Bar­last­vat­ten­lag (2009:1165)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2009:1165
Depar­te­ment: Landsbygds-​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSIB TM
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2018:835
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2009:1165
Depar­te­ment/myn­dig­het: Landsbygds-​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSIB TM
Utfär­dad: 2009-​11-19
Änd­rad: t.o.m. SFS

2018:835
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. All­männa bestäm­mel­ser

Inne­håll och syfte m.m.

1 §   I denna lag finns bestäm­mel­ser om han­te­ring och kon­troll av far­tygs bar­last­vat­ten och sedi­ment i sådant vat­ten. Syf­tet med lagen är att före­bygga, begränsa och eli­mi­nera sprid­ning av vat­ten­le­vande orga­nis­mer och pato­ge­ner som kan skada mil­jön, samt män­ni­skors hälsa, egen­dom och resur­ser.

2 §   Far­tyg ska så långt det är möj­ligt und­vika att ta in bar­last­vat­ten som inne­hål­ler vat­ten­le­vande orga­nis­mer och pato­ge­ner som kan vara skad­liga.

Tillämp­nings­om­råde

3 §   Lagen tilläm­pas på svenska far­tyg samt på utländska far­tyg som befin­ner sig inom Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium eller eko­no­miska zon.

Lagen ska dock inte tilläm­pas på
   1. far­tyg som inte är kon­stru­e­rade för att föra bar­last­vat­ten,
   2. far­tyg som har för­seg­lade tan­kar med per­ma­nent bar­last­vat­ten som inte släpps ut,
   3. far­tyg som tra­fi­ke­rar endast Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium eller eko­no­miska zon,
   4. far­tyg som ägs eller bru­kas av en stat när de används ute­slu­tande för stat­liga, icke-​kommersiella ända­mål,
   5. täv­lings­bå­tar, fri­tids­bå­tar och rädd­nings­far­kos­ter med en längd under 50 meter och en största bar­last­vat­tenka­pa­ci­tet på 8 kubik­me­ter.

4 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att lagen ska tilläm­pas även på far­tyg som avses i 3 § andra styc­ket 3 eller 5 samt på svenska far­tyg som avses i 3 § andra styc­ket 4.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att lagen inte ska tilläm­pas på svenska far­tyg som tra­fi­ke­rar endast en annan stats sjö­ter­ri­to­rium eller eko­no­miska zon, eller sådant vat­ten­om­råde och det fria havet. Sådana före­skrif­ter får med­de­las endast om den andra sta­ten har god­känt det.

För­en­lig­het med inter­na­tio­nella över­ens­kom­mel­ser och folk­rätt

5 §   Före­skrif­ter som med­de­las i anslut­ning till denna lag får inte strida mot sådana bestäm­mel­ser i inter­na­tio­nella över­ens­kom­mel­ser som är bin­dande för Sve­rige.

Vid tillämp­ningen av lagen eller för­ord­ning ska sådana begräns­ningar beak­tas som föl­jer av all­mänt erkända folk­rätts­liga grund­sat­ser.

Defi­ni­tio­ner

6 §   I denna lag bety­der
   1. bar­last­vat­ten: vat­ten som tas in i ett far­tyg för att reglera far­ty­gets trim, kräng­ning, djup­gå­ende, sta­bi­li­tet eller skrov­spän­ning,
   2. bar­last­vat­tenka­pa­ci­tet: den totala voly­men i kubik­me­ter i ett far­tygs tan­kar, utrym­men och sek­tio­ner som används för att forsla, ta in eller släppa ut bar­last­vat­ten, inbe­gri­pet tan­kar, utrym­men och sek­tio­ner som kan använ­das på flera sätt men som är kon­stru­e­rade för att göra det möj­ligt att forsla bar­last­vat­ten,
   3. brut­to­dräk­tig­het: brut­to­dräk­tig­het beräk­nad i enlig­het med bestäm­mel­serna i 1969 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om skepps­mät­ning,
   4. far­tyg: far­tyg av alla slag som används i den marina mil­jön, inbe­gri­pet under­vat­tens­far­tyg, fly­tande far­kos­ter, fly­tande platt­for­mar, fly­tande lag­ringsen­he­ter samt fly­tande enhe­ter för pro­duk­tion, lag­ring och avlast­ning,
   5. redare: far­tygs­ä­gare eller en annan juri­disk eller fysisk per­son som har över­ta­git äga­rens ansvar för far­ty­gets drift och där­med har över­ta­git de skyl­dig­he­ter och det ansvar som före­skrivs i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 336/2006 av den 15 feb­ru­ari 2006 om genom­fö­rande av Inter­na­tio­nella säker­hets­or­ga­ni­sa­tions­ko­den i gemen­ska­pen och upp­hä­vande av rådets för­ord­ning (EG) nr 3051/95,
   6. sedi­ment: mate­ria som fällts ut från bar­last­vat­ten i ett far­tyg,
   7. skad­liga vat­ten­le­vande orga­nis­mer och pato­ge­ner: vat­ten­le­vande orga­nis­mer som, om de släpps ut i havet, i flod­myn­ningar eller i söt­vat­ten, kan skada mil­jön, män­ni­skors hälsa, egen­dom eller resur­ser, störa den bio­lo­giska mång­fal­den eller störa tillå­ten använd­ning av dessa områ­den.


2 kap. Han­te­ring av bar­last­vat­ten

Han­te­rings­me­to­der

1 §   Innan bar­last­vat­ten släpps ut ska det
   1. behand­las ombord med ett god­känt system,
   2. skif­tas,
   3. läm­nas i en mot­tag­nings­an­ord­ning, eller
   4. han­te­ras med någon annan god­känd metod.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om kra­ven enligt första styc­ket. Skifte enligt första styc­ket 2 får ske endast fram till de tid­punk­ter som föl­jer av dessa före­skrif­ter.
Lag (2012:477).

2 §   Rege­ringen bestäm­mer vil­ken myn­dig­het som ska god­känna de system och meto­der som avses i 1 § första styc­ket 1 och 4.

Undan­tag och dis­pens m.m.

3 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från bestäm­mel­serna om han­te­ring av bar­last­vat­ten.

4 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om för­ut­sätt­ning­arna för far­tyg att få dis­pens från bestäm­mel­serna om han­te­ring av bar­last­vat­ten.
Rege­ringen får bestämma att myn­dig­he­ten får pröva frå­gor om sådan dis­pens.

Avgift

5 §   Utgår genom lag (2017:601).

Pro­gram för bedöm­ning av tek­no­logi för bar­last­vat­ten­han­te­ring

6 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om bar­last­vat­ten­han­te­ring för far­tyg som del­tar i god­kända pro­gram för att bedöma tek­no­logi för behand­ling av bar­last­vat­ten.

Rege­ringen bestäm­mer vil­ken myn­dig­het som ska pröva frå­gor om god­kän­nande av pro­gram­men.


3 kap. Mot­tag­ning av sedi­ment

Mot­tag­nings­an­ord­ningar

1 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att före­tag som utför repa­ra­tion eller ren­gö­ring av bar­last­vat­ten­tan­kar ska ha sådana anord­ningar för mot­tag­ning av sedi­ment som före­skrivs i denna lag eller före­skrif­ter med­de­lade med stöd av lagen.

Pla­ce­ring, utform­ning och drift

2 §   Den som ansva­rar för en mot­tag­nings­an­ord­ning för sedi­ment ska se till att anord­ningen pla­ce­ras, utfor­mas och drivs så att sedi­ment kan omhän­der­tas på ett säkert sätt utan att de far­tyg som använ­der anord­ningen för­se­nas i onö­dan. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om pla­ce­ring, utform­ning och drift av en sådan anord­ning.

För­bud mot avgift

3 §   Någon avgift för mot­tag­ning av sedi­ment får inte tas ut.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter eller i enskilda fall besluta om undan­tag från första styc­ket, om det finns sär­skilda skäl.
Beslut om undan­tag får för­e­nas med sär­skilda vill­kor.

Före­läg­gande

4 §   Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela de före­läg­gan­den som behövs för att en mot­tag­nings­an­ord­ning ska inrät­tas, pla­ce­ras, utfor­mas och dri­vas i enlig­het med lagen och de före­skrif­ter och beslut som har med­de­lats med stöd av lagen.

Sam­råd

5 §   Ett beslut om före­läg­gande enligt 4 § ska före­gås av sam­råd med den kom­mun eller den myn­dig­het som enligt mil­jö­bal­ken eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av den lagen har det ope­ra­tiva till­syns­an­sva­ret över den verk­sam­het som före­läg­gan­det avser.

Vite

6 §   Ett före­läg­gande enligt 4 § får för­e­nas med vite.


4 kap. Bar­last­vat­ten­han­te­rings­plan och bar­last­vat­ten­dag­bok

Bar­last­vat­ten­han­te­rings­plan

1 §   För varje far­tyg ska det fin­nas en bar­last­vat­ten­han­te­rings­plan som ska vara god­känd av en behö­rig myn­dig­het. Far­ty­gets bar­last­vat­ten och sedi­ment ska han­te­ras i enlig­het med pla­nen.

Rege­ringen bestäm­mer vil­ken myn­dig­het som ska pröva frå­gor om god­kän­nande av bar­last­vat­ten­han­te­rings­pla­ner för svenska far­tyg.

Bar­last­vat­ten­dag­bok

2 §   För varje far­tyg ska det fin­nas en bar­last­vat­ten­dag­bok i vil­ken alla åtgär­der som rör far­ty­gets bar­last­vat­ten ome­del­bart ska anteck­nas.

För­va­ring m.m.

3 §   Pla­nen och dag­bo­ken ska för­va­ras ombord på far­ty­get.
Dag­bo­ken för ett obe­man­nat far­tyg som bog­se­ras får dock för­va­ras ombord på det bog­se­rande far­ty­get.

4 §   Befäl­ha­va­ren ska se till att dag­bo­ken hålls till­gäng­lig för kon­troll vid en inspek­tion enligt 5 kap. 7 §.


5 kap. Till­syn m.m.

Far­tygs kon­struk­tion

1 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om far­tygs kon­struk­tion, utrust­ning, drift och under­håll för att före­bygga, begränsa och eli­mi­nera sprid­ning av vat­ten­le­vande orga­nis­mer och pato­ge­ner som kan vara skad­liga.

Besikt­ning

2 §   Svenska far­tyg som har en brut­to­dräk­tig­het av minst 400, utom fly­tande platt­for­mar, fly­tande lag­ringsen­he­ter och fly­tande enhe­ter för pro­duk­tion, lag­ring och avlast­ning, ska besik­tas innan de sätts i tra­fik och där­ef­ter genomgå regel­bundna besikt­ningar.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att även svenska far­tyg som inte omfat­tas av första styc­ket ska besik­tas.

Vid besikt­ning­arna ska det fast­stäl­las om far­ty­gen upp­fyl­ler före­skrif­ter om bar­last­vat­ten­han­te­rings­pla­ner med­de­lade av rege­ringen och före­skrif­ter med­de­lade med stöd av 5 kap. 1 § om far­tygs kon­struk­tion, utrust­ning, drift och under­håll.

Cer­ti­fi­kat

3 §   För de svenska far­tyg som avses i 2 § första styc­ket och som upp­fyl­ler de före­skrivna kra­ven, ska ett inter­na­tio­nellt cer­ti­fi­kat om han­te­ring av bar­last­vat­ten utfär­das.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att cer­ti­fi­kat ska utfär­das för de svenska far­tyg som avses i 2 § andra styc­ket och som upp­fyl­ler de före­skrivna kra­ven.

Ett cer­ti­fi­kat om han­te­ring av bar­last­vat­ten som utfär­dats för ett utländskt far­tyg av en behö­rig utländsk myn­dig­het eller på dess upp­drag av en erkänd orga­ni­sa­tion har samma gil­tig­het som ett cer­ti­fi­kat som utfär­dats av en svensk myn­dig­het.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om cer­ti­fi­kat.

4 §   Ett cer­ti­fi­kat som utfär­dats av en behö­rig svensk myn­dig­het ska åter­kal­las om
   1. far­ty­get inte längre mot­sva­rar de före­skrivna kra­ven, och bris­terna trots före­läg­gande inte har avhjälpts,
   2. far­ty­get inte har genom­gått de före­skrivna besikt­ning­arna, eller
   3. far­ty­get har regi­stre­rats i en annan stat.

För­bud

5 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får besluta att ett far­tyg inte får använ­das till sjö­fart eller, när det gäl­ler ett utländskt far­tyg, till sjö­fart inom Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium eller eko­no­miska zon, om det inte har ett gil­tigt cer­ti­fi­kat som avses i 3 §.

Inspek­tion

6 §   Far­tyg ska inspek­te­ras när den myn­dig­het som utö­var till­syn enligt 8 § anser att det behövs.

Utländska far­tyg får inspek­te­ras enligt denna lag endast när de befin­ner sig i en hamn eller en offshore-​terminal i Sve­rige.

7 §   Vid en inspek­tion ska det kon­trol­le­ras att far­ty­get och dess utrust­ning är i ett sådant skick och att drift­för­hål­lan­dena är sådana som behövs för att före­bygga eller begränsa sprid­ning av vat­ten­le­vande orga­nis­mer och pato­ge­ner som kan vara skad­liga. Vid en inspek­tion får det även kon­trol­le­ras om det har skett en över­trä­delse av denna lag eller före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen.

I fråga om utländska far­tyg ska inspek­tio­nen begrän­sas till
   1. gransk­ning av sådant cer­ti­fi­kat som avses i 3 §,
   2. kon­troll av bar­last­vat­ten­dag­bo­ken, och
   3. stick­provs­un­der­sök­ning av far­ty­gets bar­last­vat­ten.

Begräns­ning­arna i andra styc­ket gäl­ler inte om far­ty­get sak­nar gil­tigt cer­ti­fi­kat eller om det finns grun­dad anled­ning att anta att
   1. far­ty­gets eller dess utrust­nings kon­di­tion inte väsent­li­gen mot­sva­rar upp­gif­terna i cer­ti­fi­ka­tet eller
   2. befäl­ha­va­ren eller besätt­ningen inte kän­ner till de vik­ti­gaste pro­ce­du­rerna ombord för han­te­ring av bar­last­vat­ten eller inte har genom­fört dessa pro­ce­du­rer.

Begräns­ning­arna i andra styc­ket gäl­ler inte hel­ler om en behö­rig myn­dig­het i en främ­mande stat begär att en utred­ning ska vid­tas i fråga om ett utländskt far­tyg, om denna stat visar att det skä­li­gen kan befa­ras att far­ty­get används eller har använts i strid med denna lag eller före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen.

7 a §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om undan­tag från de begräns­ningar som anges i 7 § andra styc­ket när det gäl­ler inspek­tion vid hamn­stats­kon­troll. Lag (2017:601).

Till­syns­myn­dig­het m.m.

8 §   Rege­ringen bestäm­mer vil­ken myn­dig­het som ska utöva till­syn över efter­lev­na­den av denna lag.

9 §   Den som verk­stäl­ler en till­syns­för­rätt­ning eller biträ­der vid en sådan för­rätt­ning har rätt att få till­träde till far­ty­get för att där göra de under­sök­ningar, ta de prov och ta del av de hand­lingar om far­ty­get som behövs.

Till­syns­för­rätt­ningen ska genom­fö­ras så att far­ty­get inte otill­bör­li­gen kvar­hålls eller för­se­nas.

Upp­drag till orga­ni­sa­tio­ner

10 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får genom avtal upp­dra åt en sådan erkänd orga­ni­sa­tion som avses i 1 kap. 5 § far­tygs­sä­ker­hets­la­gen (2003:364) att under­söka svenska far­tyg och deras utrust­ning samt utfärda cer­ti­fi­kat. Har en sådan orga­ni­sa­tion under­sökt far­tyg eller utrust­ning har under­sök­ningen samma gil­tig­het som en under­sök­ning verk­ställd av den myn­dig­het som har utsetts med stöd av 8 §.

Ansvar att genomgå till­syn

11 §   Far­ty­gets redare ansva­rar för att far­ty­get genom­går sådan till­syn som avses i 2 §.

Reda­ren ska vid till­sy­nen lämna till­syns­myn­dig­he­ten det bistånd den behö­ver och de upp­lys­ningar den begär vid till­sy­nen.

Tyst­nads­plikt och sek­re­tess

12 §   Den som arbe­tar med till­syn eller till­stånds­giv­ning enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som med­de­lats i anslut­ning till lagen får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon i sin tjänst har fått veta om enskil­das affärs-​ eller drift­för­hål­lan­den.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas i stäl­let bestäm­mel­serna i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

Anmä­lan om brott

13 §   Till­syns­myn­dig­he­ten ska skynd­samt anmäla över­trä­del­ser av lagen eller före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen till Polis­myn­dig­he­ten eller Åklagar­myn­dig­he­ten, om det finns miss­tanke om brott. Lag (2015:442).

Avgift

14 §   Utgår genom lag (2017:601).


6 kap. Sär­skilda åtgär­der mot sprid­ning av vat­ten­le­vande orga­nis­mer och pato­ge­ner som kan vara skad­liga

För­bud mot utsläpp av bar­last­vat­ten för viss tra­fik på inre vat­ten

1 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om för­bud mot utsläpp av bar­last­vat­ten för viss tra­fik inom vissa områ­den på svenskt inre vat­ten, om det är nöd­vän­digt för att före­bygga, begränsa eller eli­mi­nera sprid­ning av vat­ten­le­vande orga­nis­mer och pato­ge­ner som kan vara skad­liga.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag och dis­pens från före­skrif­terna.

Var­ning, för­bud och före­läg­gande

2 §   Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela var­ning, för­bud eller före­läg­gande som behövs för att säker­ställa att ett far­tyg inte släp­per ut bar­last­vat­ten som utgör en risk för mil­jön, män­ni­skors hälsa, egen­dom eller resur­ser, om det finns grun­dad anled­ning att anta att
   1. far­ty­gets eller dess utrust­nings kon­di­tion inte väsent­li­gen mot­sva­rar upp­gif­terna i cer­ti­fi­ka­tet,
   2. befäl­ha­va­ren eller besätt­ningen inte kän­ner till de vik­ti­gaste pro­ce­du­rerna ombord för han­te­ring av bar­last­vat­ten eller inte har genom­fört dessa pro­ce­du­rer,
   3. en över­trä­delse har skett av lagen eller av före­skrif­ter som med­de­lats i anslut­ning till lagen, eller
   4. far­ty­get utgör en risk för mil­jön, män­ni­skors hälsa, egen­dom eller resur­ser.

För­bud och före­läg­gan­den som avses i första styc­ket kan vara
   1. för­bud mot far­ty­gets avgång eller vidare resa,
   2. för­bud att släppa ut bar­last­vat­ten,
   3. för­bud att använda viss utrust­ning,
   4. före­läg­gande att anlöpa eller avgå från en viss hamn, eller
   5. före­läg­gande i fråga om far­ty­gets fram­fö­rande eller drift.

3 §   Beslut enligt 2 § om för­bud ska inne­hålla upp­gift om de åtgär­der som ska vid­tas för att rätta till de för­hål­lan­den som ledde till för­bu­det, samt inom vil­ken tid åtgär­derna ska vid­tas. Ett sådant för­bud ska gälla till dess för­hål­lan­dena har rät­tats till. Beslut enligt 2 § om före­läg­gande ska inne­hålla upp­gif­ter om den tid inom vil­ken åtgär­derna ska vid­tas.

4 §   Beslut enligt 2 § får rik­tas mot far­ty­gets befäl­ha­vare eller redare. För­bud och före­läg­gande får för­e­nas med vite.

5 §   Om en befäl­ha­vare eller redare genom beslut enligt 2 § har före­lagts att inom viss tid vidta en åtgärd, får åtgär­den verk­stäl­las av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer på bekost­nad av far­ty­gets redare, om
   1. den före­lagda tiden har löpt till ända,
   2. det krävs en ome­del­bar åtgärd och det finns anled­ning att befara att befäl­ha­va­ren eller reda­ren inte kom­mer att följa beslu­tet, eller
   3. befäl­ha­va­ren eller reda­ren inte kan under­rät­tas om beslu­tet utan att syf­tet med beslu­tet även­ty­ras.

Var­ning för bar­last­vat­te­nin­tag

6 §   Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer ska utfärda var­ningar till far­tyg om områ­den där far­ty­gen inte bör ta in bar­last­vat­ten.


7 kap. Bar­last­vat­ten­av­gift

1 §   En sär­skild avgift (bar­last­vat­ten­av­gift) ska tas ut, om bar­last­vat­ten har släppts ut utan att det har han­te­rats enligt
   1. 2 kap. 1 §,
   2. före­skrif­ter om han­te­ring av bar­last­vat­ten som rege­ringen med­de­lat eller
   3. före­skrif­ter om för­bud med­de­lade med stöd av 6 kap. 1 § första styc­ket.

Rege­ringen bestäm­mer vil­ken eller vilka myn­dig­he­ter som ska besluta om bar­last­vat­ten­av­gift.

Bar­last­vat­ten­av­gif­ten till­fal­ler sta­ten.

2 §   Bar­last­vat­ten­av­gif­ten ska tas ut av den redare som var far­ty­gets redare vid tiden för över­trä­del­sen.

Delä­garna i ett par­tre­deri sva­rar soli­da­riskt för en bar­last­vat­ten­av­gift som tagits ut av par­tre­de­riet enligt första styc­ket.

Bar­last­vat­ten­av­gif­tens stor­lek

3 §   Bar­last­vat­ten­av­gif­ten ska beta­las med ett belopp som mot­sva­rar det antal pris­bas­belopp som anges i föl­jande tabell.

Fartygets bruttodräktighet      Antal prisbasbelopp
Högst 3 000     1
3 001-15 000    3
15 001-50 000   5
större än 50 000        10
Med pris­bas­belopp avses det pris­bas­belopp enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring som gällde vid tiden för över­trä­del­sen.

4 §   Om en bar­last­vat­ten­av­gift enligt 3 § med hän­syn till omstän­dig­he­terna fram­står som oskä­lig, får den sät­tas ned eller efter­ges.

Befäl­ha­vares behö­rig­het

5 §   Ett far­tygs befäl­ha­vare är behö­rig att på reda­rens väg­nar
   1. ta emot en under­rät­telse och yttra sig enligt 25 § för­valt­nings­la­gen (2017:900), och
   2. ta emot en under­rät­telse om ett beslut att ta ut bar­last­vat­ten­av­gift och att över­klaga beslu­tet.

När en under­rät­telse som avses i första styc­ket 2 läm­nas till befäl­ha­va­ren ska också reda­ren under­rät­tas, om det kan ske.
Lag (2018:835).

För­bud och före­läg­gan­den

6 §   Kan det skä­li­gen antas att bar­last­vat­ten­av­gift ska tas ut, får till­syns­myn­dig­he­ten för­bjuda far­ty­get att avgå eller resa vidare, före­lägga det att anlöpa en viss hamn eller med­dela annat sådant för­bud eller före­läg­gande i fråga om far­ty­get som är nöd­vän­digt för att säkra bevis­ning. När det gäl­ler utländska far­tyg får sådana för­bud eller före­läg­gan­den med­de­las endast när far­ty­get befin­ner sig i en hamn eller en offshore-​terminal i Sve­rige.

Finns det inte längre fog för ett beslut enligt första styc­ket, ska beslu­tet ome­del­bart hävas.

7 §   Om bar­last­vat­ten­av­gift tas ut av någon som är ägare av far­ty­get, får till­syns­myn­dig­he­ten sam­ti­digt i fråga om far­ty­get eller last som äga­ren har ombord med­dela ett sådant för­bud eller före­läg­gande som avses i 6 § första styc­ket och som behövs för att säker­ställa sta­tens anspråk på avgif­ten.
När det gäl­ler utländska far­tyg får sådana för­bud och före­läg­gan­den med­de­las endast när far­ty­get befin­ner sig i en hamn eller en offshore-​terminal i Sve­rige. Beslu­tet gäl­ler längst till dess verk­stäl­lig­het sker.

Beslut enligt första styc­ket får med­de­las även innan avgift­sä­ren­det avgörs, om det finns san­no­lika skäl att anta att avgift kom­mer att tas ut.

Om det ställs säker­het för avgifts­skyl­dig­he­tens full­gö­rande eller det i övrigt inte längre finns fog för ett beslut enligt första eller andra styc­ket, ska beslu­tet ome­del­bart hävas.

8 §   Ett beslut om för­bud eller före­läg­gande enligt 6 eller 7 § gäl­ler ald­rig längre än fjor­ton dagar efter det att ett sådant beslut med anled­ning av utsläp­pet först med­de­la­des för far­ty­get eller dess last.

9 §   Ett beslut om för­bud eller före­läg­gande enligt 6 eller 7 § ska genast till­stäl­las befäl­ha­va­ren och reda­ren.
Bestäm­mel­serna i 6 kap. 3 och 5 §§ ska i tillämp­liga delar gälla ett sådant beslut.

Verk­stäl­lig­het

10 §   Till­syns­myn­dig­he­tens beslut och en dom­stols dom om att bar­last­vat­ten­av­gift ska tas ut får verk­stäl­las genast, om inte annat för­ord­nas eller säker­het ställs för avgifts­skyl­dig­he­tens full­gö­rande. Om verk­stäl­lig­het gäl­ler i övrigt det som före­skrivs i utsök­nings­bal­ken om all­mänt mål.
Utmätt egen­dom får dock inte säl­jas utan gäl­de­nä­rens sam­tycke, för­rän beslu­tet har vun­nit laga kraft.

Pre­skrip­tion

11 §   En bar­last­vat­ten­av­gift får inte beslu­tas, om reda­ren eller befäl­ha­va­ren inte har getts till­fälle att yttra sig inom två år från det att för­ut­sätt­ning­arna att besluta om avgift före­lig­ger.

12 §   En beslu­tad bar­last­vat­ten­av­gift bort­fal­ler om beslu­tet om avgif­ten inte har verk­ställts inom fem år från det att beslu­tet vann laga kraft.

Åter­be­tal­ning av bar­last­vat­ten­av­gift

13 §   En bar­last­vat­ten­av­gift ska åter­be­ta­las, om betal­nings­an­sva­ret har upp­hävts genom ett beslut som har vun­nit laga kraft.

Ränta på en bar­last­vat­ten­av­gift som åter­be­ta­las enligt första styc­ket läm­nas enligt 5 § rän­te­la­gen (1975:635) för tiden från den dag avgif­ten beta­la­des till och med den dag avgif­ten åter­be­ta­las.


8 kap. Straff­be­stäm­mel­ser

1 §   Till böter eller fäng­else i högst två år döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het släp­per ut bar­last­vat­ten som inte har han­te­rats enligt 2 kap. 1 § eller enligt andra före­skrif­ter om han­te­ring av bar­last­vat­ten som rege­ringen med­de­lat. Det­samma gäl­ler den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het släp­per ut bar­last­vat­ten i strid med före­skrif­ter om för­bud med­de­lade med stöd av 6 kap. 1 § första styc­ket.

2 §   Till böter eller fäng­else i högst två år döms befäl­ha­va­ren, om han eller hon upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het har brustit i den till­syn som behövs för att utsläpp av bar­last­vat­ten ska han­te­ras enligt 2 kap. 1 § eller enligt andra före­skrif­ter om han­te­ring av bar­last­vat­ten som rege­ringen med­de­lat. Det­samma gäl­ler om befäl­ha­va­ren upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het har brustit i den till­syn som behövs för att utsläpp av bar­last­vat­ten inte ska ske i strid med före­skrif­ter om för­bud med­de­lade med stöd av 6 kap. 1 § första styc­ket. Om befäl­ha­va­ren har dele­ge­rat ansva­ret för till­sy­nen över han­te­ringen av bar­last­vat­ten till ett annat befäl eller om ett visst befäl har sådant ansvar till följd av tjäns­tens beskaf­fen­het, gäl­ler det som nu har sagts i mot­sva­rande mån det befä­let.

3 §   Till böter eller fäng­else i högst ett år döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot ett för­bud eller ett före­läg­gande som har med­de­lats med stöd av 6 kap. 2 §.

4 §   Till böter eller fäng­else i högst sex måna­der döms
   1. en befäl­ha­vare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het fram­för ett far­tyg som inte har en god­känd bar­last­vat­ten­han­te­rings­plan,
   2. den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het inte föl­jer en god­känd bar­last­vat­ten­han­te­rings­plan, om inte gär­ningen för­an­le­der ansvar enligt 1 eller 2 §,
   3. en befäl­ha­vare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het fram­för ett far­tyg i strid mot ett för­bud som har med­de­lats med stöd av 5 kap. 5 §,
   4. den som upp­såt­li­gen bry­ter mot bestäm­mel­sen i 4 kap. 4 § om skyl­dig­het att hålla bar­last­vat­ten­dag­bo­ken till­gäng­lig, och
   5. en ansva­rig före­trä­dare för ett far­tygs redare om denne upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het under­lå­ter att se till att far­ty­get genom­går sådan besikt­ning som anges i 5 kap. 2 § första eller andra styc­ket eller under­lå­ter att se till att far­ty­get har en god­känd bar­last­vat­ten­han­te­rings­plan.

5 §   Till böter döms
   1. den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot en före­skrift om bar­last­vat­ten­dag­bok,
   2. den som upp­såt­li­gen bry­ter mot för­bu­det att ta ut en sär­skild avgift för mot­tag­ning av sedi­ment enligt 3 kap. 3 §,
   3. den som upp­såt­li­gen läm­nar orik­tig upp­gift för att få ett cer­ti­fi­kat utfär­dat enligt 5 kap. 3 § första eller andra styc­ket eller för att få gil­tig­hets­ti­den för ett sådant cer­ti­fi­kat för­längd, och
   4. den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot en före­skrift om skyl­dig­het att rap­por­tera olycks­hän­del­ser eller bris­ter som har med­de­lats med stöd av 10 kap. 1 §.

6 §   En ansva­rig före­trä­dare för far­ty­gets redare döms som om han eller hon själv hade begått gär­ningen, om han eller hon under­lå­tit att göra vad som skä­li­gen kun­nat fordras av honom eller henne för att för­hindra det inträf­fade, om
   1. bar­last­vat­ten släpps ut utan att det har han­te­rats enligt 2 kap. 1 § eller enligt andra före­skrif­ter om han­te­ring av bar­last­vat­ten som rege­ringen med­de­lat eller i strid med före­skrif­ter om för­bud med­de­lade med stöd av 6 kap. 1 § första styc­ket,
   2. ett före­läg­gande eller för­bud med­de­lat enligt 6 kap. 2 § över­träds,
   3. ett för­bud med­de­lat med stöd av 5 kap. 5 § över­träds.

7 §   Den som bry­ter mot ett för­bud eller före­läg­gande som är med­de­lat enligt 6 kap. 2 § och som för­e­nats med vite, ska inte dömas till ansvar enligt detta kapi­tel.

8 §   Till ansvar enligt denna lag ska inte dömas för gär­ningar som är belagda med sträng­are straff i brotts­bal­ken eller mil­jö­bal­ken.


9 kap. Över­kla­gande m.m.

1 §   Beslut om bar­last­vat­ten­av­gift och om för­bud eller före­läg­gande enligt 7 kap. 6 eller 7 § får över­kla­gas hos den sjö­rätts­dom­stol som är belä­gen när­mast den beslu­tande myn­dig­he­tens säte.

2 §   I fråga om talan vid dom­stol som rör beslut om bar­last­vat­ten­av­gift gäl­ler i tillämp­liga delar bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken om åtal för brott på vil­ket inte kan följa svå­rare straff än böter.

Första styc­ket tilläm­pas även i fråga om talan vid dom­stol som rör för­bud eller före­läg­gande enligt 7 kap. 6 eller 7 §.
I fråga om hand­lägg­ningen vid tings­rätt gäl­ler dock bestäm­mel­serna i 52 kap. 2, 3 och 5-12 §§ rät­te­gångs­bal­ken i tillämp­liga delar. De bestäm­mel­ser som avser hov­rätt gäl­ler då i stäl­let tings­rät­ten.

Bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken om kvar­stad i brott­mål gäl­ler i till­lämp­liga delar i mål som avses i första styc­ket.

All­män åkla­gare före­trä­der sta­ten i mål vid dom­stol som rör beslut som har över­kla­gats enligt 1 §.

3 §   Ett beslut enligt denna lag gäl­ler ome­del­bart, om inte annat för­ord­nas.

4 §   Beslut i andra frå­gor än som avses i 1 § får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

5 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att beslut enligt denna lag ska under­stäl­las inom den myn­dig­het som fat­tat beslu­tet.

Beslut, som enligt före­skrif­ter med­de­lade enligt första styc­ket ska under­stäl­las, får inte över­kla­gas.

6 §   Mål om ansvar för brott enligt denna lag eller om ersätt­ning för åtgär­der som verk­ställts enligt 6 kap. 5 § hand­läggs av tings­rätt som är behö­rig dom­stol enligt rät­te­gångs­bal­ken eller enligt 21 kap. 1, 2 och 8 §§ sjö­la­gen (1994:1009).


10 kap. Övriga bestäm­mel­ser

1 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het att rap­por­tera olycks­hän­del­ser eller andra omstän­dig­he­ter som visar på bris­ter som i något väsent­ligt avse­ende påver­kar ett far­tygs möj­lig­het att han­tera bar­last­vat­ten.

2 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om avgif­ter till sta­ten för till­syn och ären­de­hand­lägg­ning enligt denna lag och enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen.
Lag (2017:601).