väcka all­män upp­märk­sam­het eller tagits upp med ett tek­niskt hjälp­me­del under för­hål­lan­den som inne­bu­rit risk för att upptag-​​ ningen sprids, 6. utförts av flera per­so­ner till­sam­mans mot den ska­de­li­dande, eller 7. inne­fat­tat hot som påtag­ligt har för­stärkts genom anspel­ning på ett vålds­ka­pi­tal. den som har gjort sig skyl­dig till äre­kränk­ning eller en lik­nande brotts­lig gär­ning eller som annars är ska­de­stånds­skyl­dig med anled­ning av ett sådant brott kan på yrkande av den kränkte i ett mål om gär­ningen efter omstän-​​ dig­he­terna för­plik­tas att bekosta att domen i målet förs in i en eller flera tid­ningar. 6 a § sär­skild anhö­ri­ger­sätt­ning bestäms obe­ro­ende av omstän­dig­he­terna i det enskilda fal­let till ett skä­ligt belopp som är lika stort för var och en av de ersätt­nings­be­rät­ti­gade. 6 kap. 3 §6 rät­ten till ersätt­ning för fysiskt och psy­kiskt lidande och för sär­skilda olä­gen­he­ter fal­ler bort, om den ska­de­li­dande avli­der innan ett krav på sådan ersätt­ning har fram­ställts. det­samma gäl­ler rät­ten till ersätt­ning för kränk-​​ ning, sär­skild anhö­ri­ger­sätt­ning och ersätt­ning för annan ide­ell skada enligt 3 kap. 4 § första styc­ket 2. 6 § en ska­de­li­dande som har tiller­känts ska­de­stånd för kränk­ning eller sär­skild anhö­ri­ger­sätt­ning ska inte för­plik­tas att ersätta den skadestånds-​​ skyl­di­ges rät­te­gångs­kost­na­der i ett mål där ska­de­stånd på grund av brot­tet prö­vas. detta gäl­ler dock inte om sär­skilda skäl för­an­le­der annat. om det finns sär­skilda skäl, gäl­ler första styc­ket första meningen också en ska­de­li­dande som har tiller­känts ska­de­stånd för fysiskt och psy­kiskt lidande eller för sär­skilda olä­gen­he­ter på grund av brott. undan­tag från första och andra styc­kena får göras i fråga om sådana kost­na­der som den ska­de­li­dande har orsa­kat genom att upp­träda på ett sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § eller 31 kap. 4 § rät­te­gångs­bal­ken. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2022. på rege­ring­ens väg­nar mor­gan johans­son dani­jela pavic (justi­tie­de­par­te­men­tet) 6 senaste lydelse 2018:23. 3