SFS 1989:724

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1989:724 lag utkom från tryc­ket den 29 augusti 1989 om änd­ri­eig i fas­tig­hels­bild­nings­la­gen (1970:988); ufar­dad den 21 juni 1989. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs i fråga o nn fas­tig­hets­bild­nings­la­gen^ dels att 4 kap. 42 § skall upp­höra att gälla, dels att 4 kap. 8,11, 12, 15, 17, 18, 25 a, 29, 30 och 39 §§,5 kap. 3, 5,10, 17, 18 och 30 a §§, 6 kap. 6 §, 7,kap. 5 §, 8 kap. 7 §, 14 kap. 2 och 8 §§ , 15 kap. 2-7, 10 och 11§§, 16 kap. 1-3, 9, 11, 12 och 15§§, 17 kap. 1 och 2 §§, 18 kap. i § samt 19 kap. 3 § skall ha föl­jande lydelse, dels att i lag en skall infö­ras sju nya para­gra­fer, 4 kap. 10a §, 5 kap. 30b, 33 a och 34 a §§, 6 kap. 7 § samt 7 kap. 12 och 13 §§ av föl­jande lydelse. 4 kap, 8 § ansö­kan om fas­tig­hets­bild­ning görs skrift­li­gen hos fas­tig­hets­bild nings­myn­dig­het i länet eller hos ö ver­lant­mä­tar­myn­dig­he­ten. munt­lig an sökan som görs vid för­rätt­nings­sam­man­träde skall dock god­tas, om den väckta frå­gan lämp­li­gen kan prö­vas vid samma för­rätt­ning. sökan­den skall ange den åtgärd som han öns­kar genom­förd samt uppge den eller de fas­tig­he­ter för vilka han för talan. i den mån det kan anses skä­ligt att sökan­den skaf­far upp­gif­ter därom eller sådana ändå är tillgängli-​​ 1342 ' prop. 1988/89:77, boull,rskr. 255. ^ lagen omtryckt 1971:1035. ¬ ga för honom, skall han o ckså ange de andra fas­tig­he­ter som saken angår sfs 1989:724 ävensom namn oc h post­a­dress beträf­fande fas­tig­hets­ä­garna samt de inne havare av ser­vi­tut, nytt­jan­de­rätt eller rätt till elekt­risk kraft som kan berö­ras av åtgär­den. ansök­nings­hand­ling skall vara eg enhän­digt under­teck­nad av sökand en eller hans ombud. till ansök­nings­hand­ling skall sökan­den i huvud­skrift eller styrkt avskrift foga de sk rift­liga hand­lingar som han inne­har och so m är av bety­delse i saken. 10 a § om ansö­kan har gjorts om fas­tig­hets­bild­ning för bebyg­gelse eller annat ända­mål som krä­ver med­gi­vande enligt natur­vårds­la­gen (1964:822), får fastig hets­bild­nings­myn­dig­he­ten efter samty cke av sökan den begära sådant med­gi­vande. 11 § i den utsträc kning som är påkal­lad med hän­syn till fa stig­hets­bild ning­ens art och för­hål­lan­dena i öv rigt skall fas­tig­hets­bild­nings­myn­dighe ten utreda vilka som i egen­skap av ägare till fas­tig­het eller på annan grund är sakä­gare. den som har lag­fart på fas­tig­he­ten anses som ägare, om det ej visas att fas­tig­he­ten till­hör annan. äga­ren till en fas­tig­het som berörs av för­rätt­ningen skall på b egä­ran av fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten uppge för honom kända inne­ha­vare av ser­vi­tut, nytt­jan­de­rätt och rätt till elekt­risk kraft. under­lå­ter han det utan gil­tigt skäl, skall han ersätta den skada som där­i­ge­nom upp­kom­mer för rät­tig­hets­ha­va­ren. om det är ovisst vil­ken av flera som äger en fas­tig­het eller som inne­har en rät­tig­het, behand­las samt­liga som sakä­gare. har en fas­tig­het bytt ägare genom ett för­värv som inte är full­bor­dat, är både över­lå­ta­ren och för­värva ren sakä­gare. om en för­rätt­ning angår sam­fälld mark som för­val­tas av en sa mfällig-​​ hets­för­e­ning, är för­e­ningen sakä­gare i stäl­let för delä­garna. 12 om för­rätt­ningen rör en fas­tig­het som ägs av ett upp­löst bolag eller en annan upp­löst sam­man­slut­ning, får rät­ten för­ordna god man som avses i 11 ka p. för­äld­ra­bal­ken att före­träda sam­man­slut­ningen vid för­rätt­ning en. om god man enligt första styc­ket eller annan god man enligt 11 kap. 3 § för­äld­ra­bal­ken behö­ver för­ord­nas, skall fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten anmäla detta hos rät­ten. 15 § finns det anled­ning antaga att för­rätt­ning kan hand­läg­gas helt utan sam­man­träde, skall ansök­nings­hand­lingen del­ges sakä­gare, som ej biträtt ansök­ningen, och till­fälle läm­nas honom at t yttra sig över denna inom utsatt tid. detta gä ller inte den som är sakä­gare endast där­för att han har del i sam­fäl­lig­het, om under­rät­telse enligt 6 kap. 7 § har läm­nats. hand­läggs en för­rätt­ning utan sam­man­träde, skal l bygg­nads­nämn­den under­rät­tas om för­rätt­ningen innan den avslu­tas. ^ senaste lydelse 1988; 1258. 1343 ¬ itn'j. ' , ..i sfs 1989:724 17 § såsom fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­tens beslut gäl­ler, om för­rätt nings­män­nen har olika mening, vad två av dem säger. har vaije för­rätt nings­man sin mening, gäl­ler för­rätt­ningslant­mä­ta­rens mening. i fråga om pengar eller annat som utgör viss mängd skall dock den mening gälla som avser den näst största mäng­den. i beslut skall anges de skäl på vilka avgö­rand et grun­das såvida motive ring av beslu­tet inte kan anses över­flö­dig. beslut, som med­de­las i sam band med för­rätt­ning­ens avslu­tande eller instäl­lande, och beslut, som får överl­da­gas sär­skilt, skall dess­utom inne­hålla anvis­ning om hur beslu­tet kan över­kla­gas. med­de­las beslut vid sam­man­träde, skall det upp­lä­sas för de när­va­rande. om i annan ord­ning med­de­las beslut om för­rätt­ning­ens instäl­lande eller, utan sam­band med för­rätt­ning­ens avslu­tande, beslut som för över­kla­gas sär­skilt, skall sakä­gare och annan som får över­klaga under­rät­tas om beslu tet utan dröjs­mål. under­rät­tel­sen läm­nas genom skrift­ligt med­de­lande eller i sådan sär­skild ord­ning som beslu­tats enligt 20 § andra styc­ket. 18 § till första sam­man­trä­det under för­rätt­ningen skall samt­liga kända sakä­gare kal­las. kal­lelse behövs dock ej, om det kan anta­gas att sakä­ga­ren ändå infin­ner sig. om det före­lig­ger anled­ning antaga att okända sakä­gare finns, utfär­das kal­lelse även på dessa. kal­lelse enligt första styc­ket behö­ver inte utför­das till den som är sak ägare endast där­för att han har del i sam­föl­lig­het, om under­rät­telse enligt 6 kap. 7 § har läm­nats. har sakä­ga­ren fram­ställt yrkande, gäl­ler första styc ket. kal­lelse skall i god tid före sam man­trä­det del­ges sakä­garna. 25 a §"* om bygg­nads­nämn­den vid sam­råd enligt 4 kap. 25 § anser att tillåt­lig­he­ten enligt 3 kap. 3 § av fas­tig­hets­bild­ning för ny eller befint­lig bebyg­gelse kan sät­tas i fråga och om det från andra syn­punk­ter finns för­ut­sätt­ningar för att genom­föra fas­tig­hets­bild­ningen, skall fas­tig­hets­bild nings­myn­dig­he­ten hän­skjuta ären­det till bygg­nads­nämn­den för pröv­ning. fin­ner nämn­den att 3 kap. 3 § inte utgör hin­der mot fas­tig­hets­bild­ningen, skall nämn­den lämna med­gi­vande till denna. beslut vari­ge­nom bygg­nads­nämn­den väg­rat med­gi­vande till fas­tig­hets bild­ningen eller gjort sådant med­gi­vande bero­ende av vill­kor får över­kla gas hos läns­sty­rel­sen. läns­sty­rel­sens beslut får över­kla­gas hos rege­ringen. beslut av bygg­nads­nämn­den eller högre in stans vari­ge­nom med­gi­vande till fas­tig­hets­bild­ningen väg­rats eller gjorts bero­ende av vill­kor är bin­dan de för fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten. 29 § sedan före­kom­mande ersätt­nings­frå­gor avgjorts och alla till för­rätt ningen hörande göro­mål utförts, skall fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten för klara för­rätt­ningen avslu­tad (avslut­nings­be­slut). avslut­nings­be­slut skall med­de­las på sa mman­träde eller på tid och plats som myn­dig­he­ten till­kän­nag ivit för sakä­garna och annan som får över­kla ga beslu tet. sådant till­kän­na­gi­vande skall läm­nas vid sa mman­träde eller 1344 ^ senaste lydelse 1987:124. ¬ också genom skrift­ligt med­de­lande eller i sådan sär­skild ord­ning som sfs 1989; 724 beslu­tats enligt 20 § andra styc­ket. 30 § sedan för­rätt­ningen avslu­tats skall fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten under den tid över­kla­gande får ske hålla till­gäng­liga de hand­lingar eller andra upp­gif­ter som fordras för att sakä­garna skall kunna inhämta full stän­dig kän­ne­dom om för­rätt­nings­re­sul­ta­tet. när sakä­gare begär det och det är nöd­vän­digt med hän­syn till för­rätt­ning­ens art och omfatt­ning samt övriga för­hål­lan­den skall myn­dig­he­ten under den tid över­kla­gande får ske i behöv­lig utsträck­ning till­han­da­hålla hand­lingar för gransk­ning på för­rätt nings­stäl­let eller lämp­lig plats i när­he­ten. vad som nu före­skri­vits gäl­ler också när beslut med­de­las under för­rätt­ningen och detta skall över­kla­gas sär­skilt. när fas­tig­hets­bild­nings­be­slut med­de­lats, skall myn­dig­he­ten på sakäga res begä­ran sna­rast visa de nya gräns­sträck­ning­ama på mar­ken, om det ej är uppen­bart att vis­ningen skulle vara utan bety­delse för sakä­ga­ren. 39 § om det är av syn­ner­lig vikt för fas­tig­hets­bild­ningen att fråga som är före­mål för pröv­ning i annan ord­ning först avgö­res, får fas­tig­hets­bild nings­myn­dig­he­ten för­klara för­rätt­ningen vilande i avvak­tan på att frå­gan avgö­res. vill sakä­gare väcka talan för pröv­ning av fråga som icke kan avgö­ras vid för­rätt­ningen och vars behand­ling i sär­skild ord­ning kan för­an­leda att för­rätt­ningen för­kla­ras vilande, skall skä­ligt råd­rum läm­nas honom. har fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten med­de­lat beslut i fråga som får över­kla­gas sär­skilt, skall för­rätt­ningen vila i de delar som är bero­ende av frå­gans slut­liga lös­ning, om inte myn­dig­he­ten fin­ner att för­rätt­ningen kan fort­sätta utan bety­dande olä­gen­het eller fas­tig­hets­dom­sto­len för­ord­nar att den skall fortgå. 5 kap. 3 rätt att påkalla fas­tig­hets­re­gle­ring har ägare av en fas­tig­het som berörs av regle­ringen. en sam­fäl­lig­hets­för­e­ning får efter beslut av för enings­stäm­man påkalla fas­tig­hets­re­gle­ring som berör sam­fälld mark under för­e­ning­ens för­valt­ning. vid ex pro­pri­a­tion eller lik­nande tvångs­för­värv får för­vär­va­ren begära sådan fas­tig­hets­re­gle­ring vari­ge­nom olä­gen­het av för­vär­vet kan undanrö jas, mins­kas eller före­byg­gas. kom­mu­nen kan påkalla fas­tig­hets­re­gle­ring som behövs för att mark och vat­ten skall kunna använ­das för bebyg­gelse på ett ä nda­måls­en­ligt sätt. läns­sty­rel­sen kan påkalla fas­tig­hets­re­gle­ring som läns­sty­rel­sen fin­ner vara av större bety­delse från all­män syn­punkt. 5 § fas­tig­hets­re­gle­ring som begärts av sakä­gare får genom­fö­ras endast om den är nöd­vän­dig för att en fas­tig­het som till­hör sökan­den skall för­bätt­ras. kra­vet på att en fas­tig­het skall för­bätt­ras gäl­ler inte om regle ringen har påkal­lats av en sam­fäl­lig­hets­för­e­ning och berör en sam­fäl­lig­het som inte längre är av gemen­sam bety­delse för delä­gar­fas­tig­he­terna. ' senaste lydelse 1987:124. 1345 ¬ sfs 1989; 724 har regle­ringen påkal­lats av annan än sakä­gare eller inne­bär ansö­kan av sakä­gare att regle­ringen, för att ej möta hin­der enligt 4 § andra styc­ket, skall göras mer omfat­tande än som krävs för att sökan­dens fas­tig­het skall för­bätt­ras, får regle­ringen ej äga rum, om de sakä­gare som har ett väsent ligt intresse i saken mera all­mänt mot­sät­ter sig regle­ringen och har beak- tans­värda skäl för det. vid pröv­ningen av sådan fråga skall främs t deras mening beak­tas som har störst nytta av regle­ringen. andra styc­ket gäl­ler icke, om beho­vet av fas­tig­hets­re­gle­ring är syn­nerli gen ange­lä­get. 10 § om vär­det av den mark och de ande­lar i sam­fälld mark som genom fas­tig­hets­re­gle­ring tilläg­ges fas­tig­het icke mot­sva­rar vär­det av vad som genom regle­ringen från­går fa stig­he­ten, utjäm­nas skill­na­den genom ersätt ning i pengar. på samma sätt utjäm­nas vär­de­för­änd­ring som för­and­le­des av ser­vi­tut­såt­gärd eller av att bygg­nad eller annan anlägg­ning genom regle­ringen över­går till annan ägare. vad som från­går fas­tig­het genom inlö­sen ersät­tes enligt 8 kap. ersätt­ning enligt första styc­ket bestäm­mes på grund­val av vär­de­ring (lik­vid­vär­de­ring). vid lik­vi­de­rings­vär­de­ringen skall hän­syn tagas till egen domens använd­ning för det ända­mål som för­an­le­der det högsta vär­det samt till för­hål­lan­dena vid till­trä­det, om ej annat föl­jer av att avträ­da­ren har rätt att till­go­do­göra sig skog eller gröda. i övrigt skall vär­de­ringen ske med hän­syn sär­skilt till egen­do­mens mark­nads­värde. om en nytt­jan­de­rätt eller ett ser­vi­tut skall fort­sätta att gälla i ett mark område till följd av ett för­ord­nande enligt 33 a § eller 7 kap. 13 §, skall lik­vid­vär­det för mark­om­rå­det mins­kas. minsk­ningen skall mot­svara den belast­ning som rät­tig­he­ten med­för för till­trä­da­ren av mark­om­rå­det, i den mån minsk­ning kan ske utan att skada upp­kom­mer för inne­ha­vare av ford­ran med bättre rätt än rät­tig­he­ten. kan minsk­ning inte ske fullt ut, skall ersätt­ning som till följd härav skall beta­las för­de­las mel­lan sakä­garna efter vad som är skä­ligt med hän­syn till den nytta som vaije sakä­gare har av regle­ringen. 17 § om sam­fälld mark som för­val­tas av en sam­fäl­lig­het­för­e­ning berörs av en för­rätt­ning, skall för­e­ningen utge ersätt­ning för mark som till­förs sam­fäl­lig­he­ten och ta emot e rsätt­ning för mark som från­går den. för­val­tas sam­fäl­lig­he­ten av en sty­relse eller för­val­tare med befo­gen­het att upp­bära medel som till­kom­mer sam­fäl­lig­he­ten, skall ersätt­ningen beta las ut till sty­rel­sen eller för­val­ta­ren, om inte någon delä­gare begär att den ersätt­ning som belö­per på hans andel skall utbe­ta­las till honom. endast om en sådan begä­ran fram­ställs, skall fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten i ersätt nings­be­slu­tet ange vaije delä­ga­res andel. ersätt­ning som enligt 16 § första styc­ket skall inbe­ta­las till myn­dig­het skall räk­nas av innan utbe­tal­ning sker till en sam­fäl­lig­hets­för­e­ning, sty­relse eller för­val­tare. 1346 18 § från nedan angivna bestäm­mel­ser i detta kapi­tel till skydd för enskilt intresse får avsteg göras i föl­jande avse­en­den 1. 4 § första styc­ket och 5 § första styc­ket, om ägarna av de fas­tig­he­ter som berö­res av regle­ringen med­ger det, ¬ 2. 6§ andra styc­ket, 7 och 10-12§§, om de sakä­gare vil­kas rätt är sfs 1989:724 bero­ende av åtgär­den sam­tyc­ker till det, 3. 8 §, om fas­tig­he­tens ägare och, om fas­tig­he­ten är upp­lå­ten med tomträtt, även tomträtts­ha­va­ren med­ger det, 4. 13 och 14 §§, om det med­ges av den som åläg­ges att betala mer än han annars skulle ha varit skyl­dig att betala och om avvi­kel­sen från bestäm­mel serna icke sker i otill­bör­ligt syfte. avser regle­ringen fas­tig­het som sva­rar för ford­ran, får avsteg från 10— 14 §§ med stöd av äga­rens sam­tycke ske endast om även ford­ring­ens inne­ha­vare med­ger det. besvä­ras fas­tig­he­ten av gemen­sam inteck­ning, fordras dess­utom de med­gi­van­den från fas­tig­hets­ä­gare och fordringshava-​​ re som i 22 kap. 11 § jor­da­bal­ken fore­skri­ves for relax­a­tion. med­gi­vande av rätt­sä­gare fordras ej, om regle­ringen ä r väsent­li­gen utan bety­delse för honom. äga­res och tomträtts­ha­vares med­gi­vande enligt första styc­ket 3 till minsk­ning av fas­tig­hets gra­de­rings­värde skall upp­rät­tas skrift­li­gen. beträf fande rät­ten att lämna sådant med­gi­vande gäl­ler samma vill­kor som för över­lå­telse av fast egen­dom. med­givände eller sam­tycke enligt första styc­ket till åtgärd som berör sam­fälld mark skall, om sam­fal­lig­he­ten för­val­tas av en samfallighetsföre-​​ ning, läm­nas av för­e­ningen i stäl­let för av delä­garna. 30 a om det på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter är lämp­ligt, får fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten medge att till­träde sker utan hin­der av att fas­tig­hets­bild­nings­be­slu­tet ej har vun­nit laga kraft (för­tida till­träde). be slut om för­tida till­träde får med­de­las före för­rätt­ning­ens avslu­tande endast-​​ om fas­tig­hets­bild­nings­be­slu­tet får över­kla­gas sär­skilt. om det ej är uppen­bart att den ersätt­ning som den till­trä­dande har att utge med anled­ning av fas­tig­hets­bild­nings­be­slu­tet blir obe­tyd­lig, skall fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten på yrkande av den till­trä­dande, fas­tig­hets äga­ren eller annan som berö­res av till­trä­det före­skriva att den till­trä­dande innan för­tida till­träde sker skall utge för­skott på den ersätt­ning som slut­ligt fast­stäl­les. fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten skall vidare före­skriva att den till­trä­dande hos läns­sty­rel­sen skall ställa säker­het för den ytter­li­gare ersätt ning jämte ränta som kan komma att fast­stäl­las samt för det ska­de­stånd som kan komma att utgå, om fas­tig­hets­bild­nings­be­slu­tet eller beslut om till­träde änd­ras. i fråga om sådan säker­het äger 7 kap. 7 och 8 §§ expro­pria tions­la­gen (1972:719) mot­sva­rande tillämp­ning. fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten skall ange den tid inom vil­ken den till­trä­dande senast skall ha full­gjort vad fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten har före­skri­vit. har ålig­gan­dena ej full­gjorts inom utsatt tid, är med­gi­van det för­fal­let. med­gi­vande till för­tida till­träde får utnytt­jas när ålig­gan­dena har full­gjorts, även om beslu­tet om för­tida till­träde icke har vun­nit laga kraft. har för­skott bestämts enligt denna para­graf, får den slut­liga ersätt­ning en ej bestäm­mas till lägre belopp än för­skot­tet. detta gäl­ler dock endast om till­träde har skett eller för­skot­tet ändå har beta­lats. ' senaste lydelse 1979:900. 1347 ¬ sfs 1989:724 30 b § är mark som över­före genom fas­tig­hets­re­gle­ring belas­tad med nytt­jan­de­rätt, ser­vi­tut eller rätt till elekt­risk kraft och skall rät­tig­he­ten enligt 7 kap. 29 § jor­da­bal­ken inte gälla mot till­trä­da­ren, upp­hör rät­tighe ten vid den tid­punkt som enligt 30 eller 30 a § gäl­ler for till­trä­det eller vid den senare tid­punkt som fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten fore­skri­ver. ut görs rät­tig­he­ten av jord­bruks­ar­rende, inträ­der arren­da­torns skyl­dig­het att avträda mar­ken dock tidi­gast på den far­dag som inträf­far när­mast efter sex måna­der från det att arren­da­tom fick under­rät­telse om att regle­ringen påkal­lats. 33 a § om en nytt­jan­de­rätt avser mark som genom fas­tig­hets­re­gle­ring över­förs till en annan fas­tig­het, skall fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten för ordna att nytt­jan­de­rät­ten skall fort­sätta att gälla i det över­förda mar­kom rådet, om någon sakä­gare begär det samt åtgär­den är lämp­lig och inte mot­ver­kar syf­tet med regle­ringen. är ett arrende enligt lag för­e­nat med rätt till för­läng­ning, skall ett sådant för­ord­nande med­de­las på yrkande av arren­da­tom, om denne visar beak­tans­värda skäl för ett fort­satt arrende samt åtgär­den inte i väsent­lig mån mot­ver­kar syf­tet med regle­ringen. ett för­ord­nande enligt företa styc­ket inne­bär att upp­lå­tel­sen, såvitt den avser den över­förda mar­ken, gäl­ler mot till­trä­da­ren som om denne för­vär vat mar­ken genom en över­lå­telse vid vil­ken h ar gjorts för­be­håll om upplå tel­sen. fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten ^kx dock före­skriva sådan jämk ning av upp­lå­tel­se­vill­ko­ren som behövs. ett för­ord­nande enligt första styc­ket får med­de­las utan att nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren har bli­vit hörd, om det är uppen­bart att åtgär­den inte är till olä­gen­het för honom och det även i övrigt fram­står som obe­höv­ligt att höra honom. ett för­ord­nande enligt första styc­ket skall redo­vi­sas i fas­tig­hets­bild nings­be­slu­tet. om nytt­jan­de­rät­ten är inskri­ven i fas­tig­hets­bo­ken, skall under­rät­telse om för­ord­nan­det läm­nas till inskriv­nings­myn­dig­he­ten när fas­tig­hets­bild­nings­be­slu­tet har vun­nit laga kraft. 34a § fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten får före­skriva att en nytt­jande rätt som har till­kom­mit genom expro­pri­a­tion eller något annat sådant för­fo­gande skall upp­höra, om det är uppen­bart att nytt­jan­de­rät­ten inte längre behövs och upp­hö­ran­det är av bety­delse för regle­ringen. i annat fall får före­skri­vas sådan änd­ring av vill­ko­ren för nytt­jan­de­rät­ten som behövs med hän­syn till ända­må­let med fas­tig­hets­bild­ningen, under för­ut­sätt­ning att syf­tet med n ytt­jan­de­rät­ten inte där­i­ge­nom mot­ver­kas. 6 kap. 6 § över­förs mark från en sam­fal­lig­het, utgår ersätt­ning endast till del ägare som har fram­ställt yrkande om det under för­rätt­ningen. ersätt­ning skall dock utan yrkande fast­stäl­las för sådan andel i mar­ken vars värde över­sti­ger tre pro­cent av det bas­belopp enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring som gällde året innan för­rätt­ningen påbö­i­ja­des. ersätt­ning skall all­tid fast­stäl­las utan yrkande när sam­fäl­lig­he­ten för­val­tas av en samfallig-​​ hets­för­e­ning eller när i annat fall ersätt­ning enligt 5 kap. 17 § andra styc­ket skall utbe­ta­las till någon som före­trä­der delä­garna. 1348 ¬ •'•v? •' ••'' 7 § om en sam­fal­lig­het inte bru­kas av delä­gare for gemen­samt ända­mål sfs 1989:724 och det är uppen­bart att ersätt­ning for sam­fälld mark enligt 6 § inte behö­ver fast­stäl­las utan yrkande, får under­rät­telse om förrättningsansök-​​ ningen läm­nas till någon eller några av de delä­gare som inte på annan grund är sakä­gare i for­rätt­ningen. fas­tig­hets­bild­nings­be­slut får i s ådana fall med­de­las och for­rätt­ningen avslu­tas utan att samt­liga delä­gare i sam- fäl­lig­he­ten har fått till­fälle att yttra sig i for­rät tningen. 7 kap. 5 § kan i fall som avses i 4 § första styc­ket olä­gen­he­ten ej undan­rö­jas genom änd­ring, får ser­vi­tu­tet upp­hä­vas. ser­vi­tut får även upp­hä­vas, om till följd av änd­rade för­hål­lan­den servi tutet ej behövs för den härs­kande fas­tig­he­ten eller nyt­tan av ser­vi­tu­tet är ringa i jäm­fö­relse med belast­ningen på den tjä­nande fas­tig­he­ten. det­sam ma gäl­ler, om ser­vi­tu­tet under avse­värd tid ej utö­vats och omstän­dig­he­ter na även eljest är sådana att det måste anses över­gi­vet. om det är uppen­bart att ett ser­vi­tut är över­gi­vet och att ett upp­hä­vande av ser­vi­tu­tet inte mins­kar den härs­kande fas­tig­he­tens värde, får ser­vi­tu­tet upp­hä­vas utan att äga­ren av denna fas­tig­het har läm­nats till­fälle att yttra sig i för­rätt­ningen. 12 § vid över­fö­ring av mark från en fas­tig­het till vil­ken hör ser­vi­tut eller annan sär­skild rät­tig­het får fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten för­ordna att rät­tig­he­ten skall till­höra båda de fas­tig­he­ter som berörs av fas­tig­hets­regle ringen eller endera av dem. med­de­las inte något för­ord­nande gäl­ler 2 kap. 5§. 13 § vad som före­skrivs i 5 kap. 33 a § om nytt­jan­de­rätt gäl­ler också i fråga om ser­vi­tut som har upp­lå­tits genom avtal. 8 kap. 7 när fråga om inlö­sen av fas­tig­het eller fas­tig­hets­del upp­kom­mer, skall under­rät­telse därom del­ges äga­ren och övriga berörda sakä­gare, innan frå­gan före­ta­ges till slut­lig behand­ling, samt anmä­lan göras till inskriv­nings­myn­dig­he­ten för anteck­ning i fas­tig­hets­bo­ken. del­giv­ning får ej ske i sådan sär­skild ord­ning som beslu­tats enligt 4 kap. 20 § andra styc­ket. för­ord­nande om inlö­sen skall upp­ta­gas i fas­tig­hets­bil dnings­be­slu­tet. 14 kap. 2 § fas­tig­hets­be­stäm­ning hand­läggs av fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten vid f örrätt­ning. beträf­fande sådan för­rätt­ning tilläm­pas 4 kap. i—24 §§, 28 § första styc­ket och 31-40 §§. har fas­tig­hets­be­stäm­ningen sam­band med fas­tig­hets­bild­ning, handläg-​​ ges åtgär­derna gemen­samt vid en för­rätt­ning, om icke sär­skilda skäl föran leder annat. ^ änd­ringen inne­bär att andra styc­ket upp­hävs. 1349 44-​sfs 1989 ¬ ii. >1 sfs 1989:724 8 § har fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten med­de­lat beslut som får över kla­gas sär­skilt, skall beslu­tet samt karta och annan hand­ling som fordras for klar­läg­gande av beslu­tets inne­börd hål­las till­gäng­liga hos myn­dig­he­ten under den tid beslu­tet får över­kla­gas. 15 kap. 2 fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­tens beslut skall över­kla­gas sär­skilt, om myn­dig­he­ten 1. avvi­sat ansö­kan om fas­tig­hets­bild­ning eller fas­tig­hets­be­stäm­ning el ler avvi­sat ombud eller biträde, 2. ogil­lat jäv mot forr ätt­nings­man, 3. beslu­tat i fråga om för­skott enligt 5 kap. 30 § fjärde styc­ket eller tid­punkt för rät­tig­hets­ha­vares skyl­dig­het att avträda mark enligt 5 kap. 30b §, 4. beslu­tat i fråga om ersätt­ning till sak­kun­nig eller sysslo­man eller till sådan ska­de­li­dande som avses i 4 kap . 38 §, 5. beslu­tat i fråga om rät­telse av for­rätt­nings­be­slut, karta eller annan hand­ling, 6. beslu­tat att gemen­samt arbete skall utfo­ras enligt denna lag eller att fråga om sådant arbete skall prö­vas enligt annan lag­stift­ning, 7. beslu­tat enligt 9 kap. 3 § om för­del­ning av kost­na­der för gemen­samt arbete eller enligt 9 kap. 4 § om utde­bi­ter ing av sådana kost­na­der, 8. beslu­tat att sysslo­man som fått i uppd rag att ombe­sörja gemen­samt arbete skall skil­jas från upp­dra­get, 9. avvi­sat över­kla­gande. skri­vel­sen med över­kla­gande enligt denna para­graf skall ges in till fastig hets­bild­nings­myn­dig­he­ten inom två vec­kor från den dag då beslu­tet med dela­des. över­kla­gande får göras av sakä­gare. beslut som avses i 1, 4, 5 och 8 får över­kla­gas även av annan som beslu­tet rör. 3 till­stånds­be­slut och beslut i fråga om för­tida till­träde över­kla­gas sär­skilt. skri­vel­sen med över­kla­gan­det skall ges in till fas­tig­hets­bild­ning s myn­dig­he­ten inom fyra vec­kor från den dag då beslu­tet med­de­la­des. det­samma gäl­ler fastighetsbildnings-​​ och fas­tig­hets­be­stäm­nings­be­slut, om fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten för­ord­nar att beslu­tet skall över­kla­gas sär skilt. för­ord­nande att ett beslut skall över­kla­gas sär­skilt får med­de­las om det är lämp­ligt. om fas­tig­hets­bild­nings­be­slut inte inne­fat­tar med­gi­vande till fas­tig­hets­bild­ningen i dess hel­het, fordras vidare att till­stånds­be­slut med delas sam­ti­digt eller att laga­kraft­ä­gande sådant beslut före­lig­ger. över­kla­gande enligt denna para­graf får göras av sakä­gare. 4 § menar sakä­gare att för­rätt­ningen onö­digt uppe­häl­les genom fastig hets­bild­nings­myn­dig­he­tens beslut eller är han miss­nöjd med beslut varige nom för­ord­nande enligt 5 kap. 21 § med­de­lats eller med­gi­vande enligt 5 kap. 22 § väg­rats, får han över­klaga beslu­tet. skri­vel­sen med överklagan-​​ 1350 ® senaste lydelse 1977; 362, ' senaste lydelse 1977:362, ¬ det skall ges in till fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten. denna rätt att överklä-​​ sfs 1989:724 ga är inte begrän­sad till viss tid. 5 § fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­tens beslut att gilla invänd­ning om jäv får inte över­kla­gas. 6 § över­kla­gas i a nnat fall än som avses i 2-5 §§ beslut eller åtg ärd av fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten, skall skri­vel­sen med över­kla­gan­det ges in till fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten inom fyra vec­kor från den dag då för­rätt­ningen för­kla­ra­des avslu­tad eller inställd. åtgärd vari­ge­nom gräns utmärkts får över­kla­gas inom ett år från den dag då upp­gift om fas­tig­hets­bild­ningen eller fas­tig­hets­be­stäm­ningen inför des i fas­tig­hets­re­gist­ret eller, om utmärk­ningen gjorts först efter nämnda dag, från det åtgär­den slut­för­des. över­kla­gande enligt denna para­graf får göras av sakä­gare. den som ålagts att betala ersätt­ning eller kost­nad får över­klaga beslu­tet, även om han inte är sakä­gare. 7 § tillstånds-​​ eller fas­tig­hets­bild­nings­be­slut får över­kla­gas av bygg nads­nämn­den på sätt och inom tid som gäl­ler för sakä­gare. 10 § fin­ner fas­tig­hets­re­gis­ter­myn­dig­he­ten att upp­gift om fas­tig­hets­bild ning eller fas­tig­hets­be­stäm­ning icke kan infö­ras i regist­ret på grund av fel eller oklar­het i för­rätt­ningen och kan rät­telse ej vin­nas i den ord­ning som anges i 26 § för­valt­nings­la­gen (1986:223), får myn­dig­he­ten söka rät­telse hos fas­tig­hets­dom­sto­len. det­samma gäl­ler, om myn­dig­he­ten fin­ner att regi­stre­ring i enlig­het med för­rätt­ningen skulle även­tyra fas­tig­hets­re­do­vis ning­ens till­för­lit­lig­het eller på annat sätt för­an­leda rättso­sä­ker­het. 1 fråga om ansö­kan om rät­telse enligt denna para­graf tilläm­pas bestäm mel­serna i 16 ka p. rät­ten att ansöka om rät­telse är inte begrän­sad till viss tid. 11 § har samt­liga sakä­gare och andra, som har rätt att över­klaga, genom påskrift på för­rätt­nings­pro­to­kol­let eller i skrift­ligt med­de­lande som kom mit fastighetsbildnings-​​ eller fas­tig­hets­re­gis­ter­myn­dig­he­ten till handa god känt för­rätt­ning, för­rätt­nings­be­slut eller gräns­ut­märk­ning, får vad som god­känts inte över­kla­gas. 16 kap. 1 §'® har en skri­velse med ö ver­kla­gande kom­mit in till fas­tig­hets­dom sto­len, skall do msto­len vida­re­be­fordra skri­vel­sen till fas­tig­hets­bild­nings myn­dig­he­ten och sam­ti­digt lämna upp­gift om vil­ken dag som skri­vel­sen kom in till dom­sto­len. 2 § vid skri­vel­sen med över­kla­gande skall två avskrif­ter av skri­vel­sen och där­till hörande hand­lingar bifo­gas. behö­ver dom­sto­len för del­giv­ning eller där­med jäm­för­lig åtgärd ytter­li­gare avskrif­ter, är kla­gan­den skyl­dig senaste lydelse 1973; 1157. 1351 ¬ .v.. sfs 1989:724 att till­han­da­hålla dem. är avskrif­ter inte till­gäng­liga när de behövs, får dom­sto­len ombe­sörja dem på kla­gan­dens bekost­nad. första styc­ket gäl­ler icke karta, rit­ning eller annan bilaga av vid­lyf­tig beskaf­fen­het, om avskrift av hand­lingen kan und­va­ras utan väsent­lig olä­gen­het. 3 § om fas­tig­hets­dom­sto­len fin­ner att sakä­gare bör höras över över­kla gan­det, skall skri­vel­sen med överl­da­gan­det och där­vid fogade hand­lingar del­ges sakä­ga­ren och före­läg­gande med­de­las honom att inkomma med skrift­lig för­kla­ring. fordras för målets bere­dande eller avgö­rande att ytt­rande inhäm­tas från läns­sty­rel­sen, bygg­nads­nämn­den eller annan myn­dig­het eller från sak­kun nig eller att skrift­ligt bevis före­tes, sär­skilt sam­man­träde hål­les eller annan lik­nande åtgärd vid­ta­ges, skall dom­sto­len utan dröjs­mål för­ordna därom. 9 §'' om ett beslut vid en för­rätt­ning som inte avslu­tats har över­kla­gats, kan fas­tig­hets­dom­sto­len före­skriva att för­rätt­nings­hand­lägg­ningen skall avbry­tas helt eller till viss del eller att hand­lägg­ning som avbru­tits skall fortgå obe­ro­ende av över­kla­gan­det. sådan före­skrift trä­der i kraft genast och gäl­ler till dess annat för­ord­nas. om det på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter är lämp­ligt, får fas­tig­hets dom­sto­len för­ordna om för­tida till­träde. här­vid äger 5 kap. 30 a § andra-​​ fjärde styc­kena mot­sva­rande tillämp­ning. fas­tig­hets­dom­sto­len kan ome­del­bart för­ordna att beslut av fas­tig­hets bild­nings­myn­dig­he­ten om för­tida till­träde inte får utnytt­jas för­rän fastig hets­dom­sto­len har prö­vat överl­da­gan­det. 11 § när över­kla­gande har gjorts av någon sakä­gare, får fas­tig­hets­bild nings­myn­dig­he­tens beslut eller åtgärd änd­ras endast om övriga sakä­gare och, när över­kla­gan­det rör all­mänt intresse, läns­sty­rel­sen eller bygg­nads nämn­den fått till­fälle att yttra sig. änd­ring till för­del för sakä­gare får dock ske, även om han inte haft till­fälle att yttra sig. vad som nu före­skri­vits äger mot­sva­rande tillämp­ning, när över­kla­gande har gjorts av en före­trä dare för all­mänt intresse eller av fas­tig­hets­re­gis­ter­myn­dig­he­ten. om dom­sto­len fin­ner att över­kla­gan­det bör för­an­leda änd­ring i avslu­tad för­rätt­ning eller i fastighetsbildnings-​​ eller fas­tig­hets­be­stäm­nings­be­slut som har över­kla­gats sär­skilt, får dom­sto­len göra än dring även i del som inte har över­kla­gats, om det behövs för att uppen­bar mot­stri­dig­het eller oen­het­lig­het inte skall upp­komma i för­rätt­ningen eller beslu­tet. fin­ner dom­sto­len att beträf­fande för­rätt­ning före­lig­ger sådan omstän dig­het som avses i 1 5 kap. 10 §, får dom­sto­len besluta om behöv­lig åtgärd, även om över­kla­gan­det in te har avsett ifrå­ga­va­rande del av för­rätt­ningen. 12 § kan fas­tig­hets­dom­sto­len ej utan olä­gen­het rätta fel i för­rätt­ning, skall dom­sto­len unda nröja fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­tens beslut och åt gär­der i den o mfatt­ning de påver­kas av felet samt visa för­rätt­ningen åter till myn­dig­he­ten. dom­sto­len kan där­vid med­dela före­skrif­ter för vin­nande av rät­telse. 1352 '' senaste lydelse 1977; 362. ¬ har efter for­rätt­ning­ens avslu­tande beslut om fas­tig­hets­bild­ning eller sfs 1989:724 fas­tig­hets­be­stäm­ning över­kla­gats och åter­kal­lar den som sökt åtgär­den sin ansö­kan, skall för­rätt­ningen undan­rö­jas i den del som åter­kal­lel­sen avser, om övriga som fort talan vid for­rätt­ningen eller dom­sto­len och som själva haf\ rätt att påkalla åtgär­den sam­tyc­ker. i fall som anges i 10 kap. 8 § andra styc­ket och 11 kap. 2 § an dra styc­ket fordras all­tid sam­tycke av övriga sakä­gare. 15 § om en avslu­tad for­rätt­ning har över­kla­gats, skall fas­tig­hets­dom­sto len ofordröj­li­gen och senast inom fyra dagar till­ställa fastighetsregister-​​ myn­dig­he­ten en kopia av skri­vel­sen med över­kla­gande. sedan dom­sto­lens utslag eller slut­liga beslut i fas­tig­hets­bild­nings­mål vun­nit laga kraft, skall for­rätt­nings­ak­ten och en kopia av utsla­get eller beslu­tet sän­das till fas­tig­hets­re­gis­ter­myn­dig­he­ten. om för­rätt­ningen skall fort­sät­tas, sänds hand­ling­arna i stäl­let till fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten. om avgö­ran­det över­kla­gas i viss del och om det med anled­ning av dom­sto lens avgö­rande i övrigt kan upp­komma fråga om regi­stre­ring, skall hand ling­arna sän­das till fas­tig­hets­re­gis­ter­myn­dig­he­ten. efter regi­stre­rings­frå gans hand­lägg­ning skall myn­dig­he­ten ome­del­bart åter­ställa for­rätt­ningsak ten. 17 kap. 1 § fas­tig­hets­dom­stols utslag eller beslut får, om inte annat är foreskri-​​ vet, över­kla­gas till hov­rät­ten. skri­vel­sen med över­kla­gan­det skall ges in till fas­tig­hets­dom­sto­len. i stäl­let for den i 52 kap. 1 § rät­te­gångs­bal­ken före skrivna tiden av två vec­kor gäl­ler en tid av fyra vec­kor. över­kla­gande får göras av sakä­gare och annan enskild part samt av sådan före­trä­dare för all­mänt intresse som kun­nat fora talan i frå­gan vid fas­tig­hets­dom­sto­len. 2 §'^ fas­tig­hets­dom­sto­lens beslut enligt 16 kap. 9 § andra styc­ket skall över­kla­gas sär­skilt. fas­tig­hets­dom­sto­lens beslut i en fråga som över­kla­gats dit enligt 15 kap. 2 § första styc­ket 2-4, 6-9, 3§ beträf­fande för­tida till­träde eller 4 § får inte överl­da­gas. 18 kap. 1 §'^ hov­rätts utslag eller beslut får, om inte annat är före­skri­vet, över kla­gas till högsta dom sto­len. skri­vel­sen med överl­da­gan­det skall ges in till hov­rät­ten inom den i 56 kap. 1 § rät­te­gångs­bal­ken före­skrivna tiden. över­kla­gande får göras av sakä­gare och annan enskild part samt av sådan före­trä­dare för all­mänt intresse som kun­nat över­klaga i frå­gan i hov­rät­ten. hov­rät­tens beslut i en fråga enligt 16 kap. 9 § andra styc­ket som har över­kla­gats dit får inte över­kla­gas. hov­rät­tens beslut i fråga om för­tida till­träde i ann at fall över­kla­gas sär­skilt. senaste lydelse 1977; 362. senaste lydelse 1977; 362. 1353 ¬ sfs 1989:724 , • • . • .•ti', 19 kap. 3 § upp­gift om fas­tig­hets­bild­ning eller fas­tig­hets­be­stäm­ning införs sna rast möj­ligt sedan för­rätt­ningen avslu­tats och denna eller, om den har över­kla­gats, dom­sto­lens avgö­rande vun­nit laga kraft. även om för­rätt­ningen inte har avslu­tats skall upp­gift om fas­tig­hets­bild nings-​​ eller fas­tig­hets­be­stäm­nings­be­slut, som skulle ha över­kla­gats sär­skilt, infö­ras så snart beslu­tet vun­nit laga kraft, om fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig heten begär det. över­kla­gas beslut eller åtgärd vid avslu­tad för­rätt­ning eller över­kla­gas fastighetsbildnings-​​ eller fas­tig­hets­be­stäm­nings­be­slut sär­skilt, får upp­gift med anled­ning av för­rätt­ningen eller beslu­tet inför as i fas­tig­hets­re­gist­ret i fråga om sådan del som uppen­bar­li­gen inte berörs av över­kla­gan­det. mot­sva­rande gäl­ler när dom­stols avgö­rande i ett fas­tig­hets­bild­nings­mål över­kla­gas. 1. denna lag trä­der i kraft den i jan uari 1990. 2. bestäm­mel­serna i 4 ka p. 11 § qärde styc­ket, 5 kap. 30 b § och 33 a § samt 7 kap. 13 § skall inte tilläm­pas beträf­fande för­rätt­ningar som har sökts före ikraft­trä­dan­det. 3. har fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten med­de­lat beslut före ikraft­trä dan­det, gäl­ler beträf­fande över­kla­gande av beslu­tet 15 kap. 2§ andra styc­ket, 3 § första styc­ket, 4 § och 6 § första styc­ket samt 16 kap. 1 § i para­gra­fe­mas äldre lydelse. på rege­ring­ens väg­nar bengt görans­son michael koch (justi­tie­de­par­te­men­tet) ¬