SFS 1975:1085

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1975:1085 lag utkom från tryc­ket den 18 dec. 1975 utfär­dad den 4 decem­ber 1975. enligt riks­da­gens beslut' före­skri­ves att 7 kap. 18 och 19 §§, 20 kap. 10, 12 och 13 §§, 22 kap. 12 § och 23 kap. 6 § jor­da­bal­ken^ skall ha nedan an givna lydelse. 7 kap. 18 § har den som över­lå­tit fas­tig­he­ten för­sum­mat att göra för­be­håll en ligt 11 § första styc­ket och kom­mer upp­lå­telse av nytt­jan­de­rätt eller servi-​​ tut till följd därav ej att gälla mot den nye äga­ren, skall över­lå­ta­ren ersätta rät­tig­hets­ha­va­ren den­nes skada. rätt till ersätt­ning till­kom­mer dock ej rät- tig­hets­ha­va­ren, om han låtit inskriv­ning av rät­tig­he­ten dödas utan överlå tarens sam­tycke. 19 § kom­mer till följd av exe­ku­tiv för­sälj­ning av fas­tig­het upp­lå­telse av nytt­jan­de­rätt, ser­vi­tut eller rätt till elekt­risk kraft ej att gälla mot den nye äga­ren, skall den från vil­ken för­sälj­ningen ägt rum ersätta rät­tig­hets­hava ren den­nes skada. har rät­tig­he­ten beva­rats genom att rät­tig­hets­ha­va­ren till­skju­tit medel enligt lagen (1971:494) om exe­ku­tiv för­sälj­ning av fast egen­dom, har rät­tig­hets­ha­va­ren såsom ska­de­stånd rätt till ersätt­ning för till­skott i den mån detta ej över­sti­ger vär­det av rät­tig­he­ten. om upp­lå­tel­sen skett utan veder­lag, äger vad som sagts förut tillämp­ning endast om fastig heten sålts för annat ända­mål än till betal­ning av ford­ran för vil­ken den på grund av utmät­ning eller eljest sva­rar. rätt till ersätt­ning enligt första styc­ket till­kom­mer ej rät­tig­hets­ha­vare, om han låtit inskriv­ning av rät­tig­he­ten dödas utan fas­tig­hets­ä­ga­rens sam tycke eller om han genom över­ens­kom­melse vid exe­ku­tiv auk­tion låtit rät tig­he­tens före­trä­desläge för­säm­ras. är det uppen­bart att rät­tig­he­ten ändå skulle ha gått för­lo­rad, äger vad som sagts nu icke tillämp­ning. 20 kap. 10 § kan den som påstår sig ha för­vär­vat fast egen­dom ej förete sin fång eshand­ling eller är hans fång­es­hand­ling brist­fäl­lig, skall inskriv­nings­myn dig­he­ten på hans begä­ran utsätta sam­man­träde för utred­ning angå­ende ägan­de­rät­ten till fas­tig­he­ten (lag­farts­sam­man­träde). sådant sam­man­träde skall även utsät­tas, om det begä­res av den som enligt 4 § får söka lag­fart på före­gå­ende äga­res för­värv och den­nes fång­es­hand­ling ej kan före­tes eller är brist­fäl­lig. ansö­kan om lag­farts­sam­man­träde skall göras skrift­li­gen och inne­hålla redo­gö­relse för vad som sökan­den vet om för­vär­vet och om anled­ningen till a tt fång­es­hand­lingen icke kan före­tes eller att den är brist­fäl­lig. 1 sist angivna fall skall fång­es­hand­lingen inges. sökan­den skall vidare inge intyg om vad som fas­tig­hets­läng­den utvi­sar angå­ende ägan­de­rät­ten under de tio 1946 'prop. 1975/76:21, lu i, rskr 43. ^ bal­ken o mtryckt 1971: 1209. ¬ åren när­mast före ansök­ningen och den skrift­liga utred­ning i övrigt som kan fin­nas till­gäng­lig. 12 § vid lag­farts­sam­man­träde skall genom för­hör med sökan­den eller på annat lämp­ligt sätt inhäm­tas upp­lys­ningar om för­vär­vet och såvitt möj­ligt även utre­das vem eller vilka som under de tio åren när­mast före ansö­kan inne­haft fas­tig­he­ten med ägan­de­rätt­san­språk. pro­to­koll skall föras rörande vad som före­kom­mit vid sam­man­trä­det och i övrigt fram­kom­mit i ären­det. sedan pro­to­kol­let upp­satts, skall ansö­kan om lag­fart på egen­do­men, un der åbe­ro­pande av pro­to­kol­let såsom fång­es­hand­ling, anses gjord på den inskriv­nings­dag som infal­ler närm ast där­ef­ter. kost­na­den för lag­farts­sam­man­träde beta­las av sökan­den. kost­nad för syn beta­las dock av sta­ten. 13 § om det på grund av inne­hål­let i pro­to­kol­let och vad som i övrigt fram­kom­mit måste anta­gas, att det påstådda för­vär­vet ägt rum samt att det är gil­tigt och kan göras gäl­lande, skall den omstän­dig­he­ten att endast pro tokol­let åbe­ro­pas som fång­es­hand­ling ej utgöra hin­der mot lag­fart. har i fall som avses i första styc­ket för­vär­va­ren eller någon som här­le­der sin rätt från honom inne­haft fas­tig­he­ten med ägan­de­rätt­san­språk under de tio åren nä rmast före det år då lag­fart­san­sö­kan före­ta­ges till pröv­ning, ut gör omstän­dig­het som a vses i 7 § 2 hin­der mot lag­fart endast om inskriv ning eller anteck­ning, som grun­dar sig på annans ägan­de­rätt till fas­tig­he­ten eller anspråk därpå, skett i fas­tig­hets­bo­ken under nämnda tid. i ärende om lag­fart som avses i denna para­graf skall, om så fin­nes erfor der­ligt, inhäm­tas ytt­rande från kam­mar­kol­le­giet. kol­le­giet får föra talan mot beslut, vari­ge­nom lag­fart bevil­jats. sfs 1975; 1085 22 kap. 12 § på ansö­kan av inne­ha­vare av pant­brev eller vilan­de­be­vis skall an teck­ning göras i fa stig­hets­bo­ken om inne­ha­vet. är annan förut anteck­nad som inne­ha­vare, skall inskriv­nings­myn­dig­he­ten sedan anteck­ning om det nya inne­ha­vet skett avföra den tidi­gare anteck­ningen och under­rätta den som var anteck­nad som inne­ha­vare om åtgär­den genom rekom­men­de­rat brev. skyl­dig­het att under­rätta tidi­gare anteck­nad inne­ha­vare före­lig­ger dock icke, om det är uppen­bart att under­rät­tel­sen sak­nar bety­delse för ho nom. före­lig­ger anled­ning till anta­gand e att sökan­den icke inne­har pant bre­vet eller bevi­set, skall före­läg­gande med­de­las honom att upp­visa detta. anmä­ler den som anteck­nats som inne­ha­vare att inne­ha­vet upp­hört, skall anteck­ningen avfö­ras. 23 kap. 6 § inskriv­ning får på ansö­kan av rät­tig­hets­ha­va­ren dödas helt eller till viss del (död­ning). har rät­tig­he­ten upp­hört helt eller till viss del, får in skriv­ningen på ans ökan av fas­tig­hets­ä­ga­ren dödas till motsv arande del. inskriv­ning får avfö­ras, om det är uppen­bart att den inskrivna rät­tighe ten icke gäl­ler i fas­tighe ten. 1947 ¬ sfs 1975:1085 denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1976. på rege­ring­ens väg­nar lennart gei­jer johan lind (justi­tie­de­par­te­men­tet) ¬