Lag (2018:2024) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s för­ord­ning om refe­rens­vär­den

1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag kom­plet­te­rar Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som refe­rens­vär­den för finan­si­ella instru­ment och finan­si­ella avtal eller för att mäta inve­ste­rings­fon­ders resul­tat, och om änd­ring av direk­ti­ven 2008/48/EG och 2014/17/EU och för­ord­ning (EU) nr 596/2014, i denna lag kal­lad EU-​förordningen.

Ter­mer och uttryck i denna lag har samma bety­delse som i EU-​förordningen.

2 §   Finansin­spek­tio­nen är behö­rig myn­dig­het enligt EU- för­ord­ningen. Inspek­tio­nen ska också full­göra de upp­gif­ter som ska skö­tas av rele­vant myn­dig­het enligt EU-​förordningen.
Lag (2021:971).

3 §   Finansin­spek­tio­nen får ta ut avgif­ter för pröv­ning av ansök­ningar, anmäl­ningar och under­rät­tel­ser enligt EU-​förordningen.

Admi­nist­ra­tö­rer och sådana enhe­ter under till­syn som av Finansin­spek­tio­nen har fått ett god­kän­nande av ett refe­rens­värde för använd­ning i uni­o­nen enligt arti­kel 33.1 i EU-​förordningen, ska med årliga avgif­ter bekosta Finansin­spek­tio­nens verk­sam­het enligt denna lag.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om avgif­terna.

2 kap. Rap­por­te­ring av över­trä­del­ser

1 §   Inom ramen för sådana ruti­ner som en admi­nist­ra­tör ska ha enligt arti­kel 14.3 i EU-​förordningen får per­son­upp­gif­ter som avses i arti­kel 10 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska per­so­ner med avse­ende på behand­ling av per­son­upp­gif­ter och om det fria flö­det av sådana upp­gif­ter och om upp­hä­vande av direk­tiv 95/46/EG (all­män data­skydds­för­ord­ning) behand­las, om upp­gif­terna avser brott enligt lagen (2016:1307) om straff för mark­nads­miss­bruk på vär­de­pap­pers­mark­na­den.

2 §   Den som är eller har varit anställd hos en admi­nist­ra­tör får inte obe­hö­ri­gen röja upp­gif­ter i en anmä­lan eller utsaga som har gjorts enligt sådana ruti­ner som en admi­nist­ra­tör ska ha enligt arti­kel 14.3 i EU-​förordningen, om upp­gif­ten kan avslöja anmä­la­rens eller den utpe­kade per­so­nens iden­ti­tet.

Den som är eller har varit anställd hos en admi­nist­ra­tör och har gjort en anmä­lan som avses i första styc­ket får inte göras ansva­rig för att ha åsi­do­satt någon tyst­nads­plikt, om anmä­la­ren hade anled­ning att anta att en över­trä­delse hade skett.

3 §   Den som har läm­nat en rap­port till Finansin­spek­tio­nen enligt arti­kel 14.1 eller 14.2 i EU-​förordningen får inte göras ansva­rig för att ha åsi­do­satt någon tyst­nads­plikt.

3 kap. Utred­nings­be­fo­gen­he­ter och tvångs­me­del

Före­läg­gande om att lämna upp­gif­ter

1 §   För till­sy­nen över att bestäm­mel­serna i EU-​förordningen följs får Finansin­spek­tio­nen besluta att före­lägga
   1. en fysisk eller juri­disk per­son att till­han­da­hålla upp­gif­ter, hand­lingar eller annat, och
   2. den som för­vän­tas kunna lämna upp­lys­ningar i saken att inställa sig till för­hör på tid och plats som inspek­tio­nen bestäm­mer.

Första styc­ket gäl­ler inte i den utsträck­ning upp­gifts­läm­nan­det skulle strida mot den i lag regle­rade tyst­nads­plik­ten för advo­ka­ter.

2 §   För till­sy­nen över att bestäm­mel­serna i EU-​förordningen följs får Finansin­spek­tio­nen besluta att före­lägga mark­nads­ak­tö­rer på mark­nads­plat­ser där de under­lig­gande till­gång­arna till råva­ru­de­ri­vat hand­las (spot­mark­na­den) att lämna trans­ak­tions­rap­por­ter eller annan infor­ma­tion. Mark­nads­ak­tö­rer på spot­mark­na­den är skyl­diga att på begä­ran av Finansin­spek­tio­nen ge inspek­tio­nen åtkomst till hand­lar­nas system.

Före­läg­gande om att till­fäl­ligt upp­höra med ett visst för­fa­rande

3 §   Om det är san­no­likt att en fysisk eller juri­disk per­son har över­trätt EU-​förordningen, får Finansin­spek­tio­nen besluta att före­lägga den per­so­nen att upp­höra med ett visst för­fa­rande eller en viss verk­sam­het.

Beslu­tet om före­läg­gande gäl­ler till dess att Finansin­spek­tio­nen har prö­vat om för­fa­ran­det stri­der mot EU-​förordningen. Beslu­tet får dock gälla i högst sex måna­der.
Kor­ri­ge­ring av fel­ak­tig eller vil­se­le­dande infor­ma­tion

4 §   Om det före­kom­mit fel­ak­tiga eller vil­se­le­dande upp­gif­ter i sam­band med till­han­da­hål­lan­det av ett refe­rens­värde, får Finansin­spek­tio­nen offent­lig­göra kor­rekta upp­gif­ter. Finansin­spek­tio­nen får även besluta att före­lägga admi­nist­ra­tö­ren eller den som har offent­lig­gjort eller spri­dit refe­rens­vär­det att kor­ri­gera refe­rens­vär­det eller infor­ma­tio­nen.

Plats­un­der­sök­ning

5 §   Om det är nöd­vän­digt för till­sy­nen över att en fysisk eller juri­disk per­son föl­jer bestäm­mel­serna i EU-​förordningen, får Finansin­spek­tio­nen genom­föra en under­sök­ning i per­so­nens verk­sam­hets­lo­ka­ler.

Handräck­ning

5 a §   Finansin­spek­tio­nen får begära handräck­ning av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten för att en kon­troll på plats enligt arti­kel 48d i EU-​förordningen ska kunna genom­fö­ras.

Vid handräck­ning gäl­ler bestäm­mel­serna i utsök­nings­bal­ken om verk­stäl­lig­het av för­plik­tel­ser som inte avser betal­nings­skyl­dig­het, avhys­ning eller avlägs­nande. Om Finansin­spek­tio­nen begär det, ska Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten inte i för­väg under­rätta den som kon­trol­len ska genom­fö­ras hos.
Lag (2020:1159).

Vite

6 §   Ett beslut om före­läg­gande enligt någon av 1-4 §§ får för­e­nas med vite.

Betal­nings­säk­ring

7 §   För att säker­ställa betal­ning av en sank­tions­av­gift eller åter­fö­ring enligt 4 kap. när en fysisk eller juri­disk per­son har åsi­do­satt sin skyl­dig­het på ett sätt som anges i 1 § i det kapit­let, får egen­dom som till­hör den som är betal­nings­skyl­dig tas i anspråk (betal­nings­säk­ring).

Betal­nings­säk­ring får beslu­tas bara om
   1. det finns en påtag­lig risk för att den fysiska eller juri­diska per­so­nen genom att avvika, skaffa undan egen­dom eller för­fara på annat sätt undand­rar sig att betala avgif­ten eller det belopp som ska åter­fö­ras, och
   2. betal­nings­skyl­dig­he­ten avser ett bety­dande belopp.

Om sank­tions­av­gift eller åter­fö­ring inte har beslu­tats, får betal­nings­säk­ring beslu­tas bara om det är san­no­likt att så kom­mer att ske. En betal­nings­säk­ring får inte avse ett högre belopp än det belopp sank­tions­av­gif­ten eller åter­fö­ringen san­no­likt kom­mer att fast­stäl­las till.

Ett beslut om betal­nings­säk­ring får fat­tas bara om skä­len för beslu­tet upp­vä­ger det intrång eller men i övrigt som beslu­tet inne­bär för den som beslu­tet gäl­ler eller för något annat mot­stå­ende intresse.

8 §   Beslut om betal­nings­säk­ring enligt 7 § fat­tas av den för­valt­nings­rätt som är behö­rig att pröva ett över­kla­gande av Finansin­spek­tio­nens beslut. Ett sådant beslut fat­tas efter ansö­kan av Finansin­spek­tio­nen.

I fråga om en sådan ansö­kan ska 46 kap. 9-13 §§, 14 § första styc­ket 1 och andra styc­ket första meningen samt 20-22 §§ skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) tilläm­pas. Vid tillämp­ningen ska det som anges där om Skat­te­ver­ket gälla för Finansin­spek­tio­nen.

9 §   Vid pröv­ning av verk­stäl­lig­het av ett beslut om betal­nings­säk­ring ska 69 kap. 13-18 §§ och 71 kap. 1 § första styc­ket skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) tilläm­pas. Vid tillämp­ningen ska det som anges där om Skat­te­ver­ket gälla för Finansin­spek­tio­nen.

Verk­stäl­lig­het av beslut om sank­tions­av­gif­ter och viten enligt EU-​förordningen

10 §   Beslut om sank­tions­av­gif­ter eller viten enligt EU- för­ord­ningen får verk­stäl­las enligt utsök­nings­bal­kens bestäm­mel­ser på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft. Lag (2020:1159).

4 kap. Ingri­pan­den

Över­trä­del­ser

1 §   Finansin­spek­tio­nen ska ingripa mot
   1. en admi­nist­ra­tör som har auk­to­ri­se­rats eller regi­stre­rats enligt arti­kel 34 i EU-​förordningen och som har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter enligt
      a) någon av artik­larna 4-15, 19a, 19b, 21.1, 23.2, 23.11, 24.3, 25.2, 25.7, 26.2, 26.3, 27 och 28.1 i för­ord­ningen, eller
      b) en dele­ge­rad akt som Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen har anta­git enligt arti­kel 19c i för­ord­ningen,
   2. en rap­por­tör under till­syn som har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter enligt någon av artik­larna 16, 23.3 och 23.10 i EU-​förordningen,
   3. en enhet under till­syn som har använt ett refe­rens­värde
      a) utan att upp­fylla sina skyl­dig­he­ter enligt arti­kel 28.2 i EU-​förordningen, eller
      b) i strid med arti­kel 29.1 eller 29.1a,
   4. den som har åsi­do­satt sin skyl­dig­het enligt arti­kel 29.2 i EU-​förordningen,
   5. en admi­nist­ra­tör eller en enhet under till­syn som inte följt ett före­läg­gande enligt arti­kel 21.3, 23.5 eller 23.6 i EU-​förordningen,
   6. en sådan admi­nist­ra­tör som avses i 1 eller en enhet under till­syn som inte har följt ett före­läg­gande enligt 3 kap. 1 eller 2 § eller som inte har gett till­träde till verk­sam­hets­lo­ka­ler enligt 3 kap. 5 §, och
   7. den som dri­ver verk­sam­het som admi­nist­ra­tör utan att ha fått auk­to­ri­sa­tion eller regi­stre­rats enligt arti­kel 34 i EU- för­ord­ningen. Lag (2021:971).

Olika for­mer av ingri­pande

2 §   Ett ingri­pande enligt 1 § sker genom beslut om
   1. före­läg­gande att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller upp­höra med ett visst age­rande,
   2. åter­kal­lelse av auk­to­ri­sa­tion eller regi­stre­ring enligt arti­kel 35 i EU-​förordningen,
   3. anmärk­ning,
   4. för­bud enligt 3 §,
   5. åter­fö­ring enligt 4 §, eller
   6. sank­tions­av­gift enligt 5 eller 6 §.

Ett beslut om före­läg­gande eller för­bud får för­e­nas med vite.

Ett ingri­pande får inte ske om över­trä­del­sen omfat­tas av ett före­läg­gande som har för­e­nats med vite och en ansö­kan om utdö­mande av vitet har gjorts.

För­bud

3 §   Den som har över­trätt EU-​förordningen i fall som anges i 1 § får för en viss tid, lägst tre och högst tio år, för­bju­das att vara
   1. admi­nist­ra­tör, eller
   2. sty­rel­se­le­da­mot eller verk­stäl­lande direk­tör, eller ersät­tare för någon av dem, i en admi­nist­ra­tör eller rap­por­tör under till­syn.

Åter­fö­ring

4 §   Den som har över­trätt EU-​förordningen i fall som anges i 1 § och där­i­ge­nom gjort en vinst, ska betala ett belopp som mot­sva­rar vins­ten, om belop­pet kan fast­stäl­las (åter­fö­ring).

En sådan betal­nings­skyl­dig­het ska inte åläg­gas om det är uppen­bart oskä­ligt.

Belop­pet till­fal­ler sta­ten.

Sank­tions­av­gift

5 §   Sank­tions­av­gif­ten för en över­trä­delse av arti­kel 11.1 d eller 11.4 i EU-​förordningen ska fast­stäl­las till högst det högsta av
   1. för en juri­disk per­son:
      a) ett belopp som per den 30 juni 2016 i svenska kro­nor mot­sva­rade 250 000 euro,
      b) två pro­cent av den juri­diska per­so­nens omsätt­ning när­mast före­gå­ende räken­skapsår eller, i före­kom­mande fall, mot­sva­rande omsätt­ning på kon­cern­nivå, eller
      c) tre gånger den vinst som den juri­diska per­so­nen gjort till följd av regelö­ver­trä­del­sen, om belop­pet går att fast­ställa,
   2. för en fysisk per­son:
      a) ett belopp som per den 30 juni 2016 i svenska kro­nor mot­sva­rade 100 000 euro, eller
      b) tre gånger den vinst som den fysiska per­so­nen gjort till följd av regelö­ver­trä­del­sen, om belop­pet går att fast­ställa.

Om den juri­diska per­so­nen är en för­e­ning, avses med omsätt­ning i första styc­ket 1 b 10 pro­cent av med­lem­mar­nas sam­man­lagda omsätt­ning. Detta gäl­ler även om för­e­ningen ingår i en kon­cern.

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten.

6 §   I andra fall än de som avses i 5 § ska sank­tions­av­gif­ten för en över­trä­delse som anges i 1 § fast­stäl­las till högst det högsta av
   1. för en juri­disk per­son:
      a) ett belopp som per den 30 juni 2016 i svenska kro­nor mot­sva­rade 1 mil­jon euro,
      b) 10 pro­cent av den juri­diska per­so­nens omsätt­ning när­mast före­gå­ende räken­skapsår eller, i före­kom­mande fall, mot­sva­rande omsätt­ning på kon­cern­nivå, eller
      c) tre gånger den vinst som den juri­diska per­so­nen gjort till följd av regelö­ver­trä­del­sen, om belop­pet går att fast­ställa,
   2. för en fysisk per­son:
      a) ett belopp som per den 30 juni 2016 i svenska kro­nor mot­sva­rade 500 000 euro, eller
      b) tre gånger den vinst som den fysiska per­so­nen gjort till följd av regelö­ver­trä­del­sen, om belop­pet går att fast­ställa.

Om den juri­diska per­so­nen är en för­e­ning, avses med omsätt­ning i första styc­ket 1 b 10 pro­cent av med­lem­mar­nas sam­man­lagda omsätt­ning. Detta gäl­ler även om för­e­ningen ingår i en kon­cern.

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten.

7 §   Om en över­trä­delse har skett under den juri­diska per­so­nens första verk­sam­hetsår eller om upp­gif­ter om omsätt­ningen annars sak­nas eller är brist­fäl­liga, får omsätt­ningen upp­skat­tas när den högsta sank­tions­av­gif­ten ska beräk­nas enligt 5 eller 6 §.

Val av ingri­pande

8 §   Vid valet av ingri­pande ska Finansin­spek­tio­nen ta hän­syn till hur all­var­lig över­trä­del­sen är och hur länge den har pågått. Sär­skild hän­syn ska tas till över­trä­del­sens kon­kreta och poten­ti­ella effek­ter på det finan­si­ella syste­met eller den reala eko­no­min, ska­dor som upp­stått och gra­den av ansvar.

9 §   Utö­ver det som anges i 8 § ska det i för­svå­rande rikt­ning beak­tas om den som har begått över­trä­del­sen tidi­gare har begått en över­trä­delse. Vid denna bedöm­ning ska sär­skild vikt fäs­tas vid om över­trä­del­serna är likar­tade och den tid som har gått mel­lan de olika över­trä­del­serna.

I förmild­rande rikt­ning ska det beak­tas om den som har begått över­trä­del­sen
   1. i väsent­lig utsträck­ning genom ett aktivt sam­ar­bete har under­lät­tat Finansin­spek­tio­nens utred­ning, och
   2. har vid­ta­git åtgär­der efter över­trä­del­sen för att und­vika att den upp­re­pas.

10 §   När sank­tions­av­gif­tens stor­lek ska bestäm­mas, ska sär­skild hän­syn tas till sådana omstän­dig­he­ter som anges i 8 och 9 §§ samt till den berörda per­so­nens finan­si­ella ställ­ning och, om det går att bestämma, den vinst som per­so­nen gjort till följd av regelö­ver­trä­del­sen.

11 §   Finansin­spek­tio­nen får avstå från ingri­pande, om
   1. över­trä­del­sen är ringa eller ursäkt­lig,
   2. per­so­nen i fråga gör rät­telse,
   3. något annat organ har vid­ta­git åtgär­der mot per­so­nen och dessa åtgär­der bedöms till­räck­liga, eller
   4. det annars finns sär­skilda skäl.

Verk­stäl­lig­het av beslut om sank­tions­av­gift och åter­fö­ring

12 §   En sank­tions­av­gift ska beta­las till Finansin­spek­tio­nen inom 30 dagar efter det att ett beslut om den har fått laga kraft eller den längre tid som anges i beslu­tet.

13 §   Finansin­spek­tio­nens beslut om sank­tions­av­gift får verk­stäl­las enligt utsök­nings­bal­ken, om avgif­ten inte har beta­lats inom den tid som anges i 12 §.

14 §   Om sank­tions­av­gif­ten inte har beta­lats inom den tid som anges i 12 §, ska Finansin­spek­tio­nen lämna den obe­talda avgif­ten för indriv­ning. Bestäm­mel­ser om indriv­ning finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m.

15 §   En sank­tions­av­gift fal­ler bort i den utsträck­ning verk­stäl­lig­het inte har skett inom fem år från det att beslu­tet fick laga kraft.

16 §   Det som anges om sank­tions­av­gift i 12-15 §§ gäl­ler även för åter­fö­ring enligt 4 §.

5 kap. Över­kla­gande m.m.

1 §   Finansin­spek­tio­nens beslut enligt denna lag får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

2 §   Finansin­spek­tio­nen får bestämma att ett beslut om före­läg­gande, för­bud eller åter­kal­lelse enligt EU-​förordningen eller enligt denna lag ska gälla ome­del­bart.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2018:2024
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. Genom lagen upp­hävs lagen (2017:1185) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s för­ord­ning om refe­rens­vär­den.
   3. Ingri­pande enligt denna lag får inte ske för över­trä­del­ser som har ägt rum före ikraft­trä­dan­det.

2020:1159
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2021 i fråga om 4 kap. 1 § och i övrigt den 1 janu­ari 2022.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för över­trä­del­ser som har ägt rum före ikraft­trä­dan­dena.

2021:971
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 decem­ber 2021.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för över­trä­del­ser som har ägt rum före ikraft­trä­dan­det.