SFS 1972:719

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

expro­pri­a­tions­lag; sfs 1972:719 given stock­holms slott den 19 decem­ber 1972. utkom från tryc­ket den 21 dec. 1972 v i gustaf adolf, med guds nåde, sve­ri­ges, götes och ven­des konung, göra veter­ligt: att vi, med riks- dagen^, fun­nit gott för­ordna som föl­jer. 1 kap. inle­dande bestäm­mel­ser 1 § fas­tig­het, som till­hör annan än sta­ten, får tagas i anspråk genom expro­pri­a­tion enligt denna lag med ägan­de­rätt, nytt­jan­de­rätt eller servi tuts­rätt. genom expro­pri­a­tion får även sär­skild rätt till fas­tig­het upp hävas eller begrän­sas, om rät­tig­he­ten till­kom­mer annan än sta­ten. 2 § i denna lag för­stås med sär­skild rätt till fas­tig­het nytt­jan­de­rätt, ser­vi­tut och rätt till elekt­risk kraft samt lik­nande rätt. utan hin­der av att tomträtt enligt 13 kap. 26 § jor­da­bal­ken vid expro­pri­a­tion är lik­ställd med fast egen­dom får sådan rätt upp­hä­vas eller begrän­sas genom expro pri­a­tion. bestäm­mel­sen i 1 § om sär­skild rätt gäl­ler ej rensköt­sel­rätt enligt ren­nä­ringsi­a­gen (1971: 437) eller väg­rätt. bestäm­mel­serna i denna lag om fas­tig­het äger mot­sva­rande tillämp ning i fråga om bygg­nad eller annan anlägg­ning på annans mark. 3 § expro­prie­ras fas­tig­het med ägan­de­rätt, upp­hör sådan sär­skild rätt till fas­tig­he­ten som till­kom­mit genom fri­vil­lig upp­lå­telse, om ej rät­tig heten skall läm­nas orub­bad på grund av för­ord­nande i expropriations-​​ till­stån­det eller över­ens­kom­melse som fast­ställts av dom­sto­len. för­ord nande att sär­skild rätt skall bestå får med­de­las endast om det uppen­bar ligen är utan bety­delse för den rätt som till­kom­mer bor­ge­när med pant rätt i f astig­he­ten. över­ens­kom­melse som nämnts nyss får fast­stäl­las en dast om de bor­ge­nä­rer som har panträtt i fas­tig­he­ten eller fas­tig­het som ^ prop. 1972; 109, cu 34 , rskr 3 46. 1841 ¬ sfs 1972: 719 är gemen­samt inteck­nad med denna och vil­kas rätt berö­res av åtgär­deii har läm­nat med­gi­vande till fast­stäl­lel­sen. med­gi­vande fordras dock ej av bor­ge­när for vars rätt bestån­det av rät­tig­he­ten är väsent­li­gen utan bety­delse. annan sär­skild rätt till fas­tig­he­ten än som avses i första styc­ket består efter expro­pri­a­tio­nen, om ej annat har för­ord­nats i expropriations-​​ till­stån­det. första och andra styc­kena gäl­ler ej sär­skild rätt som till­kom­mer sta ten. sådan rät­tig­het rub­bas icke genom expro­pri­a­tio­nen. vad som sagts nu gäl­ler också v ägrätt som till­kom­mer annan än sta­ten. genom expro­pri­a­tio­nen upp­hör fas­tig­he­tens ansvar för ford­ran. detta gäl­ler dock ej ford­ran som åtnju­ter för­måns­rätt enligt 6 § 1 för­måns rättsla­gen (1970: 979). 4 § nytt­jan­de­rätt eller ser­vi­tut, som har till­ska­pats genom expro­pria tion, har före­träde fram­för annan rätt till fas­tig­he­ten med undan­tag av sär­skild rätt som har till­ska­pats genom expro­pri­a­tion eller annat tvångs för­värv eller vid fas­tig­hets­bild­ning eller på lik­nande sätt. sär­skild rätt som till­kom­mer sta­ten och väg­rätt som till­kom­mer annan än sta­ten rub bas dock icke i något fall genom expro­pri­a­tio­nen. 5 § om sär­skild rätt till fas­tig­het expro­prie­ras eller rub­bas genom expro­pri­a­tion, gäl­ler bestäm­mel­serna om expro­pri­a­tion av fas­tig­het i tillämp­liga delar, om ej annat anges. bestäm­mel­serna i denna lag om sakä­gare gäl­ler ej inne­ha­vare av ford­ran för vil­ken fas­tig­he­ten sva­rar. 6 § om för­bud att vid expro­pri­a­tion med­dela före­skrift som inskrän­ker fas­tig­hets­ä­ga­res rätt att för torr­lägg­ning av sin mark erhålla vat­ten­av­lopp genom väg, järn­väg eller spår­väg finns bestäm­mel­ser i 7 kap. vat­ten­la­gen (1918: 523). 7 § upp­kom­mer fråga om ersätt­ning för skada eller intrång som har upp­stått efter det att expro­pri­a­tions­må­let har avgjorts och som ej kun­nat för­ut­ses i målet, är denna lag ej tillämp­lig. 2 kap. expro­pri­a­tions­än­da­må­len 1 § expro­pri­a­tion får ske för att ge kom­mun möj­lig­het att för­foga över mark som med hän­syn till den fram­tida utveck­lingen krä­ves för tät­be­byg­gelse eller där­med sam­man­häng­ande anord­ning eller fö r att an nars i kom­mu­nens ägo över­föra mark för upp­lå­telse med tomträtt. expro­pri­a­tion för ända­mål som anges i första styc­ket får avse endast mark som är belä­gen inom kom­mu­nens eget område eller inom områ­det för det kom­mun­block som kom­mu­nen eller dess huvud­del till­hör. inom tät­be­byggt område får expro­pri­a­tion ske endast om det med skäl kan anta­gas att mar­ken inom över­skåd­lig tid kom­mer att berö­ras av byggnads-​​ eller anlägg­nings­åt­gärd, som är av väsent­lig bety­delse från all­män syn­punkt, eller om det till främ­jande av plan­mäs­sigt bygg­nads skick eller av annan där­med jäm­för­lig orsak är ange­lä­get att kom­mu­nen 1842 får rådig­het över mar­ken. ¬ med mot­sva­rande tillämp­ning av första—tredje styc­kena får expro-​​ sfs 1972: 719 pri­a­tion ske till för­mån för lands­tings­kom­mun eller kom­munal­för­bund, som handh ar sådan ange­lä­gen­het som första styc­ket avser att främja. 2 § expro­pri­a­tion får ske för att bereda utrymme för anlägg­ning som till­go­do­ser all­mänt behov av sam­färd­sel, trans­port eller annan kommu nika­tion. 3 § expro­pri­a­tion får ske för att till­go­dose all­mänt behov av elekt­risk kraft eller an nan driv­kraft, vat­ten, värme eller likar­tad nyt­tig­het eller av att bort­föra eller oskad­lig­göra avlopps­vat­ten eller annan oren­lig­het. skall led­ning för nyt­tig­het som avses i första styc­ket eller för av lopps­vat­ten eller annan oren­lig­het ingå i led­nings­nät av bety­delse för riket eller för viss ort eller är intrånget av led­ningen ringa i jäm­fö­relse med nyt­tan därav, får expro­pri­a­tion ske även om all­mänt behov av led ningen ej före­lig­ger. första styc­ket gäl­ler ej sådant ian­språk­ta­gande av fas­tig­het för till godo­gö­rande av vat­ten­kraft eller för gruv­drift varom bestäm­mel­ser finns i annan lag. 4 § expro­pri­a­tion får ske för att bereda utrymme åt närings­verk­sam­het eller anlägg­ning där­för av större bety­delse för riket eller orten eller för viss befolk­nings­grupp. första styc­ket gäl­ler ej sådant ian­språk­ta­gande av fas­tig­het för gruv drift varom bestäm­mel­ser finns i annan lag. 5 § expro­pri­a­tion får ske för att upp­rätta skydds-​​ eller säker­hetsom råde eller ber eda utrymme för sär­skild anord­ning, om områ­det eller an ord­ningen behövs till skydd mot natur­hän­delse som är men­lig från all män syn­punkt, mot vatt en- eller luft­för­ore­ning eller mot men­lig inver­kan i övrigt från indu­stri eller annan anlägg­ning. 6 § expro­pri­a­tion får ske för det mili­tära för­sva­ret eller för annat ända­mål som är av sär­skild bety­delse för total­för­sva­ret. 7 § expro­pri­a­tion får ske för att för­sätta eller hålla fas­tig­het i till freds­stäl­lande skick, när grov van­vård före­lig­ger eller kan befa­ras upp­komma. 8 § expro­pri­a­tion får ske för att bevara histo­riskt eller kul­tur­hi­sto­riskt märk­lig bebyg­gels e eller märk­lig fast forn­läm­ning eller bereda erfor­der ligt utrymme där­om­kring. 9 § expro­pri­a­tion får ske för att bevara område som natio­nal­park, natur­re­ser­vat eller natur­minne eller för att annars till­go­dose väsent­ligt behov av mark eller anlägg­ning för idrott eller fri­lufts­liv, om mar­ken eller anlägg­ningen är avsedd att hål­las till­gäng­lig för all­män­he­ten. 30 § även i annat fall än som avses i 1—9 § får expro­pri­a­tion ske för att till­go­dose behov av utrymme för bygg­nad, lokal eller annan an lägg­ning för verk­sam­het som sta­ten, kom­mun, lands­tings­kom­mun eller 1843 ¬ sfs 1972: 719 kom­munal­för­bund har att till­go­dose eller som annars är av väsent­lig bety­delse för riket eller orten eller för viss befolk­nings­grupp. 11 § skall genom sta­tens, kom­muns, lands­tings­kom­muns eller kom munal­för­bunds försorg inom visst område vid­ta­gas byggnads-​​ eller an lägg­nings­åt­gärd som kan för­an­leda expro­pri­a­tion enligt 1—10 § och kan med skäl anta­gas att åtgär­den med­för väsent­ligt ökat värde för fas­tig­het i områ­dets ome­del­bara när­het eller avse­värt ökar möj­lighe terna att utnyttja sådan fas­tig­het, får fas­tig­he­ten expro­prie­ras av den som vid­tar åtgär­den, om det med hän­syn till kost­na­derna för åtgär­den och övriga omstän­dig­he­ter är skä­ligt. vad som sagts nu om fas­tig­het äger mot­sva­rande tillämp­ning på särskud rätt till fas­tig­het. 12 § expro­pri­a­tions­till­stånd skall icke med­de­las, om ända­må­let lämp ligen bör till­go­do­ses på annat sätt eller olä­gen­he­terna av expropriatio-​​ nen från all­män och enskild syn­punkt över­vä­ger de för­de­lar som kan vin­nas genom den. expro­pri­a­tion till för­mån för annan än sta­ten, kom­mun, lands­tings kom­mun eller kom­munal­för­bund får ske endast om den expro­pi­e­rande på betryg­gande sätt kan svara för att den expro­pri­e­rade egen­do­men använ­des för avsett ända­mål. 3 kap. till­stånd till expro­pri­a­tion m. m. 1 § fråga om till­stånd till expro­pri­a­tion prö­vas av konungen. konungen kan dock över­lämna till läns­sty­rel­sen eller, när sär­skilda skäl före­lig­ger, till annan myn­dig­het att pröva fråga om till­stånd till expro­pri­a­tion, om ansök­ningen ej har bestritts eller ären­det från all­män och enskild syn­punkt är av mindre vikt. 2 § ansö­kan om expro­pri­a­tions­till­stånd skall vara skrift­lig och ange 1. yrkan­det och de omstän­dig­he­ter på vilka det grun­das, 2. fas­tig­het som berö­res av expro­pri­a­tio­nen, 3. namn och adress på samt­liga för sökan­den kända sakä­gare. i övrigt skall sökan­den inge den utred­ning som kan anses behöv­lig i varje sär­skilt fa ll. 3 § om den som ansö­ker om expro­pri­a­tions­till­stånd har nytt­jan­de­rätt till fas­tig­he­ten och till­stånd bevil­jas, har sökan­den rätt att utan hin­der av vad som annars skulle gälla nyttja fas­tig­he­ten i samma omfatt­ning som tidi­gare till dess att expro­pri­a­tio­nen är full­bor­dad eller till den far- dag som inträf­far när­mast efter tre måna­der från det att expropria-​​ tions­till­stån­det för­föll eller expro­pri­a­tions­rät­ten för­ver­ka­des. i avvak­tan på att till­stånds­frå­gan blir slut­ligt avgjord kan för­ord­nas att sökan­den icke mot sitt bestri­dande får skil­jas från fas­tig­he­ten tidi­gare än på den far­dag som inträf­far när­mast efter tre måna­der från det att ansö­kan prö­va­des. sak­nas bestäm­melse om far­dag, inträ­der i stäl­let skyl­dighe ten att flytta när tre måna­der för­flu­tit frän det att expropriationstill-​​ stån­det för­föll eller expro­pri­a­tions­rät­ten för­ver­ka­des eller från det att expro­pri­a­tions­an­sök­ningcn prö­va­des. 1844 nytt­jar sökan­den med stöd av första styc­ket fas­tig­he­ten utö­ver den ¬ dag då nyttj and er ätten annars skulle ha upp­hört, har fas­tig­hets­ä­ga­ren sfs 1972: 719 rätt till skä­lig ersätt­ning för det fort­satta nytt­jan­det. kan över­enskom melse om ersätt­ningen ej träf­fas, bestäm­mes den av fas­tig­hets­dom­sto len. kom­mer expro­pri­a­tion ej till stånd och är sökan­dens rätt att föra bort egen bygg­nad eller annat från fas­tig­he­ten begrän­sad enligt avtal eller lag till viss ti d efter nyttj ande­rät­tens upp­hö­rande, skall tiden räk nas från den dag då sökan­den enligt första styc­ket skall lämna fastig heten. första—tredje styc­kena äger mot­sva­rande tillämp­ning på fall då sö kande har ser­vi­tuts­rätt till fas­tig­he­ten. 4 § i expro­pri­a­tions­ti­i­i­stånd skall bestäm­mas vad expro­pri­a­tio­nen skall omfatta och med vil­ken rätt expro­pri­a­tio­nen skall ske. före­lig­ger sär­skilda svå­rig­he­ter för sökan­den att, innan han bör­jat utföra de åtgär­der för vilka expro­pri­a­tion sökes, i detalj ange vad som behö­ver tagas i anspråk, kan till­stånd ges till expro­pri­a­tion i huvud­sak lig över­enss täm­melse med vad som angi­vits på karta eller på mar­ken eller på annat sätt. 5 § om det behövs sär­skilda före­skrif­ter för att trygga att den expro pri­e­rade egen­do­men använ­des för det avsedda ända­må­let, skall sådana med­de­las i sam­band med expro­pri­a­tions­till­stån­det. det ankom­mer på läns­sty­rel­sen att se till att med­de­lade före­skrif­ter efter­le­ves. läns­sty­rel sen får där­vid före­lägga vite. 6 § i expro­pri­a­tions­ti­i­i­stånd skall bestäm­mas viss tid inom vil­ken sa ken skall full­föl­jas genom ansö­kan om stäm­ning till dom­stol. före­lig ger sär­skilda skäl, kan tiden för­längas. ansö­kan om för­läng­ning skall göras före utgången av den löpande tids­fris­ten. om fas­tig­hets­ä­ga­ren visar att hans olä­gen­het av att expro­pri­a­tions­frå­gan hål­les öppen har ökat avse­värt, kan på hans begä­ran den bestämda tids­fris­ten för­kor­tas. beslut om kor­tare tids­frist får ej med­de­las för­rän ett år för­flu­tit efter det att expro­pri­a­tions­till­stån­det med­de­la­des. bestäm­mel­serna i 1 § äger mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande pröv­ning av fråga om för­läng­ning eller för­kort­ning av tid inom vil­ken saken skall full­föl­jas. om den som erhål­lit expro­pri­a­tions­ti­i­i­stånd ej har väckt talan inom den bestämda tiden, är till­stån­det för­fal­let, såvida han icke inom sam ma tid har ansökt om för­läng­ning av tids­fris­ten och ansök­ningen bi- fal­les. har expro­pri­a­tions­till­stån­det för­fal­lit enligt tredje styc­ket eller enligt 5 kap. 15 § andra styc­ket och begä­res där­ef­ter nytt expro­pri­a­tions­tiii stånd till egen­do­men av samme sökande och på samma expropriations-​​ grund som tidi­gare, kan sådant till­stånd bevil­jas endast om sär­skilda skäl före­lig­ger. 7 § expro­pri­a­tions­rätt får övergå från inne­ha­va­ren på annan endast efter med­gi­vande av den myn­dig­het som har med­de­lat expro­pri­a­tions till­stån­det. 1845 ¬ sfs 1972: 719 8 § har expro­pri­a­tions­till­stånd med­de­lats beträf­fande del av fastig het och lider en åter­stå­ende del av fas­tig­he­ten syn­ner­ligt men genom expro­pri­a­tio­nen eller det sätt på vil­ket den expro­pri­e­rade delen använ des, skall rät­ten för­ordna om expro­pri­a­tion av den del som lider sådant men, om äga­ren begär det. skall nytt­jan­de­rätt eller ser­vi­tut upp­lå­tas och vål­lar detta syn­ner­ligt men för fas­tig­he­ten eller någon del av den, skall rät­ten på begä­ran av äga­ren för­ordna om expro­pri­a­tion av om råde som lider sådant men. skall endast del av fas­tig­het expro­prie­ras eller skall nytt­jan­de­rätt eller ser­vi­tut upp­lå­tas, har den expro­pri­e­rande rätt till sådan utvidg ning av expro­pri­a­tio­nen som avses i första styc­ket, om detta skulle med­föra endast en ringa höj­ning av den expro­pri­a­tions­er­sätt­ning som till­kom­mer fas­tig­hets­ä­ga­ren och denne icke har ett beak­tans­värt intres se av att behålla den åter­stå­ende delen av fas­tig­he­ten. vid tillämp­ning av andra styc­ket skall kost­na­den för åtgärd som av ses i 4 kap. 1 § andra styc­ket räk­nas in i expro­pri­a­tions­er­sätt­ningen. 9 § har beslut i fråga som avses i detta kapi­tel med­de­lats av annan för­valt­nings­myn­dig­het än konungen, föres talan mot myn­dig­he­tens be slut hos konungen genom besvär. 4 kap. expro­pri­a­tions­er­sätt­ning 1 § för fas­tig­het, som expro­prie­ras i sin hel­het, skall, i den mån ej annat föl­jer av vad som sägs nedan, beta­las löseskil­ling med belopp som mot­sva­rar fas­tig­he­tens mark­nads­värde. expro­prie­ras del av fastig het, skall intrångs­er­sätt­ning beta­las med belopp som mot­sva­rar den minsk­ning av fas­tig­he­tens mark­nads­värde, som upp­kom­mer genom ex pro­pri­a­tio­nen. upp­kom­mer i övrigt skada för äga­ren genom expro­pria tio­nen, skall även sådan skada ersät­tas. har den expro­pri­e­rande åta­git sig att vid­taga åtgärd för att minska skada, skall hän­syn tagas till det vid bestäm­mande av expro­pri­a­tions ersätt­ning, om åta­gan­det är sådant att det skä­li­gen bör god­ta­gas av den ersätt­nings­be­rät­ti­gade. expro­prie­ras fas­tig­het till vil­ken den expro­pri­e­rande har nytt­jande rätt eller ser­vi­tuts­rätt, skall vid bestäm­mande av fas­tig­he­tens värde hän syn icke tagas till för­bätt­ring, vil­ken fas­tig­he­ten vun­nit genom arbete eller kost­nad, som den expro­pri­e­rande eller före­gå­ende inne­ha­vare, vars rätt över­gått till denne, ned­lagt på fas­tig­he­ten utö­ver vad som åle­gat honom. 2 § har det före­tag för vars genom­fö­rande fas­tig­het expro­prie­ras med­fört inver­kan av någon bety­delse på fas­tig­he­tens mark­nads­värde, skall löseskil­ling bestäm­mas på grund­val av det mark­nads­värde fastig heten skulle ha haft om sådan inver­kan icke före­kom­mit, dock endast i den mån det fin­nes skä­ligt med hän­syn till för­hål­lan­dena i orten eller till den all­männa före­koms­ten av likar­tad inver­kan under jäm­för­liga för­hål­lan­den. avser expro­pri­a­tio­nen del av fas­tig­het, skall vad som sagts nu om beräk­ning av mark­nads­värde tilläm­pas i fråga om vär­det 1846 före expro­pri­a­tio­nen. ¬ expro­prie­ras fas­tig­het enligt 2 kap, 11 §, skall första styc­ket tilläm-​​ sfs 1972: 719 pas på vär­desteg­ring som beror på den åtgärd som utgör grund för expro­pri­a­tio­nen. 3 § vid bestäm­mande av löseskil­ling skall sådan ökning av fastig hetens mark­nads­värde av någon bety­delse som ägt rum under tiden från dagen tio år före ansök­ningen om expro­pri­a­tion, dock högst fem ton år före talans väc­kande vid dom­stol, räk­nas äga­ren till­godo endast i den mån det blir utrett, att den beror på annat än för­vänt­ningar om änd­ring i mar­kens tillåtna använd­nings­sätt. avser expro­pri­a­tio­nen del av fas­tig­het, skall vad som sagts nu om beräk­ning av mark­nads­värde tilläm­pas i fråga om vär­det före expro­pri­a­tio­nen. vär­de­ringen skall ske med hän­syn till fas­tig­he­tens skick när ersätt­nings­frå­gan avgö­res eller, om fas­tig­he­ten dess­förin­nan har till­trätts eller över­gått på den expro pri­e­rande enligt 6 kap. 10 §, när till­trä­det eller över­gången skedde. har stads­plan eller bygg­nads­plan, enligt vil­ken mar­ken avsetts för enskilt bebyg­gande, fast­ställts före ansök­ningen om expro­pri­a­tion, skall första styc­ket tilläm­pas endast på vär­desteg­ring som inträf­fat efter det att pla­nen fast­ställ­des. avser expro­pri­a­tio­nen bebyggd fas­tig­het som inne­has i huvud­sak­ligt syfte att bereda bostad åt äga­ren och honom när­stå­ende, gäl­ler den begräns­ningen för tillämp­ningen av första styc­ket att löseskil­lingen ej i något fall får bestäm­mas till lägre belopp än som fordras för anskaff ning av annan lik­vär­dig bostads­fas­tig­het. i den mån det blir utrett att vär­desteg­ringen utan att ha sam­band med för­vänt­ningar om änd­ring i mar­kens tillåtna använd­nings­sätt beror på inver­kan av det före­tag för vars genom­fö­rande expro­pri­a­tion äger rum, gäl­ler 2 §. 4 § har fas­tig­he­ten i sin hel­het till­trätts eller över­gått på den expro pri­e­rande enligt 6 kap. 10 §, skall vid bestäm­mande av expropriations-​​ ersätt­ningen hän­syn icke tagas till sådan änd­ring i fas­tig­he­tens värde som upp­kom­mer där­ef­ter. det­samma gäl­ler i fall då fas­tig­he­ten endast del­vis har till­trätts eller över­gått på den expro­pri­e­rande, om ej värde änd­ringen beror på att den åter­stå­ende delens skick änd­ras. har höj­ning i all­männa prislä­get skett efter det att fas­tig­he­ten till träd­des eller över­gick på den expro­pri­e­rande enligt 6 kap. 10 §, skall ersätt­ningen jäm­kas med hän­syn där­till. 5 § har åtgärd vid­ta­gits i uppen­bar avsikt att höja den ersätt­ning, som den expro­pri­e­rande har att erlägga, skall, om skäl före­lig­ger till det, ersätt­ningen bestäm­mas så som om åtgär­den icke vid­ta­gits. expro­prie­ras sär­skild rätt till fas­tig­het, skall första styc­ket, i fall då åtgärd vid­ta­gits av fas­tig­he­tens ägare i avsikt som anges där, tilläm­pas så att den expro­pri­e­rande erhål­ler gott­gö­relse genom minsk­ning av den ersätt­ning som till­kom­mer äga­ren. 5 kap. rät­te­gången i expro­pri­a­tions­mål m. m. 1§ första dom­stol i expro­pri­a­tions­mål är fas­tig­hets­dom­stol. 1847 ¬ sfs 1972: 719 2 § expro­pri­a­tions­mål upp­ta­ges av den fas­tig­hets­dom­stol inom vars område fas­tig­he­ten är belä­gen. skall expro­pri­a­tion ske av fas­tig­he­ter som är belägna inom olika fas­tig­hets­dom­sto­lars områ­den och bör fas­tig­he­terna vid bestäm­man­det av expro­pri­a­tions­er­sätt­ningen lämp­li­gen behand­las som en enhet, upp tages frå­gan om expro­pri­a­tio­nen av den av fas­tig­hets­dom­sto­larna som konungen eller, efter konung­ens för­ord­nande, annan myn­dig­het be stäm­mer. 3 § sådant yrkande från den expro­pri­e­rande eller sakä­gare som har sam­band med expro­pri­a­tio­nen men rör rätts­för­hål­lande som ej skall prö­vas enligt denna lag får prö­vas i expro­pri­a­tions­må­let, om det är lämp­ligt. 4 § talan i expro­pri­a­tions­mål får väc­kas av den som har sökt eller erhål­lit till­stånd till expro­pri­a­tion. har till­stånd med­de­lats och har fas tig­he­ten eller del därav till­trätts av den expro­pri­e­rande, får även fastig hetens ägare eller annan sakä­gare, vars rätt berö­res av till­trä­det, väcka talan. 5 § väc­kes talan av den expro­pri­e­rande, skall han i stäm­nings­an­sök ningen uppge 1. de omstän­dig­he­ter på vilka han grun­dar sin talan, 2. yrkande som fram­stäl­les, 3. namn och adress på samt­liga för honom kända sakä­gare, 4. den ersätt­ning han erbju­der och de omstän­dig­he­ter varpå erbju dan­det grun­das, 5. de skrift­liga bevis han åbe­ro­par, 6. den tid­punkt då han öns­kar till­träda egen­do­men eller, om till träde har skett, dagen för detta, 7. de omstän­dig­he­ter som betingar dom­sto­lens behö­rig­het, om denna ej fram­går av vad som annars anfö­res. första styc­ket 1—3, 5 och 7 äger mot­sva­rande tillämp­ning när talan väc­kes av annan än den expro­pri­e­rande, 6 § avvi­sas ej stäm­nings­an­sö­kan, skall fas­tig­hets­dom­sto­len, om an sök­ningen gjorts av den expro­pri­e­rande, utfärda stäm­ning på fas­tig­hets äga­ren och övriga kända sakä­gare. har ansök­ningen gjorts av annan, skall dom­sto­len utfärda stäm­ning på den expro­pri­e­rande och kalla öv riga kända sakä­gare att inträda som par­ter i rät­te­gången. kal­lelse del ges sakä­gare på sätt som är före­skri­vet för stäm­ning i tvis­te­mål. i stäm­ning som utfär­das på den expro­pri­e­rande skall han anmo­das att lämna upp­gif­ter i de avse­en­den som anges i 5 § första styc­ket 3—6. stäm­ning eller kal­lelse som avses i första styc­ket skall all­tid utfär­das på okända sakä­gare, som möj­li­gen finns. bestäm­mel­serna om kungö-​​ rel­se­del­giv­ning i del­giv­nings­la­gen (1970: 428) äger där­vid mot­sva­rande tillämp­ning. kan det med fog anta­gas att okända sakä­gare icke finns, får med­de­lande som avses i 17 § första styc­ket samma lag anslås i fastig hets­dom­sto­lens lokal i stäl­let för att infö­ras i tid­ning. 7 § fas­tig­hets­ä­ga­ren skall, även om han ej ansökt om stäm­ning, uppge 1848 sakä­gare som är kända för honom. under­lå­ter han det utan gil­tigt skäl ¬ och upp­står skada för sakä­gare till följd av under­lå­ten­he­ten, skall han sfs 1972: 719 ersätta ska­dan. fas­tig­hets­dom­sto­len skall erinra honom härom i stäm­ning eller kal­lelse eller på a nnat sätt. 8 § har sakä­gare upp­gi­vits eller annars bli­vit känd sedan stäm­ning utfär­dats och har han ej kom­mit till­stä­des, äger 6 § första styc­ket mot sva­rande tillämp­ning. 9 § den expro­pri­e­rande skall förete gra­va­tions­be­vis beträf­fande fas tig­he­ten. är egen­dom som skall expro­prie­ras sam­fälld för två eller flera fas­tig­he­ter med skilda ägare, behö­ver dock gra­va­tions­be­vis före­tes endast om dom­sto­len begär det. 10 § inne­bär expro­pri­a­tion att fas­tig­hets­in­del­ningen änd­ras, skall den expro­pri­e­rande över­lämna karta med beskriv­ning över områ­det i två exem­plar till dom­sto­len. kar­tan och beskriv­ningen skall vara upp­rät­tade av fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten med mot­sva­rande tillämp­ning av vad som är f öre­skri­vet för fas­tig­hets­bild­nings­för­rätt­ning. ny gräns skall vara utmärkt av fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten i enlig­het med vad som är före­skri­vet beträf­fande gräns som till­kom­mer genom fas­tig­hets­bild­ning. inne­bär expro­pri­a­tio­nen att nytt­jan­de­rätt eller ser­vi­tut bil­das eller begrän­sas, skall vad som i f örsta styc­ket sägs om karta med beskriv­ning äga mot­sva­rande tillämp­ning. 11 § talan i expro­pri­a­tions­mål kan med laga ver­kan rik­tas mot den för vil­ken lag­fart senast är bevil­jad eller sökt, även om denne före talans väc­kande har över­lå­tit fas­tig­he­ten. den till vil­ken fas­tig­he­ten sålunda över­lå­tits har i målet samma ställ­ning som om över­lå­tel­sen skett under rät­te­gången. om tvist angå­ende ägan­de­rät­ten är anteck­nad i fas­tig­hets boken, kan talan rik­tas mot den som inne­har fas­tig­he­ten med ägande rätt­san­språk. ny ägare får ej rubba vare sig över­ens­kom­melse som förre äga­ren ingått eller annan åtgärd som vid­ta­gits i målet och som är bin­dande för förre äga­ren. 12 § fas­tig­hets­dom­sto­len skall under för­be­re­del­sen verka för att utred­ningen i målet får den inrikt­ning och omfatt­ning som är lämp­lig med hän­syn till målets beskaf­fen­het. där­vid skall dom­sto­len såvitt möj ligt se till att onö­dig utred­ning icke före­bringas i målet. om det ej är uppen­bart obe­höv­ligt, skall fas­tig­hets­dom­sto­len så snart det kan ske genom sär­skilt beslut med­dela par­terna vil­ken utredn ing som enligt dom­sto­lens mening bör före­bringas i målet (utred­nings­be­slut). har utred­nings­be­slut medd elats beträf­fande viss del av målet, får nytt beslut i samma del med­de­las en dast om sär­skilda skäl före­lig­ger. 13 § under­sök­ning enligt 9 § lagen (1969: 246) om fas­tig­hets­dom­stol skall verk­stäl­las, om det ej måste anta­gas att sådan under­sök­ning sak­nar bety­delse. 14 § dom­sto­len får hand­lägga och avgöra målet utan hin­der av parts ute­varo. 1849 ¬ sfs 1972: 719 15 § åter­kal­las talan om expro­pri­a­tion helt eller del­vis, skall målet avskri­vas i den delen. ater­kal­lelse är dock utan ver­kan, såvitt gäl­ler egen­dom som har över­gått på den expro­pri­e­rande enligt 6 kap. 10 §. är fråga om egen­dom som i annat fall har till­trätts av den expro­pri­e­rande, skall målet prö­vas utan hin­der av åter­kal­lel­sen, om sakä­gare vars rätt berö­res av till­trä­det begär det. det­samma gäl­ler om sakä­gare åter­kal­lar talan om expro­pri­a­tion och den expro­pri­e­rande begär att målet prö­vas. avskri­ves målet helt eller del­vis på grund av åter­kal­lelse av den expro­pri­e­rande, är expro­pri­a­tions­till­stån­det i den delen för­fal­let. 16 § har skada upp­stått för sakä­gare på grund av expropriationsan-​​ språk som åter­kal­lats och avskri­ves målet i den delen, skall den expro pri­e­rande ersätta ska­dan. första styc­ket äger mot­sva­rande tillämp­ning när dom­sto­len skil­jer målet från sig med a nled­ning av att till­stånd till expro­pri­a­tion väg­rats. innan avskriv­ning sker på grund av åter­kal­lelse av den expro­pri­e­rande skall han, om han har fått till­stånd till expro­pri­a­tio­nen, hos läns­sty­rel­sen ställa säker­het för ersätt­ning som avses i första styc­ket, såvida icke samt­liga sakä­gare för­kla­rat sig avstå från att yrka sådan ersätt­ning. 17 § är det av väsent­lig bety­delse för den expro­pri­e­rande, får dom sto­len genom beslut medge att egen­dom som skall avstås genom expro pri­a­tion till­trä­des utan hin­der av att expro­pri­a­tio­nen ej har bli­vit full bor­dad (enkelt för­hands­till­träde). under samma för­ut­sätt­ning får dom sto­len genom dom medge att sådan egen­dom skall, innan laga­kraft­ä­gande dom i fråga om expro­pri­a­tions­er­sätt­ningen före­lig­ger, övergå till den expro­pri­e­rande med samma rätt som om expro­pri­a­tio­nen full­bor­dats (kva­li­fi­ce­rat för­hands­till­träde). om det ej är uppen­bart att expro­pri­a­tions­er­sätt­ningen blir obe­tyd­lig, skall dom­sto­len på yrkande av fas­tig­hets­ä­ga­ren eller annan sakä­gare, vars rätt berö­res av till­trä­det, som vill­kor för för­hands­till­träde före­skriva att den expro­pri­e­rande utger för­skott på den expro­pri­a­tions­er­sätt­ning som slut­ligt fast­stäl­les. som vill­kor för för­hands­till­träde skall dom­sto­len vidare före­skriva att den expro­pri­e­rande hos läns­sty­rel­sen stäl­ler säkerhe.t_iöj den slut­liga expro­pri­a­tions­er­sätt­ningen, till den del den över­sti­ger för­skott som avses j andra ^tyc­ket, jämte deri r änta som kan komma att utgå enligt 6 kap. 16 § första styc­ket. 18 § i dom eller beslut om med­gi­vande till för­hands­till­träde skall dom sto­len ange när med­gi­van­det tidi­gast får utnytt­jas. tiden skall bestäm mas så, att fas­tig­hets­ä­ga­ren och annan, vars rätt berö­res, får skä­ligt råd­rum. med­gi­vande får icke utnytt­jas för­rän den expro­pri­e­rande har full­gjort vad dom­sto­len före­skri­vit som vill­kor för för­hands­till­trä­det. dom­sto­len skall vidare ange den tid inom vil­ken den expro­pri­e­rande senast skall ha full­gjort de vill­kor som dom­sto­len före­skri­vit. har den expro­pri­e­rande icke inom utsatt tid full­gjort vill­ko­ren, är med­gi­van­det till för­hands­till­träde för­fal­let. utnytt­jas med­gi­vande till enkelt för­hands­till­träde, är inne­ha­vare av sådan sär­skild rätt till fas­tig­he­ten som enligt 1 kap. 3 och 4 §§ rub­bas 1850 ¬ genom expro­pri­a­tio­nen icke längre berät­ti­gad att utöva rät­tig­he­ten, i den sfs 1972: 719 mån den avser egen­dom som omfat­tas av med­gi­van­det. 19 § fas­tig­hets­dom­sto­len får för­ordna att med­gi­vande till enkelt för- handstul­träde får utnytt­jas utan hin­der av att beslu­tet därom icke har vun­nit laga kraft. sådant för­ord­nande får med­de­las endast under förut sätt­ning a tt den expro­pri­e­rande hos läns­sty­rel­sen ställt säker­het förjkt_ ska­de­stånd som kan komma att utgå, om dom­sto­lens beslut änd­ras. 20 § har den expro­pri­e­rande till­trätt egen­dom som skall avstås genom expro­pri­a­tion, får dom­sto­len på yrkande av fas­tig­hets­ä­ga­ren eller annan sakä­gare, vars rätt berö­res av till­trä­det, före­skriva att för­skott skall utgå på den expro­pri­a­tions­er­sätt­ning som slut­ligt fast­stäl­les. sådan före­skrift får dock ej med­de­las, om det är uppen­bart att för­skot­tet blir obe­tyd­ligt. har beslut i fråga om för­skott med­de­lats på yrkande av viss sakä­gare, får nytt yrkande av denne om för­skott ej upp­ta­gas till pröv­ning för­rän sex måna­der för­flu­tit sedan det före­gå­ende beslu­tet vann laga kraft. för­skott som avses i första styc­ket skall beta­las inom en månad från det beslu­tet därom vann laga kraft. 21 § före avgö­rande av fråga som avses i 17—20 § skall par­terna er hålla till­fälle att yttra sig. fråga om kva­li­fi­ce­rat för­hands­till­träde får av göras utan huvud­för­hand­ling. fråga om för­hands­till­träde får prö­vas utan hin­der av att expro­pria tions­er­sätt­ning i viss del har bli­vit slut­ligt bestämd. frå­gan prö­vas i den instans där fas­tig­hets­ä­ga­ren är part eller, om fas­tig­hets­ä­ga­ren slut­ligt har skilts från målet, i den lägsta instans där någon del av målet är anhängig. frå­gan får väc­kas utan stäm­ning. 22 § mot beslut, som fas­tig­hets­dom­stol med­de­lat under rät­te­gången i fråga som avses i 17,18 eller 20 §, föres talan sär­skilt. mot hov­rät­tens avgö­rande i fråga som avses i 17—20 § får talan ej föras. 23 § ersätt­ning skall bestäm­mas sär­skilt för varje sakä­gare. löseskil-​​ ling, intrångs­er­sätt­ning och annan ersätt­ning skall bestäm­mas var för sig. avser expro­pri­a­tion samt­liga delä­ga­res andel i sam­fäl­lig­het eller del av denna och finns för sam­fäl­lig­he­ten känd sty­relse eller för­val­tare med rätt att upp­bära medel som här­rör från sam­fäl­lig­he­ten, kan dom­sto­len utan hin­der av första styc­ket bestämma gemen­sam ersätt­ning för del ägarna i den mån ned­sätt­ning icke skall ske enligt 6 kap. 1 § första styc­ket. 24 § när fas­tig­het expro­prie­ras, skall dom­sto­len upp­skatta såväl fas tig­he­tens värde som vär­det av sär­skild rätt som ej läm­nas orub­bad. med­för sär­skild rätt minsk­ning av vär­det av fas­tig­het som skall expro prie­ras, skall upp­skatt­ningen av fas­tig­he­tens värde ske med hän­syn till den vär­de­minsk­ning för fas­tig­he­ten som rät­tig­he­ten inne­bär. skall er sätt­ning utgå till inne­ha­vare av sådan sär­skild rätt och sva­rar fastig-​​ 1851 • f' • t '""' ^ ¬ sfs 1972: 719 heten för bevil­jad eller sökt inteck­ning med bättre rätt, skall dom­sto­len upp­skatta även det värde fas­tig­he­ten har utan den sär­skilda rät­tig­he­ten. sär­skild upp­skatt­ning enligt första styc­ket tredje punk­ten behövs ej, om ned­sätt­ning enligt 6 kap. 1 § första styc­ket icke skall äga rum. 25 § ersätt­ning får icke bestäm­mas till högre belopp än den ersätt-​​ nings­be­rät­ti­gade har begärt. besvä­ras fas­tig­he­ten av bevil­jad eller sökt inteck­ning, får dock löse- skil­ling och intrångs­er­sätt­ning ej sät­tas lägre än som för­an­le­des av 4 kap., om det icke är väsent­li­gen utan bety­delse för bor­ge­nä­rer­nas rätt. är par­terna över­ens om stor­le­ken av löseskil­ling eller intrångs­er­sätt ning, får dom­sto­len med­dela dom i enlig­het där­med, om med­gi­vande läm­nats av samt­liga bor­ge­nä­rer som har panträtt i fas­tig­he­ten. besvä­ras fas­tig­he­ten av gemen­sam inteck­ning, fordras dess­utom de med­gi­van­den från fas­tig­hets­ä­gare och ford­rings­ha­vare som i 22 kap. 11 § jor­da­bal­ken före­skri­vas för relax­a­tion. med­gi­vande fordras dock ej av den för vars rätt dom­sto­lens avgö­rande är väsent­li­gen utan bety­delse. bestäm­mel­serna i andra och tredje styc­kena om löseskil­ling och in trångs­er­sätt­ning gäl­ler ej ersätt­ning till inne­ha­vare av sär­skild rätt, om rät­tig­he­ten upp­hör eller begrän­sas utan att fas­tig­he­ten eller del av fas tig­he­ten tages i anspråk med ägan­de­rätt, nytt­jan­de­rätt eller ser­vi­tuts rätt. 26 § ersätt­ning får ej bestäm­mas till lägre belopp än den expro­prie rande erbju­dit. har dom­sto­len med stöd av denna lag för­ord­nat om för­skott, får den slut­liga ersätt­ningen ej hel­ler bestäm­mas till lägre belopp än det eller de för­skott som bestämts. vad som sagts nu gäl­ler icke för­skott som utgjort vill­kor för för­hands­till­träde, om med­gi­van­det till för­hands­till träde har för­fal­lit. 27 § ersätt­ning skall bestäm­mas i pengar att beta­las på en gång. dom­sto­len får dock på yrkande av part hän­visa sakä­gare att i sär­skild rät­te­gång vid fas­tig­hets­dom­sto­len föra talan om ersätt­ning för skada eller intrång som ej lämp­li­gen kan prö­vas i målet. sådan talan skall väc­kas genom ansö­kan om stäm­ning inom den tid, högst tio år, som dom­sto­len bestäm­mer. yrkande som avses i första styc­ket får upp­ta­gas för sig och avgö­ras sär­skilt. mot beslut under rät­te­gången i sådan fråga föres talan sär­skilt. 28 § dom skall grun­das på vad som före­kom­mit vid syn eller annan för­hand­ling och vad hand­ling­arna inne­hål­ler i övrigt. 29 § högre rätt får, även om det ej föl­jer av vad som i all­män­het gäl­ler, avgöra mål utan huvud­för­hand­ling, om huvud­för­hand­ling kan anta­gas sakna bety­delse och part ej begär sådan för­hand­ling. 6 kap. betal­ning av cxpro­pri­a­tions­er­sätt­ning och full­bor­dande av expro­pri­a­tion m. m. 1 § löseskil­ling och intrångs­er­sätt­ning beta­las genom ned­sätt­ning hos 1852 läns­sty­rel­sen i det län där fas­tig­he­ten är belä­gen. avser expropriations-​​ ¬ ersätt­ningen fas­tig­he­ter i olika län, skall ned­sätt­ningen ske hos den sfs 1972: 719 läns­sty­relse som dom­sto­len bestäm­mer. första styc­ket gäl­ler ej ersätt­ning till inne­ha­vare av sär­skild rätt, om rät­tig­he­ten upp­hör eller begrän­sas utan att fas­tig­he­ten eller del av fas tig­he­ten tages i anspråk med ägan­de­rätt, nytt­jan­de­rätt eller ser­vi­tuts rätt. 2 § ned­sätt­ning enligt 1 § första styc­ket skall ej ske, om fas­tig­he­ten icke sva­rar för bevil­jad eller sökt inteck­ning eller om de bor­ge­nä­rer som har panträtt i fas­tig­he­ten med­gi­vit att ersätt­ningen utbe­ta­las till den ersätt­nings­be­rät­ti­gade. besvä­ras fas­tig­he­ten av gemen­sam inteck ning, gäl­ler vad som sagts nu endast om dess­utom de med­gi­van­den från fas­tig­hets­ä­gare och ford­rings­ha­vare som i 22 kap. 11 § jor­da­bal ken före­skri­ves för relax­a­tion före­lig­ger. med­gi­vande fordras dock ej av den för vars rätt expro­pri­a­tion en är väsent­li­gen utan bety­delse. 3 § i sam­band med att dom­sto­len bestäm­mer löseskil­ling och in trångs­er­sätt­ning skall den ange i vad mån ned­sätt­ning skall ske. 4 § expro­pri­a­tions­er­sä­i­i­ning som ej skall ned­sät­tas utbe­ta­las till den ersätt­nings­be­rät­ti­gade. det ålig­ger i sådant fall den expro­pri­e­rande att hos läns­sty­rel­sen i det län där fas­tig­he­ten är belä­gen anmäla och där­vid styrka att ersätt­ningen har beta­lats. avser ersätt­ningen fas­tig­he­ter i olika län, äger 1 § första styc­ket andra punk­ten mot­sva­rande tillämp ning. 5 § bestäm­mel­serna i 1—4 §§ äger mot­sva­rande tillämp­ning på för skott. 6 § vid ned­sätt­ning eller anmä­lan skall den expro­pri­e­rande till läns sty­rel­sen ge in domen eller beslu­tet samt laga­kraft­be­vis och vid ned sätt­ning dess­utom gra­va­tions­be­vis rörande fas­tig­he­ten. sker det ej, skall läns­sty­rel­sen anskaffa hand­ling­arna på den expro­pri­e­ran­des bekost­nad. 7 § expro­pri­a­tions­er­sätt­ning skall ned­sät­tas och anmä­lan skall ske inom tre måna­der från det att dom, som med­fört att samt­liga frå­gor i saken avgjorts, vun­nit laga kraft. har fas­tig­he­ten helt eller del­vis till­trätts eller över­gått på den expro pri­e­rande enligt 10 §, skall ned­sätt­ning eller anmä­lan ske inom en må nad efter det att den dom, vari­ge­nom ersätt­ningen bestäm­des, vann laga kraft. 8 § skall expro­pri­a­tions­er­sätt­ning ej utgå eller över­sti­ger den slut­liga ersätt­ningen icke vad som har utgått i f orm av för­skott, ålig­ger det den expro­pri­e­rande att anmäla detta till läns­sty­rel­sen sedan samt­liga frå­gor i saken slut­ligt avgjorts. anmä­lan behö­ver icke ske beträf­fande egen dom som har över­gått på den expro­pri­e­rande enligt 10 §. 9 § expro­pri­a­tio­nen är full­bor­dad, när samt­liga frå­gor i saken slut ligt avgjorts och den expro­pri­e­rande inom före­skri­ven tid har full­gjort 1853 ¬ sfs 1972: 719 vad som ålig­ger honom enligt 1 § första styc­ket och 4 §. det­samma gäl­ler, när den expro­pri­e­rande gjort anmä­lan enligt 8 §. när expropria-​​ tio­nen är full­bor­dad, har den expro­pri­e­rande rätt att genast till­träda egen­do­men. expro­prie­ras till­be­hör till fas­tig­het med ägan­de­rätt, upp­hör till­behö ret efter expro­pri­a­tio­nens full­bor­dan att höra till fas­tig­he­ten, även om det ej skil­jes från denna. änd­ring av fas­tig­hets­in­del­ningen på grund av expro­pri­a­tion sker, när expro­pri­a­tio­nen är full­bor­dad. 10 § anmä­ler den expro­pri­e­rande hos läns­sty­rel­sen att han vill ut nyttja med­gi­vande till kva­li­fi­ce­rat för­hands­till­träde och visar han där vid att domen om med­gi­vande har vun­nit laga kraft och att han inom före­skri­ven tid har upp­fyllt de vill­kor som knu­tits till med­gi­van­det, över­går egen­do­men genom anmäl­ningen på den expro­pri­e­rande med samma rätt som om expro­pri­a­tio­nen hade full­bor­dats. sker anmä­lan före den dag då med­gi­van­det tidi­gast får utnytt­jas, över­går dock egen domen först nämnda dag. när egen­do­men har över­gått på den expro­pri­e­rande enligt första styc­ket, äger 9 § andra styc­ket mot­sva­rande tillämp­ning. 11 § för­sum­mar den expro­pri­e­rande att inom före­skri­ven tid iakt taga vad som ålig­ger honom enligt 1 § första styc­ket och 4 § och har ej fas­tig­he­ten helt eller del­vis till­trätts eller över­gått på den expro­prie rande enligt 10 §, är expro­pri­a­tions­rät­ten för­ver­kad. vill fas­tig­hets­ä­ga­ren att expro­pri­a­tio­nen ändå skall full­bor­das, har han att inom tre måna­der efter för­ver­kan­det begära det hos läns­sty rel­sen. vill han det ej, får han hos fas­tig­hets­dom­sto­len visa att expro pri­a­tions­rät­ten är för­ver­kad. gör han det, skall dom­sto­len anmäla för ver­kan­det till inskriv­nings­myn­dig­he­ten för anteck­ning i fas­tig­hetsbo ken. vad som sagts nu om anteck­ning i fas­tig­hets­bo­ken äger, när fråga är om tomträtt, mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande tomträtts­bo­ken. 12 § har fas­tig­hets­ä­ga­ren begärt att expro­pri­a­tio­nen skall full­bor­das utan hin­der av att expro­pri­a­tions­rät­ten är för­ver­kad enligt 11 § första styc­ket och har ej anmä­lan enligt andra styc­ket i samma para­graf ägt rum, skall läns­sty­rel­sen låta uttaga expro­pri­a­tions­er­sätt­ningen jämte ränta enligt 16 § första styc­ket hos den expro­pri­e­rande. 13 § har fas­tig­he­ten helt eller del­vis till­trätts eller över­gått på den expro­pri­e­rande enligt 10 § och för­sum­mar han att inom före­skri­ven tid betala för­skott enligt 5 kap. 20 § eller slut­lig expropriationsersätt-​​ ning, skall läns­sty­rel­sen på begä­ran av den ersätt­nings­be­rät­ti­gade låta uttaga belop­pet jämte ränta enligt 16 § första styc­ket. 14 § vid begä­ran som avses i 11 § andra styc­ket eller 13 § skall fo gas domen eller beslu­tet samt laga­kraft­be­vis. i fråga om utta­gande av ersätt­ning jämte ränta äger bestäm­mel­serna i utsök­nings­la­gen (1877; 31 s. 1) om verk­stäl­lig­het av laga­kraft­ä­gande dom i tvis­te­mål, vari­ge­nom betal­nings­skyl­dig­het bli­vit någon ålagd, mot­sva­rande tillämp­ning. 1854 v- ¬ 15 § före­lig­ger fall som avses i 12 eller 13 § och har samt­liga frå­gor sfs 1972; 719 i saken slut­ligt avgjorts, är expro­pri­a­tio­nen full­bor­dad, när den slut­liga expro­pri­a­tions­er­sätt­ningen har kom­mit in till läns­sty­rel­sen. 16 § i den mån expro­pri­a­tions­er­sätt­ning beta­las efter utgången av den i 7 § första styc­ket före­skrivna tre­må­na­ders­fris­ten eller, om fastig heten dess­förin­nan helt eller del­vis har till­trätts eller över­gått på den expro­pri­e­rande enligt 10 §, efter tid­punk­ten här­för, skall den expro pri­e­rande utge sex pro­cent årlig ränta på ersätt­ningen, i förra fal­let frän fris­tens utgång och i senare fal­let från den dag då till­trä­det eller över­gången skedde. expro­pri­a­tion full­bor­das utan hin­der av att ränta enligt första styc ket ej beta­las. 17 § medel som har ned­satts eller utta­gits enligt detta kapi­tel skall av läns­sty­rel­sen utan dröjs­mål insät­tas i bank mot ränta. 18 § ned­satta eller uttagna medel skall jämte upp­lu­pen ränta utbe talas av läns­sty­rel­sen till den som är berät­ti­gad till med­len. vid utbe­tal­ning av medel som enligt dom­sto­lens bestäm­mande skall ned­sät­tas äger, med de avvi­kel­ser som anges i tredje och fjärde styc kena, bestäm­mel­serna om för­del­ning av köpeskil­ling for fast egen­dom som sålts på exe­ku­tiv auk­tion mot­sva­rande tillämp­ning. om rätt för inne­ha­vare av pant­brev att avstå från sin rätt till betal­ning och ver­kan därav finns sär­skilda bestäm­mel­ser. är fas­tig­he­ten, för­u­tom av inteck­ning, besvä­rad av sär­skild rätt som mins­kar fas­tig­he­tens värde och har sämre rätt än inteck­ningen, skall bor­ge­när som har panträtt på grund­val av inteck­ningen erhålla betal ning som om fas­tig­he­ten icke besvä­ra­des av rät­tig­he­ten, i den mån det krävs för att han skall få full betal­ning för sin ford­ran. ersätt­ningen för rät­tig­he­ten skall mins­kas i mot­sva­rande mån. har löseskil­ling eller intrångs­er­sätt­ning av dom­sto­len bestämts till högre belopp än fas­tig­he­tens ägare har yrkat och upp­står efter betal­ning av de ford­ringar som skall utgå ur ersätt­ningen över­skott som ej fal­ler inom det yrkade belop­pet, skall över­skot­tet åter­stäl­las till den expro pri­e­rande. 19 § sam­man­träde för för­del­ningen hål­les så snart det kan ske. kal lelse till sam­man­trä­det sän­des minst två vec­kor i för­väg till fas­tig­hets äga­ren, annan sakä­gare och kända inne­ha­vare av panträtt. de skall i kal­lel­sen upp­ma­nas att anmäla sina anspråk senast vid sam­man­trä­det. före­lig­ger sär­skilda skäl, skall kun­gö­relse om sam­man­trä­det minst två vec­kor i för­väg också föras in i post- och inri­kes tid­ningar och tid ning inom orten. 20 § har dom­sto­len enligt 5 kap. 27 § hän­vi­sat sakä­gare att föra talan om ersätt­ning för skada eller intrång i sär­skild rät­te­gång, äger 1 13, 14 och 16—19 §§ mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om för skott eller ersätt­ning som bestäm­mes i sådan rät­te­gång. 1855 r ' .i ¬ sfs 1972: 719 7 kap. sär­skilda bestäm­mel­ser 1 § har expro­pri­a­tions­till­stånd bevil­jats, skall den expro­pri­e­rande svara för samt­liga kost­na­der som upp­kom­mit i ären­det om till­stånd till expro­pri­a­tion, i målet vid fas­tig­hets­dom­sto­len och i ären­det om expro-​​ pri­a­tions­er­sätt­ning­ens för­del­ning, allt i den mån ej annat föl­jer av 18 kap. 6 eller 8 § rät­te­gångs­bal­ken eller vid en mot­sva­rande tillämp­ning av något av dessa lag­rum. har sakä­gare vid fas­tig­hets­dom­sto­len före­bringat utred­ning i strid med utred­nings­be­slut, ersät­tes kost­na­den för sådan utred­ning endast 1 den mån utred­ningen haft bety­delse för utgången i målet. 2 § avslås ansö­kan om expro­pri­a­tions­till­stånd eller åter­kal­las ansök ningen innan till­stånd bevil­jats, skall sökan­den svara för kost­na­derna i ären­det, i den mån ej annat föl­jer vid en mot­sva­rande tillämp­ning av 18 kap. 6 eller 8 § rät­te­gångs­bal­ken. 3 § i högre rätt sva­rar den expro­pri­e­rande för sina egna kost­na­der och för kost­nad som upp­kom­mit för mot­part genom att den expro pri­e­rande full­följt talan, i den mån ej annat föl­jer av 18 kap. 6 eller 8 § rät­te­gångs­bal­ken. i övrigt gäl­ler 18 kap. rät­te­gångs­bal­ken beträf­fande skyl­dig­he­ten att svara för kost­nad i högre rätt. 4 § fråga om ersätt­ning för kost­nad som avses i 1 eller 2 § prö­vas av fas­tig­hets­dom­sto­len, även om frå­gan ej gäl­ler kost­nad vid dom­sto­len. 5 § i avvak­tan på att expro­pri­a­tions­må­let avgö­res får fas­tig­hets­dom sto­len för­ordna att för­skott skall utgå på den ersätt­ning för rät­te­gångs kost­na­der vid dom­sto­len som slut­ligt fast­stäl­les. första styc­ket äger mot­sva­rande tillämp­ning på rät­te­gångs­kost­na­der i högre rätt som upp­kom­mit för mot­part genom att den expro­pri­e­rande full­följt talan. innan för­ord­nande med­de­las att för­skott på rät­te­gångs­kost­nad skall utgå till part, skall mot­par­ten erhålla till­fälle att yttra sig. mot beslut som fas­tig­hets­dom­sto­len med­de­lat under rät­te­gången i sådan fråga föres talan sär­skilt. mot hov­rät­tens beslut i frå­gan får talan ej föras. 6 § vill någon för expro­pri­a­tion upp­rätta karta över fas­tig­het som annan äger eller inne­har eller annars under­söka fas­tig­he­ten, får läns­sty rel­sen före­skriva att till­träde till fas­tig­he­ten för sådan under­sök­ning skall läm­nas under viss tid. under­sök­nings­ar­be­tet skall utfö­ras så att minsta skada och intrång vål­las. i träd­gård, lik­nande plan­te­ring eller park får träd ej ska­das eller fäl­las utan äga­rens sam­tycke eller med­gi­vande av läns­sty­rel­sen. för skada och intrång utgår ersätt­ning. talan om ersätt­ning väc­kes vid den fas­tig­hets­dom­stol inom vars områ de fas­tig­he­ten är belä­gen. 7 § har säker­het som skall stäl­las enligt denna lag ej god­känts av den, till vars för­mån den stäl­les, prö­vas säker­he­ten av läns­sty­rel­sen. bor­gen får god­kän­nas av läns­sty­rel­sen endast om bor­gensman sva­rar som för egen skuld och, om två eller flera teck­nat bor­gen, de sva­rar soli­da­riskt. 1856 ¬ sta­ten, kom­mun, lands­tings­kom­mun och kom­munal­för­bund behö­ver ej sfs 1972: 719 ställa säker­het. 8 § talan mot läns­sty­rel­sens beslut i fråga som avses i 6 eller 7 § föres hos konungen genom besvär. över­gångs­be­stäm­mel­ser 1. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1973. 2. genom lagen upp­hä­ves lagen (1917: 189) om expro­pri­a­tion. 3. före­kom­mer i lag eller annan för­fatt­ning hän­vis­ning till före­skrift som ersatts genom bestäm­melse i denna lag, tilläm­pas i stäl­let den nya bestäm­mel­sen. 4. bestäm­mel­sen om to mträtt i 1 kap. 2 § nya lagen äger mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om vat­ten­falls­rätt som avses i 12 § lagen (1970: 995) om infö­rande av nya jor­da­bal­ken. 5. bestäm­mel­serna i denna lag om ägare till fas­tig­het äger mot­sva rande tillämp­ning på den som inne­har fas­tig­het med stän­dig besitt­nings rätt eller med fide­i­kom­miss­rätt. 6. löseskil­ling och intrångs­er­sätt­ning för fas­tig­het som inne­has med fide­i­kom­miss­rätt får icke sät­tas lägre än som för­an­le­des av 4 kap. nya lagen. ersätt­ning som nämnts nu och som till­kom­mer inne­ha­va­ren av fide­i­kom­mis­se­gen­do­men skall all­tid ned­sät­tas hos läns­sty­rel­sen och får icke utbe­ta­las, innan konungen eller myn­dig­het som konungen bestäm mer har för­ord­nat hur det skall för­fa­ras med ersätt­ningen. 7. bestäm­mel­serna i denna lag om ford­ran för vil­ken panträtt har upp­lå­tits i fas­tig­he­ten äger mot­sva­rande tillämp­ning på sådan ford­ran på ogul­den köpeskil­ling som åtnju­ter före­trä­des­rätt enligt 5 § lagen (1970: 995) om infö­rande av nya jor­da­bal­ken. vad som sagts nu gäl­ler även i fråga om rätt till avkomst eller för­mån som avses i 8 § lagen om infö rande av nya jor­da­bal­ken, om rät­tig­he­ten icke är att anse som sär­skild rätt till fas­tig­het. 8. äldre bestäm­mel­ser om lös­nings­rätt skall alltjämt gälla beträf­fande egen­dom som expro­pri­e­rats på grund av ansö­kan före ikraft­trä­dan­det. 9. beträf­fande egen­dom, som har expro­pri­e­rats enligt 1 § första styc ket 7 lagen (1917: 189) om expro­pri­a­tion, skall 101 § samma lag fort farande gälla. 10. beträf­fande egen­dom, som genom expro­pri­a­tion har tagits i an språk med n ytt­jan­de­rätt för all­män väg på grund av ansö­kan före ikraft trä­dan­det, skall 79 a § andra styc­ket lagen (1917: 189) om expro­pri­a­tion fort­fa­rande gälla. 11. när ansö­kan om expro­pri­a­tion gjorts före nya lagens ikraft­trä dande, prö­vas frå­gan om till­stånd till expro­pri­a­tio­nen och hand­läg­ges ären­det därom enligt äldre bestäm­mel­ser. bestäm­mel­serna i 3 kap. 3 § nya lagen tilläm­pas dock även om ansö­kan om expro­pri­a­tion har gjorts före ikraft­trä­dan­det. 12. har till­stånd att expro­pri­era fas­tig­het med ägan­de­rätt med­de­lats på grund av ansö­kan som gjorts före ikraft­trä­dan­det, äger äldre bestäm mel­ser om inver­kan av expro­pri­a­tio­nen på sär­skild rätt till fas­tig­he­ten fort­fa­rande tillämp­ning. 1857 59—sfs 1972 ¬ sfs 1972: 719 13. i fråga om grun­derna för bestäm­mande av expropriationsersätt-​​ ning gäl­ler äldre bestäm­mel­ser, om talan vid dom­stol väckts före ikraft trä­dan­det. bestäm­mel­serna i 4 kap. 3 § gäl­ler ej vär­deök­ning som inträf fat före utgången av juni 1971. 14. bestäm­mel­serna i 5 kap. 12 § andra styc­ket, 5 kap. 25 och 26 §§ samt 7 kap. 1 § andra styc­ket nya lagen gäl­ler ej expro­pri­a­tions­mål som är anhäng­igt vid dom­stol vid ikraft­trä­dan­det. i stäl­let för 5 kap. 25 och 26 §§ gäl­ler mot­sva­rande äldre bestäm­mel­ser. vidare gäl­ler äldre be stäm­mel­ser i fråga om talan mot hov­rätts dom beträf­fande kva­li­fi­ce­rat för­hands­till­träde, om domen har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det. 15. äldre bestäm­mel­ser om betal­ning av expro­pri­a­tions­er­sätt­ning och för­skott på sådan ersätt­ning äger fort­fa­rande tillämp­ning i fråga om ersätt­ning och för­skott som har bestämts före ikraft­trä­dan­det. det alla som veder­bör hava sig hör­sam­li­gen att efter­rätta. till ytter mera visso hava vi detta med egen hand under­skri­vit och med vårt kungl. sigill bekräfta låtit. stock­holms slott den 19 decem­ber 1972. gustaf adolf carl lid­bom s_) (justi­tie­de­par­te­men­tet) ¬