SFS 1994:569 Lag med anled­ning av inrät­tan­det av Inter­na­tio­nella tri­bu­na­len för brott i f. d. Jugo­sla­vien

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag med anled­ning av inrät­tan­det av inter­na­tio­nella tri­bu­na­len för brott i f. d. jugo­sla­vien; utfär­dad den 2 juni 1994. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs föl­jande. all­männa bestäm­mel­ser 1 § om den av för­enta natio­ner­nas säker­hets­råd inrät­tade inter­na­tio­nella tri­bu­na­len för lag­fö­ring av per­so­ner som är ansva­riga för all­var­liga brott mot inter­na­tio­nell huma­ni­tär rätt begångna på f. d. jugo­sla­vi­ens ter­ri­to­rium sedan 1991 begär att det i sve­rige skall vid­tas en åtgärd i 1 sfs 1994:569 utkom från tryc­ket den 13 juni 1994 prop. 1993/94: 142, bet. 1993/94:juu29, rskr. 1993/94:376. 1027 sfs 1994:569 anled­ning av ett sådant brott, skall den begärda åtgär­den vid­tas enligt vad som sägs i denna lag. 2 § en fram­ställ­ning om åtgärd som avses i 1 § görs av någon av tri­bu­na­lens dömande ins­tan­ser eller av dess åkla­gare. fram­ställ­ningen skall ges in till utri­kes­de­par­te­men­tet. utläm­ning 3 § en per­son som vid tri­bu­na­len är miss­tänkt, till­ta­lad eller dömd för brott som omfat­tas av tri­bu­na­lens behö­rig­het och som uppe­hål­ler sig i sve­rige får utläm­nas till tri­bu­na­len efter beslut av rege­ringen. ett beslut om häkt­ning eller en dom som tri­bu­na­len med­de­lat i behö­rig ord­ning skall god­tas som grund för ett beslut om utläm­ning, om det inte fram­går att häkt­nings­be­slu­tet eller dom­slu­tet är uppen­bart orik­tigt. 4 § en begä­ran om att en per­son som avses i 3 § första styc­ket skall över­läm­nas till tri­bu­na­len skall sän­das vidare till riks­å­kla­ga­ren. denne skall avge ytt­rande till rege­ringen. till grund för sitt ytt­rande skall riks­å­kla­ga­ren låta verk­ställa nöd­vän­dig utred­ning enligt vad som är före­skri­vet om för­un­der­sök­ning i brott­mål. sedan utred­ningen avslu­tats skall riks­å­kla­ga­ren över­lämna ären­det till­sam­mans med sitt ytt­rande till rege­ringen. innan rege­ringen avgör ären­det skall den, om det finns sär­skilda skäl, inhämta ytt­rande från högsta dom­sto­len. 5 § om tvångs­me­del i ett ärende om utläm­ning gäl­ler vad som i all­män­het är före­skri­vet för brott­mål. beslut av rät­ten gäl­ler tills vidare till dess ären­det har avgjorts eller, när utläm­ning beslu­tats, tills denna har verk­ställts. beslut om tvångs­me­del kan med­de­las även efter det att utläm­ning har beslu­tats. den som är häk­tad i ett utläm­nings­ä­rende får begära att ny för­hand­ling hålls inom tre vec­kor från det att beslut senast med­de­lats. 6 § den som kan komma att utläm­nas enligt denna lag får på begä­ran av tri­bu­na­len, eller på grund av efter­lys­ning som har utfär­dats på grund av beslut av tri­bu­na­len, ome­del­bart anhål­las eller åläg­gas rese­för­bud eller anmäl­nings­skyl­dig­het av en åkla­gare enligt vad som i all­män­het gäl­ler om brott­mål. beslu­tas det om tvångs­me­del enligt första styc­ket, skall 23 § andra — fjärde styc­kena lagen (1957:668) om utläm­ning för brott tilläm­pas. 7 § i fråga om utläm­ning till tri­bu­na­len gäl­ler i övrigt 25 §, 26 § första styc­ket samt 26 a § lagen (1957:668) om utläm­ning för­brott. 8 § ett beslut om utläm­ning till tri­bu­na­len skall verk­stäl­las av polis­myn­dig­he­ten. om den som skall utläm­nas är på fri fot, får polis­myn­dig­he­ten omhän­derta honom, dock längst under tju­go­fyra tim­mar. 1028 beslag 9 § i fråga om beslag gäl­ler bestäm­mel­serna i 1 och 2 §§, 6 § första meningen samt 7 § lagen (1975:295) om använd­ning av vissa tvångs­me­del på begä­ran av främ­mande stat. sedan utred­ningen avslu­tats skall riks­å­kla­ga­ren över­lämna ären­det till­sam­mans med sitt ytt­rande till rege­ringen. i beslag tagen egen­dom över­läm­nas till tri­bu­na­len efter beslut av rege­ringen. har beslag verk­ställts, får den som drab­bats av åtgär­den begära att rät­ten prö­var besla­get. rät­ten skall så snart det kan ske hålla för­hand­ling i frå­gan. om för­hand­lingen gäl­ler bestäm­mel­serna i 24 kap. 17 § andra styc­ket rät­te­gångs­bal­ken. bevisupp­tag­ning m. m. 10 § i fråga om bevisupp­tag­ning gäl­ler bestäm­mel­serna i 1 § första styc­ket första meningen, 2 §, 3 § första och andra styc­kena samt 4 - 1 0 och 12 §§ lagen (1946:816) om bevisupp­tag­ning åt utländsk dom­stol. 11 § på begä­ran av tri­bu­na­len får för­hör hål­las enligt bestäm­mel­serna i 23 kap. rät­te­gångs­bal­ken. en fram­ställ­ning om för­hör skall av utri­kes­de­par­te­men­tet över­läm­nas till riks­å­kla­ga­ren för de åtgär­der som påkal­las av fram­ställ­ningen. ären­det skall där­ef­ter redo­vi­sas till utri­kes­de­par­te­men­tet. över­fö­rande av fri­hets­be­rö­vade per­so­ner för vitt­nes­mål m. m. 12 § en per­son i sve­rige som är berö­vad fri­he­ten får efter beslut av rege­ringen föras över till tri­bu­na­len för för­hör eller kon­fron­ta­tion i sam­band med för­un­der­sök­ning eller vid rät­te­gång, om för­hö­ret eller kon­fron­ta­tio­nen avser annat än den fri­hets­be­rö­va­des egen brotts­lig­het. över­fö­rande får ske endast om den fri­hets­be­rö­vade läm­nat sitt sam­tycke till åtgär­den. i fråga om över­fö­rande eller trans­port av en fri­hets­be­rö­vad per­son till tri­bu­na­len gäl­ler i övrigt 3 § andra styc­ket, 5 § samt 7 § första styc­ket lagen (1991:435) med vissa bestäm­mel­ser om inter­na­tio­nellt sam­ar­bete på brott­måls­om­rå­det. övriga bestäm­mel­ser 13 § på begä­ran av tri­bu­na­len skall en i sve­rige pågående lag­fö­ring över­fö­ras till tri­bu­na­len. om en sådan begä­ran görs får åtal inte väc­kas för brot­tet. förs lag­fö­ringen över efter det att åtal har väckts, utgör detta rät­te­gångs­hin­der i brott­må­let. har frå­gan om ansvar för en viss gär­ning prö­vats vid tri­bu­na­len, får åtal för samma gär­ning inte väc­kas i sve­rige. 14 § om tri­bu­na­len begär att en åtgärd skall vid­tas beträf­fande den som miss­tänks eller har åta­lats eller dömts för brott, skall denne, om han begär det, biträ­das av en offent­lig för­sva­rare. i fråga om sådan gäl­ler rät­te­gångs­bal­kens bestäm­mel­ser. vid­tas en åtgärd enligt 10 eller 11 § beträf­fande en mål­sä­gande skall ett sär­skilt biträde för denne (mål­sä­gan­de­bi­träde) för­ord­nas, om det kan antas att mål­sä­gan­den har behov av sådant biträde vid för­hö­ret eller bevisupp-​​ sfs 1994:569 1029 sfs 1994:569 tag­ningen. i övrigt tilläm­pas bestäm­mel­serna i 3 § första meningen, 4 och 5 §§ samt 7 § första meningen lagen (1988:609) om mål­sä­gan­de­bi­träde. 15 § ett vittne eller en mål­sä­gande eller sak­kun­nig i sve­rige som har kal­lats för att höras av tri­bu­na­len har rätt till ersätt­ning för sin instäl­lelse enligt bestäm­mel­ser som med­de­las av rege­ringen. 16 § ersätt­ning av all­männa medel till offent­lig för­sva­rare eller till annan samt övriga kost­na­der för åtgär­der som vid­ta­gits enligt denna lag skall beta­las av sta­ten. 17 § bestäm­mel­ser i annan lag eller för­fatt­ning om rätts­hjälp åt dom­stol eller myn­dig­het i främ­mande stat tilläm­pas på fram­ställ­ningar från tri­bu­na­len, om de inte stri­der mot bestäm­mel­serna i denna lag. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1994. på rege­ring­ens väg­nar carl bildt gun hellsvik (justi­tie­de­par­te­men­tet) 1030