Lag (2016:1231) om ömse­si­digt bistånd med indriv­ning av vissa sank­tions­av­gif­ter vid utsta­tio­ne­ring

Tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag gäl­ler vid ömse­si­digt bistånd med indriv­ning av admi­nist­ra­tiva sank­tions­av­gif­ter, inbe­gri­pet avgif­ter, tilläggs­av­gif­ter och viten, som
   1. beslu­tats av behö­riga myn­dig­he­ter eller bekräf­tats av admi­nist­ra­tiva eller rätts­liga organ eller föl­jer av utslag från arbets­dom­sto­lar, och
   2. avser bris­tande efter­lev­nad av
      a) Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 96/71/EG av den 16 decem­ber 1996 om utsta­tio­ne­ring av arbets­ta­gare i sam­band med till­han­da­hål­lande av tjäns­ter, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2018/957, eller
      b) Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämp­ning av direk­tiv 96/71/EG om utsta­tio­ne­ring av arbets­ta­gare i sam­band med till­han­da­hål­lande av tjäns­ter och om änd­ring av för­ord­ning (EU) nr 1024/2012 om admi­nist­ra­tivt sam­ar­bete genom infor­ma­tions­sy­ste­met för den inre mark­na­den (IMI-​förordningen), i den ursprung­liga lydel­sen. Lag (2020:599).

Behö­rig myn­dig­het

2 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten är behö­rig myn­dig­het vid bistånd enligt denna lag.

Bistånd på begä­ran av en behö­rig myn­dig­het i ett annat land

Ömse­si­digt bistånd och erkän­nande

3 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten ska, om inte något annat föl­jer av 4 eller 5 §, på begä­ran av en behö­rig myn­dig­het i ett annat land inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det
   1. lämna upp­lys­ningar som kan antas vara rele­vanta för den andra myn­dig­he­ten vid del­giv­ning av hand­lingar som rör admi­nist­ra­tiva sank­tions­av­gif­ter eller indriv­ning av sådana avgif­ter, och
   2. utan krav på några vidare for­ma­li­te­ter
      a) delge ett beslut om sådana sank­tions­av­gif­ter eller andra hand­lingar som är rele­vanta med avse­ende på indriv­ningen, inbe­gri­pet en dom eller ett slut­ligt beslut som kan läg­gas till grund för verk­stäl­lig­het, och
      b) driva in admi­nist­ra­tiva sank­tions­av­gif­ter som behö­riga myn­dig­he­ter har beslu­tat i enlig­het med lag­stift­ning och för­fa­ran­den i det sökande lan­det eller som admi­nist­ra­tiva eller rätts­liga organ eller arbets­dom­sto­lar har bekräf­tat och som kan dri­vas in i det andra lan­det och inte längre kan över­kla­gas.

Del­giv­ning på begä­ran av ett annat land sker enligt del­giv­nings­la­gen (2010:1932).

Bestäm­mel­ser om indriv­ning i Sve­rige finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m. och lagen (1985:146) om avräk­ning vid åter­be­tal­ning av skat­ter och avgif­ter. Verk­stäl­lig­het enligt utsök­nings­bal­ken får äga rum med stöd av den hand­ling som med­ger verk­stäl­lig­het i det andra lan­det.

Väg­rans­grun­der

4 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten får avslå en begä­ran om del­giv­ning eller indriv­ning om begä­ran inte inne­hål­ler nöd­vän­diga iden­ti­fi­e­rings­upp­gif­ter, upp­gif­ter om över­trä­del­sen och sank­tions­av­gif­ten m.m. eller på annat sätt är ofull­stän­dig, eller om den uppen­bar­li­gen inte mot­sva­rar det bakom­lig­gande beslu­tet.

Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten får också avslå en begä­ran om indriv­ning, om
   1. det fram­går av myn­dig­he­tens utred­ning att de kost­na­der eller resur­ser som beräk­nas krä­vas för att driva in sank­tions­av­gif­terna inte står i pro­por­tion till det belopp som ska dri­vas in eller indriv­ningen skulle ge upp­hov till bety­dande svå­rig­he­ter,
   2. de sam­man­lagda sank­tions­av­gif­terna under­sti­ger 350 euro, eller
   3. den enskil­des grund­läg­gande rät­tig­he­ter och fri­he­ter inte har respek­te­rats eller om indriv­ning skulle strida mot all­männa hän­syn.

Upp­skov med för­fa­ran­det

5 §   Om de admi­nist­ra­tiva sank­tions­av­gif­terna eller den bakom­lig­gande ford­ran under delgivnings-​ eller indriv­nings­för­fa­ran­dets gång bestrids eller över­kla­gas i det andra lan­det av en berörd tjäns­te­le­ve­ran­tör eller en berörd part, ska Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten skjuta upp för­fa­ran­det i avvak­tan på beslut av en behö­rig instans i den andra med­lems­sta­ten.

Väx­el­kurs och rätt till indri­vet belopp

6 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten ska, så snart en begä­ran som avses i 3 § första styc­ket 2 b har tagits emot, räkna om sank­tions­av­gif­ten till svenska kro­nor enligt den väx­el­kurs som har offent­lig­gjorts i Euro­pe­iska uni­o­nens offi­ci­ella tid­ning för den dag då sank­tions­av­gif­ten beslu­ta­des.

Belopp som har dri­vits in här i ett ärende enligt denna lag till­fal­ler sta­ten.

Begä­ran om bistånd i ett annat land

7 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten får, av en behö­rig myn­dig­het i ett annat land inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, begära upp­lys­ningar som kan vara av bety­delse vid del­giv­ning av hand­lingar som rör admi­nist­ra­tiva sank­tions­av­gif­ter eller indriv­ning av sådana avgif­ter. Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten får av en sådan myn­dig­het också begära
   1. del­giv­ning av ett beslut om en sådan sank­tions­av­gift eller andra hand­lingar som är rele­vanta för indriv­ningen, om Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten inte själv kan delge hand­lingen, och
   2. bistånd med indriv­ning av en admi­nist­ra­tiv sank­tions­av­gift, om beslu­tet om avgif­ten har fått laga kraft och Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten inte själv kan driva in ford­ringen.

Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten får inte begära bistånd för del­giv­ning av ett beslut om en admi­nist­ra­tiv sank­tions­av­gift så länge sank­tions­av­gif­ten, den bakom­lig­gande ford­ringen eller den hand­ling som lig­ger till grund för verk­stäl­lig­het är före­mål för bestri­dande eller över­kla­gande.

Del­giv­ning av ett beslut om admi­nist­ra­tiva sank­tions­av­gif­ter som har ägt rum i ett annat land i enlig­het med dess lagar, andra för­fatt­ningar och admi­nist­ra­tiv praxis, ska anses ha samma ver­kan som om del­giv­ningen hade ägt rum här.

För­bud mot över­kla­gande

8 §   Beslut enligt denna lag får inte över­kla­gas.

Ytter­li­gare före­skrif­ter

9 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om bistånd enligt denna lag.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2016:1231
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2017.
   2. I för­hål­lande till ett land inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det som inte är en med­lems­stat i Euro­pe­iska uni­o­nen tilläm­pas lagen från den tid­punkt då lan­det anslu­ter sig till det sam­ar­bete som avses i kapi­tel VI och arti­kel 6 och 7 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/67/EU.