SFS 1989:722

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag sfs 1989:722 om änd­ring i jor­da­bal­ken; utkom frän tryc­ket den 29 augusti 1989 utfär­dad den 21 juni 1989. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs i fråga om jor­da­bal­ken^ de/s att 7 kap. 28 och 29 §§, 8 kap. 4 §, 9 kap. 23 § samt 20 kap. 13 § skall ha föl­jande lydelse, de/s att i balke n skall infö­ras en ny parag raf, 23 kap. 9 §, samt när­mast före denna en ny rubrik av föl­jande lydelse. 7 kap. 28 § gäl­ler nytt­jan­de­rätt eller ser­vi­tut efter fas­tig­hets­bild­ning i flera fas­tig­he­ter, skall veder lag som utgår fö r rät­tig heten till­komma ägarna av dessa i för­hål­lande till belast­ningen på vaije fas­tig­het. 29 § om fas­tig­het som besvä­ras av nytt­jan­de­rätt eller ser­vi­tut under­går fas­tig­hets­re­gle­ring, får rät­tig­he­ten där­ef­ter utövas på område, som genom regle­ringen över­fö­res till fas­tig­he­ten. detta gäl­ler dock icke, om rättighe-​​ ' prop 1988/89:77, boull, rskr. 255. ^ bal­ken omtryckt 1971:1209. 1339 ¬ sfs 1989:722 tens utöv­ning genom upp­lå­tel­se­av­ta­let är begrän­sad till viss del av fastig heten eller om utöv­ning av rät­tig­he­ten på det över­förda områ­det eljest måste anses strida mot upp­lå­tel­sen eller är ofören­lig med sådant för­ord nande som avses i tredje styc­ket. före­skrift om rätt för fas­tig­hets­bild­nings myn­dig­he­ten att bestämma nytt område för utöv­ning av nytt­jan­de­rätt finns i fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970:988). nytt­jan­de­rätt, ser­vi­tut och rätt till elekt­risk kraft gäl­ler ej vidare i mark eller bygg­nad som genom fas­tig­hets­re­gle­ring från­går fas­tig­het vari rät­tighe ten upp­lå­tits. det ålig­ger den som till­trä­der sådan bygg­nad att inom en månad från till­trä­det upp­säga hyres­av­tal som gällde mot avträ­da­ren. i annat fall gäl­ler avta­let mot honom. att fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten kan för­ordna att en rät­tig­het skall fort­sätta att gälla i mark eller bygg­nad som genom fas­tig­hets­re­gle­ring från­går den fas­tig­het vari rät­tig­he­ten upp­lå­tits före­skrivs i 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 § fas­tig­hets­bild­nings­la­gen. en sådan rät­tig­het skall vid till- lämp­ningen av 22 § äga före­träde fram­för en rät­tig­het som enligt första styc­ket skulle få utövas i mar­ken eller bygg­na­den. 8 kap. 4 upp­sä­ges arren­de­av­tal med anled­ning av att arren­de­rät­ten är för­ver­kad, upp­hör avta­let att gälla på den far­dag som inträf­far när­mast efter upp­säg­ningen, om ej rät­ten fin­ner skä­ligt ålägga arren­da­tom att avflytta tidi­gare eller annat föl­jer av 25 §. om arren­de­av­tal upp­sä­ges av annan orsak som ger jord­ä­gare eller arren-​​ dator rätt att från­träda avta­let, upp­hör avta­let att gälla på den far­dag som inträf­far när­mast efter sex måna­der från upp­säg­ningen. från­trä­der arren datom avta­let med stöd av 7 kap. 30 § andra styc­ket, skall avta­let, om arren­da­tom begär det i upp­säg­ningen, i stäl­let upp­höra att gälla den dag då arren­da­tom till följd av fas­tig­hets­re­gle­ringen är skyl­dig att avträda mark. sker upp­säg­ningen innan arren­da­tom till­trätt arren­de­stäl­let, upp­hör avta let genast att gälla. far­dag är den 14 mars. 9 kap. 23 §" avräk­ning mel­lan jord­ä­ga­ren och arren­da­tom skall ske, när arren destäl­let avträ­des. avräk­ning skall äve n ske vid tidi­gare tid­punkt i den mån avtal därom träf­fats. i sam­band med för­läng­ning av arren­de­av­ta­let skall avräk­ning all­tid ske, om mer än nio år för­flu­tit från till­trä­det eller från när­mast före­gå­ende avräk­ning. avräk­ning skall också ske i sam­ban d med ett för­ord­nande enligt 5 kap. 33 a § fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970:988). om ej annat avta­lats, skall avräk­ning gmn­das på syn vid avräk­ningspe rio­dens böl­jan och slut. vid avräk­ningen skall beak tas om kost­na­derna för att avhjälpa de bris ter som förelåg vid avräk­nings­pe­ri­o­dens bör­jan har för­änd­rats under peri oden. 1340 ' senaste lydelse 1981:784. ^ senaste lydelse 1985:928. ¬ 20 kap. sfs 1989:722 13 om det på gru nd av inneh ållet i pro tokol­let och vad som i öv rigt fram­kom­mit måste anta­gas att det påstådda för­vär­vet ägt rum samt sökan den med hän­syn till vad s om fram­kom­mit bör anses som ägare, skall den omstän­dig­he­ten att endast pro­to­kol­let åbe­ro­pas som fång­es­hand­ling ej utgöra hin­der mot lag­fart . ett för­värv för vil­ket till­stånd av myn­dig­het fordras får dock inte läg­gas till grund för lag­fart för­rän till­stånd har läm­nats. har i fall som avses i första styc­ket för­vär­va­ren eller någon som här­le­der sin rätt från honom inne­haft fas­tig­he­ten med ägan­de­rät­tan­språk under de tio åren när­mast före det år då lag­fart­san­sö­kan före­ta­ges till pröv­ning, utgör omstän­dig­het som avses i 7 § 2 hin­der mot lag­fart endast om inskriv ning eller anteck­ning, som grun­dar sig på annans ägan­de­rätt till fas­tig­he­ten eller anspråk därpå, skett i fas­tig­hets­bo­ken under nämnda tid. i ärende om lag­fart som avses i denne pra­graf skall, om så fin­nes erfor­der­ligt, inhäm­tas ytt­rande från kam­mar­kol­le­giet. kol­le­giet får föra talan mot beslut, vari­ge­nom lag­fart bevil­jats. 23 kap. ! övriga bestäm­mel­ser 9 § kom­mer en inskri­ven rät­tig­het till följd av ett för­ord­nande enligt 5 kap. 33 a § eller 7 kap. 13 § fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970; 988) att gälla i en annan fas­tig­het än den i vil­ken den har bli­vit inskri­ven, skall rät­tig­he­ten inskri­vas i den andra fas­tig­he­ten. en sådan inskriv­ning ger samma rätt till före­träde som om den verk­ställts efter ansö­kan. denna lag trä­der i kraft den 1 janu ari 1990. på rege­ring­ens väg­nar bengt görans­son michael koch (justi­tie­de­par­te­men­tet) ' senaste lydelse 1975:1085. ¬