Lag (1992:1140) om Sve­ri­ges eko­no­miska zon

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1992:1140
Depar­te­ment: Klimat-​ och närings­livs­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:968
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1992:1140
Depar­te­ment/myn­dig­het: Klimat-​ och närings­livs­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 1992-​12-03
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:968
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Sve­ri­ges eko­no­miska zon omfat­tar de områ­den utan­för sjö­ter­ri­to­riet som fram­går av bilaga 4 till lagen (2017:1272) om Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium och mari­tima zoner.
Lag (2017:1278).

Skydd för den marina mil­jön

2 §   Den som bedri­ver sådan verk­sam­het som anges i 5 § skall iaktta bestäm­mel­serna i 2 kap. mil­jö­bal­ken. Även andra som fär­das i den eko­no­miska zonen eller som bedri­ver verk­sam­het där skall vidta sådana åtgär­der som är nöd­vän­diga för att und­vika ska­dor på den marina mil­jön.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter för att skydda och bevara den marina mil­jön. Lag (1998:847).

3 §   Till skydd för den marina mil­jön finns det också bestäm­mel­ser om
   1. geo­lo­gisk lag­ring av kol­di­oxid i 1 kap. 2 § och 4 kap. 9 § mil­jö­bal­ken,
   2. sär­skilda skyd­dade natur­om­rå­den i 7 kap. 27-30 och 32 §§ mil­jö­bal­ken,
   3. all­var­liga mil­jöska­dor i 10 kap. 18 a § mil­jö­bal­ken,
   4. dump­ning i 15 kap. 27-29 §§ mil­jö­bal­ken,
   5. för­ore­ningar från far­tyg i lagen (1980:424) om åtgär­der mot för­ore­ning från far­tyg, och
   6. han­te­ring och kon­troll av far­tygs bar­last­vat­ten och sedi­ment från sådant vat­ten i bar­last­vat­ten­la­gen (2009:1165).
Lag (2019:495).

Utnytt­jande av natur­till­gångar m.m.

4 §   I fråga om fiske i den eko­no­miska zonen gäl­ler fis­ke­la­gen (1993:787). I fråga om rät­ten att i zonen utforska kon­ti­nen­tal­soc­keln och utvinna dess natur­till­gångar gäl­ler lagen (1966:314) om kon­ti­nen­tal­soc­keln. Lag (1993:789).

5 §   I fråga om andra verk­sam­he­ter och åtgär­der än sådana som avses i 4 § krävs det till­stånd av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer för att i den eko­no­miska zonen
   1. utforska, utvinna eller på annat sätt utnyttja natur­till­gångar,
   2. upp­föra eller använda konst­gjorda öar, och
   3. i kom­mer­si­ellt syfte upp­föra eller använda anlägg­ningar eller andra inrätt­ningar.

I ett till­stånds­be­slut ska den verk­sam­het som till­stån­det avser anges. Ett till­stånd får begrän­sas till viss tid.

Ett till­stånd ska för­e­nas med de vill­kor som behövs för att skydda all­männa intres­sen och enskild rätt, såsom att skydda män­ni­skors hälsa och mil­jön mot ska­dor och olä­gen­he­ter, främja en lång­sik­tigt god hus­håll­ning med mark och vat­ten och andra resur­ser samt trygga säker­he­ten. Lag (2008:832).

5 a §   Ett till­stånd får för­e­nas med ytter­li­gare eller änd­rade vill­kor, om det genom verk­sam­he­ten har upp­kom­mit en olä­gen­het av någon bety­delse som inte för­ut­sågs när till­stån­det med­de­la­des eller om verk­sam­he­ten med någon bety­delse med­ver­kar till att en mil­jö­kva­li­tets­norm enligt 5 kap.
mil­jö­bal­ken inte följs.

Med stöd av denna para­graf får inte med­de­las så ingri­pande vill­kor att verk­sam­he­ten inte längre kan bedri­vas eller att den avse­värt för­svå­ras. Lag (2010:891).

5 b §   Ett till­stånd får för sin gil­tig­het göras bero­ende av att den som avser att bedriva verk­sam­he­ten stäl­ler säker­het för kost­na­derna för att ta bort anlägg­ningar och andra inrätt­ningar samt för andra åtgär­der för åter­ställ­ning. Sta­ten, kom­mu­ner, regi­o­ner och kom­munal­för­bund behö­ver inte ställa säker­het.

Om det kan antas att den ställda säker­he­ten inte är till­räck­lig, får till­stånds­myn­dig­he­ten besluta om ytter­li­gare säker­het.

I fråga om beskaf­fen­he­ten av säker­he­ten gäl­ler 2 kap. 25 § utsök­nings­bal­ken. Säker­he­ten ska prö­vas av till­stånds­myn­dig­he­ten och för­va­ras av läns­sty­rel­sen i det län som när­maste del av Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium lig­ger i.
Lag (2019:879).

5 c §   Till­stånd enligt 5 § krävs inte för geo­lo­gisk lag­ring av kol­di­oxid. Lag (2012:433).

6 §   Vid pröv­ning av till­stånd ska 2-4 kap. och 5 kap. 3-5 och 18 §§ mil­jö­bal­ken tilläm­pas.

För verk­sam­he­ter och åtgär­der som ska prö­vas för ett till­stånd ska, på samma sätt som om ansö­kan avser en verk­sam­het i Sve­rige,
   1. frå­gan om verk­sam­he­ten eller åtgär­den kan antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan avgö­ras i ett sär­skilt beslut enligt 6 kap. 26 och 27 §§ mil­jö­bal­ken efter att en under­sök­ning enligt 6 kap. 23-25 §§ har gjorts, om annat inte föl­jer av undan­ta­gen i 6 kap. 23 § andra styc­ket,
   2. en spe­ci­fik mil­jö­be­döm­ning göras, infor­ma­tion läm­nas och sam­råd ske enligt 6 kap. 28-46 §§ mil­jö­bal­ken, om en bety­dande mil­jöpå­ver­kan kan antas, och
   3. ett för­enk­lat under­lag tas fram enligt 6 kap. 47 § mil­jö­bal­ken, om läns­sty­rel­sen beslu­tar att en bety­dande mil­jöpå­ver­kan inte kan antas.

Det som sägs om läns­sty­rel­sen i 6 kap. mil­jö­bal­ken ska gälla läns­sty­rel­sen i det län där Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium är när­mast det område där verk­sam­he­ten avses att bedri­vas. Lag (2024:968).

6 a §   En ansö­kan om till­stånd ska inne­hålla den mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning som krävs enligt 6 kap. mil­jö­bal­ken. Lag (2017:962).

7 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får till skydd för en konst­gjord ö, anlägg­ning eller annan inrätt­ning som till­kom­mit med stöd av denna lag med­dela före­skrif­ter om en säker­hets­zon med en utsträck­ning av högst 500 meter från öns eller inrätt­ning­ens ytter­sida.

8 §   Ett till­stånd får åter­kal­las, om till­stånds­ha­va­ren åsi­do­sät­ter sina skyl­dig­he­ter enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter eller vill­kor som har med­de­lats med stöd av lagen eller om det annars finns syn­ner­liga skäl.

Om ett till­stånd åter­kal­las utan att till­stånds­ha­va­ren åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter, har han rätt till ersätt­ning av sta­ten för för­lust till följd av åtgärd som han vid­ta­git med anled­ning av till­stån­det.

8 a §   Om ett till­stånd upp­hör att gälla är den som har inne­haft till­stån­det skyl­dig att ta bort anlägg­ningar och andra inrätt­ningar samt vidta andra åtgär­der för åter­ställ­ning, om inte detta är obe­höv­ligt från all­män eller enskild syn­punkt.

Om skyl­dig­he­ten att vidta sådana åtgär­der inte har bestämts genom vill­kor i till­stån­det, skall frå­gan prö­vas av till­stånds­myn­dig­he­ten i sam­band med att till­stån­det upp­hör.

Om den som har haft till­stån­det inte iakt­tar sina skyl­dig­he­ter, får till­syns­myn­dig­he­ten vid vite före­lägga honom att full­göra dessa. Lag (1998:847).

Marin­ve­ten­skap­lig forsk­ning

9 §   Marin­ve­ten­skap­lig forsk­ning får inte bedri­vas i den eko­no­miska zonen av utländska med­bor­gare utan till­stånd av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får före­skriva att en ansö­kan om till­stånd skall ersät­tas av en anmä­lan eller att var­ken till­stånd eller anmä­lan behövs.

Till­stånd får begrän­sas till viss tid och för­e­nas med vill­kor. I fråga om åter­kal­lelse av till­stånd och rätt till ersätt­ning i ett sådant fall gäl­ler vad som sägs i 8 §.

Folk­rätts­liga grund­sat­ser

10 §   Tillämp­ningen av denna lag samt de före­skrif­ter och andra beslut som med­de­las med stöd av lagen får inte med­föra någon inskränk­ning av de enligt folk­rät­ten gäl­lande rät­tig­he­terna till fri sjö­fart i den eko­no­miska zonen och till över­flyg­ning av zonen och inte hel­ler av några andra rät­tig­he­ter som föl­jer av all­mänt erkända folk­rätts­liga grund­sat­ser.

Det­samma gäl­ler i fråga om tillämp­ningen av de bestäm­mel­ser i mil­jö­bal­ken som anges i 3 § och före­skrif­ter och andra beslut som med­de­las med stöd eller för verk­stäl­lig­het av de bestäm­mel­serna samt i fråga om till­sy­nen över att bestäm­mel­serna och beslu­ten följs. Lag (2008:832).

Till­syn m.m.

11 §   Till­sy­nen över efter­lev­na­den av denna lag samt av före­skrif­ter och vill­kor som har med­de­lats med stöd av lagen skall utövas av den eller de myn­dig­he­ter som rege­ringen bestäm­mer.

12 §   Den som bedri­ver verk­sam­het enligt denna lag är skyl­dig att på begä­ran lämna en till­syns­myn­dig­het de upp­lys­ningar och hand­lingar som behövs för till­sy­nen.

13 §   En till­syns­myn­dig­het får med­dela de före­läg­gan­den som behövs för att denna lag samt före­skrif­ter och vill­kor som har med­de­lats med stöd av lagen skall efter­le­vas.

Ett före­läg­gande får för­e­nas med vite.

14 §   Om en verk­sam­het bedrivs på sådant sätt att den med­för uppen­bar fara för mil­jön eller något annat all­mänt eller enskilt intresse, får en till­syns­myn­dig­het för­bjuda verk­sam­he­ten. Beslut om för­bud gäl­ler ome­del­bart och får verk­stäl­las utan hin­der av att det inte vun­nit laga kraft.

Tillämp­lig lag, straff m.m.

15 §   På en konst­gjord ö, anlägg­ning eller annan inrätt­ning som till­kom­mit med stöd av denna lag tilläm­pas svensk lag på samma sätt som om inrätt­ningen varit belä­gen inom riket. Inrätt­ningen skall där­vid anses vara belä­gen inom när­maste del av Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium.

16 §   Till böter döms den som med upp­såt eller av oakt­sam­het
   1. under­lå­ter att iaktta en före­skrift som har med­de­lats med stöd av 2 eller 7 §,
   2. bedri­ver verk­sam­het i strid mot 5 eller 9 § eller åsi­do­sät­ter ett vill­kor som har med­de­lats med stöd av 5, 5 a eller 9 §,
   3. fort­sät­ter att bedriva en verk­sam­het efter det att till­syns­myn­dig­he­ten för­bju­dit verk­sam­he­ten med stöd av 14 §.
Lag (1998:847).

17 §   Svensk dom­stol är behö­rig att döma över brott som avses i 16 § även om det inte finns doms­rätt enligt 2 kap. 3 § brotts­bal­ken.

Har ett brott mot denna lag eller mot före­skrift som har med­de­lats med stöd av lagen begåtts i den eko­no­miska zonen, får åtal för brot­tet väc­kas vid den tings­rätt vars dom­krets är när­mast den plats där brot­tet begicks. Lag (2021:1027).

18 §   Andra beslut i sär­skilda fall än sådana som rege­ringen eller all­män dom­stol har med­de­lat enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (1995:94).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1995:94

Denna lag trä­der i kraft den 1 april 1995. Beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det över­kla­gas enligt äldre bestäm­mel­ser.

1998:847
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1999.
   2. Ett ärende skall hand­läg­gas och bedö­mas enligt äldre bestäm­mel­ser, om ären­det har inletts före denna lags ikraft­trä­dande. Bestäm­mel­serna om mil­jö­kva­li­tets­nor­mer i mil­jö­bal­ken skall dock tilläm­pas ome­del­bart.
   3. Bestäm­mel­sen i 8 a § skall tilläm­pas även när till­stån­det har med­de­lats före denna lags ikraft­trä­dande.

2017:962
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för hand­lägg­ningen och pröv­ningen av ären­den som har inletts före ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om beslut att en verk­sam­het eller åtgärd inte kan antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det och i fråga om sam­råd som har skett före ikraft­trä­dan­det.