Lag (2021:899) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s för­ord­ning om gräs­rots­fi­nan­sie­ring

1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens syfte

1 §   Denna lag kom­plet­te­rar Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2020/1503 av den 7 okto­ber 2020 om euro­pe­iska leve­ran­tö­rer av gräs­rots­fi­nan­sie­rings­tjäns­ter för före­tag och om änd­ring av för­ord­ning (EU) 2017/1129 och direk­tiv (EU) 2019/1937, i denna lag kal­lad EU-​för­ord­ningen.

Ter­mer och uttryck har samma bety­delse som i EU-​för­ord­ningen.

Behö­rig myn­dig­het

2 §   Finan­sin­spek­tio­nen är behö­rig myn­dig­het enligt EU- för­ord­ningen.

3 §   För att bekosta Finan­sin­spek­tio­nens verk­sam­het enligt denna lag ska de före­tag som står under inspek­tio­nens till­syn betala årliga avgif­ter.

Finan­sin­spek­tio­nen får ta ut avgif­ter för pröv­ning av ansök­ningar och under­rät­tel­ser enligt EU-​för­ord­ningen.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om avgif­terna.

Tillämp­ning av mark­nads­fö­rings­la­gen

4 §   Om mark­nads­fö­rings­ma­te­rial inte till­han­da­hålls på det sätt och i den form som föl­jer av EU-​för­ord­ningen, ska även mark­nads­fö­rings­la­gen (2008:486) tilläm­pas, med undan­tag för bestäm­mel­serna i 29-36 §§ om mark­nads­stör­nings­av­gift. Det­samma gäl­ler i fråga om infor­ma­tion som ska läm­nas
   1. till kun­der enligt arti­kel 19 i EU-​för­ord­ningen, och
   2. i inve­ste­rings­fak­tab­lad enligt arti­kel 23 eller 24 i EU- för­ord­ningen.

Sådan infor­ma­tion ska anses vara väsent­lig enligt 10 § tredje styc­ket mark­nads­fö­rings­la­gen.

Språk i inve­ste­rings­fak­tab­lad och kla­go­mål

5 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om på vil­ket språk som inve­ste­rings­fak­tab­lad enligt artik­larna 23 och 24 och kla­go­mål enligt arti­kel 38 i EU-​för­ord­ningen ska upp­rät­tas.

Tyst­nads­plikt

6 §   Den som är eller har varit knu­ten till en leve­ran­tör av gräs­rots­fi­nan­sie­rings­tjäns­ter som anställd eller upp­drags­ta­gare får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon i anställ­ningen eller under upp­dra­get har fått veta om någon annans affärs­för­hål­lan­den eller per­son­liga för­hål­lan­den.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas i stäl­let bestäm­mel­serna i offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

6 a §   En leve­ran­tör av gräs­rots­fi­nan­sie­rings­tjäns­ter ska på begä­ran av Polis­myn­dig­he­ten, Skat­te­ver­ket, Säker­hetspo­li­sen eller Tull­ver­ket lämna upp­gif­ter om enskil­das för­hål­lan­den till före­ta­get, om upp­gif­terna behövs i ett enskilt fall i myn­dig­he­tens verk­sam­het för att före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het som inne­fat­tar brott för vil­ket det i straff­ska­lan ingår fäng­else i ett år eller mer. Upp­gif­terna ska läm­nas utan dröjs­mål och i elektro­nisk form.

En leve­ran­tör av gräs­rots­fi­nan­sie­rings­tjäns­ter eller den som är verk­sam i en sådan verk­sam­het får inte obe­hö­ri­gen röja för kun­den eller för någon utom­stå­ende att en myn­dig­het har gjort en begä­ran eller att upp­gif­ter har läm­nats enligt första styc­ket.

Bestäm­mel­ser om ansvar för den som bry­ter mot tyst­nads­plik­ten enligt andra styc­ket finns i 20 kap. 3 § brotts­bal­ken.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om hur upp­gif­ter enligt första styc­ket ska läm­nas. Lag (2025:189).

Upp­gifts­skyl­dig­het

7 §   En leve­ran­tör av gräs­rots­fi­nan­sie­rings­tjäns­ter är skyl­dig att lämna ut upp­gif­ter om enskil­das för­hål­lan­den till före­ta­get om det
   1. under en utred­ning enligt bestäm­mel­serna om för­un­der­sök­ning i brott­mål begärs av under­sök­nings­le­da­ren,
   2. under en utred­ning om själv­stän­digt för­ver­kande begärs av åkla­ga­ren,
   3. i ett ärende om rätts­lig hjälp i brott­mål begärs av åkla­ga­ren på fram­ställ­ning av en annan stat eller en mel­lan­folk­lig dom­stol, eller
   4. i ett ärende om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av en euro­pe­isk utred­nings­or­der begärs av åkla­ga­ren.

Upp­gif­terna ska läm­nas ut utan dröjs­mål och i elektro­nisk form. Lag (2024:893).

Med­de­lan­de­för­bud

8 §   Den under­sök­nings­le­dare eller åkla­gare som begär upp­gif­ter enligt 7 § får besluta att leve­ran­tö­ren av gräs­rots­fi­nan­sie­rings­tjäns­ter samt dess sty­rel­se­le­da­mö­ter och anställda inte får röja för kun­den eller för någon utom­stå­ende att upp­gif­ter har läm­nats enligt 7 § eller att det pågår en för­un­der­sök­ning, en utred­ning om själv­stän­digt för­ver­kande, ett ärende om rätts­lig hjälp i brott­mål eller ett ärende om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av en euro­pe­isk utred­nings­or­der.

Ett sådant för­bud får med­de­las om det krävs för att en utred­ning om brott eller själv­stän­digt för­ver­kande inte ska även­ty­ras eller för att upp­fylla en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som är bin­dande för Sve­rige.

För­bu­det ska vara tids­be­grän­sat, med möj­lig­het till för­läng­ning, och får inte avse längre tid än vad som är moti­ve­rat med hän­syn till syf­tet med för­bu­det. I ett ärende om rätts­lig hjälp i brott­mål eller om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av en euro­pe­isk utred­nings­or­der får dock för­bu­det tids­be­grän­sas bara om den stat eller mel­lan­folk­liga dom­stol som ansökt om rätts­lig hjälp eller den utländska myn­dig­het som har utfär­dat utred­nings­or­dern sam­tyc­ker till detta.

Om ett för­bud inte längre är moti­ve­rat med hän­syn till syf­tet med för­bu­det, ska under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren besluta att för­bu­det ska upp­höra. Lag (2024:893).

Ansvars­be­stäm­melse

9 §   Till böter döms den som upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het bry­ter mot ett med­de­lan­de­för­bud enligt 8 §.

Ska­de­stånd

10 §   En pro­jekt­ä­gare ska ersätta ren för­mö­gen­hets­skada som denne upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het orsa­kar en inve­ste­rare genom att i ett sådant inve­ste­rings­fak­tab­lad som avses i arti­kel 23 i EU-​för­ord­ningen ute­lämna väsent­lig infor­ma­tion eller lämna fel­ak­tiga eller vil­se­le­dande upp­gif­ter. Det­samma gäl­ler en leve­ran­tör av gräs­rots­fi­nan­sie­rings­tjäns­ter som erbju­der indi­vi­du­ell port­följ­för­valt­ning av lån och som har upp­rät­tat ett sådant inve­ste­rings­fak­tab­lad som avses i arti­kel 24 i EU-​för­ord­ningen.

11 §   Den som vill göra anspråk på ska­de­stånd enligt 10 § ska under­rätta den som är ansva­rig för inve­ste­rings­fak­tab­la­det om detta inom skä­lig tid efter det att han eller hon märkt eller borde ha märkt att skada har upp­kom­mit.

Om under­rät­telse inte görs inom skä­lig tid, fal­ler rät­ten till ska­de­stånd enligt denna lag bort. Det­samma gäl­ler om talan inte väcks inom tio år från inve­ste­rings­till­fäl­let.

2 kap. Tillsyns-​​ och utred­nings­be­fo­gen­he­ter

Till­sy­nens omfatt­ning

1 §   Finan­sin­spek­tio­nen har till­syn över att leve­ran­tö­rer av gräs­rots­fi­nan­sie­rings­tjäns­ter föl­jer bestäm­mel­serna i EU- för­ord­ningen samt lagen (2017:630) om åtgär­der mot pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism och före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av den lagen.

Före­läg­gande om att lämna upp­gif­ter

2 §   För till­sy­nen enligt 1 § får Finan­sin­spek­tio­nen besluta att före­lägga
   1. en fysisk eller juri­disk per­son att till­han­da­hålla upp­gif­ter, hand­lingar eller annat, och
   2. den som för­vän­tas kunna lämna upp­lys­ningar i saken att inställa sig till för­hör på tid och plats som inspek­tio­nen bestäm­mer.

Första styc­ket gäl­ler inte i den utsträck­ning upp­gifts­läm­nan­det skulle strida mot den i lag regle­rade tyst­nads­plik­ten för advo­ka­ter.

Plats­un­der­sök­ning

3 §   Finan­sin­spek­tio­nen får när det är nöd­vän­digt för till­sy­nen enligt 1 § genom­föra en under­sök­ning i verk­sam­hets­lo­ka­lerna hos en leve­ran­tör av gräs­rots­fi­nan­sie­rings­tjäns­ter.

För­bud

4 §   Finan­sin­spek­tio­nen får till­fäl­ligt för­bjuda ett erbju­dande om gräs­rots­fi­nan­sie­ring, om det finns skä­lig anled­ning att anta att erbju­dan­det stri­der mot bestäm­mel­serna i EU- för­ord­ningen.

Finan­sin­spek­tio­nen får till­fäl­ligt för­bjuda mark­nads­fö­rings­kom­mu­ni­ka­tion avse­ende ett erbju­dande om gräs­rots­fi­nan­sie­ring, om det finns skä­lig anled­ning att anta att mark­nads­fö­rings­kom­mu­ni­ka­tio­nen eller erbju­dan­det stri­der mot bestäm­mel­serna i EU-​för­ord­ningen.

Ett beslut om för­bud som avses i första eller andra styc­ket får gälla under högst tio arbets­da­gar.

5 §   Finan­sin­spek­tio­nen får för­bjuda ett erbju­dande om gräs­rots­fi­nan­sie­ring, om erbju­dan­det stri­der mot bestäm­mel­serna i EU-​för­ord­ningen eller om det finns skä­lig anled­ning att anta att det skulle göra det.

Finan­sin­spek­tio­nen får för­bjuda mark­nads­fö­rings­kom­mu­ni­ka­tion avse­ende ett erbju­dande om gräs­rots­fi­nan­sie­ring, om mark­nads­fö­rings­kom­mu­ni­ka­tio­nen eller erbju­dan­det stri­der mot bestäm­mel­serna i EU-​för­ord­ningen eller om det finns skä­lig anled­ning att anta att erbju­dan­det skulle göra det.

Ett beslut om för­bud som avses i första eller andra styc­ket ska upp­hä­vas om erbju­dan­det eller mark­nads­fö­rings­kom­mu­ni­ka­tio­nen inte längre stri­der mot bestäm­mel­serna i EU-​för­ord­ningen eller om det inte längre finns skä­lig anled­ning att anta att erbju­dan­det skulle göra det.

6 §   Finan­sin­spek­tio­nen får till­fäl­ligt för­bjuda en leve­ran­tör av gräs­rots­fi­nan­sie­rings­tjäns­ter att till­han­da­hålla sådana tjäns­ter, om
   1. det finns skä­lig anled­ning att anta att bestäm­mel­serna i EU-​för­ord­ningen har över­trätts, eller
   2. leve­ran­tö­rens ställ­ning är sådan att till­han­da­hål­lan­det av gräs­rots­fi­nan­sie­rings­tjäns­ter skulle skada inve­ste­ra­res intres­sen.

Ett beslut enligt första styc­ket 1 får gälla under högst tio arbets­da­gar.

7 §   Finan­sin­spek­tio­nen får för­bjuda en leve­ran­tör av gräs­rots­fi­nan­sie­rings­tjäns­ter att till­han­da­hålla sådana tjäns­ter om bestäm­mel­serna i EU-​för­ord­ningen har över­trätts. Beslu­tet ska upp­hä­vas om över­trä­del­sen har upp­hört.

Kor­ri­ge­ring av brist­fäl­lig, fel­ak­tig eller vil­se­le­dande infor­ma­tion

8 §   Om den infor­ma­tion som ska läm­nas till kun­der enligt arti­kel 19 i EU-​för­ord­ningen eller framgå av ett inve­ste­rings­fak­tab­lad enligt arti­kel 23 eller 24 i EU- för­ord­ningen är brist­fäl­lig, fel­ak­tig eller vil­se­le­dande, får Finan­sin­spek­tio­nen offent­lig­göra kor­rekta upp­gif­ter.

Finan­sin­spek­tio­nen får även före­lägga den ansva­riga leve­ran­tö­ren av gräs­rots­fi­nan­sie­rings­tjäns­ter att kor­ri­gera infor­ma­tio­nen eller se till att den kor­ri­ge­ras.

Utö­vande av till­syns­be­fo­gen­he­ter

9 §   Vid val av åtgärd enligt 4-8 §§ tilläm­pas det som anges om ingri­pan­den i 3 kap. 13, 14 och 16 §§.

3 kap. Ingri­pan­den

Ingri­pan­den mot över­trä­del­ser

1 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska ingripa mot en leve­ran­tör av gräs­rots­fi­nan­sie­rings­tjäns­ter som har auk­to­ri­se­rats enligt arti­kel 12 i EU-​för­ord­ningen och som
   1. har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter enligt någon av artik­larna 3-5, 6.1-6.6, 7.1-7.4, 8.1-8.6, 9.1, 9.2, 10, 11, 13.2, 15.2, 15.3, 16.1, 18.1, 18.4, 19.1-19.6, 20.1, 20.2, 21.1-21.7, 22, 23.2-23.13, 24-26 och 27.1-27.3 i EU-​för­ord­ningen,
   2. inte har följt ett före­läg­gande enligt 2 kap. 2 § eller som inte har gett till­träde till verk­sam­hets­lo­ka­ler enligt 2 kap. 3 §, eller
   3. har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter enligt lagen (2017:630) om åtgär­der mot pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism eller före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av den lagen.

Finan­sin­spek­tio­nen ska ingripa mot den som till­han­da­hål­ler gräs­rots­fi­nan­sie­rings­tjäns­ter utan auk­to­ri­sa­tion enligt arti­kel 12 i EU-​för­ord­ningen.

2 §   Ett ingri­pande enligt 1 § sker genom beslut om
   1. före­läg­gande att inom en viss tid vidta en viss åtgärd eller upp­höra med ett visst age­rande,
   2. anmärk­ning, eller
   3. vid all­var­liga över­trä­del­ser, åter­kal­lelse av auk­to­ri­sa­tio­nen eller, om det är till­räck­ligt, var­ning.

Ett ingri­pande får inte ske om över­trä­del­sen omfat­tas av ett före­läg­gande som har för­e­nats med vite och en ansö­kan om utdö­mande av vitet har gjorts.

3 §   Om beslut om anmärk­ning eller var­ning enligt 2 § har med­de­lats, får Finan­sin­spek­tio­nen besluta att den som har gjort sig skyl­dig till över­trä­del­sen ska betala en sank­tions­av­gift.

4 §   Om auk­to­ri­sa­tio­nen av en leve­ran­tör av gräs­rots­fi­nan­sie­rings­tjäns­ter åter­kal­las får Finan­sin­spek­tio­nen besluta om hur rörel­sen ska avveck­las.

Ett beslut om åter­kal­lelse får för­e­nas med för­bud att fort­sätta rörel­sen.

Om auk­to­ri­sa­tio­nen åter­kal­las enligt arti­kel 17.1 första styc­ket c i EU-​för­ord­ningen, får Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga leve­ran­tö­ren att över­låta sina avtal med kun­der till en annan leve­ran­tör av gräs­rots­fi­nan­sie­rings­tjäns­ter som är auk­to­ri­se­rad av Finan­sin­spek­tio­nen. Av ett sådant före­läg­gande ska det framgå att kun­den och den mot­ta­gande leve­ran­tö­ren ska sam­tycka till över­lå­tel­sen.

Ingri­pan­den mot vissa före­trä­dare för leve­ran­tö­rer av gräs­rots­fi­nan­sie­rings­tjäns­ter

5 §   Om en leve­ran­tör av gräs­rots­fi­nan­sie­rings­tjäns­ter har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter i ett fall som anges i 1 § första styc­ket, ska Finan­sin­spek­tio­nen ingripa mot den som ingår i dess sty­relse eller är dess verk­stäl­lande direk­tör, eller ersät­tare för någon av dem. Ingri­pande får ske genom en eller båda av föl­jande sank­tio­ner:
   1. att den fysiska per­so­nen under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får vara sty­rel­se­le­da­mot eller verk­stäl­lande direk­tör, eller ersät­tare för någon av dem, i en leve­ran­tör av gräs­rots­fi­nan­sie­rings­tjäns­ter, eller
   2. sank­tions­av­gift.

Ett ingri­pande enligt första styc­ket får ske bara om leve­ran­tö­rens över­trä­delse är all­var­lig och den fysiska per­so­nen i fråga upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het orsa­kat över­trä­del­sen.

Sank­tions­före­läg­gande

6 §   Frå­gor om ingri­pande mot fysiska per­so­ner enligt 5 § tas upp av Finan­sin­spek­tio­nen genom sank­tions­före­läg­gande.

Ett sank­tions­före­läg­gande inne­bär att den fysiska per­so­nen före­läggs att inom en viss tid god­känna en sank­tion som är bestämd till tid eller belopp.

När före­läg­gan­det har god­känts, gäl­ler det som ett dom­stols­av­gö­rande som fått laga kraft. Ett god­kän­nande som görs efter den tid som angetts i före­läg­gan­det är utan ver­kan.

7 §   Ett sank­tions­före­läg­gande ska inne­hålla upp­gift om
   1. den fysiska per­son som före­läg­gan­det avser,
   2. över­trä­del­sen och de omstän­dig­he­ter som behövs för att kän­ne­teckna den,
   3. de bestäm­mel­ser som är tillämp­liga på över­trä­del­sen, och
   4. den sank­tion som före­läggs per­so­nen.

Före­läg­gan­det ska också inne­hålla en upp­lys­ning om att ansö­kan om sank­tion kan komma att ges in till dom­stol, om före­läg­gan­det inte god­känns inom den tid som Finan­sin­spek­tio­nen anger.

8 §   Om ett sank­tions­före­läg­gande inte har god­känts inom angi­ven tid, får Finan­sin­spek­tio­nen ansöka hos dom­stol om att sank­tion ska beslu­tas. En sådan ansö­kan ska göras hos den för­valt­nings­rätt som är behö­rig att pröva ett över­kla­gande av Finan­sin­spek­tio­nens beslut om ingri­pande mot leve­ran­tö­ren av gräs­rots­fi­nan­sie­rings­tjäns­ter för samma över­trä­delse.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

9 §   Ett sank­tions­före­läg­gande enligt 6 § är utan ver­kan, om före­läg­gan­det inte har del­getts den som det rik­tas mot inom två år från den tid­punkt då över­trä­del­sen ägde rum. I ett sådant fall får inte hel­ler någon sank­tion enligt 8 § första styc­ket beslu­tas. Lag (2023:835).

Sank­tions­av­gif­ter

10 §   Sank­tions­av­gif­ten för en leve­ran­tör av gräs­rots­fi­nan­sie­rings­tjäns­ter i ett fall som anges i 1 § första styc­ket 1 eller 2 eller andra styc­ket ska fast­stäl­las till högst det högsta av
   1. ett belopp som per den 9 novem­ber 2020 i svenska kro­nor mot­sva­rade 500 000 euro,
   2. fem pro­cent av leve­ran­tö­rens omsätt­ning när­mast före­gå­ende räken­skapsår eller, i före­kom­mande fall, mot­sva­rande omsätt­ning på kon­cern­nivå, eller
   3. två gånger den vinst som leve­ran­tö­ren gjort till följd av regelö­ver­trä­del­sen, om belop­pet går att fast­ställa.

Sank­tions­av­gif­ten för en leve­ran­tör av gräs­rots­fi­nan­sie­rings­tjäns­ter i ett fall som anges i 1 § första styc­ket 3 ska fast­stäl­las till högst det högsta av
   1. ett belopp som per den 9 novem­ber 2020 i svenska kro­nor mot­sva­rade fem mil­jo­ner euro,
   2. tio pro­cent av leve­ran­tö­rens omsätt­ning när­mast före­gå­ende räken­skapsår eller, i före­kom­mande fall, mot­sva­rande omsätt­ning på kon­cern­nivå, eller
   3. två gånger den vinst som leve­ran­tö­ren gjort till följd av regelö­ver­trä­del­sen, om belop­pet går att fast­ställa.

Sank­tions­av­gif­ten får inte bestäm­mas till ett lägre belopp än 5 000 kro­nor. Avgif­ten får inte vara så stor att leve­ran­tö­ren där­ef­ter inte upp­fyl­ler kra­ven enligt arti­kel 11 i EU- för­ord­ningen eller andra bestäm­mel­ser om soli­di­tet och lik­vi­di­tet som gäl­ler för leve­ran­tö­ren.

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten.

11 §   Om en över­trä­delse har skett under leve­ran­tö­rens första verk­sam­hetsår eller om upp­gif­ter om omsätt­ningen annars sak­nas eller är brist­fäl­liga, får omsätt­ningen upp­skat­tas när den högsta sank­tions­av­gif­ten ska beräk­nas enligt 10 §.

12 §   Sank­tions­av­gif­ten för en fysisk per­son i ett fall som anges i 1 § första styc­ket 1 eller 2 eller andra styc­ket ska fast­stäl­las till högst det högsta av
   1. ett belopp som per den 9 novem­ber 2020 i svenska kro­nor mot­sva­rade 500 000 euro, eller
   2. två gånger den vinst som den fysiska per­so­nen gjort till följd av regelö­ver­trä­del­sen, om belop­pet går att fast­ställa.

Sank­tions­av­gif­ten för en fysisk per­son i ett fall som anges i 1 § första styc­ket 3 ska fast­stäl­las till högst det högsta av
   1. ett belopp som per den 9 novem­ber 2020 i svenska kro­nor mot­sva­rade fem mil­jo­ner euro, eller
   2. två gånger den vinst som den fysiska per­so­nen gjort till följd av regelö­ver­trä­del­sen, om belop­pet går att fast­ställa.

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten.

Val av ingri­pande

13 §   Vid valet av ingri­pande ska Finan­sin­spek­tio­nen ta hän­syn till hur all­var­lig över­trä­del­sen är och hur länge den har pågått. Sär­skild hän­syn ska tas till över­trä­del­sens kon­kreta och poten­ti­ella effek­ter på det finan­si­ella syste­met, över­trä­del­sens inver­kan på inve­ste­ra­res intres­sen, ska­dor som upp­stått och gra­den av ansvar för den som har begått över­trä­del­sen.

14 §   Utö­ver det som anges i 13 § ska det i för­svå­rande rikt­ning beak­tas om den som har begått över­trä­del­sen tidi­gare har begått en över­trä­delse. Vid denna bedöm­ning ska sär­skild vikt fäs­tas vid om över­trä­del­serna är likar­tade och den tid som har gått mel­lan de olika över­trä­del­serna.

I förmild­rande rikt­ning ska det beak­tas om den som har begått över­trä­del­sen
   1. i väsent­lig utsträck­ning genom ett aktivt sam­ar­bete har under­lät­tat Finan­sin­spek­tio­nens utred­ning, och
   2. snabbt upp­hört med över­trä­del­sen eller snabbt ver­kat för att över­trä­del­sen ska upp­höra, sedan den anmälts till eller påta­lats av Finan­sin­spek­tio­nen.

15 §   När sank­tions­av­gif­tens stor­lek ska bestäm­mas, ska sär­skild hän­syn tas till sådana omstän­dig­he­ter som anges i 13 och 14 §§ samt till leve­ran­tö­rens eller den fysiska per­so­nens finan­si­ella ställ­ning och, om det går att bestämma, den vinst som leve­ran­tö­ren eller den fysiska per­so­nen gjort till följd av över­trä­del­sen.

16 §   Finan­sin­spek­tio­nen får avstå från ingri­pande, om
   1. över­trä­del­sen är ringa eller ursäkt­lig,
   2. leve­ran­tö­ren eller den fysiska per­so­nen i fråga gör rät­telse,
   3. den fysiska per­so­nen ver­kat för att leve­ran­tö­ren gör rät­telse,
   4. någon annan myn­dig­het eller något annat organ har vid­ta­git åtgär­der mot leve­ran­tö­ren eller den fysiska per­so­nen och dessa åtgär­der bedöms till­räck­liga, eller
   5. det finns andra sär­skilda skäl.

Verk­stäl­lig­het av beslut om sank­tions­av­gift

17 §   En sank­tions­av­gift ska beta­las till Finan­sin­spek­tio­nen inom 30 dagar efter det att ett beslut eller en dom om att ta ut avgif­ten har fått laga kraft eller sank­tions­före­läg­gan­det god­känts eller den längre tid som anges i beslu­tet eller före­läg­gan­det.

18 §   Finan­sin­spek­tio­nens beslut om sank­tions­av­gift får verk­stäl­las enligt utsök­nings­bal­ken, om avgif­ten inte har beta­lats inom den tid som anges i 17 §.

19 §   Om sank­tions­av­gif­ten inte har beta­lats inom den tid som anges i 17 §, ska Finan­sin­spek­tio­nen lämna avgif­ten för indriv­ning.

1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m.">1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m.">Bestäm­mel­ser om indriv­ning finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m.

20 §   En sank­tions­av­gift som har beslu­tats fal­ler bort i den utsträck­ning verk­stäl­lig­het inte har skett inom fem år från det att beslu­tet eller domen om att ta ut avgif­ten fick laga kraft eller sank­tions­före­läg­gan­det god­kän­des.

Vite

21 §   Ett beslut om före­läg­gande enligt denna lag får för­e­nas med vite.

4 kap. Över­kla­gande och beslut som ska gälla ome­del­bart

1 §   Finan­sin­spek­tio­nens beslut om sank­tions­före­läg­gande enligt denna lag får inte över­kla­gas.

Andra beslut som Finan­sin­spek­tio­nen med­de­lar enligt denna lag får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

2 §   Finan­sin­spek­tio­nen får bestämma att föl­jande beslut av inspek­tio­nen ska gälla ome­del­bart:
   1. beslut om före­läg­gande enligt
   - någon av 2 kap. 4-7 §§ eller 8 § andra styc­ket,
   - 3 kap. 2 § första styc­ket 1 eller 5 § första styc­ket 1, eller
   2. beslut om åter­kal­lelse enligt
   - 3 kap. 2 § första styc­ket 3, eller
   - arti­kel 17.1 i EU-​för­ord­ningen.

3 §   Om Finan­sin­spek­tio­nen i ett ärende om ansö­kan om auk­to­ri­sa­tion för att bedriva verk­sam­het som leve­ran­tör av gräs­rots­fi­nan­sie­rings­tjäns­ter inte med­de­lar beslut inom sex måna­der från det att en full­stän­dig ansö­kan gavs in, ska inspek­tio­nen under­rätta sökan­den om skä­len för detta. Sökan­den får där­ef­ter begära för­kla­ring av dom­stol att ären­det onö­digt uppe­hålls.

En begä­ran om en för­kla­ring ska göras hos all­män för­valt­nings­dom­stol. Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Om Finan­sin­spek­tio­nen inte har med­de­lat ett beslut som avses i första styc­ket inom tre måna­der från det att en för­kla­ring har läm­nats, ska ansö­kan anses ha avsla­gits.